This literature review on the health effects of chemicals in the indoor environment reflects that most of the studies so far have investigated the development and exacerbation of asthma, respiratory symptoms, allergic symptoms, and symptoms included in the "sick building syndrome” (SBS). Few studies exist that have studied endocrine disruption or cancer development in relation to exposure to chemicals in the indoor environment.

There is an extensive body of literature estimating the exposure by measuring chemicals and their metabolites in body fluids, mainly in blood or urine, and relating this exposure to a variety of health effects. There might, however, be different sources of this internal exposure, and these sources have not been examined in most of these studies. Such studies have been included in this review only if it is well known that materials in the indoor environment are an important source of exposure.

Several aldehydes can be measured indoors, including acetaldehyde, formaldehyde, propionaldehyde, butyraldehyde, pentanal, hexanal, and benzaldehyde. Formaldehyde is common indoors and can be emitted from many construction materials, furniture, etc. In general, formaldehyde levels are highest in newly built or renovated buildings or where there is new furniture containing formaldehyde-based resins. The formaldehyde level in homes is usually 20–30 µg/m³ in Sweden, but levels may vary. Formaldehyde is one of the most-studied indoor air pollutants in indoor epidemiology, and epidemiological studies and meta-analyses confirm the importance of formaldehyde in the development of asthma and other allergic symptoms as well as SBS symptoms in both children and adults and in homes and schools. The WHO guideline value for formaldehyde in the indoor environment is a mean of 100 µg/m³ over a period of 30 minutes. The critical effect is sensory irritation. Acetaldehyde can be emitted from building materials such as wood, cork, and linoleum. Commonly, the indoor level of acetaldehyde in Sweden is about 10 µg/m³, and the odour threshold is estimated to be 25 µg/m³. Several studies have found associations between air concentrations of acetaldehyde in schools or homes and health effects such as wheeze, asthma, and SBS symptoms. Acrolein is a reactive aldehyde formed during the combustion of wood, plastic, diesel, and paraffin wax and from smoking and cooking. Some studies have found associations between levels of acrolein in indoor environments and health effects such as eye irritation and asthma, but there is a lack of information on indoor concentrations of acrolein in Sweden.

Indoor levels of nitrogen dioxide (NO2) in Swedish homes, schools, and preschools are usually low and are primarily affected by proximity to vehicle traffic. The indoor concentration of NO2 in Sweden is typically below 20 µg/m3 but can be higher in homes with gas stoves. The indoor levels of NO2 in homes with gas stoves have been shown to be associated with health effects such as wheeze, shortness of breath, asthma symptoms, and reduced lung function. The WHO guideline values for NO2 in indoor environments are 40 µg/m³ (annual mean) and 200 µg/m³ (one hour mean). The critical health effect is airway inflammation and airway symptoms.

Sources of BTEX (benzene, toluene, ethylbenzene, xylene) in indoor environments include infiltration of outdoor air pollution, tobacco smoke, paint, glue, and some building materials. Studies have demonstrated associations between indoor concentrations of BTEX and wheeze, asthma, and SBS symptoms. Benzene is classified as a carcinogenic compound, and the WHO does not report any guideline value for benzene. In Sweden, the population's average exposure to benzene is estimated to be 2 µg/m³.

Terpenes are commonly found in indoor environments in Sweden because there is extensive use of coniferous wood in buildings, furniture, and furnishings. Some studies have reported associations between the concentrations of a-pinene and limonene in homes and SBS symptoms and bronchial hyperreactivity, but there are relatively few epidemiological studies on indoor terpenes. Terpenes can be oxidized to form ultrafine particles and other compounds, but there are few studies on the potential health effects of these reaction products in indoor environments.

PDCB (p-dichlorobenzene, also known as 1,4-dichlorobenzene) is used in insect repellents and "air fresheners" for toilets, etc. The average indoor concentration of PDCB in homes in Sweden is around 1 µg/m3. Pentachlorophenol (PCP) and its sodium salt have been widely used, mainly as wood preservatives. In Sweden PCP is no longer used, but the chemical can still be found in many older buildings. Under the influence of moisture, PCP can form chloroanisoles, which can produce indoor odours similar to mould odour. The International Agency for Research on Cancer (IARC) has classified PDCB and PCP as possibly carcinogenic to humans (Group 2B).

The compound 2-ethyl-1-hexanol (2E1H) is a higher alcohol that can be emitted from plastic materials, e.g. PVC flooring. Studies have shown associations between 2E1H and SBS and asthma symptoms. Texanol (2,2,4-trimethyl-1,3-pentanediol monoisobutyrate) is often used in water-based paints. TXIB (2,2,4-trimethyl-1,3-pentanediol diisobutyrate) is used as a plasticizer in PVC and polyurethane materials, wallpaper, and leather goods. TXIB can contribute to odours indoors and can cause irritation effects. There are few epidemiological studies of the health effects of Texanol and TXIB, but one study found associations between the concentration of Texanol and TXIB in indoor air in schools and asthma symptoms among students. A number of glycol ethers are used in various building materials and interior materials such as paints, adhesives, and floor polish. There is an increased concern about exposure to glycol ethers because these compounds are suspected to contribute to allergic disease. Moreover, PGE compounds (propylene glycol and glycol ethers) are hormone-disrupting chemicals.

Total volatile organic compounds (TVOC) is a summary measure for many different volatile organic compounds. Despite a recommendation not to use TVOC as a risk indicator for health effects and discomfort problems in buildings, the TVOC concept is still used. Studies have reported positive associations between TVOC levels in the home environment and asthma, atopic dermatitis and atopic disease in infancy, wheeze, nasal allergy, eye symptoms, respiratory symptoms, and SBS symptoms.

Phthalates is a group of substances used as plasticizers to soften plastics, as well as in other building materials. Phthalates are not chemically bound to the PVC polymer and can therefore be easily emitted to the environment. These compounds are found almost everywhere in the environment. One study showed that about 0.5–1% of the floor dust in schools and preschools consisted of the phthalate DEHP and that the content was higher in schools and preschools as compared to homes and offices in Sweden. The majority of the epidemiological studies on indoor exposure to phthalates have studied asthma, allergies, and lung function. There are few longitudinal studies investigating the development of morbidity in relation to phthalate exposure indoors, but some studies exist linking levels of phthalate metabolites in urine to the development of asthma and allergy. There are few epidemiological studies on indoor exposure to phthalates in relation to health effects other than asthma and allergy.

Brominated flame retardants are a diverse class of semi-volatile organic compounds. PBDEs (poly-brominated diphenyl ethers) and HBCD (hexa-bromocyclododecane) have been measured in indoor air and indoor dust in many countries. Studies that have examined the health effects of PBDE exposure have focused on endocrine disruption and neurodevelopmental effects, but few of these studies have investigated the health effects of indoor exposure to these compounds. Due to suspected health effects of PBDEs, they are subject to regional as well as international restrictions. There is an increased use of organophosphorus compounds (OPs) as alternative flame retardants due to the restrictions on the use of PBDEs. Despite the widespread use of OPs in indoor environments, few studies exist on health effects in humans or animals. Indoor dust can be an important source of exposure to flame retardants, and small children might have a higher exposure than adults because they spend more time on the floor level and because of their hand to mouth behaviour.

The indoor levels of chemicals in the air may be higher in indoor environments with new materials. Due to this experience, "indoor painting", "renovation", etc., have been used in epidemiological studies as proxy variables for exposure to such chemicals. A number of studies have shown an association between interior painting at home and asthma or asthma symptoms, but also for other symptoms such as headache and fatigue. Most of these studies are cross-sectional, but there are some longitudinal studies. The more recent studies on this topic are often from Asia (China, Taiwan, and Japan). There are also a number of studies demonstrating associations between renovation of the residence and asthma or asthma symptoms, rhinitis (nasal symptoms), and dermatitis (dermal symptoms) in both children and adults. Although these studies often are conducted in Asia, there are also studies from Europe (Sweden, Germany, and France) showing similar associations as in Asia. Because the chemical content of paints and building materials varies between countries, relationships might also vary between countries. Moreover, some studies from Asia have reported that emissions from new furniture can be a health problem in terms of respiratory symptoms and atopic dermatitis. A probable cause is the emission of formaldehyde, but other VOC emissions can also contribute to these findings. No health studies were found on chemical emissions from new furniture in Europe or the US.

