Svebar – Svensk bevakning av antibiotikaresistens

Svebar är ett samarbete mellan Folkhälsomyndigheten och de kliniska mikrobiologiska laboratorierna för snabb återkoppling och tidig varning för antibiotikaresistens. Genom Svebar rapporteras resistens lokalt och nationellt.

Vad är Svebar?

Svebar är ett nationellt IT-system som ska ge tidig varning för särskilt oönskad antibiotikaresistens och använda systematisk registrering av resistensdata som grund för lokal och nationell resistensövervakning och återrapportering av resistensutveckling.

Resultaten ska återkopplas snabbt och ligga till grund för:

  • bedömning av behov av lokala och nationella åtgärder
  • ändringar av behandlingsrekommendationer
  • uppföljning av effekten av dessa åtgärder.

Utveckling och införande av Svebar är ett uppdrag som Folkhälsomyndigheten fått av regeringen. För närvarande deltar 22 av 26 kliniskt mikrobiologiska laboratorier och informationen i Svebar omfattar cirka 90 procent av befolkningen.

Så fungerar Svebar

De mikrobiologiska laboratorierna skickar alla sina odlingsresultat till Folkhälsomyndigheten varje dag. Oönskade förändringar i resistensförekomst och fynd av särskilt allvarlig resistens leder till automatiska larmsignaler som diskuteras enligt avtalade rutiner. Laboritoriera kan då signalera till lokala vårdhygien- och smittskyddsenheter så att adekvata smittskyddsåtgärder vidtas vid behov.

Fördelar med Svebar

Med Svebar kan laboratorierna och Folkhälsomyndigheten upptäcka avvikande resistensmönster och följa utvecklingen lokalt efter egna önskemål. Dessutom samarbetar klinisk mikrobiologiska laboratorier, Strama och Folkhälsomyndigheten kring en nationell övervakningsstrategi. Laboratorierna kan, i samarbete med lokala enheter för vårdhygien/smittskydd/Strama, lägga till lokala anpassningar efter egna behov.

Laboratorierna får ett tekniskt stöd som gör det möjligt att ta fram lokala resistensdata på ett mer användarvänligt och enkelt sätt.

Folkhälsomyndigheten får en bättre bild av det nationella läget och får lättare att tidigt slå larm om det finns misstanke att resistensproblem sprids i olika regioner. De samlade (avidentifierade) datamängderna ger ett väldigt bra underlag för att följa resistensutvecklingen.