Fyra studier (3, 5, 9, 10) rapporterade olika aspekter av psykiskt välbefinnande, uppmätt genom välbefinnande och funktionsförmåga, tillfredsställelse med livet och balans mellan positiva och negativa känslor. De skattningsskalor som användes var i turordning för respektive studie: kortversionen av Warwick Edinburgh Mental Well-being Scale (19), WHO-5 Well-being Index (20), Life satisfaction, en fråga (21) och kortversionen av Positive and Negative Affect Schedule, PANAS (23).
Tabell 6. Utfall för studier som undersöker psykiskt välbefinnande*
Utfall för studier som undersöker psykiskt välbefinnande
Referens, Land | Mått (skala) | Före-under (medel-värde) | Effekt-storlek | 95 % KI/p-värde | Riktning | Tidpunkt (mätning före/under) |
Kivi, Sverige (10) |
Tillfredsställelse med livet |
4,97–5,16 |
β 0,02 |
p-värde 0,32 |
Ingen skillnad |
Mars–juni 2015–2019/Mars–April 2020 |
Kwong, Stor-britannien (3) |
Välbefinnande (SWEMWBS) |
24,60–22,15 |
SMD -0,51 |
-0,47; -0,55 |
Minskar |
2014, 2018/April–Maj 2020 |
Sønderskov, Danmark (5) |
Välbefinnande (WHO-5) |
62,1–65,3 |
SMD 0,17 |
0,11; 0,23 |
Ökar |
31 mars–6 april 2020/ 22-30 april 2020 |
Zacher, Tyskland (9) |
Tillfredsställelse med livet (En enskild fråga) |
5,18–5,04 |
β -0,11 |
-0,16; -0,06 |
Minskar |
Mars 2020/Maj 2020 |
Zacher, Tyskland (9) |
Positiva känslor (PANAS) |
4,49–4,28 |
β – 0,09 |
-0,14; -0,05 |
Minskar |
Mars 2020/Maj 2020 |
Zacher, Tyskland (9) |
Negativa känslor (PANAS) |
2,64–2,49 |
β -0,05 |
-0,09; -0,00 |
Minskar |
Mars 2020/Maj 2020 |
* Se faktaruta för beskrivning och tolkning av statistiska begrepp; SMD har beräknats av McGill-universitetets forskargrupp # Information saknas för att beräkna effektstorlekar/beräknas senare
I studien av Kwong och medförfattare (3) studerades en kohort med unga vuxna från Storbritannien med ca 2000 deltagare, och där medelåldern var 28 år. Data genomfördes mellan tiden före pandemin, 2014 respektive 2018, och mätningar som gjordes under april–maj 2020. Resultaten visar att välbefinnandet i denna befolkningsgrupp minskade under pandemin jämfört med mätningarna för åren dessförinnan. Effektstorlekarna var måttliga (Tabell 6).
Sønderskov och medförfattare (5) genomförde en uppföljning av sin panelstudie från slutet av mars och början på april 2020. Uppföljningen gjordes i slutet av april och besvarades av 2149 deltagare. Resultat från uppföljningen visar en ökning av välbefinnandet i populationen mellan mars och april. Effektstorlekarna var små.
I en nationellt representativ studie studerades heltidsarbetande i Tyskland i åldersgruppen 18 år och uppåt. Datainsamling skedde vid fyra tillfällen, i december 2019, d.v.s. före pandemin och vid tre tillfällen under dess tidiga faser, i mars, april och maj 2020 (9). Bland knappt 5000 deltagare svarade 887 vid alla mättillfällen. Zacher och medförfattare fann ingen förändring i något av utfallsmåtten mellan december och mars. Däremot sjönk tillfredsställelsen med livet mellan mars och maj, och positiva känslor, samt även negativa känslor.
Kivi och medförfattare genomförde en studie i Sverige i en populationsbaserad kohort bland äldre födda år 1949–1955 (10). Studiedeltagarna, drygt 1000 personer, utgjorde en delpopulation av en större studie, där data tidigare samlats in för 2015–2019. Den nya datainsamlingen gjordes mellan den 26 mars och 2 april 2020 och möjliggjorde en jämförelse med tidigare år. Respondenterna bestod av 47 procent kvinnor, och andelen med högre utbildning var 52 procent. För denna grupp 65–71 år visades inga skillnader i tillfredsställelse med livet för mätningarna mellan åren. Ingen förändring konstaterades vid pandemins början, mars/april 2020.