There are several studies on associations between the presence of PVC materials in the home, especially PVC flooring in the bedroom, and wheeze as well as doctor-diagnosed asthma in children. However, few studies exist on the associations between PVC material in the indoor environment and other health effects, such as hormonal effects. Studies on the health effects of PVC materials in the indoor environment are mostly based on self-reported data on the presence of PVC materials from questionnaires, but validation studies have shown that it is difficult to gather relevant information about PVC in the home environment through questionnaires. Despite this limitation, there are two studies that have shown that self-reported presence of PVC in the home is associated with increased levels of certain phthalates in dust or their metabolites in urine.

Studies from various countries have demonstrated an association between odour in the home environment, other than mould odour, and asthma, rhinitis, and SBS symptoms. Because all of these studies are cross-sectional studies, it is not possible to draw any conclusions on causality between odour in the home and respiratory illness or SBS symptoms. It is possible that some of these associations are due to worsening of pre-existing morbidity, such as asthma and rhinitis, by the odour.

Syftet med litteraturgenomgången är att sammanfatta den vetenskapliga litteraturen när det gäller kemikalier

• i vanliga inomhusmiljöer såsom bostäder, vård- och omsorgsboenden samt skolor och förskolor,
• som emitteras eller bildas av emissioner från byggnadsmaterial, fast inredning, möbler och annan större inredning,
• med avseende på
• halter inomhus i reella miljöer,
• exponering via luft eller damm för de som vistas i lokalerna,
• hälsoeffekter av sådan exponering.

Lös utrustning, städkemikalier och liknande kemisk-tekniska produkter, föroreningar som tränger in utifrån, t.ex. trafikavgaser, eller ämnen som bildas p.g.a. fuktskador eller mikrobiell växt i byggnaden ingår inte.

Toxikologiska studier som studerar mekanismer och effekter i cell- (in vitro) eller djurmodeller (in vivo) eller studier som gäller utveckling eller validering av mät- eller testmetoder ingår inte.

Formaldehyd är ett av de mest studerade ämnena i inomhusmiljön. Samband har påvisats för astma, allergiska symtom och SBS-symtom framför allt när det gäller exponeringar i bostäder och skolor. Merparten är tvärsnittsstudier men det finns även några longitudinella studier.

Aldehyder är organiska karbonylföreningar som vanligtvis förekommer i både inomhus- och utomhusmiljöer. Formaldehyd avges från många byggmaterial, möbler och konsumentprodukter, bl.a. från lim i spånskivor. Formaldehyd bildas även genom förbränningsprocesser, t.ex. från gasspisar, vid vedeldning och vid tobaksrökning. Sekundär bildning av formaldehyd kan förekomma i luft genom oxidation av flyktiga organiska ämnen (VOC) och t.ex. reaktioner mellan ozon (O3) (främst från utomhusmiljön) och alkener, särskilt terpener (1).

Emissionen av formaldehyd från material varierar med säsongsmässiga faktorer såsom temperatur, relativ fuktighet och solinstrålning samt typ och ålder på materialet (15). Nivåerna av formaldehyd är i allmänhet högst i nybyggda eller nyrenoverade byggnader eller där det finns nya möbler som innehåller formaldehydhartser (16). Emissionen av formaldehyd ökar vid högre rumstemperatur (17, 18). Koncentrationen av formaldehyd inomhus är oftast 2–10 gånger högre än utomhus (19). I en studie från 2013 undersöktes 156 enfamiljshus och 138 lägenheter byggda före 2006 från olika delar av Sverige. Medelvärdet för halten formaldehyd i luften var 26 µg/m³ (högsta uppmätta halt 140 µg/m³) i enfamiljshus och 14 µg/m³ (högsta uppmätta halt 90 µg/m³) i lägenheter. De högre halterna uppmättes oftast i småhus byggda mellan 1955 och 1980 (17). En tidigare svensk studie visade ett medianvärde för personburen exponering hos vuxna av formaldehyd på 22 µg/m³ (mätt under 24 timmar) eller 23 µg/m³ (mätt i 6 dagar) (20). Halten formaldehyd som man finner inomhus är vanligen 20–30 µg/m³ men nivåerna kan variera från icke uppmätbara halter till halter över 200 µg/m³ (21-24). För formaldehyd har WHO gjort en riskbedömning och anger i sina Guidelines for Indoor Air Quality ett riktvärde för inomhusmiljön på 100 µg/m³ (0,08 ppm) mätt under en 30-minutersperiod (1) baserat på sensorisk irritation. I den s.k. INDEX-rapporten från EU:s Joint Research Centre har formaldehyd också bedömts som en av de föroreningar i inomhusmiljön som det är mest angeläget att reglera (25).

Epidemiologiska studier och metaanalyser bekräftar formaldehydens betydelse i utvecklingen av astma och andra allergiska symtom (6, 26). Nyligen genomförda studier har visat en viss ökad risk för förekomst av astma hos barn med ökande koncentration formaldehyd i bostaden (15, 26, 27). En japansk studie visade att en exponering för formaldehyd som var högre än 47 ppb (d.v.s. 58 µg/m3) var associerad med en ökad förekomst av atopiskt eksem hos gravida kvinnor (28). Formaldehydhalten inomhus i skolor har visats ha positivt samband med luftvägsbesvär och astma (29) liksom med näs- och ögonbesvär (30), pipande och väsande andning (”wheeze”) under det senaste året och irriterande hosta under de senaste 3 månaderna (31) hos skoleleverna. Men det finns också studier som inte visat på något samband mellan formaldehyd i skolor och astmasymtom (30, 32, 33). Det finns även studier från bostäder som inte funnit något samband mellan formaldehydhalten och astmatiska symtom hos barn (34) eller lungfunktion (FEV1) hos astmatiska vuxna (35) eller hos patienter med intermittent astma (36), och inget samband sågs heller med irriterande och allergiska besvär (37).

Flera studier har påvisat samband mellan formaldehydhalten i bostaden och SBS-symtom. En studie från Kina visade att formaldehydhalterna hos individer med SBS-symtom var högre än hos individer utan sådana besvär (38). I en delstudie inom den s.k. Europastudien över luftvägshälsa (European Respiratory Health Survey, ECRHS II) sågs ett samband mellan SBS-symtom och formaldehydhalten i bostaden (21). Det finns också flera studier från Japan som påvisat ett positivt samband mellan formaldehydhalten i nybyggda bostäder och SBS-symtom (39), inklusive ett dos-responssamband (40, 41). International Agency for Research on Cancer (IARC) har klassificerat formaldehyd som cancerframkallande för människor (Grupp 1) (42). Generellt gäller att det saknas studier om exponering för kemikalier i inomhusmiljön och cancer, och det gäller även för formaldehyd.

Utöver formaldehyd förekommer flera olika aldehyder inomhus, såsom acetaldehyd, propionaldehyd, butyraldehyd, pentanal, hexanal och bensaldehyd. Aldehyder har många källor inomhus, inkl. byggnadsmaterial, men kan också bildas genom kemiska reaktioner mellan ozon och omättade organiska föreningar (43). Liksom andra flyktiga ämnen adsorberas aldehyder på partiklar. Det finns få studier av partikelburna VOC i luft men i en exponeringskammarstudie undersöktes om det blev starkare irritationseffekt på ögon om man tillsatte aldehyder till kontorsdamm. Studien gav dock inga konklusiva resultat (44).

Två av de övriga aldehyderna som uppmärksammats mest är acetaldehyd och akrolein. Acetaldehyd kan avges av byggnadsmaterial som trä, kork och linoleum och vid stekning av mat, förbränning, från utandningsluft och vid användning av hushållsprodukter (15, 37). Vanligt förekommande halter av acetaldehyd inomhus i Sverige är cirka 10 µg/m³. Lukttröskeln skattas till 25 µg/m³ (45, 46). I en studie från skolor i Portugal sågs ett samband mellan halten av acetaldehyd i skolan och pipande och väsande andning hos eleverna (8–10 år) (47). I en studie från Frankrike sågs ett samband mellan halten av acetaldehyd i bostaden och astma (48) och studier från Japan har påvisat samband mellan SBS-symtom hos boende och summan av koncentrationen av 13 aldehyder, t.ex. formaldehyd, acetaldehyd och akrolein, i bostaden (49). Det finns också studier som inte påvisat något samband mellan acetaldehydhalter i bostäder och luftvägsbesvär och allergiska besvär (37). IARC har klassificerat acetaldehyd som möjligen cancerframkallande för människor (Grupp 2B) (42).

