Frågor och svar om Folkhälsomyndighetens arbete med smittskydd

Smittskyddet är en viktig del av folkhälsoarbetet och vi arbetar på flera sätt för att förhindra att sjukdomar sprids mellan människor. Det här är några exempel:

• Vi arbetar för att alla ska ha tillgång till vaccin. Vaccinationer skyddar barn och vuxna mot sjukdomar som kan ge allvarliga besvär och livslånga skador.
• Vi arbetar för att antibiotika ska fortsätta fungera. Det gör vi genom att övervaka förekomsten av antibiotikaresistenta bakterier, sprida kunskap om förebyggande arbete och främja ansvarsfull användning av antibiotika – både inom sjukvården och samhället i stort.
• Vi övervakar smittsamma sjukdomar genom att samla in och analysera data som rapporteras från landets regioner. Vi bevakar även data från internationella myndigheter och organisationer. En aktiv omvärldsbevakning och genomgång av vetenskapliga publikationer är viktigt för att kunna följa de senaste vetenskapliga rönen på smittskyddsområdet och sjukdomarnas spridningsmönster.
• Vi samordnar det nationella smittskyddsarbetet. Vid utbrott av smittsamma sjukdomar stödjer vi och samordnar regionernas arbete. I våra säkerhetslaboratorier har vi ständig beredskap för att kunna utföra mikrobiologiska laboratorieanalyser av smittämnen som är särskilt farliga. Vid utbrott av smittsamma sjukdomar kan vi hjälpa till med avancerade epidemiologiska och mikrobiologiska analyser.
• Vi bedriver forskning på smittskyddsområdet som är av relevant för myndighetens uppdrag. Forskningen bedrivs både internt och i samarbete med akademiska forskargrupper.
• Vi ger information och rådgivning till både professionen och allmänheten. Vi övervakar också om det sprids vilseledande information om smittor och smittskydd, och arbetar för att minimera den.

Smittskydd och beredskap

Smittsamma sjukdomar A–Ö

Folkhälsoarbetet handlar om att arbeta både hälsofrämjande och förebyggande, för att främja befolkningens hälsa och skydda mot hälsohot. Det är två viktiga perspektiv som kompletterar varandra.

De hälsofrämjande delarna handlar om att beakta olika gruppers förutsättningar och möjligheter till en god hälsa. Det kan inkludera allt från levnadsvanor som mat och fysisk aktivitet, till våra livsvillkor: hur vi bor, de miljöer vi lever och arbetar i och vår tillgång till viktiga samhällsfunktioner. Syftet är att ge människor förutsättningar till ett bra liv.

Det förebyggande arbetet fokuserar på att förebygga ohälsa och skydda mot hälsohot. Det inkluderar bland annat åtgärder för att övervaka, upptäcka och stoppa spridningen av smittor, till exempel genom vaccinationer, smittspårning, och information till allmänheten. Smittskyddsarbetet är därmed en viktig del av folkhälsoarbetet.

En god beredskap är avgörande inför nästa pandemi och det kräver att hela samhället förbereder sig. Pandemier medför ofta hög sjuklighet och dödlighet, vilket leder till en överbelastning av sjukvården. Folkhälsomyndigheten ger därför stöd till regionerna och andra aktörer i deras beredskapsarbete. Det handlar om vad samhällsaktörer ska tänka på i förberedelserna, hur kommunikationsarbetet i en pandemi bör läggas upp och hur regionerna kan arbeta med läkemedel mot en pandemisk smitta.

Folkhälsomyndigheten utvecklar också löpande sin verksamhet för att förbättra myndighetens förutsättningar att hantera en pandemi. Vi har ett omfattande arbete med omvärldsbevakning för att tidigt se tecken på en möjlig pandemi. Där ingår vi i flera internationella nätverk. Vi har utvecklat den epidemiologiska och mikrobiologiska övervakningen av smittor i Sverige för att kunna följa smittspridningen och immunitetsläget i befolkningen under en pandemi. Vi har också utvecklat verktyg för att tidigt kunna upptäcka varningssignaler om en pågående smittspridning.

Folkhälsomyndigheten ansvarar för avtal med vaccinleverantörer för att vi ska ha tillgång till vaccin vid en eventuell influensapandemi. Vi arbetar också med beredskapslager av läkemedel som kan bli nödvändiga i en pandemisituation.

Myndigheten bedriver ett arbete för att förbättra tillgången till hälsodata med en högre grad av automatisering än tidigare. Arbetet sker bland annat genom att delta i internationella projekt och utvecklingsarbeten tillsammans med flera nationella aktörer.

Pandemiberedskap

När det finns ett misstänkt eller konstaterat utbrott av en smittsam sjukdom hanteras det i första hand av smittskyddsenheten i den region där utbrottet upptäcks eller pågår. Om ett utbrott spänner över flera regioner eller länder, går Folkhälsomyndigheten in och ger smittskyddsenheterna stöd i hanteringen.

