En fråga gällde hur respondenterna oftast kommunicerat att de vill ha sex med någon under det senaste året, och hälften svarade att det skett antingen med tal (51 procent) eller med kroppsspråk och blickar (52 procent). Totalt 10 procent hade skrivit i text att de vill ha sex och knappt 5 procent hade uttryckt det med ljud. För 14 procent hade det inte varit aktuellt att kommunicera detta.

Kvinnor angav i högre utsträckning än män att de använt kroppsspråk och blickar (55 respektive 49 procent) eller att det inte varit aktuellt att kommunicera detta under det senaste året (16 respektive 12 procent).

Personer med eftergymnasial utbildning har under det senaste året varit mer kommunikativa med tal och kroppsspråk och blickar än de med grund- eller gymnasieutbildning.

Relationsstatusen påverkade vilka kommunikationsvägar man använde under det senaste året. Personer som lever i en relation kommunicerade i mycket högre utsträckning att de vill ha sex genom tal (60 procent jämfört med 27 procent bland singlar) och med kroppsspråk och blickar (58 procent jämfört med 33 procent bland singlar).

När det gäller sexuell identitet angav homo- och bisexuella män (28 respektive 20 procent) i högre utsträckning än heterosexuella (9 procent) att de använt text för att kommunicera att de vill ha sex med någon under det senaste året. Bisexuella kvinnor och heterosexuella män tenderar att oftare vara verbala i sin kommunikation, och bisexuella kvinnor tenderar också att använda fler kommunikationskanaler än övriga kvinnor.

En annan fråga gällde hur man kommunicerade att man vill ha sex vid det senaste tillfället, och då ser mönstren något annorlunda ut, se figur 2. Flera svarsalternativ kunde väljas, varpå totalen kan överstiga 100 procent. Totalt 46 procent visade att de ville ha sex vid senaste tillfället med kroppsspråk eller blickar, 35 procent av respondenterna angav att de sa att de ville ha sex och knappt 18 procent antydde det med ledande frågor eller ledande svar. Andra sätt att kommunicera, såsom text och ljud, var mindre vanliga, se figur 2.

Figur 2. Sätt att kommunicera viljan att ha sex vid senaste tillfället (n=11187). Procent. Flervalsfråga.

Enkätfråga: Hur visade du att du ville ha sex med den du senaste hade sex med? Välj de svarsalternativ som stämmer för dig.

Det fanns vissa könsskillnader i resultaten. Fler män (19 procent) än kvinnor (16 procent) antydde vid senaste tillfället med ledande frågor och svar att de ville ha sex. Kvinnor använde i något större utsträckning kroppsspråk och blickar (49 procent för kvinnor respektive 43 procent för män). När det gäller att uttrycka det verbalt med ord finns inga könsskillnader på för hela åldersspannet 16–84 år, inte heller när det gäller andelen som var osäker på om eller hur man kommunicerade detta.

Män i åldern 18–29 år använde verbal kommunikation i mindre utsträckning vid det senaste tillfället än män i andra åldrar. Det vanligaste svaret i den gruppen var kommunikation med kroppsspråk och blickar. Kvinnor i åldern 45–64 år använder verbal kommunikation i mindre utsträckning än kvinnor i andra åldrar. Även i detta fall var kroppsspråk och blickar det vanligaste svaret.

När det gäller sexuell identitet pekar resultaten på att homosexuella män i högre utsträckning använde skriven text för att uttrycka att de vill ha sex vid det senaste tillfället. Det finns också tendenser till att den gruppen använde ljud, kroppsspråk, blickar och antydande frågor och svar i något högre utsträckning än andra män. Bisexuella kvinnor använde oftare verbal kommunikation, i jämförelse med heterosexuella kvinnor, för att visa att de ville ha sex vid det senaste tillfället, och de tenderade också att använda kroppsspråk och blickar i högre utsträckning.

De med eftergymnasial utbildning angav i högre utsträckning att de använde ord eller kroppsspråk och blickar för att uttrycka att de ville ha sex vid det senaste tillfället.

Personer som lever i relationer uttrycker viljan att ha sex verbalt och med kroppsspråk och blickar i betydligt högre utsträckning än de som är singlar.