Akrolein är en reaktiv aldehyd som bildas vid förbränning av bl.a. trä, plast, diesel, paraffinvax, vid tobaksrökning och vid matlagning (50, 51). Det har beräknats att denna aldehyd motsvarar upp till 8 % av den totala halten av aldehyder som emitteras från fordon och vid vedeldning i bostäder och att 13 % av den totala aldehydhalten i atmosfären utgörs av akrolein (51). Rapporter från andra länder visar att ämnet ofta finns i inomhusluften, i koncentrationer om några µg/m3, att halten är högre inomhus än utomhus och att den kan vara högre på sommaren än på vintern (52). Några studier av halterna inomhus i Sverige har dock inte hittats.

I en svensk exponeringskammarstudie med friska frivilliga försökspersoner (ålder 20–50 år) sågs ett dosberoende samband mellan akroleinhalten (exponeringshalten var 0,02–0,3 ppm d.v.s. 0,03–0,37 µg/m3) och ögonirritation (51). I Frankrike studerades samband mellan akroleinhalten i skolan och astma hos skolbarn (ålder 9–10 år) och man fann ett positivt samband för allergisk astma, men ett negativt samband för icke-allergisk astma (30).

Kvävedioxid (NO2) används ofta som en markör för trafikrelaterade luftföroreningar utomhus och trafik är en viktig källa till NO2 inomhus. Den huvudsakliga inomhuskällan till kvävedioxid är förbränning, t.ex. från gasspisar eller ljus. Gasspis förekommer i Sverige framför allt i vissa områden i några storstäder (53). Koncentrationen av NO2 inomhus i Sverige understiger vanligen 20 µg/m3 (54, 55). Luftkoncentrationerna av NO2 i en studie av bostäder i Uppsala var 6,7µg/m³ (22). Exponeringen för NO2 är högre i bostäder med gasspis (56-58). En svensk studie rapporterade att befolkningens exponering för NO2 i genomsnitt var 14 µg/m³, och att de med gasspis hade högre (20 µg/m³) exponering (24). I svenska skolor och förskolor är halterna vanligen låga och påverkas främst av närhet till trafik. WHO anger i sina Guidelines for Indoor Air Quality ett riktvärde för inomhusmiljön på 40 µg/m³ mätt som årsmedelvärde och 200 µg/m³ för en timme, baserat på luftvägsinflammation och luftvägssymtom (25). Kvävedioxid (NO2) hör till de ämnen i inomhusmiljön som i INDEX-rapporten bedömdes som mest angeläget att reglera (25).

Gasspisar som inte har frånluftsventilation över spisen kan ge kortvariga toppexponeringar för NO2. Kontrollerade studier av exponering tyder på att dessa toppar kan påverka luftvägarna, och studier som bara mäter genomsnittsvärden kanske inte kan detektera dessa hälsoeffekter (25). En kohortstudie av barn med astma som hade gasspis hemma visade att de oftare hade luftvägssymtom såsom pipande och väsande andning och andnöd än barn som inte hade gasspis. Det fanns också ett dos-responssamband, med en oddskvot på ca 1,5 för varje ökning av NO2 med 20 ppb (d.v.s. 24,6 µg/m3), för både väsande andning och andnöd (59). NO2 mättes i klassrummen, i skolor och i köket i bostaden. Vissa klassrum hade gasuppv��rmning medan andra värmdes med elektricitet, men alla bostäder hade gasspis. Det fanns ett dos-responssamband mellan NO2-nivåerna i klassrummen och andningssvårigheter och astmasymtom under både dag och natt. Det fanns även ett samband mellan NO2-nivåerna i köket hemma och lägre lungfunktion (FEV1) hos barnen (60).

Oljebaserade produkter, t.ex. organiska lösningsmedel och motorbränslen, innehåller olika typer av aromatiska kolväten. En fall-kontrollstudie i 381 svenska bostäder rapporterade att det geometriska medelvärdet för aromatiska kolväten var 41,5 µg/m³ (46). Förkortningen BTEX (bensen, toluen, etylbensen och xylen) används ibland för några vanliga aromatiska kolväten. Källor till BTEX i inomhusmiljöer inkluderar infiltration av utomhusluftföroreningar, tobaksrökning, färger, lim och vissa byggmaterial (1, 61, 62). Bensen tillhör de föroreningar som INDEX-rapporten bedömde som mest angelägna att reglera (25). En svensk studie visade att den beräknade exponeringen för allmänbefolkningen för bensen var 2,0 µg/m³ (24). Toluen är det absolut vanligast förekommande aromatiska kolvätet i luften och finns överallt både inomhus och utomhus. Xylener (orto-, meta- och paraxylen) är de näst vanligaste aromatiska kolvätena inomhus och koncentrationerna är ofta två till tre gånger högre än utomhus.

Studier från grundskolor visade att lufthalterna av toluen och ortoxylen var associerade med pipande och väsande andning hos barn (8–10 år) (31). En studie från bostäder fann att aromatiska kolväten och trimetylbensen var associerade med en signifikant ökad risk för astma medan etylbensen och xylen var förknippade med rinit (63). Ett antal studier från Japan har visat samband mellan SBS-symtom hos boende och xylenhalten (39) och bensenhalten (39, 41) i nybyggda bostäder. Studier från Kina visade att boende med ett eller flera SBS-symtom hade högre halt xylen i huset jämfört med boende utan sådana symtom (38). IARC har klassificerat bensen som cancerframkallande för människor (Grupp 1, 2012) och etylbensen som misstänkt cancerframkallande för människor (Grupp 2B) (42). Utifrån risken för cancer anger WHO att inget säkert riktvärde kan anges för bensen (1).

Terpener är omättade organiska föreningar som finns i naturen, främst i växter, och som innehåller en eller flera C=C-bindningar. De kan indelas i monoterpener (C10H16) och sesquiterpener (C15H24). Terpener är vanligt förekommande i innemiljöer i Sverige eftersom vi använder mycket barrträ i våra byggnader, möbler och inredning. Vanliga monoterpener inomhus i Sverige är a-pinen, delta-karen och d-limonen. De kan förekomma i doftkemikalier, städmedel, diskmedel, träprodukter och träbaserade möbler. Alfa-pinen (a-pinen) finns i terpentin och i barrträd såsom tall och gran (64, 65). En studie från svenska bostäder visade att medelvärdet för halten i luften av a-pinen var 20,8 µg/m3 och för limonen var den 17,8 µg/m3 (46). Det finns studier som påvisat samband mellan a-pinen- och limonenhalter i luften i bostaden och SBS-symtom (39). I en populationsstudie i Sverige sågs ett samband mellan halten av limonen i bostaden och överretlighet i nedre luftvägar (bronkiell hyperreaktivitet) (66). I en studie av samband mellan VOC i kontorsmiljöer och SBS-symtom sågs däremot inga hälsosamband för terpener (a-pinen och d-limonen) (64).

Terpener kan oxideras genom komplexa kemiska reaktioner med hydroxyl- (OH) radikaler, ozon (O3), nitrat- (NO3) radikaler eller via fotokemiska reaktioner. Ozon kan reagera med terpener och bilda aldehyder (t.ex. formaldehyd) och sådana kemiska reaktioner kan vara viktiga i inomhusmiljöer med förhöjda halter (= 0,1 mg/m3) av ozon (4). Många oxidationsprodukter från terpener är svårflyktiga ämnen och de kan bilda ultrafina partiklar (partiklar med en diameter under 0,1 µm) eller kondensera på befintliga större partiklar (65). Oxidationsprodukter av terpener har studerats under senare tid men de flesta studierna har handlat om att beskriva den reaktiva kemin. Det finns få studier över potentiella hälsoeffekter av dessa reaktionsprodukter (4, 43, 65). Eftersom det är välkänt att terpener medverkar i kemiska reaktioner med andra ämnen i inomhusmiljön, är det viktigt att beakta möjligheten till reaktiv kemi när man gör hälsobedömning av terpener i innemiljöer.

