Miljöhälsorapport 2021 presenterar resultat från 2019 års miljöhälsoenkät om barns miljörelaterade hälsa. Enkäten innefattar frågor om miljörelaterade exponeringar, hälsofrämjande faktorer samt besvär och sjukdomar hos barn i tre olika åldersgrupper (8 månader, 4 år och 12 år). Rapporten beskriver förekomst och exponering, hälsoeffekter och eventuella hälsorisker av olika miljöfaktorer hos barn. Rapporten beskriver också hur självrapporterade exponeringar och besvär har förändrats över tid och hur dessa skiljer sig åt mellan barn i olika grupper i befolkningen. Miljöhälsorapport 2021 är den sjätte nationella rapporten om befolkningens miljörelaterade hälsa i Sverige och den tredje i ordningen som rör barn. Rapporten tas fram som en del i Folkhälsomyndighetens uppdrag att följa, utvärdera och sprida kunskap om hur människors hälsa påverkas av miljön.

Aktuell kunskap om miljöns betydelse för barns hälsa, både med avseende på negativa och på främjande effekter, utgör ett viktigt beslutsunderlag för prioriteringar och åtgärder inom det miljörelaterade folkhälsoarbetet, i synnerhet inom hälsoskyddsområdet och i miljömålsarbetet. Rapporten riktar sig främst till beslutsfattare och handläggare inom miljöhälsoområdet på nationell, regional och lokal nivå. Data som presenteras i rapporten används även för uppföljning av folkhälsan och dess bestämningsfaktorer, Agenda 2030, miljömålen, i den regionala hälsorelaterade miljöövervakningen och i Sveriges internationella rapportering av miljöhälsa.

Folkhälsomyndigheten har tagit fram Miljöhälsorapport 2021 utifrån fördjupade analyser av enkätresultaten och beskrivning av aktuell kunskap på området. I arbetet har forskare vid Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet, deltagit. Dessa presenteras i avsnittet Medverkande författare. Projektledare har varit Linda Molander och ansvarig avdelningschef har varit Britta Björkholm.

Folkhälsomyndigheten

Johan Carlson
Generaldirektör

En viktig uppgift för Folkhälsomyndigheten är att ta fram och sprida vetenskapligt grundad kunskap som främjar hälsa och förebygger sjukdomar och skador. I myndighetens uppdrag ingår att följa hälsoläget i befolkningen och de faktorer som påverkar detta. I instruktionen står särskilt att myndigheten ska ”följa upp, utvärdera och sprida kunskap om hur människors hälsa påverkas av miljön” (1). Barn och unga är en prioriterad grupp inom folkhälsopolitiken och i Folkhälsomyndighetens uppdrag.

Miljöhälsorapport 2021 presenterar resultat från barnens miljöhälsoenkät 2019 (BMHE 19). BMHE 19 visar ett tvärsnitt av exponeringen för olika miljöfaktorer och den självrapporterade hälsan hos barn i befolkningen vid ett visst tillfälle. Det är den tredje miljöhälsoenkäten som följer upp barns hälsa. Flera av frågorna i BMHE 19 fanns även med i de tidigare enkäterna 2003 och 2011, så i många fall har jämförelser mellan undersökningstillfällena kunnat göras. Rapporten ger information om barns miljörelaterade hälsa i Sverige i dag, hur den har utvecklats över tid och hur den ser ut bland barn i olika grupper i befolkningen. Rapporten presenterar också resultaten från BMHE 19 i förhållande till den samlade kunskap som finns idag om barns exponering och besvär av de miljöfaktorer som ingår i undersökningen.

Barn är ofta känsligare än vuxna för påverkan av den omgivande miljön. Det beror på att organ och organsystem utvecklas genom hela fosterstadiet och barndomen, vilket gör dem särskilt mottagliga för störning. Risken för flera vanliga folksjukdomar och besvär, så som astma och allergi, fetma och benskörhet kan påverkas av fysiska och kemiska faktorer i den miljö som barnen växer upp i. Exponering för till exempel kemiska ämnen tidigt i livet kan ge bestående effekter och som ibland visar sig först i vuxen ålder.

Barn riskerar också att utsättas för högre exponering för olika miljöfaktorer än vuxna eftersom de äter, dricker och andas mer i förhållande till sin kroppsstorlek. Dessutom har barn andra sätt att bete sig och interagera med omgivningen, vilket också kan innebära en högre exponering för vissa miljöfaktorer. Barn tillbringar även en stor del av sin tid inomhus och i miljöer som kan medföra vissa specifika exponeringar, till exempel i skolan eller idrottsanläggningar.

Barn har svårt att själva påverka vilka miljöer de vistas i, och de påverkas i hög grad av familjens levnadsvanor och livsvillkor. Barn som växer upp under sämre socioekonomiska förhållanden utsätts ofta i högre grad för olika riskfaktorer i bostaden och närmiljön. Socioekonomiska faktorer kan även vara avgörande för om familjen har möjlighet att välja bort miljöer som innebär hälsorisker och hantera ohälsa som är kopplad till miljöfaktorer. I det förebyggande arbetet med barns miljörelaterade hälsa behöver alla dessa faktorer beaktas – fysiologi, beteende och valmöjligheter – för att skapa miljöer som inte har negativ inverkan på barns hälsa, och som samtidigt främjar den.

Barn utsätts för luftföroreningar främst när de förflyttar sig i olika trafikmiljöer, men även inomhusmiljön påverkas genom att luftföroreningar tränger in i bostäder och klassrum.

Enligt BMHE 19 är det mer än dubbelt så vanligt att 4-åringar tillbringar en timme eller mer varje dag åt att resa till och från skolan, förskolan och andra aktiviteter jämfört med 2003 (en ökning från 6,0 till 15 procent). Andelen är högre bland barn med utrikes födda vårdnadshavare jämfört med inrikes födda (30 respektive 13 procent), och bland barn med vårdnadshavare med grundskola som högsta utbildning jämfört med de med högskoleutbildning (36 respektive 17 procent). Det är vanligare att 12-åringarna går, cyklar eller åker kollektivt på vardagarna jämfört med 4-åringarna. Bland 4-åringarna åker en större andel bil (28 procent), men den har minskat avsevärt sedan 2003 (44 procent). Endast 5,9 procent av 12-åringarna åker bil, vilket är på samma nivå som 2003, men en lägre andel än 2011.

BMHE 19 visar att 15 procent av barnen bor i en bostad där något fönster vetter mot en större gata eller trafikled, och att vårdnadshavarna till dessa barn i högre utsträckning upplever att luftkvaliteten är dålig i och i närheten av deras bostad. Andelen som bor så och som upplever dålig luftkvalitet har minskat jämfört med enkätundersökningarna 2011 och 2003, men barn i vissa grupper är mer utsatta än andra. Andelen med något fönster mot en starkt trafikerad gata 2019 var 13 och 25 procent bland barn med högskole- respektive grundskoleutbildade vårdnadshavare, samt 12 och 21 procent bland barn med inrikes respektive utrikes födda vårdnadshavare. Andelen som rapporterar ganska dålig eller mycket dålig luftkvalitet inne i bostaden är också högre bland vårdnadshavare med grundskola som högsta utbildning jämfört med om de har högskoleutbildning (13 respektive 2,1 procent), och bland utrikes födda vårdnadshavare jämfört med inrikes födda (4,8 respektive 2,0 procent).

Att bo i ett bullerutsatt läge ökar risken för besvär. Enligt BMHE 19 har cirka 12 procent av barnen som bor i flerfamiljshus sitt sovrumsfönster mot en större gata eller trafikled, järnväg eller industri, och av 12-åringarna är 5,4 procent mycket störda av trafikbuller i hemmet.

Av 12-åringarna uppger också 3,2 procent att de har svårt att somna, och knappt 2 procent att de blir väckta av trafikbuller varje vecka. Andelen som har svårt att somna har ökat sedan 2011. Dessutom uppger 4,2 procent att de har svårt att sova med öppet fönster på grund av trafikbuller. BMHE 19 visar att en högre andel 12-årigar besväras av buller i hemmet jämfört med 2011. I hemmiljön har besvären av ljud från andra barn, fläktar, vägar och grannar ökat. I skolmiljön har besvären av ljud från andra barn och vägar samt buller i skolmatsalen ökat.

Andelen barn som bor i bullerutsatta lägen är lägre bland barn med vårdnadshavare som har högskoleutbildning (17 procent) än bland barn med vårdnadshavare med gymnasieutbildning (23 procent) eller grundskoleutbildning som högsta utbildningsnivå (31 procent). Barn med vårdnadshavare med grundskola som högsta utbildning är också mer besvärade av buller i sin boendemiljö än om vårdnadshavarna har högskoleutbildning.

Barn tillbringar sin mesta tid i olika inomhusmiljöer, så dessa har stor betydelse för deras exponering för olika miljöfaktorer. I BMHE 19 anger 11 procent av vårdnadshavarna att deras 12-åringar har huvudvärk, är trötta eller har besvär med ögon, näsa eller luftvägar på grund av inomhusmiljön i bostaden och/eller skolan minst en gång i veckan. Det är en ökning från 8,8 procent 2011. Huvuddelen av besvären rapporteras bero på inomhusmiljön i skolan.

Totalt 11 procent av vårdnadshavarna anger att de har tecken på fuktskada i hemmet, vilket är på samma nivå som 2011. Fuktskador, synligt mögel och mögellukt är något vanligare i hyresrätter än i småhus eller bostadsrätter, och tecken på fuktskador är också vanligare om familjen är trångbodd. Utifrån svaren i BMHE 19 beräknas fukt och mögel i bostaden orsaka knappt 3 500 fall av astma varje år bland barn upp till 4 års ålder.

Av de vårdnadshavare som har svårt att reglera inomhustemperaturen i bostaden och rapporterar att det är för kallt inomhus under vinterhalvåret, utgör de som har lägre utbildningsnivå eller är utrikes födda den största andelen.

Exponeringen för miljötobaksrök, eller passiv rökning, har minskat. Enligt BMHE 19 bodde 8,0 procent av barnen tillsammans med en vårdnadshavare som röker, jämfört med att 9,9 procent av vårdnadshavarna rökte 2011 och 17 procent 2003. Barn med vårdnadshavare som har grundskola som högsta utbildning exponeras oftare för miljötobaksrök än om vårdnadshavarna har högre utbildning, men sedan 2011 har exponeringen minskat markant bland dessa barn. Andelen mammor som röker under graviditeten har också minskat sedan 2011, från 5,0 procent till 2,3 procent.

Många barn i Sverige har astma och olika slags allergier. Astma är den vanligaste kroniska lungsjukdomen hos barn. Enligt BMHE 19 har 14 procent av barnen i 4-årsåldern astma, och 9,3 procent av 12-åringarna. Andelarna är jämförbara med de tidigare miljöhälsoenkäterna. Allergisnuva är en annan vanlig sjukdom hos barn som kan ge nästäppa, rinnsnuva och nysningar. Andelen barn med allergisnuva har ökat över tid från 3,6 procent av 4-åringarna i BMHE 11 till 5,4 procent i BMHE 19. För 12-åringar sågs under samma period en ökning från 12 procent till 15 procent. Allergi mot pollen och pälsdjur är de vanligaste allergibesvären i befolkningen. Bland 12-åringarna har 19 procent pollenallergi, vilket är en ökning från 14 procent 2011, och 5,8 procent har pälsdjursallergi, vilket är på samma nivå som 2011. Drygt 4 procent av 12-åringarna anger att de får svåra besvär av pollen eller pälsdjur.

Atopiskt eksem (kallas även böjveckseksem eller barneksem) är den vanligaste typen av eksem hos barn. Enligt BMHE 19 har 7,5 procent av barnen sådant eksem, och det är ungefär samma andel som i de tidigare enkäterna. Många konsumentprodukter innehåller kemiska ämnen som är allergiframkallande vid hudkontakt, till exempel hårfärgprodukter och smycken. Andelen barn som har färgat håret har inte förändrats över tid, och någon förändring ses inte heller för andelen barn som har nickelallergi. Både hårfärgning och nickelallergi är vanligare bland flickor än bland pojkar. Bland 12-åringarna har 11 procent av flickorna nickelallergi jämfört med 1,2 procent av pojkarna. Färre 12-åringar har haft någon tillfällig tatuering jämfört med 2011, och 3,5 procent av dem som haft en tillfällig tatuering har fått hudbesvär.

Livsmedel och dricksvatten är de största källorna till exponering för många kemikalier och miljöföroreningar. Fisk innehåller många viktiga näringsämnen, men en del fisksorter kan också innehålla höga halter av miljöföroreningar som är skadliga för hälsan. Livsmedelsverket rekommenderar därför en begränsad konsumtion av till exempel vissa insjöfiskar samt strömming och sill från Östersjön. Gruppen 12-åringar åt totalt sett mer fisk 2019 än vad de gjorde 2011, medan både mammor och barn äter mindre strömming och sill. Enligt BMHE 19 är det färre än 7 procent av barnen och mammorna som överskrider Livsmedelsverkets rekommendation att inte äta strömming eller sill från Östersjön mer än 2–3 gånger per år.

Kemikalier i skolan och förskolan har också betydelse för barnens totala exponering eftersom mycket tid tillbringas där. Med åldern ökar sedan betydelsen av miljön i lokaler och anläggningar för fritidsaktiviteter för barnens kemikalieexponering. Andelen 12-åringar som tränar på konstgräs minst en gång per vecka har ökat från 24 procent 2011 till 32 procent 2019, med en större andel pojkar (39 procent) än flickor (24 procent). Barn med utrikes födda vårdnadshavare är mer aktiva på konstgräsplaner än andra barn (30 respektive 15 procent). Det är också vanligare att dessa barn besöker simhallen minst en gång per vecka (22 respektive 8,7 procent).

Konsumentvaror och produkter kan innehålla och medföra exponering för hälsofarliga kemikalier. I BMHE 19 svarar vårdnadshavare till 8 månader gamla barn i högre utsträckning att de tar hänsyn till kemikalier när de handlar jämfört med vårdnadshavare till äldre barn. För alla åldersgrupper har kemikalier störst påverkan vid inköp av mat och hygienartiklar. Vårdnadshavare med högre utbildningsgrad eller som är födda i Sverige svarar oftare att kemikalieinnehållet påverkar deras inköp.

Solljusets UV-strålning är viktig för att D-vitamin ska bildas i huden, men den kan också orsaka hudcancer. Att bränna sig är en riskfaktor för cancer. Andelen barn som bränt sig i solen någon gång under det senaste året har sjunkit något. Enligt BMHE 19 hade 20 procent av 4-åringarna bränt sig under det senaste året, vilket är på samma nivå som 2011. Bland 12-åringarna är det färre som har bränt sig 2019 jämfört med 2011 (44 respektive 48 procent).

Andelen barn som regelbundet skyddas mot solen har ökat jämfört med 2011. De vanligaste sätten att skydda sig är genom att ha på sig kläder och att använda solskyddskräm.

Grönska och grönområden främjar hälsan, bland annat genom att verka stressreducerande, uppmuntra till fysisk aktivitet och minska exponering för luftföroreningar, buller, värme och skadligt solljus.

Resultaten från BMHE 19 visar att andelen barn som varje dag vistas i grönområden har minskat betydligt över tid, från 78 procent 2003 till 49 procent 2019. Barn med utrikes födda vårdnadshavare och barn som bor trångt vistas mer sällan i grönområden jämfört med andra barn. Vårdnadshavarnas utbildningsnivå har också betydelse för vistelsen i grönområden. Enligt BMHE 19 är flickor mer sällan i grönområden om deras vårdnadshavare har grundskola som högsta utbildningsnivå jämfört med om de har högre utbildning. Denna skillnad syns inte på samma sätt bland pojkar.

Klimatförändringen kan påverka barns hälsa genom till exempel ökad värmestress, förvärrade allergibesvär och ökad risk för vissa infektionssjukdomar.

I BMHE 19 svarade cirka 20 procent av barnen i åldersgruppen 12 år att de väldigt ofta eller ofta oroar sig för klimatförändringen. Mest oroliga är flickor vars vårdnadshavare har högskoleutbildning (24 procent), och lägst är oron bland pojkar vars vårdnadshavare har grundskoleutbildning (16 procent). Barn med vårdnadshavare som är utrikes födda är mer oroliga för klimatförändringen än barn med vårdnadshavare som är födda i Sverige, liksom barn i storstadsområden är mer oroliga jämfört med barn som bor i andra delar av landet.

Det är viktigt att beakta barns sammanlagda exponering eftersom det är den totala exponeringen från alla typer av miljöer och källor som är avgörande för deras miljörelaterade hälsa.

Barn som i hög grad är exponerade för en belastande miljöfaktor kan vara extra utsatta också för andra, och ofta har det samband med socioekonomiska faktorer såsom vårdnadshavarnas utbildning och inkomst, eller födelseland. Barn vars vårdnadshavare har grundskola som högsta utbildning är en relativt liten grupp i BMHE 19, och för vissa jämförelser i rapporten är underlaget för litet för att några säkra slutsatser ska kunna dras. Resultaten från BMHE 19 visar dock sammantaget att barn med vårdnadshavare som har grundskola som högsta utbildning eller är utrikes födda i högre utsträckning exponeras och påverkas negativt av faktorer i både inomhus- och utomhusmiljön, jämfört med andra barn.

Till exempel bor en större andel av dessa barn enligt BMHE 19 i bostäder med fönster mot trafikerad gata och vistas längre tid i trafiken. Detta kan innebära en högre exponering för både hälsoskadliga luftföroreningar och ljudnivåer. Dessa grupper rapporterar också att de upplever sämre luftkvalitet och besväras av buller i hemmet i högre utsträckning jämfört med övriga.

Det är också vanligare att barn är trångbodda om deras vårdnadshavare har grundskola som högsta utbildning eller är utrikes födda, och tecken på fuktskada i hemmet är vanligare i trångbodda familjer. Barn som bor trångt vistas inte heller lika ofta i grönområden jämfört med genomsnittet. Studier har också visat att tillgången till grönområden ofta är sämre i områden med lägre hushållsinkomst. I dessa områden är även trångboddhet vanligare.

För att uppnå en god och jämlik miljörelaterad hälsa behöver hänsyn tas både till samtidig exponering för olika miljöfaktorer och samvariation mellan dessa, såsom buller, luftföroreningar och vistelse i grönområden, samt hur den miljörelaterade hälsan ser ut i olika grupper i befolkningen. Socioekonomiska faktorer kan samverka och förstärka risker, men på samma sätt kan hälsofrämjande faktorer förstärka varandra i en positiv riktning. Ett exempel är stadsgrönska som kan bidra till att minska skadlig exponering för bland annat luftföroreningar och värmeöar, samtidigt som grönområden bidrar till välmående och skapar förutsättningar för fysisk aktivitet. Med ett jämlikhetsperspektiv i uppföljningen av barns miljörelaterade hälsa kan utsatthet identifieras och åtgärder vidtas och anpassas för att skydda och främja alla barns hälsa.

The Public Health Agency of Sweden has the task of disseminating scientifically based knowledge to promote health and prevent disease and injury. Its mission from the government is also to monitor the health status of the population and the factors affecting it. The mission specifically states that the agency shall “follow-up, evaluate and disseminate knowledge on how human health is impacted by the environment”. Children are a prioritised group in public health policy and in the mission of the Public Health Agency.

The Environmental Health Report 2021 is based on the Children's Environmental Health Survey 2019 (BMHE 19). BMHE 19 shows a cross-section of exposure to environmental factors and self-reported health of children in the population at a given time. It is the third environmental health survey conducted to monitor children's health in relation to environmental factors. Several of the questions in BMHE 19 were also included in the 2003 and 2011 surveys, hence enabling a comparison between them. The report presents information about the environmental health of children in Sweden, its development over time, and the status of children’s health in different groups of the population. The report also analyses the survey results in relation to current knowledge about children's exposure to the environmental factors included in the survey and the health effects such exposure may cause.

Children are often more sensitive than adults to the influence of their surrounding environment. This is because organs and organ systems develop throughout the fetal stage and childhood, making them particularly susceptible to the negative effects of environmental factors. Exposure to, for example, chemical substances in early life can cause permanent effects that manifest in adulthood. Chemical and physical factors in children’s environments affect the risks of several common diseases and disorders, such as asthma and allergies, obesity and osteoporosis.

Children are also at risk of a relatively higher exposure to different environmental factors than adults because they eat, drink, and breathe in greater volumes in relation to their body size. The fact that children have different behaviours and ways of interacting with their surrounding environment may also lead to higher exposure to certain environmental factors, such as chemicals and noise. Children also spend a large part of their time indoors, including in environments where they may be exposed to specific environmental factors, for example at school or sports facilities.

Children are also more vulnerable to environmental exposure as they have limited possibilities to influence their surroundings. Children who grow up in poorer socio-economic conditions are more often exposed to risk factors in their homes and local environments. Socio-economic factors can determine the possibility of families to avoid environments posing health risks to children, and may also influence the ability to cope with health problems arising from such risks. In the work with children's environmental health, all of these factors must be taken into account – children’s physiology, behaviour, and dependence on adults – in order to create environments that do not negatively impact on children's health and instead promote health.

Children are exposed to air pollution mainly in different traffic environments. However, exposure can also occur in indoor environments by air pollution entering homes and classrooms.

According to BMHE 19, it is more than twice as common that 4-year-olds spend an hour or more travelling to and from school, preschool, and other activities on a daily basis compared to 2003 (from 6.0 to 15 percent). The proportion is higher among children of foreign-born guardians compared to those born in Sweden (30 and 13 percent, respectively). The proportion is also higher among children to guardians having elementary school as their highest education compared to those with university education (36 and 17 percent, respectively). It is more common for 12-year-olds to walk, cycle, or travel by public transport on weekdays compared to 4-year-olds. A higher proportion of the 4-year-olds instead travel in cars (28 percent), although this has decreased significantly since 2003 (44 percent). Only 5.9 percent of 12-year-olds travel by car, which is comparable to 2003, but a decrease since 2011.

BMHE 19 shows that 15 percent of children live in a home where at least one window faces a major street or traffic route. It is more common among these children to report poor air quality in and around their home compared to other children. The proportion of children living in such homes and who experience poor air quality has decreased compared to the previous surveys, but children in some sub-groups are more exposed than others. Among children of guardians born abroad or with elementary school as their highest education, it is more common to have a window facing a busy street as well as to experience poor air quality in and near the residence compared to those with guardians born in Sweden or having university education.

Residents in areas with heavy traffic are more likely to be annoyed by noise in their homes. According to BMHE 19, about 12 percent of children living in apartment buildings have their bedroom window facing a major street or traffic route, railway or industry, and 5.4 percent of 12-year-olds are very annoyed by traffic noise in their home.

Of the 12-year-olds, 3.2 percent also report having difficulty falling asleep and close to 2 percent are woken up due to traffic noise at least once a week. The proportion of children having difficulty falling asleep has increased since 2011. In addition, 4.2 percent say they have difficulty sleeping with a window open due to traffic noise. BMHE 19 shows that a higher proportion of 12-year-old children are disturbed by noise at home compared to 2011. These noises include those from other children, ventilation systems, roads, and neighbours. In the school environment, more children are disturbed by noise from other children, road traffic and in the canteen.

The proportion of children living in noise-prone environments is lower among children to guardians with university education (17 percent) than among children to guardians with upper secondary education (23 percent) or elementary school as the highest level of education (31 percent). Children of guardians with only an elementary school education are also more disturbed by noise in their living environment than those with guardians with a higher education.

