Sjukdomsinformation om legionellainfektion

Legionellainfektion orsakas av bakterier och kan leda till legionärssjuka med svår lunginflammation eller pontiacfeber med mildare influensaliknande symtom. Sjukdomen förekommer i hela världen och varje år rapporteras cirka 200 fall i Sverige. Smitta sker genom inandning av vattenaerosol eller partiklar från jord.

Vad orsakar legionellainfektion och hur sprids sjukdomen?

Sjukdomen orsakas främst av bakterien Legionella pneumophila, men ett stort antal andra arter inom släktet Legionella kan också orsaka sjukdomar hos människor, exempelvis L. bozemanae, L. longbeachae, L. micdadei och L. anisa. Legionella longbeachae är den art som främst förknippas med smitta via olika typer av jord och kompost.

Legionellabakterier förekommer naturligt i vatten och jord, och kan utgöra en smittrisk om de förökar sig i konstruerade vattensystem. Bakterierna förökar sig främst i intervallet 20–45 °C. Tillväxten sker inuti amöbor och gynnas av den biofilm (slemliknande hinna av mikroorganismer) som nästan alltid finns på väggarna inne i vattentankar, vattenledningsrör och duschslangar.

Smittan överförs till människor genom inandning av vatten i aerosolform (små vattendroppar i luften) eller inandning av partiklar från jord. Att få i sig bakterien via dryck orsakar inte sjukdom. Sjukdomen smittar inte från person till person.

Att duscha är den vanligaste orsaken till att bli smittad av legionellabakterier. Spabad, såsom bubbelpool, är också en relativt vanlig smittkälla. Kyltorn och vissa industriella anläggningar kan orsaka större utbrott av legionellainfektion eftersom tillväxten av legionellabakterier och spridningen av aerosoler kan vara omfattande. I Sverige förekommer enstaka vårdrelaterade fall årligen och ibland smittas fallen på arbetsplatser där man har utsatts för vattenaerosol. Av de cirka 200 fall som rapporteras varje år i Sverige har ungefär en fjärdedel smittats utomlands.

Symtom och behandling

Legionellabakterier kan orsaka legionärssjuka eller en mildare febersjukdom som kallas pontiacfeber.

Legionärssjuka yttrar sig som en lunginflammation, oftast med hög feber, huvudvärk och muskelvärk. Diarré förekommer ofta och även förvirring. Sjukdomen kan bli allvarlig hos personer med ett nedsatt immunförsvar. Medianåldern för de fall som har rapporterats är cirka 70 år och dödligheten är 5–20 procent. Legionärssjuka behandlas med antibiotika. Tiden från att man har smittats tills man blir sjuk (inkubationstiden) är i regel runt fem dagar men kan vara både kortare och längre.

Pontiacfeber ger influensaliknande symtom med feber och muskelvärk men ger inga lungförändringar. De personer som insjuknar i pontiacfeber är oftast personer utan bakomliggande sjukdomar. Inkubationstiden för pontiacfeber är från några timmar till två dagar. Infektionen är självläkande inom två till fem dagar.

Epidemiologisk övervakning och mikrobiologisk diagnostik

Sjukdomens utbredning övervakas av Folkhälsomyndigheten genom smittskyddsanmälningar och omvärldsbevakning.

Sjukdomen kan diagnostiseras på landets mikrobiologiska laboratorier. Analys utförs därför inte regelmässigt vid Folkhälsomyndigheten.

Den mikrobiella övervakningen omfattar insamling och typning av alla isolat av Legionella species från kliniska fall.

Förebyggande åtgärder

Legionellainfektion kan främst förebyggas genom kontroll och åtgärder i konstruerade vattensystem:

I byggnader handlar det exempelvis om lämplig konstruktion av tappvatteninstallationer och att undvika temperaturer som är gynnsamma för tillväxten av legionellabakterier.
På vissa sjukhusavdelningar finns vattenfilter installerade för att förhindra att känsliga patienter exponeras för legionellabakterier.
För spabad och kyltorn är det viktigt med korrekta rutiner vid skötseln av dessa. Kemisk desinfektion kan vara nödvändigt och i kyltorn används ofta biocider för att begränsa tillväxten av legionellabakterier.
Vid kända risker för exponering för legionellabakterier i arbetsmiljön kan andningsskydd med skyddsklass FFP3 användas.

