Syftet med denna undersökning var att kartlägga unga migranters sexuella och reproduktiva hälsa samt faktorer med betydelse för området SRHR och hiv-prevention. Utgångspunkten för undersökningen är den nationella strategin mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar. I strategin identifieras personer med ursprung i högendemiska områden som en av de mest utsatta grupperna, vilka ska prioriteras när det gäller förebyggande insatser.

Detta är en sammanfattning av originalrapporten med samma titel, som finns att ladda ner från Folkhälsomyndighetens webbplats. Rapporten kan användas som ett kunskapsunderlag vid prioriteringar av förebyggande insatser inom området och för framtida forskning.

Målgruppen för rapporten är personer som möter unga migranter, inom exempelvis hälso- och sjukvård, kommuner, landsting, myndigheter och civilsamhällets organisationer. Den vänder sig även till tjänstemän, beslutsfattare och forskare inom området.

Originalstudien och rapporten Migration, sexuell hälsa och hiv/STI-prevention har gjorts av forskare vid institutionen för epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet, under ledning av professor Anna-Karin Hurtig. Denna sammanfattning av rapporten har tagits fram av utredaren Klara Abrahamsson vid enheten för sexuell hälsa och hivprevention. Ansvarig enhetschef har varit Louise Mannheimer.

Folkhälsomyndigheten

Britta Björkholm

Avdelningschef

Unga utomeuropeiska migranter är en växande grupp i Sverige. Det är också en av de grupper där det behöver tas fram mer kunskap när det gäller hiv- och STI-prevention och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Unga som befinner sig i utsatta situationer, vilket kan vara unga med migrantbakgrund, är därför en prioriterad grupp enligt den nationella strategin mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar (1).

Folkhälsomyndigheten fick i början av 2016 uppdraget att verka för nationell samordning, kunskapsuppbyggnad och uppföljning inom sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) (2). Utgångspunkten är det övergripande folkhälsopolitiska målet – att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation (prop. 2017/18:249) (3).

Uppdraget är i linje med den nationella hivstrategin (1) som betonar ett jämlikhets- och jämställdhetsperspektiv i arbetet för sexuell hälsa, och som är en del i arbetet med att begränsa spridningen av hiv och andra sexuellt överförda och blodburna infektioner. Arbetet med SRHR innebär att individen ska få bättre samhälleliga och sociala förutsättningar för ökad sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Den svenska SRHR-politiken omfattar ett antal sammanhängande områden såsom jämställdhet, jämlikhet, sexualundervisning, rätt till preventivmedel och säkra aborter, mödravård och vård av nyfödda, tillgång till STI-prevention, frihet från könsstympning, sexuellt och annat könsrelaterat våld och tvång (4). Den nationella strategin mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar ger också vägledning för både hälsofrämjande och förebyggande arbete inom SRHR-området (1). I Sverige finns en positiv hälsoutveckling för befolkningen som helhet, men det finns skillnader i hälsa mellan olika grupper, vilket tyder på att alla inte har samma förutsättningar att uppnå en god hälsa. Vissa grupper i samhället är också särskilt sårbara när det gäller sexuellt risktagande och sexuell riskutsatthet. Bland dessa finns vissa grupper av migranter (1).

Den globala förståelsen för sexuell hälsa och dess förhållande till reproduktiv hälsa har utvecklats över tid (5). På FN:s befolkningskonferens i Kairo 1994 beslutades om en handlingsplan som fastställde alla människors rätt till sin kropp och sexualitet. Planen antogs av 179 länder och markerade en ny syn på sexualitet och rättigheter (6). Vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking 1995 antogs en handlingsplan som bekräftade de beslut som togs i Kairo, men som också fastslog att kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter är en förutsättning för jämställdhet och deltagande i samhällslivet (7).

SRHR är ett samlingsbegrepp för såväl sexuell som reproduktiv hälsa, samt de rättigheter som finns kopplade till båda dessa områden. Rättigheter som ska göra det möjligt för individen att uppnå bästa möjliga hälsa. År 2018 utvecklade Guttmacher-Lancet-kommissionen för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter en sammanfattande agenda med prioriteringar för SRHR (5). I agendan definieras SRHR enligt följande:

Sexuell och reproduktiv hälsa är ett tillstånd av fysiskt, känslomässigt, psykiskt och socialt välbefinnande i förhållande till samtliga aspekter av sexualitet och reproduktion, inte bara avsaknad av sjukdom, dysfunktion eller skada. Därför måste ett positivt synsätt på sexualitet och reproduktion beakta den roll som njutbara sexuella relationer, förtroende och kommunikation spelar för självkänslan och det allmänna välbefinnandet. Alla människor har rätt att själva fatta beslut om den egna kroppen och ha tillgång till tjänster som stödjer den rätten.

Enligt Guttmacher-Lancet-kommissionen (5) förutsätter en god sexuell och reproduktiv hälsa att personer har rätt till att:

• under hela livet ha tillgång till information, resurser, tjänster och stöd som krävs för att uppnå det som nämnts ovan, fritt från diskriminering, tvång, utnyttjande och våld
• få sin kroppsliga integritet och självbestämmanderätt respekterad
• fritt få definiera sin egen sexualitet, inklusive sin sexuella läggning, sin könsidentitet och sitt könsuttryck
• bestämma om, när och med vem eller vilka man vill vara sexuellt aktiv
• ha säkra och njutbara sexuella upplevelser
• avgöra om, när och med vem man ska ingå äktenskap
• bestämma om, när och hur man skaffar barn och hur många barn man vill ha.

Gruppen unga och unga vuxna, och särskilt de som befinner sig i utsatta situationer, är en av de målgrupper som enligt den nationella strategin mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar bör beaktas när man prioriterar och planerar förebyggande insatser (1). Den här studien har fokus på unga och unga vuxna migranter i åldrarna 16–29 år, som har flyttat till Sverige från ett annat land. Varken skäl till migration eller hur länge de har vistats i Sverige ingår i urvalet för deltagande. Gruppen delas in i tre olika åldersgrupper: 16–19 år, 20–25 år och 26–29 år.

Begreppet migrant används ofta inom litteraturen, men det finns ingen allmänt accepterad definition. Migranter är en heterogen grupp av människor med olika bakgrunder, som söker sig till andra länder av olika skäl. I gruppen finns asylsökande, anhöriginvandrare, så kallat ”papperslösa” (människor som lever utan tillstånd i Sverige, utan att söka asyl eller som har fått avslag på sin asylansökan) arbetskraftsinvandrare och studenter m fl. (8). I den nationella strategin mot hiv och vissa andra smittsamma sjukdomar förekommer också begreppet personer med ursprung från högendemiska områden, vilket är personer från länder med hög förekomst av hivinfektion (1).