Children spend most of their time in different indoor environments, which consequently are of importance for their exposures to various environmental factors. In BMHE 19, 11 percent of the guardians indicate that their 12-year-olds have headaches, are tired, or have problems with their eyes, nose, or airways due to the indoor environment in their home and/or school at least once a week. This is an increase from 8.8 percent in 2011. Most of the symptoms are reported to be due to the indoor environment in school.

A total of 11 percent of guardians report they have signs of dampness and mould in the home, which is the same level as in 2011. Signs of dampness and mould are slightly more common in rental apartments than in single-family homes or self-owned apartments, and it is also more common in crowded households. Based on the responses in BMHE 19, dampness and mould in the home are estimated to cause just under 3,500 cases of asthma each year among children up to 4 years of age.

A higher proportion of guardians with lower levels of education or who were born abroad report having difficulty regulating the indoor temperature in the home and that the indoor environment is too cold during the winter months.

Exposure to environmental tobacco smoke, or second-hand tobacco smoke, has decreased over time. Approximately 8 percent of children live with a guardian who smokes, and 0.3 percent of children live with a guardian who smokes in the home. Children with guardians having only elementary education are more likely to be exposed to environmental tobacco smoke compared to children with guardians with a higher education level. However, since 2011 exposure has significantly decreased among these children. The proportion of mothers who smoke during pregnancy has also decreased since 2011, from 5.0 percent to 2.3 percent.

Many children in Sweden have asthma and other allergic diseases. Asthma is the most common chronic lung disease in children. According to BMHE 19, 14 percent of 4-year-olds and 9.3 percent of 12-year-olds have asthma, which is comparable to previous survey years. Allergic rhinitis is another common disease in children that can cause a blocked and runny nose as well as sneezing. According to survey results allergic rhinitis has increased from 3.6 to 5.4 percent among 4-year-olds and from 12 to 15 percent among 12-year-olds between 2011 och 2019. The most common allergies in the population are allergies to pollen and furry animals. Among 12-year-olds, 19 percent have a pollen allergy, which is an increase since 2011, and 5.8 percent have an allergy to furry animals, which is comparable to 2011. Just over 4 percent of 12-year-olds report that they experience severe problems from pollen or furry animals.

Atopic dermatitis is the most common type of childhood eczema. According to BMHE 19, 7.5 percent of the children have atopic eczema, which is about the same proportion as in the previous surveys. Many consumer products contain chemical substances that are allergenic through skin contact, such as hair colouring products and jewellery. The proportion of children who have dyed their hair has not changed over time, nor is any change seen in the proportion of children having nickel allergy. Both hair dyeing and nickel allergy are more common among girls than boys. Among 12-year-olds, 11 percent of the girls have nickel allergy compared to 1.2 percent of the boys. Fewer 12-year-olds have had a temporary tattoo compared to 2011, and 3.5 percent of them have experienced skin symptoms from the tattoo.

Food and drinking water are the main sources of exposure to many chemicals and environmental pollutants. Fish contain many important nutrients, but some may also contain high levels of pollutants that are harmful to health. The Swedish Food Agency therefore recommends limited consumption of, for example, certain freshwater fish and Baltic herring. The group of 12-year-olds reported eating more fish overall in 2019 than they did in 2011, but both mothers and children ate less herring. The Swedish Food Agency recommends not eating herring from the Baltic Sea more than 2–3 times a year, and according to BMHE 19 less than 7 percent of children and mothers exceed this recommendation.

Chemicals in schools and preschools also contribute to children's overall exposure because a lot of time is spent in these environments. The environment at different recreational facilities is also important for children’s chemical exposure, and increases with age. The proportion of 12-year-olds practicing on artificial turf at least once a week has increased from 24 percent in 2011 to 32 percent in 2019, with a higher proportion among boys (39 percent) than girls (24 percent). Children whose guardians are born abroad are more active on artificial turf pitches than other children (30 and 15 percent, respectively). It is also more common for these children to visit indoor swimming pools at least once a week (22 percent and 8.7 percent, respectively).

Consumer articles and products may contain hazardous chemicals, also contributing to the overall exposure. In BMHE 19, guardians of 8-month-old children more often report that they take chemicals into account when shopping compared to guardians of older children. For all age groups, consideration of chemical content has most bearing on the purchasing of food and hygiene products, compared to other items. Guardians with a higher degree of education or who were born in Sweden more often report that the chemical content affects their purchases.

UV radiation from sunlight is important for vitamin D production, but it can also cause skin cancer. Getting burnt by the sun is a risk factor for cancer. The proportion of children who have been sunburnt at some point during the last year has decreased slightly compared to previous survey years. According to BMHE 19, 20 percent of the 4-year-olds were burnt in the past year, which was on the same level as in 2011. Among 12-year-olds, fewer were burnt in 2019 compared to 2011 (44 percent and 48 percent, respectively).

The proportion of children that are regularly protected from the sun has increased compared to 2011. The most common forms of protection are by wearing clothes and using sunscreen.

Greenery and green spaces promote health, for example by contributing to reducing stress, encouraging physical activity, and reducing exposure to air pollution, noise, heat, and harmful sunlight.

The results of BMHE 19 show that the proportion of children spending time in green areas every day has decreased significantly over time, from 78 percent in 2003 to 40 percent in 2019. Children living in crowded households and children with guardians born abroad more seldom spend time in green areas compared to other children. Guardians’ level of education also correlates with how often the children spend time in green areas: According to BMHE 19, girls are less likely to spend time in green areas if their guardians have elementary school as their highest education. A corresponding difference is not seen for boys.

Climate change may affect children's health through, for example, increased heat stress, worsening of allergy symptoms, and increased risk of certain infectious diseases.

The results of BMHE 19 show that about 20 percent of children aged 12 very often or often worry about climate change. Girls whose guardians have a university education are most worried (24 percent), while the lowest concern is reported among boys whose guardians have only elementary education (16 percent). Children with guardians born abroad are more worried about climate change than children with guardians born in Sweden, as are children in metropolitan areas compared to children living in other parts of the country.

It is important to consider exposure from all types of environments and sources, since it is the cumulative exposure that determines children’s environmental health.

To be co-exposed to different risk factors, such as air pollution and noise, is often related to socio-economic conditions, such as level of education and income, or country of birth of the guardians. Children whose guardians have elementary education as their highest education is a relatively small group in BMHE 19. For this reason, the amount of data is insufficient for any firm conclusions to be drawn for some comparisons made in the report. However, the overall results of BMHE 19 show that children of guardians who have only elementary education or who were born abroad report that they are more exposed and more negatively affected by factors in both indoor and outdoor environments compared to other children.

For example, children in these groups more often live in homes with windows facing a busy street and spend more time in traffic according to BMHE 19. These children also report that they experience poorer air quality as well as being more disturbed by noise at home compared to others.

Moreover, crowded households are more common in families where guardians have elementary school as their highest education or were born abroad. Concurrently, signs of dampness and mould in the home are more common in crowded households. Children who live in crowded households also spend less time in green areas. Studies have shown that green spaces often are less accessible in areas with lower levels of income, which are also areas where crowded households are more common.

In order to achieve a good and equitable environmental health, consideration to simultaneous exposure to different environmental factors is needed, including noise, air pollution and green spaces, as well as how these factors affect different groups in the population. Risk factors can interact and reinforce one another, in the same way that synergies can occur between health-promoting factors. One example is urban greenery, which can help reduce harmful exposure to, for example, air pollution and heat islands, and at the same time contribute to wellbeing and promote physical activity. With an equity perspective in the follow-up of children's environmental health, vulnerable groups can be identified and measures be taken and adapted to protect and promote good health of all children.

En bra start i livet ökar möjligheterna till en god hälsa (2). En hälsofrämjande miljö kan påverka barns fysiska, psykiska, kognitiva och sociala hälsa och utveckling positivt. Samtidigt kan förekomsten av olika miljöfaktorer både inomhus och utomhus påverka hälsan negativt. Det miljörelaterade folkhälsoarbetet handlar därför både om att främja förutsättningarna för en miljö som bidrar till en god och jämlik hälsa, och om att identifiera hälsorisker i den fysiska miljön.

Målet med folkhälsopolitiken är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. Åtta målområden visar inriktningen för arbetet mot folkhälsopolitikens övergripande mål (3). Några är särskilt betydelsefulla för barns miljörelaterade hälsa: Målområde 1, Det tidiga livets villkor, identifierar bland annat att exponering för farliga kemikalier redan under fosterperioden kan påverka barns utveckling och framtida hälsa, och målområde 5, Boende och närmiljö, pekar på att förbättrad luftkvalitet, minskat trafikbuller och tillgång till grönstruktur i boende, skola och närmiljö är centralt för en god och jämlik hälsa. I målområde 6, Levnadsvanor, lyfts särskilt insatser för att öka tillgängligheten till hälsofrämjande produkter, miljöer och aktiviteter. Även målområde 7, Kontroll, inflytande och delaktighet, är relevant för barns miljörelaterade hälsa eftersom det kan bidra till att ge barnen större inflytande över utformningen av sin egen närmiljö. Barnkonventionen, som blev svensk lag den 1 januari 2020, tydliggör också barns rättigheter och inflytande i samhället (4).

Arbetet mot en god och jämlik hälsa har tydliga kopplingar och synergier till miljömålsarbetet (5). Inom ramen för arbetet med Sveriges miljömål och generationsmålet ska samhällets aktörer verka för att människors hälsa utsätts för minimal negativ miljöpåverkan, samtidigt som miljöns positiva inverkan på människors hälsa främjas. Inom WHO Europa finns sedan några årtionden tillbaka en process för att arbeta med miljörelaterad hälsa, där Folkhälsomyndigheten tillsammans med Naturvårdsverket är nationell fokalpunkt. Sverige har inom ramen för WHO:s miljöhälsoprocess åtagit sig att arbeta aktivt med de miljörelaterade hälsofrågor som kvarstår i Europaregionen och att särskilt skydda barns hälsa i en föränderlig miljö (6, 7).

Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser inom miljöområdet har underliggande värden med betydelse för flera av målen för hållbar utveckling inom Agenda 2030. Hälsa och välbefinnande är både en förutsättning för och en investering i ett hållbart samhälle, och är därför en integrerad del av samtliga globala hållbarhetsmål.

Många miljörelaterade åtgärder som vidtas i samhället har effekter på flera områden som kan bidra till hälsovinster och i förlängningen minskade kostnader för både individ och samhälle. Genom att till exempel planera och bygga städer som minskar behovet av framför allt biltransporter, skapas förutsättningar för miljöer med lägre utsläpp av växthusgaser, nivåer av luftföroreningar och buller, samtidigt som förutsättningarna för hälsofrämjande levnadsvanor ökar genom tillgång till grönområden samt gång- och cykelbanor. Därmed kan man minska förekomsten av en rad folksjukdomar. Kunskapen om dessa synergier, och ett hälsofrämjande perspektiv inom miljöarbetet och samhällsplaneringen, är nödvändig för att uppnå en god och jämlik hälsa.

En viktig uppgift för Folkhälsomyndigheten är att ta fram och sprida vetenskapligt grundad kunskap som främjar hälsa och förebygger sjukdomar och skador. I samverkan med andra aktörer tar myndigheten fram kunskapsunderlag och metodstöd samt följer upp och utvärderar olika metoder och insatser för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen. I uppdraget från regeringen ingår även att följa hälsoläget i befolkningen och de faktorer som påverkar detta. I instruktionen står särskilt att myndigheten ska ”följa upp, utvärdera och sprida kunskap om hur människors hälsa påverkas av miljön” (1). Barn och unga är en prioriterad grupp inom folkhälsopolitiken och i Folkhälsomyndighetens uppdrag.

Genom miljöhälsoenkäten får Folkhälsomyndigheten ett värdefullt underlag för att studera och följa upp befolkningens miljörelaterade hälsa. Miljöhälsorapport 2021, som baseras på miljöhälsoenkät 2019 (BMHE 19), ger information om hur den miljörelaterade hälsan ser ut bland barn i Sverige i dag, hur den har utvecklats över tid och hur den är fördelad bland barn i olika grupper i befolkningen.

Resultaten från BMHE 19 presenteras i förhållande till det aktuella kunskapsläget och till resultat från de två tidigare enkäterna om barns miljörelaterade hälsa (BMHE 03 och BMHE 11). I Folkhälsomyndighetens uppdrag ingår att upptäcka, förebygga och undanröja faktorer i miljön som bidrar till ohälsa, men även att främja förutsättningarna för en miljö som bidrar till en god och jämlik hälsa. Rapporten belyser därför också det hälsofrämjande perspektivet av olika miljöfaktor där det är relevant.

Barn är särskilt känsliga för faktorer i den omgivande miljön och påverkas ofta mer av dem än vuxna. Organsystem och kroppsliga funktioner utvecklas kontinuerligt under fosterstadiet och barndomen, upp till vuxen ålder. Flera av kroppens system, såsom immunsystem, nervsystem och reproduktionssystem, är väldigt komplexa och mognar under lång tid. Ett annat komplext system är hormonsystemet som samspelar med flera av kroppens andra organsystem och bidrar till utveckling och reglering av många av kroppens funktioner (8). Utvecklingen genomgår olika faser och sker ibland i snabb takt, och då är dessa system särskilt känsliga för påverkan av yttre miljöfaktorer. Tidpunkten för exponering och hur länge den pågår har därför stor betydelse för vilka hälsoeffekter som kan komma att uppstå (8, 9).

Till exempel kan exponering för vissa kemikalier tidigt i livet ge upphov till hälsoeffekter som visar sig under barndomen eller först långt senare i livet. Flera sjukdomar kan antas ha en koppling till den miljö som barnen har exponerats för under sin utvecklingsperiod (10). Exponering för miljöfaktorer såsom luftföroreningar, buller och kemikalier kan påverka risken att drabbas av flera vanligt förekommande sjukdomar och besvär, till exempel luftvägssjukdom, kognitiva störningar, hormonstörande effekter på reproduktiv hälsa, hjärt- och kärlsjukdom och benskörhet (9, 11-13). Eftersom exponering i många fall kan ske redan under fosterlivet är mammans exponering också viktig att beakta vid riskbedömning och uppföljning av barns miljörelaterade hälsa.

Förutom att risken för sjukdom kan öka, kan faktorer i den fysiska miljön göra att besvär av sjukdomar blir värre. Luftvägsallergi och astma liksom hudallergi och eksem är exempel på vanliga sjukdomar som både kan orsakas och förvärras av exponering för olika miljöfaktorer, såsom miljötobaksrök, luftföroreningar och kemikalier i konsumentprodukter. Miljöfaktorer som påverkar grundläggande färdigheter hos barnet, till exempel kognitiva och beteendemässiga, kan få följdeffekter som gör det svårare för barnet att utveckla andra färdigheter senare i livet (3).

Vilka hälsoeffekter barns exponering för olika miljöfaktorer kan ge upphov till påverkas också av vilka nivåer de exponeras för. Barn riskerar att utsättas för skadlig exponering i högre utsträckning än vuxna på grund av att de andas, äter och dricker mer i förhållande till sin kroppsstorlek. Hos nyfödda barn är inte heller det metabola systemet fullt utvecklat och de kan därmed ha svårare att bryta ned och göra sig av med vissa kemiska ämnen (14). Vidare har barn ett annat beteendemönster och en annan interaktion med omgivningen än vuxna som kan innebära en högre exponering för vissa miljöfaktorer. Barn är nyfikna och vill upptäcka sin omgivning, och stoppar ofta saker i munnen för att undersöka det som finns runt omkring dem. Spädbarn och små barn befinner sig ofta på golvet eller nära marken där de ka få i sig många olika ämnen via till exempel damm, jord och vatten. Barn tillbringar en stor del av sin tid inomhus och i miljöer som kan medföra att de exponeras särskilt för vissa miljöfaktorer och specifika ämnen, till exempel i skolan och anläggningar för olika fritidsaktiviteter. Många av de miljöer som framför allt barn vistas i har visat sig ha problem med bland annat dålig ventilation, damm, allergiframkallande ämnen och höga ljudnivåer (13, 15).

Barn är beroende av sina vårdnadshavare och påverkas av familjens levnadsvanor och livsvillkor. Många studier och riskbedömningar om miljörelaterad hälsa tar hänsyn till att barn ofta är en särskilt känslig grupp när det gäller fysiologi, och att de har ett särskilt beteendemönster, men det är ovanligare att social ojämlikhet i miljörelaterad hälsa undersöks och beaktas. Faktorer såsom vårdnadshavares utbildningsnivå och födelseland, ålder och kön samt geografiska skillnader har också betydelse för barns exponering för miljörisker och relaterade hälsoproblem. Lägre socioekonomisk position (låg utbildning, låg inkomst och/eller sämre anställningsvillkor) samvarierar på flera sätt med högre exponering för olika riskfaktorer i boende och närmiljö, vilket bidrar till ökad risk för ohälsa i redan utsatta grupper (3). Utbildningsnivå används ofta för att beskriva socioekonomisk position (16). Utbildning bidrar generellt till ökade chanser i yrkeslivet och därmed även till inkomstnivån (17). Det är också välkänt att personer med låg utbildning generellt har högre risk att drabbas av ohälsa, till exempel av kroniska sjukdomar (16, 18-21).

Miljön kan bidra till ojämlik hälsa på flera sätt, förenklat kan sägas att:

• Vissa sociala grupper har högre risk för att exponeras för hälsorisker i miljön.
• Vissa sociala grupper är mer sårbara för miljörelaterade hälsorisker.
• Vissa sociala grupper har sämre förutsättningar att klara ekonomiska och sociala konsekvenser av ohälsa.

Socioekonomiska faktorer kan vara avgörande för möjligheten att välja sin boendemiljö. Det finns flera exempel på städer där halter av luftföroreningar är högre i socioekonomiskt utsatta områden (3, 22, 23). Om bostadens inomhusmiljö samtidigt är bristfällig kan det innebära en större risk för negativa hälsokonsekvenser vid en given nivå av luftföroreningar. Vad gäller barn är deras möjligheter att påverka vilka miljöer de vistas i små och de är generellt mer bundna till sin närmiljö än vad vuxna är. Barn med funktionsnedsättning kan vara särskilt sårbara. Personer med låg socioekonomisk position löper även högre risk att få kroniska sjukdomar såsom hjärtsjukdomar och infektions- och respiratoriska sjukdomar, vilket kan leda till ökad sårbarhet för miljörelaterade faktorer (24-26). På så sätt kan olika ojämlikhetsfaktorer förstärka varandra.

Ålder, kön och födelseland är andra faktorer som kan ha betydelse för den miljörelaterade hälsan (27). Utrikes födda har många olika bakgrunder och förutsättningar som kan påverka hälsan, som till exempel möjlighet till utbildning i ens ursprungsland, men också faktorer i Sverige som språk och att utsättas för diskriminering. Att vara första eller andra generationens invandrare i Sverige är relaterat till högre risk för ohälsa, låg inkomst, fattigdom och sämre tillgång till sociala nätverk (17, 28-31). Framför allt nyanlända har större risk för trångboddhet och boenden med dålig inomhusmiljö, vilket är faktorer som påverkar hela familjens hälsa (3, 32). Trångboddhet har under senare år uppmärksammats som ett växande problem, framför allt i storstäderna. Att bo trångt samvarierar med faktorer såsom inkomstnivå och födelseland, och drabbar särskilt barnfamiljer (3). Om det bor fler i en bostad än vad den är anpassad för, kan det leda till problem med till exempel otillräcklig ventilation och ökad risk för spridning av infektionssjukdomar i hushållet (32, 33).

Hälsan påverkas också av var i landet man bor och av storlek och struktur i städer och bostadsområden. Den fysiska miljöns utformning påverkar till exempel luftkvaliteten i och utanför bostaden, nivån på bullerstörningar från trafik och grannar, och tillgången till grönområden (3). En samhällsutveckling som spelar stor roll för hälsopåverkan är förtätningen av bebyggelse, som sker i takt med att allt fler flyttar till städer. Mängden stadsgrönska riskerar att minska när städer förtätas, vilket ofta påverkar socioekonomiskt svaga grupper mest (3, 22). Exponering för grönska har kompensatoriska och hälsofrämjande egenskaper, både genom att minska skadlig exponering för luftföroreningar, buller, solljus och värmeöar och genom att skapa bättre förutsättningar för fysisk aktivitet, trivsel och säkerhet (22).

Folkhälsan i Sverige är god och blir fortsatt bättre, sett till befolkningen som helhet och i internationella jämförelser. Samtidigt har skillnaderna i hälsotillstånd mellan olika grupper i befolkningen ökat under de senaste decennierna (3).

Det allmänna hälsotillståndet uppges vara mycket gott eller gott för ungefär 96 procent av barnen, enligt BMHE 19. Det är samma andel som 2011, men en högre andel än 2003 (91 procent). Pojkars allmänna hälsotillstånd är något sämre än flickors, men några signifikanta skillnader kan inte ses mellan könen. Däremot minskar andelen barn som uppges ha ett mycket gott hälsotillstånd med stigande ålder: 85 procent av 8 månader gamla barn jämfört med 79 procent av 4-åringar och 62 procent av 12-åringar. Dessa resultat överensstämmer med vad som framkommit i undersökningen Skolbarns hälsovanor, där en majoritet av barnen i åldrarna 11, 13 och 15 år skattar sin allmänna hälsa som bra eller mycket bra (34).

Det finns skillnader i hälsotillstånd mellan barn i olika sociala grupper av befolkningen. Barn vars vårdnadshavare har högskole- eller gymnasieutbildning uppges ha ett bättre allmänt hälsotillstånd än barn vars vårdnadshavare har grundskola som högsta utbildning (74, 71 respektive 59 procent). Barn vars vårdnadshavare är födda i Sverige har också ett bättre hälsotillstånd (79 procent) än barn med utrikes födda vårdnadshavare (64 procent). Skillnaderna var i stort sett desamma 2011. Liknande samvariation mellan hälsotillstånd och utbildningsnivå respektive födelseland fanns 2003, men då var det en lägre andel som bedömde barnens allmänna hälsotillstånd som mycket gott i alla jämförelsegrupper, och skillnaderna mellan dessa grupper var inte lika stora då som nu. Samma mönster ses också för den vuxna befolkningen, där inrikes födda bedömer sitt hälsotillstånd som bättre än utrikes födda (3).

Allmänt hälsotillstånd kan undersökas i relation till besvär av olika miljöfaktorer, till exempel astma och allergi eller buller. Sådana analyser bör dock göras med försiktighet eftersom BMHE 19 inte undersöker orsakssambanden mellan påverkan av miljöfaktorer och det skattade hälsotillståndet. BMHE 19 är en tvärsnittsstudie som visar exponeringen för miljöfaktorer och den självrapporterade hälsan hos barn i befolkningen vid ett visst tillfälle. Denna rapport innehåller därför inga fördjupade analyser av bakomliggande hälsotillstånd och kopplingen till olika miljöfaktorer.

För att uppnå en god och jämlik miljörelaterad hälsa behöver hänsyn tas till både samtidig förekomst och samvariation mellan olika miljöexponeringar, såsom buller, luftföroreningar och tillgång till grönområden, och till hur den miljörelaterade hälsan ser ut i olika grupper i befolkningen. Hälsofrämjande faktorer kan förstärka varandra i en positiv riktning, på samma sätt som olika riskfaktorer kan samverka och förstärka varandra i en negativ riktning. Med ett jämlikhetsperspektiv i uppföljningen av barns miljörelaterade hälsa går det att identifiera utsatthet och vidta riktade åtgärder för att skydda och främja alla barns hälsa.

