Sexuellt samtycke är inte ett vedertaget, beskrivet eller definierat begrepp. Vissa forskare som skriver om sexuellt samtycke definierar inte begreppet utan utgår från att alla har en gemensam förförståelse för vad det innebär (5). Många forskare verkar dock vara eniga om att sexuellt samtycke innebär att de parter som är inblandande är överens om de sexuella handlingar som ska ske (6). Forskare definierar med andra ord samtycke på olika sätt. Vissa utgår ifrån ett verbalt ”ja”, medan andra ser det som en psykologisk beslutsprocess eller som en fysisk handling (6).
Sexuell kommunikation beskriver sättet att kommunicera, tolka och förstå samtycket (6), och kommunikationen kan vara verbal och icke-verbal. Verbal kommunikation kan innebära att personen som vill ha sex frågar den andra personen om hen också vill det (6). Icke-verbalt samtycke kan innebära att den person som vill ha sex förstår att den andra personen också vill ha sex för att hen visar det på andra sätt, genom ett visst beteende, utan att nödvändigtvis använda ord. Sexuell kommunikation kan ta många former, och flera studier ha försökt att beskriva hur samtycke är kommunicerat i sexuella situationer och hur det är förstått av den person som vill ha sex (6).
I en studie av hur unga (18–24 år) i fast relation kommunicerar kring sex, konstaterades att de flesta sexuella handlingar initieras och tas emot på ett indirekt icke-verbalt sätt (7). Sex initieras alltså genom till exempel kyssar och kramar, och responsen följer samma mönster vilket indikerar samtycke (7).
En annan studie från USA undersökte hur collegestudenter kommunicerar att de inte vill ha sex. Studien genomfördes bland 773 heterosexuella personer (8). Respondenternas sätt att kommunicera att de inte ville ha sex inkluderade tre olika strategier; direkta icke-verbala ledtrådar såsom att ta ett fysiskt avstånd från den andra personen, indirekta och icke-verbala ledtrådar som är mer tvetydiga såsom att använda kroppsspråk samt direkta och verbala strategier som inkluderade att säga ”nej”.
Sexuellt samtycke betraktas och hanteras ibland som någonting som är svart eller vitt: antingen vill man ha sex och visar eller kommunicerar det, eller så vill man inte och då visar man det på andra sätt. Men i verkligheten kan samtycke upplevas ambivalent, det vill säga präglas av både vilja och ovilja. Man kanske vill ha sex men inte konsekvenserna av att ha sex (graviditet, otrohet eller sexuell överförbar infektion, STI), man kanske vill ha sex men kommunicerar att man inte vill det eller så kan man kommunicera att man vill ha sex fast man egentligen inte vill det. Sexuellt samtycke kan inte alltid delas upp i två kategorier – frivilligt och ofrivilligt sex – och därför behöver man skilja mellan sex som det finns samtycke kring och är frivilligt (consensual) och sex som ”man går med på” men inte är helt utifrån lust och vilja (sexual compliance) (9).
Flera studier har rapporterat om skillnaden mellan att vilja ha sex och att samtycka till att ha sex (9-11). Begreppet sexual compliance används ofta för att beskriva när individer går med på att ha sex fast de egentligen inte vill det (11, 12). Ett viktigt inslag i sexual compliance är att individen inte samtycker på grund av tvång eller hot om fysiskt våld. Däremot kan upplevelsen av psykologisk press förekomma (12). Impett och Peplau (13) beskriver olika anledningar till att personer samtycker till sex som de egentligen inte vill ha. De kan till exempel vilja bli mer sexuellt erfarna, känna sig attraktiva, få bekräftelse från sin partner och främja intimiteten i en relation. Sexual compliance kan ha positiva utfall (såsom ökad närhet i relationen), men att gå med på sex av andra orsaker kan få negativa konsekvenser eller så samtycker man av fel anledningar. En individ kanske samtycker till sex som hen egentligen inte vill ha för att undvika negativa konsekvenser (att ens partner ska tappa intresse, att undvika ensamhet etc.).
