Den sammanställda litteraturen visar att:

• Det psykiska välbefinnandet verkar ha minskat under pandemin.
• Psykiska besvär tycks ha ökat, enligt studier som undersökte hur covid-19-pandemin i allmänhet påverkar den psykiska hälsan. Det verkar finnas ett samband mellan självrapporterade psykiska besvär och att själv ha varit sjuk, att ha en närstående som varit sjuk och att ha en bekant som varit sjuk i covid-19.
• Copingstrategierna distraktion, aktiv coping och emotionellt stöd minskar covid-19-relaterad stress i den allmänna befolkningen. De kan också öka det psykiska välbefinnandet bland personer med funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom.
• Information om covid-19 som upplevs som tillförlitlig och tillräcklig skyddar mot självrapporterad ångest, depression och posttraumatisk stress. Däremot kan både informationsöverflöd och brist på tillförlitlig information bidra till stress, ångest och depression.

Dessa resultat är dock långt ifrån säkra eftersom översikten omfattar ett litet antal studier från några få länder. De flesta av studierna håller också låg kvalitet och bygger på metoder som innebär begränsningar. Några resultat kommer dessutom från en enda studie, så resultaten måste tolkas med försiktighet.

Studierna visar bara att det finns samband mellan olika faktorer och säger inget om orsakssambanden. Därför behövs fler studier av god kvalitet för att ytterligare undersöka covid-19-pandemins inverkan på psykisk hälsa.

Ingen av studierna i översikten har genomförts i Sverige utan i länder som införde striktare restriktioner. Det är därför möjligt att befolkningens psykiska hälsa har påverkats mindre här. En undersökning från maj 2020 visar också att den självrapporterade psykiska hälsan i Sverige är på samma nivå som tidigare.

De psykiska besvär som identifierats kan avklinga, men de kan också resultera i psykiatriska tillstånd och därmed öka belastningen på sjukvården och samhället. Därför behöver det främjande och förebyggande arbetet för psykisk hälsa i befolkningen stärkas. Förenta Nationerna betonar också vikten av att minska de negativa effekter som man befarar att covid-19 kan få, och vill se ett proaktivt samhälls- och folkhälsoarbete med insatser för att främja befolkningens psykiska hälsa.

Detta ligger i linje med den svenska nationella folkhälsopolitiken och arbetet inom ramen för Agenda 2030. Vi följer kunskapsutvecklingen fortlöpande och resultaten kommer att uppdateras i takt med att ny forskning publiceras.

Covid-19-pandemin, som har spritts över världen sedan våren 2020, är i första hand en kris som påverkar människors fysiska hälsa. Det är dock väl känt från tidigare epidemier och pandemier att även den psykiska hälsan påverkas.

Syftet med denna snabba systematiska litteraturöversikt (”rapid review”) var att undersöka hur den psykiska hälsan i befolkningen har påverkats av covid-19-pandemin och samhällets smittskyddsåtgärder under pandemins första månader.

Översikten fokuserar på den allmänna befolkningen, men inte på personal inom vård och omsorg. Med psykisk hälsa avses här allt från psykiskt välbefinnande till psykiska besvär och psykiatriska tillstånd.

Genomförandet baseras på Folkhälsomyndighetens Handledning för litteraturöversikter. Vi har gjort några mindre avsteg för att kunna genomföra den snabbt, och avstegen har dokumenterats.

Litteratursökningen genomfördes i fyra databaser (PubMed, PsycINFO, Web of Science och Coronavirus Research Database) av en informationsspecialist i samråd med en sakkunnig utredare.

Studiernas relevans utifrån titel och abstrakt granskades av en sakkunnig utredare, och vi inkluderade studier som är:

• originalstudier, oavsett studiedesign, och som förhandsgranskats av experter (”peer review”)
• genomförda i EU-länder, Norge, Island, Storbritannien, USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland
• författade på engelska, svenska, norska, danska, spanska eller tyska
• publicerade 1 januari–3 juni 2020.

Kvalitetsgranskningen gjordes med stöd av granskningsmallen för tvärsnittsstudier från Joanna Briggs Institute. Studierna bedömdes ha rimlig kvalitet om de uppnådde minst 7 av 8 möjliga ja-svar, och övriga bedömdes ha låg kvalitet. Alla relevanta studier inkluderades, oavsett kvalitet. De resultat som ansågs relevanta för syftet extraherades och tabellerades i en standardiserad mall. Därefter sorterades resultaten för att de skulle kunna rapporteras på ett sammanhängande och meningsfullt sätt.