Barnens miljöhälsoenkät 2019 (BMHE 19) ger information om hur barns hälsa påverkas av deras omgivningsmiljö och innehåller en rad frågor om miljöfaktorer, besvärsupplevelser och hälsotillstånd. Folkhälsomyndigheten gjorde liknande nationella enkätundersökningar 2003 och 2011, med stöd av flera av Sveriges regioner och länsstyrelser, Statistiska centralbyrån (SCB) och Institutet för miljömedicin (IMM) vid Karolinska Institutet. Flera av frågorna i BMHE 19 fanns med även i de tidigare enkäterna, vilket gör det möjligt att jämföra resultaten och redovisa hur barns miljö och hälsa har förändrats över tid. Andra frågor har lagts till eller reviderats för BMHE 19.

När frågorna utformades var målet att:

• frågorna ska vara enkla för respondenten att svara på
• frågorna ska ha en tydlig koppling till miljöhälsa och folkhälsa
• frågorna tydligt används i analyser (i enlighet med principen om uppgiftsminimering av personuppgifter i GDPR)
• om möjligt ersätta frågor med registerdata
• ta bort frågor som inte längre är aktuella.

Folkhälsomyndigheten utformade frågorna med stöd av experter vid IMM. Därefter granskades blanketten av mätteknisk expertis vid SCB i syfte att minska risken för mätfel och säkerställa att frågorna fungerar så bra som möjligt för att få bra datakvalitet.

Populationen som undersöktes var barn i åldrarna 6–10 månader (fortsättningsvis benämnda 8 månader), 4 år och 12 år, som är folkbokförda i Sverige och som har minst en vårdnadshavare som varit folkbokförd i Sverige under de senaste fem åren. Frågorna i enkäten är i huvudsak ställda till barnens vårdnadshavare, men för 12-åringarna fanns ett antal frågor som barnen själva skulle besvara med stöd av vårdnadshavaren.

Blanketten till 8-månadersbarnen bestod av 37 numrerade frågor, men flera av dem hade delfrågor vilket genererade totalt 88 frågor. Blanketten till 4-åringarna bestod av 51 numrerade frågor, och totalt 128 frågor med alla delfrågor räknade. Blanketten till 12-åringarna bestod av 56 numrerade frågor, och tillsammans med delfrågor blev det totalt 160 frågor.

För att inte fråga respondenterna mer än nödvändigt kompletterades enkätsvaren med uppgifter som redan fanns i register. Från SCB:s register hämtades uppgifter om barnets kön, ålder, födelseland, medborgarskap, kommun, bostadstyp och bostadens byggår, yta, ägandeform och adresskoordinater. För vårdnadshavare med samma folkbokföringsadress som barnet har uppgifter om kön, ålder, utbildning och födelseland från SCB använts i analyserna.

Urvalet i populationen gjordes av SCB på uppdrag av Folkhälsomyndigheten, som ett stratifierat obundet slumpmässigt urval med hjälp av data från Registret över totalbefolkningen (RTB). I grundurvalet ingick 12 600 enkäter, vilka fördelades jämnt mellan landets län. Grundurvalet bestod alltså av 600 barn i varje län, med 200 barn per åldersgrupp.

Länsstyrelser, regioner och kommuner erbjöds en möjlighet att göra tilläggsurval för undersökningen i sin region, vilket medförde att det i vissa geografiska områden skickades ut fler enkäter. Totalt skickades enkäter ut till vårdnadshavare för cirka 114 500 barn, fördelade i tre olika åldersgrupper (tabell 1.1).

Enkäterna skickades till de adresser där barnen var folkbokförda. Först skickades ett informationsbrev till vårdnadshavarna per post, vilket innehöll inloggningsuppgifter i form av ett användarnamn och ett lösenord för inloggning via SCB:s hemsida.

I informationsbrevet kunde vårdnadshavaren läsa om undersökningens bakgrund och syfte och att undersökningen genomfördes i samarbete mellan Folkhälsomyndigheten och SCB. Brevet informerade också om att uppgifter hämtades från register och att en avidentifierad datafil skulle levereras till Folkhälsomyndigheten. Mottagarna fick även läsa om de regler som gäller för personuppgiftsbehandling och att det var frivilligt att medverka i undersökningen.

Utskicket med det första brevet med inloggningsuppgifter påbörjades den 18 mars 2019. Utskicket skedde i omgångar under några dagar eftersom urvalet var stort. Därefter skickades en tryckt frågeblankett ut i mitten av april. Sedan skickades två påminnelser till dem som inte besvarat frågeblanketten; ett tack- och påminnelsekort skickades i början av maj och en påminnelse med ny blankett under senare delen av maj. I samband med varje utskick fick samtliga uppgiftslämnare information om att enkäten även gick att besvara på webben. Insamlingen avslutades den 27 juni 2019. Andelen som valde att besvara webblanketten var nästan 57 procent för samtliga åldersgrupper.

Slutlig svarsfrekvens för de olika åldersgrupperna var 47 procent för 8 månader gamla barn, 43 procent för 4-åringar och 40 procent för 12-åringar. Totalt hamnade svarsfrekvensen för BMHE 19 på 42 procent för hela undersökningen, vilket är samma svarsnivå som för den förra miljöhälsoenkäten för vuxna.

Efter avslutad insamling läste SCB in enkäterna i en databas. Samtidigt kontrollerades svaren för att säkerställa att endast rimliga värden förekom i materialet. Man kontrollerade att frågeblanketten besvarats för rätt barn genom att jämföra svar på frågor om födelseår och födelsemånad med motsvarande registeruppgift. Övriga statistiska analyser genomfördes sedan av statistiker vid Folkhälsomyndigheten.

BMHE 19 är en befolkningsstudie som visar ett tvärsnitt av exponeringen för miljöfaktorer och den självrapporterade hälsan vid ett visst tillfälle. Resultaten bör därför inte användas för att dra slutsatser om orsak och verkan. I studier med självrapportering beror resultatet av hur svarspersonerna tolkade frågorna, och hur de vid det tillfället bedömde sin hälsa och den omgivande miljön.

I denna rapport görs jämförelser med tidigare enkäter när det är möjligt. Sådana jämförelser innebär en viss osäkerhet, eftersom samma fråga kan uppfattas annorlunda när den ställs vid ett senare tillfälle. Några frågor och svarsalternativ har också förändrats något, men resultaten har ändå bedömts vara relevanta att jämföra över tid.

I BMHE 19 har frågorna generellt riktats till vårdnadshavare snarare än föräldrar som tidigare år, eftersom det bedömts som mer relevant och inkluderande för syftet med den här undersökningen. Urvalet påverkas inte av förändringen. Nytt för denna undersökning är också att samtliga besvarade enkäter ingår i de statistiska analyserna; vid tidigare genomförda undersökningar exkluderades hela enkäter ur analyserna om mindre än hälften av frågorna var besvarade.

Vissa grupper i befolkningen är mer benägna att svara på undersökningar och delta i befolkningsstudier. Dessutom varierar invånarantalet och antalet enkäter som skickats ut mellan olika län. Därför använder SCB information från register för att skapa kalibreringsvikter och räkna upp svaren för de grupper som svarat i lägre utsträckning så att de blir representativa för befolkningen. Procentsiffror från BMHE 19 som redovisas i denna rapport gäller alltså för hela riket och inte bara för dem som besvarat enkäten.

Skillnaderna som beskrivs i rapporten är statistiskt säkerställda om inte annat framgår av texten. Om konfidensintervallen för två jämförelsegrupper inte överlappar varandra har det bedömts som en statistiskt säkerställd skillnad mellan dessa grupper.

Utöver undervariablerna kön, ålder och län/region redovisas svaren, där så är möjligt och relevant, utifrån vårdnadshavarnas utbildningsnivå, som ett mått på socioekonomisk position, vårdnadshavarnas födelseland, och kommungrupper som en geografisk variabel över var i landet respondenten bor (tabell 1.2).

(a) Källa: SKR (35)

Kvaliteten på den luft som barn andas in har stor betydelse för deras hälsa. Barn har högre andningsfrekvens och andas in mer luft per kroppsvolym än vad vuxna gör. Ett sex månader gammalt barn andas exempelvis cirka 0,5 m³ luft per kg kroppsvikt och dag, medan motsvarande andningsbehov för en vuxen är mindre än hälften så stort. Vid 14 års ålder har ett barn andats in omkring 50 000 kubikmeter luft.

Luftkvaliteten i Sverige har förbättrats på flera sätt under de senaste 50 åren, vilket sannolikt bidragit till den allmänt positiva hälsoutvecklingen. I internationella jämförelser är luftkvaliteten i Sverige mycket god. Trots det visar beräkningar att exponering för luftföroreningar medför att medellivslängden i Sverige förkortas med sex månader, att 200–300 personer får lungcancer varje år och att flera hundra ungdomar från varje årskull växer upp med påtagligt sänkt lungfunktion (36-38). Det är framför allt inandningsbara partiklar, kväveoxider, marknära ozon och vissa organiska kolväten som bidrar till olika hälsoproblem i Sverige.

Enligt Europeiska miljöbyrån förekommer i många europeiska länder en ojämn exponering för luftföroreningar som avspeglar skillnader i demografiska och sociala förhållanden (39). Bland annat kan barn och personer med vissa kroniska sjukdomar bli mer negativt påverkade av exponering för luftföroreningar än den allmänna befolkningen. Befolkningsgrupper med sämre socioekonomiska förutsättningar tenderar också att påverkas mer negativt till följd av både högre exponering och större sårbarhet. Denna typ av ojämlikheter förekommer också i Sverige. Resultat från den nyligen publicerade rapporten ”Utomhusluften i Stockholms län. Exponering, utsatta grupper och hälsa” visar att det finns ojämlikheter i befolkningen när det gäller både exponering för luftföroreningar och besvär. Exponeringen var i genomsnitt högre för de som bor i flerfamiljshus jämfört med småhus, vilket tyder på att befolkningen i urbana områden är mer utsatta (40). Exponering för luftföroreningar var högre bland yngre personer och personer födda utanför Norden. Förekomsten av skillnader i befolkningen får ytterligare stöd i en litteraturgenomgång som visar på socioekonomiska ojämlikheter i exponering för luftföroreningar inom länder i WHO:s Europaregion (41). Bland annat är exponeringen högre i områden där det finns en högre andel personer som är födda utanför EU (42).

Luftföroreningar är vanligtvis mycket komplexa blandningar av partiklar, vätskedroppar och gaser. Vägtrafiken är den största lokala källan till luftföroreningar i tätbebyggda områden genom att trafiken släpper ut både avgaser och slitagepartiklar från fordon och vägbanor. Andra källor är utsläpp från industrier och energiproduktion samt uppvärmning av bostäder med fasta bränslen. Sjötrafiken bidrar också till förhöjda halter av luftföroreningar, främst vid kustnära områden vid stora sjötrafikleder. Förutom dessa lokala utsläppskällor exponeras vi för luftföroreningar från avlägsna källor, till exempel i andra länder eller regioner, som transporterats lång väg med vindar. Dessa består ofta av väldigt små partiklar, så kallade PM_2,5. En betydande andel av det marknära ozon och andra luftföroreningar som finns i Sverige kommer från andra europeiska länder. Halten av olika luftföroreningar varierar från dag till dag beroende på vindriktning, olika lokala utsläpp och väderförhållanden. Naturvårdsverket samlar data och statistik om förekomsten av luftföroreningar i både tätorter och på landsbygden (43).

Regleringar och övervakning av luftföroreningar har lett till en minskning av partiklar, kväveoxider, svaveldioxid, polycykliska aromatiska kolväten och flyktiga organiska ämnen. På senare år har minskningen dock avstannat för till exempel fina partiklar och kväveoxider, delvis på grund av en högre andel dieselfordon i småbilsflottan. För marknära ozon har medelhalterna inte minskat så mycket. Däremot har perioderna med riktigt höga halter blivit färre, vilket kan bero på minskade utsläpp i södra Europa.

Med ett förändrat klimat förväntas en ökning av både medeltemperatur och extremväder, vilket också kan påverka luftföroreningar och deras hälsoeffekter. Vid högre temperaturer bildas fler sekundärpartiklar i luften och mer marknära ozon. Det finns även ett växande vetenskapligt stöd för att höga temperaturer, såsom vid värmeböljor eller skogsbränder, kan samverka med luftföroreningar så att de ger upphov till större negativa hälsoeffekter än var för sig (44, 45). I kapitlet Klimatförändring finns mer information om hur klimatförändringen kan förändra barns exponering för och påverkan av luftföroreningar.

Kunskapen om barns exponering för luftföroreningar utgår till stor del från vad vi vet om vuxna, eftersom majoriteten av alla personburna mätningar har utförts bland vuxna. Barn utsätts för luftföroreningar främst när de förflyttar sig i olika trafikmiljöer, men även barns inomhusmiljöer påverkas genom att luftföroreningar tränger in i bostäder, förskolor och klassrum. Barns exponering för luftföroreningar kan skilja sig från vuxnas eftersom de ofta har ett annat aktivitetsmönster, såsom att förflytta sig mellan olika fritidsaktiviteter, och på grund av att de vistas ute i högre utsträckning. Även bostadens, skolans eller förskolans läge har stor betydelse för hur mycket barnet exponeras för luftföroreningar. Vidare finns skillnader i aktivitetsmönster mellan pojkar och flickor, eller mellan olika socioekonomiska grupper, som potentiellt också kan innebära skillnader i exponering.

BMHE 19 visar att 15 procent av barnen bor i en bostad där något fönster vetter mot en större gata eller trafikled, och 5,8 procent av barnen har ett sovrumsfönster som vetter mot en högtrafikerad gata (figur 2.1). Detta är en minskning jämfört med BMHE 2003 (22 respektive 9 procent), men en ökning mot BMHE 2011 (11 respektive 5 procent).

Enligt BMHE 19 förekom inga statistiskt signifikanta skillnader i andelen bostäder med ett fönster mot en större gata eller trafikled i storstadsmiljön jämfört med mindre städer/tätorter och landsbygdskommuner. Däremot finns det skillnader i resultaten utifrån vårdnadshavares utbildningsnivå och födelseland. Andelen som bor med något fönster mot en större gata eller trafikled var högre bland barn med utrikes födda vårdnadshavare jämfört med inrikes födda (21 respektive 12 procent), och högre bland barn vars vårdnadshavare har grundskola som högsta utbildning (25 procent) jämfört med om vårdnadshavarna har gymnasieutbildning (18 procent) eller högskoleutbildning (13 procent).

Figur 2.1. Fönster mot trafikerad gata, år 2003, 2011 och 2019.
Andel (procent) barn som bor i en bostad med fönster mot större gata eller trafikled, uppdelat på kommungrupp.

Källa: BMHE 03, BMHE 11, BMHE 19.

Tiden som barn vistas i trafikmiljöer är viktig för hur stor mängd luftföroreningar de exponeras för, oavsett om de går eller färdas på annat sätt. Nästan 23 procent av 12-åriga barn och 15 procent av 4-åriga barn rapporterar i BMHE 19 att de ägnar en timme eller mer varje dag åt resor till och från skolan, förskolan och andra aktiviteter (figur 2.2). För 12-åringar är detta relativt oförändrat sedan 2003, medan andelen 4-åringar som tillbringar en timme eller längre åt resor nu är betydligt större jämfört med 2003 (15 respektive 6,0 procent). Andelen som ägnar en timme eller mer varje dag åt detta var högre bland barn till utrikes födda vårdnadshavare jämfört med inrikes födda (30 respektive 13 procent), och bland barn till vårdnadshavare med grundskola som högsta utbildning (36 procent) jämfört med barn vars vårdnadshavare har gymnasieutbildning (21 procent) eller högskoleutbildning (17 procent).

Figur 2.2. Tid i trafik, år 2003, 2011 och 2019.
Andel (procent) barn med mer än 1 timme i trafiken för resor till och från skolan, förskolan, fritidsaktiviteter etc. per dag, uppdelat på ålder.

Källa: BMHE 03, BMHE 11, BMHE 19.

Det är vanligt att 12-åringarna går, cyklar eller åker kollektivt på vardagarna. Endast 5,9 procent åker bil, vilket är på samma nivå som 2003 (5,2 procent), men lägre andel än 2011 (8,1 procent) (figur 2.3). Enligt BMHE19 är andelen som går eller cyklar högre bland pojkar (22 procent) jämfört med flickor (19 procent). Bland 4-åringar är det fler som åker bil (28 procent), men andelen har minskat avsevärt sedan 2003 (44 procent). Andelen som åker bil var lägre bland barn med utrikes födda vårdnadshavare jämfört med inrikes födda (11 respektive 21 procent) och bland barn med grundskoleutbildade vårdnadshavare jämfört med de med högskoleutbildning (8,7 respektive 15 procent).

Figur 2.3. Färdsätt, år 2003, 2011 och 2019. Andel (procent) barn som reser till och från skolan, förskolan, fritidsaktiviteter etc. med olika färdsätt, uppdelat på ålder.

Källa: BMHE 03, BMHE 11, BMHE 19.

Småskalig vedeldning kan vara en betydande exponeringskälla för hälsoskadliga luftföroreningar. När ved och andra fasta bränslen förbränns i mindre eldstäder utan rökgasrening avges sot och andra inandningsbara partiklar till omgivningsluften, liksom flyktiga organiska kolväten, polyaromatiska kolväten, kvävedioxid och aldehyder. Typ av bränsle, fukthalt, eldstad och handhavande påverkar utsläppens innehåll och vilka halter som avges.

Småskalig vedeldning är relativt vanligt i Sverige, särskilt i radhus- och villaområden. En betydande andel av PM_2,5 kommer från småskalig vedeldning. I BMHE 19 rapporterar 18 procent att de har grannar (50 meter eller närmare) som eldar med ved eller andra fasta bränslen minst en gång per vecka under vissa delar av året. Detta är en minskning jämfört med BMHE 11 där andelen var 31 procent. Andelen med grannar som eldar med ved inom en radie på 200 meter från bostaden är 43 procent i BMHE 19 och 53 procent i BMHE 11.

Svenska studier har visat att kvinnor löper en ökad risk för graviditetsdiabetes och havandeskapsförgiftning (preeklampsi – en komplikation som kännetecknas av förhöjt blodtryck och protein i urinen) om de under graviditeten bott i områden med höga halter av NO₂ eller små partiklar (46). En ökad risk för havandeskapsförgiftning sågs också om halten av marknära ozon ökade med 10 μg/m³ under de första tolv veckorna av graviditeten (47). Det starkaste sambandet sågs för graviditetsdiabetes, där risken ökade med 70 procent för de kvinnor som bodde i de mest trafikerade områdena. Dessa graviditetskomplikationer kan ha negativ påverkan på både fostrets och kvinnans hälsa.

Forskningsresultat tyder också på ett samband mellan exponering för luftföroreningar under graviditeten och risken för låg födelsevikt hos barnet, dvs. en vikt under 2 500 gram (48). Sambandet sågs även för PM_2,5-halter som underskred EU:s gränsvärde på 25 µg/m³. En studie från södra Sverige visade att födelsevikten minskade med i genomsnitt 9 gram för varje ökning med 10 μg/m³ NO_x som modern exponerades för under graviditeten (49). Vidare ökar risken att födas för tidigt, dvs. före vecka 37, av exponering för luftföroreningar (47). Dålig tillväxt i moderlivet har kopplats till en ökad risk för bland annat luftrörsbesvär och hjärt- och kärlsjukdomar senare i livet.

Luftföroreningar påverkar inte alla barns hälsa på samma sätt. Individers känslighet och risken att utveckla astma kan påverkas av samspelet mellan ärftliga varianter i kroppens ”skyddssystem” och exponering för luftföroreningar under barndomen. Det betyder att det finns grupper av barn som kan vara extra känsliga för exponering av luftföroreningar. Exempelvis löper barn med särskilda varianter av vissa gener (till exempel GSTP1, TNF, ADCY2, DLG2<e) en högre risk att utveckla allergi (50) och astma (51).

Förutom den klassiska genetiken finns också epigenetiska förändringar, dvs. kemiska förändringar av DNA som kan påverka genernas funktion. En sådan mekanism kallas DNA-metylering, och den har föreslagits påverka kopplingen mellan miljöexponering och sjukdomar såsom astma. Nyligen har studier gjorda på barn i Stockholm och andra europeiska städer kunnat visa samband mellan exponering för luftföroreningar och metyleringsgrad i gener med stark koppling till inflammation (52) och mitokondriernas funktion (53) samt i generna som tidigare har kopplats till lungfunktion och kronisk obstruktiv lungsjukdom (51, 54).

Flera studier har undersökt akuta effekter av luftföroreningar på barns hälsa och visat samband mellan tillfälliga ökningar av olika luftföroreningar och akutbesök eller sjukhusvistelser för astma men även ökade symtom, inflammation, medicinförbrukning och nedsatt lungfunktion hos astmatiker (55).

Förutom dessa korttidseffekter av luftföroreningar visar flera studier att exponering för luftföroreningar under en lång tid (både kväveoxider och partiklar) ökar risken att utveckla luftvägsinfektioner (56), astma och andra andningssymtom (57) och sensibilisering, till exempel utveckling av specifika IgE-antikroppar mot pollen, under barndomstiden (58). Exponering under spädbarnstiden är särskilt betydelsefull.

Det finns starka bevis för att långtidsexponering för luftföroreningar försämrar barns lungfunktion och lungtillväxt, minst fram till 18 års ålder (59, 60). Ett ytterligare stöd för det är att en studie visar att minskade halter av olika luftföroreningar har samband med förbättrad lungtillväxt hos barn 11–15 år gamla och en minskning av andelen 15-åringar med nedsatt lungfunktion, från 8 till 3,6 procent (61). Det är troligt att lungfunktionen påverkas mer ju tidigare i livet man exponeras eftersom luftvägarna och lungfunktionen håller på att utvecklas och växa till. Även studier från Stockholm visar en negativ påverkan på lungorna hos 8- och 16-åringar som under sitt första levnadsår bodde i mera förorenade områden, trots de jämförelsevis låga föroreningshalter som finns i Stockholm (62-64). Dessa effekter var särskilt tydliga hos barn med allergier och astma. Hos barn som utsattes för höga halter av luftföroreningar ökade dessutom risken för betydande nedsatt lungfunktion vid 8 år med 20 procent (64). Försämrad lungfunktion genom luftföroreningar ger ett sämre utgångsläge inför ålderdomen, eftersom sänkt lungfunktion är en oberoende riskfaktor för förtida död i flera sjukdomar.

Allt fler forskningsresultat tyder på att förorenad luft kan skada utvecklingen av barns motorik och kognitiva förmåga. Det finns visst stöd för att exponering för luftföroreningar under graviditeten kan leda till sämre utveckling av språk, minne, perception, tänkande, inlärning och kreativitet i barndomen (65). Amerikanska studier har visat att risken för autismspektrumstörningar hos barn ökar om gravida kvinnor utsätts för höga halter av luftföroreningar (66, 67). Även barnens egen exponering tidigt i livet kan öka risken för autism (66) och försämrad intellektuell kapacitet (68). Studier från Sverige och andra europeiska länder visar däremot inte lika tydliga samband (69), vilket delvis kan bero på lägre exponeringsnivåer.