I den här rapporten används begreppet migrant för alla utrikes födda och personer med utländsk bakgrund som har flyttat till Sverige, oavsett anledning, vistelsetid eller rättslig status.

I ett intersektionellt perspektiv kan unga migranter inte begränsas till att vara endast ”unga migranter” eftersom de samtidigt tillhör och representerar andra kategorier som bygger på faktorer som exempelvis utbildningsnivå, socioekonomi, etnicitet, vistelsetid i värdlandet och kön. Dessa faktorer samspelar och kan påverka individens position och möjligheter i samhället. Detta har i sin tur påverkan på graden av sårbarhet, riskbeteende, sexuell hälsa och behov av hälsofrämjande och förebyggande insatser.

Den här studien syftar till att undersöka unga migranters sexuella och reproduktiva hälsa samt faktorer som har betydelse för SRHR och arbetet med att förebygga hiv. Målet är att bidra med kunskap för hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete inom SRHR-området, inklusive hivprevention.

Studiens syfte har lett fram till följande frågeställningar:

• Hur beskriver unga migranter sin generella och sexuella hälsa?
• Vilka faktorer har betydelse för SRHR bland unga migranter i Sverige?
• Finns det skillnader bland olika migrantgrupper?
• Vilka behov har unga migranter när det gäller SRHR inklusive STI- och hivprevention, och hur tillgodoses dessa av den svenska hälso- och sjukvården?

En enkätundersökning genomfördes för att beskriva unga migranter i relation till SRHR. Enkäten var tillgänglig på följande språk: arabiska, dari, engelska, somaliska, tigrinja och svenska. Målgruppen avgränsades till alla unga och unga vuxna migranter i åldrarna 16–29 år som är födda i ett annat land utanför EU, Nordamerika, Australien, Nya Zeeland eller Japan, oavsett vistelsetid och skäl för migration. Ursprungsregioner definierades enligt FN:s geografiska indelning: Mellanöstern och Nordafrika (MENA), Afrika söder om Sahara (SSA), Sydasien och ”andra världsdelar” (alla andra länder som inte tillhör någon av de tre nämnda regionerna). Av de länder som i hög utsträckning är representerade i urvalet ingår Syrien, Iran, Irak i MENA. Etiopien, Eritrea och Somalia ingår i SSA och Afghanistan ingår i Sydasien.

Datainsamlingen genomfördes via

1. fysiska platser, huvudsakligen skolor. Svarsfrekvensen var 85 %, 1 461 av 1 718 personer svarade.
2. brev hemskickat genom Statistiska centralbyrån (SCB). Svarsfrekvensen var 15 %, 612 av 4 000 svarade.
3. webbaserad enkät, som spreds genom text-, bild- och videoannonser i sociala medier. Svarsfrekvensen var 34 %, 683 av 2 018 besökare svarade.

Av de totalt 2 772 svaren exkluderades 999 respondenter; 39 av dem var födda i Sverige och 42 i Japan, USA, EU eller Australien, och 918 exkluderades för att de var antingen 15 år eller yngre eller 30 år eller äldre. Analyserna är således baserade på totalt 1 773 svar som inkom från de tre insamlingssätten.

Deskriptiv statistik har använts för att analysera insamlade data. En stratifierad analys har genomförts utifrån kön, ålder, utbildningsnivå och ursprungsregion. I denna rapport sammanfattas de huvudsakliga resultaten och slutsatserna.

På frågan om könstillhörighet svarade över hälften (63 %) att de identifierade sig som män och drygt en tredjedel (35 %) att de identifierade sig som kvinnor. Resterande 2 % (34 individer) angav något av de övriga svarsalternativen, fördelat enligt följande: icke-binär (12 stycken), vet inte (11 stycken), vill inte svara (10 stycken) och annat (1 person). Härefter anges dessa 34 individer som ”övriga”. På grund av att denna grupp utgörs av endast 34 individer kommer resultaten att redovisas i antal men inte i andelar.

Åldersmässigt var respondenterna relativt jämnt fördelade i de tre åldersgrupperna: 16–19 år, 20–25 år och 26–29 år. Nästan lika stora andelar, knappt en tredjedel, hade gymnasial respektive eftergymnasial utbildning och knappt hälften hade som högst förgymnasial utbildning.

Mer än hälften (57 %) hade sitt ursprung i MENA och ungefär lika stora andelar, 22 respektive 18 %, kom från SSA och Sydasien. Resterande (3 %) kom från ”andra världsdelar”. Majoriteten var asylsökande och flyktingar (73 %) och hade bott i Sverige i högst tre år (76 %).

Såväl män, kvinnor som ”övriga” skattade sin generella hälsa högre än sin sexuella hälsa (se figur 1).

Figur 1. Andelar som skattade sin generella och sexuell hälsa som god eller mycket god, per kön (n = 1 678).

De högsta andelarna som skattade sin generella och sexuella hälsa som dålig utifrån ålder och utbildning fanns bland personer i åldern 16–19 år och bland dem med enbart förgymnasial utbildning.

Fyra av tio uppgav att de inte har någon de litar på och kan prata med om sina känslor. Den högsta andelen som inte upplevde sig ha detta stöd fanns bland personer från Sydasien (65 %) och den lägsta bland personer från ”andra världsdelar” (16 %).

Totalt uppgav 6 % att de utsatts för fysiskt våld under det senaste året. Högst andel fanns bland män (7 %), personer i åldern 16–19 år (9 %), personer med enbart förgymnasial utbildningsnivå (7 %) och personer från Sydasien (14 %). När det gäller var de utsatts för detta våld svarade en tredjedel allmän plats, en knapp tredjedel skolan och en femtedel i andras hem.

Drygt hälften (53 %) uppgav att de någon gång behandlats eller bemötts på ett diskriminerande eller kränkande sätt. Högst andel fanns bland män (56 %), personer i åldern 16–19 år (58 %), personer med en eftergymnasial utbildning (61 %) och personer från Sydasien (58 %) och MENA (57 %). Bland dem som upplevt diskriminering uppgav en knapp tredjedel att det hänt i Sverige, en femtedel i hemlandet och en knapp femtedel under själva migrationen.

Etnisk tillhörighet eller ursprungsland var den vanligaste grunden till den upplevda diskrimineringen eller kränkningen (63 % svarade detta som skäl), följt av religion (36 %). I hälften av fallen hade denna diskriminering eller kränkning skett på allmän plats och i en tredjedel av fallen i skolan.