När en person ska kommunicera hur den vill ha sex finns det flera möjliga sätt att göra det på. Respondenterna i denna undersökning angav att verbal kommunikation med ord (47 procent) var det vanligaste sättet under det senaste året. Totalt 40 procent angav att det handlat om kroppsspråk och blickar, 6 procent hade skrivit det i text och 4 procent hade använt ljud. För 4 procent var det inte aktuellt och 4 procent vet inte hur de kommunicerade detta.

Kvinnor angav i högre utsträckning att de använde kroppsspråk och blickar (43 procent) i jämförelse med män (37 procent) under de senaste tolv månaderna. Kvinnor använde också ljud i högre utsträckning (6 procent) än vad män gör (3 procent). Kvinnor i den äldsta åldersgruppen använder generellt färre sätt att kommunicera hur de vill ha sex i jämförelse med övriga kvinnor.

Benägenheten att uttrycka hur man vill ha sex genom tal, ljud eller kroppsspråk och blickar ökar med högre utbildningsnivå, se figur 3a.

Figur 3a. Att visa hur man vill ha sex under de senaste 12 månaderna andel per högsta avslutade utbildningsnivå, endast åldrarna 30-64 år (n= 9159). Procent. Flervalsfråga.

Enkätfråga: Om du under de senaste tolv månaderna har kommunicerat hur du vill ha sex med en person, hur gjorde du vanligtvis det? Välj de svarsalternativ som stämmer för dig.

Figur 3b visar att relationsstatus också påverkade hur man visade hur man ville ha sex under det senaste året. I relationer användes tal i mycket högre utsträckning än bland singlar, liksom kroppsspråk och blickar. Dessa kommunikationssätt var vanligast i de båda grupperna men användes i olika stor utsträckning. Att texta hur man vill ha sex var vanligare bland singlar än personer i en relation.

Figur 3b. Att visa hur man vill ha sex under de senaste 12 mån andel per relationsstatus (n=9159 ). Procent. Flervalsfråga.

Enkätfråga: Om du under de senaste tolv månaderna har kommunicerat hur du vill ha sex med en person, hur gjorde du vanligtvis det? Välj de svarsalternativ som stämmer för dig.

Det fanns inga skillnader utifrån sexuell identitet i hur man kommunicerade hur man ville ha sex under de senaste tolv månaderna, med undantag för att främst homosexuella (24 procent), men även bisexuella (13 procent), män använde text i högre utsträckning än heterosexuella män (5 procent).

På frågan hur respondenterna kommunicerade att de inte ville ha sex, om det varit aktuellt under de senaste tolv månaderna, fick respondenterna ange hur de vanligtvis gjorde det med möjlighet att ange fler alternativ. För 31 procent av respondenterna hade detta inte varit aktuellt. Bland resten var verbal kommunikation vanligast: 49 procent angav att de sagt detta till den andra personen och 19 procent hade kommunicerat detta med kroppsspråk och blickar.

Män angav i högre utsträckning än kvinnor att det inte varit aktuellt att uttrycka att man inte vill ha sex – 40 procent jämfört med 23 procent för kvinnor. Heterosexuella män angav detta i högre utsträckning än homo- och bisexuella män. Kvinnor anger i mycket högre utsträckning än män att de visade att de inte ville ha sex med en person genom att säga det (61 respektive 38 procent), se figur 4.

Figur 4. Att kommunicera att man inte vill ha sex under de senaste 12 månaderna, andel per kön. (n=11187). Procent. Flervalsfråga.

Enkätfråga: Om du under de senaste 12 månaderna har kommunicerat att du inte ville ha sex med en person hur gjorde du vanligtvis det? Välj de svarsalternativ som stämmer för dig.

De som lever i en relation använde i högre utsträckning tal för att visa att de inte ville ha sex, 57 procent angav att de kommunicerat med tal att de inte vill ha sex under de senaste tolv månaderna. Motsvarande andel för singlar var 29 procent. De i relation använde också i högre utsträckning (20 procent) kroppsspråk och blickar än de som är singlar (13 procent).

