Kommunen avslog en ansökan om serveringstillstånd huvudsakligen för att de bedömde att huvuddelen av maträtterna i menyn inte skulle komma att förädlas på plats i köket.

Målet rörde främst den frågan, men förvaltningsrätten uttalade sig även om kökets utrustning. Kammarrätten gjorde ingen annan bedömning i sin prövning. Förvaltningsrätten konstaterade bland annat att lokalen efter ombyggnad var godkänd som livsmedelsanläggning [godkänd för allsidig matlagning var ett krav i 1994 års alkohollag]. Den var utrustad med beredningsbänk, kyllådor, varmhållningskantin, salamander (grill), mikrovågsugn för restaurangbruk och pizzaugn. Det var därmed visat att en betydande del av menyns råvaror skulle komma att förädlas i lokalen.

Kommunen avslog en ansökan om serveringstillstånd bland annat på grund av brister avseende köksutrustningen. Kammarrätten konstaterade att, förutom brister i variation och förädling av mat, den köksutrustning som fanns i lokalen var enkel och anpassad efter den caféverksamhet som sökanden bedrev sedan tidigare. Utrustningen kunde inte anses uppfylla kravet på ett kök som möjliggör ett varierat utbud av maträtter.

Kommunen varnade ett bolag efter två olika tillsynsbesök. Kommunen konstaterade att utbudet på mat inte kunde anses vara tillräckligt varierat. Vid det ena tillfället kunde enbart taco-köttfärs uppvärmd i mikrovågsugn erbjudas och vid det andra tillfället fanns enbart en maträtt att beställa.

Kammarrätten ansåg dock vid en sammantagen bedömning att bristerna var så pass lindriga att påföljden borde stanna vid erinran.

Kommunen avslog en ansökan om serveringstillstånd huvudsakligen för att de bedömde att huvuddelen av maträtterna i menyn inte skulle komma att förädlas på plats i köket utan förberedas i ett annat kök för att värmas upp på plats. Övriga maträtter var enklare anrättningar. Tillredning av pizza sker på plats men av prefabricerade bottnar, vilket kommunen ansåg var att jämföra med tillredning av varma smörgåsar. Förvaltningsrätten konstaterade bland annat att lokalen var godkänd som livsmedelsanläggning och att den var utrustad med bl.a. beredningsbänk, kyllådor, varmhållningskantin, salamander (grill), mikrovågsugn för restaurangbruk och pizzaugn. I pizzaugnen och salamandern kunde pajer, gratänger och pastarätter tillagas. Av den meny som sökanden gett in framgick att det skulle serveras bl.a. pastarätter, salladsrätter, sopprätter, pizzarätter och efterrätter samt ett antal smårätter. Utredningen i målet gav tillräcklig information för slutsatsen att det skulle komma att finnas ett varierat utbud av maträtter och att en betydande del av menyns råvaror skulle komma att förädlas i lokalen.

Vid en sammanvägd bedömning av utbud, kvalitet och allmän standard fann förvaltningsrätten att de krav som följer av 8 kap. 15 § första stycket alkohollagen var uppfyllda. Kammarrätten delade förvaltningsrättens bedömning.

Kommunen återkallade ett serveringstillstånd bland annat för att det fanns brister på maten. På menyn fanns baguetter, bakad potatis och sallader. Råvarorna till den inskickade pappersmenyn fanns dock inte på plats vid tillsynsbesök genomförda efter att menyn skickats in.

Kammarrätten fann att bolaget inte uppfyllde alkohollagens krav på att serveringsstället ska tillhandahålla lagad eller på annat sätt tillredd mat och ett varierat utbud av maträtter.

Kommunen avslog en ansökan om serveringstillstånd. Menyn bestod av paj, grillade smörgåsar, bakad potatis, pizza och pasta. Råvarorna till menyn förädlades väldigt lite. Kyckling, lax och bacon köptes in färdigt tillredd och användes i olika rätter som pasta, paj och varma smörgåsar. Lasagne köptes färdig. Pasta köptes färdig och skulle kokas i ett rum som sökanden tänkte ställa i ordning. Röror till bakad potatis, pajer, förrätter och pizza gjordes på serveringsstället.

Kammarrätten konstaterade att menyn i stor utsträckning bestod av enklare rätter och att variationen i rätterna var förhållandevis liten. Det var oklart om pastan kunde kokas i den befintliga lokalen. Köksutrustningen var enkel och anpassad efter den caféverksamhet som sedan tidigare bedrevs.

