Hälsan påverkas av faktorer både före och efter migrationen till Sverige, men nyanlända har generellt bättre hälsa än de som bott i Sverige i några år. Det tyder på att faktorer efter migrationen har stor betydelse. Detta är några övergripande resultat:

• Så kallade välfärdssjukdomar som diabetes, högt blodtryck och övervikt och fetma är vanligare bland utrikes födda som bott i Sverige i fem år eller mer jämfört med personer som bott kortare tid än fem år. Se information om typ 1 respektive typ 2 diabetes i avsnitt 4.1.3.
• Självrapporterad psykisk ohälsa varierar mycket beroende på bland annat ålder, kön och födelseland men är generellt vanligare bland utrikes födda.
• Ensamkommande barn och ungdomar har i högre utsträckning fått psykiatrisk vård jämfört med andra unga som kommit till Sverige och jämfört med inrikes födda. Liknande resultat har också konstaterats i flera internationella studier.
• Vissa infektionssjukdomar såsom tuberkulos, hiv och hepatit B är vanligare bland utlandsfödda personer. De flesta smittades innan de kom till Sverige. Enligt WHO och Folkhälsomyndigheten är det dock en väldigt låg risk att utlandsfödda ska föra över sjukdomen till personer i mottagarlandet/Sverige.
• Utlandsfödda personer har sämre tandhälsa, men den är bättre bland personer som bott fem år eller mer i Sverige än bland dem som bott kortare tid än fem år.
• Personer som är födda i Norden (utom Sverige) har högre dödlighet i vanliga cancerformer och sjukdomar i cirkulationsorganen än personer från andra länder, medan dödligheten är lägre bland dem som är födda i Europa (utom Norden).

Personer som är födda i Sverige har lägre arbetslöshet och högre disponibel inkomst än personer som är utrikes födda. Bland utrikes födda är andelen förvärvsarbetande högre bland personer som bott längre tid än fem år i Sverige, jämfört med dem som bott här kortare tid.

Utbildningsnivån varierar mycket mellan personer från olika regioner, men kvinnor har generellt en högre utbildningsnivå än män. Utbildningsnivån är också högre bland personer som bott i mer än fem år i Sverige än bland dem som bott färre än fem år.

Personer som är födda i Sverige och övriga Norden har i större utsträckning en riskkonsumtion av alkohol än personer från andra delar av världen. Män har också i högre utsträckning riskkonsumtion av alkohol än kvinnor, oavsett födelseregion.

Andelen som röker tobak varje dag minskade 2004–2018 bland både inrikes och utrikes födda. När det gäller kvinnor är daglig rökning vanligast bland personer som är födda i Norden (utom Sverige) och Europa, och minst vanligt bland dem från Sverige och utanför Europa. Bland män är andelen högst bland personer som är födda utanför Europa och lägst i gruppen inrikes födda.

Folkhälsomyndigheten ser flera insatser som kan förbättra hälsan bland utrikes födda personer, och därmed minska ojämlikheten i hälsa:

• Kommunerna ska erbjuda alla som har fått uppehållstillstånd samhällsorientering på deras eget språk, enligt lagen (2013:156) om samhällsorientering för vissa nyanlända invandrare. På så sätt kan utrikes födda bland annat få viktig information om det svenska hälso- och sjukvårdssystemet.
• Berörda aktörer såsom hälso-och sjukvården är skyldiga att erbjuda hälsoundersökningar till asylsökande. Det är angeläget att dessa erbjuds och att vaccinationer erbjuds i de fall det är aktuellt.
• Den psykiska ohälsan bland vissa grupper av utrikes födda behöver uppmärksammas mer och lämpliga åtgärder vidtas.
• Välfärdssjukdomar (diabetes, övervikt/fetma) utvecklas i hög utsträckning bland olika grupper av utrikes födda. Det är angeläget att ändamålsenliga insatser genomförs.

The overall objective of public health policy in Sweden is to create conditions in society so that the entire population can enjoy good health on equal terms. The Swedish Government recently included the goal of reducing avoidable health inequalities within a generation. In general, health in Sweden is good. However, the health gaps increase according to for example level of education – a high level of education makes people live longer. Knowledge about the health of foreign born individuals in Sweden is insufficient. Therefore, more knowledge about the health is needed. The aim of this report was to increase knowledge about health of foreign born individuals in Sweden and also propose actions in order to improve health.

Foreign born individuals living in Sweden are a heterogeneous population. These populations have different experiences, backgrounds, health needs and health-related behaviours and the lack of clarity in distinguishing between refugees, asylum seekers and other migrants is challenging. Although the term foreign born individuals does not effectively reflect all individuals considered here, we use it for the sake of simplicity.

Foreign-born individuals in Sweden

Socioeconomic factors

Lifestyle

Access to healthcare services in Sweden for migrants

Physical health

Infectious diseases

Mental health

Actions are needed

Folkhälsan i Sverige är god utifrån ett globalt perspektiv, och dessutom finns en positiv utveckling som bland annat yttrar sig i att medellivslängden ökar och den självskattade hälsan förbättras. Men hälsan är inte jämnt fördelad i befolkningen och ojämlikheten i hälsa mellan vissa grupper ökar.

Det nationella målet inom folkhälsoområdet är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor och att de påverkbara hälsoklyftorna ska slutas inom en generation (1). Detta är i linje med de globala åtaganden som Sverige och det internationella samfundet har inom ramen för Agenda 2030 (2), där målområde tre är hälsa och välbefinnande, målområde fem jämställdhet och målområde tio minskad ojämlikhet, både inom och mellan länder. Under målområde tio (delmål 10.7) finns tydliga formuleringar om att minskad ojämlikhet mellan grupper just omfattar migranter (3). Världshälsoorganisationen (WHO) driver också linjen att minska hälsoklyftorna mellan olika grupper och att förbättra förutsättningarna för god hälsa. För att uppnå detta krävs att hälsa beaktas i alla samhällssektorer. Konceptet kallas ”Health in All Policies” (4).

