Hälsofrämjande och förebyggande arbete med hepatit och hiv för personer som injicerar droger – en vägledning

Det hälsofrämjande och förebyggande arbetet med hepatit och hiv för personer som injicerar droger styrs bland annat av Nationell strategi mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar (prop. 2005/06:60). Denna vägledning lyfter fram relevant forskning och kunskap inom området samt erbjuder ett ramverk och instruktioner på strategisk och saklig nivå. Vägledningen kan även användas som kunskapsunderlag i utbildningar och i olika former av beslutsunderlag.

Bläddra och läs i publikationen längre ned

Sammanfattning

Denna vägledning inom området hälsofrämjande och förebyggande arbete med hepatit och hiv, vänder sig till personer som möter målgruppen personer som injicerar droger. I vägledningen presenteras sex områden; att göra en förberedande behovsanalys, välja lämplig lågtröskelverksamhet, aktiviteter, att hålla hög nivå av bemötande, kvalitet och kompetens, att verka och samverka på strategiska arenor samt att systematiskt följa upp det egna arbetet.

Från de föreslagna områdena lyfter vi särskilt fram; (1) en ny metod för skattning av antalet personer som injicerar droger, (2) verksamma lågtröskelverksamheter och aktiviteter, (3) bemötande och personals kompetens, (4) strategiska arenor att verka på samt (5) grundläggande och standardiserade frågor för uppföljning av verksamheterna.

1. Kunskapen om målgruppen i Sverige är begränsad och regionala och lokala aktörer behöver ha bred kunskap och förståelse för målgruppens olika behov. Framför allt beträffande målgruppens sjukdomsbörda, sociodemografiska karaktär och förekomsten av olika injektionsrelaterade riskbeteenden. Socialstyrelsen har på uppdrag av Folkhälsomyndigheten genomfört en ny skattning av antalet personer som injicerar droger i Sverige. Under 2008–2011 beräknades det, enligt den metod som användes, att cirka 8 000 personer injicerade droger.

2. Folkhälsomyndigheten ser behovet av att starta särskilda lågtröskelverksamheter som är utformade och anpassade efter målgruppens behov och föreslår tre typer; fasta, mobila eller uppsökande, beroende på förutsättningarna i närmiljön. Lågtröskelverksamheterna innefattar olika aktiviteter som kan varieras utifrån målgruppens behov eller den typ av verksamhet som ska bedrivas. Aktiviteterna delas in i primär- och sekundärpreventiva aktiviteter. De primärpreventiva aktiviteterna kan vara testning, rådgivning och vaccination, byte av injektionsverktyg, kuratorshjälp med mera, och de riktar sig till människor som riskerar att drabbas av hepatit eller hivinfektion. Sekundärpreventiva aktiviteter riktar sig till dem som redan drabbats av infektion eller sjukdom och innefattar bland annat behandling och riskreducerande rådgivning.

3. För att göra lågtröskelverksamheter attraktiva och inkluderande behöver personalen ha ett icke-dömande bemötande, vara ämneskompetenta och personligt lämpliga. Personal behöver erbjudas vidareutbildning i drogkunskap, bemötande och motiverande samtalsteknik samt få fördjupad kunskap om bestämningsfaktorer, riskbeteenden och sjukdomar. För att en lågtröskelverksamhet ska vara användarvänlig och hålla hög kvalitet är det bra att göra målgruppen delaktig i dess arbete. Genom att aktivt involvera eller anställa nyckelpersoner går det att skapa en atmosfär som målgruppen kan identifiera sig med.

4. Det hälsofrämjande och förebyggande arbetet behöver fokuseras mot vissa strategiska arenor som frekventeras av målgruppen. Dessa arenor är bland annat Kriminalvården, SiS-institutioner, allmänna hälso- och sjukvården, samt socialtjänsten. Bland lämpliga arenor finns också platser på fältet såsom husvagnscampingar och dag- och natthärbärgen. De flesta aktörer är verksamma på ett antal arenor, och därför behöver arbetet koordineras på regional eller lokal nivå.

5. Folkhälsomyndigheten föreslår att alla verksamma aktörer bidrar till att stärka den nationella kunskapen kring målgruppen och det hälsofrämjande och förebyggande arbetet. Därför har vi tillsammans med experter och representanter ur målgruppen identifierat den kunskap som är viktigast för arbetet. Kunskapen fås genom att verksamma aktörer ställer 23 grundläggande frågor i sina lågtröskelverksamheter och samlar svaren i en gemensam databas.

Bläddra och läs

  • Författare: Folkhälsomyndigheten
  • Utgivningsdatum: 2015-01-28
  • Antal sidor: 72
  • Artikelnummer: 15001
Gå till toppen av sidan