PDCB (p-diklorbensen, även kallad 1,4-diklorbensen) är ett ämne som ofta används i väsentligen ren form (> 99,8 %) mot insekter, skadedjur och som luktförbättrare eller luftfräschare för toaletter och andra utrymmen (67). Studier från Asien har visat att denna kemikalie är vanligt förekommande inomhus eftersom den används som insektsmedel (68). Halterna i Sverige kan förväntas vara lägre och en studie fann att den genomsnittliga koncentrationen av PDCB inomhus i bostäder i Uppsala var 1,03 µg/m3 (22). Förhöjd exponering för PDCB har kopplats till ökning av vita blodkroppar i blodet (69) och försämrad lungfunktion (70) hos vuxna. IARC har klassificerat PDCB som möjligen cancerframkallande för människor (Grupp 2B) (42).

Sedan 1930-talet har pentaklorfenol (PCP, Pentachlorophenol) och dess natriumsalt använts i stor utsträckning som främst träskyddsmedel och som herbicid, algicid, avlövningsmedel, baktericid och fungicid på grund av dess bakteriedödande och svampdödande egenskaper (71, 72). På grund av dess omfattande användning finns PCP i mätbara halter i luft och vatten samt i blod, urin och fettvävnad hos människor (73). Hälsoeffekter av PCP rapporterades först under 1940-talet och den första litteraturen om PCP-exponering och cancer publicerades 1978. PCP är klassificerad som en möjlig humancarcinogen (grupp 2B), av IARC. PCP har hormonstörande egenskaper och kan också påverka sköldkörtelhormon, som spelar en viktig roll för tillväxt och fosterutveckling (74). På grund av de negativa hälsoeffekter som exponering för PCP kan ge upphov till har många länder begränsat eller förbjudit produktion och användning av PCP (73). I Sverige infördes begränsningar 1978, men produkter som behandlats med PCP finns kvar i många äldre byggnader.

PCP kan bilda kloranisoler som i byggnader kan ge avvikande lukt. I en svensk studie var halterna av kloranisoler i bostäder i genomsnitt < 15 ng/m3, vilket var tillräckligt för att framkalla lukt men bedömdes inte innebära någon direkt hälsorisk (75).

Den organiska föreningen 2-etyl-1-hexanol (2E1H) är en högre alkohol som kan avges från bl.a. plastmaterial (t.ex. PVC-golv) och nya datorer (76). Under påverkan av fukt kan ämnet också bildas genom nedbrytning av dietylhexylakrylat eller dietylhexylftalat (DEHP) som kan förekomma i golvlim och i PVC-material i golv (77, 78). Ämnet har därför använts som en indikator på förhöjda fukthalter i golvkonstruktioner (78). Ämnet har en karakteristisk plastlukt och kan ge upphov till luktbesvär. Lukttröskeln anges till 400 µg/m3 (79). Samband mellan nivåer av 2E1H i inomhusluft i skolor och SBS-symtom har påvisats (80). Det finns också flera studier som påvisat samband mellan emission av 2E1H på grund av ökad fukthalt i golvkonstruktionen i kombination med förekomst av PVC-material och en ökad förekomst av astmasymtom, ögonirritation och halsbesvär hos personal på sjukhus (54, 78) och kontor (81). Motsvarande samband har även påvisats hos skolelever, både vad gäller SBS-symtom och astmatiska symtom (82). I ett kammarförsök sågs svaga subjektiva symtom på irritation i ögonen vid kontrollerad exponering (exponeringshalt: 1 mg/m3) av friska försökspersoner för 2E1H (79).

Texanol (2,2,4-trimetyl-1,3-pentandiolmonoisobutyrat) används ofta som filmbildare i vattenbaserade färger (83). Exponering för en blandning av olika VOC som vanligen förekommer i vattenbaserade färger, inkl. Texanol, orsakade mild irritation i ögon, näsa och luftvägar hos friska försökspersoner (84). Studier från svenska bostäder visade att medelhalten av två olika varianter av Texanol – A och B – var 10,0 µg/m3 respektive 5,6 µg/m3 (46). Halten av Texanol B i barnens sovrum var signifikant högre hos barn som hade astma och allergi jämfört med barn i kontrollgruppen (46). En studie från skolor fann att Texanolhalten i luft hade positivt samband med nattlig andfåddhet hos eleverna (32).

TXIB (2,2,4-trimetyl-1,3-pentandioldiisobutyrat) används som mjukgörare i PVC- och polyuretanmaterial, tapeter och konstlädervaror (85, 86). TXIB kan bidra till lukt inomhus och ge irritationseffekter (86). En studie från Sverige fann att medelkoncentrationen inomhus av TXIB i huvudsak varierade från 11 till 71 µg/m3 med en maximal koncentration av 373 µg/m3 (i en lägenhet med alla rum målade och med en 1-årig PVC-golvbeläggning) (83). Det finns få epidemiologiska studier av TXIB, men i en från skolor sågs att TXIB-halten i luften hade positivt samband med astmabesvär hos eleverna (32).

Olika glykoletrar förekommer i olika bygg- och inredningsmaterial såsom målarfärg, lim och golvpolish. Flera glykoletrar uppmärksammas mer och mer och misstänks bidra till allergisk sjukdom, och flera PGE (propylenglykol och glykoletrar) är välkända hormonstörare (46, 87). En fall-kontrollstudie i svenska bostäder såg att PGE-halten i barnens sovrum var signifikant högre hos barn som hade astma och allergi, speciellt rinit, jämfört med kontrollerna (46).

Den totala halten VOC (TVOC) i luften har tidigare ofta använts som ett mått på luftkvaliteten i icke-industriella miljöer (1). Eftersom olika kemiska ämnen i inomhusmiljöer har olika toxikologiska egenskaper och kan variera både vad gäller lukttröskel och irriterande egenskaper har TVOC-begreppet kritiserats. I en översiktsartikel analyserades den vetenskapliga litteraturen vad gäller hälsosamband för TVOC i inomhusmiljöer. Slutsatsen, som arbetades fram vid ett nordiskt vetenskapligt konsensusmöte 1996, var att den vetenskapliga litteraturen inte kunnat påvisa konsistenta samband mellan TVOC och hälsoeffekter eller komfortproblem i inomhusmiljöer. Gruppen rekommenderade att man inte skulle använda TVOC som en riskindikator för hälsoeffekter och komfortproblem i byggnader (88).

Trots denna rekommendation används fortfarande TVOC-begreppet i många sammanhang, t.ex. när det gäller att testa den totala kemiska emissionen från byggnadsmaterial. Det har även använts i olika hälsostudier. I en kohortstudie (MOCEH, Mothers and Children’s Environmental Health) sågs ett samband mellan TVOC-halten i barnens sovrum och ökad förekomst av atopisk dermatit hos sex månader gamla spädbarn (89). Andra studier har funnit att exponering för högre halt TVOC under graviditeten ökade risken för astma och atopisk sjukdom hos barn (90, 91). Det har även påvisats samband mellan TVOC-nivåerna i bostaden och pipande och väsande andning, näsallergier och kroniska ögon- och luftvägssymtom (48). Studier i Japan har påvisat samband mellan TVOC-halterna i nybyggda bostäder och SBS-symtom (39). Mycket begränsade data finns tillgängliga beträffande effekter av TVOC på hud, inkl. eksem, trots att huden är viktig för resorption och exponering via huden avsevärt bidrar till hela kroppsbördan (92). TVOC kan påverka immunförsvaret (93, 94), men frågan är knapphändigt studerad jämfört med andra miljöfaktorers effekter på immunförsvaret.