För att nå de mål som beskrivs ovan behöver hälsan förbättras för alla men främst för dem med sämst hälsa. Folkhälsomyndigheten har i uppdrag att analysera utvecklingen av hälsan och dess bestämningsfaktorer utifrån olika variabler, bland annat födelseland. Det är angeläget att kartlägga den kunskap som finns om livsvillkor, levnadsvanor och hälsa för personer som invandrat till Sverige, och att identifiera kunskapsluckor. Det finns kunskapsluckor om migrationens inverkan på den generella folkhälsan i Sverige. Fördjupade analyser om utlandsföddas hälsa och dess utveckling är därför ett viktigt underlag för åtgärder som syftar till att nå de nationella målen på folkhälsoområdet.

1.1.1 Disposition och avgränsningar

1.1.2 Syfte och frågeställningar

1.1.3 Definitioner och begrepp

1.1.4 Metod

År 2018 hade Sverige drygt 10,2 miljoner invånare. Av dessa var cirka 8,3 miljoner födda i Sverige och nästan 2 miljoner födda utanför Sverige, vilket innebär att andelen utrikes födda var 19,1 procent (6). Gruppen utrikes födda är en mycket heterogen grupp och består av människor från olika länder, i olika åldrar och med olika lång vistelsetid i Sverige.

1.2.1 Utrikes födda i Sverige under åren 1990–2014

I detta avsnitt beskriver vi mycket översiktligt sammansättningen på gruppen utlandsfödda som flyttade till Sverige under åren 1990–2014 utifrån följande fyra variabler: födelseland eller födelseregion, kön, ålder och vistelsetid i Sverige. Uppgifterna baseras på registerdata från SCB.

Det stora antalet flyktingar som kom till Sverige 2015 och framåt är alltså inte inkluderade här. Urvalet är således begränsat och ger inte en fullständig bild av populationen som består av utrikes födda. Personer som är födda i Sverige med utrikes födda föräldrar ingår inte heller i beskrivningen.

Figur 1 visar hur 1,1 miljoner utrikes födda fördelar sig mellan olika födelseregioner. Knappt 40 procent av personerna är födda i Asien (i huvudsak Irak, Syrien, Iran och Afghanistan), som därmed är den klart dominerande födelseregionen bland personer som flyttade till Sverige 1990–2014. Mönstret uppvisar inga nämnvärda könsmässiga skillnader.

Figur 1. Utrikes födda efter födelseregion, år 2014, fördelat på kvinnor och män

Källa: STATIV, SCB; Folkhälsomyndighetens egna beräkningar. Anmärkning: Födelseregion Övriga gäller personer som är födda i Oceanien eller med okänt födelseland. Gruppen är liten (totalt 5 359 individer) och inkluderas i figurerna för fullständighetens skull utan att kommenteras närmare.

Vanligaste ursprungsländerna under åren 1990–2014

De vanligaste födelseländerna för personer som kom till Sverige under åren 1990–2014 var det forna Jugoslavien med cirka 131 000 personer och Irak med 124 000 personer. I figur 2 redovisas de sju vanligaste ursprungsländerna utifrån uppgifter från 2014. Av figuren framgår också att det var fler män än kvinnor som kom från Afghanistan och Syrien medan fler kvinnor än män kom från Iran till Sverige.

Figur 2. Vanligast förekommande födelseländerna bland folkbokförda år 2014, fördelat på antal kvinnor och män

Källa: STATIV, SCB; Folkhälsomyndighetens egna beräkningar.

Bestämningsfaktorer för hälsa påverkar fördelningen av hälsa i befolkningen; det gäller alltså faktorer på strukturell nivå, gruppnivå och individnivå som direkt eller indirekt bidrar till hälsa och hälsoskillnader hos grupper och individer. Socioekonomiska förhållanden på makronivå såväl som individuella faktorer påverkar alla människors hälsa. Hälsan är beroende av en rad faktorer så som socioekonomi, arbete, boende, utbildning, kön, ålder, etnicitet, sexuell läggning, könsidentitet och funktionsvariation (7).

Migration ses mer och mer som en bestämningsfaktor för hälsa, som på ett komplext sätt hänger ihop med de andra bestämningsfaktorerna. Till exempel beskriver FN:s migrationsorgan IOM (International Organisation for Migration) migration som en bestämningsfaktor för hälsa (8).

Migranters hälsa påverkas av förhållanden i födelselandet såväl som det land i vilket man slutligen bosätter sig (9). Omständigheter under transitperioden kan också påverka hälsan, till exempel att ha blivit utsatt för övergrepp eller sexuellt våld under sin tid på flykt (10).

Hur olika faktorer tillsammans påverkar hälsan kan också förstås utifrån begreppet intersektionalitet som används allt mer för att studera hälsoskillnader mellan grupper i samhället (11-14). Intersektionalitet lyfter fram att exempelvis klass och kön är relaterade till varandra, vilket påverkar den enskilda personens maktresurser och privilegier vid en given tidpunkt. En högutbildad migrant med universitetsexamen kan exempelvis vara mer privilegierad än en migrant utan utbildning. Detta innebär dock inte att samma person är privilegierad jämfört med en person som är född i Sverige och har samma utbildningsnivå.

Strukturell diskriminering kan också påverka hälsan negativt, och den förekommer bland annat inom vården (15). Forskning visar också att personer med utländska namn har svårare att få komma på anställningsintervju än personer med svenskklingande namn, trots att de har rätt kvalifikationer för arbetet (16,17). Diskriminering och rasism kan bidra till psykisk och fysisk ohälsa på olika sätt (18-22).