Personer med eftergymnasial utbildning använde oftare (53 procent) tal för att visa att man inte vill ha sex under de senaste tolv månaderna, i jämförelse med de som endast avslutat grundskolan (41 procent) och gymnasieskolan (45 procent).

De flesta (41 procent) kommunicerade att de inte vill ha sex på ett visst sätt med tal under de senaste tolv månaderna, och näst vanligaste kommunikationssättet var med kroppsspråk och blickar (12 procent). Kvinnor använde tal i högre utsträckning, 52 procent i jämförelse med 30 procent av männen, se figur 5. Även kroppsspråk var vanligare för kvinnor, 16 procent jämfört med 9 procent av männen. Män angav i dubbelt så stor utsträckning som kvinnor att det inte varit aktuellt att kommunicera att de inte vill ha sex på ett visst sätt (37 respektive 18 procent).

Figur 5. Att kommunicera att man inte ville ha sex på ett visst sätt under de senaste tolv månaderna, andel per kön (n=9159). Procent. Flervalsfråga.

Enkätfråga: Om du under de senaste 12 månaderna har kommunicerat att du inte ville ha sex på ett visst sätt med en person, hur gjorde du vanligtvis det? Välj de svarsalternativ som stämmer för dig.

Med stigande utbildningsnivå ökade också benägenheten att kommunicera detta med tal, från 29 procent bland dem med endast grundskoleutbildning till 42 procent bland dem med eftergymnasial utbildning.

Nästan hälften av respondenterna (48 procent) har en eller flera gånger gått med på att ha sex fast de egentligen inte ville; 3 procent vet inte om detta har hänt och övriga respondenter angav att det inte har hänt (49 procent).

Könsskillnaderna är tydliga, se figur 13a. Totalt 63 procent av kvinnorna svarade att detta har skett en eller flera gånger jämfört med 34 procent av männen. Precis det motsatta förhållandet gäller när man ser till de som svarade nej på denna fråga, 63 procent män respektive 35 procent kvinnor.

Figur 13a. Att någon gång gå med på att ha sex fast men egentligen inte vill, andel per kön (n=11187). Procent.

Enkätfråga: Har du någon gång gått med på att ha sex med någon fast du egentligen inte ville?

Det finns få signifikanta skillnader utifrån ålder men kvinnor i den äldsta åldersgruppen (45–64 år) angav i lägre utsträckning att det hänt flera gånger (se figur 13b). Män i motsvarande åldersgrupp angav också i lägre utsträckning att det skett en eller flera gånger, och det är en högre andel som svarade nej på denna fråga.

Figur 13b. Att gå med på att ha sex fast men egentligen inte vill, andel per kön och åldersgrupp (n=11187). Procent.

Enkätfråga: Har du någon gång gått med på att ha sex med någon fast du egentligen inte ville?

Av de bisexuella kvinnorna har 80 procent gått med på att ha sex en eller flera gånger fast de egentligen inte ville. Motsvarande andel bland homo- och heterosexuella kvinnor är 59 procent respektive 62 procent. Heterosexuella män angav i signifikant högre grad (64 procent) att de aldrig gått med på att ha sex fast de inte ville. Motsvarande andel är 47 procent för bisexuella och 50 procent för homosexuella män. Omvänt har 33 procent av de heterosexuella männen vid ett eller flera tillfällen gått med på att ha sex fast de egentligen inte ville, jämfört med 49 procent respektive 51 procent bland homo- och bisexuella, se figur 13c.

Figur 13c. Att gå med på att ha sex fast men egentligen inte vill, andel per kön och sexuell identitet (n=11187). Procent.

Enkätfråga: Har du någon gång gått med på att ha sex med någon fast du egentligen inte ville?

När det gäller utbildningsnivå har de med eftergymnasial utbildning i högre utsträckning gått med på att enstaka gånger ha sex trots att de inte ville (42 procent) i jämförelse med de som har gymnasial utbildning (37 procent). Totalt 47 procent av de med eftergymnasial utbildning och 52 procent av de med gymnasial utbildning angav att de aldrig gått med på att ha sex fast de egentligen inte ville.

