Symtom på hiv
Den som fått hiv får efter någon eller några veckor en primärinfektion. Ofta är den asymtomatisk eller ger så lindriga symtom att den knappast märks. I övrigt ger hiv ofta inga symtom förrän efter flera år.
Hos cirka hälften av de som får en hivinfektion uppträder en så kallad akut hivinfektion eller symtomgivande primärinfektion. Det sker en till fyra veckor från överföringstillfället, medan övriga personer inte märker av att de fått hiv. En symtomgivande primärinfektion påminner om andra virusinfektioner som till exempel influensa. I samband med primärinfektionen är virusnivåerna ofta mycket höga och man kan få symtom som exempelvis halsont, feber, hudutslag och svullna lymfkörtlar. För en del personer är symtomen lindriga och snabbt övergående medan andra får kraftigare symtom som kan innebära att de söker akut sjukvård.
Obehandlad hiv
Obehandlad hiv ofta inga symtom förrän efter flera år. Utan diagnos och behandling försämras immunsystemet gradvis. Då kan man drabbas av så kallade opportunistiska infektioner och tumörsjukdomar, i det som kallas för aids, som till exempel:
- herpes zoster (bältros) hos yngre patient,
- upprepade svampinfektioner i underlivet eller i munnen,
- svampinfektion i matstrupen,
- svullna lymfkörtlar i flera veckor utan tecken på annan infektion,
- seborroisk dermatit,
- besvärliga och långdragna diarréer,
- anemi, leukopeni eller trombocytopeni,
- olika virusorsakade tumörsjukdomar.
Om en person söker för sådana sjukdomstillstånd bör vårdpersonal alltid överväga att ta ett hivtest som en del av den medicinska utredningen.
Aids
Om en hivinfektion inte behandlas uppträder mer allvarliga infektioner, till exempel svårbehandlad lunginflammation (Pneumocystis jiroveci, PCP), lymfom, Kaposis sarkom eller aktiv tuberkulos. Man har då utvecklat ett eller flera av de tillstånd som sammanfattas i sjukdomssyndromet aids. Aids är inte ett permanent tillstånd, utan det går att bli frisk från aids och sedan leva med kronisk hiv.