De flesta uppgav att de blir sexuellt attraherade av det motsatta könet, men 5 % attraheras av både män och kvinnor och ytterligare 5 % attraheras varken av män eller kvinnor. Totalt 3 % av männen attraheras av män och 1 % av kvinnorna attraheras av kvinnor, och 13 % kunde eller ville inte svara på frågan om sexuell läggning.

Lite mer än hälften av respondenterna uppgav att de är helt eller ganska öppna med sin sexuella läggning och/eller könsidentitet, men 22 % uppgav att de inte är särskilt eller inte alls öppna. Det är en högre andel kvinnor än män (25 % respektive 20 %) som inte är öppna. I kategorin ”övriga” uppgav 11 individer att de inte var öppna.

Knappt hälften av respondenterna hade sexdebuterat, och andelen var ungefär lika stor bland kvinnor som bland män. Genomsnittsåldern för sexdebut var 19 år. Män hade sexdebuterat i genomsnitt två år tidigare än kvinnor (18 år jämfört med 20 år) och ett år senare än dem i kategorin ”övriga” (17 år).

Hälften uppgav att de är missnöjda med sitt sexliv. Bland dem var andelen män nästan tre gånger så hög som bland kvinnor (14 % respektive 5 %). Högst andel ganska eller mycket missnöjda fanns bland personer i åldern 16–19 år, personer med som högst förgymnasial utbildning och de från Sydasien.

Totalt ansåg nästan hälften att de inte begränsats av någon när det gäller vem de kan inleda en relation med, och fördelat på kön var andelen 51 % bland kvinnor och 48 % bland män. Bland ”övriga” var det 8 individer. I de fall det fanns begränsningar var de vanligaste svaren att man begränsar sig själv (22 %), att religion begränsar (13 %) eller att familjen gör det (10 %).

Mer än hälften ansåg att de själva bestämmer hur de ville ha sex, men en tiondel att de inte gör det. En högre andel kvinnor (14 %) än män (10 %) ansåg att de sällan eller aldrig bestämmer hur de skulle ha sex. Högst andel som sällan eller aldrig bestämmer fanns bland personer i åldern 16–19 år personer med som högst förgymnasial utbildningsnivå och personer från SSA.

När det gäller rätten att bestämma om och när man vill ha barn samt förekomst av graviditet uppgav majoriteten (73 %) av respondenterna att de eller deras partner aldrig varit gravida, medan 21 % hade denna erfarenhet och 6 % var osäkra. Andelen kvinnor (36 %) som uppgav att de varit gravida var högre än andelen män (12 %) som uppgav att deras partner varit gravid. Högst andel fanns bland personer i åldern 26–29 år personer med en eftergymnasial utbildning och personer från MENA.

Drygt 90 % av de som någon gång fått barn uppgav att barnet var önskat.

Sex av tio av de som var sexuellt aktiva ansåg att de hade sex på ett sådant sätt som de själva ville, medan en av fem ansåg att det inte hade varit så som de ville och en av sex ville inte svara. Högsta andelar som tyckte att sex vid senaste tillfället inte hade gått till så som de själva ville fanns bland män, personer i åldern 16–19 år, personer från Sydasien och personer med som högst förgymnasial utbildning.

Åtta av tio av de sexuellt aktiva tyckte att de vid senaste tillfället haft sex på en trygg plats där de kände sig säkra. När det gäller motsatsen var andelen betydligt högre bland män (14 %) än kvinnor (3 %). De högsta andelarna som inte haft sex på en trygg plats fanns bland personer i åldern 16–19 år och personer från SSA och Sydasien.

Sex av tio av de som sexdebuterat tyckte att de vid det senaste sextillfället kunde föreslå kondom eller annat preventivmedel om de ville, medan en knapp femtedel inte kunde och lika stor andel var osäkra. Det fanns ingen stor skillnad mellan män och kvinnor gällande de som kunde respektive inte kunde föreslå att preventivmedel skulle användas. Högst andel fanns bland personer från Sydasien, personer med som högst en förgymnasial utbildning och personer i åldern 16–19 år.

Kondom (42 %) var det vanligaste skyddet mot oönskad graviditet vid senaste sextillfället, bland dem som är sexuellt aktiva. Näst vanligaste var p-piller eller annan hormonell metod (17 %) och naturlig metod, dvs. säkra perioder och/eller avbrutet samlag (16 %).

En dryg tredjedel uppgav att de hade använt kondom för att skydda sig mot STI vid senaste sextillfället. Andelen män (48 %) var tre gånger så hög jämfört med kvinnor (16 %). Högst andel fanns bland personer i åldern 16–19 år, personer med som högst en förgymnasial utbildning och personer från Sydasien.

Bland de som inte skyddade sig mot STI vid senaste sextillfället tyckte en fjärdedel att det inte var viktigt och 12 % att de hade sex på ett sätt som inte krävde skydd, medan 10 % avstod för att de planerade att skaffa barn och 2 % för att de inte visste vad och hur de skulle göra.

Nio av tio av de sexuellt aktiva uppgav att de inte hade använt alkohol eller droger vid senaste sextillfället. Bland dem som gjort det var andelen män (14 %) tre gånger så hög som andelen kvinnor (4 %).

En fjärdedel av respondenterna har utsatts för olika former av oönskade sexuella handlingar, exempelvis sexuella kommentarer, sexuella trakasserier, oönskad sexuell beröring och sexuella övergrepp. 26 % av männen, 21 % av kvinnorna och 13 personer av de 34 ”övriga” har sådana erfarenheter.

Som exempel uppgav 8 % av männen och 7 % av kvinnorna att de utsatts för sexuella trakasserier via internet eller sociala medier. En högre andel kvinnor (14 %) än män (8 %) uppgav att de blivit utsatta för sexuella kommentarer.

Sammantaget var alla former av oönskade sexuella handlingar relativt jämnt fördelade mellan åldersgrupperna, men vanligast förekommande bland personer med en eftergymnasial utbildning (29 %) och personer från Sydasien (37 %).

Vid oönskade sexuella handlingar var förövaren i knappt hälften av fallen en främling (47 %), följt av en partner (25 %), en familjemedlem eller vän (16 %), en kollega (15 %), en lärare (3 %) och en annan person (8 %). Majoriteten (64 %) av respondenterna som utsatts för sexuella handlingar mot sin vilja varken anmälde händelsen eller berättade för någon: 65 % av männen och 57 % av kvinnorna.

Totalt svarade 2 % respektive 4 % att de fått eller gett ersättning för en sexuell tjänst, och 3 % uppgav att de är osäkra på detta. Sett till män och kvinnor har 2 % vardera någon gång fått ersättning för en sexuell tjänst. Bland de ”övriga” var det två personer som fått ersättning och en person som hade gett ersättning.