Ftalater är en grupp ämnen som bl.a. används som mjukgörare i plastmaterial men finns också i andra byggmaterial såsom färg, lim, tätningsmedel och fogmassa (95). Ftalater är så kallade diestrar av ortoftalsyra och består av en aromatisk ring med två, oftast alifatiska, sidokedjor. Ftalaternas namn baseras på sidokedjornas längd och struktur. Ftalater kan utgöra upp till 40 procent av det färdiga materialet. Ftalaterna är inte fast bundna till PVC-polymeren och kan därför utsöndras från materialet under produktens hela livslängd. Denna diffusa spridning gör att ftalater förekommer nästan överallt i inomhusmiljön. De ftalater som uppmätts i högst koncentrationer i damm i bostäder i Sverige och Danmark är diisononylftalat (DINP) och dietylhexylftalat (DEHP). Koncentrationer av ftalater i damm och inomhusluft i bostäder i Sverige (46, 96) och Danmark (97, 98) visas i tabell 1.

Det finns en omfattande litteratur vad gäller möjliga hormonstörande egenskaper av ftalater i miljön. Ftalaters hormonstörande egenskaper har satts i samband med t.ex. påverkan på manlig reproduktion (spermiekvalitet) (99), diabetes (100), beteendeförändringar (101)), påverkan på vita blodkroppar (monocyter och makrofager) (102) samt allergier och astma (103).

Den huvudsakliga exponeringen för ftalater sker genom födoämnen (104-107), men en viss exponering sker även genom inandning (106, 108). Merparten av ftalaterna i inomhusmiljön finns bundna till damm och andra partiklar. Till en mindre del avges de också förångade i luften. En jämförande studie har beräknat bidragen från olika källor till det genomsnittliga dagliga intaget av DEHP, DBP och BBP för 2-åriga barn i Danmark. För DEHP och BBP var huvudsakliga exponeringskällor mat (50 %) och inomhusdamm (45 %). För DBP var huvudsakliga exponeringskällor mat (50 %), inomhusluft (30 %) och inomhusdamm (20 %) (109). I skolor och förskolor utgjordes ca 0,5–1 % av golvdammet (mätt som vikt) av DEHP och halten var högre än i bostäder och kontor (97, 110).

Tabell 1. Koncentration av ftalater i damm och inomhusluft i bostäder i Sverige och Danmark

De epidemiologiska studierna över samband mellan exponering för ftalater i inomhusmiljön och överkänslighetsbesvär gäller nästan alla exponering från damm i bostaden. En fall-kontrollstudie från Sverige visade positivt samband mellan halten BBP och rinit och eksem medan DEHP var associerat med astma (96). Liknande resultat sågs i Taiwan. Bostadens halt av BBP hade samband med rinit och eksem, medan DBP var associerat med eksem (111). En fall-kontrollstudie av 500 barn i åldrarna 3–5 år från Danmark visade signifikanta samband mellan DEHP och pipande och väsande andning (112). En bulgarisk epidemiologisk studie visade att koncentrationen av DEHP var signifikant associerad med pipande och väsande andning och med ett dos-responssamband (113). En japansk studie visade samband mellan bostadens halt av DBP och astma, mellan BBP och atopisk dermatit, och mellan DEHP och allergisk konjunktivit och atopisk dermatit (114). En studie från österrikisk skolmiljö visade sämre lungfunktion hos elever 6–10 år vid högre halt av BBP (115). Studier över betydelsen av innemiljöexponering vad gäller hormonstörande effekter av ftalater saknas i stor utsträckning.

När ftalater kommer in i kroppen metaboliseras de till sina monoesterformer. Dessa monoestrar och andra metaboliter utsöndras sedan i urinen (103). Det har under senare år publicerats longitudinella studier bland barn där man mätt halten av olika ftalater i kroppsvätskor (blod eller urin) när studien startat och sedan studerat uppkomst av astma eller allergisk sjukdom efter flera år. I en studie sågs ett samband mellan mammans halt av vissa ftalater (MBzP och DEHP) i urin under graviditeten och astma hos barnet vid 7 års ålder (116). I en studie sågs ett samband mellan moderns nivåer av monobutyl-ftalat under graviditeten och förekomst av födoämnesallergier hos barnet vid 2 års ålder (117). En epigenetisk studie drar slutsatsen att effekter av exponering för ftalater under graviditeten kan överföras till barnet via epigenetiska mekanismer (118). I en tvärsnittsstudie sågs ett samband mellan halten av DEP och BBzP i barnets urin och uppmätt halt av kväveoxid (FeNO) i barnets utandningsluft, vilket kan innebära att dessa ämnen kan orsaka allergisk inflammation i de nedre luftvägarna (119).

I ett par studier har man mätt olika ftalater, typiska för plastmattor, i mammans blod under graviditeten och sedan möjlig reproduktionspåverkan, mätt som avståndet mellan anus och penis hos nyfödda pojkar. Den ena studien fann viss påverkan men inte den andra (120, 121).

Bisfenol A (BPA) är en mycket använd plastkemikalie som bl.a. används i polykarbonatplast och epoxi. BPA förekommer i en stor mängd produkter, inklusive livsmedelsförpackningar. Hittills har antagits att exponeringen för BPA i huvudsak sker genom livsmedel (122). Speciellt epoxi förekommer i byggnadsmaterial, t.ex. som ytskikt på golv och vid relining (tätning) av vatten- och avloppsrör. Det finns en omfattande litteratur som berör möjliga effekter av BPA:s hormonstörande egenskaper (122). Det finns också några studier om samband med astma. I en studie sågs ett samband mellan mammans halt av BPA i urin under graviditeten och astma hos barnet vid 7 års ålder (116). Två andra studier har påvisat samband mellan mammans halt av BPA i urin under graviditeten och pipande och väsande andning hos barnet vid 3 års ålder (123) och vid 5 års ålder (124). Ett samband har även påvisats mellan halten av BPA-metabolit i urin när barnet var 3 år och senare utveckling av astma (125). I litteraturen har man dock sällan analyserat källorna till exponeringen, och eventuellt samband med byggnads- och inredningsmaterial. I en svensk studie undersöktes BPA-halt i blod hos ammande kvinnor och jämfördes med enkätdata om bostadsmiljön (126). Man fann inget samband med renovering, men möjligen en tendens till att de som bodde i nyare hus hade högre halt BPA. Några studier över samband mellan BPA-halter i luft eller damm i inomhusmiljön och hälsa har inte hittats.

Bromerade flamskyddsmedel (BFR, Brominated Flame Retardants) är en skiftande klass av halvflyktiga organiska föreningar som i stor utsträckning har använts som tillsatser eller reaktiva beståndsdelar för att öka brandbeständigheten hos ett brett spektrum av material och kommersiella produkter såsom textilier, möbelskum och plast i elektronisk utrustning (127, 128). Globalt sett är de BFR som är mest producerade och studerade polybromerade difenyletrar (PBDE), hexabromocyclododekan (HBCD) och tetrabrombisfenol A (TBBPA) (129). Studier har rapporterat förhöjda halter BFR i inomhusluften (127), och inomhusmiljön har också identifierats som en potentiell källa till BFR i utemiljön (130-132). Det finns många studier om människors exponering för PBDE, med särskilt fokus på externa exponeringsvägar (t.ex. kost, damm och luft) (133) och den resulterande interna exponeringen för PBDE, mätt exempelvis i bröstmjölk och blod (134-136). Småbarn har en högre exponering för PBDE från damm jämfört med vuxna på grund av att de oftare vistas på golvet och genom sitt hand till mun-beteende (3).

PBDE och HBCD har mätts i inomhusluft och damm i studier av bostäder och offentliga byggnader i Nordamerika, Europa och Asien (127), men det finns relativt få studier från Sverige (137-139). En studie från Sverige visade att medianvärdet av koncentrationen av SPBDE (summan av BDE-28, -47, -99, -153, -183, -197, -206, -207, -208, -209) i luft (gas och partikelfas) var högst i kontor (14 000 pg/m3), följt av förskolor (4 000 pg/m3), småhus (330 pg/m3), och var lägst i lägenheter (58 pg/m3). Median SPBDE-koncentrationer i damm var högst i lägenheter (1 400 ng/g), följt av förskolor (1 200 ng/g) och kontor (1 200 ng/g) och lägst i småhus (510 ng/g). HBCD detekterades i de flesta dammproverna (i halter från 45 till 340 ng/g), men endast i några få luftprover (halter under detektionsgränsen 1,6 pg/m3 till 2,0 pg/m3) (128, 130). En annan stor prospektiv kohortstudie (BAMSE, Barn, Allergi, Miljö, Stockholm, Epidemiologi) visade att medianvärdet av SBDE (summan av BDE-47, -99, -100, -183, -209) i damm som samlats från moderns madrass runt 2 månader efter barnets födsel var 239 ng/g bland friska matchade kontroller och 259 ng/g bland barn (110 barn, 4 och 8 år gamla) som utvecklat astma (140). En studie från skolor fann ett positivt samband mellan summan av polybromerade difenyletrar (SPBDE) i damm från skolan och sämre lungfunktion hos skolbarnen (115).