Att gå med på att ha sex, sexuellt samtycke och sexuell kommunikation påverkas också av traditionella könsmönster och maktstrukturer. I de flesta beskrivningar är det kvinnan i en heterosexuell relation som behöver ge samtycke (13), så sexuell kommunikation kan förstås utifrån koncept såsom teorin om sexuella skript, det vill säga underliggande föreställningar om vad som förväntas av oss i sexuella situationer. Teorin om sexuella skript förklarar att vissa koder och beteenden är förförstådda och tolkas som handlingar som ska leda till sex. Sexuella skript förklarar också att sexuella interaktioner styrs av traditionella könsroller där män initierar sex och kvinnor kan styra och begränsa detta (12, 14).
Studier visar blandade resultat vad gäller traditionella könsmönster i sexuella interaktioner. Vissa studier visar att män oftare tar initiativ till sex (12, 15-17) men att kvinnor också gör det (7). Andra studier visar att kvinnor och män lika ofta tackar ja eller nej till sex (7, 15, 17).
En amerikansk undersökning bland collegestudenter visade att de som trodde på sin förmåga att avvisa oönskat sex (det engelska begreppet refusal self-efficacy) samtyckte till oönskat sex i mindre utsträckning än andra, och att kvinnor i större utsträckning än män tror sig ha förmågan att avvisa oönskat sex (14).
Det finns få studier om sexuellt samtycke och sexuell kommunikation i svensk och nordisk kontext. De flesta studier som finns har genomförts på amerikanska collegeungdomar och är svåra att jämföra med svenska förhållanden då sexuellt samtycke och sexuell kommunikation är beteenden som påverkas av kulturell kontext (13). Samtycke påverkas av lagstiftningen, men också av vad som räknas som ”accepterat” inom sexuella relationer, av samhällets maktstrukturer, exempelvis könsnormer och tankar om jämställdhet (13). Ett annat tydligt perspektiv i litteraturen är att man ofta diskuterar sexuellt samtycke utifrån heterosexuella relationer, men icke-heterosexuella relationer nämns sällan. Forskningen har också fokus på unga personer trots att detta är aktuellt i alla åldrar. Det är vidare få studier som beskriver hur detta hänger ihop med hälsa, trots att sexuellt samtycke, att gå med på att ha sex och sexuell kommunikation är viktiga aspekter för den sexuella hälsan. En stor studie från Storbritannien visade att sex mot ens vilja var associerat med sämre rapporterad hälsa, långvarigt ohälsotillstånd och behandling av psykiska besvär (18). Det är dock okänt om bristfällig sexuell kommunikation eller att gå med på sex av olika anledningar kan ha lång- eller kortsiktiga hälsoutfall.
Brottsoffermyndigheten genomförde 2018 en mätning av ungas (personer 18–25 år) kännedom om, åsikter om och attityder till den nya sexualbrottslagstiftningen i (19) samband med ett regeringsuppdrag om informationsspridning.
När det gäller signaler på att någon vill ha sex dominerar den verbala kommunikationen, där 84 procent tolkar ett ja som att personen vill ha sex. Vidare anser 25 procent att lägga sig naken med en annan person är en signal på att den vill ha sex, 13 procent anser att om man är ihop så är det en signal på att någon vill ha sex, och 12 procent anser att följa med någon hem på kvällen signalerar vilja att ha sex. Totalt 11 procent anser att hångel är en signal och 7 procent att flirtande är det, och 5 procent angav att om man inte säger nej så är det ett tecken på att personen vill ha sex. Män angav i högre utsträckning att de icke-verbala scenariona ska tolkas som signaler på att personen vill ha sex; enligt 33 procent av männen och 16 procent av kvinnorna är till exempel att lägga sig naken med någon ett tecken på att man vill ha sex. Vidare anser 17 procent av männen att man vill ha sex om man följer med någon hem på kvällen eller är ihop, medan motsvarande andelar bland kvinnorna var 11 respektive 9 procent (19).