De som debuterat sexuellt hade i genomsnitt haft 1,4 sexpartner under det senaste året, med ett något högre antal bland män (1,6 ± 2,2) än kvinnor (1,1 ± 0,5). Medelvärdet bland ”övriga” var 1,6 (± 1).

Respondenterna hade i genomsnitt haft oskyddat analt eller vaginalt samlag med 0,8 partner (± 1,3) under det senaste året: 0,7 partner (± 1,3) för män och 0,8 (± 1,4) för kvinnor. Medelvärdet bland ”övriga” var 0,6 (±0,8).

En fråga löd: När du har sex med en ny partner som föreslår kondom vid samlag, hur reagerar du då? En tredjedel ansåg att frågan inte var aktuell för dem. Övriga svarade att det är bra eftersom de gärna vill använda kondom själva (25 %), att personen framstår som försiktig och de inte behöver oroa sig efteråt (18 %), att de inte visste (12 %), att det inte behövs eftersom de litar på personen (9 %), att det inte behövs eftersom man använder annat preventivmedel (7 %), att det är störande eftersom de inte gillar att använda kondom (6 %), att personen inte verkar lita på dem (5 %) och att de skulle tro att den nya partner hade en könssjukdom (4 %).

Två tredjedelar uppgav att de aldrig testat sig för hiv eller andra STI, 13 % hade testat sig men visste inte för vilka sjukdomar, 12 % var osäkra om de testat sig eller inte, och nästan lika stora andelar hade testat sig för hiv (8 %), hepatit B eller C (7 %) eller andra STI (7 %).

De respondenter som sexdebuterat hade testat sig i högre utsträckning (32 %) än övriga (18 %). En högre andel kvinnor än män bland de som haft sex hade aldrig testat sig (62 respektive 56 %) eller visste inte vad de testat sig för (15 % respektive 13 %). Bland ”övriga” hade 7 personer som sexdebuterat testat sig, och 4 personer bland de som inte sexdebuterat.

Högst andel som aldrig testat sig, bland de som sexdebuterat, fanns bland personer i åldern 16–19 år, personer med en eftergymnasial utbildning och personer från andra världsdelar och MENA.

Två tredjedelar hade testat sig för att de hade fått en kallelse till hälsoundersökning för nyanlända migranter i Sverige. En tiondel uppgav att man brukar testa sig med jämna mellanrum, en knapp tiondel eftersom man inlett ett nytt förhållande och ytterligare en knapp tiondel att man testat sig i samband med graviditet.

Av de som testat sig i Sverige uppgav endast en tredjedel att de fått generella råd om risken med oskyddat sex och sätt att skydda sig mot hiv och andra STI.

Majoriteten (76 %) av de som testat sig uppgav att de blev informerade om att de var friska. 10 % uppgav att de inte fick något provsvar och 6 % fick ett provsvar men kunde inte läsa det.

De vanligaste anledningarna till att inte testa sig var att man ansåg att det inte var nödvändigt (61 %) och att man inte visste var man kan göra det (27 %). Mindre vanligt förekommande anledningar var t.ex. att man inte ville veta om man har en sjukdom eller att mottagningens öppettider inte passar.

Det var 14 % som hade sökt vård för sexuell och reproduktiv hälsa (SRH) under det senaste året. Av dessa hade kvinnor sökt vård i högre utsträckning (22 %) än män (10 %). Bland ”övriga” var det fyra personer som hade sökt SRH-relaterad vård det senaste året. Vidare sökte personer i åldern 26–29 år vård i större utsträckning, liksom personer med en eftergymnasial utbildning.

De som sökt vård för frågor om sexuell och reproduktiv hälsa under det senaste året gjorde det av olika orsaker, se figur 2. Preventivmedelsrådgivning var den vanligast förekommande anledningen.

Figur 2. Fördelning av anledningar till att respondenterna sökt SRH-relaterad hälso- och sjukvård under det senaste året (n = 1 676).

Bland de 14 % som hade sökt SRH-relaterad vård var vård-/hälsocentral (43 %) vanligast. Därefter ungdomsmottagning (20 %), kvinnoklinik (16 %) och mödrahälsovård (15 %). Endast ett fåtal hade besökt flyktinghälsovården och elevhälsan.

Majoriteten (93 %) av de som sökt vård uppgav att de bemötts med respekt vid senaste besöket och de flesta (87 %) ansåg även att deras personliga integritet respekterades vid det senaste besöket. Tre fjärdedelar uppgav att de fått vård som motsvarade deras förväntningar, medan en fjärdedel tyckte tvärtom.

En dryg tiondel (11 %) av de 14 % som sökt vård kände sig diskriminerade eller kränkta vid det senaste besöket, med en något högre andel män (13 %) än kvinnor (9 %).

Majoriteten (83 %) uppgav att de aldrig avstått från att söka vård om de upplevde ett behov, men andelen män (19 %) som avstått var högre än andelen kvinnor (12 %). Högst andel som avstått från att söka vård fanns bland personer i åldrarna 20–25 år och 26–29 år, personer med en eftergymnasial utbildning och personer från Sydasien. De tre vanligast förekommande skälen var att man inte visste vart man skulle vända sig (48 %), att väntetiderna var för långa (20 %) och att det fanns språkhinder (17 %). En högre andel män (52 %) än kvinnor (38 %) hade avstått då de saknade kunskap om vart de skulle vända sig.

Drygt hälften uppgav att de visste var de kunde få preventivmedel, men en femtedel visste inte och en fjärdedel svarade att frågan inte var aktuell för dem. En högre andel kvinnor (61 %) än män (49 %) visste var de kan få tag på preventivmedel.

Drygt hälften uppgav att de inte hade något specifikt behov när det gäller SRHR. Övriga respondenter önskade möjlighet att samtala med någon om sexualitet och relationer (26 %), helgöppna mottagningar för testning och rådgivning (14 %), gratis kondomer (12 %), information om var man kan få råd när klinikerna är stängda (12 %), gratis preventivmedel (9 %) eller hjälp med andra behov (2 %). En högre andel män än kvinnor ville tala om sexualitet och relationer (32 respektive 12 %) och gratis kondomer (14 % respektive 8 %). Högst andel som uttryckte behov av samtal fanns bland personer i åldern 16–19 år, personer med som högst en förgymnasial utbildning och personer från Sydasien.

De 60 % som svarade att de saknade kunskap fick uppge vad de saknade kunskap om. Flera svarsalternativ var möjliga och svaren fördelade sig enligt följande:

• kroppen och hur den fungerar (26 %)
• sina egna och andras rättigheter i Sverige i relation till sexualitet (23 %)
• sexualitet och relationer (20 %)
• sätt att skydda sig mot hiv och andra STI (19 %)
• familjeplanering (15 %)
• hur och var man kan testa sig för hiv och andra STI (13 %)
• förhandlingsstrategier för att använda kondom (6 %)
• annat (1 %).