På frågan om varför man gick med på att ha sex fast man egentligen inte ville svarade många att de gjorde det för partnerns skull (26 procent), för relationens skull (17 procent) eller på grund av förväntningar (11 procent). Andra svarade att de gick med på sex för att de behövde bekräftelse (5 procent), för att de kände att de inte kunde säga nej (6 procent) och för att de tänkte att konsekvenserna skulle blir för stora om de nekade (3 procent). Respondenterna kunde ange flera svarsalternativ, och om de haft sex flera gånger trots att de egentligen inte ville ombads de utgå från den senaste gången detta hände.

I de allra flesta fall genererade svarsalternativen tydliga könsskillnader, vilket illustreras i figur 14a. Det var vanligare bland kvinnor att ställa upp för partners eller för relationens skull. Det var även vanligare bland kvinnorna jämfört med männen att inte ha kunnat säga nej och att ställa upp för att konsekvenserna bedömdes bli för stora. Fler kvinnor än män angav också att de hade sex på grund av förväntningar eller ett behov av bekräftelse. En halv procent angav att de hade sex mot ersättning och där fanns inga tydliga könsskillnader.

Figur 14a. Varför hade man sex fast man egentligen inte ville, andel per kön bland de som en eller flera gånger gått med på sex (n=5332). Procent.

Enkätfråga: Varför gick du med på att ha sex fast du egentligen inte ville? Välj de svarsalternativ som gäller för dig. Om det har hänt flera gånger ber vi dig svara utifrån den senaste gången.

Det finns tendenser som pekar på att kvinnor i den yngsta åldersgruppen (18 – 29 år) i något högre utsträckning haft sex trots att de egentligen inte ville på grund av förväntningar eller bekräftelsebehov, för att de känt att de inte kunnat säga nej eller bedömt konsekvenserna som för stora. Det finns också tendenser att män och kvinnor i den mellersta åldersgruppen (30–44 år) i högre utsträckning haft sex trots att de egentligen inte vill för partnerns eller relationens skull. Med högre utbildningsnivå ökar andelen som haft sex för relationens eller partnerns skull.

Den vanligaste orsaken till att man gått med på att ha sex var för relationens eller för sin partners skull, oavsett nuvarande relationsstatus. Dessa anledningar var dock signifikant vanligare bland dem som lever i en relation, eftersom 29 procent gjorde det för partnern och 19 procent för relationen. Motsvarande andelar bland singlar var 17 procent respektive 13 procent.

När det gäller sexuell identitet finns det tendenser till att bisexuella kvinnor oftare än övriga kvinnor känner att de inte kan säga nej, bedömer konsekvenserna som för stora, menar att förväntningarna får dem att ha sex, att de behövde bekräftelsen eller att de hade sex för sin partners eller relationens skull. De svarade också i högre utsträckning annat på frågan. Homosexuella män tenderar oftare än andra män att ha sex för bekräftelsen eller på grund av förväntningar. Homo- och bisexuella män angav i större utsträckning än heterosexuella män att de inte kunnat säga nej. Bisexuella män har i något högre omfattning haft sex för partnerns eller relationens skull. Se figur 14b och 14c.

Figur 14b. Varför hade man sex fast man egentligen inte ville, andel per kön (kvinnor) och sexuell identitet (n=5332). Procent.

Enkätfråga: Varför gick du med på att ha sex fast du egentligen inte ville. Välj de svarsalternativ som gäller för dig. Om det har hänt flera gånger ber vi dig svara utifrån den senaste gången.

Figur 14c. Varför hade man sex fast man egentligen inte ville, andel per kön (män) och sexuell identitet (n=5332). Procent.

Enkätfråga: Varför gick du med på att ha sex fast du egentligen inte ville. Välj de svarsalternativ som gäller för dig. Om det har hänt flera gånger ber vi dig svara utifrån den senaste gången.

Det fanns ett öppet svarsalternativ, annat, som knappt 2 procent av respondenterna valde att fylla i. Av de som svarade annat uppgav flest att de gått med på att ha sex för att väcka lusten och för att ”komma igång” efterhand, och runt var tionde uppgav vardera att det handlade om alkohol- eller drogpåverkan, tjatsex, tvång eller våld, om att ställa upp eller om att de var unga och osäkra. Knappt var tionde av de som lämnade ett frisvar uppgav att de ville bli gravida.

