Främja rörelse inom transportsektorn

Den här sidan ger en överblick av hur transportsystemets utformning påverkar rörelse, vilka aktörer som gör vad och hur arbetet för att främja rörelse kan komma igång.

Varför är utformningen av transporter viktig för att främja rörelse?

När gång-, cykel- och kollektivtrafik är tillgängliga, säkra och väl utformade blir det lättare att välja färdsätt som inkluderar rörelse i vardagen. Det påverkar både hur människor tar sig fram och hur mycket vardagsrörelse som blir en naturlig del av livet.

Många resor i Sverige är korta och skulle kunna genomföras till fots eller med cykel. När transportsystemet underlättar sådana val kan fysisk aktivitet integreras i resandet, snarare än att behöva vara en separat aktivitet.

På samhällsnivå kan transportlösningar som främjar aktiva resor bidra till ökad vardagsrörelse och stärkt folkhälsa.

Aktiva resor är

• resor som görs till fots eller med cykel,
• resor där gång eller cykling kombineras med kollektivtrafik.

Film transport

Så kan transportsektorn göra för att främja rörelse

Aktörer inom transport kan bidra till ökad fysisk aktivitet genom hur aktiva resor vävs in i planering, drift och utveckling. Här är några konkreta steg:

Planera för aktiva resor

Regioner och kommuner kan:

• Prioritera sammanhängande gång- och cykelvägar när de planerar och genomför infrastruktur och trafikmiljöer.
• Se till att det är tryggt och tillgängligt nära kollektivtrafik, till exempel vid hållplatser och bytespunkter.
• Skapa god cykelparkering och lösningar som underlättar cykling till arbetsplatser, skolor, handel och kollektivtrafik.

Underlätta aktiva resor i vardagen

Regioner och kommuner kan:

• Utforma trafikmiljöer som gör det enkelt att välja gång-, cykel- eller kollektivtrafik.
• Anpassa gång-, cykel- och trafiklösningar vid skolor, arbetsplatser samt park- och grönområden, till exempel genom säkra övergångar, tydlig skyltning, bra belysning och sammanhängande gång- och cykelvägar.

Samverka med andra aktörer

• Transportsektorn kan samverka med samhällsplanering, arbetsliv, skola och fritidssektorn för att stärka möjligheterna till aktiva resor för fler.

Bidra till jämlik hälsa

Människors möjligheter till vardagsrörelse påverkas av förutsättningarna i samhällets infrastruktur. Förutsättningarna varierar mellan olika platser och bostadsområden, till exempel tillgång till trygga gång- och cykelvägar, säkra övergångar över vägar och trafikleder och fungerande kollektivtrafik.

När sådana förutsättningar saknas blir det svårare att gå eller cykla i vardagen. Det kan särskilt påverka barn, äldre, personer med funktionsnedsättning och boende i områden med hög trafik eller långa avstånd till service och kollektivtrafik. På sikt kan skillnaderna leda till att vissa grupper får betydligt mindre vardagsrörelse, vilket bidrar till ojämlik hälsa.

Genom att planera transportlösningar som är trygga, tillgängliga och användbara för fler skapar samhället mer jämlika förutsättningar för fysisk aktivitet i hela befolkningen.

Vem gör vad i transportsektorn?

Möjligheterna att främja aktiva resor formas av beslut på flera nivåer – från nationell styrning till hur transportsystem planeras, byggs och förvaltas i vardagen. Här är en överblick över vilka aktörer som påverkar vad.

• På nationell nivå ansvarar Trafikverket och Boverket för styrning och vägledning av hur gång-, cykel- och kollektivtrafik planeras och byggs. Folkhälsomyndigheten bidrar med kunskapsstöd, uppföljning och samordning som belyser hur transportsystemets utformning påverkar fysisk aktivitet, hälsa och jämlikhet.
• På regional nivå påverkar regioner genom trafikförsörjningsprogram, kollektivtrafikplanering och transportstrategier som styr tillgänglighet, bytespunkter och resmöjligheter.
• På lokal nivå har kommuner ansvar genom översiktsplaner, detaljplaner och beslut om utbyggnad, drift och underhåll av gång- och cykelvägar och lokala trafikmiljöer.
• På verksamhetsnivå påverkar aktörer som Trafikverket, regionala kollektivtrafikmyndigheter samt kommunala trafik- och gatuverksamheter hur planer omsätts i praktiken, genom beslut om genomförande, drift och förvaltning av gång-, cykel- och kollektivtrafik.
• I det dagliga arbetet påverkar flera yrkesgrupper och aktörer:
  • Trafik- och samhällsplanerare genom hur de utformar gång-, cykel- och kollektivtrafiklösningar.
  • Verksamheter inom drift- och underhåll genom hur de sköter vägar, belysning, vinterunderhåll och tillgänglighet.
  • Aktörer inom kollektivtrafiken, till exempel regionala kollektivtrafikmyndigheter, trafikhuvudmän och trafikoperatörer, genom hur de utformar hållplatser, bytespunkter och reskedjor så att det blir enkelt att kombinera gång, cykel och kollektivtrafik.
  • Fastighetsägare och olika verksamheter genom cykelparkeringar, gångvägar och andra lösningar vid arbetsplatser, skolor och service.
  • Civilsamhälle och lokala organisationer genom att ta initiativ som stärker trygghet, trafiksäkerhet och cykling i vardagen.

Fyra insatsområden för att främja rörelse

För att öka möjligheterna till rörelse i samhället mer genomgripande och långsiktigt behöver fyra områden prioriteras. De ger en riktning för hur det rörelsefrämjande arbetet kan stärkas och utvecklas. Så här kan man arbeta med dem vad gäller transporter:

Stärk kunskapen

Sprid kunskap om hur olika sätt att resa påverkar hälsa och bidrar till vardagsrörelse. Det ger bättre underlag för att planera och utforma gång-, cykel- och kollektivtrafiken.

Prioritera platser och ytor

Planera för gång- och cykelvägar och vistelseytor som gör aktiva resor enkla, attraktiva och trygga: skapa sammanhängande stråk, god belysning och tillgängliga miljöer.

Använd regelverk och riktlinjer

Se till att riktlinjer och planeringsprinciper omsätts i praktiken – till exempel genom att integrera gång- och cykelperspektivet i översiktsplaner, detaljplaner och regionala transportstrategier.

Följ upp arbetet och använd resultaten

Följ upp hur människor använder gång-, cykel- och kollektivtrafik och hur infrastruktursatsningar påverkar resvanor. Uppföljningen bidrar till att stärka både kunskapsunderlaget och förbättra den långsiktiga planeringen.