Sammantaget bedömde kammarrätten att sökanden inte hade visat att standarden på mat och köksutrustning nådde upp till en sådan nivå att serveringstillstånd kunde beviljas.

Kommunen återkallade ett serveringstillstånd på grund av att maten inte kunde anses vara lagad eller tillredd på det sätt som alkohollagen föreskriver. Maten som bolaget faktiskt erbjöd var av enklare slag, och det var tveksamt i vilken utsträckning bolaget verkligen hade erbjudit de mer arbets- och råvaruintensiva rätterna. Bolaget uppgav bland annat att en pajbagare hade lagat pajer och lasagne på plats i bolagets lokaler. Det framstod dock som klart osannolikt att en pajbagare skulle ha lagat maten på plats på det sätt som bolaget påstod.

Kammarrätten ansåg att bolaget inte tillhandahöll lagad eller på annat sätt tillredd mat i den utsträckning som lagen kräver. Kammarrätten ansåg dock att det var en alltför långtgående åtgärd att återkalla tillståndet i det här fallet, och ändrade till en varning.

Ett bolag fick en erinran för att bland annat ha saknat sittplatser inomhus. Enligt serveringstillståndet skulle det finnas 20 sittplatser inomhus, och domstolen ansåg därmed att det fick anses vara en förutsättning för att tillståndet hade getts från början.

Kommunen återkallade ett stadigvarande serveringstillstånd för catering för slutna sällskap med anledning av att bolaget hade haft servering till allmänheten utan ett giltigt tillstånd för det. Bolaget hade även låtit bli att i förväg anmäla och få lokalen godkänd av kommunen.

Bolaget serverade mat och alkohol i bolagets företrädares hem och trädgård. När gästerna bokade bord blev de automatiskt medlemmar i en förening som startades av bolagets företrädare, med inget annat gemensamt än att de var matgäster hos bolaget. Det var inte tillräckligt för det skulle räknas som att ingå i ett slutet sällskap.

Kammarrätten menade att servering av alkohol utan giltigt tillstånd är en överträdelse av en central del av alkohollagens bestämmelser om serveringstillstånd. Att bolaget inte anmälde serveringstillfällena har också kraftigt begränsat kommunens möjlighet att utöva tillsyn.

Bolaget hade fått kännedom om alkohollagens krav och innebörden av ett tillstånd för cateringverksamhet. Agerandet visade på en allvarlig brist på kunskap och lämplighet.

Kammarrätten konstaterar att ett godkänt kök utgör en förutsättning för att få och behålla ett serveringstillstånd för catering. För att underlätta tillsyn av om förutsättningarna för ett serveringstillstånd består bör det kök som används vara det kök som har registrerats vid utfärdandet av serveringstillståndet.

Bolaget har använt ett annat kök än det som registrerats och därmed brutit mot alkohollagen.

Det undantag som finns i alkohollagen om att tillstånd får ges till servering av vin och starköl i foajén till en teater eller konsertlokal i pauser till föreställningen, ansåg regeringsrätten vara tillämplig även vid visning av direktsända digitala opera- och teaterföreställningar på en biograf. Uttrycken teater och konsertlokal är inte definierade i alkohollagen eller i alkohollagens förarbeten.

Regeringsrätten menade att de syften som ligger bakom lagstiftningen, och de överväganden som gjordes i samband med att undantagsregeln tillkom, visar att uttrycken primärt tar sikte på en viss lokals funktion och inte till dess utformning som sådan. När en teater- eller operaföreställning direktsänds digitalt fungerar alltså biografen som en teater eller konsertlokal. Två regeringsråd var skiljaktiga.

Ett hyresavtal ska tillåta att alkoholservering får ske i lokalen, i annat fall kan inte utrymmet disponeras för sådan verksamhet. I det aktuella fallet hade hyresvärden motsatt sig alkoholservering, och bolaget kunde därmed inte anses ha den dispositionsrätt till lokalen som krävs för beviljande av serveringstillstånd. Kommunen hade därför gjort rätt när de avslog ansökan.

Ett bolag fick sitt beslut om serveringstillstånd upphävt efter att en bostadsrättsförening överklagat beslutet. Innan serveringstillståndet beviljades hade föreningen framfört till bolaget och kommunen att de motsatte sig servering av alkohol. Det stod heller inget uttryckligen om alkoholservering i hyreskontraktet. Därför ansågs bolaget inte ha den dispositionsrätt som krävs för att kunna beviljas serveringstillstånd.