I det här avsnittet ges en övergripande bild av både internationell och svensk forskning om hälsan för personer som har migrerat till Sverige eller till ett land med en liknande kontext, och hur migration kan påverka hälsan. Det är dock svårt att översätta resultat från internationella studier till en svensk kontext. I olika studier används bland annat ofta olika definitioner, vilket kan vara ett problem när man till exempel vill jämföra situationen för migranter i olika länder eller vill göra en systematisk litteraturgenomgång (23, 24).

Många gånger har migranter en bättre hälsa under de första åren jämfört med befolkningen i landet de flyttar till. Fenomenet är känt som ”the healthy immigrant effect” (HIE), eller ”healthy migrant paradox” (25, 26).

En del sjukdomstillstånd är mer vanligt förekommande bland personer med utländsk bakgrund än bland inrikes födda i flera europeiska länder, bland annat diabetes (27, 28), hjärt- och kärlsjukdomar (29), högt blodtryck (30) och kronisk njursjukdom, fetma och metabolt syndrom (28). Vidare finns studier där personer med utländsk bakgrund har en högre självrapporterad förekomst av till exempel allergi, kronisk bronkit, osteoartrit eller artrit och magsår jämfört med den övriga befolkningen (29, 31).

Vissa migrantgrupper kommer från länder där smittsamma sjukdomar är betydligt vanligare än i Sverige, exempelvis tuberkulos, hiv, hepatiter (främst B (HBV) och C (HCV)) samt vissa andra sexuellt överförbara sjukdomar (32-34). Förekomsten av sexuellt överförbara sjukdomar varierar, och den var till exempel högre bland papperslösa än bland andra migranter i en studie (35). Utrikes födda med hiv tenderar dessutom att söka vård i ett relativt sent skede (36, 37), vilket ökar risken för aids.

Vaccinationstäckningen bland personer som migrerar är generellt sett lägre än bland personer som är födda i Europa (37, 38). I en nyligen genomförd studie om immunitet låg asylsökande vuxna i Nederländerna under den så kallade flockimmunitetsgränsen för mässling, påssjuka, röda hund och difteri (39). En dansk studie om vaccinationsstatus hos asylsökande barn visade att upp till en tredjedel av barnen behövde kompletterande vaccinationer. Behovet varierade mellan ursprungsländer; barn från Afghanistan och Eritrea var i större utsträckning ofullständigt vaccinerade än barn från Syrien och Somalia (40).

Psykisk ohälsa och migration är en utmaning att studera, till exempel varierar det hur man definierar psykiska sjukdomstillstånd, och hur den psykiska ohälsan har verifierats i olika studier – om den till exempel är självrapporterad eller baserad på vårdkonsumtion (41, 42). Det kan också finnas kulturella skillnader i hur psykisk ohälsa definieras (9,43).

Vid etableringen i det nya landet finns faktorer som i hög grad bidrar till en ökad risk och högre förekomst av psykisk ohälsa hos migranter, bland annat låg socioekonomisk status, låg etablering på arbetsmarknaden och utanförskap. Detta har visats gång på gång i forskning både från Sverige och från andra länder när det gäller olika tillstånd såsom depression, ångest och stressrelaterad sjuklighet (9, 29, 41-46). Just när det gäller självmord har man dock funnit att förekomsten var lika stor eller lägre bland migranter jämfört med den inhemska befolkningen (43, 46).

Mycket forskning om psykisk ohälsa och migration fokuserar på människor som varit på flykt, och flera studier har funnit att människor som flyr våldsamma konflikter är en särskilt utsatt grupp. De har en delvis högre förekomst av psykisk hälsa jämfört med andra migranter, t.ex. när det gäller posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) (9, 42-45, 47). Barn som upplevt krig har också en ökad förekomst av PTSD och depression (48, 49). Vidare har personer som kommit till Sverige som ensamkommande tonåringar (flyktingar) vårdats i psykiatrisk slutenvård i större utsträckning än inrikes födda och flyktingar som kommit till Sverige tillsammans med anhöriga (50,51).

Sämre tandhälsa bland flyktingar och asylsökande har vidare påvisats, bland annat i en forskningsöversikt från 2016 med studier från bland annat USA, Kanada, England, Frankrike och Italien (52). En svensk studie av fyraåringar från 2014 visade att andelen barn med karies var större bland barn som migrerat, eller vars föräldrar migrerat. Vidare visade studien att förekomsten av karies minskade mellan 2007 och 2012, men inte bland utrikes födda barn eller barn med utrikes födda föräldrar (53).

En lång och utdragen process att få beslut om uppehållstillstånd kan vara psykiskt påfrestande. Enligt Migrationsverket är den genomsnittliga handläggningstiden avseende ansökan om uppehållstillstånd för närvarande 474 dagar. Mediantiden är 272 dagar (54).

Internationell forskning visar att olika aspekter av asylprocessen kan öka risken för psykisk ohälsa, speciellt om den är lång (55). Även Läkare utan gränser (56) och Röda Korsets högskola (57) har rapporterat om asylprocessens negativa inverkan på hälsan i Sverige. En utdragen och fördröjd asylprocess kan göra att de asylsökande blir väldigt passiva, vilket ofta beror på att de saknar meningsfulla aktiviteter och känner att de förlorat kontrollen över sitt liv. Läkare utan gränser rapporterar att ovissheten för framtiden leder till oro och att förflyttning av asylsökande inom Sverige pga. att boendet stängs medför en ökad otrygghet. Trygghetsskapande plattformar såsom skola, vård och sociala kontakter försvinner och behöver byggas upp igen.