Generellt uttryckte män ett större kunskapsbehov än kvinnor, förutom när det gäller familjeplanering där kvinnor uttryckte ett större kunskapsbehov än män.

Sex av tio visste vart de kan vända sig för att få mer kunskap om SRHR-relaterade frågor, men cirka fyra av tio (38 %) visste inte det. En högre andel kvinnor än män (71 % respektive 60 %) visste varifrån de kan få mer kunskap. Högst andel som inte visste fanns bland personer i åldern 16–19 år personer med som högst en förgymnasial utbildning och personer från Sydasien.

En annan fråga med flera svarsalternativ rörde vilka typer av informationskällor kring SRHR respondenterna föredrar. Figur 3 visar hur svaren på denna fråga fördelade sig bland respondenterna.

Figur 3. Fördelning av förekommande informationskällor bland respondenterna. (n = 1 474).

En annan fråga gällde lämpliga format för förmedling av denna information. Respondenterna föredrog information via: en person med samma kulturella bakgrund (38 %) en yrkesverksam person/rådgivare (30 %), broschyrer (28 %), elektroniska meddelanden (27 %), information på internet (21 %), visuell information (15 %) samt tv och radio (11 %).

Majoriteten (75 %) ville få informationen på sitt modersmål, följt av lätt svenska (50 %) och därefter engelska (15 %).

Respondenterna i denna studie utgörs av unga och unga vuxna migranter, som i sin tur representerar olika sociala kategorier vars maktpositioner i samhället beror på kön, ålder, utbildning, socioekonomi, ursprungsland, sexuell orientering, migrationserfarenheter med mera. De är människor från olika länder, i olika åldrar, med olika utbildningsnivåer och olika skäl för migration m.m. De flesta kommer dock från länder med pågående eller tidigare konflikter. Män är överrepresenterade bland respondenterna från MENA, SSA och Sydasien medan det omvända gäller för personer från andra världsdelar.

De flesta skattar sin generella och sexuella hälsa som bra eller mycket bra, men det finns trots detta skillnader i självskattad hälsa mellan olika undergrupper. Skillnader finns även gällande exempelvis upplevd diskriminering eller kränkning samt tillgång till SRH-relaterade tjänster inklusive hiv/STI-testning. Olika faktorer såsom kön, ålder, utbildning och ursprung skapar ojämlikheter i utsatthet, hälsa och tillgång till hälso- och sjukvård.

Resultaten i denna rapport är deskriptiva, vilket medför att vi inte med säkerhet kan uttala oss om hur samspelet mellan exempelvis kön, ålder, utbildningsnivå och ursprungsregion och de olika hälsoutfallen ser ut.

Diskriminering på grund av kön, könsuttryck, religion, ålder, etnicitet, sexuell läggning och funktionsnedsättning är ett brott enligt den svenska diskrimineringslagstiftningen (9). Trots detta upplever respondenterna i denna studie att de har blivit diskriminerade eller kränkta på alla dessa grunder i högre utsträckning än i tidigare nationella studier (10, 11). Tidigare studier har visat att det är vanligt med upplevd diskriminering på grund av kön och ålder, men i den här studien är det vanligast med skäl som kan kopplas till etnicitet (63 %) och religion (36 %), bland de 53 % som anser att de blivit behandlade eller bemötta på ett kränkande eller diskriminerande sätt under de senaste 12 månaderna.

Resultaten i studien visar också att diskriminering, kränkning och fysiskt våld är vanligt förekommande i skolan, trots att skolan enligt skollagen har ansvar för det förebyggande arbetet mot kränkande behandling av barn och elever. Skolpersonal ska enligt lag anmäla, utreda och vidta åtgärder mot kränkande behandling (12). Skolan, elevhälsan inkluderat, är en viktig arena för att förebygga våld och diskriminering. Elevhälsans uppdrag är att arbeta förebyggande och hälsofrämjande för elevers välmående, med syfte att stötta elevens utveckling och lärande. Enligt Skollagen ska alla skolor ha tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator, för elevers medicinska, psykologiska och psykosociala behov (12). Självupplevd diskriminering, kränkning eller våld kan leda till avhopp från skolan, socialt utanförskap och ohälsa med negativa konsekvenser för både samhället och de utsatta (13, 14). Tidigare studier har visat ett samband mellan självupplevd diskriminering och PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) och en benägenhet att skatta sin hälsa som dålig bland migranter oavsett ålder, utbildningsnivå och ursprungsregion (13, 14).

Erfarenheter av fysiskt våld var ovanligt (6 %), liksom i UngKAB15-studien, en studie om sexualitet och hälsa bland unga i Sverige (11), vilket gör det svårt att jämföra olika gruppers utsatthet och platser där våldet skett. När det gäller våld som sker i hemmet finns troligen ett mörkertal. Enligt en kartläggning från 2018 är många utsatta rädda för att skada sina familjer, med tanke på hedersrelaterat våld och förtryck, och avstår därför från att söka hjälp och stöd (15).

I den här undersökningen har var fjärde individ utsatts för sexuella handlingar mot sin vilja, 26 % av männen och 21 % av kvinnorna. Resultat från UngKAB15-studien visar på en högre andel (40 %) som utsatts för sexuella handlingar mot sin vilja. Där rapporterade drygt hälften av kvinnor (54 %) dessa erfarenheter, men andelen män som uppgav detta var 27 %, alltså en jämförbar andel med denna studie (11). Samma mönster med en mer utbredd utsatthet bland kvinnor jämfört med män återfinns i befolkningsstudien SRHR2017 (16), där till exempel 42 % av kvinnorna och 9 % av männen anger att de utsatts för sexuella trakasserier.

Det finns sannolikt olika orsaker till att denna studie visar en annan bild rörande sexuell utsatthet med avseende på kön. Att ungefär hälften av kvinnorna i UngKAB15 anger att de utsatts för sexuella handlingar mot sin vilja är en stor skillnad mot 21 % i denna studie. Om orsaken är kvinnornas tvekan eller ovilja att rapportera sådana händelser kan inte förklaras av resultaten från denna studie.

Män anger samma grad av utsatthet i denna studie som i UngKAB15, trots att tidigare studier visar att unga män upplevt sexuell utsatthet, såväl i sina ursprungsländer som under migrationsprocessen. Sexuella övergrepp och utnyttjande av pojkar förekommer bland annat i Afghanistan genom så kallad ”Bacha Bazi” (17, 18). Vidare har sexuella övergrepp och utnyttjande av ensamkommande unga, vilka oftast är pojkar, vid ankomsten till Europa dokumenterats i Grekland och Italien (19, 20).