BFR har hormonstörande effekter och olika studier har funnit signifikanta samband mellan koncentration i serum av specifika BDE och lägre koncentration av spermier hos män (141), endokrina störningar hos män (7, 9), minskad fruktsamhet hos kvinnor (142), störningar i sköldkörtelns funktion (143) och neurologisk utveckling hos barn (144).

BFR är föremål för regionala eller internationella restriktioner och kontroller. Kommersiella formuleringar av penta- och okta-BDE är långlivade organiska föroreningar i miljön (127) och har förbjudits inom EU (140) och globalt (145). Produktionen av deka-BDE (146) har förbjudits inom EU från 2013 (127, 146). HBCD används fortfarande, men är föremål för översyn för ett globalt förbud (127, 147). Trots dessa regleringar av förekomst i nyproduktion kan man fortfarande hitta dessa ämnen i befintliga produkter.

Användningen av organiska fosforföreningar (OP, organophosphorus compounds) som alternativa flamskyddsmedel ökar efter begränsningarna av användningen av polybromerade difenyletrar (PBDE) (136, 148-150). OP, såsom tris(1,3-diklor-2-propyl)fosfat (TDCPP) och trifenylfosfat (TPHP eller TPP), används vanligen som additiva flamskyddsmedel och mjukgörare i ett brett spektrum av material (3). En studie av korrelationen mellan halterna av OP i urin (urinmetaboliter) och damm visade att hushållsdamm kan vara en viktig källa till exponering för TDCPP men inte TPP (151). Liksom för andra kemikalier i damm har småbarn en högre exponering för OP jämfört med vuxna på grund av att de oftare vistas på golvet och genom sitt hand till mun-beteende (3).

Koncentrationen av OP i bostäder beror bl.a. på typ av och mängd möbler, byggmaterial, byggnadens ålder, ventilation och frekvens av städning (3, 140, 152). En studie från olika inomhusmiljöer visade att golvpolish, PVC-golv, stoppade möbler, plastprodukter och elektronisk utrustning fungerat som potentiella källor till OP i damm (3). BAMSE-studien från Stockholm analyserade koncentrationerna av 7 OP (se tabell 2) i damm som samlats runt 2 månader efter barnets födsel från moderns madrass (140).

Även om en utbredd exponering för OP är trolig, finns få studier med human- och djurdata om potentiella hälsoeffekter (140). TPHP har dokumenterats ha kontaktallergiframkallande effekter och påverkan på fertilitet, medan TDCPP har associerats med förändrade hormonnivåer (nedgång i fritt tyroxin och en ökning av prolaktin) och minskad spermiekvalitet hos män (8, 153). I en studie av 182 bostäder i Japan sågs samband mellan exponering för tributylfosfat (TBP) och TDCPP i husdamm och allergiska sjukdomar såsom astma, allergisk rinit och atopisk dermatit (152) och en annan studie rapporterade samband mellan SBS-symtom och tri-n-butylfosfat (TNBP) och tris (2-butoxietyl) fosfat (TBOEP) (154). BAMSE-studien visade däremot inget samband mellan utvecklingen av astma hos barn och analyserade flamskyddsmedel (7 OP och 21 PBDE) i damm från bostaden (140). Bland OP har TCPP (tris (1-klor-2-propyl) fosfat), TDCPP (tris (1, 3-diklor-2-propyl) fosfat) och TBOEP misstänkt cancerogena effekter (3, 125), medan neurotoxiska effekter har observerats för TCEP (tris (2-kloretyl) fosfat), TNBP och TPHP (3, 136, 155).

Tabell 2. Koncentrationer (median) av organiska fosforföreningar (OP) i damm från madrasser (ng/g)(140)

Ommålning av invändiga ytor är vanligt förekommande i Sverige, både i bostaden och på arbetsplatsen. Numera används i huvudsak vattenbaserade färger men det förekommer även lösningsmedelsbaserade färger. I en longitudinell studie av innemiljön i bostaden hos ett slumpurval av vuxna i C, W och X län framkom att 63 % av alla bostäder hade målats om invändigt under en 8-årsperiod (1989–1997). Totalt 22 % av bostäderna hade målats om med lösningsmedelsbaserad färg, 44 % med vattenbaserad väggfärg, 16 % med vattenbaserad snickerifärg och 2 % med annan typ av färg (5). Liknande prevalens av invändig ommålning sågs i en annan populationsstudie som omfattade ett slumpurval av vuxna i hela Sverige. Under 2001 hade 25 % av bostäderna målats om invändigt under den senaste 12-månadersperioden (156). I BETSI-studien, en annan riksomfattande prevalensstudie som genomfördes 2008, angav 17 % att deras bostad hade målats om invändigt de senaste 12 månaderna. Hos vuxna i yrkesverksam ålder (18–65 år) hade 19 % av bostäderna målats om senaste 12 månaderna. Bland personer över 65 år var ommålning senaste 12 månaderna ovanligare (13 %) (157). Ommålning hemma tycks vara speciellt vanligt i förskolebarnens bostäder. I en riksomfattande longitudinell kohortstudie som startades 2002 bland barn som då var 1–6 år gamla, hade 89 % av bostäderna målats om invändigt någon gång sedan barnet fötts (158).

I en nyligen publicerad översiktsartikel av Canova m.fl. över samband mellan invändig ommålning i bostaden och astmasymtom identifierades totalt 13 epidemiologiska studier publicerade fram till maj 2011, efter exkludering av artiklar som inte uppfyllde inklusionskriterierna (159). Tolv av de inkluderade studierna påvisade ett signifikant samband mellan astma eller astmarelaterade symtom och invändig målning. I tre studier fanns ett samband mellan pipande och väsande andning hos barn och invändig målning i bostaden. Översiktsartikeln drar emellertid slutsatsen att det saknas tillräcklig evidens för att dra slutsatser om orsakssamband för invändig målning både vad gäller uppkomst av astma och försämring av luftvägsbesvär hos astmatiker. Som bakgrund till denna slutsats anges att det är oklart vad självrapporterad ommålning innebär exponeringsmässigt samt brister i studiedesign och få longitudinella studier. Vidare ingår målning ofta som en del av en renovering som omfattar även andra exponeringskällor.

I en annan översiktsartikel över samband mellan källor till kemiska emissioner i bostaden och luftvägssymtom och allergier hos barn drar författaren delvis andra slutsatser (6). Författaren anger att studierna är begränsade både vad gäller antal och kvalitet men drar ändå slutsatsen att det finns ett samband mellan invändig målning (nyligen målade ytor) och luftvägssymtom eller allergieffekter.

Vid den aktuella litteraturgenomgången för den senaste 10-årsperioden hittades totalt 12 studier över samband mellan invändig målning i bostaden och luftvägssymtom. Sex av dessa ingår i översiktsartikeln av Canova m.fl. (29, 160-164). Bland de sex nya studierna finns flera stora studier som påvisat samband mellan invändig målning och luftvägssymtom. I en studie bland japanska skolelever (ålder 12–15 år) hade de som bodde i bostäder som nyligen målats om en ökad förekomst av andnödsattacker under dagtid (165). I en stor studie från nordöstra Kina sågs ett samband mellan invändig målning med lösningsmedelsbaserad färg och hosta, pipande och väsande andning samt läkardiagnosticerad astma hos barn i åldern 2–14 år (166). I en annan stor studie från Taiwan sågs en ökad förekomst av astma hos barn vid fem års ålder om bostaden hade målats om när mamman varit gravid (167).