Litteratursökningen identifierade 557 studier, varav 14 bedömdes som relevanta efter granskning av abstrakt och fulltext. De ingår också i resultatredovisningen. Samtliga var tvärsnittsstudier. Antalet studier förkortas nedan med (k = x).

Studierna var genomförda i USA (k = 4), Italien (k = 4), Spanien (k = 3), Kanada (k = 1), Kroatien (k = 1) och Danmark (k = 1) och genomfördes mars–april 2020, d.v.s. under covid-19-pandemins inledande två månader.

Studiernas utfall, självrapporterad psykisk hälsa, sorterades in i följande kategorier: psykiska besvär (k = 7), psykiskt välbefinnande (k = 3), strategier för psykiskt välbefinnande/copingstrategier (k = 2), upplevd stress (k = 3), symtom på posttraumatiskt stressyndrom (k = 2), covid-19-relaterad stress eller ångest (k = 3) och symtom på förlossningsdepression (k = 1). Inga studier mätte självrapporterade eller konstaterade suicidrelaterade utfall eller förekomst av psykiatriska tillstånd.

Resultatet från kvalitetsgranskningen visade att två studier var av rimlig kvalitet och resten av låg kvalitet.

Litteraturöversikten visar följande resultat baserat på studier från ett begränsat antal länder och under pandemins inledande skede:

• Det psykiska välbefinnandet verkar ha minskat under pandemin enligt två studier.
• Psykiska besvär tycks ha ökat under pandemin. Det tyder fyra av studierna på.
• Det verkar finnas ett samband mellan att själv ha varit sjuk, att ha en närstående som varit sjuk eller att ha en bekant som varit sjuk i covid-19 och psykiska besvär enligt vardera en studie. Copingstrategierna distraktion, aktiv coping och emotionellt stöd minskar covid-19-relaterad stress i den allmänna befolkningen enligt en studie och ökar psykiskt välbefinnande bland personer med funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom enligt en annan studie.
• Information om covid-19 som upplevs tillförlitlig och tillräcklig skyddar mot självrapporterad ångest, depression och posttraumatisk stress enligt en studie. Informationsöverflöd och brist på tillförlitlig information bidrar till stress, ångest och depression respektive ökad stress enligt vardera en studie.

Det finns redan en hel del publicerad forskning om covid-19-pandemin och psykisk hälsa i befolkningen, men det saknas longitudinella studier av god kvalitet. Detta betyder att studiernas resultat inte ger kunskap om orsakssamband (kausalitet) utan endast samband (korrelation), och att de bör tolkas med försiktighet.

Ingen vet hur länge pandemin kommer att bestå. Det är också oklart om de självrapporterade psykiska besvären som identifierats kommer att avklinga, eller om de riskerar att resultera i psykiatriska tillstånd och därmed en ökad belastning på sjukvården och samhället. Ingen av studierna i översikten har genomförts i Sverige utan i länder som införde striktare restriktioner. Det är därför möjligt att den psykiska hälsan i den svenska befolkningen har påverkats i mindre utsträckning. Folkhälsomyndigheten genomförde under maj 2020 en befolkningsundersökning, och av svaren från drygt 1 400 respondenter framgår att den självrapporterade psykiska hälsan ligger i nivå med tidigare undersökningar. Generellt behövs mer kunskap om hur den psykiska hälsan har påverkats bland olika befolkningsgrupper.

Vår litteraturöversikt ska ses som en lägesbild av forskningen under pandemins första månader och några slutsatser om det samlade kunskapsläget kan ännu inte dras. Vi följer kunskapsutvecklingen fortlöpande och resultaten kommer att uppdateras i takt med att ny forskning publiceras. Resultaten tyder dock redan nu på att det främjande och förebyggande arbetet för psykisk hälsa i befolkningen behöver stärkas. Majoriteten av studierna fokuserade på psykisk ohälsa och endast tre studier hade psykiskt välbefinnande som utfallsmått. Psykiskt välbefinnande i befolkningen är inte enbart en resurs för individen, utan innebär också en samhällelig tillgång i form av ökad kapacitet, produktivitet och hälsa. Den kan främjas genom sektorsövergripande insatser på olika arenor såsom skolor och arbetsplatser. Förenta Nationerna betonar vikten av att minska de negativa effekter som befaras i fotspåren av covid-19 och argumenterar för ett proaktivt samhälls- och folkhälsoarbete genom insatser över sektorsgränser för att främja befolkningens psykiska hälsa. Uttalandet ligger i linje med den svenska nationella folkhälsopolitiken och arbetet inom ramen för Agenda 2030.