Hyresvärden hade godkänt att bolaget fick sälja alkohol i lokalen under förutsättning att bolaget uppfyllde de villkor som framgick av ett tillägg till hyreskontraktet. Kravet på att ett serveringstillstånd ska omfatta ett visst avgränsat utrymme som disponeras av tillståndshavaren var då uppfyllt. Värden och bolaget var dock oense om innehållet i tilläggsavtalet.

Tilläggsavtalet inskränkte emellertid inte bolagets dispositionsrätt på ett sätt som hade betydelse för rätten till serveringstillstånd.

Ett bolag fick en erinran efter att det saknats serveringsansvarig vid en kommunfestival där bolaget hade serveringstillstånd för en gemensam serveringsyta.

På grund av detta hade kommunen förhindrats att utöva sin tillsyn, och bolaget ansågs inte ha följt alkohollagens bestämmelser för servering.

Ett bolag fick sitt serveringstillstånd återkallat efter att systematiskt ha stängt av brandlarmet för att kunna använda en rökmaskin utan att brandlarmet aktiverades.

Kammarrätten fann att åtgärden dels var en överträdelse av brandsäkerheten i alkohollagen, dels utgjorde en brist av allmän lämplighet. Tillståndet skulle därför återkallas.

Kommunen hade avslagit ansökan om stadigvarande tillstånd för provsmakning eftersom bolaget inte kunde anses producera några egna råvaror. Bolaget bestred detta med hänvisning till att de själva odlar den jäst som används vid ölproduktionen.

Kammarrätten konstaterade att "råvaror" och "gård" inte är definierade i lagstiftningen eller förklaras närmare i förarbetena. Det framgår till exempel inte om de egenproducerade råvarorna ska uppgå till viss mängd. Det finns inte heller stöd för att kräva att samtliga råvaror eller en viss given andel av dessa ska vara egenproducerade. Det är dock rimligt att de egenproducerade råvarorna ska ha en betydelse för drycken eller tillverkningsprocessen som inte är oväsentlig. Kammarrätten konstaterar därmed att jäst normalt sett får anses vara en viktig råvara vid tillverkning av öl och därmed en sådan råvara som avses i lagen.

När det gäller ordet gård så hade inte geografisk belägenhet eller fysisk utformning en avgörande betydelse för utgången i målet. Huruvida råvarorna produceras på landsbygden eller i en mer tätbebyggd miljö bör inte påverka tillståndsgivningen. Avgörande bör i stället enligt kammarrätten vara att tillverkaren har en egen produktion av råvaror som inte är av oväsentlig betydelse för den egna tillverkningen av alkoholdrycker samt att provsmakningen äger rum vid tillverkningsstället.

Kammarrätten fann att bolaget uppfyllt kraven i 8 kap. 7 § alkohollagen.

Ett bolag nekades utsträckt serveringstid till kl. 05.00 på fredagar efter att Polismyndigheten hade avstyrkt. Skälet var risken för olägenheter med hänvisning till ordning och nykterhet och särskild risk för människors hälsa.

Kommunens alkoholpolitiska helhetsbedömning som legat till grund för de kommunala riktlinjerna var att våldsbrottslighet är utmärkande sent på natten på allmän plats.

Ett bolag hade fått avslag på sin ansökan om att servera alkohol kl. 08.00–11.00 med motiveringen att det kunde finnas risk för olägenheter i fråga om ordning och nykterhet. Polisen hänvisade till normaltiden för servering som är från kl. 11.00.

Yttrandet från polisen saknade särskild motivering annat än att de föreskrivna serveringstiderna i alkohollagen är från kl. 11.00. Kommunens riktlinjer för alkoholservering saknade också särskilda bestämmelser om servering före kl. 11.00.

Eftersom bolagets geografiska belägenhet var långt från tätbebyggda områden ansåg dock inte kammarrätten att det fanns skäl att neka bolaget tillstånd.

Ett bolag ansökte om utökad serveringstid från kl. 08.00 till kl. 11.00. Kommunen avslog ansökan med bland annat hänvisning till att servering då skulle kunna ske större delen av dygnet, vilket motverkar syftet med bestämmelsen att begränsa tillgången på alkohol och i och med det begränsa skadeverkningar. Kommunens riktlinjer medgav inte alkoholservering före kl. 11.00.

Kammarrätten menade att reglerna om serveringstider enligt lagstiftaren har stor alkoholpolitisk betydelse, och att detta inte kan uppfattas på annat sätt än att serveringstiderna i alkohollagen bör ses som en huvudregel. Servering under andra tider får därmed ses som undantag som inte ska tillämpas utan att det finns särskilda skäl som bärs upp av alkohollagen och dess syften.