Psykisk påfrestning
I två studier (1, 7) undersöktes om psykisk påfrestning, såsom den mäts med instrumentet General Health Questionnaire, GHQ-12 (24), har förändrats i befolkningen under pandemin. Folkhälsomyndigheten har använt instrumentet i sin Nationella folkhälsoenkät under åren 2004 fram till 2018, där ett tröskelvärde ≥3 poäng rubricerades som ”nedsatt psykiskt välbefinnande”. I en tredje studie studerades om svårigheter att möta psykiska påfrestningar och ruminering, d.v.s. grubblande och ”ältande”, har påverkats under pandemin (2). I denna studie användes skattningsskalorna Distress Tolerance Scale (25) och Reflection and Rumination Questionnaire (26).
Tabell 7. Utfall för studier som undersöker psykisk påfrestning*
Utfall för studier som undersöker psykisk påfrestning
Referens,Land | Mått (skala) | Före-under (medel-värde) | Effekt-storlek | 95 % KI | Riktning | Tidpunkt (mätning före/under) |
Daly, Storbritannien (1) |
Psykisk påfrestning (GHQ-12) |
1,80–2,80 |
SMD 0,31 |
0,29; 0,34 |
Ökar |
2017–2019/ April 2020 |
Katz, USA, Storbritannien, Kanada, Irland (2) |
Svårigheter att möta påfrestningar (DToS) |
41,95–41,03 |
SMD -0,09 |
-0,28; 0,10 |
Ingen skillnad |
Mars 2019/Mars 2020 |
Katz, USA, Storbritannien, Kanada, Irland (2) |
Ruminering (RRQ) |
42,46–41,66 |
SMD -0,07 |
-0,25; 0,12 |
Ingen skillnad |
Mars 2019/Mars 2020 |
Niedzwiedz, Storbritannien (7) |
Psykisk påfrestning (GHQ-12) |
Andel med GHQ 12 > 4: 19,4 % –30,6% |
# |
# |
Ökar |
2017–2019/April 2020 |
* Se faktaruta för beskrivning och tolkning av statistiska begrepp; SMD har beräknats av McGill-universitetets forskargrupp # Information saknas för att beräkna effektstorlekar/beräknas senare
I den brittiska UK Household Longitudinal Study (1) undersöktes knappt 14 400 personer i åldrarna 18 år och uppåt. Datainsamlingar från januari 2017–maj 2019 jämfördes med april, maj och juni 2020. Daly och medförfattare visade att andelen som rapporterade psykiska påfrestning ökade från 24,3 procent år 2017–19, till 37, 8 procent i april 2020. En minskning skedde sedan för maj och juni 2020 till 34,7 respektive 31,9 procent. En subgruppsanalys visade att ökningen för april 2020 var statistiskt signifikant för alla sociodemografiska grupper. Störst ökning av psykisk påfrestning observerades i åldersgruppen 18–34 år, bland kvinnor, höginkomsttagare och högutbildade.
Niedzwiedz et al. (7) gjorde liknande analyser av samma studie som Daly et al. (1). Till skillnad mot Daly et al. ingick data från 2015–2019 och de jämfördes med enbart en mätning i april 2020. En annan skillnad är att även respondenter i åldrarna 16–17 år ingick i studien. Antalet respondenter i april 2020 var knappt 11 000. Forskarna fann att andelen som rapporterade psykisk påfrestning ökade stadigt under tidsperioden, från 17,6 procent år 2015–17, till 19,4 procent år 2017–19. I april 2020 rapporterade 30,6 procent av populationen en psykisk påfrestning. Störst ökning sågs bland kvinnor, yngre åldersgrupper, utrikes födda med asiatiskt ursprung och bland de med högre utbildning (april 2020 jämfört med 2017–19).
Aspekten svårigheter i att möta psykiska påfrestningar och ruminering undersöktes av Katz och medförfattare (2). I en liten studie med 218 deltagare från USA, Storbritannien, Kanada och Irland undersöktes om dessa aspekter hade förändrats under pandemin i april 2020 jämfört med året innan, april 2019. Resultaten visar att ingen skillnad kunde konstateras i psykisk påfrestning, vare sig gällande svårigheter att möta psykisk påfrestning eller ruminering (”grubblande”, ”ältande”) under pandemins första månad jämfört med ett år tidigare.
Symtom på ångest
I tre studier undersöktes om pandemin påverkat symtom på ångest i befolkningen (2, 3, 8). Olika mätinstrument användes och Katz och medförfattare använde subskalan om ångest, 7 frågor i kortversionen av the Short-form version of the Depression Anxiety Stress Scales, DASS-21 (27). Kwong et al. och Fancourt et al. använde kortversionen av Generalized Anxiety Disorder, 7 frågor, GAD-7 (28).