Syftet med denna snabba litteraturöversikt (”rapid review”) är att undersöka hur den psykiska hälsan i befolkningen har påverkats av covid-19-pandemin och samhällets smittskyddsåtgärder under pandemins första månader. Här undersöks alla befolkningsgrupper, med undantag för personal inom vård och omsorg som nyligen har undersökts i en annan systematisk litteraturöversikt (6).

Med psykisk hälsa avses här alla dess dimensioner, från psykiskt välbefinnande till psykiska besvär och psykiatriska tillstånd. Se textrutan.

Översikten bygger på följande frågeställning: Hur påverkas den psykiska hälsan i befolkningen av covid-19-pandemin och samhällets smittskyddsåtgärder under pandemins första månader?

Följande urvalskriterier användes i litteraturöversikten:

• Population: Den allmänna befolkningen och olika grupper i befolkningen
• Exponering: Faktorer relaterade till covid-19-pandemin inklusive samhällets smittskyddsåtgärder
• Jämförelser: Inga begränsningar, inklusive studier utan jämförelsegrupp
• Utfall: Psykisk hälsa i alla dess dimensioner, dvs. psykiskt välbefinnande, psykiska besvär och psykiatriska tillstånd. Utfallen har mätts med validerade skattningsskalor
• Studietyp: Kvantitativ studiedesign.

Ytterligare urvalskrav för att ingå i översikten:

• Studier som genomförts i EU-länder, Norge, Island, Storbritannien, USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland, dvs. i västerländsk kontext, för att resultaten ska kunna överföras till svenska förhållanden
• Studier som är författade på engelska, svenska, norska, danska, spanska, tyska och som förhandsgranskats av experter (”peer review”)
• Studier som publicerades under perioden 1 januari–3 juni 2020.

Översikten omfattar inte:

• studier som undersöker hälso-och sjukvårdspersonalens psykiska hälsa under pandemin
• systematiska litteraturöversikter.

Litteratursökningen genomfördes i fyra databaser (PubMed, PsycINFO, Web of Science och Coronavirus Research Database) av projektets informationsspecialist i samråd med en sakkunnig utredare. Sökstrategin och sökresultaten finns i bilaga 1.

Studiernas relevans bedömdes enligt översiktens frågeställning och urvalskriterier. Samtliga sökträffar granskades utifrån titel och abstrakt av en utredare, och vid oklarheter lästes artiklarna i fulltext. Svårbedömda studier granskades av ytterligare en utredare och diskuterades i arbetsgruppen för att komma fram till ett beslut. Bedömningen genomfördes med hjälp av gallringsverktyget Rayyan (8).

Relevanta artiklar granskades med stöd av granskningsmallen för tvärsnittsstudier från Joanna Briggs Institute (9). Mallen innehåller åtta frågor om studien som bl.a. rör kriterier för att inkludera deltagare, tillförlitliga mått för exponering och utfall samt statistisk analys.

Granskningen genomfördes av tre sakkunniga personer som delade upp artiklarna mellan sig. För att granskarna skulle vara så samstämmiga som möjligt inleddes kvalitetsgranskningen med en artikel som alla granskarna bedömde oberoende av varandra, för att sedan jämföra och diskutera resultatet tillsammans. Oklarheter löstes genom gemensamma diskussioner i granskningsgruppen.

Studier som fick sju poäng (ja-svar) eller mer (av totalt åtta) bedömdes vara av rimlig kvalitet medan de som fick mindre än sju poäng ansågs vara av låg kvalitet, i enlighet med en tidigare litteraturöversikt på området (6).

Alla studier inkluderades, oavsett kvalitet. Mer information och resultat från granskningen finns i bilaga 2.

De inkluderade studierna tabellerades av en utredare i samråd med arbetsgruppen. Följande information extraherades från studierna: författare, år, land, population, urval, exponering, datainsamling, utfallsmått och resultat. Både resultat om förekomst och om samband extraherades (bilaga 3).

Den tabellerade informationen sammanfattades till en beskrivning av underlaget utifrån land, studiepopulation, syfte och kvalitet. Utfallsmåtten sorterades och kategoriserades för att spegla vilka olika typer av psykisk hälsa som återfanns i underlaget.