Andelen som uppger att de själva får välja sin partner är låg i denna studie, jämfört med resultatet i en studie gjord av MUCF, och även där är andelen unga med utländsk bakgrund som får välja sin partner låg om man jämför med unga med svensk bakgrund (21). SRHR uttrycker alla människors rätt att välja sin partner, utan tvång, diskriminering eller våld, oavsett kön, könsuttryck, religion, ålder, etnicitet, sexuell läggning och funktionsnedsättning. De begränsningar som framkommer i den här studien visar att denna rätt kränks och därmed kränks också de mänskliga rättigheterna.

Det finns å ena sidan riskfaktorer som kan öka det sexuella risktagandet och riskutsattheten, och å andra sidan skyddsfaktorer som kan öka människors förmåga att skydda sig mot oönskade graviditeter och hiv/STI. Risk- och skyddsfaktorerna kan finnas på individuell, social och strukturell nivå, vilka i många fall samspelar. Ungas risktagande, det vill säga de handlingar unga själva styr över, hänger samman med deras riskutsatthet, det vill säga faktorer de inte själva styr över, såsom levnadsvillkor och förutsättningar. Bl.a. kan diskriminerande strukturer och sämre socioekonomiska förutsättningar förstärka sådan riskutsatthet (11).

En riskfaktor för en god sexuell hälsa kan vara begränsad tillgång till hälso- och sjukvård, inklusive testning och rådgivning. Detta kan bottna i en avsaknad av kunskap om var man kan testa sig eller få tillgång till rådgivning eller preventivmedel. Tidigare studier har visat att personer som är födda utomlands avstår från att söka vård dubbelt så ofta som svenskfödda (22). I denna studie var den vanligaste anledningen till att inte söka vård bristande kunskap om var man kan vända sig för SHR-relaterad vård. Detta är en barriär som begränsar möjligheten för den enskilde att kunna uppnå en god hälsa. Denna barriär kan minskas med riktade och strukturella insatser. Resultatet i denna studie visar vidare att cirka en tiondedel av de som avstått från att söka vård uppgav lågt förtroende för hälso- och sjukvården eller dåliga tidigare erfarenheter som skäl, vilket också utgör en riskfaktor.

Vidare svarade en femtedel av respondenterna i studien att de inte vet var de kan få preventivmedel och fyra av tio vet inte var de kan få kunskap om SRHR. Samma orsak uppgavs av en fjärdedel bland de som aldrig testat sig för hiv eller STI. De respondenter som testat sig hade främst gjort det för att de fått en kallelse till hälsoundersökning för nyanlända (67 % av de 24 % som testat sig), vilket visar betydelsen av att erbjuda hälsoundersökningen till nyanlända.

På social nivå handlar det om brist på socialt och emotionellt stöd. I denna studie uppgav fyra av tio att de saknade sådant stöd, främst personer från Sydasien, varav många är ensamkommande ungdomar som har skiljts från sina sociala nätverk och sin familj. Detta kan innebära problem rörande identitet, sociala relationer, beteende, riskutsatthet och risktagande (23, 24). I gruppen från Sydasien finns till exempel högst andel som utsatts för oönskade sexuella handlingar.

Dessa individuella, kontextuella och strukturella riskfaktorer samspelar, och resultatet kan bli en ökad risk för sexuell ohälsa bland unga migranter.

En skyddsfaktor som framkommer i denna studie är en relativt hög genomsnittsålder för sexdebut; 19 år. I UngKAB15-studien är genomsnittsåldern 16 år (11). I en tidigare studie om sexuella beteenden, debut och identitet bland svenska gymnasieelever hade ungdomar med föräldrar födda utanför Europa mer sällan sexdebuterat (25). En annan skyddsfaktor i denna studie är låg förekomst av alkohol eller droger i samband med senaste sextillfället: 10 %, jämfört med 19 % i UngKAB15-studien (11). Alkohol och droger i samband med sex är en riskfaktor för såväl hiv som STI.

Dessa skyddsfaktorer kan avspegla kontextuella och kulturella normer och värderingar kring såväl alkohol, droger som sexualitet i de länder som majoriteten av respondenterna kommer från.

Respondenterna i denna studie uttrycker ett behov av information, samtal och andra SRH-relaterade tjänster. Samtidigt är det få som besökt exempelvis ungdomsmottagningar eller elevhälsan. Det tyder på att unga migranter inte har tillgång till befintliga insatser och tjänster i den mån de önskar. Detta kan bland annat bero på informationsbrist eller språkliga, kulturella, informationsrelaterade och fysiska hinder. Vidare finns skillnader utifrån kön, ålder, utbildningsnivå och ursprungsregion vad gäller tillgången till SRH-relaterade tjänster. Exempelvis var det fler män än kvinnor som avstått från att söka SRH-relaterade tjänster pga. okunskap om var de kan vända sig.

Ungdomsmottagningarna vänder sig till personer mellan 12-25 år. Deras arbete ska ske utifrån en helhetssyn med medicinskt, psykologiskt och psykosocialt perspektiv och där ska finnas en arbetsgrupp med barnmorska, läkare och kurator/psykolog. Deras uppdrag är att ”främja fysisk och psykisk hälsa, med fokus på sexuell och reproduktiv hälsa, samt rättigheter hos unga” (26). Ungdomsmottagningarna är en lågtröskelverksamhet med hög tillgänglighet och som bedriver ett utåtriktat hälsofrämjande arbete. Förutsättningarna för detta kan dock se olika ut på olika mottagningar.

I kontrast till vad som framkommer i denna undersökning är det vanligare att unga kvinnor besöker ungdomsmottagningar, jämfört med unga män (1). Ett potentiellt hinder för unga kvinnor med migrantbakgrund för att besöka en ungdomsmottagning kan vara kopplingen till sexualitet, som för många av dem är ett tabubelagt område. Tidigare studier har uppmärksammat hur könsbaserade kulturella normer kring ungdomars sexualitet kan påverka tillgång och tillgänglighet till SRH-relaterad information och tjänster (27, 28).

Inom migrantföreningar finns, eller har funnits, särskilda projekt med hälsokommunikatörer – främst män – som förmedlar information kring hiv/STI. Denna kommunikation sker oftast från dessa män till andra män. Det finns därmed en risk att kvinnliga migranter inte nås av denna information i samma utsträckning (29).