Vid utbrott är målet att stoppa smittspridningen genom att hitta smittkällan och under tiden kommunicera vad människor kan göra för att minska risken att smittas och smitta andra. Folkhälsomyndigheten stödjer och samordnar regionernas arbete och hjälper till med avancerade epidemiologiska och mikrobiologiska analyser.

Myndigheten samarbetar också med myndigheter som Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Statens veterinärmedicinska anstalt om smittan kommer eller misstänks komma från djur eller livsmedel.

Arbetet med smittskyddsfrågor kräver bred och djup kunskap inom många områden. På Folkhälsomyndigheten finns medarbetare med hög medicinsk och akademisk kompetens och en gedigen kunskap om epidemiologi, infektionsmedicin och mikrobiologi. Många medarbetare, inklusive specialistläkare, är disputerade inom smittskydd och infektioner, eller har mångårig erfarenhet av att arbeta med smittskyddsfrågor nationellt, regionalt eller inom vården.

Myndigheten har även andra relevanta kompetenser som behövs för ett fullgott smittskyddsarbete, till exempel smittskyddsjurister, beteendevetare, vårdhygienisk kompetens, smittskyddskommunikatörer och experter på beredskapsplanering, farmakologi, statistik, datahantering och datamodeller för smittspridning.

Myndighetens medarbetare håller sig uppdaterade om de senaste forskarrönen inom sina respektive expertområden. Det sker genom omvärldsbevakning, litteratursökningar och diskussionsforum på myndigheten där olika kompetenser medverkar. Det sker även genom att vi nationellt och internationellt deltar i vetenskapliga konferenser och samverkar i olika externa nätverk. Myndigheten tar också del av forskningen genom olika samarbeten med akademin.

Vid särskilda händelser, som covid-19-pandemin, kan en intern arbetsgrupp tillsättas med uppgift att bevaka den vetenskapliga litteraturen och sammanställa det senaste kunskapsläget.

Internationella expertorganisationer som WHO och EU:s smittskyddsmyndighet ECDC tar regelbundet fram faktaunderlag och forskningsgenomgångar av aktuella hälsoproblem och hälsohot. De arrangerar också möten och webbinarier för att dela information i aktuella frågor. Vi tar del av rönen och anpassar informationen till förutsättningarna i Sverige. Vi medverkar också i organisationernas expertgrupper vid behov.

Folkhälsomyndigheten ska samordna, följa och utveckla smittskyddet på nationell nivå. I våra säkerhetslaboratorier har vi ständig beredskap för att kunna utföra mikrobiologiska laboratorieanalyser av smittämnen som är särskilt farliga för människors hälsa.

Säkerhetslaboratorierna möjliggör

• analys av patientprover vid misstanke om en farlig smittsam sjukdom
• forskning om farliga smittämnen för att förstå hur smittan sprids och för att utveckla diagnostik (metoder för att identifiera smittämnen)
• beredskap för att snabbt kunna identifiera och hantera utbrott av smittsamma sjukdomar
• säker hantering av smittämnen i en laboratoriemiljö med särskilt utformade skyddsåtgärder
• samarbete inom EU samt med internationella organisationer som WHO för att bekämpa globala hälsohot.

Folkhälsomyndighetens säkerhetslaboratorier

Myndighetens säkerhetslaboratorier, med skyddsnivå 3 och 4, är viktiga för den nationella mikrobiologiska beredskapen mot allvarliga infektionssjukdomar. Vid Folkhälsomyndigheten finns Nordens enda säkerhetslaboratorium med skyddsnivå 4, även kallat P4-laboratoriet.

Laboratorierna möjliggör myndighetens ansvar att ta emot och analysera prover från patienter där det finns misstanke om de allra farligaste infektionssjukdomarna. Det vill säga, sjukdomar där det finns begränsade möjligheter att bota eller förebygga allvarlig sjukdom.

I P3-laboratoriet hanteras smittämnen som kan orsaka allvarliga sjukdomar som tuberkulos, fästingburen hjärninflammation (TBE) och mjältbrand. Där utförs både forskning och laboratorieanalyser. P4-laboratoriet används för diagnostik och forskning om blödarfebervirus och andra smittämnen som kan innebära stora konsekvenser för både patienter och samhället i stort. Här finns de resurser som krävs för att identifiera och analysera både kända och okända smittämnen.

Laboratorierna är fysiskt isolerade från övrig verksamhet och tillträdet till laboratorierna är begränsat till ett fåtal särskilt utbildade personer. Laboratoriepersonalen bär särskild skyddsutrustning, i vissa fall andningsskydd eller gastät skyddsdräkt där andningsluften tillförs via slang.