De resultat som tydligt var relaterade till covid-19-pandemin och psykisk hälsa genomgick sedan en process av sortering och abstraktion för att kunna rapporteras på ett sammanhängande och meningsfullt sätt. Sorteringen gjordes utifrån:

• den aspekt av pandemin som resultatet berörde (t.ex. direkta effekter av sjukdom eller konsekvenser av smittskyddsåtgärder)
• studiens upplägg och om resultatet handlade om förekomst eller samband
• de specifika befolkningsgrupper som resultatet avsåg
• den typ av psykisk hälsa som resultatet avsåg.

Många studier om covid-19-pandemin publiceras som så kallade preprint-artiklar, d.v.s. artiklar som inte förhandsgranskats av experter (peer review). Litteratursökningar genomfördes därför i preprintservrarna Medrxiv och Psyarxiv den 10 juni 2020. Breda sökord såsom covid-19 och psykisk hälsa användes. Studiernas relevans bedömdes enligt översiktens urvalskriterier och frågeställning. Alla relevanta artiklar tabellerades (bilaga 4), men studiekvaliteten granskades inte.

Artiklarna har inte inkluderats i resultatredovisningen utan redovisas övergripande i kapitlet Diskussion för att utforska hur kunskapsläget kan utvecklas inom den närmaste framtiden.

I den här litteraturöversikten inkluderades kvantitativa studier oavsett studietyp. Samtliga artiklar var tvärsnittsstudier, varav fyra studier använde sig av en upprepad tvärsnittsdesign (10-13). Inga longitudinella studier identifierades.

Studierna var genomförda i USA (14-17), Italien (13, 18-20), Spanien (21-23), Kanada (10), Kroatien (11) och Danmark (12).

De flesta studier undersökte psykisk hälsa under covid-19-pandemin i allmänhet eller hur individuella förutsättningar och beteenden under pandemin påverkade den psykiska hälsan. Endast ett fåtal studier undersökte samband mellan någon specifik smittskyddsåtgärd och psykisk hälsa. De inkluderade studierna genomfördes mars–april 2020.

I sju studier undersöktes den allmänna befolkningen (genomsnittsålder 31–49 år, 51–75 procent kvinnor), medan övriga studier handlade om särskilda grupper såsom unga vuxna, gravida kvinnor och äldre personer (tabell 1).

De typer av psykisk hälsa som undersöktes kan sorteras in under följande kategorier:

• Psykiska besvär, sju studier (10, 14, 16, 18-21)
• Covid-19-relaterad stress eller ångest, fyra studier (11, 15, 17, 23)
• Upplevd stress, tre studier (18, 19, 23)
• Psykiskt välbefinnande, tre studier (12, 18, 22)
• Strategier för psykiskt välbefinnande, två studier (15, 17)
• Självrapporterade symtom på posttraumatiskt stressyndrom, två studier (10, 21)
• Självrapporterade symtom på förlossningsdepression, en studie (13)

Inga studier har mätt självrapporterade eller konstaterade suicidrelaterade utfall eller konstaterade psykiatriska tillstånd.

Studiernas kvalitet

Kvalitetsgranskningen visade att två studier var av rimlig kvalitet (10, 22) och resten av låg kvalitet. Den vanligaste bristen var att det inte framgick om eller hur potentiella förväxlingsfaktorer kan ha påverkat resultatet. I bilaga 2 finns resultat från kvalitetsgranskningen av de inkluderade studierna, specificerade för varje enskild studie.

Många studier omfattade inte ett slumpmässigt urval av studiedeltagare, vilket inte framkom av kvalitetsgranskningen enligt mallen men ändå noterades. Studiernas tvärsnittsdesign gör det också svårt att få någon kunskap om orsak och verkan mellan t.ex. restriktioner och psykiska besvär, utan de ger endast kunskap om matematiska samband. Några studier använde dock en upprepad tvärsnittsdesign som möjliggör jämförelser mellan olika grupper vid olika tidpunkter. Framför allt kan studierna bidra med kunskap om skillnader i förekomst av psykiska besvär mellan olika grupper som inte beror på slumpen.

Tabell 1. Beskrivning av inkluderade studier utifrån land, huvudfokus, studiedeltagare och kvalitet.