Det finns ett tydligt samband mellan utbildningsnivå och hälsa, och personer med eftergymnasial utbildning har exempelvis en längre medellivslängd än personer med förgymnasial utbildning (58).

Figur 3 visar att variationen i utbildningsnivå är stor. Bland inrikes födda har 83 procent gymnasieutbildning eller högre. I gruppen utlandsfödda är utbildningsnivån hög bland personer som är födda i Nordamerika, Sydamerika, övriga Norden och andra europeiska länder. Lägst andel med gymnasieutbildning som högsta nivå finns bland personer som är födda i Afrika och Asien, med undantag för personer som är födda i Iran.

Vistelsetiden i Sverige har stor betydelse för utbildningsnivån, som framgår av figur 3. Andelen med gymnasial utbildning eller högre är betydligt större bland personer från samtliga födelseregioner som bott i Sverige i fem år eller mer, jämfört med dem som bott i Sverige i mindre än fem år. För några födelseregioner är skillnaden avseende vistelsetiden mer än 20 procentenheter.

Generellt sett är andelen med gymnasial utbildning eller högre utbildningsnivå större bland kvinnor än bland män. Detta mönster finns även bland inrikes födda. Bland personer som är födda i Afrika har dock män en högre utbildningsnivå än kvinnor.

Källa: STATIV/Utbildningsregistret, SCB; Folkhälsomyndighetens egna beräkningar. Anmärkning: Med ”gymnasial utbildning eller högre som högsta utbildningsnivå” avses utbildningsnivåerna SUN 310–640 i Svensk utbildningsnomenklatur, SUN 2000.

Att ha ett förvärvsarbete är en viktig bestämningsfaktor för hälsa. Registerdata från SCB visar att andelen förvärvsarbetande varierar mellan personer från olika födelseregioner. Bland inrikes födda i åldern 20–64 år är 82 procent av kvinnorna och 83 procent av männen förvärvsarbetande. Personer födda i Europa (utom Norden) har också en relativt hög andel förvärvsarbetande. Andelen är lägst bland personer som är födda i Afrika och Asien. Även bland män födda i Norden (utom Sverige) är andelen förvärvsarbetande personer lägre än bland män som är födda i andra regioner.

Andelen förvärvsarbetande är högre bland dem som bott i fem år eller mer i Sverige, oavsett födelseregion.

Vid en jämförelse mellan enskilda födelseländer finner vi att spridningen i andelen förvärvsarbetande är stor bland dem med lång vistelsetid. Andelen är högst bland män som är födda i det forna Jugoslavien, Eritrea och Syrien och bland kvinnor som är födda i det forna Jugoslavien, medan andelen är betydligt lägre bland kvinnor som är födda i Somalia, Irak och Afghanistan.

Bland män är andelen förvärvsarbetande överlag högre än bland kvinnor.

Källa: STATIV/RAMS, SCB; Folkhälsomyndighetens egna beräkningar.

Hushållens ekonomi är ett livsvillkor med stor betydelse för hälsan. I detta avsnitt jämförs den disponibla hushållsinkomsten mellan personer från olika födelseregioner i förhållande till inrikes födda, baserat på registerdata från SCB som Folkhälsomyndigheten har bearbetat. Om hushållets disponibla inkomst är mindre än 60 procent av medianvärdet för samtliga anses personen ha ”låg ekonomisk standard”. Detta mått kallas också för relativ fattigdom.

Bland inrikes födda personer är det en betydligt lägre andel som har en låg disponibel inkomst än bland personer från övriga födelseregioner. Det är också betydligt vanligare att personer som bott mindre än fem år i Sverige har en lägre disponibel inkomst än dem som bott här i mer än fem år (figur 5). Personer som är födda i Asien och Afrika tenderar att vara särskilt ekonomiskt utsatta.

Bland personer som bott i fem år eller mer i Sverige är andelen med låg disponibel inkomst två till fyra gånger högre jämfört med inrikes födda, och den varierar beroende på individernas födelseregion.

Källa: Inkomst- och taxeringsregistret, SCB; Folkhälsomyndighetens egna beräkningar.

Anmärkning: Låg ekonomisk standard definieras som ekonomisk standard (disponibel hushållsinkomst per konsumtionsenhet), inklusive kapitalvinst och kapitalförlust, understigande 60 procent av medianvärdet för hela befolkningen, dvs. samtliga i Sverige folkbokförda individer år 2014.

Låg disponibel hushållsinkomst i förhållande till skälig levnadsnivå är ett mer extremt fattigdomsmått än låg ekonomisk standard som redovisades ovan. Fattigdomsnivåerna som sådana är därför lägre. Även med detta fattigdomsmått har dock betydligt fler utrikes födda en låg disponibel hushållsinkomst i förhållande till skälig levnadsnivå än inrikes födda.

Ungdomar som är födda utanför Europa konsumerar mindre alkohol än ungdomar som är födda i Sverige (59), och personer som är födda i andra länder vårdas mer sällan för alkoholrelaterade skador, med undantag för dem som är födda i Finland eller som adopterats (60-63).

I folkhälsoenkäten HLV ställs frågor om alkoholkonsumtion. Indikatorn ”Riskkonsumtion av alkohol” visar andelen personer i åldrarna 16–84 år som konsumerar alkohol på ett sätt som medför en ökad risk för alkoholrelaterade skador. Bedömningen bygger på ett index utifrån en sammanläggning av respondentens svar i enkäten.

Män har enligt indexeringen i högre utsträckning en riskkonsumtion av alkohol än kvinnor, oavsett födelseregion (figur 6). Andelen personer med riskkonsumtion av alkohol var högst bland personer som är födda i Sverige och Norden, 18 respektive 15 procent. Lägst var andelen bland dem som är födda utanför Europa, 5 procent.