Gällande datainsamlingen som skedde på skolor var det flertalet skolledare som tackade nej till att delta, bland annat på grund av tidsbrist. De, liksom en del lärare, uttryckte även viss oro för att syftet med studien och frågorna skulle vara svåra för eleverna att förstå. Bland de skolor som valde att delta informerade skolledningen eleverna i förväg att deltagandet var frivilligt, utan att närmre förklara syftet med studien. Detta kan ha lett till ett lägre deltagande än väntat i några av skolorna. Emellertid, i samband med datainsamlingen fick eleverna träffa en av forskarna i studien som, på plats i skolan, berättade om studien och kunde besvara deras frågor. Bland dessa elever som var i skolan den aktuella dagen tackade 85 % ja till att delta.

Resultaten från de olika datainsamlingarna kan skilja sig åt eftersom deltagarna inte utgör en homogen grupp eller på grund av att familjemedlemmar eller kamrater närvarade under datainsamlingen. Användning av data från flera arenor kan bidra till en bredare bild av gruppen unga migranter. Det är svårt att diskutera hur representativa de svarande egentligen är för alla unga migranter i Sverige, även om majoriteten av respondenterna i studien hör till de största migrantgrupperna i Sverige. De kan inte sägas representera alla utlandsfödda personer i Sverige.

Resultatet visar att 63 % av deltagarna identifierade sig som män och 35 % som kvinnor. Detta kan delvis förklaras av migrationsmönster, med en större andel unga män än unga kvinnor som har kommit till Sverige på senare år. Enligt SCB var exempelvis 63 % av alla unga syrier i Sverige (15–29 år) män år 2017. Vidare identifierade sig 82 % av personerna från Sydasien i denna studie som män. 2 % (34 personer) valde ett annat alternativ på frågan om könsidentitet än man eller kvinna. På grund av det låga antalet bör resultaten för denna kategori (benämnd ”övriga”) tolkas med försiktighet och det går inte att dra några slutsatser om dem som grupp.

En styrka med studien är att enkäten fanns på olika språk (arabiska, dari, somaliska, tigrinja, engelska och svenska), var anpassad kulturellt och testades i en pilotstudie. En stor del av frågorna i studien är också direkt jämförbara med den nationella studien UngKAB15. Det är dock svårt att jämföra resultaten mellan dessa studier rakt av, eftersom det i vår studie inte går att göra någon bortfallsanalys eller använda kalibreringsvikter för att stärka representativiteten.

Utifrån resultaten i denna studie drar Folkhälsomyndigheten följande slutsatser:

• Unga migranter är en heterogen grupp. Den som utformar och genomför hälsofrämjande och förebyggande insatser bör ta hänsyn till det. Med stöd av ett normkritiskt och intersektionellt perspektiv kan utsatta grupper med särskilda behov uppmärksammas.
• Trots att majoriteten av respondenterna i denna studie, såväl unga män som unga kvinnor, uppger en god generell och sexuell hälsa framkommer ett behov av bättre tillgång till SRH-relaterade tjänster. För att tillgången till dessa tjänster ska öka behöver upplevda hinder såsom bristfällig information beaktas. Elevhälsan och ungdomsmottagningar, inklusive det webbaserade stödet YOUMO är arenor, med en underutnyttjad potential, som kan svara mot unga migranters behov av information och tjänster inom SRHR och hivprevention.
• Nyanlända unga migranter bör tidigt ges information om hälsa, sexualitet, jämställdhet, rättigheter, lagstiftning och vad samhället kan erbjuda för stöd och service. Det hälsofrämjande och förebyggande arbetet bör ha ett SRHR-perspektiv, vilket många av respondenterna i denna studie efterfrågade.
• Unga migranter behöver nås med information och erbjudande om testning för hiv/STI, eftersom testningsfrekvensen är relativt låg och migranter på grund av migrationen kan vara extra sårbara. Få uppger att de i samband med testning fått information om säkrare sex och sätt att skydda sig mot hiv och andra STI. Detta bör uppmärksammas på arenor som elevhälsa, ungdomsmottagningar och inom primärvårdens hälsoundersökningar för nyanlända migranter.
• Unga migranters, såväl pojkars som flickors, utsatthet av sexuella handlingar mot sin vilja bör i högre grad än idag uppmärksammas inom hälsofrämjande och förebyggande insatser. I denna studie uppger fler pojkar än flickor att de har dessa erfarenheter. Detta skiljer sig från resultat i tidigare studier och behöver därför bli föremål för ytterligare forskning. Även förekomst och omfattning av unga migranters utsatthet efter ankomst till Sverige bör kartläggas.
• Ur ett jämlikhets- och rättighetsperspektiv är det angeläget att unga migranter får tillgång till sex- och samlevnadsundervisning såsom unga personer i övriga befolkningen.

Originalstudien och rapporten Migration, sexuell hälsa och hiv/STI-prevention har gjorts av forskare, Faustine K. Nkulu Kalengayi, Isabel Goicolea och Mazen Baroudi vid institutionen för epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet, under ledning av professor Anna-Karin Hurtig.

Vid framtagandet av denna sammanfattning av rapporten har utredaren Robert Jonzon vid Folkhälsomyndigheten deltagit.

Icke-binär - Person som identifierar sig som varken kvinna eller man. Används ibland som ett paraplybegrepp för olika könsidentiteter.

FN - Förenta Nationerna

Hbtq - Homosexuella, bisexuella, transpersoner och queera

Hiv - Humant immunbristvirus

Intersektionellt perspektiv - Ett perspektiv som kan synliggöra hur olika maktordningar och diskrimineringsgrunder påverkar och ibland förstärker varandra

MENA - Mellanöstern och Nordafrika (Middle East and North Africa region)

MUCF - Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor

PTSD - Posttraumatiskt stressyndrom

SCB - Statistiska centralbyrån

SRH - Sexuell och reproduktiv hälsa

SRHR - Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (Sexual and Reproductive Health and Rights)

SSA - Afrika söder om Sahara (Sub Saharan Africa)

STI - Sexuellt överförda infektioner (sexually transmitted infections)