Covid-19-pandemin i allmänhet

Fyra studier undersökte om covid-19-pandemin i allmänhet påverkade den psykiska hälsan, genom att jämföra grupper med olika exponering för pandemins olika skeden (10-13). En av studierna bedömdes vara av rimlig kvalitet (10) medan de andra tre bedömdes vara av låg kvalitet. Resultatet från dessa fyra studier tyder på:

• en högre förekomst av psykiska besvär i den kroatiska befolkningen en bit in i pandemin än i dess tidiga skede (11)
• lägre förekomst av psykiskt välbefinnande i den danska befolkningen under pandemin än före (12)
• lägre psykiskt välbefinnande, mer psykiska besvär och fler symtom på posttraumatiskt stressyndrom bland gravida under pandemin än före (10)
• högre förekomst av symtom på förlossningsdepression bland mammor under pandemin än före (13).

Sju studier undersökte om den psykiska hälsan skiljde sig mellan olika grupper i befolkningen under pandemin (11, 16, 18, 19, 21-23). Bara två av dem undersökte dock om covid-19-relaterad psykisk ohälsa skiljer sig mellan olika grupper i befolkningen. Dessa studier bedömdes vara av låg kvalitet. Resultatet från den ena studien (11) tyder på högre förekomst av covid-19-relaterad stress bland:

• kvinnor än bland män
• kvinnor med barn än bland kvinnor utan barn
• kvinnor med barn än bland män, oavsett om de hade barn eller inte (11).

Den andra studien jämförde förekomsten av covid-19-relaterad stress mellan studenter och anställda på ett universitet i Spanien. Resultatet tyder på högre förekomst bland studenterna än bland de anställda (23).

Specifika smittskyddsåtgärder

Tre studier undersökte hur specifika smittskyddsåtgärder under covid-19-pandemin påverkade den psykiska hälsan. En studie från USA (16) och en från Spanien (23) undersökte hur social isolering under pandemin påverkar psykisk hälsa, medan en från Italien (20) undersökte hur personer med en autoimmun sjukdom påverkas av att byta behandlingsplats på grund av pandemin. Dessa studier bedömdes vara av låg kvalitet. Resultatet tyder på att:

• social isolering vid utegångsförbud för den allmänna befolkningen i USA har samband med hälsoångest men inte med depression (16)
• hälften av studenterna på universitetet Valladolid i Spanien rapporterade måttlig till svår påfrestning till följd av nedstängningen av samhället (23)
• förekomsten av psykiska besvär var densamma bland dem som behövt byta från sjukhusbehandling till behandling i hemmet och dem som inte behövt byta (20).

Individuella förutsättningar och beteenden

Exponering för covid-19

En studie av rimlig kvalitet bland 60-80 åringar i Spanien (22) undersökte vilka individuella faktorer och covid-19-relaterade stressfaktorer som har samband med psykiskt välbefinnande. De stressfaktorer som undersöktes var sjukdomssymtom på covid-19, egen sjukhusvård för covid-19, anhörigs sjukhusvård för covid-19 och förlust av nära anhörig i covid-19. Övriga faktorer bestod av sociodemografiska data och personliga resurser i form av resiliens och känsla av tacksamhet. Utfallet var psykiskt välbefinnande, och det mättes genom komponenterna personlig utveckling och upplevelse av mening med livet. Resultaten tyder på att ingen av de tre förstnämnda covid-19-relaterade stressfaktorerna hade något samband med utfallet. Däremot, tillsammans med upplevd god hälsa och att ha resiliens och tacksamhet, hade förlusten av en nära anhörig i covid-19 samband med ökad personlig utveckling och upplevd mening med livet. Dessa paradoxala resultat kan tolkas som att smärtsamma livshändelser kan ”tvinga” människor till en nyorientering i livet som bidrar till psykiskt välbefinnande.

Sex studier undersökte hur den individuella exponeringen eller den personliga upplevelsen av covid-19-pandemin påverkar psykisk ohälsa. Alla bedömdes vara av låg kvalitet. Vad gäller exponering kopplad till privatlivet tyder resultaten på att det fanns ett samband mellan psykiska besvär eller stress och att:

• själv ha varit sjuk i covid-19 (21)
• tillhöra en riskgrupp för covid-19 (21) eller uppleva stigma relaterat till att tillhöra en riskgrupp (15)
• ha en bekant eller familjemedlem som varit sjuk i covid-19 (19, 21) eller riskera att förlora en närstående (15)
• ha kunskap om sjukdomen samt oro för och farhågor kring covid-19 (18)
• i någon grad uppleva att covid-19-pandemin påverkar det dagliga livet (16).

