I den här litteraturöversikten inkluderades kvantitativa studier oavsett studietyp. Samtliga artiklar var tvärsnittsstudier, varav fyra studier använde sig av en upprepad tvärsnittsdesign (10-13). Inga longitudinella studier identifierades.
Studierna var genomförda i USA (14-17), Italien (13, 18-20), Spanien (21-23), Kanada (10), Kroatien (11) och Danmark (12).
De flesta studier undersökte psykisk hälsa under covid-19-pandemin i allmänhet eller hur individuella förutsättningar och beteenden under pandemin påverkade den psykiska hälsan. Endast ett fåtal studier undersökte samband mellan någon specifik smittskyddsåtgärd och psykisk hälsa. De inkluderade studierna genomfördes mars–april 2020.
I sju studier undersöktes den allmänna befolkningen (genomsnittsålder 31–49 år, 51–75 procent kvinnor), medan övriga studier handlade om särskilda grupper såsom unga vuxna, gravida kvinnor och äldre personer (tabell 1).
De typer av psykisk hälsa som undersöktes kan sorteras in under följande kategorier:
- Psykiska besvär, sju studier (10, 14, 16, 18-21)
- Covid-19-relaterad stress eller ångest, fyra studier (11, 15, 17, 23)
- Upplevd stress, tre studier (18, 19, 23)
- Psykiskt välbefinnande, tre studier (12, 18, 22)
- Strategier för psykiskt välbefinnande, två studier (15, 17)
- Självrapporterade symtom på posttraumatiskt stressyndrom, två studier (10, 21)
- Självrapporterade symtom på förlossningsdepression, en studie (13)
Inga studier har mätt självrapporterade eller konstaterade suicidrelaterade utfall eller konstaterade psykiatriska tillstånd.
Studiernas kvalitet
Kvalitetsgranskningen visade att två studier var av rimlig kvalitet (10, 22) och resten av låg kvalitet. Den vanligaste bristen var att det inte framgick om eller hur potentiella förväxlingsfaktorer kan ha påverkat resultatet. I bilaga 2 finns resultat från kvalitetsgranskningen av de inkluderade studierna, specificerade för varje enskild studie.
Många studier omfattade inte ett slumpmässigt urval av studiedeltagare, vilket inte framkom av kvalitetsgranskningen enligt mallen men ändå noterades. Studiernas tvärsnittsdesign gör det också svårt att få någon kunskap om orsak och verkan mellan t.ex. restriktioner och psykiska besvär, utan de ger endast kunskap om matematiska samband. Några studier använde dock en upprepad tvärsnittsdesign som möjliggör jämförelser mellan olika grupper vid olika tidpunkter. Framför allt kan studierna bidra med kunskap om skillnader i förekomst av psykiska besvär mellan olika grupper som inte beror på slumpen.
Tabell 1. Beskrivning av inkluderade studier utifrån land, huvudfokus, studiedeltagare och kvalitet.
Beskrivning av inkluderade studier utifrån land, huvudfokus, studiedeltagare och kvalitet.
Författare, land | Fokus (befolkningsgrupp) | Studiedeltagare | Kvalitet (sammanfattande mått) |
Berthelot, Kanada (10) |
Gravida kvinnor |
(n = 1 754) Medelålder: 29 år |
8/8 (rimlig) |
Germani et al., Italien (18) |
Unga vuxna |
(n = 1 011) Medelålder: 24 år Kvinnor: 71 % |
6/8 (låg) |
Gonzáles-Sanguino et al., Spanien (21) |
Allmänna befolkningen |
(n = 3 480) Medelålder: 38 år Kvinnor: 75 % |
6/8 (låg) |
Korajlija och Jokic-Begic, Kroatien (11) |
Allmänna befolkningen |
(n = 888 ) Medelålder: 31 år > 75 % kvinnor |
4/8 (låg) |
Lopez et al., Spanien (22) |
Äldre befolkningen |
(n = 878) Ålder: 60–80 år Kvinnor: 62 % |
7/8 (rimlig) |
Mazza et al., Italien (19) |
Allmänna befolkningen |
