Rapporten beskriver hanteringen av dricksvattenburna sjukdomsutbrott i Sverige och de utbrott under åren 1992–2011 som Folkhälsomyndigheten samlat in detaljerad information om inom ett nordiskt projekt. Vi jämför dessa utbrott med utbrott i andra nordiska länder och tidigare tidsperioder.

Sammanställningen av utbrotten utgör en grund för att beskriva den sjukdomsbörda som förorenat dricksvatten orsakar och belyser vilka mikrobiologiska risker som finns kopplade till dricksvatten.

Rapporten riktar sig till alla som har ett intresse i dricksvattenfrågan, såsom lokala, regionala och centrala myndigheter, branschorganisationer och forskare.

Bläddra och läs i publikationen längre ned

Sammanfattning

Det är endast i undantagsfall som dricksvattnet i Sverige förorenas av sjukdomsframkallande mikroorganismer och därmed kan orsaka hälsoproblem. När något inträffar kan dock många människor exponeras samtidigt och det kan resultera i att ett stort antal blir sjuka. För åren 1992–2011 känner Folkhälsomyndigheten till 78 vattenburna utbrott i Sverige med totalt cirka 70 000 smittade.

De flesta utbrotten orsakas av dricksvatten där grundvatten använts som råvatten. Störst andel personer har däremot smittats av dricksvatten från ytvattenverk eftersom dessa vattenverk ofta är betydligt större med fler personer anslutna. I drygt hälften av utbrotten angavs orsaken till utbrottet vara en förorening av råvattnet.

De smittämnen som kan spridas via vatten inkluderar virus, bakterier och parasitära protozoer. Norovirus som orsakar vinterkräksjuka har orsakat utbrott både via enskilda brunnar och genom det kommunala dricksvattnet och är totalt sett den patogen som orsakat flest vattenburna utbrott i Sverige de senast 20 åren. Av bakterier är Campylobacter den som orsakat flest kända dricksvattenburna utbrott i Sverige. Även patogena E. coli och Shigella har orsakat utbrott. Parasiterna Giardia, Cryptosporidium och Entamoeba kan spridas via dricksvatten. Cryptosporidium, som är mycket tålig mot klor, orsakade 2010 och 2011 de i särklass två största dricksvattenburna utbrotten i Sverige, i Östersund respektive Skellefteå.

I samband med dessa utbrott ökade medvetenheten om dricksvatten som smittkälla och flera vattenverk gjorde en översyn av barriärerna och förbättrade reningen. Utbrotten visade på vikten av att det finns lämpliga metoder för patient- och vattenprover för detektion av agens som sprids via vatten. Andelen utbrott där smittämnet är känt har ökat jämfört med studier som gjorts under tidigare perioder. Orsakande smittämne kunde 1992–2011 fastställas i 46 procent av utbrotten.

De flesta av de dricksvattenburna utbrotten drabbade 10–99 personer. För mindre utbrott där ett fåtal personer insjuknar är underrapporteringen sannolikt större än för utbrott vid större kommunala vattenverk.

I framtiden förväntas riskerna för sjukdomsutbrott orsakade av dricksvatten att öka beroende på att skyfallen kan bli fler och kraftigare. Råvattnet kan då förorenas i högre grad och det kommer att ställas högre krav på de mikrobiologiska barriärerna inom dricksvattenproduktionen. Underhåll och förnyelse av det befintliga systemet för distributionen av vårt dricksvatten är en viktig åtgärd för en ökad beredskap inför framtida utmaningar.

För att få kännedom om enskilda utbrott är det viktigt att ha en så snabb och utförlig rapportering som möjligt vilket också kan ge data för att följa trender som beror på ett förändrat klimat.

Bläddra och läs

  • Författare: Folkhälsomyndigheten
  • Utgivningsdatum: 2015-10-22
  • Antal sidor: 48
  • Artikelnummer: 15029