I vissa andra av de nya studierna kunde inga signifikanta samband mellan invändig målning i bostaden och luftvägssymtom påvisas. I en kohortstudie där förskolebarn följdes under fem år fanns inget samband mellan incidens av astma och ommålning hemma (168). I BETSI-studien, som omfattar ett slumpurval av vuxna i hela Sverige, sågs ett negativt samband mellan invändig målning hemma de senaste 12 månaderna och attacker av andnöd under natten samt pågående astma, definierat som aktuella astmaattacker eller astmamedicinering. För pipande och väsande andning, näsbesvär (rinit) eller luftvägsinfektioner sågs inga samband med invändig målning i bostaden (157). I en studie från Tyskland sågs inget samband mellan invändig ommålning under graviditeten eller under barnets första levnadsår och luftvägssymtom (pipande och väsande andning) som behandlades av läkare under barnets första levnadsår (169).

Fem studier hittades om samband mellan ommålning i bostaden och andra typer av symtom som inte ingick i översiktsartikeln av Canova m.fl. (159). I en studie bland svenska piloter fanns en ökad förekomst av huvudvärk om man hade målat om hemma senaste 12 månaderna (170). I kohortstudien i C, W och X län fick de som bodde i bostäder som målats i början av studien fler sjuka hus-symtom under uppföljningsperioden på 8 år (5). I en annan kohortstudie i ett slumpurval av hela Sveriges vuxna befolkning sågs ett minskat tillfriskande (remission) från allmänsymtom (huvudvärk, trötthet) om bostaden målats om i början av den 10-åriga uppföljningsperioden (156). I Uppsaladelen av ECRHS ökade incidensen av huvudvärk och trötthet om bostaden hade målats om hemma i början av den 10-åriga uppföljningsperioden (21). I en studie bland japanska skolelever (ålder 12–15 år) fanns däremot inget samband mellan sjuka hus-syndrom (SBS) och invändig målning hemma (171).

Inga studier hittades som publicerats den senaste 10-årsperioden och som studerat hälsoeffekter av invändig ommålning av andra innemiljöer än bostäder. I en äldre befolkningsstudie från Uppsala sågs samband mellan ommålning av arbetsplatsbyggnaden det senaste året och ökad förekomst av SBS-symtom, men endast i de fall man använt träfärger (snickerifärger) (172).

Ommålning kan vara en del av invändig renovering av bostäder men renovering kan även ske utan ommålning. I båda fallen handlar det om att man kan få en ökad emission av kemiska ämnen från nya material. I studier från Asien har man ofta frågat om renovering och ibland inkluderat ommålning i begreppet renovering. I några studier har man även specifikt frågat om man har lagt in nya golvmaterial. I översiktsartikeln om samband mellan källor till kemiska emissioner i bostaden och luftvägssymtom och allergier hos barn (6) drar författaren slutsatsen att det finns en ökad risk för luftvägssymtom och allergiska symtom vid invändig renovering av bostaden, inte bara vid invändig målning, och man pekar ut vissa material (t.ex. spånskivor, plastmaterial, textila material på golv och väggar) som problematiska ur hälsosynpunkt.

I en kohortstudie från Tyskland sågs ett samband mellan renovering i bostaden, speciellt byte av golvmaterial, under graviditeten och pipande och väsande andning hos förskolebarn (169). I en annan studie från Tyskland (LARS-studien) bland barn med ärftlighet för allergi fanns ett samband mellan renovering under första levnadsåret och bronkit under första levnadsåret. Det fanns även samband mellan renovering under andra levnadsåret och både bronkit och pipande och väsande andning under andra levnadsåret (173).

I en studie i staden Changsha i Kina hade förskolebarn oftare utvecklat astma om bostaden hade renoverats när mamman var gravid med barnet (174). I en liknande studie från en annan stad i Kina (Taiyuan) hade förskolebarnen oftare rinit och eksem om man hade renoverat bostaden under barnets första levnadsår (175). I en stor tvärsnittsstudie från Kina studerades luftvägshälsa hos över 6 000 förskolebarn. Det fanns ett samband mellan någon typ av renovering i bostaden de senaste två åren (nya linoleumgolv, ommålning, nya möbler, nya material på väggarna) och olika typer av luftvägssymtom såsom hosta, aktuell astma, pipande och väsande andning och allergisk rinit. Man redovisade ingen separat analys av sambanden för olika typer av renovering (176). I en annan stor tvärsnittsstudie från Kina med över 23 000 barn i åldern 2–14 år, sågs ett samband mellan invändig renovering av bostaden de senaste två åren och hosta, pip och väsningar, pågående astma och läkardiagnosticerad astma (177). I en annan publikation från samma studie, som omfattade över 30 000 barn, sågs liknande samband och där redovisade man detaljer om hälsosamband för olika typer av renovering. De flesta typer av nya material hade samband med ökad förekomst av luftvägssymtom, bland annat nya trägolv, nya material på väggarna och nya heltäckningsmattor (166).

Man har även studerat samband mellan renovering och allergisk fenotyp. I en kohortstudie från Frankrike sågs en ökad förekomst av måttliga allergier (mild allergisk fenotyp) hos 18 månader gamla barn om bostaden hade renoverats någon gång efter att barnet fötts. Däremot sågs inget sådant samband för svåra allergiska besvär (178). Det finns även några studier över samband mellan renovering av bostaden och hudbesvär hos barn. I en tvärsnittsstudie från Tyskland hade barnen oftare eksem de första levnadsåren om man nyligen hade renoverat hemma. Forskarna frågade om renovering under graviditeten samt under de första levnadsåren men redovisade ingen separat analys av samband vid renovering före och efter födseln (90). I en stor studie från Taiwan med över 20 000 barn sågs en ökad förekomst av atopiskt eksem vid 6 månaders ålder hos barnen om bostaden hade renoverats när mamman varit gravid (179).

De flesta studierna över renovering och hälsa har studerat barn men det finns även motsvarande studier på vuxna. I en svensk studie baserad på ett slumpurval av lägenheter i flerbostadshus i Stockholm sågs ett samband mellan renovering sista året och läkardiagnosticerad allergi hos vuxna, men bara om man hade renoverat hela lägenheten (180). I en tvärsnittsstudie bland småbarnsföräldrar i Kina fanns ett samband mellan renovering senaste året och allergisk rinit (157). I en annan tvärsnittsstudie från Kina, som omfattade både barn och vuxna i familjen, sågs ett samband mellan renovering i bostaden och allergisk rinit det senaste året. Studien analyserade inte barn och vuxna separat, men merparten av deltagarna var vuxna (181). Inom ramen för den stora kinesiska SNEC-studien (Seven Northeastern Cities) besvarade över 30 000 kvinnor i åldern 23–49 år ett frågeformulär om hemmiljö och luftvägssjuklighet. Renovering av bostaden de senaste två åren hade samband med aktuella rinitsymtom (182). I en studie av luftvägssymtom och allergier hos kvinnliga universitetsstudenter sågs ett samband mellan förekomst av nya golvmaterial i bostaden och ökad förekomst av luftvägsinfektioner (164).

I en tidig tvärsnittsstudie från Ryssland sågs ett samband mellan nya möbler i bostaden, köpta det senaste året, och aktuell astma och allergisymtom hos skolbarn (183). I en studie från Kina sågs ett samband mellan nya möbler i bostaden, köpta senaste året, och pipande och väsande andning det senaste året hos högstadieelever (29). I en annan tvärsnittsstudie från Sydkorea sågs ett samband mellan nya möbler i bostaden, köpta under barnets första levnadsår och atopiskt eksem vid tre års ålder (89). I den s.k. CCHH-studien (China, Children, Homes, Health) från Changsha i Kina hade förskolebarn (3–6 år) oftare utvecklat läkardiagnosticerad astma om man hade en större mängd nya möbler när mamman var gravid med barnet (174). I CCHH-studien från staden Taiyuan i Kina hade förskolebarnen oftare pipande och väsande andning, rinit och eksem om man hade köpt nya möbler till hemmet när mamman var gravid med barnet. Det fanns även ett samband mellan nya möbler i bostaden under barnets första levnadsår och pipande och väsande andning när barnet var 3–6 år (175). I en annan tvärsnittsstudie från Kina fanns ett samband mellan förekomst av nya möbler i bostaden, inköpta senaste året, och aktuella rinitsymtom hos småbarnsföräldrar (184). I den stora SNEC-studien från nordöstra Kina med över 31 000 barn sågs ett samband mellan nya trämöbler och ökad förekomst av hosta, väsande andning (”wheeze”), pågående astma och läkardiagnosticerad astma hos barnen (166).