Kvinnor: 71 % Medelålder: 33 år |
6/8 (låg) |
Odriozola-González et al., Spanien (23) |
Studenter och anställda på ett universitet |
(n = 2 766) Medelålder: 28 år Kvinnor: 66 % |
5/8 (låg) |
Olagoke, USA (14) |
Allmänna befolkningen |
(n = 501) Medelålder: 32 år Kvinnor: 55 % |
6/8 (låg) |
Park et al., USA (15) |
Allmänna befolkningen |
(n = 1 015.) Medelålder: 39 år Kvinnor: 54 % |
6/8 (låg) |
Pulvirenti et al., Italien (20) |
Patienter med autoimmun sjukdom |
(n = 158) Medelålder: 47 år Kvinnor: 50 % |
6/8 (låg) |
Sønderskov et al., Danmark (12) |
Allmänna befolkningen |
(n = 2 458) Medelålder: 49 år Kvinnor: 51 % |
5/8 (låg) |
Tull et al., USA (16) |
Allmänna befolkningen |
(n = 500) Medelålder: 40 år Kvinnor: 47 % |
5/8 (låg) |
Umucu och Lee, USA (17) |
Personer med en funktionsnedsättning |
(n = 269) Medelålder: 39 år Kvinnor: 44 % |
6/8 (låg) |
Zanardo, Italien (13) |
Kvinnor efter förlossning |
Medelålder: 39 år Kvinnor > 18 år |
5/8 (låg) |
Covid-19-pandemin i allmänhet
Fyra studier undersökte om covid-19-pandemin i allmänhet påverkade den psykiska hälsan, genom att jämföra grupper med olika exponering för pandemins olika skeden (10-13). En av studierna bedömdes vara av rimlig kvalitet (10) medan de andra tre bedömdes vara av låg kvalitet. Resultatet från dessa fyra studier tyder på:
- en högre förekomst av psykiska besvär i den kroatiska befolkningen en bit in i pandemin än i dess tidiga skede (11)
- lägre förekomst av psykiskt välbefinnande i den danska befolkningen under pandemin än före (12)
- lägre psykiskt välbefinnande, mer psykiska besvär och fler symtom på posttraumatiskt stressyndrom bland gravida under pandemin än före (10)
- högre förekomst av symtom på förlossningsdepression bland mammor under pandemin än före (13).
Sju studier undersökte om den psykiska hälsan skiljde sig mellan olika grupper i befolkningen under pandemin (11, 16, 18, 19, 21-23). Bara två av dem undersökte dock om covid-19-relaterad psykisk ohälsa skiljer sig mellan olika grupper i befolkningen. Dessa studier bedömdes vara av låg kvalitet. Resultatet från den ena studien (11) tyder på högre förekomst av covid-19-relaterad stress bland:
- kvinnor än bland män
- kvinnor med barn än bland kvinnor utan barn
- kvinnor med barn än bland män, oavsett om de hade barn eller inte (11).
Den andra studien jämförde förekomsten av covid-19-relaterad stress mellan studenter och anställda på ett universitet i Spanien. Resultatet tyder på högre förekomst bland studenterna än bland de anställda (23).
Specifika smittskyddsåtgärder
Tre studier undersökte hur specifika smittskyddsåtgärder under covid-19-pandemin påverkade den psykiska hälsan. En studie från USA (16) och en från Spanien (23) undersökte hur social isolering under pandemin påverkar psykisk hälsa, medan en från Italien (20) undersökte hur personer med en autoimmun sjukdom påverkas av att byta behandlingsplats på grund av pandemin. Dessa studier bedömdes vara av låg kvalitet. Resultatet tyder på att:
- social isolering vid utegångsförbud för den allmänna befolkningen i USA har samband med hälsoångest men inte med depression (16)
- hälften av studenterna på universitetet Valladolid i Spanien rapporterade måttlig till svår påfrestning till följd av nedstängningen av samhället (23)
- förekomsten av psykiska besvär var densamma bland dem som behövt byta från sjukhusbehandling till behandling i hemmet och dem som inte behövt byta (20).
