Hivstigma och bemötande

För många som lever med hiv är inte viruset i sig det största problemet, utan stigmatiseringen som är kopplad till hiv. Hivstigma får negativa effekter för såväl hälsa som livskvalitet hos personer som lever med hiv, men i möten med varandra kan vi alla bidra till att hivstigma minskar.

En viktig orsak till att hiv fortfarande stigmatiseras är att många människor saknar korrekt och aktuell information om hiv. Vissa missförstånd och mytbildningar om hiv lever vidare än idag och väcker en obefogad rädsla. Okunskapen om och rädsla för hiv handlar ofta om hur hiv överförs. Många känner exempelvis inte till att välbehandlad hiv inte överförs vid sex.

Vad är hivstigma?

Stigma innebär att en person eller grupp i samhället nedvärderas, skambeläggs och tillskrivs stereotypa egenskaper. Dessa personer eller grupper anses vara avvikande och får en låg status i samhället. Och det här kan leda till att man utsätts för sämre bemötande, diskriminering eller till och med våld.

Hivstigma har en negativ påverkan på hälsa och livskvalitet hos personer med hiv. För vissa kan rädsla för att bli utsatt för hivstigma vara så starkt att man hellre lever med obehandlad hiv än att utsättas för stigmatisering.

Hivstigma har funnits alltsedan det första fallen av aids under tidigt 1980-tal. Många av våra uppfattningar och idéer om hiv kommer från 1980-talets informationsspridning och medierapportering om hiv, då det ännu inte fanns tillräcklig kunskap eller behandling. Vissa missförstånd och mytbildningar om hiv lever vidare idag och föder en obefogad rädsla. Missförstånd och rädsla fungerar som bränsle som håller hivstigma vid liv. Hivstigma förstärker i sin tur myter och missförstånd om hiv, vilket förhindrar att människor får korrekt information.

Det är viktigt att förstå att hivstigma är en fråga för hela samhället. Hivstigma drabbar människor inom alla områden: i familjen, på jobbet eller i andra sammanhang där människor möts. Hivstigma kan dessutom påverka personers motivation till att testa sig för hiv.

Hur bemötandet påverkar individen

Dåligt bemötande och utsatthet för hivstigma kan leda till en negativ självbild, en känsla av skam och hopplöshet som i sin tur bidrar till social isolering och en bristande tillit till omvärlden.

Personen kan börja tro på de stigmatiserande budskapen och uppleva att man förtjänar att särbehandlas på ett negativt sätt. Det kan finnas en oro över vad folk ska tycka och tänka om ens hivstatus om den blir känd för andra. Det kan leda till psykisk ohälsa och depressioner som kan ha en negativ inverkan på hälsobeteenden, till exempel att inte vilja söka vård vid behov.

Personer som lever med hiv behöver förhålla sig till att de kan bli utsatta för dåligt bemötande och stigmatisering. En strategi för att slippa bli dåligt bemött är att dölja sin hivstatus.

Bemötande och likabehandling

Personer som lever med hiv har rätt till likabehandling och ett gott och icke-stigmatiserande bemötande från omvärlden.

Genom ett professionellt och gott bemötande kan olika samhällsinstanser såsom till exempel hälso- och sjukvården förbättra välbefinnandet och livskvaliteten för personer som lever med hiv och bidra till att hivstigmat minskar. Vårdgivarens bemötande är avgörande för att patienten ska få en bra behandling och förutsättningar för ett gott liv med hiv. Det medför en ökad möjlighet att acceptera sin diagnos och en större chans att vara öppen med att man lever med hiv. På sikt leder det till en förbättrad fysisk och psykisk hälsa och ökad delaktighet i samhället.

Läs mer