Plastmaterial av polyvinylklorid (PVC) är vanligt förekommande i inomhusmiljöer, t.ex. i golv och plasttapeter. PVC innehåller en stor andel mjukgörare, ofta olika typer av ftalater. I en översiktsartikel som publicerades 2008 har epidemiologiska och toxikologiska studier sammanställts för att belysa betydelsen av PVC-material i inomhusmiljöer för utveckling av astma och allergier (185). Man konstaterar att det finns epidemiologiska studier på barn som påvisat samband mellan indikatorer på ftalatexponering i bostaden (frågeformulärsdata om PVC-golv eller tapeter med PVC) och astma och allergier, men det saknas objektiv mätning av exponeringen.

Efter denna översiktsartikel har flera nya studier publicerats som baseras på frågeformulärsdata om PVC-golv i bostaden. I en studie påvisades ett samband mellan förekomst av PVC-golv i bostaden, enligt frågeformulär, och pipande och väsande andning det första levnadsåret som behandlats av läkare (169). I den stora kinesiska SNEC-studien sågs ett samband mellan förekomst av PVC-golv i bostaden, rapporterad i frågeformulär, och barnens luftvägshälsa (186). I en stor svensk longitudinell studie (DBH-studien, Damp Buildings and Health) framkom att nyuppkomst (incidens) av läkardiagnosticerad astma var vanligare om det hade funnits PVC-golv i sovrummet när barnet var litet (187). Liknande resultat framkom i en 10-årsuppföljning av samma barnkohort (188). PVC-golv i föräldrarnas sovrum hade starkast samband med uppkomst av läkardiagnosticerad astma. Det finns även en publikation från DBH-studien som påvisat ett samband mellan autism hos barn och förekomst av PVC-golv i bostaden, speciellt i föräldrarnas sovrum (189). I en valideringsstudie framkom emellertid att överensstämmelsen var relativt dålig mellan förekomst av PVC-golv som rapporterades av föräldrar i frågeformulär och förekomst av PVC-golv enligt inspektion av byggnadskunniga (kappavärde 0,50) (190). Det har därför funnits ett behov av att studera i vad mån förekomst av PVC-golv i bostaden, rapporterat i frågeformulär eller observerat vid inspektion, innebär en ökad förekomst av ftalater i bostadsdamm, inomhusluft och i kroppsvätskor. I en exponeringsstudie inom den svenska DBH-studien sågs ett samband mellan mängden PVC i bostaden, enligt inspektion, och ökad förekomst av två ftalater i damm, n-butylbensylftalat (BBzP) och dietylhexylftalat (DEHP) (191). I en studie från Japan sågs ett samband mellan förekomst av PVC-golv enligt frågeformulär och halten av DEHP i damm. Det sågs också ett samband mellan rapporterad förekomst av PVC-tapeter och halten av DEHP och diisononylftalat (DINP) i damm och det fanns även ett samband mellan mängden PVC-material i bostaden och halten DEHP och DINP i damm (114). I en svensk studie har även påvisats en ökad halt av BBzP i luften i bostäder med PVC-golv enligt inspektion (97). Det finns även en nyligen publicerad studie som påvisat samband mellan halten monobensylftalat i förskolebarnens urin, en metabolit till BBzP, om föräldrarna rapporterat att det fanns PVC-golv i sovrummet (192).

Studier över samband mellan lukt i innemiljöer och hälsa har i huvudsak fokuserat på mögellukt i bostäder, som rapporterats av de boende. I en litteratursammanställning av longitudinella studier över samband mellan fukt och mögel i bostäder och nyuppkomst (incidens) av astma var sambanden tydligast vad gäller mögellukt i bostaden (193). I den aktuella genomgången rapporteras studier över hälsosamband för andra typer av lukt än mögellukt i inomhusmiljöer. Det är känt sedan länge att lukter kan utlösa symtom hos astmatiker och allergiker. I en populationsbaserad studie av vuxna i Sverige undersöktes vilka miljöfaktorer som orsakade symtom hos patienter med astma, allergisk rinit och allergiska hudbesvär (dermatit). När det gäller inomhusmiljöfaktorer upplevde astmatiker att de blev försämrade av olika lukter, t.ex. från nya golvmaterial, nymålade ytor och tobaksrök. De försämrades också i sin astma av upplevd torr luft och upplevd fuktig luft. Även de med allergisk rinit upplevde försämring av lukter från nya golvmaterial, nymålade ytor och tobaksrök samt av upplevd fuktig luft. De med allergisk dermatit förvärrades endast av upplevd torr luft (194).

I en tvärsnittsstudie från USA över riskfaktorer för astma i hemmiljön hos barn (1–17 år) sågs ett samband mellan kemisk lukt i bostaden och astma. Astma definierades som en kombination av att ha fått diagnos av en läkare och astmatiska symtom (195). I en tvärsnittsstudie från Japan bland högstadieelever sågs ett samband mellan rapporterad lukt i bostaden, definierad som annan lukt än mögellukt, och attacker av andnöd dagtid samt självrapporterad mögelallergi (165). I denna studie fanns även samband mellan annan lukt än mögellukt och SBS-besvär, både för allmänsymtom, slemhinnesymtom och hudsymtom (171).

I en tvärsnittsstudie av flerbostadshus i Stockholm sågs ett samband mellan andra typer av lukter än mögellukt, t.ex. stickande lukt och instängd lukt, och astmasymtom hos vuxna (196). I en tvärsnittsstudie bland småbarnsföräldrar i Kina sågs ett samband mellan upplevelsen av instängd luft, obehaglig lukt, lukt av tobaksrök och upplevd torr luft i bostaden och rinit (184). I denna studie sågs även ett samband mellan lukter och upplevd luftkvalitet i bostaden, t.ex. instängd luft, fuktig luft, torr luft, obehaglig lukt och lukt av tobaksrök och SBS-symtom, både för allmänsymtom, slemhinnesymtom och hudsymtom (197). I en populationsbaserad studie från Sverige (BETSI-studien) sågs ett samband mellan rapporterad lukt i bostaden, definierad som annan lukt än mögellukt, och astma det senaste året samt luftvägsinfektioner det senaste året som behandlats med antibiotika (157).

Litteraturgenomgången tydliggör komplexiteten i frågan om kemikalier i inomhusmiljön och påverkan på hälsan. Frågan omfattar ett stort antal kemikalier, inkl. samverkan mellan dessa, och en rad möjliga effekter. Forskningen på området är olika utvecklad för olika kemikalier och frågeställningar. För vissa kemikalier finns främst beskrivningar av hur exponeringen ser ut, för andra finns en del epidemiologiska studier som belyser samband mellan utvalda utfall och exponeringar. Merparten av sambandsstudierna är tvärsnittsstudier. Sådana kan visa statistiska samband mellan hälsa och exponering och utgör en viktig utgångspunkt för vidare forskning. För att fördjupa kunskapen om orsakssamband finns ett stort behov av mer longitudinella studier där man följer den exponerade populationen under en viss tid. Det behövs också interventionsstudier där man undersöker effekten av åtgärder för att minska eller ändra exponeringen för kemikalier i inomhusmiljön.

Genomgången återspeglar att forskningen på området hittills främst inriktats mot akuta effekter av exponering för olika flyktiga organiska ämnen, och underlaget för att ge vetenskapligt baserade rekommendationer är störst för vissa sådana ämnen, t.ex. formaldehyd. Under senare år har intresset ökat för sena effekter och mindre flyktiga ämnen, men det finns ännu mycket få studier av detta i inomhusmiljön. Betydligt mer forskning behövs för att karaktärisera exponeringen för sådana ämnen i inomhusmiljön och betydelsen för t.ex. hormonpåverkan och dess olika möjliga effekter samt cancer.