Uppdaterad 27 maj 2020

Kommuners arbete med spelproblem 2018-2019

Det spelförebyggande arbetet i kommunerna behöver stärkas och utvecklas. Det gäller särskilt arbetet med barn och unga, både som anhöriga till vuxna med spelproblem och insatser kring ungas egna spelande. 

Totalt besvarade 198 av 290 kommuner (68 procent) webbenkäten.

Kommuner arbetade främst med kompetensutveckling av personalen

Kommunerna arbetade främst med kompetensutveckling till den egna personalen under 2018–2019. Det stämmer också med vad de uppgav 2017 att de skulle göra det kommande året. Det var även vanligt att de uppgav att de integrerat spel i andra områden, som ANDT.

Tabell 1. Förebyggande insatser som kommunerna genomförde 2018–2019.
Förebyggande insatser som genomfördes under 2018 och 2019AntalProcent
Kompetensutveckling till egen personal (t.ex. genom kurser, konferenser eller utbildning) 157 79
Integrerat i andra områden, som ANDT, psykisk ohälsa, dataspel, budget- och skuldrådgivning 110 56
Utåtriktade informationsinsatser 51 26
Kartläggning av problemets omfattning i befolkningen i kommunen (statistik/uppföljning) 34 17
Förebyggande arbete för att motverka att minderåriga spelar om pengar 24 12
I samband med remissyttrande angående tillståndsgivning till spel i kommunen 13 7
Ekonomiskt stöd till projekt eller idéburna organisationer som arbetar förebyggande mot spelproblem 11 6

Drygt hälften av de planerade insatserna genomfördes

I kartläggningen 2017 ställdes frågor om vilka förebyggande insatser kring spelproblem som kommunerna planerade att genomföra under 2018–2019. I diagrammet nedan visas i vilken omfattning som insatserna genomfördes. 

Diagram 1. Andelen genomförda insatser 2018 utifrån kommuners planerade insatser 2017.

Diagram 1. Andelen genomförda insatser 2018 utifrån kommuners planerade insatser 2017.

Av alla de insatser som kommunerna planerade genomfördes drygt hälften. I 27 procent av fallen genomfördes insatserna inte, i 6 procent var insatserna fortfarande under planering och i 12 procent visste man inte om insatserna genomförts. I de länsspecifika Excelfilerna finns detaljerade resultat som visar vilka insatser som planerades och om de genomfördes eller inte.

Hälften av kommunerna använde bedömningsinstrument för att tidigt upptäcka spelproblem

En viktig förebyggande åtgärd är att tidigt fånga upp personer med spelproblem. För att skapa möjligheter i den kommunala verksamheten att göra det finns utarbetade bedömningsinstrument. Antalet kommuner som uppgav att de använde bedömningsinstrument var 100 (51 procent). Bland de verksamheter i kommunen som använde bedömningsinstrument nämndes bland annat socialtjänsten, missbruks- och beroendeenheterna, individ- och familjeomsorgen och öppenvården. Det var endast ett fåtal kommuner som uppgav att bedömningsinstrument användes inom flera verksamheter.

Kommunerna saknar ofta rutiner för att identifiera barn till föräldrar med spelproblem

Det är svårt att avgöra om kommunerna som svarat att de har rutiner har specifika rutiner för just spel eller om de menar att rutinerna ingår i linjeverksamheten, som att de följer upp orosanmälningar eller andra misstankar om att barn far illa. I 18 kommuner (9 procent) var det tydligt att frågan hanterades på detta mer generella vis.

Av kommunerna uppgav 100 av 198 (51 procent) att de hade rutiner för att identifiera barn till en förälder (eller annan vuxen som barnet stadigvarande bor hos) med spelproblem. De verksamheter som uppgavs ha rutiner var främst olika enheter inom individ- och familjeomsorgen, som barn- och ungdomsenheterna, vuxenenheterna och ekonomiskt bistånd.

Det var 72 av 198 (36 procent) kommuner som angav att de inte hade några rutiner för att identifiera dessa barn, och 8 kommuner (4 procent) som rapporterade att de inte visste.

Diagram 2. Andelen kommuner som har rutiner för att identifiera barn vars föräldrar, eller annan vuxen som barnet stadigvarande bor hos, har spelproblem

Diagram 2. Andelen kommuner som har rutiner för att identifiera barn vars föräldrar, eller annan vuxen som barnet stadigvarande bor hos, har spelproblem?

Sex av tio kommuner erbjöd insatser till barn som har föräldrar med spelproblem

Det var 122 kommuner (62 procent) som uppgav att de tillhandahåller insatser till barn vars förälder (eller annan vuxen som barnet stadigvarande bor hos) har spelproblem. Det är dock svårt att avgöra om de insatser som erbjuds var spelspecifika. Insatserna sker främst genom hänvisning till familjeenheten eller barngrupper som erbjuds barn till föräldrar med missbruksproblem eller psykisk ohälsa. 68 kommuner (34 procent) uppgav att de inte har några insatser att erbjuda till barn med föräldrar med spelproblem. Resterande 8 kommuner (4 procent) svarade att de inte vet.