Tabell 8. Utfall för studier som undersöker symtom på ångest*
Utfall för studier som undersöker symtom på ångest
Referens, Land | Mått (skala) | Före-under (medelvärde) | Effekt-storlek | 95 % KI/p-värde | Riktning | Tidpunkt (mätning före/under) |
Fancourt, Storbritannien (8) |
Ångest (GAD-7) |
5,86–4,07 |
Genomsnittlig minskning 0,10 poäng/vecka |
P<0,001> |
Minskar |
Mars 2020/Augusti 2020 |
Katz, USA, Storbritannien, Kanada, Irland (2) |
Ångest (DASS-21) |
3,25–2,83 |
SMD -0,11 |
-0,30; 0,08 |
Ingen förändring |
Mars 2019/Mars 2020 |
Kwong, Storbritannien (3) |
Ångest (GAD-7) |
4,57–5,91 |
SMD 0,26 |
0,21; 0,30 |
Ökar |
2014, 2018/April–maj 2020 |
* Se faktaruta för beskrivning och tolkning av statistiska begrepp; SMD har beräknats av McGill-universitetets forskargrupp # Information saknas för att beräkna effektstorlekar/beräknas senare
Av studien från USA, Storbritannien, Kanada och Irland (2) framgår att generellt ingen förändring av symtom på ångest i befolkningen under pandemin ägt rum under april 2020 jämfört med april 2019. Tidigare psykisk ohälsa, såsom diagnostiserad ångest, var en prediktor för att rapportera allvarliga symtom under pandemin.
Kwong och medförfattare (3) rapporterar dock en liten ökning av symtom på ångest i april/maj jämfört med tidigare år i sin kohortstudie från Storbritannien.
I den andra befolkningsstudien från Storbritannien (8) undersöktes symtom på ångest i början av pandemin, i slutet på mars 2020, och följdes veckovis under 20 veckor fram till början av augusti. Deltagarna var i åldrarna 18 år och uppåt och fler än 3 600 besvarade enkäterna. Analyserna visade att symtom på ångest minskade generellt i populationen, och i större utsträckning bland kvinnor, unga vuxna, personer med lägre utbildningsbakgrund och bland personer som levde tillsammans med barn. Däremot bestod de ojämlika hälsoskillnaderna som konstaterats vid baslinjemätningen. De utgjordes av kön, ålder, inkomst och psykisk ohälsa.
Symtom på depression
Utfallet mättes i fyra studier, som tidigare har beskrivits (2, 3, 8) samt i studien av Novotný et al. (6). De mätinstrument som användes var subskalan om depression, 7 frågor (27), som Katz et al. använde. Kwong et al. baserade sina mätningar på både the Short Mood and Feelings Questionnaire (29) och the Patient Health Questionnaire, PHQ-9 (30). Den senare skattningsskalan användes även av Fancourt och medarbetare. Novotný et al. baserade sina mätningar under pandemin på en kortversion av skalan, PHQ-4. I den studien jämfördes data med PHQ-9, som hade använts vid baslinjemätningen. Då endast två frågor var identiska i PHQ-4 och PHQ-9 användes enbart dessa, PHQ-2.
Tabell 9. Utfall för studier som undersöker symtom på depression*
Utfall för studier som undersöker symtom på depression
Referens, Land | Mått (skala) | Före-under (medelvärde) | Effekt-storlek | 95% KI/p-värde | Riktning | Tidpunkt (mätning före/under) |
Fancourt, Storbritannien (8) |
Depression PHQ-9 |
7,34–5,53 |
Genomsnittlig minskning 0,11 poäng/vecka |
p-värde <0,001> |
Minskar |
Mars 2020/Augusti 2020 |
Katz, USA, Storbritannien, Kanada, Irland (2) |
Depression (DASS-21) |
5,85–6,28 |
0,08 |
-0,11; 0,27 |
Ingen förändring |
Mars 2019/Mars 2020 |
Kwong, Storbritannien (3) |
Depression (SMFQ) |
6,78–6,17 |
-0,11 |
-0,06;-0,15 |
Minskar |
2014, 2018/April–maj 2020 |
Novotný, Tjeckien (6) |
Depression PHQ-2 |
0,66–1,21 |
0,44 |
0,34;0,55 |
Ökar |
2014/April–maj 2020 |
* Se faktaruta för beskrivning och tolkning av statistiska begrepp; SMD har beräknats av McGill-universitetets forskargrupp # Information saknas för att beräkna effektstorlekar/beräknas senare
Katz och medförfattare (2) konstaterade i sin tidigare beskrivna studie ingen förändring av symtom på depression under pandemin jämfört med året innan.