En svensk studie baserad på drygt 500 000 ungdomar under 18 år visade att det kan finnas ett samband mellan läkemedelsuttag för vissa psykiatriska diagnoser och luftföroreningsnivån vid bostaden (70). Risken att ha minst ett läkemedelsuttag ökade med 9 procent för varje 10 μg/m³ högre halt av NO₂.

Luftföroreningar som orsakas av trafik ökar risken för cancer hos barn. Flera studier har hittat samband mellan exponering för luftföroreningar under fostertiden, framför allt dieselavgaser, och högre risk för retinoblastom (en ögoncancer) och leukemi (blodcancer) hos barn (71, 72). Dieselavgaser har på senare år klassificerats som cancerframkallande av WHO.

Luftföroreningar orsakar förutom sjukdom även en rad olika besvär, exempelvis besvärande lukter och upplevelse av dålig luftkvalitet. De flesta vårdnadshavare till barn som ingick i BMHE 19 uppger att luftkvaliteten i eller i närheten av bostaden är bra eller acceptabel. Det finns dock en liten andel som rapporterar att luftkvaliteten är dålig i bostaden (3,2 procent) eller i närheten av den (2,6 procent). Andelen är högre bland de som bor i storstäder (4,4 procent) jämfört med övriga landet (figur 2.4), vilket är en minskning sedan 2003 då 8,5 procent angav att bostaden hade dålig luftkvalitet.

Figur 2.4. Luftkvalitet utifrån kommungrupp, år 2003, 2011 och 2019.
Andel (procent) av vårdnadshavarna som uppger att luftkvaliteten är ganska dålig eller mycket dålig i respektive utanför bostaden, uppdelat på kommungrupp. Frågan om luftkvalitet utanför bostaden fanns inte i BMHE 03.

Källa: BMHE 03, BMHE 11, BMHE 19.

Andelen som rapporterar ganska dålig eller mycket dålig luftkvalitet är högre bland de som bor med fönster mot en större gata eller trafikled: två gånger högre för de som rapporterar dålig luftkvalitet inne i bostaden och tre gånger högre för de som rapporterar dålig luftkvalitet i närheten av bostaden (figur 2.5). Upplevelsen av luftkvaliteten skiljer sig också något beroende på vårdnadshavarnas utbildningsnivå och födelseland. Andelen som rapporterar ganska dålig eller mycket dålig luftkvalitet inne i bostaden är högre för barn vars vårdnadshavare har grundskola som högsta utbildning jämfört med om de har högskoleutbildning (13 respektive 2,1 procent), samt för barn med utrikes födda vårdnadshavare jämfört med inrikes födda (4,8 respektive 2,0 procent). Enligt BMHE 19 upplever 5,1 procent av barnen som bor med något fönster mot en större gata eller trafikled att luften i bostaden är ganska dålig eller mycket dålig, vilket är en halvering sedan 2003. Andelen med något fönster mot en starkt trafikerad gata är 13 och 25 procent bland barn med högskole- respektive grundskoleutbildade vårdnadshavare, samt 12 och 21 procent bland barn med inrikes respektive utrikesfödda vårdnadshavare.

Figur 2.5. Luftkvalitet i och utanför bostaden, år 2003, 2011 och 2019.
Andel (procent) av vårdnadshavarna som rapporterar ganska dålig eller mycket dålig luftkvalitet i respektive utanför bostaden, uppdelat efter om bostaden har fönster mot en större gata eller trafikled eller inte. Frågan om luftkvalitet utanför bostaden fanns inte i BMHE 03.

Källa: BMHE 03, BMHE 11, BMHE 19.

Många tycker att lukten av olika luftföroreningar är obehaglig. I BMHE 19 upplever relativt många 12-åringar att lukt från bilavgaser, vedeldning och löveldning är obehaglig (figur 2.6). Totalt 23 procent har upplevt obehag av lukt från bilavgaser någon gång under de senaste tre månaderna, och så mycket som 5 procent besväras av bilavgaser flera gånger i veckan. Den andelen var högre bland flickor (5,7 procent) jämfört med pojkar (4,2 procent).

Figur 2.6. Besvär av lukt utifrån kommungrupp, år 2003, 2011 och 2019.
Andel (procent) 12-åringar som upplever lukt från bilavgaser, vedeldning och löveldning som obehaglig (mer sällan och flera gånger i veckan) under de senaste tre månaderna, uppdelat på kommungrupp.

Källa: BMHE 03, BMHE 11, BMHE 19.

Bilavgaser är den viktigaste orsaken till luktrelaterade besvär i storstadsmiljö. Bland de som bor i stora städer besvärades 28 procent någon gång av bilavgaser 2019, vilket är högre än 2011 (20 procent), men jämförbart med 2003 (27 procent). Fler 12-åringar i storstäder och storstadsnära kommuner rapporterar besvär av bilavgaser flera gånger i veckan: 6,7 procent 2019 jämfört med 5,7 procent 2003 (figur 2.7). Motsvarande andel 2011 var 3,3 procent. I BMHE 19 framgår också att flickor i högre grad besväras av lukt från bilavgaser jämfört med pojkar (26 respektive 21 procent). Det fanns dock inga signifikanta skillnader i förekomst av sådana besvär mellan barn med astma eller allergisk snuva och övriga 12-åringar.

Figur 2.7. Besvär av bilavgaser utifrån kommungrupp, år 2003, 2011 och 2019.
Andel (procent) 12-åringar som besväras varje vecka av bilavgaser i eller i närheten av bostaden, uppdelat på kommungrupp.

Källa: BMHE 03, BMHE 11, BMHE 19.

Andelen som besväras av lukt från vedeldning har också ökat jämfört med 2011 och 2003 (19, 8,5 och 8,7 procent för år 2019, 2011 respektive 2003). I BMHE 19 är andelen som rapporterar obehaglig lukt från vedeldningsrök högre bland de som bor i mindre städer/tätorter och landsbygdskommuner, jämfört med stora städer (14 respektive 9,7 procent).

Besvär av lukt från löveldning har minskat sedan 2003 (5,4 procent jämfört med 3,9 procent år 2019) (figur 2.6). Sådana besvär var ungefär dubbelt så vanliga bland de som har astma eller allergisk snuva i jämförelse med övriga 12-åringar. Totalt 6,4 procent av de som har astma rapporterar att de besväras flera gånger varje vecka av löveldningsrök. Motsvarande andel bland övriga 12-åringar är 3,7 procent. Vidare anger 12-åringar med astma eller allergisk rinit fler symtom som är kopplade till utemiljön (figur 2.8) än de utan astma eller allergisk rinit. Näsbesvär är vanligast (15 procent), följt av ögonbesvär (13 procent). För 12-åringar utan astma eller allergi rapporterar färre än 1 procent någon form av besvär som är kopplad till utemiljön.

Figur 2.8. Förekomst av besvär som är kopplade till utemiljö, år 2011 och 2019.
Andel (procent) 12-åringar med astma eller allergisk rinit som anger besvär som är kopplade till utemiljö.

Källa: BMHE 11, BMHE 19.

Eldning av ved eller andra fasta bränslen kan också göra det svårt att fönstervädra på grund av eldningslukter eller stoft och sot. I BMHE 19 anger 12 procent att de har svårt att fönstervädra på grund av eldningslukt (flera gånger i veckan eller mer sällan) och 4,1 procent har svårt att fönstervädra på grund av stoft och sot. Andelen som har svårt att fönstervädra på grund av stoft och sot har ökat sedan 2011 (2,7 procent).

Luftföroreningar orsakar, bidrar till och förvärrar sjukdomar i luftvägarna hos barn. Det finns starka bevis för att långtidsexponering försämrar barns lungfunktion och lungtillväxt. Effekterna kan dock bara delvis kvantifieras med hjälp av tillgänglig information. Sannolikt innebär exponering vid nuvarande nivåer i Sverige att flera hundra ungdomar per årskull växer upp med påtagligt sänkt lungfunktion. Denna påverkan har främst betydelse för de barn som också av andra skäl har en förhöjd risk för luftvägssjukdom. För de barnen kan effekten av luftföroreningar bli den utlösande faktorn som gör att sjukdom uppstår. Barn som redan har en luftvägssjukdom kan också bli sämre när luftföroreningshalterna är höga.

Luftföroreningar har också samband med exempelvis fosterutveckling, cancerrisk och kognitiv utveckling. Befolkningsstudier har inte kunnat påvisa någon tröskeleffekt, dvs. en säker nivå under vilken luftföroreningar inte bidrar till negativa hälsoeffekter, där nya studier har påvisat hälsoeffekter vid mycket låga halter.

WHO:s bedömningar av luftföroreningars hälsoeffekter har främst baserats på studier av vuxna, så bedömningen av effekter på barn är mer osäker. Enligt tidigare beräkningar bor halva befolkningen i Sverige i områden med bakgrundsnivåer över WHO:s rekommenderade värde på 10 µg/m³ PM_2,5(73). I tätbebyggda områden är halterna högre. Bedömningen är att exponeringssituationen i stort sett är oförändrad jämfört med tidigare beräkningar och att barns exponering för föroreningar i omgivningsluften i stort sett följer vuxnas.

Flera kommuner klarar inte de lagstiftade miljökvalitetsnormerna (MKN) för olika luftföroreningar. En förklaring är den ökande trafikmängden, som är den viktigaste lokala källan till luftföroreningar i tätorter. MKN är dock kompromisser mellan vad som bedöms som önskvärt, baserat på hälsostudier, och vad som bedöms vara praktiskt och ekonomiskt genomförbart. MKN ger därför inte alltid ett fullgott skydd eftersom även lägre nivåer av luftföroreningar orsakar väsentliga hälsoeffekter. WHO har däremot rent hälsobaserade riktvärden (”guidelines”) som medlemsländerna bör följa för att skydda befolkningen. Preciseringarna i miljökvalitetsmålet Frisk luft har ett liknande fokus; de anges som mål och är i flera fall jämförbara med WHO:s rekommendationer. Institutet för miljömedicin (IMM) har också angett rekommenderade gränsnivåer som inte bör överstigas, baserade på liknande utgångspunkter.

De tidigare minskningarna av luftföroreningar har avtagit och luftkvaliteten i svenska tätorter förbättras inte längre i någon större utsträckning (74). MKN för partiklar och kvävedioxider överskrids fortfarande för en mindre andel av befolkningen, främst de som bor i närheten av vägar med mycket trafik (75). Enligt BMHE 19 bor 15 procent av barnen i bostäder med något fönster som vetter mot en större gata eller trafikled, och 23 procent av 12-åringarna ägnar en timme eller mer varje dag åt resor till och från skolan och andra aktiviteter. Andelen är högre bland barn vars vårdnadshavare är födda utomlands eller har grundskola som högsta utbildning. Trots att de flesta rapporterar bra luftkvalitet utanför bostaden finns det en betydande andel, främst i storstadsmiljö, som rapporterar dålig eller mycket dålig luftkvalitet inne eller utanför bostaden eller besvär av lukter från luftföroreningar. Samma mönster gäller upplevelsen av luftkvalitet, på så sätt att dålig eller mycket dålig luftkvalitet i eller utanför bostaden i större utsträckning rapporteras av vårdnadshavare som är födda utomlands eller har grundskola som högsta utbildning. En jämförelse mellan BMHE 2003, 2011 och 2019 visar en positiv utveckling där färre barn 2019 bor i bostäder med fönster mot en högtrafikerad gata och färre som upplever dålig luftkvalitet. Upplevelsen av besvär visar ändå inte ett tydligt förändringsmönster över tid. Det är oklart ifall dessa tidsmönster speglar utvecklingen för samhället i stort eller att barnfamiljer flyttat till mindre exponerade bostäder, och det går inte att bedöma utifrån dessa data.

Både i hemmet och i skolan omges barn ofta av buller och höga ljudnivåer. Omgivningsbuller från trafik, grannar, industrier och fläktsystem skadar sällan hörseln, men kan orsaka flera andra problem såsom att man upplever sig störd, får försämrad talförståelse och inlärning, sömnproblem och fysiologiska stressreaktioner. Mycket starka ljud kan orsaka hörselnedsättning och öronsusningar (tinnitus).

Barn, äldre personer och personer med hörselnedsättning är särskilt känsliga för buller, men hur människor upplever och påverkas av ljud varierar stort. Bullrets påverkan beror också på vilka egenskaper bullret har, i vilken miljö det uppträder och när på dygnet det inträffar.

Barn kan utsättas för ljudnivåer som kan skada hörseln i samband med fritidsaktiviteter såsom konsertbesök, men även genom att lyssna på musik, använda sociala medier eller spela digitala spel via till exempel dator, surfplatta eller telefon på hög volym i hörlurar. Dessutom kan eget musicerande samt högljudda sportaktiviteter såsom motorsport och skytte utsätta barnet för hörselskadande ljudnivåer. I skolan förekommer även höga ljudnivåer från andra barn i klassrum, skolmatsalar och gymnastiksalar.

Vid upprepat lyssnande i hörlurar kan ljudnivåer genereras som är potentiellt hörselskadande. Vid måttlig bakgrundsnivå (< 55 dba) lyssnar dock de flesta på nivåer som inte riskerar att skada hörseln. vid hög bakgrundsnivå (> 70 dB), till exempel på bussar och i spårtrafik, är det vanligt att lyssnaren höjer ljudvolymen till nivåer som omräknade till bullerdos överskrider gränsen då man på arbetsplatser rekommenderas att använda hörselskydd (76, 77). Barn med befintlig hörselnedsättning har även en tendens att höja nivån mer än barn med normal hörsel, vilket kan leda till ytterligare skada (78).

Enligt miljöhälsoenkäten är det en allt större andel 12-åringar som lyssnar på musik på hög volym så gott som dagligen: 2,2 procent 2003, 5,5 procent 2011 och 9,3 procent 2019. Totalt 14 procent av 12-åringarna som går på konserter uppger att de alltid eller ofta använder öronproppar.

I arbetslivet och under fritidsaktiviteter (konserter m.m.) kan gravida kvinnor och därmed det ofödda barnet utsättas för mycket höga bullernivåer. Studier har visat att högfrekventa ljud dämpas relativt väl in till fostret, men lågfrekventa ljud dämpas endast marginellt (79). Därför är frekvenssammansättningen också viktig vid riskbedömningar för gravida, och inte bara ljudnivån och varaktigheten.

Omkring 2 miljoner svenskar beräknas vara utsatta för trafikbuller överskridande 55 dB utomhus vid bostadens fasad, varav merparten är utsatta för vägtrafikbuller (80).

Att bo i ett bullerutsatt läge ökar risken för besvär, och enligt BMHE 19 bor ungefär 27 procent av alla barn i flerfamiljshus i en lägenhet med fönster mot en starkt trafikerad gata, järnväg eller industri. Bland barn i småhus är andelen lägre, 15 procent. Cirka 12 procent av barnen i flerfamiljshus har sitt eget sovrumsfönster vänt mot en starkt trafikerad gata, järnväg eller industri, jämfört med 5 procent bland barn i småhus.

Den ökande urbaniseringen innebär att människor hamnar närmare bullret, eftersom huvuddelen av trafikbullret finns i och omkring större städer. Samtidigt leder bristen på outnyttjad mark i storstadsregionerna till att nya bostäder i allt större utsträckning byggs i bullerutsatta lägen nära större transportleder (22, 81, 82). Resultaten från BMHE 19 indikerar också att nya bostäder oftare byggs i bullerutsatta lägen. Andelen av barns lägenheter som har fönster mot en större gata eller trafikled, järnväg eller industri är högre i nybyggda hus jämfört med äldre hus (figur 3.1). Trenden är inte lika tydlig för barn vars sovrumsfönster vetter mot trafik. Det skulle kunna bero på att nya hus alltmer planeras med hänsyn till bullerkällan, till exempel genom att säkerställa att det finns bostadsrum med fönster åt en tyst sida (83). Även för småhus ses ett trendbrott där en större andel hus byggda 2012 eller senare har något fönster mot en starkt trafikerad gata, järnväg eller industri jämfört med de närmast föregående byggnadsperioderna (figur 3.1).

Figur 3.1. Bullerutsatta bostäder utifrån byggår, år 2019.
Andel (procent) barn som bor i en bostad med något fönster eller något sovrumsfönster vänt mot en större gata eller trafikled, järnväg eller industri, uppdelat på byggnadsår, för flerfamiljshus respektive småhus.

Källa: BMHE 19.

BMHE 19 visar att andelen bullerexponerade är ojämnt fördelad i befolkningen. Andelen barn som bor i bullerutsatta lägen är mindre bland dem vars vårdnadshavare har högskoleutbildning (cirka 17 procent) än om vårdnadshavarna som högst har gymnasieutbildning (cirka 23 procent) eller grundskoleutbildning (cirka 31 procent). Samma mönster gäller även barnens sovrum: Andelen med sovrumsfönstret mot en starkt trafikerad gata, järnväg eller industri är 6, 10 och 16 procent bland barn med högskole-, gymnasie- respektive grundskoleutbildade vårdnadshavare.

Byggbullerär ofta mycket störande, särskilt ljud från pålning och borrning. Eftersom byggbuller är begränsat till den tid då bygget pågår är riktvärdena för sådant mer tillåtande. Byggbuller kan dock på vissa platser pågå under stora delar av ett barns uppväxt och då påverka lek och inlärning i både hemmet och skolan.

Vanliga bullerkällor inomhusär ljud från ventilationsanläggningar och fläktar.Sådant ljud kan upplevas som störande även vidlåga nivåer, särskilt om det är lågfrekvent ellerinnehåller hörbara toner.

I flerbostadshus orsakar också musik från grannar och restaurangerstörningar. Det ljud som når de boende genom väggar och tak är lågfrekvent, till exempel ljudet från dunkande bas. Det är också vanligt att musiken spelas på kvällar och nätter, vilket riskerar att störa insomning och nattsömn.

I bostäder och skollokaler utgör också ljud från barnens egen lek och stoj, ljud från leksaker, dator, tv-spel och tv vanliga bullerkällor. Mätningar i skolmiljö har visat höga ljudnivåer i klassrum och skolmatsalar, > 70 dBLAeq (84, 85). Dessa ljudnivåer påverkas i första hand av barnens egna aktiviteter.

Bakgrundsljud från till exempel fläktar och mängden ljud som reflekteras av väggar och tak spelar också roll, direkt genom att det bidrar till ökad ljudnivå och indirekt genom att dåliga akustiska förhållanden får barn och vuxna att höja rösten.

Hörselskada är en övergripande term som omfattar både hörselnedsättning och andra besvär, främst öronsusningar (tinnitus). Risken för hörselskada ökar med ljudets styrka och varaktighet, men beror också på andra egenskaper hos ljudet. Till exempel är risken större med högfrekventa än lågfrekventa ljud, vid samma nivå. Enstaka ljudhändelser kan ge en temporär hörselnedsättning och övergående tinnitus. Vid mycket höga ljudnivåer kan dock en enstaka kortvarig exponering räcka för att orsaka en livslång hörselskada.

Vid höga ljudnivåer finns en risk för effekter på fostret eftersom ljud överförs från luften genom bukvägg och livmoder. Medan högfrekvent ljud dämpas av bukens mjukdelar (20 dB vid 4 000 Hz), kan lågfrekvent ljud till och med förstärkas. Studier av yrkesmässig bullerexponering vid graviditet och hörselskador hos barnet visar att det finns ett samband, främst vid en ljudnivå överstigande 85 dB_LAq8h. Bullerexponering innebär även stress för den gravida, vilket kan öka risken för låg födelsevikt och för tidig födsel.

Enligt WHO är det fortfarande oklart om trafikbuller i omgivningsmiljön kan påverka fostret negativt (86). De studier som visar på samband är för få och har ett relativt lågt bevisvärde. Risker för fostret vid konserter och annan högljudd fritidsverksamhet har inte studerats.

Andelen personer med hörselnedsättning ökar med åldern, och fler män än kvinnor är drabbade. Cirka 0,1 procent föds med en hörselnedsättning (87).

Enligt BMHE 19 har ungefär 2 procent av barn i 4- och 12-årsåldern nedsatt hörsel. Miljöhälsoenkäterna visar ingen tydlig ökning av hörselnedsättning bland barn. För 4-åringar var andelen bland flickor 1,4 procent 2011 och 1,6 procent 2019. För pojkar var motsvarande andelar 1,9 och 2,4 procent. För 12-åringar var andelen bland flickor 2,1 procent både 2011 och 2019. För pojkar var motsvarande andel 2,1 procent 2011 och 2,3 procent 2019.

Personer med öronsusningar (tinnitus) upplever ljud i örat eller i huvudet som inte orsakas av någon extern ljudkälla. Många har upplevt övergående tinnitus efter att ha utsatts för starka ljud, men tinnitus upplevs som ett allvarligt problem först när den blir permanent.

Det finns lättare varianter av tinnitus, som kommer och går och som främst stör i tysta miljöer, och svårare och mer plågsamma, som är ständigt närvarande och inte går att undertrycka. Cirka 1 procent av befolkningen lider av den svåraste graden.

Få 4-åringar klagar på öronsusningar, endast 0,2 procent. Bland 12-åringar var andelen högre: 4,3 procent angav i 2019 års enkät att de upplevt öronsusningar minst två gånger under de senaste tre månaderna (ungefär lika mellan pojkar och flickor). År 2011 var motsvarande andel 3,7 procent.

Enligt BMHE 19 var det vanligare med både hörselnedsättning och tinnitus bland barn som lyssnar på stark musik i hörlurar dagligen eller ibland, jämfört med de som aldrig gör det. Det går dock inte att dra några slutsatser om orsakssamband utifrån dessa resultat.

Omgivningsbuller påverkar hälsan och välbefinnandet på flera sätt, dels direkt genom att det upplevs som obehagligt, dels indirekt genom att det försvårar sömn, vila, talförståelse, koncentration och inlärning. Starkt buller kan även ge direkta fysiologiska stressreaktioner, och allt fler studier visar att långvarig exponering av buller kan öka risken att drabbas av högt blodtryck eller hjärtinfarkt i vuxen ålder.

Med bullerstörning menas en sammantagen bedömning av hur störande eller besvärande olika ljudkällor upplevs under en längre tidsperiod. Graden av störning beror på ljudets egenskaper och när på dygnet det inträffar. Det är också individuellt hur störande ett och samma ljud upplevs.

Barn rapporterar mindre bullerstörning än vuxna, både enligt tidigare studier (88, 89) och i BMHE 19 och tidigare miljöhälsoenkäter. Den sammantagna exponeringen från omgivningsmiljön är förmodligen inte lägre för barn än för vuxna, snarare tvärtom eftersom barn tillbringar mycket tid utomhus och då utsätts för buller som inte dämpats av bostadens fasad. Antagligen påverkar andra faktorer den upplevda bullerstörningen, såsom att vuxna och barn är olika känsliga för ljud, har olika attityder till ljudkällan och har olika förväntningar på boendemiljöns kvalitet (9). BMHE 19 visar dock en högre andel 12-åriga barn som rapporterar besvär av buller i hemmet jämfört med 2011 års enkät. I hemmiljö ökar besvären av ljud från andra barn, fläktar, vägar och grannar (figur 3.2). Besvär av buller är ojämnt fördelad mellan olika utbildningsgrupper. Enligt BMHE 19 är barn vars vårdnadshavare har grundskola som högsta utbildning mer besvärade i hemmiljön än barn till vårdnadshavare med högskoleutbildning. Skillnaderna baseras dock på få observationer så det går inte att dra några säkra slutsatser även om skillnaderna är statistiskt signifikanta.