Diagram 3. Andelen kommunerna som erbjöd insatser till barn vars föräldrar, eller annan vuxen som barnet stadigvarande bor hos, har spelproblem

Diagram 3. Andelen kommunerna som erbjöd insatser till barn vars föräldrar, eller annan vuxen som barnet stadigvarande bor hos, har spelproblem?

Kommunerna behöver utveckla och förstärka åtgärder och samordning inom spelområdet

I det lokala förebyggande arbetet är det viktigt att det finns olika åtgärder som stärker varandra och att det finnas en logisk kedja av insatser. För att få ett effektivt arbete i spelfrågan behöver olika verksamheter och insatser koordineras. Att se på enbart en åtgärd utan att relatera till andra kan bli missvisande. Till exempel, om en verksamhet har rutiner för att identifiera barn, men inte använder bedömningsinstrument för tidig upptäckt av spelproblem hos vuxna finns det skäl att se över rutinerna. Om man använder bedömningsinstrument men inte har rutiner för barn och unga, kan en förbättringsåtgärd vara att skapa rutiner utifrån upptäckt av spelproblem hos vuxna med barn.

Ett annat exempel är när man har rutiner för att upptäcka barn och unga som lever med vuxna med spelproblem, men inte erbjuder insatser till dessa. På motsvarande sätt kan de som erbjuder insatser till barn, men inte har rutiner för identifiering, öka möjligheten att barn som behöver insatserna också nås av dessa om de inför rutiner att identifiera barn. 

Kartläggningen visade att endast var fjärde kommun uppgav att de hade både rutiner för identifiering av, och insatser för, unga som bor med vuxna med spelproblem samtidigt som de också använde bedömningsinstrument. Som exemplen beskrev ovan fanns det kommuner som hade rutiner för att identifiera barn till föräldrar med spelproblem men inte använde bedömningsinstrument (26 procent). Det fanns även kommuner som erbjöd insatser (19 procent) till barn med föräldrar med spelproblem, trots att de rapporterade att de saknade rutiner för att identifiera dessa barn. Det var också kommuner (9 procent) som använde bedömningsinstrument och hade rutiner för att identifiera barn men inte erbjöd några insatser för dessa barn.

Diagram 4. Andelen kommuner som hade rutiner för att identifiera barn och erbjöd insatser till barn vars föräldrar har spelproblem, samt använde bedömningsinstrument för att tidigt upptäcka spelproblem, samt dess överlappningar.

Diagram 4. Andelen kommuner som hade rutiner för att identifiera barn och erbjöd insatser till barn vars föräldrar har spelproblem, samt använde bedömningsinstrument för att tidigt upptäcka spelproblem, samt dess överlappningar.

Kommunerna efterfrågar kunskap som rör barn och ungas spelande

Kommunerna uppgav att de har stort behov av kunskap om frågor som är kopplade till förebyggande arbete och barns och ungas spelande, särskilt vad gäller kunskap:

  • som riktas till föräldrar och andra vuxna i barns närhet
  • om spel om pengar och spelproblem bland barn och unga
  • om tidig upptäckt av spelproblem i olika verksamheter.

De två senare områdena samt kunskap om att integrera spel i annat förebyggande arbete, var även de tre områden som kommunerna angav att de hade ett stort kunskapsbehov om 2017. Kunskapsstöd till föräldrar och andra vuxna i barns närhet fanns inte som svarsalternativ i enkäten 2017. Att kommuner efterfrågar kunskap som rör barn och unga ligger i linje med att kommuner har ett särskilt ansvar för att motverka missbruk av spel om pengar generellt och bland barn och unga, enligt socialtjänstlagen (5 kap. § 1 punkt 5).

Diagram 5. Kunskapsbehov i kommunerna 2019.

Diagram 5. Kunskapsbehov i kommunerna 2019.

Mindre än 30 procent av kommunerna samverkade med ideella föreningar

Kommunerna kan utveckla sitt spelförebyggande arbete genom att samverka med ideella föreningar som ger stöd till personer med spelproblem och deras anhöriga. Föreningarnas arbete kan även komplettera kommunernas insatser till personer med spelproblem, eftersom föreningarna har lång erfarenhet av att koppla ihop det förebyggande arbetet med lärdomar från stödverksamhet. Samverkan med ideella föreningar ligger också i linje med socialtjänstlagen.

Spelberoendes Riksförbund och Spelberoendegruppen har sammantaget 32 kamratföreningar eller självhjälpsgrupper runt om i landet, varav 10 finns inom samma län. Föreningarna och grupperna finns i 20 av 21 län. Det var 53 kommuner (27 procent) som uppgav att de samverkade med ideella föreningar. 86 kommuner (43 procent) samverkade inte med någon förening och 59 (30 procent) kommuner rapporterade att de inte visste. Vidare var det 4 kommuner där det finns en kamratförening eller självhjälpsgrupp, men där kommunen angav att det inte fanns en samverkan.

Läs mer

Lokal nivå

Vägledning för förebyggande arbete om spelproblem 

Risk- och skyddsfaktorer för unga

Omfattning spelproblem

Unga och spelproblem

Socialtjänstlagen

Hälso- och sjukvårdslagen