Vad gäller exponeringen kopplad till arbete och utbildning tyder resultatet på ett samband mellan stress och ekonomisk utsatthet, upplevd risk för att förlora arbete eller inkomst till följd av covid-19, (15) och att arbeta utanför hemmet under covid-19-pandemin (19).

På samhällsnivå ses ett samband mellan stress och information, dvs. att läsa och höra om allvarlighetsgrad och smittspridning av covid-19 (15). I en annan studie rapporterades symtom på ångest av kvinnor som tyckte att de fått för mycket information om pandemin, medan tillräcklig och adekvat information skyddade mot ångest (21). Det fanns även ett samband mellan depressiva symtom och exponering för covid-19-relaterade nyheter i traditionella massmedier såsom nyhetsrapportering på stora tv-kanaler, men en del av sambandet kan förklaras av en upplevd risk att drabbas av covid-19 (14).

Brist på tillförlitlig information var också relaterat till ökad stress (15), samtidigt som upplevelsen av att ha fått tillräckligt med information verkade skydda mot både psykiska besvär och symtom på posttraumatiskt stressyndrom (21).

Copingstrategier

Copingstrategier kan vara funktionella och aktiva, exempelvis att söka emotionellt stöd från en närstående, vilket kan bidra till att en stressfylld situation känns hanterbar och bättre än tidigare. Dysfunktionella och passiva copingstrategier, såsom substansbruk, kan upplevas befriande i stunden, men bidrar sällan till att förbättra en svår situation.

Två studier undersökte copingstrategier i relation till covid-19-pandemin (15, 17). Båda kommer från USA men studiedeltagarna var inte nationellt representativa och studierna bedömdes vara av låg kvalitet. Den ena studien undersökte copingstrategier för att hantera stress under rådande pandemi i ett befolkningsurval (15). Resultaten tyder på att

de vanligaste copingstrategierna var distraktion (t.ex. att fokusera på arbete eller andra aktiviteter), aktiv coping (t.ex. att aktivt försöka förbättra situationen) och att få emotionellt stöd

kvinnor använde mer känslofokuserad coping såsom distraktion, emotionellt stöd och religiöst stöd, och mindre humor än män.

Den andra studien undersökte vilka copingstrategier som hade samband med psykiskt välbefinnande och upplevd stress bland personer med självrapporterad funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom (17). Resultatet tyder på att:

• aktiv coping, få emotionellt stöd, användning av humor, få religiöst stöd och även förnekelse ökade det psykiska välbefinnandet. Däremot minskade det med dysfunktionell coping, dvs. självanklagelse.
• Vidare framgick att
• distraktion, förnekelse, substansbruk och självanklagelse hade samband med upplevd stress, liksom att ge upp försök till förändring och att uttrycka negativa känslor. Sambandet fanns också för de funktionella copingstrategierna planering och religiöst stöd.

Litteraturöversikten identifierar flera kunskapsluckor:

• Få studier undersökte effekterna av specifika smittskyddsåtgärder. Som tidigare har nämnts indikerar forskning från andra virusutbrott att smittskyddsåtgärder såsom karantän och isolering bidrar till ökade psykiska besvär (2, 3). Det vore intressant att studera vilka smittskyddsåtgärder som kan bidra till en god psykisk hälsa utan att vara mindre effektiva.
• Inga av de inkluderade studierna syftade till att identifiera särskilda riskgrupper i befolkningen. Däremot verkar kvinnor med barn ha högre förekomst av psykiska besvär jämfört med kvinnor utan barn och jämfört med män oavsett om de har barn eller inte (11). Tidigare forskning om konsekvenserna av sars- och mersutbrotten har bl.a. visat att personer som behövt intensivsjukvård har haft högre risk för att få psykiska besvär jämfört med dem som inte behövt sjukhusvård (25). Personer med redan allvarliga psykiska sjukdomstillstånd riskerar att drabbas hårdare än andra under pandemin (26). Inga av de inkluderade studierna undersöker dock dessa två grupper.
• Inga studier inkluderar suicidrelaterade utfall eller förekomst av psykiatriska tillstånd. Detta är en brist eftersom flera av de faktorer som ökar risken för suicid och suicidförsök, såsom depression, arbetslöshet och ekonomisk utsatthet, förväntas öka i pandemins spår (27).
• Det saknas studier från Sverige och endast en studie, från Danmark, har än så länge publicerats från de nordiska länderna.