På Folkhälsomyndigheten finns expertis som är rådgivande för andra myndigheter och organisationer i frågor som rör biosäkerhet och bioskydd. Kunskap om biosäkerhet och bioskydd behövs inom många olika verksamheter, exempelvis diagnostiska laboratorier, universitet och högskolor, bioteknikindustri eller andra verksamheter där man kan komma i kontakt med biologiska risker.

Vårt uppdrag är att arbeta för att antibiotika ska fortsätta fungera. Det gör vi genom att övervaka förekomsten av antibiotikaresistenta bakterier, sprida kunskap om förebyggande arbete och främja ansvarsfull användning av antibiotika – både inom sjukvården och samhället i stort. Vi samordnar insatser utifrån Sveriges strategi mot antibiotikaresistens.

Vårt mål är att säkra effektiva behandlingar av infektioner genom forskning, förebyggande åtgärder och internationellt engagemang. Vi arbetar också för att säkerställa tillgången till medicinskt viktiga antibiotika i syfte att skapa förutsättningar för en så effektiv behandling som möjligt.

Antibiotika och antibiotikaresistens

Folkhälsomyndigheten övervakar alla anmälningspliktiga smittsamma sjukdomar i Sverige enligt smittskyddslagen och smittskyddsförordningen. Det omfattar cirka 70 olika smittsamma sjukdomar.

Smittsamma anmälningspliktiga sjukdomar kan delas in i allmänfarliga, samhällsfarliga och övriga anmälningspliktiga smittsamma sjukdomar.

Med allmänfarliga sjukdomar avses smittsamma sjukdomar som kan vara livshotande, innebära långvarig sjukdom, svårt lidande eller medföra andra allvarliga konsekvenser, och där det finns möjlighet att förebygga smittspridning genom åtgärder som riktas till den smittade.

De samhällsfarliga sjukdomarna är en undergrupp till de allmänfarliga sjukdomarna. För närvarande klassas ebola, marburg, sars och smittkoppor som samhällsfarliga sjukdomar. Det är sjukdomar som vid en spridning kan få allvarliga konsekvenser för samhället och som därför kräver extraordinära smittskyddsåtgärder.

Övriga anmälningspliktiga smittsamma sjukdomar räknas inte som allmänfarliga. Däremot är vissa av dem smittspårningspliktiga, till exempel mässling och kryptosporidieinfektion.

På vår sida om anmälningspliktiga sjukdomar hittar du en lista med samtliga smittsamma sjukdomar som vi övervakar:

Anmälningspliktiga sjukdomar

Folkhälsomyndigheten ansvarar för den nationella övervakningen av smittsamma sjukdomar, speciellt de som omfattas av smittskyddslagen. Det gäller sjukdomar som finns i Sverige, men även sjukdomar som riskerar att spridas till Sverige från andra länder, eller som människor kan smittas av i andra länder.

Vissa smittsamma sjukdomar som är allvarliga och där insamling av uppgifter kan göra skillnad för att minska förekomsten är anmälningspliktiga. Det betyder att sjukvården måste rapportera till Folkhälsomyndigheten när de upptäcker att en patient är smittad. Det gäller både vanliga sjukdomar, som covid-19 eller influensa, och ovanliga sjukdomar som mässling eller malaria. Rapporterade fall utgör ofta grunden i myndighetens övervakning av en anmälningspliktig sjukdom.

Övervakningen bygger främst på prover tagna från patienter med en smittsam sjukdom som analyserats samt uppgifter om sjukdomsfallet. Vissa av de anmälningspliktiga sjukdomarna smittspåras för att minska risken att fler smittas. Information som samlas in inom övervakningen kan bland annat användas för att

• identifiera en smittkälla
• följa upp av effekten av olika åtgärder, till exempel vaccination eller behandling
• identifiera och utreda kunskapsluckor om hur smittan överförs eller vilka som har ökad risk att drabbas.

Informationen från arbetet ligger till grund för myndighetens vidare arbete med utbrottet, vägledningar till vården och forskningsfrågeställningar.

Ett viktigt syfte med övervakningen är även att ha en god beredskap inför nästa pandemi. När verktyg och system för rapportering, hantering och analys av data finns på plats, är det enkelt att samla in relevant information när något inträffar. Då är det också viktigt att det finns kontaktnät och kanaler för en snabb kommunikation mellan berörda myndigheter, hälso- och sjukvården, organisationer, samt till allmänheten.

En viktig del av beredskapen är ett nationellt och internationellt samarbete för att snabbt upptäcka och kommunicera kring utbrott av smittsamma sjukdomar som kan påverka flera länder. På så sätt kan utbrotten upptäckas tidigare och bekämpas effektivare så att färre smittas. Folkhälsomyndigheten har därför regelbunden kontakt med de regionala smittskyddsenheterna, Regeringskansliet, Europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC, Världshälsoorganisationen WHO och smittskyddsmyndigheter i andra länder.

Läs mer om vårt arbete med övervakning av smittsamma sjukdomar:

Övervakning och rapportering av smittsamma sjukdomar