Källa: Enkätundersökningen Hälsa på lika villkor (HLV).

Tobaksrökning är en av de huvudsakliga riskfaktorerna för flera kroniska sjukdomar såsom cancer, lungsjukdomar och kardiovaskulära sjukdomar (64). Rökning ligger på första respektive andra plats bland de främsta riskfaktorerna för sjukdomsbördan i Sverige (65) och i världen (66).

Daglig tobaksrökning minskade i Sverige under perioden 2004–2018 bland både inrikes och utrikes födda. I den nationella folkhälsoenkäten 2018 uppgav cirka 7 procent av både män och kvinnor i åldern 16–84 år att de röker tobak dagligen. Av figur 7 framgår att andelen kvinnor som röker dagligen främst är födda i Norden (utom Sverige) och Europa (utom Norden).

Andelen som röker dagligen är minst bland kvinnor som är födda i Sverige respektive utanför Europa. Bland män är däremot andelen högst bland personer som är födda utanför Europa och lägst i gruppen inrikes födda.

Män som varit bosatta i Sverige längre tid än fem år, och som är födda i Europa och Asien, röker i mindre utsträckning dagligen, jämfört med män som bott kortare tid i Sverige. För kvinnor sågs ingen skillnad relaterat till vistelsetid.

Källa: Enkätundersökningen Hälsa på lika villkor (HLV).

Fysisk aktivitet och bra matvanor kan minska risken för övervikt, fetma, diabetes typ 2, hjärt- och kärlsjukdom, vissa cancerformer och kroniska lungsjukdomar. För mycket socker, exempelvis i form av sötade drycker, ökar risken för ohälsa. En rad internationella studier visar att det finns skillnader i hälsa, fysisk aktivitet och matvanor mellan migranter och majoritetsbefolkningen (67-70). Sådana skillnader rapporteras även i svenska studier (71-73). Fysisk aktivitet och matvanor påverkas av en rad faktorer, såsom social, kulturell och religiös miljö och tradition, sociala och materiella resurser, psykosociala faktorer och tillgång till mat. För utrikes födda kan även bristande kunskap om det nya landet och språksvårigheter påverka vad man äter och möjligheterna till fysisk aktivitet. Bristande tillgång till livsmedel som man är van vid, eller höga priser på hälsosam mat, kan bidra till mer ohälsosamma matvanor (74,75).

Uppgifterna om fysisk aktivitet och matvanor som presenteras här kommer från den nationella folkhälsoenkäten HLV. Definitionen av vad som kan betraktas som tillräckligt fysisk aktivitet utgår från WHO:s rekommendation för fysisk aktivitet (76). Inrikes födda rapporterade i något större utsträckning att de är tillräckligt fysiskt aktiva (67 procent), jämfört med personer som är födda i andra delar av världen. Totalt sett uppgav cirka 63 procent av utrikes födda personer att de är tillräckligt fysiskt aktiva, men andelen är lägre bland personer som bott mer än fem år i Sverige jämfört med dem som bott här en kortare tid. Bland personer som är födda i Afrika och varit bosatta i Sverige i mindre än fem år uppgav 79 procent att de är tillräckligt fysiskt aktiva, jämfört med 50 procent bland dem med längre vistelsetid.

Indikatorn sötade drycker kan belysa skillnader i kostvanor hos utrikes och inrikes födda, och skillnader mellan personer som bott i Sverige i mindre eller mer än fem år. Totalt 28 procent av de inrikes födda uppgav att de dricker sötade drycker minst två gånger per vecka, liksom 52 procent av personer som är födda i Asien och har bott i Sverige i mindre än fem år. Data saknas för gruppen personer som är födda i Afrika och har bott i Sverige i mindre än fem år. Andelen är lägre (35 procent) bland personer som är födda i Asien och har bott i Sverige i mer än fem år, och bland personer som är födda i Afrika och har bott i Sverige i mer än fem år (28 procent).

Folkhälsomyndigheten publicerade 2017 en studie om förekomsten av narkotikabruk bland barn och ungdomar som migrerat till Sverige (77), utifrån registerdata från SCB och Socialstyrelsen. År 2015 var det vanligare att inrikes födda personer fick vård på grund av en narkotikarelaterad diagnos jämfört med personer som migrerat till Sverige under de 10 senaste åren. Skillnaderna mellan grupperna kvarstod även efter att man statistiskt tagit hänsyn till ålder, kön, utbildning och boendeort. En ökad risk för narkotikarelaterad vård bland män kunde dock ses i gruppen ensamkommande barn och unga upp till 21 år som kommit till Sverige under de senaste 10 åren – både jämfört med jämnåriga män som kommit till Sverige i sällskap med en anhörig och jämfört med män som är födda i Sverige med föräldrar födda i Sverige.

Det finns också studier som visar att fler unga män som kommit till Sverige som flyktingar alternativt som anhöriga till flyktingar har använt narkotika, jämfört med motsvarande grupp inrikes födda män (59, 78).

Kunskap om sexuell hälsa är viktig, bland annat för att man ska kunna skydda sig mot smittsamma sjukdomar. År 2015 genomförde Folkhälsomyndigheten en enkätstudie bland personer i åldern 16–29 år. Totalt deltog 7 755 personer. Svarsfrekvensen var endast 26 procent och resultatet bör därför tolkas försiktigt.

Majoriteten (58–100 procent) av alla som besvarade enkäten, oavsett födelseland eller födelseregion, uppgav att det var viktigt att skydda sig mot sexuellt överförda infektioner och ofrivillig graviditet.