Att ha gått med på att ha sex trots att man egentligen inte ville kan påverka personer på olika sätt. Totalt 57 procent angav att det inte påverkat deras välmående, 23 procent att de mådde dåligt under en kortare period och 9 procent att de påverkat dem under en längre period. 4 procent angav i stället att de fått dem att mått bra under en kortare eller längre period. Kvinnor angav i högre utsträckning än män att det fått dem att må dåligt under en kortare eller längre period (40 respektive 18 procent).

I denna undersökning är ord, kroppsspråk och blickar de vanligaste sätten för att visa att man vill ha sex. I en amerikansk studie på unga personer i heterosexuella relationer (7) fann man att icke-verbala kommunikationssätt var vanligast, såsom fysisk närhet, kyssar eller kramar eller att ta av sig kläderna. I denna studie kan kroppsspråk och blickar räknas som denna form av icke-verbala kommunikation. Varannan respondent i denna studie angav att de oftast uttrycker med tal att de vill ha sex. Personer i en relation använder både tal och kroppsspråk som sitt främsta kommunikationssätt, liksom i den amerikanska studien (7).

Hickman med flera (5) undersökte vilka signaler unga heterosexuella män och kvinnor använder för att visa samtycke i sexuella situationer, och rapporterade att män och kvinnor lika ofta visade att de samtycker till en sexuell handling genom vad författarna kallar ”ingen respons”. Ingen respons omfattade strategier såsom att inte stoppa när någon initierar sex, att inte stoppa den andra personens fysiska närhet i form av kyssar och beröring, att inte säga ”nej” och att låta den andra personen ta av en kläderna. I vår undersökning visade respondenterna att de ville ha sex, sett till det senaste sextillfället, främst genom kroppsspråk och blickar. Men verbal kommunikation och ledande frågor eller ledande svar var också vanligt förekommande. När respondenterna tillfrågades hur de visste att en person ville ha sex med dem, vid senaste sextillfället, angav de flesta att de dragit den slutsatsen genom den andra personens kroppsspråk eller blickar, genom verbal kommunikation och genom ledande frågor eller svar. Dessa resultat visar att samma kommunikationsstrategier används för att visa att man vill ha sex och för att veta att någon annan vill ha sex med en själv, vilket också visades tidigare i en studie bland unga heterosexuella par (7). Att man tolkar och visar att man är intresserad av sex på samma sätt i det sexuella mötet bör minska risken för missförstånd.

Kvinnor litar i högre grad än män på kroppsspråk och blickar som tecken på att den andra personen vill ha sex. En tidigare studie hittade dock få skillnader mellan kvinnor och män vad gäller vilka strategier man använder för att kommunicera att man vill ha sex (5). Enligt Brottsoffersmyndighetens undersökning om attityderna till den nya sexualbrottslagstiftningen angav majoriteten av respondenterna att de vet att en annan person vill ha sex med dem genom att den personen säger det. Andra signaler förekom också, men svarsalternativen är inte desamma som i den här undersökningen. Exempelvis svarade en fjärdedel att de tolkar att en annan person vill ha sex med dem genom att personen ligger naken bredvid (19).

När det gällde att inte vilja ha sex eller inte vilja ha sex på ett visst sätt, använde de flesta det talade ordet för att förmedla detta, men kvinnor använder signifikant oftare ett verbalt uttryck än män. Bland männen svarade betydligt fler att detta inte var relevant (att kommunicera att man inte vill ha sex eller inte vill ha det på ett visst sätt). En tidigare studie om kommunikationsstrategier och möjliga könsskillnader bland collegestudenter i USA fann också att kvinnor oftare använde verbala kommunikationssätt för att uttrycka sexuellt samtycke eller uteblivit samtycke jämfört med män (22). Dessa skillnader mellan könen kan delvis förklaras med dominerade normativa diskurser och sexuella skript som tillskriver kvinnor och män olika roller i sexuella situationer. Enligt teorin om sexuella skript är det oftast kvinnor som behöver ge samtycke medan män ”alltid vill ha sex” och därför inte behöver ge samtycke (6). Resultaten i SRHR2017 stärker det mönster vi fann här (20). Majoriteten av respondenterna i SRHR2017 rapporterade att de alltid eller oftast kan säga nej om de inte vill ha sex, men andelen var lägre bland män än bland kvinnor. Totalt uppgav en högre andel män att de aldrig eller sällan kan säga nej om de inte vill ha sex (20).