Figur 3.2. Besvär av olika bullerkällor i hemmet och skolan, år 2011 och 2019.
Andelen (procent) 12-åringar som störs av buller (väldigt mycket eller mycket) från olika källor i hemmiljön eller i skolmiljön.

Källa: BMHE 11, BMHE 19.

Det är fortsatt en hög andel barn som störs av buller i skolmiljön, och besvären av ljud från andra barn och vägar samt buller i skolmatsalen har ökat. Åtgärder för en bättre ljudmiljö kan vara att ha mindre barngrupper, använda ljuddämpande material och anpassa pedagogiken för att på så sätt dämpa och hindra ljud från andra barn under lektionstid och i matsalen. Andra åtgärder för en bättre ljudmiljö kan vara att se över möbleringen och att dämpa belysningen vid samlingar.

Sömn är en förutsättning för god mental och fysisk hälsa hos både barn och vuxna. Buller kan göra att man har svårt att somna, vaknar tillfälligt under sömnen och vaknar för tidigt på morgonen. Även om man inte vaknar kan buller under sömnen påverka sömndjup, hjärtfrekvens, puls, blodtryck och andning. Bullerstörning under natten påverkar också den följande dagen, med upplevelse av minskad sömnkvalitet, nedstämdhet och försämrad prestationsförmåga (90).

Barn sover längre än vuxna, vilket ökar risken att de utsätts for buller någon gång under sömnperioden. Bullerrelaterad sömnstörning hos barn och vuxna är relativt ostuderat, men forskning på andra typer av sömnstörningar tyder på att barn generellt sett är känsligare än vuxna. Barn behöver exempelvis längre tid än vuxna för att återhämta förlorad sömn (90).

I BMHE 19 uppger 3,2 procent av 12-årigarna att de har svårt att somna varje vecka, och 2 procent att de blir väckta till följd av trafikbuller i närheten av bostaden. Andelen barn som har svårt att somna har ökat sedan 2011, då den var 1,7 procent. Dessutom uppger 4,1 procent att de har svårt att sova med öppet fönster på grund av trafikbuller.

Buller kan göra det svårare att förstå tal, främst genom att det döljer hela eller delar av talet. Talförståelsen beror på flera egenskaper hos talljudet och bakgrundsljudet, såsom talets ljudstyrka, uttalet, lyssnarens avstånd till talaren, lyssnarens hörselstatus och nivån på maskerande bakgrundsbuller. Barn har svårare att förstå tal med ofullständig information på grund av maskerande buller eftersom deras språkförståelse ännu inte är fullt utvecklad. Även personer med hörselnedsättning och personer med annat modersmål än det talade är känsliga för bullerstörningar.

Enligt BMHE 19 uppger knappt 2 procent av 12-åringarna att de varje vecka har svårt att prata med någon, lyssna på radio/tv/musik eller prata i telefon på grund av störande ljud hemma. Det kan dock finnas effekter på inlärningen även när talförståelsen inte är försämrad. Till exempel kan lång efterklangstid och hög bakgrundsnivå minska förmågan att minnas vad som sagts. Anledningen är att den extra ansträngning som krävs för att förstå tal under dåliga akustiska förhållanden tar resurser från minnesprocessandet (91).

Flygbuller i skolmiljö påverkar barns läsförståelse, minne och motivation. Den hittills största studien omfattade nära 3 000 flickor och pojkar i åldrarna 9–10 år i skolor nära tre europeiska storflygplatser. Den visade att det finns samband mellan flygbuller och försämrad läsförståelse, även efter kontroller för en rad andra faktorer såsom föräldrarnas socioekonomiska status. Studien visade inga tydligt negativa effekter av vägtrafik, och varken flyg- eller vägtrafikbuller var kopplat till försämrad uppmärksamhet eller självrapporterad ohälsa, något som rapporterats i tidigare studier (92).

Det finns mindre kunskap om hur buller i hemmiljö påverkar barns inlärning och skolprestation, men det kan antas att det kan försvåra inlärning såsom läxläsning i hemmet. Bullerexponering har också kopplats till minskad motivation att lösa problem (93), och det kan inte uteslutas att buller i hemmet på samma sätt kan minska viljan till läxläsning och annat lärande. I BMHE 19 uppger 1,6 procent av 12-åringarna att de flera gånger i veckan har svårt att göra läxor hemma på grund av trafikbuller (från väg, tåg och/eller flyg).

Hörselsinnet är ett viktigt varningssystem som alltid är öppet för intryck, även när vi sover. Akut exponering för höga ljudnivåer påverkar både det icke viljestyrda nervsystemet och hormonsystemet. Det orsakar bland annat ökade nivåer av stresshormon i blodet, kärlsammandragningar och ökat blodtryck samt påverkan på ämnesomsättning och immunförsvar. Långvarig exponering för buller, både yrkes- och omgivningsbuller, har främst studerats hos vuxna och då satts i samband med hjärt- och kärlsjukdomar såsom kroniskt högt blodtryck, hjärtinfarkt och stroke. De studier som gjorts har dock varit av varierande kvalitet och ännu är sambanden inte helt säkra, men en nyligen genomförd kunskapssammanställning visar att det finns tillräckligt vetenskapligt stöd för ett samband mellan vägtrafikbuller i boendemiljön och ischemisk hjärtsjukdom (94).

Fysiologiska stresseffekter hos barn kan uppkomma till följd av exponering för buller i hemmet, i förskolan och skolan och på fritiden. De få studier som finns om barns fysiologiska reaktioner på buller tyder på att barn också reagerar med ökade nivåer av stresshormon, högre blodtryck och andra stressymtom. I en undersökning av skolmiljön i Uppsala ledde högre ljudnivåer i klassrummet till att fler barn rapporterade trötthet och huvudvärk, och att det var förknippat med minskad kortisolvariabilitet som är ett tecken på fysiologisk stress (95).

Barn är sårbara för höga ljudnivåer eftersom de generellt är mindre medvetna än vuxna om riskerna och har sämre förutsättningar för att påverka ljud i sin omgivning. Folkhälsomyndigheten rekommenderar exempelvis lägre riktvärden för höga ljudnivåer för barn än vuxna vid musikevenemang (96). Vid konserter ska arrangörerna se till att ljudnivåerna inte överskrider de gällande riktvärdena. Det är ändå lämpligt att barnen använder hörselskydd.

Resultat från miljöhälsoenkäten visar att andelen 12-åringar som exponeras för stark musik ökade från 2,2 till 9,3 procent mellan 2003 och 2019. Höga ljudnivåer från musik kan skada hörseln, både när man lyssnar på konserter och i hörlurar och när man själv musicerar. Höga ljudnivåer i hörlurar kan även förekomma när barn spelar eller använder sociala medier i dator, surfplatta eller telefon. WHO rekommenderar att ljud i hörlurar inte överstiger en totalnivå på 70 dB på ett helt dygn (97). Det motsvarar 85 dB vid lyssnande i två timmar.

Plötsliga kraftiga ljud, till exempel från fyrverkerier, kan orsaka akuta mekaniska skador på innerörat, och efter bara en enstaka händelse skada hörseln permanent. De rekommenderade värdena ligger därför på nivåer som ingen någonsin bör utsättas för. WHO uppger 140 dB (LCpeak) för vuxna uppmätt 100 cm från örat. För barn anges en lägre nivå, 120 dB (LCpeak).

Buller i skolan och förskolan kan orsaka hörselproblem hos personalen (98) och det kan inte uteslutas att det även kan leda till nedsatt hörsel hos vissa barn. Den huvudsakliga effekten av buller i skolan är dock sämre koncentration, inlärning och välbefinnande.

De viktigaste effekterna av buller i hemmiljön är bullerstörning, sämre vila och sömn samt sämre talförståelse och inlärning vid till exempel läxläsning och tv-tittande. WHO rekommenderar att den genomsnittliga ljudnivån utomhus från trafikbuller inte bör överskrida 53 dB_Lden för vägtrafik, 54 dB_Lden för tågtrafik och 45 dB_Lden för flygtrafik för att skydda de flesta boende från allvarlig bullerstörning (97). En omräkningsfaktor om 4,5 dB för vägtrafik och 6 dB för tågtrafik kan användas för att översätta mellan L_den och L_Aeq24h. WHO rekommenderar därmed att ljudnivån inte bör överstiga 49 dB_LAeq,24h för vägtrafik och 48 dB_LAeq,24h för tågtrafik. Dessa nivåer är betydligt lägre än de svenska riktvärdena för genomsnittlig ljudnivå utomhus från trafikbuller.

Omgivningsbuller regleras olika i Sverige beroende på vilken bullerkälla som avses och i vilken miljö man är. I Folkhälsomyndighetens allmänna råd om buller inomhus finns rekommendationer i bostaden och i lokaler för undervisning, vård eller annat omhändertagande. I Naturvårdsverkets vägledning om buller från vägar, järnvägar, flyg, industrier och byggplatser står vad som rekommenderas för buller i miljön utomhus kring bostaden.

Resultat från miljöhälsoenkäten visar att besvär i hemmiljön av ljud från andra barn, fläktar, vägar och grannar har ökat sedan 2011. Detta kan vara ett resultat av ökad trångboddhet och ökat byggande i bullerutsatta områden.

I skolmiljönär de viktigaste effekterna av buller sämre förmåga att uppfatta tal, sämre läsförståelse och inlärning, högre röstansträngning och fler störningsupplevelser. För att kunna höra och förstå lärarens tal rekommenderar Folkhälsomyndigheten att bakgrundsljudet i skolor inte överstiger 30 dB LAeq,T under lektionstid (99). Bakgrundsnivåerna kan dock behöva vara under 30 dB för att säkerställa att även barn med nedsatt hörsel eller barn med annat modersmål än det talade uppfattar samtalet. En viktig faktor är efterklangstid – ett mått på ekot i rummet. Både en för lång och en för kort efterklangstid kan göra det svårare att uppfatta tal. WHO rekommenderar en efterklangstid på under 0,6 sekunder i undervisnings- och konferenslokaler, och under 1 sekund i samlingslokaler och matsalar (100).

Den fortsatt höga bullerstörningen i skolan som rapporteras i BMHE 19 är problematisk, eftersom det kan försämra inlärningen genom att försvåra talförståelse och minnesprocessande under lektioner samt försvåra återhämtning och vila under raster och på fritid. Ökat buller i skolan skulle också kunna leda till akuta fysiologiska stressreaktioner hos barn, men det finns få studier gällande detta och de rapporterade effekterna är små. Det är vidare okänt om upprepade akuta stressreaktioner under skoltiden kan påverka den fysiska hälsan senare i livet.

BMHE 19 visar att bullerexponeringen är ojämnt fördelad mellan barn till vårdnadshavare med olika utbildningsnivå. Barn till vårdnadshavare med grundskola som högsta utbildning bor i större utsträckning i bullerutsatta lägen och är mer besvärade i hemmet av ljud från andra barn, grannar och vägtrafik jämfört med barn vars vårdnadshavare har högskoleutbildning.

Barn tillbringar sin mesta tid inomhus, vilket innebär att inomhusmiljön har stor betydelse för barnens exponering för olika miljöfaktorer. Utöver bostaden är förskola och skola viktiga inomhusmiljöer för barn. Skolbarn tillbringar uppskattningsvis över 1 000 timmar per år, motsvarande drygt 27 veckor, inomhus i skolan, och den miljön kan därför ha stor inverkan på barns hälsa. Förskole- och skolmiljön har ofta högre dammhalter jämfört med andra arbetsmiljöer (15). Dammet innehåller en rad olika partiklar, till exempel pälsdjursallergener som kan förvärra besvären hos allergiska barn (15, 101). Fukt, mögel och luftföroreningar är andra faktorer som barn exponeras för inomhus och som kan påverka hälsan, i synnerhet vid långvarig exponering (102, 103). Barn tillbringar vidare en stor del av sin fritid i andra offentliga inomhusmiljöer, till exempel idrottsanläggningar, som kan medföra exponering för vissa specifika miljöfaktorer. Exempelvis kan det i simhallar bildas trikloramin som kan orsaka irritation i ögon och luftvägar (104) (detta beskrivs vidare i kapitlet Miljöföroreningar och kemikalier).

Inomhusmiljön påverkas av byggnaders utformning, installationer och materialval, men även av hur byggnaden används, underhålls och sköts. Det finns därför flera faktorer i inomhusmiljön som kan påverka barns hälsa. Några av dessa beskrivs mer utförligt i andra kapitel, såsom miljötobaksrök, kemikalier, buller och luftföroreningar från utomhusluften. I detta kapitel ligger fokus på faktorer såsom trångboddhet, temperatur, fukt och mögel i bostaden samt besvärsrapportering som är relaterad till inomhusmiljön.

Av familjerna som besvarade BMHE 19 bor 39 procent i Stockholm, Göteborg och Malmö och närliggande kommuner, ytterligare 39 procent bor i andra stora städer och 22 procent bor i mindre städer/tätorter och landsbygdskommuner. Av de svarande bor 64 procent i småhus och 36 procent i flerbostadshus. Fördelningen mellan olika bostadstyper skiljer sig åt över landet, och i storstadsregionerna bor 47 procent i småhus jämfört med 83 procent i mindre städer/tätorter och landsbygdskommuner. Familjens boendeform varierar även med socioekonomiska faktorer: Bland barn till vårdnadshavare med grundskola som högsta utbildning bor 20 procent i småhus, jämfört med 61 procent av barn till vårdnadshavare med som högst gymnasieutbildning, och 68 procent av barn till vårdnadshavare med högskoleutbildning. Bland barn med utrikes födda vårdnadshavare bor 38 procent i småhus jämfört med 81 procent av barnen med inrikes födda vårdnadshavare. Liknande skillnader i boendeform ses även i nationella data från SCB (105). Enligt SCB:s data bor 57 procent av barnen i småhus och 42 procent i flerbostadshus.

Tabell 4.1 visar andelen barn som bor i bostäder byggda under olika tidsperioder. Den största andelen bor i bostäder som byggdes 1961–1975 (28 procent) och 6,8 procent i bostäder som byggdes 2012 eller senare. Barn till vårdnadshavare med som högst grundskoleutbildning bor mer ofta i bostäder byggda 1961–1975 (57 procent) och mindre ofta i bostäder byggda före 1941 (8,0 procent) jämfört med barn till vårdnadshavare med gymnasie- eller högskoleutbildning (där 31 respektive 24 procent bor i bostäder byggda 1961–1975 och 20 procent bor i bostäder byggda före 1941). Likaså bor barn till utrikes födda vårdnadshavare mer ofta i bostäder byggda 1961–1975 (41 procent) och mindre ofta i bostäder byggda före 1941 (11 procent) jämfört med barn med inrikes födda vårdnadshavare (där 22 procent bor i bostäder som byggdes 1961–1976 och 24 procent i bostäder byggda före 1941).

Källa: SCB.

Trångboddhet var ett betydande problem i Sverige fram till 1970-talet och har nu åter börjat uppmärksammas. Om de boende är fler än vad bostaden är anpassad för kan det leda till problem med inomhusmiljön, till exempel otillräcklig ventilation och fuktskador (106). Trångboddhet kan också öka risken för luftvägsinfektioner och andra infektionssjukdomar (32). I dag används flera olika riktlinjer för att definiera trångboddhet (106). I denna rapport används trångboddhetsnorm 2 som innebär högst två personer per rum, borträknat kök och vardagsrum.

Enligt BMHE 19 är 10 procent av barnen trångbodda enligt norm 2. Trångboddhet är vanligast i storstadsregionerna där 14 procent är trångbodda jämfört med 6,2 procent i mindre städer/tätorter och landsbygdskommuner (figur 4.1). Förekomsten varierar även med barnets ålder och är högre bland yngre barn (8 månader) där 19 procent är trångbodda jämfört med 6,1 procent av 12-åringar (figur 4.1). Trångboddhet är också vanligare i familjer där vårdnadshavarna som högst har grundskoleutbildning eller är födda utomlands (figur 4.1). Bland 12-åringarna är 30 procent trångbodda i familjer där vårdnadshavarna har grundskola som högsta utbildning jämfört med 3,9 procent om vårdnadshavarna har högskoleutbildning. Om vårdnadshavarna är födda utomlands är 15 procent av 12-åringarna trångbodda jämfört med 0,7 procent i familjer där minst en av vårdnadshavarna är född i Sverige. Information om trångboddhet saknas i de tidigare miljöhälsoenkäterna, och därför har förekomst av trångboddhet inte kunnat jämföras över tid.

Figur 4.1. Barn som är trångbodda, år 2019.
Andel barn (procent) som är trångbodda uppdelat på bostadsregion, barnets ålder, vårdnadshavarnas utbildningsnivå och vårdnadshavarnas födelseland.

Källa: BMHE 19.

En rad olika byggnadsfaktorer påverkar inomhusmiljön, till exempel byggnadskonstruktionen, inklusive värme- och ventilationssystem. Även de renoveringsmetoder som används kan påverka (107). Nedan beskrivs faktorer i inomhusmiljön i bostäder, förskolor och skolor som kan påverka barns hälsa.

Syftet med att ventilera är framför allt att transportera bort förorenad och/eller fuktig luft från inomhusmiljön och förse den med frisk luft utifrån. I byggnader med bristfällig ventilation blir de föroreningar som alstras genom materialemissioner och mänskliga aktiviteter kvar i inomhusluften. Dessutom kan luftfuktigheten bli hög. En god grundventilation är därför viktig för ett gott inomhusklimat.

För ventilation finns riktvärden i Boverkets byggregler (108) och Folkhälsomyndighetens allmänna råd om ventilation (109). För bostäder bör det vara minst 0,5 luftomsättningar per timme, och uteluftsflödet bör inte understiga 4 liter per sekund och person (109). I förskolor och skolor bör uteluftsflödet inte understiga 7 liter per sekund och person vid stillasittande sysselsättningar (109). Dessutom ska ventilationssystem i till exempel skolor, förskolor och flerbostadshus regelbundet inspekteras genom så kallad obligatorisk ventilationskontroll (OVK). I en- och tvåbostadshus räcker det med en installationsbesiktning innan ventilationssystemet tas i bruk. Ett nationellt tillsynsprojekt som genomfördes av Folkhälsomyndigheten 2014–2015 visade att 70 procent av skolorna som ingick i projektet hade godkänd OVK och 85 procent av skolorna bedömdes ha en allmän luftkvalitet som var bra eller ganska bra (110). Enligt en rapport från Boverket hade ungefär 60 procent av flerbostadshusen en OVK utan anmärkning (111). En godkänd OVK är dock ingen garanti för att luftkvaliteten i en bostad eller lokal är bra, utan den påverkas även av till exempel hur många som vistas i bostaden eller lokalen.

Brister i ventilation kan bidra till både ohälsa och upplevelse av dålig luft. För skolor och arbetsplatser minskar olika luftvägsbesvär, sjukfrånvaro och prestationsproblem med ökande luftomsättning, medan resultaten är mer motstridiga när det gäller ventilation i bostäder (112, 113). De studier som gjorts bland barn har framför allt fokuserat på olika luftvägsbesvär, till exempel astma och luftvägsinfektioner (112).

Både låga och höga inomhustemperaturer kan påverka vår hälsa, och enligt Folkhälsomyndighetens allmänna råd om temperatur (FoHMFs 2014:17) bör temperaturen inomhus inte understiga 18 °C (operativ temperatur) eller överstiga 24 °C (under sommaren 26 °C) (114). Riktvärdet för temperatur inomhus är 18 °C mätt som operativ temperatur, vilket motsvarar ungefär 20 °C lufttemperatur. Den operativa temperaturen tar hänsyn till både lufttemperaturen och temperaturen på omgivande ytor såsom fönster och väggar.

Små barn är en av de grupper som har lägre fysiologisk förmåga att hantera värme och kan därför vara särskilt sårbara under varma perioder (32). Värmeböljor har kopplats till en ökad förekomst av luftvägssjukdomar, njursjukdom, elektrolytrubbning och feber hos barn (115). Dessa studier baseras dock på mätningar av utomhustemperaturen och det finns få studier av höga inomhustemperaturer (över 24 °C) och hälsoeffekter hos barn (32). Hälsoeffekter till följd av värmeböljor beskrivs närmare i kapitlet Klimatförändring. Studier av hälsoeffekter av temperatur inom det rekommenderade temperaturspannet har visat att högre temperatur i klassrummet (över 22 °C) var kopplat till färre symtom från luftvägarna hos skolbarn, jämfört med lägre temperatur (116), och en studie av barn med astma visade förbättrad lungfunktion med 1 °C ökad sovrumstemperatur (117).

I BMHE 19 rapporterar 37 procent av vårdnadshavarna att de besväras av för höga temperaturer i bostaden minst en gång i veckan under sommarhalvåret. Sådana problem är något vanligare i Stockholm, Göteborg och Malmö och närliggande kommuner, liksom i andra stora städer, där 38 procent besväras, jämfört med mindre städer/tätorter och landsbygdskommuner där 34 procent besväras varje vecka. Bland dem som bor i hyresrätt är det en högre andel som besväras av att det är för varmt i bostaden under sommarhalvåret än bland dem som bor i bostadsrätt (figur 4.2). Andelen är lägst bland dem i småhus. Inrikes födda vårdnadshavare rapporterar oftare att det är för varmt i bostaden under sommarhalvåret (39 procent) jämfört med utrikes födda vårdnadshavare (34 procent). Däremot sågs inga tydliga skillnader i relation till vårdnadshavarnas utbildningsnivå.

Figur 4.2. Besvär av värme, kyla och svårighet att reglera temperaturen inomhus, år 2019. Andel (procent) av vårdnadshavarna som uppger att de varje vecka besväras av att det är för varmt i bostaden under sommarhalvåret, för kallt i bostaden under vinterhalvåret eller som har svårt att reglera inomhustemperaturen, uppdelat på bostadstyp.

Källa: BMHE 19.

Enligt BMHE 19 besväras 19 procent av vårdnadshavarna av att det under vinterhalvåret är för kallt i bostaden minst en gång i veckan. Problem med låga inomhustemperaturer är något vanligare i Stockholm, Göteborg och Malmö och närliggande kommuner där 23 procent besväras varje vecka, följt av andra stora städer (17 procent) och mindre städer/tätorter och landsbygdskommuner (14 procent). Bland de som bor i hyresrätt rapporterar en högre andel att det är för kallt i bostaden under vinterhalvåret än bland de som bor i bostadsrätt (figur 4.2). Andelen är lägst bland de som bor i småhus. Att bostaden är för kall under vinterhalvåret rapporteras oftare av vårdnadshavare som har grundskola som högsta utbildning (39 procent) jämfört med dem med gymnasieutbildning (22 procent) eller högskoleutbildning (16 procent). En för kall bostad rapporteras också oftare av utrikes födda vårdnadshavare (26 procent) jämfört med inrikes födda (14 procent).