Det behövs longitudinella studier för att med större säkerhet kunna veta hur pandemin påverkar den psykiska hälsan på längre sikt. Här redovisas ett urval av preprint-artiklar på området. Dessa ännu inte vetenskapligt granskade och opublicerade studier indikerar att flera välgjorda studier är på väg att publiceras, bl.a. från Storbritannien och USA.

Preliminära analyser från den brittiska hushållsstudien (N = 12 074) indikerar att andelen med psykiska besvär har ökat, från 23,4 procent åren 2017–2019 till 37,1 procent i april 2020. Subgruppsanalyser indikerar en signifikant ökning av psykiska besvär för alla grupper, men en större ökning i åldersgruppen 18–34 år jämfört med 50–64-åringar, en större ökning bland kvinnor jämfört med män och en större ökning bland dem med högre utbildning jämfört med dem med lägre utbildning (28) .

Från USA rapporteras liknande preliminära tendenser till ökade psykiska besvär under covid-19-pandemin, efter att ett nationellt representativt interneturval (N = 2 032) undersöktes i april 2020. Urvalet jämfördes med deltagarna i en nationell hälsointervjustudie bland vuxna internetanvändare 2018 (N = 19 330). Andelen med svåra psykiska besvär ökade från 3,4 procent år 2018 till 27,7 procent under april 2020. För medelsvåra till svåra psykiska besvär ökade andelen från 22,0 procent till 70,4 procent. Ökningen observerades i alla subgrupper och var störst bland unga vuxna och dem med barn i hushållet.

En annan preliminär brittisk studie (29) undersökte befolkningens (N = 53 328) psykiska hälsa under perioden 21 mars–10 maj 2020, alltså de två månaderna med nedstängningar. Urvalet var stratifierat men inte slumpmässigt. Resultaten indikerar att 24,4 procent rapporterade medelsvåra till svåra symtom på ångest och 31,4 procent medelsvåra till svåra symtom på depression. Vecka 3–6 observerades en liten minskning av ångestsymtom och en mycket liten minskning av depressionssymtom bland studiedeltagarna, men symtomen på depression ökade igen under nedstängningsveckorna 7–8. Bland dem med en psykiatrisk diagnos var nivåerna av ångest- och depressionssymtom högre jämfört med dem utan diagnos. Däremot fanns ingen indikation på ökade skillnader i psykisk ohälsa bland dem med en psykiatrisk diagnos jämfört med dem utan.

Som tidigare har nämnts visar en litteraturöversikt att strikta åtgärder såsom tvångskarantän påverkar befolkningens psykiska hälsa mer negativt än frivillig karantän (3). Därför kan man anta att olika befolkningsgrupper i Sverige inte behöver få en lika negativ utveckling som indikeras i vår litteraturöversikt.

För att se hur covid-19-pandemin har påverkat den svenska befolkningens hälsa genomförde Folkhälsomyndigheten i maj 2020 en hälsoenkät (30). Den riktades till en panel med 4 500 slumpvis utvalda personer i åldrarna 16–84 år. Majenkäten skickades till ett urval av panelen, 1 605 deltagare och svar inkom från 1 416 personer, vilket motsvarar 88 procent. Resultaten visar att nästan 40 procent har lättare psykiska besvär såsom stress och nedstämdhet. Det ligger dock i nivå med tidigare folkhälsoundersökningar. Undersökningen visar också att var fjärde person är mycket orolig för att någon närstående ska bli allvarligt sjuk i covid-19. Enbart var tionde svarade att de inte alls känner sig oroliga för att deras närståendes ska drabbas. I undersökningen framkommer att yngre och äldre personer delvis oroar sig för olika saker. En tredjedel av alla unga känner oro för att pandemin ska påverka deras studier eller arbete. Äldre är i högre utsträckning mycket oroliga för att bli allvarligt sjuka i covid-19 och att de inte ska få vård vid behov.

Denna befolkningsundersökning indikerar att den psykiska hälsan inte har påverkats i samma negativa utsträckning som de sammanställda resultaten i vår litteraturöversikt pekar på. Det behövs dock större undersökningar, med flera olika befolkningsgrupper och validerade instrument för att mäta psykisk hälsa, innan vi kan uttala oss om hur olika befolkningsgrupper i Sverige har påverkats under covid-19-pandemin.

