Sjukdomsinformation om hepatit C

Hepatit C orsakas av ett virus som sprids via blod och som bara finns hos människor. Smittämnet är globalt sett mycket utbrett och vanligt, men förekomsten i Sverige är förhållandevis låg. Sjukdomen har hos oss en stark koppling till intravenöst narkotikamissbruk.

Vad orsakar hepatit C och hur sprids det?

Hos en smittsam patient finns smittämnet i blodet. Det överförs genom att smittsamt blod kommer in i blodbanan på en annan person. Detta kan ske via orena injektionssprutor eller, i sällsynta fall, genom att blod kommer i kontakt med sår på hud eller med slemhinnor. Sexuell smitta kan också förekomma. Smittsamheten för hepatit C är betydligt lägre jämfört med hepatit B.

Inkubationstiden varierar mellan en till fyra månader.

Smittöverföring via blodtransfusion förekom tidigare. Sedan 1992 testas allt blod även för hepatit C, varför sådan smitta numera är osannolik. Vid några tillfällen har smitta överförts inom sjukvården då samma flaska eller ampull har använts till flera patienter och där någon av dessa har varit smittförande.

Risken att bli smittad vid samlag är liten, men kondom minskar risken ytterligare.

Symtom och komplikationer

Hepatit C-virus orsakar en inflammation i levern. Denna ger i många fall inga sjukdomssymtom alls, men många besväras av trötthet och dålig matlust under veckor till månader. I över hälften av fallen får patienten en kronisk leverinflammation och blir bärare av virus. Kroniska bärare riskerar att utveckla levercirrhos (skrumplever) och levercancer.

Diagnostik och behandling

Hepatit C-virus är mycket svårodlat. Diagnosen ställs genom att påvisa nukleinsyra av hepatit C-virus eller hepatit C-virus antigen (HCV-Ag). Avsaknad av nukleinsyra krävs för att bevisa smittfrihet oberoende av fynd i antikroppstester, som är positivt även efter utläkt infektion.

Det finns numera effektiv botande behandling för kronisk hepatit C med läkemedel som har få biverkningar. Nästan alla som får behandlingen blir friska. När man botar den kroniska infektionen förebygger man också dess sena komplikationer.

Förebyggande åtgärder

Det finns inget vaccin mot hepatit C. Allt skydd måste bygga på generella rutiner för att förebygga blodsmitta och sexuellt överförd smitta, till exempel undvika att dela injektionsverktyg, använda handskar vid kontakt med blod och kondom vid samlag.

Sprututbytesverksamhet finns nu i samtliga regioner i Sverige. Deltagare screenas regelbundet och erbjuds behandling oavsett pågående missbruk. Detta har kraftigt minskat antalet smittsamma individer i Sverige.

I Sverige testas allt blod för transfusionsändamål för hepatit C. Socialstyrelsen utfärdar särskilda regler för blodgivare för att minimera risken för smittöverföring via blod.

Flergångsampuller med till exempel koksalt och lokalbedövningsmedel bör man så långt det går undvika i sjukvården.

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Hepatit C klassas enligt smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten. Hepatit C är en smittspårningspliktig sjukdom. En smittad måste följa de förhållningsregler som den behandlande läkaren meddelar med stöd av smittskyddslagen. Detta för att undvika att andra smittas.

Läs mer