För att minska risken att smittas via jord bör man

undvika att andas in jorden vid hantering
försiktigt fukta jorden så att den dammar mindre
tvätta händerna efter hantering.

Anmälan och åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Legionellainfektion är en anmälningspliktig sjukdom och alla diagnostiserade fall anmäls till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten. Legionellainfektion är även en smittspårningspliktig sjukdom. Smittskyddsläkaren ska omgående kontakta miljökontoret eller motsvarande i kommunen vid fall som kan ha smittats i Sverige. Då legionellainfektion är en så kallad objektburen smitta är det kommunen som enligt miljöbalken är ansvarig för utredningen av möjliga smittkällor.

Folkhälsomyndigheten rapporterar fall som kan ha smittats på hotell och andra kommersiella boenden i Sverige och utomlands till det europeiska nätverket för reserelaterade legionellainfektioner (ELDSNet) vid ECDC. På så sätt kan eventuella kluster av fall upptäckas och åtgärder utkrävas av verksamhetsutövaren i landet.

Snabb provtagning av misstänkta smittkällor är angeläget, med undantag för fall av den jordspecifika arten L. longbeachae. För eventuell sanering av vattensystem vid påvisande av legionella hänvisas till specialister inom området. Filter kan vid behov installeras i vissa verksamheter för att undvika att fler fall smittas. Andra åtgärder som kan vara nödvändiga är förbättrade rutiner, tekniska åtgärder och en långsiktig uppföljning av förekomsten av legionellabakterier genom regelbunden provtagning.

Tillsynsvägledning om legionella

Exempel på tidigare utbrott

Fall av legionellainfektion är oftast sporadiska och orsakas av olika typer av vatteninstallationer, framförallt duschar. Nya smittkällor identifieras kontinuerligt och vissa har större potential att orsaka utbrott.

En nyligen identifierad smittkälla är en så kallad elektrisk värmekamin där vattendimma alstras genom ultraljud och belyses med ljus. På ett hotell i Sverige smittades fyra personer under en period av fyra månader under 2022.
I Sverige och andra delar av världen har flera omfattande utbrott orsakats av kyltorn:
- Det första kända utbrottet av legionellainfektion i Sverige inträffade 1979 i Västerås då 68 personer insjuknade och en person avled. Smittan spreds via friskluftsintaget som var placerat endast några meter från ett kyltorn på taket av ett varuhus.
- 2004 insjuknade 32 personer i legionärssjuka varav två avled. Alla de drabbade personerna hade anknytning till Lidköping, där smittan sannolikt spreds via luften från ett industriellt kyltorn nära stadens centrala delar.
- I norra Stockholm insjuknade åtta personer under sensommaren 2017. Efter en omfattande utredning hittades ett kyltorn där legionella påvisades och en helgenomsekvensering av vattenproverna visade att legionellatypen var nästan identisk med fyra patientprover. Fyra personer avled till följd av sjukdomen.
- Det hittills största legionellautbrottet i världen inträffade år 2001 i Murcia, Spanien, då över 600 personer drabbades. De meteorologiska förhållandena under utbrottet gynnade spridningen av aerosoler och legionellabakterierna uppskattas ha spridits cirka 1,3 kilometer från källan.
Odlingssubstrat så som olika jordblandningar har under senare år blivit mer uppmärksammat som orsaken till legionellainfektioner:
- En 40-tal fall som exponerats för olika typer av jord och kompost rapporterades från sex olika regioner i Sverige under sommaren 2018. En omfattande utredning genomfördes utan att en enskild gemensam smittkälla kunde identifieras. En lärdom från utredningen är att det oftast inte är relevant att provta jord i samband med en utredning av sjukdomsfall.
- Under sommaren 2024 rapporterades över 40 fall från olika delar av Sverige vara smittade av L. longbeachae. De flesta fallen angav att de exponerats för jord genom exempelvis trädgårdsarbete.

Kommentarer

Det är inte känt vilken mängd (dos) bakterier som krävs för att orsaka legionellainfektion, och det varierar sannolikt mellan individer. Därför är det inte möjligt att fastställa ett hälsomässigt baserat riktvärde för halten av legionella i olika vattensystem. Det finns därmed inte heller en lägsta halt som kan anses vara säker och inte orsaka infektion.

Läs mer