Enligt BMHE 19 besväras 16 procent minst en gång i veckan av att det är svårt att reglera temperaturen i bostaden. Problemet är något vanligare i Stockholm, Göteborg och Malmö och närliggande kommuner där 19 procent besväras varje vecka, följt av andra stora städer (16 procent) och mindre städer/tätorter och landsbygdskommuner (12 procent). Bland de som bor i hyresrätt rapporterar en högre andel att de varje vecka besväras av detta än bland de som bor i bostadsrätt (figur 4.2). Lägst är andelen bland de som bor i småhus. Svårighet att reglera temperaturen i bostaden rapporteras oftare av vårdnadshavare som har grundskola som högsta utbildning 32 procent) jämfört med de som har utbildning från gymnasium (19 procent) eller högskola (14 procent). Utrikes födda vårdnadshavare rapporterar oftare sådana svårigheter (22 procent) jämfört med inrikes födda vårdnadshavare (13 procent).

Luftfuktigheten inomhus vid en given temperatur bestäms av luftfuktigheten utomhus, fuktproduktionen inomhus och ventilationsgraden. Vintertid har vi normalt låg relativ luftfuktighet inomhus i Sverige, generellt 20–40 procent enligt en rapport från Boverket (111). Hög luftfuktighet inomhus uppkommer främst i bostäder med låg luftomsättning i kombination med en hög fuktproduktion inomhus (till exempel från dusch, tvätt, matlagning och människor), men fuktskador i byggnaden kan också medverka till att höja luftfuktigheten. Alltför hög luftfuktighet kan orsaka fuktproblem och ökad risk för kvalster och tillväxt av mikroorganismer, medan låg luftfuktighet kan orsaka besvär från ögon och luftvägar (32, 118, 119). Luftfuktighet och temperatur påverkar även spridningen av influensavirus i många studier. Låg inomhustemperatur och luftfuktighet har kopplats till en större spridning av vissa virus, men sambandet är komplext och beror bland annat på virustyp (119). Det är svårt att studera hälsoeffekter som rör luftfuktighet eftersom människor har dålig förmåga att bedöma graden av luftfuktighet och det är svårt för individen att koppla specifika hälsoutfall till luftfuktigheten (119).

Fuktskador i byggnader kan ha många orsaker. Fukt kan byggas in i hus och tränga in i byggnaden genom kapillärsugning underifrån eller orsakas av regn och snö eller vattenläckage. En annan orsak är bristfällig ventilation, och därmed kvarhållen fukt från exempelvis dusch och tvätt. Om en byggnadsdel får vara fuktig en längre tid börjar mikroorganismer – mögel och bakterier – att växa. I Sverige är de flesta fuktskador väl dolda inne i huskonstruktionen och det kan därför vara svårt att fastställa sådana skador. Om en byggnad har en fuktskada luktar det ibland mögel. Mögellukt kan därför vara en indikation på dolda fuktskador, men det kan finnas sådana skador utan att någon mögellukt känns. Även gamla upptorkade fuktskador kan ställa till med problem, eftersom det kan finnas upptorkat mögel och mögelsporer kvar som kan orsaka hälsobesvär om de kommer ut i inomhusluften.

Fuktskador kan förekomma i bostaden, men är också relativt vanliga i förskolor och skolor. Det har beräknats att 40 procent av skolor och förskolor har fuktskador och ytterligare lika många har en konstruktion som innebär ökad risk (15). Exponering för fukt och mögel i bostaden eller skolan kan öka risken för luftvägssymtom, luftvägsinfektioner och symtom hos barn med astma (102, 103, 120). Barn som exponeras för fukt eller mögel i bostaden under de första levnadsåren har även en ökad risk att utveckla astma eller allergisnuva (103, 120, 121). I epidemiologiska studier frågar man ofta om synlig fuktskada, synligt mögel och mögellukt för att mäta förekomsten av fukt och mögel.

I BMHE 19 anger 8,7 procent av barnens vårdnadshavare att det funnits synliga fuktskador i bostaden, vilket är ungefär samma andel som i BMHE 11. Drygt 3 procent rapporterade att de känt mögellukt i bostaden under de senaste 12 månaderna, och ungefär lika stor andel att det funnits synligt mögel någonstans i bostaden, inklusive i kakelfogar och på väggar i våtutrymmen. Även detta är ungefär samma andel som i BMHE 11.

(a) I BMHE 03 hade inte frågan något tidsfönster.

(a) I BMHE 03 hade inte frågan något tidsfönster.

Källa: BMHE 03, BMHE 11, BMHE 19.

I BMHE 19 uppger 11 procent av vårdnadshavarna att de har minst ett tecken på fuktskada i hemmet (synlig fuktskada, synligt mögel och/eller mögellukt). Det är på samma nivå som i BMHE 11, men en minskning sedan BMHE 03 då andelen var 19 procent. I BMHE 19 uppger 2,8 procent av vårdnadshavarna att de har två eller fler tecken på fuktskada i hemmet, vilket är jämförbart med förekomsten 2011 och 2003. I BMHE 03 hade frågan om synlig fuktskada inte något tidsfönster, vilket kan vara en bidragande orsak till den högre rapporteringen 2003.

Generellt rapporterar vårdnadshavare till barn som bor i flerbostadshus något högre förekomst av fuktskador, synlig mögelväxt och mögellukt än vårdnadshavare i småhus (tabell 4.2b). I BMHE 19 är andelen med minst ett tecken på fuktskada i hemmet högre bland barn som bor i hyresrätt (17 procent) jämfört med barn som bor i bostadsrätt (8,1 procent) eller småhus (11 procent).

Tabell 4.3a-b visar andelen som rapporterar minst ett tecken på fuktskada (synlig fuktskada, synligt mögel och/eller mögellukt) i bostäder som är byggda under olika tidsperioder. Skillnaderna mellan åren är oftast inte statistiskt säkerställda, men i BMHE 19 kan man se en signifikant lägre förekomst av rapporterade tecken på fuktskada i flerbostadshus byggda efter 1996.

(a) För BMHE 03 avses 1996–2003.

(a) För BMHE 03 avses 1996–2003.

Källa: BMHE 03, BMHE 11, BMHE 19.

De som bor i hyresrätter byggda 1941–1995 rapporterar i större utsträckning tecken på fuktskada än de som bor i bostadsrätt eller småhus från samma period (figur 4.3). En förklaring kan vara att de som äger sin bostad kan vara mindre benägna att rapportera förekomst av fukt och mögel, samtidigt som de har större möjlighet att åtgärda uppkomna fel (122). Studier där de boendes rapportering av fukt och mögel jämförts med observationer av inspektörer visar generellt relativt låg samstämmighet (123, 124), och data från Boverket tyder på att boende i småhus underrapporterar mögellukt i hemmet (125, 126).

Figur 4.3. Bostäder med tecken på fuktskada, uppdelat på byggår och bostadstyp, år 2019. Andel (procent) som rapporterar minst ett tecken på fuktskada (synlig fuktskada, synligt mögel och/eller mögellukt) under de senaste 12 månaderna, uppdelat på byggår och bostadstyp (småhus samt flerbostadshus uppdelat på bostadsrätt och hyresrätt).

Källa: BMHE 19.

Förekomsten av något tecken på fuktskada (synlig fuktskada, synligt mögel och/eller mögellukt) i bostaden varierar med vårdnadshavarnas utbildningsnivå, och det är vanligare om vårdnadshavarna har grundskola som högsta utbildning. Där rapporterar 20 procent minst ett tecken på fuktskada jämfört med 11 procent bland dem med högskoleutbildning. Det är även något vanligare att utrikes födda vårdnadshavare rapporterar minst ett tecken på fuktskada i hemmet (13 procent jämfört med 10 procent bland inrikes födda). Dessa skillnader skulle kunna förklaras av att barn till vårdnadshavare som har lägre utbildning och/eller är utrikes födda oftare bor i flerbostadshus och i hus byggda 1961–1975.

Tecken på fuktskada i hemmet är också vanligare om familjen är trångbodd. Bland familjer som är trångbodda enligt norm 2 rapporterar 17 procent minst ett tecken på fuktskada i hemmet jämfört med 11 procent bland familjer som inte är trångbodda. (figur 4.4).

Figur 4.4. Bostäder med fukt och mögel, utifrån trångboddhet, år 2019.
Andel (procent) som rapporterar minst ett tecken på fuktskada (synligt fuktskada, synligt mögel och/eller mögellukt) under de senaste 12 månaderna, uppdelat på trångboddhet.

Källa: BMHE 19.

Husdammskvalster trivs i fuktig miljö och kan överleva och föröka sig i bostäder där luftfuktigheten överstiger 45 procent relativ luftfuktighet (118). Förekomsten av husdammskvalster är relativt begränsad i merparten av landets bostäder, mycket till följd av kalla vintrar med låg luftfuktighet utomhus. I fuktskadade och/eller undermåligt ventilerade bostäder kan dock luftfuktigheten inomhus komma upp i sådana nivåer att kvalster kan leva och föröka sig.

Husdammskvalster påträffas huvudsakligen i södra och mellersta Sverige, där cirka 10 procent av bostäderna har kvalster (127). I hemmet förekommer husdammskvalster framför allt i sängar, men de kan också finnas i till exempel heltäckande mattor och stoppade möbler (118). Husdammskvalster kan även förekomma i förskolor och skolor (15).

Allergi mot husdammskvalster är välkänt och kan ge astma, men kvalsterallergi är mindre vanligt i Sverige än i många andra länder (15, 118). Enligt BMHE 19 har 1,9 procent av 4- och 12-åringarna allergi mot kvalster, och det är vanligare i de södra delarna av landet. Kvalsterallergi beskrivs även i avsnittet Luftvägsallergi i kapitlet Allergi och andra besvär i luftvägar och hud.

Även andra allergener förekommer inomhus och kan ge besvär från ögon, luftvägar och hud (15). I inomhusmiljöer där man har pälsdjur är förekomsten av djurallergener hög, men allergena partiklar från pälsdjur transporteras också via kläder och hår till inomhusmiljöer där de normalt inte finns, till exempel förskolor och skolor (15), och kan där orsaka besvär hos känsliga barn. Allergi mot pälsdjur beskrivs även i avsnittet Luftvägsallergi i kapitlet Allergi och andra besvär i luftvägar och hud.

Byggprodukter kan också innehålla kontaktallergener, till exempel isotiazolinoner som bland annat används i vattenbaserad färg. Allergi mot isotiazolinoner beskrivs i avsnittet Hudallergi i kapitlet Allergi och andra besvär i luftvägar och hud.

I byggnader förekommer en rad kemikalier i luft och damm, till exempel från byggmaterial, inredning och utrustning. Även konsumentprodukter bidrar till den totala halten av kemiska ämnen i inomhusluften. Trots ett stort intresse är det fortfarande oklart hur många av dessa ämnen kan påverka barns hälsa (107). Bland de mest uppmärksammade kemiska ämnena i inomhusmiljön finns flyktiga organiska ämnen såsom formaldehyd som bland annat avges från många byggmaterial. Det finns även ett stort intresse för eventuella hälsoeffekter av ftalater och andra kemikalier med hormonstörande egenskaper. Metaanalyser av epidemiologiska studier visar att högre halter av formaldehyd i inomhusluften kan öka risken för astma och allergi, liksom risken för mer ospecifika symtom från luftvägar, ögon och hud (107, 128). Däremot har vi ännu otillräcklig kunskap om hur andra kemikalier i inomhusmiljön påverkar barns hälsa. Barns exponering för kemikalier i inomhusmiljön beskrivs även i kapitlen Miljöföroreningar och kemikalier och Allergi och andra besvär i luftvägar och hud.

Förekomsten av luftburna partiklar inomhus beror i huvudsak på att partiklar från utomhusmiljön tar sig in, på att damm virvlar upp inomhus och på graden av bortförsel av partiklar genom till exempel ventilation och städning. Men även de boende själva kan ge upphov till partiklar i inomhusmiljön, till exempel genom sina aktiviteter (exempelvis tobaksrökning, matlagning, vedeldning och användning av levande ljus) och i form av hudpartiklar.

Luftburna partiklar brukar delas in efter storlek. En vanlig indelning är PM₁₀ (< 10 µm), pm>_2,5(< 2,5 µm) och ultrafina partiklar (>< 0,1 µm). eftersom det finns många källor inomhus är halten pm>₁₀ i bostäder och skolor vanligen högre än utomhus, och sammansättningen av partiklar är annorlunda med en större andel med biologiskt ursprung (129).

Det finns många studier av hälsoeffekter av partiklar utomhus (se kapitlet Luftföroreningar utomhus), och när det gäller hälsoeffekter av partiklar inomhus finns många studier om miljötobaksrök (se kapitlet Miljötobaksrök). I många länder är partiklar från eldning av fasta bränslen inomhus (vid till exempel matlagning och uppvärmning) fortfarande en viktig orsak till lunginflammation och andra luftvägsinfektioner hos barn (130). Denna typ av exponering är inte lika vanlig i Sverige i dag, eftersom maten i huvudsak lagas på elektriska spisar.

I BMHE 19 uppger 28 procent av familjerna att de regelbundet använder öppen spis, kakelugn, braskamin eller liknande i bostaden. Förekomsten varierar i landet, och i mindre städer/tätorter och landsbygdskommuner använder 43 procent öppen spis, kakelugn, braskamin eller liknande regelbundet, jämfört med 18 procent i storstadsregionerna kring Stockholm, Göteborg och Malmö. Förekomsten har ökat något jämfört med BMHE 11 då andelen var 24 procent.

Radon är en radioaktiv gas som bildas naturligt i berggrunden när radium sönderfaller. Radon i bostäder är en betydelsefull källa till att människor exponeras för joniserande strålning i Sverige. Radonet i bostäder kommer huvudsakligen från marken och från vissa byggnadsmaterial, till exempel blåbetong som användes 1929–1975 och finns i cirka 10 procent av landets bostäder (131). Vatten från jordlager och berggrund kan också innehålla radon. Särskilt höga halter kan finnas i vatten från bergborrade enskilda brunnar och i viss mån även i grävda brunnar där vattnet kommer från sprickor i berget, i områden med uranrik berggrund (132). Kommunalt vatten renas dock och innehåller mycket sällan höga radonhalter.

Den nationella referensnivån för radon är 200 Bq/m³, för både nya och befintliga byggnader. Radonhalten i inomhusluft ska hållas så låg som det är rimligt och möjligt. När det gäller bostäder och lokaler som allmänheten har tillträde till är det fastighetsägaren som ska vidta åtgärder mot för höga radonhalter. För dricksvatten från enskilda brunnar är 1 000 Bq/l gränsen för otjänligt. Den största hälsorisken med radonhaltigt vatten är att det ökar radonhalten i inomhusluften och exponeringen via inandning när man tvättar, diskar och duschar.

Många studier visar att radon ökar risken för lungcancer hos vuxna (133), men det är oklart i vilken utsträckning exponering i barndomen bidrar till risken. Flera studier har undersökt sambandet mellan exponering för radon i bostaden och risken för leukemi hos barn, men det vetenskapliga underlaget är ännu otillräckligt för att kunna dra slutsatser om det finns ett orsakssamband (134).

I BMHE 11 angav 25 procent av vårdnadshavarna att radonhalten någon gång mätts i deras bostad, men i BMHE 19 ingick inte frågan om radonmätning eftersom en stor andel (närmare 50 procent) i tidigare enkäter svarat att de inte kände till om radonmätning utförts i bostaden. Det finns även andra källor för förekomst av radon och radonmätningar, bland annat hos kommuner och länsstyrelser.

I BMHE 19 ställdes frågan om hur vårdnadshavarna upplever luftkvaliteten i bostaden. På denna fråga svarar 3,2 procent att luften är ganska dålig eller mycket dålig. Det är jämförbart med 2011 då 2,5 procent rapporterade att luften i bostaden var ganska dålig eller mycket dålig. Bland familjer som bor i småhus svarar 1,1 procent att luften är ganska dålig eller mycket dålig, jämfört med 7,0 procent av familjer i flerbostadshus. På grund av enkätens utformning går det inte att avgöra om upplevd dålig luftkvalitet leder till besvär eller om luftkvaliteten upplevs som dålig på grund av att de boende har besvär.

Enligt BMHE 19 uppger 3,7 procent av vårdnadshavarna till 4- och 12-åringar att deras barn är allergiska eller överkänsliga mot dofter från till exempel parfym, rengöringsmedel eller trycksvärta. Det är på samma nivå som i BMHE 11.

I miljöhälsoenkäten undersöks även 12-åringarnas egen upplevelse av obehagliga lukter. Totalt 7,5 procent har känt obehag av lukt från parfym, deodorant etc. i eller i närheten av bostaden flera gånger i veckan under de senaste tre månaderna, medan 2,3 procent uppger att de känt obehag av lukt från rengöringsmedel och 0,7 procent från målarfärg, lim etc. Andelen som känt obehag av lukt från parfym, deodorant etc. respektive rengöringsmedel har ökat sedan 2011 (från 2,6 procent respektive 1,0 procent), medan andelen som känt obehag av lukt från målarfärg, lim etc. är oförändrad.

Knappt 6 procent uppger att de känt obehag av tobaksrök i närheten av bostaden flera gånger i veckan under de senaste tre månaderna. Det är jämförbart med 2011 då andelen var 4,9 procent, och en minskning från 2003 då den var 8,9 procent.

Utöver besvär av lukter uppger 2,7 procent av 12-åringarna i BMHE 19 att de besvärats av instängd (dålig) luft i bostaden under de senaste 12 månaderna. Detta är vanligare bland barn i flerbostadshus där 5,2 procent uppger besvär jämfört med 1,6 procent bland barn i småhus. Detta är på ungefär samma nivå som i BMHE 11 då 2,0 procent av barnen uppgav sådana besvär.

Många vuxna har besvär såsom huvudvärk, trötthet, klåda, sveda eller irritation i ögonen eller luftvägar, som är kopplade till inomhusmiljö, och de rapporteras även hos barn. Mekanismerna bakom dessa besvär är dock otillräckligt kända (101, 135).

Enligt BMHE 19 rapporterar 11 procent av vårdnadshavarna till 12-åringar att deras barn har besvär på grund av inomhusmiljön i bostaden och/eller skolan (tabell 4.4). Med besvär menas här att barnet minst en gång per vecka är trött, har huvudvärk eller har ögon-, näs eller luftvägsbesvär (klåda, sveda eller irritation i ögonen, täppt eller rinnande näsa, heshet, halstorrhet eller hosta). Det är en ökning från 8,8 procent 2011. Huvuddelen av besvären rapporteras bero på inomhusmiljön i skolan.

Källa: BMHE 11, BMHE 19.

Totalt uppger 27 procent av vårdnadshavarna till 12-åringar att deras barn är trötta, har huvudvärk eller har ögon-, näs eller luftvägsbesvär minst en gång per vecka, oavsett vilken miljö som framkallat dem. Det är en ökning från 2011 då 21 procent uppgav sådana besvär. Trötthet är det vanligaste besväret (18 procent), följt av huvudvärk (9,4 procent) och irriterad, täppt eller rinnande näsa (6,5 procent). Förekomsten av alla dessa besvär har ökat sedan 2011.

Många studier om hälsoeffekter av inomhusmiljö hos barn har fokuserat på utveckling och försämring av luftvägssymtom, astma och allergi. Flera miljöfaktorer i inomhusmiljön har kopplats till en ökad risk för astma och allergi, framför allt miljötobaksrök, husdammskvalster och fukt/mögel i bostaden (136). Även andra faktorer i inomhusmiljön såsom ventilation har kopplats till en ökad risk för astma och allergi, men det vetenskapliga stödet för dessa samband har generellt varit lägre.

När det gäller fukt och mögel visar sammanställningar av epidemiologiska studier att exponering i bostaden eller skolan kan öka risken för luftvägssymtom, luftvägsinfektioner och symtom hos barn med astma (102, 103, 120). Barn som exponeras för fukt eller mögel i bostaden under de första levnadsåren har även en ökad risk att utveckla astma eller allergisnuva (103, 120), och resultat från en svensk kohortstudie visar att dessa samband kvarstår upp i tonåren (121). Det är dock ännu inte klarlagt vilka agens som ger upphov till dessa hälsoeffekter (103, 137).

Barn tillbringar huvuddelen av sin tid inomhus, så luftkvaliteten har stor betydelse för barns välbefinnande och hälsa. Enligt BMHE 19 anger 11 procent av vårdnadshavarna till 12-åringar att deras barn har huvudvärk, är trötta eller har ögon-, näs- eller luftvägsbesvär på grund av inomhusmiljön i bostaden och/eller skolan minst en gång i veckan. Detta är en ökning från 8,8 procent 2011. Huvuddelen av besvären rapporteras bero på inomhusmiljön i skolan.

Totalt 11 procent av vårdnadshavarna anger att de har tecken på fuktskada i hemmet, vilket är på samma nivå som i BMHE 11 men en minskning sedan BMHE 03. Vårdnadshavare som har grundskola som högsta utbildning eller är utrikes födda rapporterar i högre utsträckning tecken på fuktskada i bostaden jämfört med vårdnadshavare som har högskoleutbildning eller är födda i Sverige. Många i dessa grupper bor i bostäder där fuktproblematik är vanligare, men de är också mer trångbodda. Att bo trångt kan vara en riskfaktor för uppkomst av fuktskador, och enligt BMHE 19 är tecken på fuktskada vanligare i hemmet om familjen är trångbodd.

Exponering för fukt och mögel i bostaden under de första levnadsåren har kopplats till en ökad risk för astma hos barn (120). Sammantaget beräknas risken för astma hos små barn öka med ungefär 40 procent av sådan exponering (138). Fukt och mögel i bostaden beräknas orsaka knappt 3 500 fall av astma bland barn upp till 4 år, om man antar att 14 procent av barnen i den åldern har småbarnsastma (motsvarande andelen 4-åringar med astma i BMHE 19) och att 11 procent av barnen i åldern 0–4 år exponeras för fukt eller mögel i bostaden.

Miljötobaksrök, även kallat passiv rökning, består dels av röken som bildas från den brinnande cigaretten, dels av röken som rökaren andas ut. Många av ämnena i tobaksrök kan orsaka cancer och miljötobaksrök är klassat som cancerframkallande av WHO:s cancerforskningsinstitut IARC (139).

Det finns flera anledningar till att barn bör skyddas mot miljötobaksrök, i synnerhet i inomhusmiljöer. Barns luftvägar är generellt sett mer känsliga för tobaksrök än vuxnas. Barn har också en högre andningsfrekvens och inandas mer luft per kroppsvolym, vilket medför att de får en högre exponering jämfört med en vuxen i samma miljö. Även tobaksrök i utomhusmiljöer kan orsaka besvär för barn med känsliga luftvägar.

Många ämnen i tobaksrök tas upp via luftvägar och slemhinnor, så tobaksrökning hos vårdnadshavare kan göra att spädbarn tar upp en betydande mängd nikotin via inandning av miljötobaksrök, liksom via bröstmjölk (140, 141). Även nikotin i snus kan överföras till barnet via bröstmjölk (142). Nikotinet i tobaken kan också föras över till fostret om den gravida kvinnan röker, snusar eller själv utsätts för miljötobaksrök (139).

I Sverige sparas sedan 1980-talet information om mammans rökning i det medicinska födelseregistret. Dessa data visar att barns exponering för miljötobaksrök under graviditeten har minskat över tid (143, 144). Liknande trender ses i Danmark och Norge, medan förekomsten av rökning under graviditeten är oförändrad i Finland (143). Det finns tydliga skillnader i exponering kopplat till socioekonomiska faktorer, till exempel är rökning under graviditeten vanligare bland kvinnor med lägre utbildning (144). Även i befolkningen i stort är rökning vanligare bland dem med förgymnasial utbildning (145).