Personer med eftergymnasial utbildning använde i högre utsträckning fler direkta kommunikationssätt för att samtycka till sex eller förmedla att de inte ville ha sex under det senaste året. Högre utbildningsnivå korrelerade också med större säkerhet på sin förmåga att förstå om en annan person vill ha sex. Detta kan spegla att personer med eftergymnasial utbildning har högre grad av självbestämmande, högre tillit till sin egen förmåga och en högre medvetenhet om sina rättigheter, till exempel sexuella och reproduktiva rättigheter (23). Skillnader utifrån utbildningsnivå skulle också kunna bero på olika tolkningar av frågorna, olika reflektionsförmåga eller olika medvetenhet om vad som avses och efterfrågas.

I befolkningsstudien SRHR2017 (20) svarade majoriteten att de alltid eller oftast kan föreslå för en partner hur de vill ha sex, men andelen var högre bland kvinnor än män. I denna undersökning gällde frågan hur man kommunicerar hur man vill ha sex med en person. Resultaten visar att verbal kommunikation och kroppsspråk och blickar är de dominerande kommunikationssätten.

Enligt SRHR2017 kan majoriteten i befolkningen säga ifrån om en partner vill göra någonting man själv inte vill när man har sex. Kvinnor angav i högre utsträckning att de kan säga ifrån (20). I denna undersökning svarade respondenterna att de i första hand skulle använda tal för att förmedla att de inte ville ha sex på ett visst sätt, och kroppsspråk och blickar var det näst vanligaste svaret. Kvinnor angav fler kommunikationssätt än män när det gäller att uttrycka att de inte vill ha sex på ett visst sätt i jämförelse med män, vilket är i linje med resultaten i SRHR2017.

Majoriteten anser att de har förmågan att kommunicera till en partner om och hur man vill ha sex, och kvinnor i högre utsträckning än män. Dessa resultat överensstämmer delvis med tidigare resultat. En amerikansk studie som undersökte sexuella attityder, könsroller och sexual kommunikation visade att kvinnor i högre utsträckning än män rapporterade en bra sexuell kommunikationsförmåga. Samtidigt rapporterade kvinnor i samma studie mindre tro på sin egen förmåga att påverka deras partners sexuella beteende (sexual self efficacy) (24).

En tiondedel tycker inte att deras kommunikation fungerar, och nästan hälften av dem blir osäkra och stressade i sexuella relationer till följd av deras kommunikativa förmåga. De som anser sig ha bra kommunikationsförmåga rapporterar också i högre utsträckning att detta har positiv påverkan på måendet och gör att de känner sig säkrare i sexuella relationer. Majoriteten bedömer vidare att de har god förmåga att tolka om en person vill ha sex med dem, och även här svarade kvinnor i högre utsträckning att de är säkra på sin tolkningsförmåga. Dessa resultat kan också tolkas med hjälp av teorin om sexuella skript, där heterosexuella kvinnor förväntas vara den part som ska ge samtycke till mannen som i sin tur förväntas att initiera den sexuella aktiviteten (6). En tredjedel av respondenterna anger att deras tolkningsförmåga beror på partner och situation. Detta belyser att sexuell kommunikation och samtycke kan ta olika former och varierar i olika situationer, vilket visar att kommunikation och sexuellt samtycke kan vara komplext och kontextberoende.

Det är viktigt att kommunikationen är tydlig, inte minst när man inte vill ha sex. Då skulle en väl utvecklad kommunikativ förmåga kunna minska missförstånd eller att en person hamnar i en utsatt situation. Trots att en majoritet anser sig ha bra förmåga att kommunicera och tolka andra, samt anger varierande kommunikationssätt, vet vi att sexuella handlingar utan tydligt samtycke är ett fortsatt problem.