En högre andel kvinnor än män från samtliga födelseregioner hade någon gång testat sig för, eller haft, någon könssjukdom. De som i minst utsträckning testat sig var män från Asien (20 procent) respektive Nordamerika (23 procent), och de som i störst utsträckning testat sig var kvinnor från Nordamerika (82 procent). Bland inrikes födda hade 38 procent av männen och 68 procent av kvinnorna testat sig.

Generellt upplevde en högre andel män än kvinnor att de i skolan fått tillräckliga kunskaper för att ta hand om sin egen sexuella hälsa. Resultatet skiljde sig inte nämnvärt åt mellan inrikes födda och personer som är födda i andra delar av världen.

Studier från andra länder visar att det finns hinder för migranter att ta del av mottagarlandets hälso- och sjukvård, exempelvis regler om begränsning för vissa grupper såsom papperslösa eller asylsökande (79). Det kan också vara svårt att boka tider, registrera sig eller fylla i blanketter, vara långt till vårdenheter och svårt att transportera sig dit, och dyrt att betala för vård eller mediciner (80-82). Andra hinder är begränsade öppettider, tidspress för läkare, bristande tolkningsmöjligheter, avsaknad av sjukförsäkring och brist på socialt nätverk (79, 83-85). Migranter utan uppehållstillstånd kan dessutom vara rädda för att bli rapporterade till myndigheter, vilket kan få negativa konsekvenser (81).

Förutom de strukturella faktorerna ovan kan det finnas skillnader i hur man tolkar sjukdomssymtom och begrepp såsom hälsa och ohälsa, samt skillnader i kunskaper om hälso- och sjukvården (85) liksom kulturell eller religiös praxis (86,87). Språksvårigheter kan också vara en framträdande barriär i kontakten med hälso- och sjukvården (79-82, 85) och bidra till sämre vård och sämre hälsoutfall (88,89). Exempelvis visar forskning att färre migranter deltar i screeningprogram för cancer, vilket kan innebära försenad upptäckt. Statistiken visar också att utrikes födda förefaller att komma senare till viss cancervård än inrikes födda (90).

I Socialstyrelsens patientregister kan man se att utrikes födda personer generellt sett har färre besök i öppenvården under de första två åren i landet jämfört med den övriga befolkningen. Bland personer som bott i Sverige i tre år eller längre är andelen som besöker öppenvården och antalet besök dock likvärdigt med den övriga befolkningen. Dessa resultat är justerade för skillnader i ålder, kön, utbildningsnivå, inkomst och civilstånd samt i vilken typ av område man bor. Orsaken till det lägre antalet vårdbesök under de första åren i Sverige är oklar, men en bidragande orsak är möjligtvis svårigheter att navigera i det svenska sjukvårdssystemet.

Fysisk ohälsa kan delas in i smittsamma och icke-smittsamma sjukdomar. En del tillstånd är både en riskfaktor för sjuklighet och en diagnos i sig, till exempel högt blodtryck och fetma. Det här avsnittet gäller självrapporterad förekomst av övervikt, fetma, diabetes och högt blodtryck baserat på data från enkätundersökningen HLV. Dessutom redovisas förekomsten av smittsamma sjukdomar utifrån data från SmiNet som är ett register över smittsamma sjukdomar.

4.1.1 Övervikt och fetma

År 2018 uppgav totalt 45 procent av kvinnorna och 58 procent av männen i åldern 16–84 år att de hade övervikt eller fetma. Andelen var större bland personer som är födda i Norden (utom Sverige) jämfört med personer som är födda i övriga regioner. Bland personer som är födda i Norden var det 65 procent som uppgav att de hade övervikt eller fetma, jämfört med 51 procent bland dem som är födda utanför Europa. Bland inrikes födda uppgav 51 procent detta svar. Andelen som uppgav att de hade övervikt eller fetma var högre bland män från samtliga födelseregioner.

Resultatet indikerar också att övervikt och fetma tenderar att vara vanligare bland personer som bott i Sverige i fem år eller mer jämfört med de som bott här i mindre än fem år.

Figur 8. Andel (%) som har övervikt eller fetma fördelat på födelseregion och kön, år 2018.

Källa: Enkätundersökningen Hälsa på lika villkor (HLV).

4.1.2 Högt blodtryck

Personer födda i övriga Europa, Asien och Afrika, och som bott i Sverige i mindre än fem år, uppgav lägre förekomst av högt blodtryck jämfört med inrikes födda. Men förekomsten var betydligt högre bland personer från dessa födelseregioner som hade bott i Sverige i fem år eller mer. Andelen personer födda i Europa med högt blodtryck var nästan tre gånger högre bland de som bott mer än fem år i Sverige jämfört med de som bott kortare tid än så, från 11 till 30 procent.

Figur 9. Andel (%) som har högt blodtryck baserat på vistelsetiden i Sverige, åren 2013–2016

Källa: Enkätundersökningen Hälsa på lika villkor (HLV).

Uppgifterna baseras på hur länge respondenterna bott i Sverige. Antingen har personerna bott i mindre än 5 år i Sverige eller i minst 5 år.

4.1.3 Diabetes

Av figur 10 framgår att personer födda i övriga Europa, Asien och Afrika, och som bott i Sverige i mindre än fem år, uppgav lägre förekomst av diabetes jämfört med inrikes födda. Förekomsten var dock avsevärt högre bland personer från dessa födelseregioner som hade bott i Sverige i fem år eller mer. Andelen personer födda i Afrika med diabetes var nästan fem gånger högre bland födda i Afrika och som bott mer än fem år i Sverige jämfört med de som bott kortare tid än så, från 3 till 14 procent. Under perioden för undersökningen kunde inte typ 1 och typ 2 diabetes särskiljas. Majoriteten av personer med diabetes, ca 90 % världen över, har typ 2 diabetes. Typ 2 diabetes utvecklas ofta långsamt under flera år vilket innebär att brytpunkten på 5 år som används i undersökningen kan vara för kort.