Litteraturöversiktens metodsteg har anpassats för att snabbt kunna sammanställa resultat från den vetenskapliga litteraturen. Därför har vi bortsett från vissa krav som ställs på en mer omfattande systematisk översikt, t.ex. att studiernas relevans och kvalitet ska kontrolleras av två oberoende granskare. Detta medför begränsningar i både noggrannhet och materialets omfattning. Varje steg i processen har dock genomförts i samråd med hela arbetsgruppen.

Alla studier var av tvärsnittsdesign. Detta betyder att resultaten inte ger kunskap om orsakssamband, utan endast om matematiska samband. Studiekvaliteten bedömdes som låg i tolv studier och endast två hade en rimlig studiekvalitet. Därför bör resultaten tolkas med försiktighet, och det är sannolikt att de ändras i takt med att studier av god kvalitet publiceras. Denna översikt ska alltså ses som en lägesbild av forskningen.

Studiedeltagarna i många studier rekryterades via internet. Detta medför problem eftersom vissa befolkningsgrupper förblir underrepresenterade, och självselektion i sig riskerar att snedvrida resultaten. Det betyder också att resultaten endast speglar situationen i den specifika population som undersökts, t.ex. studenter vid ett särskilt universitet, men inte en generell population, t.ex. alla studenter i ett land. Detta problem har även noterats i en annan studie under början av covid-19-pandemin, där selektionsbias vid internetbaserade undersökningar analyserades. (31).

Studiernas kvalitet är inte tillräcklig för att de ska kunna bidra med kunskap om t.ex. riskgrupper eller skyddsfaktorer, men översikten ger ändå några intressanta resultat. Bland annat visar studier från några länder att det psykiska välbefinnandet har minskat under pandemin, att psykiska besvär har ökat, och att det finns samband mellan psykiska besvär och att ha varit sjuk i covid-19, tillhöra en riskgrupp eller haft någon familjemedlem som insjuknat.

De flesta studier har självrapporterade psykiska besvär som utfallsmått. Psykiska besvär såsom nedstämdhet och oro är ofta en naturlig och övergående reaktion på livets besvärligheter och bör inte medikaliseras i första taget. I dessa studier ser vi ett samband mellan covid-19-pandemin och ökade självrapporterade psykiska besvär i ett inledande skede av pandemin. Ingen vet hur långvarig pandemin blir och vi kan därmed inte heller säga något om eventuella långvariga, och mer allvarliga, effekter på den psykiska hälsan. Den riskerar att medföra en ökad belastning på i första hand hälso- och sjukvården, men även på samhället i övrigt.

Resultaten tyder dock redan nu på att det främjande och förebyggande arbetet för psykisk hälsa i befolkningen behöver stärkas. Psykiskt välbefinnande i befolkningen är inte enbart en resurs för individen, utan innebär också en samhällelig tillgång i form av ökad kapacitet, produktivitet och hälsa. Välbefinnandet kan främjas genom sektorsövergripande insatser på olika arenor såsom skolor och arbetsplatser.

Även Förenta Nationerna betonar vikten av att minska de negativa effekter som befaras i fotspåren av covid-19 och argumenterar för ett proaktivt samhälls- och folkhälsoarbete genom insatser över sektorsgränser (”whole-of-society approach”) för att främja befolkningens psykiska hälsa (5). Uttalandet ligger i linje med den svenska nationella folkhälsopolitiken och arbetet inom ramen för Agenda 2030.

Detta proaktiva samhälls- och folkhälsoarbete stöds i forskningen. Samhälleliga insatser bidrar inte enbart till en mindre andel i befolkningen med psykiatriska tillstånd och psykiska besvär. Framför allt ökar andelen som har psykiskt välbefinnande (32).

På kort tid har det hunnit publiceras en hel del forskning om covid-19-pandemin och psykisk hälsa i befolkningen. Resultaten i denna snabba litteraturöversikt bör ses som en preliminär lägesbild och tolkas med försiktighet med tanke på studiernas låga kvalitet. Sökningarna i preprint-databaserna visar också att det redan finns många nya studier som väntar på granskning och publicering. Detta sammantaget gör att vi ännu inte kan dra några mer definitiva slutsatser. Vår avsikt är däremot att följa denna snabba kunskapsutveckling och att uppdatera resultaten i takt med att ny forskning publiceras.