Av mammorna till 8 månader gamla barn var det i BMHE 19 totalt 4,7 procent som använde cigaretter, snus eller nikotinersättningsmedel under graviteten. Det är en minskning från 12 procent år 2003 och från 6,6 procent år 2011.

Rökning under graviditeten har minskat under de senaste årtiondena. I BMHE 19 uppgav 2,3 procent av kvinnorna att de rökte någon gång under graviditeten jämfört med 5,0 procent i BMHE 11 och 9,5 procent i BMHE 03. Förekomsten av rökning under graviditeten är något lägre i storstäder och storstadsnära kommuner med 1,3 procent jämfört med 2,9 procent bland de som bor i mindre städer/tätorter och landsbygdskommuner. Det verkar dock inte vara någon skillnad i förekomst av rökning under tidig respektive sen graviditet (1,2 procent jämfört med 1,0 procent).

Andelen mammor som snusar under graviteten är 1,8 procent enligt BMHE 19, vilket är oförändrat jämfört med tidigare undersökningar. Det är ingen skillnad i andelen som snusar tidigt respektive sent under graviditeten.

Ungefär 1 procent av mammorna uppgav att de använde nikotinersättningsmedel under graviteten. Det är på liknande nivå som i tidigare enkäter.

Det finns en tydlig skillnad i tobaksanvändning under graviditeten om man ser till vårdnadshavarnas utbildningsnivå (figur 5.1). Barn till vårdnadshavare med grundskola som högsta utbildning exponeras oftare för rökning under graviteten än barn till dem med högre utbildning. Samma mönster ses även för nikotinersättningsmedel, medan inga signifikanta skillnader mellan grupperna kan ses när det gäller snus. Sedan 2011 har cigarrettrökning minskat i alla utbildningsgrupper.

Figur 5.1. Förekomst av rökning, snusning och nikotinersättning under graviditeten utifrån utbildningsnivå, år 2019.
Andel kvinnor (procent) som röker, snusar eller använder nikotinersättning under graviditeten, uppdelat på utbildningsnivå.

Källa: BMHE 19.

Enligt BMHE 19 utsattes drygt 1 procent av kvinnorna dagligen för tobaksrök i bostaden eller på annan plats (exempelvis i bilen) under graviditeten. Det är på samma nivå som i BMHE 11 då drygt 1 procent av papporna rökte under sin frus eller sambos graviditet.

Förekomsten av rökning i barnens omgivning är något lägre i BMHE 19 jämfört med tidigare enkäter. År 2019 bodde 8,0 procent av barnen tillsammans med en vårdnadshavare som röker, jämfört med att 9,9 procent av vårdnadshavarna rökte 2011 och 17 procent 2003. Mindre än 0,3 procent av barnen bor med en vårdnadshavare som röker i bostaden. Frågan om tobaksrökning har dock ändrats sedan föregående undersökningar. I BMHE 19 frågade man om någon av barnets vårdnadshavare som bor i bostaden röker, medan man i tidigare undersökningar frågade om mammas och pappas rökning var för sig. Det är därför svårt att säkert avgöra om skillnaden i förekomst sedan 2011 speglar en minskad exponering i befolkningen.

Av vårdnadshavarna till 8 månader gamla barn uppgav 6,0 procent att de röker dagligen, och 0,1 procent att de röker i bostaden. Det är något färre än i BMHE 11 och BMHE 03 då 7,5 procent respektive 12 procent av föräldrarna rökte dagligen. Även data från Socialstyrelsen visar att rökningen minskar bland spädbarnsföräldrar, och av barn födda 2017 bodde 11 procent med en rökare vid 6–10 månaders ålder jämfört med 13 procent av barnen födda 2011 och 17 procent av barnen födda 2003 (146).

Vårdnadshavare till barn som är 8 månader röker mindre än vårdnadshavare till äldre barn (tabell 5.1). Det syns också en tydlig skillnad i daglig rökning bland vårdnadshavare om man ser till utbildningsnivå (figur 5.2). De med grundskola som högsta utbildning röker oftare än andra vårdnadshavare. Sedan 2011 har dock rökningen i denna grupp minskat betydligt, medan den ligger kvar på samma nivå som 2011 bland vårdnadshavare med gymnasieutbildning eller högskoleutbildning. Det finns även en tydlig skillnad om man ser till vårdnadshavarnas födelseland. Enligt BMHE 19 är daglig rökning vanligare bland vårdnadshavare som är födda utomlands (13 procent jämfört med 4,1 procent bland inrikes födda). Det finns ingen tydlig skillnad i förekomsten av rökning utifrån typen av bostadsort.

(a) 2003 och 2011: Någon av föräldrarna röker dagligen i eller utanför bostaden. 2019: Någon av barnets vårdnadshavare som bor i bostaden röker dagligen i eller utanför bostaden.
(b) 2003 och 2011: Någon av föräldrarna röker dagligen i bostaden. 2019: Någon av barnets vårdnadshavare röker dagligen i bostaden.
(c) 2003 och 2011: Någon av föräldrarna eller annan person röker dagligen i bostaden och/eller barnet regelbundet (minst en gång i veckan) vistas i miljöer där det förekommer tobaksrök. 2019: Barnet utsätts dagligen för tobaksrök i hemmet eller på annan plats.

Källa: BMHE 03, BMHE 11, BMHE 19.

Totalt är det 1,6 procent av barnen som dagligen utsätts för tobaksrök i hemmet och/eller vistas i en rökig miljö. Det är vanligare bland barn till vårdnadshavare med grundskola som högsta utbildning (8,9 procent) jämfört med barn till vårdnadshavare med gymnasieutbildning (1,7 procent) eller högskoleutbildning (1,1 procent). Det är även vanligare bland barn med utrikes födda vårdnadshavare (3,4 procent) jämfört med inrikes födda (0,6 procent).

Figur 5.2. Vårdnadshavares rökning utifrån utbildningsnivå(a), år 2003, 2011 och 2019.
Andel barn (procent) vars vårdnadshavare röker dagligen i eller utanför hemmet, uppdelat på vårdnadshavarnas utbildningsnivå.

(a) 2003 och 2011: Någon av föräldrarna röker dagligen i eller utanför bostaden. 2019: Någon av barnets vårdnadshavare som bor i bostaden röker dagligen i eller utanför bostaden.

Källa: BMHE 03, BMHE 11, BMHE 19.

Rökning under graviditeten ökar risken för hämmad fostertillväxt, låg födelsevikt och för tidig födsel hos barnet. Dessa effekter är i sig riskfaktorer för sjuklighet och dödlighet bland spädbarn. Om mamman röker under graviditeten minskar barnets födelsevikt med ungefär 150–200 gram i genomsnitt (139). En metaanalys visar även en 80-procentig ökad risk för låg födelsevikt (under 2 500 gram) om mamman röker under graviditeten (147). Gravida som utsätts för andras tobaksrök, utan att röka själva, har också en ökad risk för hämmad fostertillväxt och en lägre genomsnittlig födelsevikt hos barnet (139, 148).

Snusning under graviditeten ökar risken för graviditetskomplikationer, till exempel att barnet föds för tidigt och dödföddhet (149). När det gäller nikotinersättningsmedel under graviditeten, har de genomförda studierna inte visat några tydliga hälsoeffekter hos barnet och det går därför inte att dra någon slutsats om ifall denna exponering påverkar till exempel barnets födelsevikt (150).

Flera studier har visat att risken för plötslig spädbarnsdöd dubbleras om mamman röker under graviditeten (151, 152). Risken verkar också öka lika mycket bland barn vars mammor endast rökt efter graviditeten och bland barn i familjer där pappan röker. Ju högre exponering, desto högre risk (151, 152).

Flera studier visar att det finns ett samband mellan miljötobaksrök och utveckling av luftvägssjukdomar hos barn. Mammans rökning under graviditeten, liksom exponering för miljötobaksrök efter födseln, är förknippad med en försämrad lungfunktion (139, 153). I en studie undersöktes lungfunktionen hos 20 000 barn i olika delar av världen, och där sågs en 40 procent ökad risk för försämrad lungfunktion hos skolbarn vars föräldrar röker i hemmet, jämfört med barn vars föräldrar inte röker (153).

Barn vars mammor röker under graviditeten, eller som exponeras för tobaksrökning under spädbarnstiden, har en ökad risk för astmasymtom i småbarnsåren och astma i skolåldern (139, 154). Barn som utsätts för miljötobaksrök verkar också ha en ökad risk att utveckla allergisnuva och annan allergisjukdom (154, 155). De får även fler luftvägsinfektioner (lunginflammation, krupp och bronkit) än barn som inte exponeras för tobaksrök. Sambandet är starkast under de första två levnadsåren. Risken för luftvägsinfektioner under de två åren ökar med ungefär 50 procent om någon av föräldrarna röker (139).

Exponering för miljötobaksrök ökar också risken för akuta och kroniska öroninflammationer hos små barn. Risken för upprepad öroninflammation ökar med cirka 40 procent om någon av föräldrarna röker (139).

Det är ännu oklart om det finns något samband mellan barns exponering för miljötobaksrök och risken för cancer. Många studier har tittat på exponering för mammans rökning under graviditeten och cancerrisk för barnet, och sammantaget visar de att det kan finnas en liten riskökning om man slår ihop alla cancerformer, varav leukemi är den vanligaste (156, 157). Studier som är baserade på det svenska medicinska födelseregistret antyder också att mammans rökning under graviditeten kan vara kopplad till en ökad risk för vissa tumörsjukdomar hos barnen (158-160). Några studier har också visat en ökad risk för lymfom bland barn vars pappor röker (156, 157).

Barns exponering för tobak under graviditeten har minskat sedan 2011. Det tycks även gälla exponeringen för miljötobaksrök efter födseln, även om ändringar i enkätfrågorna gör det svårare att jämföra resultaten över tid. Den minskade exponeringen leder till att färre barn drabbas av olika hälsoeffekter till följd av miljötobaksrök. Det finns stora skillnader utifrån vårdnadshavarnas utbildningslängd, men exponeringen för miljötobaksrök har minskat betydligt hos barn till vårdnadshavare med grundskola som högsta utbildning.

Rökning under graviditeten ökar risken för hämmad fostertillväxt, låg födelsevikt och för tidig födsel. Sammantaget beräknas risken för låg födelsevikt (under 2 500 gram) öka med 80 procent om mamman röker under graviditeten (147). Enligt BMHE 19 exponeras 2,3 procent av barnen för rökning under graviditeten. Detta innebär att knappt 2 procent av fallen av låg födelsevikt kan kopplas till att mamman rökte under graviditeten. Rökning beräknas därmed orsaka knappt 100 fall per år av de totalt 5 000 barn som föds med låg födelsevikt (161).

Antalet fall av plötslig spädbarnsdöd i Sverige har sjunkit, från en topp på 146 fall 1990 till under 20 fall per år under de senaste tio åren (162). Minskningen beror framför allt på att en stor majoritet av spädbarnen numera sover på rygg istället för på mage. Om man antar att risken fördubblas om någon av vårdnadshavarna röker efter barnets födelse (151) kan något enstaka fall av plötslig spädbarnsdöd årligen tillskrivas exponering för miljötobaksrök.

Om man väger samman det stora antalet studier från olika länder som beskriver risken för småbarnsastma finns en riskökning med 30 procent om någon av föräldrarna röker (139). Bland barn upp till 4 år orsakas knappt 30 fall av astma varje år av att vårdnadshavare röker, om man antar att 14 procent av barnen i 4-årsåldern har småbarnsastma (motsvarande andelen 4-åringar med astma i BMHE 19) och att 0,1 procent av barnen i åldern 0–4 år dagligen exponeras för rökning (motsvarande andelen 4-åringar med minst en vårdnadshavare som dagligen röker i bostaden i BMHE 19). Om man i stället antar att alla 4-åringar som bor med en rökande vårdnadshavare exponeras (8,8 procent i BMHE 19), skulle det innebära att cirka 2 300 fall av småbarnsastma årligen orsakas av vårdnadshavares rökning bland barn upp till 4 år.

Flera studier tyder på att risken för upprepade öroninflammationer ökar med cirka 40 procent om någon av föräldrarna röker (139). Om man antar att 0,1 procent av barnen i åldern 0–2 år exponeras för tobaksrök dagligen (motsvarande andelen 8 månader gamla barn med minst en vårdnadshavare som dagligen röker i bostaden i BMHE 19), och att förekomsten av upprepade öroninflammationer (tre eller fler) är cirka 11 procent upp till 2 års ålder, så innebär det att knappt 20 fall av upprepade öroninflammationer varje år är orsakade av vårdnadshavares rökning. Om man i stället antar att 6 procent av barnen exponeras (vilket motsvarar andelen 8 månader gamla barn i BMHE 19 som bor med en rökande vårdnadshavare), skulle det innebära knappt 900 fall årligen av upprepade öroninflammationer under de första två levnadsåren.

Hälsoeffekterna av nikotinersättningspreparat och snus under graviditeten är fortfarande relativt outforskade, men det finns studier som tyder på att just nikotinet har en skadlig verkan på fostret. Enligt BMHE 19 ligger andelen kvinnor som använder nikotinersättningspreparat och snus under graviditeten på samma nivå som 2011.

Det här kapitlet är uppdelat i två huvudsakliga avsnitt: luftvägsallergi och hudallergi. Eftersom bakomliggande mekanismer och de miljöfaktorer och exponeringar som kan orsaka allergi i luftvägar respektive hud i stor utsträckning skiljer sig åt presenteras enkätresultaten tillsammans med aktuell kunskap gällande dessa allergier i separata avsnitt.

Förekomsten av astma och andra allergirelaterade sjukdomar i den svenska befolkningen har ökat sedan 1900-talets andra hälft. Förklaringen anges vara en kombination av ärftliga faktorer och miljöfaktorer (163, 164).

Astma är den vanligaste kroniska lungsjukdomen hos barn. Den gör att man får svårt att andas på grund av att luftrören blir kroniskt irriterade och trånga. Besvären kan yttra sig i form av pipande, väsande andning, hosta och andnöd. Svårighetsgraden varierar från lätta, sporadiska symtom till svåra, livshotande tillstånd. Symtomen återkommer ofta i perioder, så kallade exacerbationer. Barn med astma kan bli sämre i perioder på grund av luftvägsinfektioner, fysisk ansträngning, exponering för allergener, tobaksrök och luftföroreningar från trafik.

Astma kan debutera under hela barndomen och upp i tonåren, men även i vuxen ålder. Både ärftliga och miljörelaterade faktorer kan påverka risken att insjukna. När sjukdomen väl är etablerad, påverkar livsstil och miljöfaktorer sjukdomens förlopp. Hos en del barn växer sjukdomen bort, medan den förvärras och blir livslång hos andra (164).

Allergisnuva, ofta kallad allergisk rinit, är en annan vanlig sjukdom hos barn som kan ge nästäppa, rinnsnuva och nysningar. Den är en inflammation i näsans slemhinna som ofta är associerad med ögonirritation, så kallad konjunktivit, och kan leda till trötthet, nedsatt livskvalitet och påverkan på de nedre luftvägarna. Besvären är vanligen svårast i ungdomsåren och minskar ofta gradvis i vuxen ålder. Vid allergisk rinit orsakas symtomen av en allergisk reaktion mot något visst ämne, till exempel björkpollen, pälsdjur eller kvalster (165).

Förekomsten av födoämnesallergi är ganska stabil i barndomen. Allergi mot mjölk och ägg är vanligt under de första levnadsåren och växer ofta bort. Allergi mot olika kärn- och stenfrukter och nötter (hassel- och jordnötter) ökar i skolåldern, parallellt med att fler får pollenallergi. Allergiantikroppar mot nötter, kärnfrukter och stenfrukter korsreagerar med pollen, vilket leder till allergirelaterade besvär mot dessa nötter och frukter (166, 167).

En annan allergirelaterad sjukdom är eksem, såsom böjveckseksem, som är den vanligaste typen av eksem hos barn. Se avsnittet Hudallergi för mer information om olika typer av eksem.

Förekomsten av allergisk sjukdom i denna rapport bygger på enkätsvar från vårdnadshavare. I BMHE 19 rapporterar vårdnadshavare förekomst av läkardiagnos, medicinering och symtom av astma, allergisnuva, böjveckseksem och födoämnesallergi. Se faktaruta för definitioner av dessa.

Bland barn (4- och 12-åringar) har 24 procent en läkardiagnos för någon allergirelaterad sjukdom (astma, allergisnuva, böjveckseksem eller födoämnesallergi) enligt BMHE 19, jämfört med 22 procent i BMHE 11. Barn med svårare allergisjukdomar har ofta flera allergirelaterade sjukdomar samtidigt. Bland 4-åringar har 2,0 procent en läkardiagnos på både astma och allergisnuva, och bland 12-åringar är andelen 4,4 procent.

Uppdelat på olika typer av allergisjukdom visar enkäten att förekomsten av läkardiagnostiserad allergisjukdom i stort sett är densamma som i BMHE 11, med undantag för allergisnuva som har ökat något från 7,5 procent till 8,8 procent bland 4- och 12-åringar.

Enligt BMHE 19 förekommer:

• astma hos 11 procent av 4-åringarna och 8,9 procent av 12-åringarna
• allergisnuva hos 3,6 procent av 4-åringarna och 14 procent av 12-åringarna
• böjveckseksem hos 8,6 procent av 4-åringarna och 7,6 procent av 12-åringarna
• födoämnesallergi hos 5,5 procent av 4-åringarna och 7,7 procent av 12-åringarna (figur 6.1).

Figur 6.1. Förekomst av allergisjukdom, år 2003, 2011 och 2019.
Andel (procent) barn med läkardiagnostiserad allergisjukdom, uppdelat på ålder.

Källa: BMHE 03, BMHE 11, BMHE 19.

I studier av förekomsten av allergisjukdom används olika definitioner av astma, rinit och eksem, vilket kan ge olika uppskattningar om hur vanligt förekommande det är (168). Den prospektiva födelsekohorten BAMSE från Stockholmsområdet omfattar drygt 4 000 barn födda 1994–1996, där man har kartlagt förekomsten av astma, allergi och eksem under barnens uppväxt, 1–12 års ålder. Förekomsten av allergisjukdom i BAMSE-studien bland 12-åringar (år 2004–2006) var 6,5 procent astma, 21 procent allergisnuva och 12 procent eksem samt 30 procent som uppgav att de hade någon allergisjukdom. Resultaten i BMHE 19 är inte helt jämförbara eftersom olika definitioner har använts (169).

Fler pojkar än flickor drabbas av astma och allergisnuva, men skillnaden mellan könen är mindre i BMHE 19 än i BMHE 11.

I BMHE 11 sågs ett samband mellan vårdnadshavarnas utbildningsnivå och förekomsten av astma och allergisnuva. Förekomsten var högre hos vårdnadshavare med lägre utbildning, vilket skulle kunna förklaras av skillnader i livsstils- och miljöfaktorer. I BMHE 19 sågs dock ingen signifikant skillnad i förekomst av astma och allergisnuva mellan utbildningsgrupperna (figur 6.2).

Figur 6.2. Förekomst av allergisjukdom utifrån vårdnadshavarnas utbildningsnivå, år 2019. Andel (procent) 4- och 12-åringar med läkardiagnostiserad allergisjukdom, uppdelat på vårdnadshavarnas utbildningsnivå.

Källa: BMHE 19.

Resultaten från BMHE 19 visar att 12 procent av barnen har astma (14 procent bland 4-åringar och 9,3 procent bland 12-åringar). Det finns inte någon tydlig skillnad i totala andelen barn med astma jämfört med de tidigare enkätundersökningarna (figur 6.3).

Figur 6.3. Förekomst av astma, år 2003, 2011 och 2019. Andel (procent) barn med astma, uppdelat på ålder och kön.

Källa: BMHE 03, BMHE 11, BMHE 19.

I Västra Götaland undersöktes förekomsten av olika allergisjukdomar bland cirka 10 000 skolbarn i nionde klass (16-åringar), både år 2000 och 2008 (170). Mellan mätpunkterna sågs en ökning av astma från 7,2 till 8,4 procent. Ökningen kan delvis förklaras av ökad diagnostik och medvetenhet i befolkningen (168).

I Kiruna, Luleå och Piteå (OLIN-studierna) undersöktes förekomsten av symtom på astma bland cirka 3 000 barn (7- och 8-åringar) med samma metodik 1996 och 2006 (171). Under denna observationstid förekom inte någon signifikant ökning i förekomsten av symtom på astma (168, 172).

Enligt BMHE 19 är astma vanligare bland pojkar än flickor, men skillnaden är bara statistiskt signifikant bland 12-åringar. Även internationell statistik visar att astma är vanligare bland pojkar under barnaåren (164). I BMHE 19 är skillnaden mellan könen bland 4-åringar mindre än i BMHE 11, vilket förklaras av en viss ökning bland flickor (från 11 till 14 procent) och en viss minskning bland pojkar (från 16 till 15 procent) från 2011 till 2019.

Andelen barn med astma skiljer sig inte åt baserat på vårdnadshavarnas utbildningsnivå, och något tydligt mönster kan inte ses (figur 6.4). I BAMSE-studien var förekomsten av astma bland 4-åringar fyra gånger högre om båda föräldrarna var lågutbildade jämfört med om båda var akademiker (173).

Figur 6.4. Förekomst av astma utifrån vårdnadshavarnas utbildningsnivå, år 2003, 2011 och 2019. Andel (procent) 4- respektive 12-åringar med astma, uppdelat på vårdnadshavarnas utbildningsnivå.

Källa: BMHE 03, BMHE 11, BMHE 19.

I norra Sverige är astma något vanligare, 14 procent jämfört med 12 procent i de mellersta och 10 procent i de södra delarna av landet (figur 6.5). Detta överensstämmer med resultaten från tidigare miljöhälsoenkäter och andra svenska studier (174). Förekomsten av astma skiljer sig inte åt mellan olika typer av kommuner (storstäder, större städer och mindre städer).

Figur 6.5. Förekomst av astma utifrån geografi, år 2003, 2011 och 2019.
Andel (procent) 4- och 12-åringar med astma i olika delar av Sverige.

Källa: BMHE 03, BMHE 11, BMHE 19.

En majoritet av barnen som har läkardiagnostiserad astma har också använt medicin mot astma:

• 95 procent av flickorna och 95 av pojkarna bland 4-åringar
• 88 procent av flickorna och 90 av pojkarna bland 12-åringar

Få 4- och 12-åriga barn utan astmadiagnos anger att de använder medicin mot astma.

Andelen barn med allergisnuva har ökat över tid från 3,6 procent av 4-åringarna i BMHE 11 till 5,4 procent i BMHE 19. För 12-åringar sågs under samma period en ökning från 12 procent till 15 procent (figur 6.6).

I den tidigare nämnda undersökningen i Västra Götaland anges att allergiska näsbesvär ökade från år 2000 till år 2008, medan förekomsten av näsbesvär i samband med pälsdjurskontakt var oförändrad (170).

Figur 6.6. Förekomst av allergisnuva, år 2003, 2011 och 2019. Andel (procent) barn med allergisnuva, uppdelat på ålder och kön.

Källa: BMHE 03, BMHE 11, BMHE 19.

Kiruna-Luleå-Piteå-undersökningen visade ingen signifikant ökning i förekomsten av symtom på allergisnuva mellan 1996 och 2006 (171), medan en annan studie bland 7- och 8-åringar i Mölndal, Göteborg och Kiruna rapporterade en ökning mellan 1991 and 2007 (174).