Vår studie visar att var tionde respondent blir stressad och osäker i sexuella situationer kopplat till deras kommunikationsförmåga. En tredjedel tror att de skulle må bättre om de fick hjälp med kommunikationsförmågan, men 77 procent av respondenterna vet inte vem de skulle kunna vända sig till. Det är signifikant fler kvinnor (27 procent) än män (20 procent) som vet vart de skulle kunna vända sig.

Nästan hälften av respondenterna har en eller flera gånger gått med på att ha sex fast de egentligen inte ville, och en tredjedel har någon gång avbrutit pågående sex för att de inte längre ville ha sex. Att ha gått med på att ha sex trots att man egentligen inte ville kan påverka personer på olika negativa sätt men en majoritet angav att det inte påverkat deras välmående. En fjärdedel uppgav att de mådde dåligt under en kortare period och en tiondel att det påverkat dem under en längre period.

Skillnader i hälsokonsekvenserna kan bero på anledningarna till att man gick med på sex. Enligt Impett och Peplau (13) finns olika skäl, till exempel för att bevara intimiteten i relationen, vilket kan ha positiv effekt på förhållandet. Andra anledningar är mer destruktiva och kan till exempel handla om att få bekräftelse, vilket kan ha negativa konsekvenser för personenens psykiska välmående (13). Resultaten i denna studie visar att kvinnor i högre utsträckning än män litar på sin tolkningsförmåga och sin kommunikationsförmåga och använder dessutom fler kommunikationssätt för att kommunicera att de vill ha sex, i jämförelse med män. Trots detta, rapporterar kvinnor i högre utsträckning än män att de har gått med på sex som de inte ville ha, och dubbelt så ofta att de haft sex fast de egentligen inte ville – för relationens och för sin partners skull.

Normativa könsroller kan påverka hur män och kvinnor ser på sexuella situationer, såsom när man går med på sex som man inte vill ha. Kvinnor i heterosexuella relationer kan förväntas ta större ansvar för relationen och för sin partners behov (13). Bisexuella kvinnor, har i högre utsträckning än övriga kvinnor, erfarenhet av att gå med på sex fast de egentligen inte ville. Tidigare resultat pekar på att bisexuella kvinnor oftare rapporterar sämre hälsoutfall jämfört med övriga kvinnor (25). Anledningarna bakom dessa ojämlikheter i hälsoutfall är inte helt klara men kan delvis förklaras med att bisexuella kvinnor är mer utsatta för minoritetsstress som resultat av diskriminering och stigmatisering (25).

Personer med eftergymnasial utbildning har i högre utsträckning gått med på att ha sex vid enstaka tillfällen, trots att hög utbildning har samband med fler direkta kommunikationssätt för att visa att man vill och inte vill ha sex, såsom tal. En möjlig förklaring till det är att personer med eftergymnasial utbildning är mer medvetna om sina (sexuell och reproduktiva) rättigheter och kan reflektera över sina sexuella erfarenheter på ett mer medvetet och kritiskt sätt.

Sexuell kommunikation kan få olika konsekvenser för personens välbefinnande, både kort- och långsiktigt. Studier som undersökt samband mellan sexuell kommunikation och hälsa eller välmående har oftast tittat på det i relation till sexuell nöjdhet och nöjdhet i relationen, och de visar att det finns ett positivt samband med bättre sexuell kommunikation och nöjdhet (26, 27). I denna studie har vi undersökt hur sexuell kommunikation påverkar individens hälsa och välbefinnandet, vilket sällan förekommer i liknande studier och begränsar jämförelsemöjligheterna. Denna studie visar dock att kommunikationsförmågan kan påverka det allmänna välmåendet och det sexuella välmåendet i synnerhet. Var fjärde respondent upplevde att deras kommunikationsförmåga gjorde att de mådde bra respektive blev säkrare i sexuella situationer medan var tionde respondent upplevde att förmågan gjorde att de kände stressade i sexuella situationer.