Den här kunskapssammanställningen handlar om hälsoeffekter av höga temperaturer, i dagligt tal kallat värmeböljor. Den beskriver vilka de sårbara grupperna är och ger exempel på åtgärder. De rekommenderade åtgärderna handlar om att stärka samhällets såväl som enskilda personers förmåga att hantera en värmebölja. Slutsatsen är att det genom bättre beredskap går att minska dödligheten vid en värmebölja.

Kunskapssammanställningen har tagits fram av Yrkes- och miljömedicin vid Umeå universitet på uppdrag av Folkhälsomyndigheten. Rapporten riktar sig till tjänstemän, beslutsfattare och sakkunniga på nationell, regional och lokal nivå som arbetar med förebyggande insatser, hälso- och sjukvård samt med beredskapsfrågor.

Bläddra och läs i publikationen längre ned

Sammanfattning

Värmens negativa effekter på hälsan är väldokumenterade och omfattar ett vitt spektra från relativa milda symtom såsom uttorkning och nedsatt allmäntillstånd till mer allvarliga symtom såsom kramper och värmeslag. Vid värme regleras temperaturen i kroppen genom att blodcirkulationen i de ytliga blodkärlen ökas varpå dessa vidgas och genom att svettningen ökar. Denna reglering medför en större påfrestning på hjärtat samt vätske- och saltförluster. De negativa effekterna av värme på hälsan uppstår oftast snart i tid efter att höga temperaturer noterats, ofta redan samma dag eller efter en till två dagar. Effekterna på dödligheten följer andra mönster än effekterna på sjukligheten.

Kunskapsläget angående effekterna av värme i Sverige är relativt omfattande, till dags datum finns 14 studier som studerat och funnit effekter av värme på dödlighet och sjuklighet. Det finns indikationer på att känsligheten för höga temperaturer ökar i Sverige.

Kunskapen om att känslighet under perioder med höga temperaturer skiljer sig åt mellan olika grupper i samhället är omfattande. Framförallt äldre personer och personer med kronisk sjukdom är i en större utsträckning känsliga. För Sveriges del har två studier funnit ökad känslighet vid höga temperaturer hos följande grupper; personer diagnostiserade med hjärtsvikt, diabetes eller psykiatrisk sjukdom samt personer som har överlevt en hjärtinfarkt.

Efter värmeböljan 2003 började en rad länder i Europa utveckla varningssystem för att varna för höga temperaturer. Två studier har på olika sätt definierat vad som utgör ett varningssystem och har funnit att 12 respektive 18 länder i Europa har utvecklat värmevarningssystem. De olika systemen har vissa grundläggande element gemensamma, medan andra delar skiljer sig då länder med olika geografiska, sociala och strukturella förutsättningar har olika behov. Det viktigaste av dessa grundläggande element är den meteorologiska varningen samt kopplingen till en handlingsplan för att minska de hälsokonsekvenser som kommer av exponering för höga temperaturer. Det som saknas för de flesta system är en ordentlig utvärdering av hur informationen mottagits, vilka åtgärder som satts in samt om de åtgärder som faktiskt vidtagits har haft någon effekt på hälsoutfallet.

Av de studier som utvärderat effekterna av värmevarningssystem finns två stora europeiska utvärderingar med särskild tyngd. Deras slutsatser stämmer överens med majoriteten av de övriga studiernas resultat. Varningssystem och relaterade interventioner har haft en skyddande effekt, med lägre dödlighet på grund av värme som följd i tio av de tolv utvärderande studier som identifierats.

I Sverige varnar SMHI sedan 2013 för höga temperaturer. Varningarna är indelade i tre nivåer och utfärdas när temperaturen överstiger 26°C tre dagar i följd, 30°C tre dagar i följd och 30°C fem dagar i följd eller 33°C tre dagar i följd.

Varningsnivåerna är framtagna utifrån analyser av 10 år av mortalitets- och temperaturdata. Analyserna tog även hänsyn till hur väl temperaturprognoser kan identifiera dagar med förhöjd risk för att sedan justera temperaturtrösklarna i systemet för att ha bättre träffsäkerhet.

Vädervarningarna för höga temperaturer har vid skrivandet av denna rapport inte någon handlingsplan kopplat till sig, som beskriver vilka åtgärder som bör vidtas vid den meteorologiska varningen för höga temperaturer. Lokala och regionala strategier har dock utvecklats och implementerats för att minska effekterna av en period av höga eller extrema temperaturer.

Det finns flera åtgärder som kan minska känsligheten för värme. Kommunikation och information är viktiga faktorer för att riskanpassning vid höga temperaturer ska kunna ske på ett effektivt sätt.

Vanligt förekommande råd om åtgärder som man kan utföra för att minska värmens påverkan på hälsan är att vara uppmärksam på inomhustemperaturen och om tecken på värmepåverkan uppstår, att vistas i en sval miljö och svalka ner kroppen samt att minska den fysiska aktiviteten under dygnets varmaste timmar och att öka vätskeintaget så att man inte drabbas av uttorkning.

Bläddra och läs

  • Författare: Folkhälsomyndigheten
  • Utgivningsår: 2015
  • Antal sidor: 48
  • Artikelnummer: 15048