Lagstiftaren har överlämnat åt kommunerna att bestämma i vilka fall alkohol ska få serveras utanför de tider som anges som huvudregel i alkohollagen och kommunens riktlinjer måste anses väga tungt. Även om kommunens riktlinjer i och för sig inte är normgivande ger de uttryck för vad kommunen ansett vara alkoholpolitiskt lämpligt, med hänsyn till såväl olägenheter vad gäller ordning som risken för människors hälsa. Sådana omständigheter ska enligt kammarrätten ha klart företräde framför affärsmässiga eller konkurrensmässiga skäl.

Kommunen biföll till viss del bolagets ansökan om serveringstillstånd alla dagar mellan 16.00 – 22.00 i en idrottsanläggning. Bolaget beviljades serveringstillstånd i samband med seniorlagens tävlingsmatcher och servering fick ske en timme före match, under match och en timme efter match.

Bolaget överklagade och krävde med ändring av sin ansökan, att de skulle beviljas serveringstillstånd mellan kl. 16.00 – 01.00 under skoldagar enligt skolans läsår och mellan kl. 11.00 och 01.00 under övriga tider. Bolaget hänvisade också till att den i samma hus belägna bowlinghallen har serveringstillstånd.

Kammarrätten avslog överklagandet och menade att även om ingen remissinstans hade avstyrkt att tillstånd skulle få meddelas så är kommunen inte bunden av remissinstansernas yttrande. Då alkohollagen är en skyddslagstiftning så ska sociala hänsyn tillmätas större vikt än både affärsmässiga och konkurrensmässiga, varför kommunen ansågs ha haft fog för sitt beslut som hade stöd i både lag och praxis.

Ett serveringstillstånd innefattade tillstånd för servering av alkoholdrycker till 01.00 i restaurangen respektive till 22.00 på uteserveringen. Vid en tillsyn befann sig gäster på uteserveringen efter 22:30, och kommunen gav bolaget en varning eftersom kommunen menade att uteserveringen skulle utrymmas 30 minuter efter serveringstidens utgång.

Regeringsrätten konstaterade att med serveringsställe avses alla lokaler som används för den aktuella rörelsen. Serveringslokal eller serveringsutrymme avser den del av serveringsstället där alkoholservering är tillåten. Bestämmelsen om utrymning av serveringsstället tar sikte på serveringsstället som sådant och den sluttid som gäller är för serveringsstället i dess helhet. Bestämmelsen avser alltså inte olika serveringslokaler med mera begränsade serveringstider.

Regeringsrättens slutsats var att det bara kan krävas att en uteservering ska utrymmas tidigare än av serveringsstället i övrigt om tillståndsmyndigheten har uppställt ett uttryckligt villkor om det.

Ett bolag fick försäljningsförbud för folköl under 12 månader på grund av brister i ordning och nykterhet och att mat inte tillhandahållits i tillräcklig utsträckning. Vidare saknades personal i personalliggaren och en person hade dömts för köp av sexuella tjänster i bolagets lokaler.

Bristerna var så pass allvarliga att kammarrätten ansåg att det var rimligt med ett försäljningsförbud i 12 månader.

Kommunen beviljade inte en ansökan om utökat serveringstillstånd, eftersom lokalerna var skilda åt så att de inte kunde överblickas gemensamt på ett tillfredsställande sätt. De ansågs utgöra separata lokaler.

Kommunen villkorade ett serveringstillstånd med bordsservering på uteserveringen, eftersom översikten inte ansågs vara tillräcklig. Även omgivningen, en strand, där medhavd alkohol fick drickas hade betydelse för kommunens beslut.

Kammarrätten ansåg inte att de två sistnämnda omständigheterna motiverade att kravet på uppsikt över uteserveringen skulle ställas högre än vad som är normalt. Kammarrätten kom fram till att det inte var möjligt att ha fullständig uppsikt över uteserveringen enbart från bardisken men vägde in följande:

• Restaurangen riktar sig till en något äldre kundkrets och i första hand till matgäster.
• Det framkom inte annat än att personal kommer att befinna sig inne i restaurangen och på uteserveringen i den omfattning som rimligen kan krävas för att sammantaget kunna hålla god uppsikt över uteserveringen.
• Personalstyrkan ska enligt bolaget anpassas efter hur många gäster som kan förväntas.
• Ägarna hade lång erfarenhet i krogbranschen.

Kammarrätten ansåg inte att ett villkor om bordsservering på uteserveringen är nödvändigt för att motverka skadeverkningar av alkoholpolitisk art eller olägenheter i övrigt.