Kwong et al. (3) fann en minskning av symtom på depression i sina två kohortstudier under pandemin jämfört med åren före pandemin. Risken för symtom på depression var störst bland yngre, kvinnor, personer med tidigare psykisk eller somatisk hälsa, ensamboende och personer med socioekonomiska svårigheter.
Bland populationen i den andra studien från Storbritannien genomförd av Fancourt et al. (8) minskade också symtom på depression under pandemin, d.v.s. mellan mars och 19 veckor senare.
Novotný et al. (6) använde en prospektiv kohortstudie som omfattade åldersgruppen 25–64 år motsvarande ca 1 procent av befolkningen i Brno, Tjeckien. Den ursprungliga datainsamlingen gjordes 2014, och under april–maj 2020 sändes en uppföljningsenkät till deltagarna. Den besvarades av drygt 700 personer. Författarna konstaterar att symtom på depression ökade under pandemin jämfört med baslinjemätningen.
Upplevd Stress
Enbart Novotný et al. (6) har studerat utfallet upplevd stress genom att använda skattningsskalan Perceived Stress Scale (31). Jämfört med 2014 har den upplevda stressen ökat vid mätningar genomförda under pandemin, och mest ökade den bland kvinnor.
Tabell 10. Utfall för studier som undersöker upplevd stress*
Utfall för studier som undersöker upplevd stress
Referens, Land | Mått (skala) | Före-under (medelvärde) | Effekt-storlek | 95 % KI | Riktning | Tidpunkt (mätning före/under) |
Novotný, Tjeckien (6) |
Stress (PSS) |
11,98–13,95 |
SMD 0,29 |
0,19; 0,40 |
Ökar |
2014/April–maj 2020 |
* Se faktaruta för beskrivning och tolkning av statistiska begrepp; SMD har beräknats av McGill-universitetets forskargrupp # Information saknas för att beräkna effektstorlekar/beräknas senare
Upplevd ensamhet
Upplevd ofrivillig ensamhet har uppmärksammats som ett problem bland flera grupper i samhället, framför allt äldre. Ensamhet är associerad med isolering och karantän som pandemin har medfört och kan vara relaterad till psykisk ohälsa (37). Med tanke på att ofrivillig ensamhet har väckt frågor om vad den kan innebära för psykisk hälsa inkluderas utfallet här trots att det inte är ett renodlat psykisk hälsa utfall.
Upplevd ensamhet återfanns som utfall i två studier (4, 10), och uppmättes med två olika versioner av California Los Angeles Loneliness Scale, med 11 respektive 20 frågor (32, 33).
Tabell 11. Utfall för studier som undersöker upplevd ensamhet*
Utfall för studier som undersöker upplevd ensamhet
Referens, Land | Mått (skala) | Före–under(medelvärde) | Effekt-storlek | 95 % KI/p-värde | Riktning | Tidpunkt (mätning före/under) |
Kivi, Sverige (10) |
Ensamhet (ULS-20) |
1,46–1,44 |
β -0,01 |
p= 0,84 |
Ingen förändring |
Mars–juni 2015–2019/Mars–april 2020 |
Luchetti, USA (4) |
Ensamhet (ULS-11) |
1,74–1,75 |
SMD 0,02 |
-0,04; 0,08 |
Ingen förändring |
Januari 2020/Mars 2020 |
* Se faktaruta för beskrivning och tolkning av statistiska begrepp; SMD har beräknats av McGill-universitetets forskargrupp # Information saknas för att beräkna effektstorlekar/beräknas senare
Luchetti och medförfattare (4) studerade upplevelse av ensamhet i en nationell befolkningspanel i USA. Fler än 1500 deltagare i åldrarna 18–98 år deltog i studien, där deras upplevelse av ensamhet före pandemin, d.v.s. i januari–februari 2020 jämfördes med två uppföljningar. Dessa skedde i pandemins början, i mitten – slutet av mars och i slutet av april 2020. Resultaten visar att ingen förändring av upplevelse av ensamhet skett bland befolkningen som helhet. Däremot ökade den bland personer över 65 år mellan de två första mätningarna, men visade sig vara stabil i samband med den sista uppföljningen i april. Jämfört med yngre åldersgrupper rapporterade dock personer 65 år och äldre mindre förekomst av ensamhet än yngre åldersgrupper. Förekomsten var störst bland dem med kronisk sjukdom och ensamboende, jämfört med dem utan kronisk sjukdom och samboende.
Kivi och medförfattare (10) undersökte förändringar i ensamhet bland äldre i den tidigare beskrivna populationskohorten. De årliga mätningarna från 2015 visade att rapporterad ensamhet var stabil mellan åren, och ingen avvikelse konstaterades i början av pandemin, mars/april 2020.