1. Regeringen. Nationell strategi mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar. Regeringskansliet; 2017. Available from: https://www.regeringen.se/4ad776/globalassets/regeringen/dokument/socialdepartementet/fokhalsa-och-sjukvard/nationell-strategi-mot-hiv-aids-och-vissa-andra-smittsamma-sjukdomar.pdf
2. Regeringen. Förordning (2013:1020) med instruktion för Folkhälsomyndigheten. Stockholm, 2013.
3. Regeringen. Prop. 2017/18:249 God och jämlik hälsa – en utvecklad folkhälsopolitik. Regeringskansliet; 2018.
4. Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten. Underlag till nationell strategi för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Stockholm: Socialstyrelsen; 2014.
5. Starrs AM, Ezeh AC, Barker G, Basu A, Bertrand JT, Blum R, et al. Accelerate progress—sexual and reproductive health and rights for all: report of the Guttmacher–Lancet Commission. The Lancet. 2018;391(10140):2642-92.
6. United Nations. International Conference on Population and Development (ICPD), Cairo 1994. ICPD [Internet]. 1994. Available from: http://www.un.org/popin/icpd2.htm
7. The United Nations. Report of the Fourth World Conference on Women: Beijing, 4-15 September 1995. [New York]: United Nations; 1996.
8. UNESCO. People on the Move Handbook of selected concepts and terms: The Hague process on Refugees and Migration Foundation (THP) - UNESCO Section on International Migration and Multicultural Policies 2008. Available from: http://unesdoc.unesco.org/images/0016/001636/163621e.pdf
9. Regeringskansliet. Diskrimineringslag (2008:567) Regeringskansliet; 2017. Available from: http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/diskrimineringslag-2008567_sfs-2008-567
10. Folkhälsomyndigheten. Ungdomar och Sexualitet 2014/15 i samarbete med Ungdomsbarometern: Folkhälsomyndigheten; 2016. Available from: https://www.folkhalsomyndigheten.se/globalassets/livsvillkor-levnadsvanor/hiv-sti-prevention/preventionsgrupper/uungdomsbarametern-2014.pdf (PDF, 872 kB)
11. Folkhälsomyndigheten. Sexualitet och hälsa bland unga i Sverige – UngKAB15 – en studie om kunskap, attityder och beteende bland unga 16–29 år [Elektronisk resurs] 2017. Available from: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/11272529714342b390d40fe3200f48cf/sexualitet-halsa-bland-unga-sverige-01186-2017-1-webb.pdf (PDF, 921 kB)
12. Regeringskansliet. Skollag (2010:800). Stockholm: Regeringskansliet, 2010. Available from: http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/skollag-2010800_sfs-2010-800
13. Pfarrwaller E, Suris J-C. Determinants of health in recently arrived young migrants and refugees: a review of the literature. Italian Journal of Public Health [Internet]. 2012; 9(3). Available from: https://ijphjournal.it/article/viewFile/7529/6788
14. Rodríguez-Álvarez E, González-Rábago Y, Borrell LN, Lanborena N. Perceived discrimination and self-rated health in the immigrant population of the Basque Country, Spain. Gaceta sanitaria [Internet]. 2017; 31(5):[390-5 pp.].
15. Strid S, Enelo J-M, Cinthio H, Baianstovu R. Det hedersrelaterade våldets och förtryckets uttryck och samhällets utmaningar. En kartläggning i Göteborg, Malmö och Stockholm 2017–2018 [Elektronisk resurs] Del III: Redovisning av den kvantitativa delstudien i Stockholm. Malmö Stad & Örebro Universitet, 2018. Available from: https://malmo.se/download/18.578ac132166b2bd8d609f81/1541751689593/Det+hedersrelaterade+v%C3%A5ldets+och+f%C3%B6rtryckets+uttryck+och+samh%C3%A4llets+utmaningar+-+2018+Malm%C3%B6+stad.pdf
16. Folkhälsomyndigheten. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) i Sverige 2017. Resultat från befolkningsundersökningen SRHR2017. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2019.
17. Arpi I. Flyktingpojkar utnyttjas sexuellt. Svenska Dagbladet [Internet]. 2016. Available from: https://www.svd.se/flyktingpojkar-utnyttjas-sexuellt
18. Regeringskansliet. Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Afghanistan 2015-2016. Stockholm, 2017.
19. Damon A, Arvanitidis B, Nagel C. The Teenage Refugees Selling Sex on Athens Streets. Cable News Network. 2015.
20. Digidiki V, Bhabha J. Emergency within an emergency: the growing epidemic of sexual abuse and exploitation of migrant children in Greece. Boston: FXB Center for Health and Human Rights at Harvard University; 2017. Available from: https://reliefweb.int/sites/reliefweb.int/files/resources/Emergency-Within-an-Emergency-FXB.pdf
21. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Särskilt utsatta ungdomsgrupper: ungas sexuella och reproduktiva rättigheter. Stockholm: Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor; 2016. Available from: https://www.mucf.se/sites/default/files/publikationer_uploads/sarskilt-utsatta-ungdomsgrupper-fokus15-del2.pdf
22. Diskrimineringsombudsmannen. Rätten till sjukvård på lika villkor: rapport. Stockholm: Diskrimineringsombudsmannen; 2012. Available from: http://www.do.se/sv/Material/Ratten-till-sjukvard-pa-lika-villkor
23. Höög K, Shalmashi S, Gustavsson E. Sex och samlevnad i en ny värld - Ett projekt för ensamkommande flyktingungdomar Stockholms läns landsting, LAFA; 2013. Available from: https://www.kcsh.se/Documents/Sex%20och%20samlevnad%20i%20en%20ny%20värld.pdf
24. UMO. Vad behöver unga nyanlända? En studie av ensamkommandes och andra unga nyanländas behov när det gäller frågor kring sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) och psykisk hälsa. 2016. Available from: https://www.umo.se/globalassets/umo/block/standardtexter/umo-rapport-vad-behover-unga-nyanlanda.pdf
25. Kastbom ÅA, Sydsjö G, Bladh M, Priebe G, Svedin CG. Differences in sexual behavior, health, and history of child abuse among school students who had and had not engaged in sexual activity by the age of 18 years: a cross-sectional study. J Adolescent health, medicine therapeutics [Internet]. 2016 [cited 2019 25 april]; 7:[1 p.]. Available from: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4712967/pdf/ahmt-7-001.pdf
26. FSUM (Föreningen för Sveriges ungdomsmottagningar). Riktlinjer för Sveriges ungdomsmottagningar (2018). http://fsum.nu/wp-content/uploads/2018/12/FSUM-Riktlinjer.pdf
27. Kingori C, Ice GH, Hassan Q, Elmi A, Perko E. ‘If I went to my mom with that information, I’m dead’: sexual health knowledge barriers among immigrant and refugee Somali young adults in Ohio. Ethnicity & health [Internet]. 2018; 23(3):[339-52 pp.].
28. Metusela C, Ussher J, Perz J, Hawkey A, Morrow M, Narchal R, et al. “In My Culture, We Don’t Know Anything About That”: Sexual and Reproductive Health of Migrant and Refugee Women. International journal of behavioral medicine [Internet]. 2017; 24(6):[836-45 pp.]
29. Kalengayi FKN, Hurtig A-K, Ahlm C, Ahlberg BM. “It is a challenge to do it the right way”: an interpretive description of caregivers’ experiences in caring for migrant patients in Northern Sweden. BMC health services research [Internet]. 2012; 12(1):[433 p.]