Figur 10. Andel (%) som har diabetes baserat på vistelsetiden i Sverige, åren 2013–2016

Källa: Enkätundersökningen Hälsa på lika villkor (HLV).

Uppgifterna baseras på hur länge respondenterna bott i Sverige. Antingen har personerna bott i mindre än 5 år i Sverige eller i minst 5 år.

4.1.3 Smittsamma sjukdomar och vaccinationsskydd

4.1.4 Reproduktiv hälsa

4.2.1 Psykisk ohälsa bland utlandsfödda

4.2.1 Psykiatrisk vård och utlandsfödda

Resultatet gällande tandhälsa baseras på enkätdata från HLV för perioden 2013–2016. Generellt sett är tandhälsan bättre bland personer som bott i Sverige i fem år eller mer än bland de som bott här i kortare tid.

Totalt 8 procent av inrikes födda personer rapporterade att de har dålig tandhälsa. Situationen var sämre för personer som är födda i andra delar av världen. 23 procent av de som är födda i Asien hade under de fem första åren en dålig tandhälsa. Motsvarande andel bland födda i Asien och som bott i Sverige i mer än fem år var. Samma mönster återfinns bland personer som är födda i Afrika där andelen med dålig tandhälsa var 18 procent bland de som bott mindre än fem år i Sverige och 13 procent bland dem som bott här i fem år eller mer. Bland personer som är födda i Europa (utom Sverige) var tandhälsan ungefär densamma oavsett vistelsetid: andelen med dålig tandhälsa var13 procent bland dem som bott mindre än fem år i Sverige, och 12 procent bland resten.

Dödlighet och medellivslängd är vanliga indikatorer för att mäta folkhälsan. Tillsammans med övriga indikatorer ger de en uppfattning om hur befolkningen i Sverige mår, och om skillnader i ohälsa. Detta avsnitt baseras på registerdata från Socialstyrelsen (dödsorsaksregistret) för 2016.

4.4.1 Medellivslängd

4.4.2 Orsaker till dödlighet

4.4.3 Dödlighet i vanliga cancerformer

I detta avsnitt redovisas antalet personer per 100 000 som avlider i bröstcancer, lungcancer, prostatacancer och tjock- och ändtarmscancer. År 2016 avled knappt 12 800 personer i åldrarna 15 år och äldre i dessa sjukdomar. Om man lägger till variabeln födelseland eller födelseregion var dödligheten i sjukdomarna lägst i gruppen födda i Europa (utom Norden) och högst bland personer som är födda i Norden (utom Sverige).

Dödligheten i lungcancer är högre för män än för kvinnor från alla födelseregioner, förutom när det gäller personer som är födda i Sverige där det är ungefär lika vanligt bland män och kvinnor. När det gäller tjock- och ändtarmscancer är dödligheten högre bland män än kvinnor oavsett födelseregion.

Figur 11. Antal avlidna per 100 000 invånare i olika former av cancer fördelat på födelseregion

Källa: Socialstyrelsen (dödsorsaksregistret). Folkhälsomyndighetens bearbetningar.

4.4.4 Dödlighet i cirkulationsorganens sjukdomar

4.4.5 Dödlighet till följd av suicid, alkoholdiagnos, yttre orsaker etc.

I slutbetänkandet av kommissionen för jämlik hälsa (SOU 2017:47) anges att ojämlikhet i hälsa är systematiska skillnader i hälsa mellan sociala grupper. Den ojämlika hälsan drivs av skillnader i handlingsutrymme och socialt bestämda handlingsmönster, vilka i sin tur kan påverkas negativt av resursbrist. Därmed behövs åtgärder för att både ge utökade resurser och ökat handlingsutrymme (93). Konceptet ”proportionell universalism” har framförts av WHO:s kommission för jämlik hälsa och i andra rapporter (94, 95), och det innebär att leverera välfärdsinsatser och förebyggande arbete till alla i proportion till behoven. Grupper som är extra utsatta, som riskerar att hamna på efterkälken i den generella ökningen av hälsan, kan alltså få extra insatser och resurser för att kompensera för den ojämlika fördelningen av resurser, livsvillkor och ohälsa.

Personer som migrerat till Sverige har oftare sämre livsvillkor, exempelvis uttryckt i socioekonomiska förutsättningar eller utbildningsnivå, vilket kan påverka hälsan. Dessutom kan migrationen i sig påverka hälsan. Det visar sig inte minst i att hälsan i vissa fall försämras hos en del grupper av utrikes födda efter några år i Sverige. Den nationella folkhälsopolitiken har åtta målområden (96):

• Det tidiga livets villkor
• Kunskaper, kompetenser och utbildning
• Arbete, arbetsförhållanden och arbetsmiljö
• Inkomster och försörjningsmöjligheter
• Boende och närmiljö
• Levnadsvanor
• Kontroll, inflytande och delaktighet
• En jämlik och hälsofrämjande hälso- och sjukvård

De övergripande åtgärderna hos olika aktörer i den nationella folkhälsopolitiken är centrala för att nå folkhälsomålen, liksom åtgärder på regional och lokal nivå. Tanken är att de ska motverka ojämlikhet som även har samband med födelseland, till exempel genom att skapa bättre möjligheter för människor att etablera sig på bostads- och arbetsmarknaden.

I enlighet med principen om proportionell universalism kan det dock behövas riktade åtgärder till vissa grupper som bedöms vara extra utsatta, exempelvis nyanlända migranter, migranter med viss typ av sjuklighet eller funktionsnedsättning eller vissa grupper baserat på födelseland.