Individuella förutsättningar och beteenden
Exponering för covid-19
En studie av rimlig kvalitet bland 60-80 åringar i Spanien (22) undersökte vilka individuella faktorer och covid-19-relaterade stressfaktorer som har samband med psykiskt välbefinnande. De stressfaktorer som undersöktes var sjukdomssymtom på covid-19, egen sjukhusvård för covid-19, anhörigs sjukhusvård för covid-19 och förlust av nära anhörig i covid-19. Övriga faktorer bestod av sociodemografiska data och personliga resurser i form av resiliens och känsla av tacksamhet. Utfallet var psykiskt välbefinnande, och det mättes genom komponenterna personlig utveckling och upplevelse av mening med livet. Resultaten tyder på att ingen av de tre förstnämnda covid-19-relaterade stressfaktorerna hade något samband med utfallet. Däremot, tillsammans med upplevd god hälsa och att ha resiliens och tacksamhet, hade förlusten av en nära anhörig i covid-19 samband med ökad personlig utveckling och upplevd mening med livet. Dessa paradoxala resultat kan tolkas som att smärtsamma livshändelser kan ”tvinga” människor till en nyorientering i livet som bidrar till psykiskt välbefinnande.
Sex studier undersökte hur den individuella exponeringen eller den personliga upplevelsen av covid-19-pandemin påverkar psykisk ohälsa. Alla bedömdes vara av låg kvalitet. Vad gäller exponering kopplad till privatlivet tyder resultaten på att det fanns ett samband mellan psykiska besvär eller stress och att:
- själv ha varit sjuk i covid-19 (21)
- tillhöra en riskgrupp för covid-19 (21) eller uppleva stigma relaterat till att tillhöra en riskgrupp (15)
- ha en bekant eller familjemedlem som varit sjuk i covid-19 (19, 21) eller riskera att förlora en närstående (15)
- ha kunskap om sjukdomen samt oro för och farhågor kring covid-19 (18)
- i någon grad uppleva att covid-19-pandemin påverkar det dagliga livet (16).
Vad gäller exponeringen kopplad till arbete och utbildning tyder resultatet på ett samband mellan stress och ekonomisk utsatthet, upplevd risk för att förlora arbete eller inkomst till följd av covid-19, (15) och att arbeta utanför hemmet under covid-19-pandemin (19).
På samhällsnivå ses ett samband mellan stress och information, dvs. att läsa och höra om allvarlighetsgrad och smittspridning av covid-19 (15). I en annan studie rapporterades symtom på ångest av kvinnor som tyckte att de fått för mycket information om pandemin, medan tillräcklig och adekvat information skyddade mot ångest (21). Det fanns även ett samband mellan depressiva symtom och exponering för covid-19-relaterade nyheter i traditionella massmedier såsom nyhetsrapportering på stora tv-kanaler, men en del av sambandet kan förklaras av en upplevd risk att drabbas av covid-19 (14).
Brist på tillförlitlig information var också relaterat till ökad stress (15), samtidigt som upplevelsen av att ha fått tillräckligt med information verkade skydda mot både psykiska besvär och symtom på posttraumatiskt stressyndrom (21).
Copingstrategier
Copingstrategier kan vara funktionella och aktiva, exempelvis att söka emotionellt stöd från en närstående, vilket kan bidra till att en stressfylld situation känns hanterbar och bättre än tidigare. Dysfunktionella och passiva copingstrategier, såsom substansbruk, kan upplevas befriande i stunden, men bidrar sällan till att förbättra en svår situation.
Två studier undersökte copingstrategier i relation till covid-19-pandemin (15, 17). Båda kommer från USA men studiedeltagarna var inte nationellt representativa och studierna bedömdes vara av låg kvalitet. Den ena studien undersökte copingstrategier för att hantera stress under rådande pandemi i ett befolkningsurval (15). Resultaten tyder på att
de vanligaste copingstrategierna var distraktion (t.ex. att fokusera på arbete eller andra aktiviteter), aktiv coping (t.ex. att aktivt försöka förbättra situationen) och att få emotionellt stöd
kvinnor använde mer känslofokuserad coping såsom distraktion, emotionellt stöd och religiöst stöd, och mindre humor än män.
Den andra studien undersökte vilka copingstrategier som hade samband med psykiskt välbefinnande och upplevd stress bland personer med självrapporterad funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom (17). Resultatet tyder på att:
- aktiv coping, få emotionellt stöd, användning av humor, få religiöst stöd och även förnekelse ökade det psykiska välbefinnandet. Däremot minskade det med dysfunktionell coping, dvs. självanklagelse.
- Vidare framgick att
- distraktion, förnekelse, substansbruk och självanklagelse hade samband med upplevd stress, liksom att ge upp försök till förändring och att uttrycka negativa känslor. Sambandet fanns också för de funktionella copingstrategierna planering och religiöst stöd.