Utlandsfödda kan ha god hälsa när de kommer till Sverige, men hälsan kan försämras på grund av livsvillkoren och situationen – till exempel högre arbetslöshet och sämre ekonomi. Forskningen visar också att arbetsgivare missgynnar personer som har utländska namn; de har till exempel mindre chans att kallas till en anställningsintervju jämfört med personer med svenskklingande namn, trots samma eller likvärdiga kvalifikationer.

Det är viktigt att tillvarata den goda hälsa som finns bland många av de personer som migrerar till Sverige, samtidigt som det är angeläget att livsvillkoren efter ankomsten bidrar till en god och jämlik hälsa. Detta ökar möjligheterna till goda levnadsvanor, vilket på sikt bidrar till god folkhälsa och minskade hälsoklyftor mellan olika socioekonomiska grupper.

För att kunna uppnå målet att de påverkbara hälsoklyftorna ska slutas inom en generation (96) är det viktigt att sätta in insatser i tid. Sverige har på senare år tagit emot många yngre asylsökande som har fått uppehållstillstånd i Sverige. Det ger särskild anledning att fundera över hur man med förebyggande åtgärder kan undvika stora hälsoutmaningar i framtiden.

Denna rapport visar att det är mer vanligt att utrikes födda som bott länge i Sverige har diabetes, blodtryck, övervikt eller fetma jämfört med personer med kortare vistelsetid, vilket också påvisats i internationell forskning (se information om typ 1 respektive typ 2 diabetes i avsnitt 4.1.3). Dessa sjukdomar och tillstånd hänger ofta ihop med varandra. Rapporten visar också att fysisk aktivitet är mindre vanligt bland vissa grupper av utrikes födda som vistats här i mer än fem år. En del grupper av utrikes födda personer dricker också sötade drycker oftare än inrikes födda. Enligt enkätundersökningen HLV ökar förekomsten av exempelvis diabetes, blodtryck och övervikt och fetma även bland inrikes födda, men denna ökning är inte alls lika markant som skillnaden inom vissa grupper utifrån vistelsetid i Sverige.

Personer som är födda i Norden (utom Sverige) dör i högre utsträckning till följd av vissa cancerformer och sjukdomar i cirkulationsorganen. Cirka två tredjedelar av denna grupp består av personer födda i Finland (97). En intressant fråga är vilka livsvillkor och levnadsvanor som präglat dessa personer som i huvudsak migrerade för 50-60 år sedan. Detta kan vi inte se i det här materialet. Forskning visar däremot att finländare som migrerade till Sverige arbetade i tunga, smutsiga och oattraktiva yrken inom industri- och servicesektorn (98). Annan forskning visar också att finländarna hade en ökad risk att vårdas på sjukhus på grund av alkohol- och drogmissbruk jämfört med den svenska majoritetsbefolkningen (99). De livsvillkor i form av dåliga arbetsförhållanden och levnadsvanorna i form av hög alkoholkonsumtion kan vara faktorer som har betydelse för att personer födda i Norden (utom Sverige) i hög utsträckning idag avlider till följd av vanliga cancerformer och sjukdomar i cirkulationsorganen. Detta är både ett lidande för individer och en samhällskostnad på grund av sjukvård och sjukfrånvaro. Det är därför av stor betydelse att försöka utröna hur hälsan eller insjuknandet i folksjukdomar kommer att se ut på sikt bland dem som migrerar till Sverige idag utifrån deras livsvillkor och levnadsvanor. Flera grupper av utrikes födda personer som har migrerat till Sverige på senare tid har betydligt sämre livsvillkor i form av arbetslöshet och låg ekonomisk standard. Dessutom är det vanligast med daglig tobaksrökning bland personer födda i Europa utom Norden samt män födda utanför Europa vilket på sikt kan leda till både cancer och sjukdomar i cirkulationsorganen. Det är därför angeläget att uppmärksamma hälsan och minska risken för att ohälsa utvecklas med tiden. Där har hälso- och sjukvården ett viktigt uppdrag när det gäller det hälsofrämjande preventiva arbetet.

Inom ramen för det sista målområdet i folkhälsopolitiken, ”En jämlik och hälsofrämjande hälso- och sjukvård” ingår till exempel åtgärder för att erbjuda hälsoundersökningar till nyanlända, hantera psykisk ohälsa bland personer som flytt till Sverige och skapa förutsättningar för alla att bättre ska kunna orientera sig i och ta del av det svenska hälso-och sjukvårdssystemet.

En viktig förutsättning för att förebygga ojämlikhet i hälsa är en universell sjukvårdsförsäkring (100). I Sverige har, i linje med detta, alla som är folkbokförda i landet tillgång till subventionerad hälso-och sjukvård. Asylsökande barn (under 18 år) ska erbjudas hälso- och sjukvård och tandvård i samma omfattning och på samma villkor som folkbokförda barn. I det ingår också vaccinationer enligt det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. Undantag är de barn som bara ska vistas tillfälligt i Sverige. Vuxna behöver vara bosatta (folkbokförda) inom ett landsting eller vara EU/EES-medborgare för att få tillgång till fullständig, subventionerad hälso- och sjukvård och tandvård i Sverige. Regionerna är dock skyldiga att erbjuda hälso- och sjukvård, inklusive tandvård, som inte kan anstå till den som vistas i ett landsting utan att vara bosatt där (101).

5.4.1 Viktigt att kommunerna erbjuder samhällsorientering

5.4.2 Viktigt att patientperspektivet genomsyrar hälso-och sjukvården

5.4.3 Fokus på psykisk ohälsa och att lämpliga behandlingsmetoder används

5.4.4 Fokus på smittsamma sjukdomar och vaccination

5.4.5 Vikten av att hälsoundersökningar genomförs