Liksom i tidigare miljöhälsoenkäter visar BMHE 19 att allergisnuva är vanligare bland pojkar, särskilt 12-åringar (17 procent jämfört med 13 procent bland flickor), vilket överensstämmer med resultat från andra studier (165).

Allergisnuva är också något vanligare i familjer där vårdnadshavarna har grundskoleutbildning eller gymnasieutbildning som högsta utbildning (13 respektive 11 procent jämfört med 9,7 procent för högskoleutbildning), även om skillnaden mellan utbildningsnivåerna inte är signifikant.

När det gäller förekomst av allergisnuva är ökningen över tid mest uttalad i mellersta och södra Sverige (figur 6.7). Det är dock ändå möjligt att förekomsten underskattas i de södra delarna eftersom definitionen inte innefattar besvär vid exponering för kvalster – som är vanligare i södra Sverige där luften är varmare och fuktigare än i norr. Förekomsten av allergisnuva skiljer sig inte åt mellan olika typer av kommuner (storstäder, större städer och mindre städer).

Figur 6.7. Förekomst av allergisnuva utifrån geografi, år 2003, 2011 och 2019.
Andel (procent) 4- och 12-åringar med allergisnuva i olika delar av Sverige.

Källa: BMHE 03, BMHE 11, BMHE 19.

Allergi mot pollen och pälsdjur är de vanligaste allergibesvären i befolkningen (175). Exponeringen för pollen kan i vissa fall pågå från februari till och med september, men de flesta med pollenallergi har symtom från mitten av april till mitten av juni vid björkpollenallergi och under högsommarmånaderna vid gräsallergi. Allergi mot gråbopollen förekommer juli till september, men det är inte lika vanligt som allergi mot björk- och gräspollen.

I BMHE 19 har 4,4 procent av 4-åringarna rapporterad pollenallergi, och 1,9 procent har allergi mot pälsdjur. Andelen 12-åringar med pollenallergi är 19 procent medan pälsdjursallergi förekommer hos 5,8 procent (figur 6.8). Vidare svarade 4,3 procent av 12-åringarna att de får svåra besvär av pollen eller pälsdjur.

Figur 6.8. Förekomst av pollen och pälsdjursallergi, år 2019. Andel (procent) barn med allergi mot pollen och/eller pälsdjur, uppdelat på ålder och kön.

Källa: BMHE 19.

I BMHE 11 var förekomsten av allergi mot pollen lägre (bland 4-åringar 2,8 procent och bland 12-åringar 14 procent), och allergi mot pälsdjur på samma nivå som i 2019 års undersökning. Resultaten från Kiruna-Luleå-Piteå-undersökningen visade en signifikant ökning av andelen som utvecklat allergi (sensibilisering), främst mot pollen och pälsdjur, mellan 1996 och 2006 (176).

Allergi mot pollen är vanligare bland pojkar än flickor i åldern 12 år, och allergi mot pälsdjur är vanligare bland pojkar i båda åldersgrupperna.

Allergi mot pollen eller pälsdjur är något vanligare i familjer där vårdnadshavarna har högskole- eller gymnasieutbildning, särskilt bland 12-åringar (runt 25 procent jämfört med 17 procent när grundskola är högsta utbildning). Resultaten för barn vars vårdnadshavare har grundskola som högsta utbildning baseras dock på få observationer. Högre allergiförekomst i grupper med högre socioekonomisk position stöds av en systematisk litteratursammanställning (177).

För allergi mot pollen finns inga stora geografiska skillnader. Däremot är allergi mot pälsdjur bland 12-åringar vanligare i de norra delarna av landet (13 procent) jämfört med mellersta och södra Sverige (9,0 procent). Det kan möjligen förklaras av högre pälsdjursinnehav i norra Sverige. Ingen stor skillnad kan ses mellan olika typer av kommuner.

I BMHE 19 rapporteras också allergi mot andra allergener.

Bland 4- och 12-åringar förekommer:

• allergi mot mat eller dryck hos 9,3 procent (2,1 procent av dem uppger svåra besvär)
• allergi mot kvalster hos 1,9 procent
• allergi mot mögel hos 1,2 procent.

Ingen skillnad kan ses mellan könen.

Allergi mot kvalster är vanligare i landets sydliga delar, särskilt bland 12-åringar, vilket sannolikt beror på att kvalster inte överlever den torra vinterluften i norr. Allergi mot kvalster kan tyda på att kvalster finns i den egna bostaden, och i stora delar av landet är det en indikator på att inomhusmiljön är för fuktig (läs vidare i kapitlet Inomhusmiljö).

Barnens miljö har betydelse för uppkomsten av allergirelaterade sjukdomar, för hur sjukdomen utvecklas över tid och för antalet försämringsperioder.

Många barn med astma har symtom från nedre luftvägarna i samband med kyla eller ansträngning, både 4- och 12-åringar enligt BMHE 19. Bland 4-åringar med astma uppger 27 procent andningsbesvär i samband med ansträngning och 31 procent i samband med kall luft. Motsvarande andelar för 12-åringar är 66 respektive 33 procent. Barn med astma är också mer känsliga för dofter och olika former av luftföroreningar.

I BMHE 19 frågas om obehag vid olika former av exponeringar såsom luftföroreningar, tobaksrök, kemikalier och kosmetika/hygienartiklar. Många barn med astma upplever att sådana exponeringar är förknippade med obehag, jämfört med barn som inte har astma (figur 6.9).

Figur 6.9. Förekomst av obehag av olika exponeringar, år 2019. Andel (procent) 12-åringar som uppger obehag av olika exponeringar, uppdelat på barn som har respektive inte har astma.

Källa: BMHE 19.

En stor andel barn med astma (27 procent) upplever besvär från luftvägarna som hindrar dem i dagliga aktiviteter, jämfört med bara 5,3 procent av barn utan astma. Totalt är det 7,9 procent av alla barn, oavsett astma, som uppger detta, vilket är färre än 2011 då det var 11 procent.

Exponering för tobaksrök tidigt under barnaåren ökar risken för astma. Om mamman röker under graviditeten, ökar risken för astma under barnaåren även om mamman inte fortsätter att röka när barnet väl är fött (178).

Barns exponering för miljötobaksrök har minskat något sedan BMHE 11. Frågan om rökning har dock en annan formulering i BMHE 19 jämfört med tidigare miljöhälsoenkäter, vilket försvårar jämförelser över tid (mer om detta finns att läsa i kapitlet Miljötobaksrök).

Många studier visar att rökning är vanligare bland föräldrar med lägre utbildning (155), bland dem BMHE 19. Bland barn med astma bor 26 procent av 4-åringarna tillsammans med en vårdnadshavare som röker i familjer där vårdnadshavarna har grundskola som högsta utbildning, jämfört med 5,0 procent i familjer där vårdnadshavarna har högskoleutbildning. Att rökning är vanligare bland vårdnadshavare med lägre utbildningsnivå ses även bland barn utan astma (se kapitlet Miljötobaksrök). Det är dock få vårdnadshavare som röker inne i bostaden, oavsett utbildningsnivå. Dessutom kan man se att förekomsten av rökning bland vårdnadshavare till barn med astma är lägre vid 12 års ålder än vid 4 års ålder.

Bland familjer med 4- eller 12-åriga barn har runt 37 procent något pälsdjur i hemmet, vilket är en minskning från BMHE 11 (41 procent). Enligt BMHE 19 är katt vanligast förekommande (23 procent) följt av hund (16 procent).

Innehav av pälsdjur (katt, hund och gnagare) har minskat något bland barn med astma och allergisnuva, från 36 procent i BMHE 11 till 34 procent i BMHE 19. Andelen barn som uppger reaktion från luftvägarna mot pälsdjur var runt 26 procent både 2011 och 2019 (figur 6.10).

Figur 6.10. Pälsdjursinnehav utifrån allergiska besvär, år 2003, 2011 och 2019.
Pälsdjursinnehav (procent) bland 4- och 12-åringar, uppdelat på astma, allergisnuva eller reaktion i luftvägarna vid pälsdjurskontakt.

Källa: BMHE 03, BMHE 11, BMHE 19.

Både 2011 och 2019 var det något vanligare med pälsdjur i familjen, trots att barnet reagerade i luftvägarna vid pälsdjurskontakt, om vårdnadshavarna hade lägre utbildning. Utifrån indelningen grundskole-, gymnasie- eller högskoleutbildning var andelen 37 (få observationer), 29 respektive 23 procent enligt BMHE 19, även om skillnaderna inte var signifikanta.

När det gäller barn med astma eller allergisnuva visar BMHE 2019 att andelen familjer med pälsdjur inte skiljer sig statistiskt beroende på vårdnadshavarnas utbildningsnivå.

Enligt BMHE 19 är pälsdjursinnehav vanligare bland barn till inrikes födda vårdnadshavare jämfört med de som är födda utrikes (44 procent jämfört med 20 procent). Den skillnaden finns oavsett om barnet har astma eller allergisnuva (39 procent jämfört med 19 procent) eller inte (45 procent jämfört med 20 procent).

Astma är den vanligaste kroniska lungsjukdomen hos barn. Enligt BMHE 19 är förekomsten av astma (12 procent) jämförbar med resultaten från BMHE 11, vilket talar för en stabil relativ prevalens under de senaste 10 år. Allergisnuva är en annan vanlig sjukdom hos barn som kan ge nästäppa, rinnsnuva och nysningar. Sådana besvär har blivit vanligare sedan 2011, vilket stämmer med resultat från andra svenska studier, och enligt enkätsvaren har 15 procent av 12-åringarna allergisnuva. Astma och allergisnuva är vanligare bland pojkar, särskilt 12-åringar. Enligt BMHE 19 medför miljörelaterade faktorer fortfarande betydande astma- och allergibesvär i befolkningen. Resultaten visar att många barn med astma upplever att exponeringar såsom luftföroreningar, tobaksrök, kemikalier och kosmetika/hygienartiklar är förknippade med obehag, jämfört med barn som inte har astma.

Allergi mot pollen och pälsdjur är de vanligaste allergibesvären i befolkningen. Bland 12-åringarna har 19 procent pollenallergi, vilket är en ökning sedan 2011, och 5,8 procent har pälsdjursallergi. Pollensäsongen väntas bli längre med klimatförändringen, vilken medför att årstiderna förskjuts och vegetationsperioden blir längre. Med förhöjda pollenhalter ökar risken för allergisk astma hos barn. Eftersom pollen kan komma in i byggnader kan en förlängd pollensäsong också medföra ökade besvär hos barn med pollenallergi vid exponering i inomhusmiljöer. För mer information om hur klimatförändringen påverkar pollenallergi, se kapitlet Klimatförändring.

Under de senaste decennierna har många studerat huruvida pälsdjurexponering påverkar risken för allergiutveckling (163, 179). Inom forskarvärlden är man överens om att barn med etablerad allergisk sjukdom ska undvika att skaffa pälsdjur, särskilt sådana djur som de är allergiska mot. Däremot finns det inget i nuläget som talar för att friska barn ska undvika att skaffa djur eller göra sig av med djuren i syfte att förebygga allergi, oavsett om det finns allergi i familjen eller inte. Om det finns allergi i familjen är frågan snarare huruvida de allergiska personerna i familjen kan leva med djur utan besvär (163).

Allergi mot ämnen i bland annat konsumentprodukter förekommer ofta hos vuxna och även hos barn. Allergin är livslång och den som utvecklat kontaktallergi måste undvika kontakt med ämnet under resten av livet för att inte riskera att få eksem. Allergi mot nickel är vanligast.

Eksem är den vanligaste hudsjukdomen hos både barn och vuxna i befolkningen. Det är en inflammation som innebär att huden blir röd och torr och kliar, och den kan även ge blåsor, fjällning och sprickor. Eksem kan ha flera orsaker men de vanligaste är ärftlig eksembenägenhet och hudkontakt med allergiframkallande ämnen i produkter (kontaktallergi och allergiskt kontakteksem) och kontakt med hudirriterande faktorer (irritationseksem) (se faktaruta). Den som haft eksem som barn (böjveckseksem, även kallat atopiskt eksem) är mer känslig än andra för hudirriterande faktorer, vilket är en starkt bidragande faktor till att eksem på händerna är vanligt i vuxen ålder.

Det finns stora skillnader mellan könen och åldersgrupper och över tid när det gäller hudallergier och hudexponering för allergiframkallande ämnen.

Atopiskt eksem, även kallat böjveckseksem eller barneksem, är den vanligaste typen av eksem hos barn (180). Det har blivit vanligare under de senaste decennierna och förekommer hos mer än vart femte barn. Mycket talar för att ökningen har samband med miljöfaktorer som är relaterade till industrialisering och urbanisering (180). Symtomen visar sig ofta redan under småbarnsåren. Eksemet blir vanligen lindrigare under skolåldern men återkommer hos många vuxna i form av handeksem. Allergi mot födoämnen kan ha betydelse för eksemet hos många små barn.

Den som har atopiskt eksem kan också utveckla kontaktallergi. Förekomsten av kontaktallergi hos barn har dock ofta underskattats på grund av att barn med eksem relativt sällan utreds för just detta (181-183). Det är inte helt klarlagt om barn med atopiskt eksem utvecklar kontaktallergi lättare än andra. De kan dock bli mer utsatta för allergiframkallande ämnen när huden är skadad och kommer i kontakt med produkter som innehåller allergiframkallande ämnen, bland annat parfymämnen i hygienprodukter, kräm och läkemedel som används på huden (183). Huden är känslig för hudirriterande faktorer eftersom dess barriärfunktion inte fungerar fullt ut (180).

Enligt BMHE 19 har 7–9 procent av barnen i åldersgrupperna 4 år och 12 år någon gång haft böjveckseksem som diagnostiserats av läkare (figur 6.11). Det finns små variationer i ålder och kön i resultaten från 2003, 2011 och 2019, men inga säkra skillnader kan påvisas.

Figur 6.11. Förekomst av böjveckseksem, år 2003, 2011 och 2019.
Andel (procent) barn som har fått diagnosen böjveckseksem av läkare, uppdelat på kön och ålder.

Källa: BMHE 03, BMHE 11, BMHE 19.

Huden kan bli irriterad av olika faktorer, bland annat upprepad eller långvarig kontakt med tvål och vatten, frukt och grönsaker, lösningsmedel, täta handskar och blöjor. Exponeringen kan orsaka irritationseksem och försämra atopiskt eksem och allergiskt kontakteksem.

Det finns mer än 4 000 ämnen som kan orsaka kontaktallergi och allergiskt kontakteksem. Cirka 50 olika ämnen testas rutinmässigt med lapptest (epikutantest) som är metoden för att diagnostisera kontaktallergi hos eksempatienter med misstänkt kontaktallergi (184). Kontaktallergi förekommer hos cirka 21–27 procent av vuxna och cirka 15–17 procent av ungdomar i Europa (181, 185, 186). Allergin är livslång och därför är en större andel drabbade vid högre ålder. Kontaktallergi och allergiskt kontakteksem kan förebyggas genom att minimera hudkontakten med allergiframkallande ämnen.

Det finns flera orsaker till handeksem och de samverkar ofta. Att ha haft eksem som barn är en viktig riskfaktor för att utveckla handeksem senare i livet. Handeksem är också betydligt vanligare hos vuxna, men för många uppträder eksemen redan före 20 års ålder, ofta redan under barndomsåren. Andra viktiga orsaker till handeksem hos både barn och vuxna är kontaktallergi mot till exempel nickel och andra vanligt förekommande allergiframkallande ämnen (187).

Handeksem kan få stora konsekvenser för vuxna. En viktig förebyggande åtgärd är att informera barn, föräldrar och skolhälsovården om att vissa utbildningar och yrken är riskabla för barn och ungdomar med böjveckseksem, kontaktallergi eller handeksem (188, 189).

Enligt BMHE 19 har ungefär 7 procent av barnen i åldersgrupperna 4 och 12 år haft handeksem någon gång under det senaste året (1-årsprevalens) (figur 6.12). Inga säkra skillnader i förekomst av handeksem kan påvisas mellan flickor och pojkar, eller jämfört med BMHE 11. MHE 07 och MHE 15 visar att handeksem är vanligare bland vuxna, och bland kvinnor jämfört med män, vilket är välkänt (187).

Figur 6.12. Förekomst av handeksem, år 2011 och 2019.
Andel (procent) barn som har haft handeksem vid något tillfälle under de senaste 12 månaderna, uppdelat på kön och ålder.

Källa: BMHE 11, BMHE 19.

Figur 6.13 illustrerar fördelningen av hudbesvär hos 12-åriga flickor och pojkar som angett att de haft böjveckseksem (läkardiagnostiserat), att de är allergiska mot nickel och/eller har haft handeksem någon gång under de senaste 12 månaderna. Figuren är ett ytproportionerligt Venn-diagram med elipser (190). Figuren visar att nickelallergi är betydligt vanligare bland flickor än pojkar, att det finns en viss överlappning mellan besvärstyperna och att nickelallergi huvudsakligen drabbar de som inte haft böjveckseksem.

Figur 6.13. Samtidig förekomst av böjveckseksem, nickelallergi och handeksem, år 2019. Antal som haft böjveckseksem någon gång samt nickelallergi och/eller handeksem någon gång under de senaste 12 månaderna, bland 12-åriga flickor och pojkar. Överlappningen illustrerar samtidig förekomst. Elipsernas yta och överlappning är proportionerliga mot antalet (n) flickor respektive pojkar med olika symtom och anges under figuren.

Flickor (n = 2 245): Böjveckseksem (n = 893), Nickelallergi (n = 1 033), Handeksem (n = 799).
Pojkar (n = 1 289): Böjveckseksem (n = 754), Nickelallergi (n = 118), Handeksem (n = 678).

Källa: BMHE 19.

Många konsumentprodukter innehåller kemiska ämnen som är allergiframkallande vid hudkontakt. Metaller, konserveringsmedel, parfymämnen (kallas också doftämnen), plast- och gummikemikalier och hårfärgämnen tillhör de grupper av ämnen som oftast orsakar kontaktallergi och eksem. Allergi mot nickel är vanligast medan konserveringsmedel står för den största ökningen under senare år. Antalet konsumenttillgängliga allergiframkallande kemiska produkter används som en indikator för miljökvalitetsmålet Giftfri miljö.

De kemiska ämnen och produkttyper som nämns i detta avsnitt är allergiframkallande vid hudkontakt och tillhör de som oftast orsakar kontaktallergi. Flera av ämnena har också andra negativa hälsoeffekter, men dessa tas inte upp här. Uppgifterna om förekomst av kontaktallergi i befolkningen är hämtade ur epidemiologiska studier av ungdomar i Sverige (181) och vuxna i fem länder i Europa (185) där allergin har påvisats med lapptest.

I BMHE 19 ingick frågor om exponering för nickel, kosmetika eller produkter för hudvård och personlig hygien, hårfärgprodukter och tillfälliga tatueringar, och om besvär som användningen orsakat. Vissa av frågorna har inte tidigare använts i MHE till barn, men till vuxna. Resultaten kan ge en indikation om omfattningen av exponeringar och besvär som skulle kunna ligga till grund för framtida uppföljningar över tid.

Nickel är den vanligaste orsaken till kontaktallergi hos både barn och vuxna (191). Nickelallergi är betydligt vanligare bland kvinnor och flickor än män och pojkar, vilket beror på skillnader i exponering, till exempel från smycken och detaljer i kläder. EU har begränsat halten av nickel som får avges från vissa varor, för att förebygga nickelallergi och eksem.

Krom och kobolt är andra metaller som ofta orsakar kontaktallergi hos både barn och vuxna. De förekommer i många typer av produkter och material. Krom i läder är den viktigaste orsaken till att kromallergi ökar hos barn och vuxna. Sedan 2015 är mängden krom (VI) i lädervaror begränsad enligt Reach (192). Kobolt finns i många varor som orsakar kontaktallergi hos barn, bland annat leksaker, smycken och lädervaror. Det finns ingen begränsning av kobolt motsvarande den för nickel och krom (VI).

Cirka 15 procent av den vuxna befolkningen i Europa har allergi mot nickel, och cirka 7,5 procent av ungdomar i Sverige (181, 185). Patientstudier visar att förekomsten har minskat något bland yngre kvinnor i norra Europa sedan 1990-talet (191). Studier om exponering och allergiförekomst hos barn och ungdomar saknas för att säkert bedöma trender. Totalt 30–40 procent av nickelallergiska personer utvecklar handeksem, vilket gör detta till en av de viktigaste orsakerna till handeksem.

Enligt BMHE 19 har 11 procent av flickorna och 1,2 procent av pojkarna nickelallergi vid 12 års ålder. Förekomsten är betydligt lägre vid 4 års ålder (flickor 0,4 procent, pojkar 0,2 procent) (figur 6.14). Tidigare MHE visar motsvarande skillnader med betydligt högre förekomst av nickelallergi bland kvinnor än män, och bland äldre än yngre. I BMHE 19 var andelen med nickelallergi något högre bland barn med utrikes födda vårdnadshavare (3,6 procent) jämfört med barn med inrikes födda vårdnadshavare (2,3 procent).

Resultaten från BMHE 19 visar även att 43 procent av 12-åringar (flickor 77 procent, pojkar 8,5 procent) gjort hål för smycken någon gång. Genomsnittlig ålder för första håltagning var 7,2 år. Andelen var högre bland barn med utrikes födda vårdnadshavare (25 procent), jämfört med barn med inrikes födda vårdnadshavare (17 procent).

Dominansen och den åldersrelaterade ökningen av nickelallergi bland flickor och kvinnor jämfört med pojkar och män överensstämmer med resultat från vetenskapliga studier (191). I MHE 07 och MHE 15 var förekomsten lägre bland yngre kvinnor (ungefär 22 procent) jämfört med MHE 99 (28 procent), och flera kliniskt epidemiologiska studier visar också en minskning av nickelallergi. Den kan emellertid inte ses bland 12-åriga flickor i BMHE 19, och detta talar för att barn fortfarande har en skadlig exponering för nickel från olika typer av varor. Flera vetenskapliga studier har visat att många leksaker, kläder och smycken för barn avger för mycket nickel, men i Sverige är det endast en liten andel örhängen och smycken för håltagning som avger nickel (193-195).

Figur 6.14. Förekomst av nickelallergi, år 2003, 2011 och 2019.
Andel (procent) barn som enligt enkätsvar har nickelallergi, uppdelat på kön och ålder.

Källa: BMHE 03, BMHE 11, BMHE 19.

Kosmetika, inklusive produkter för personlig hygien, innehåller många starkt allergiframkallande ämnen som orsakar kontaktallergi och eksem hos barn och vuxna. Det gäller framför allt parfymämnen, konserveringsmedel och hårfärgämnen, varav de två första tillhör de vanligaste orsakerna till kontaktallergi och de används också i många andra typer av produkter (196, 197).

Plastkemikalier används allt mer i kosmetika, bland annat i konstgjorda naglar och vid ögonfransförlängning, vilket har uppmärksammats under senare år på grund av hälsoproblem. Samma och liknande allergiframkallande ämnen finns i många andra typer av produkter för barn och vuxna (198).

EU:s kosmetikaförordning reglerar kemiska ämnen i kosmetika (begreppet omfattar tvål, schampo, hudkräm, smink, hårfärgprodukter, deodorant m.m.) och identifierar ämnen som är förbjudna, begränsade eller tillåtna i kosmetika (199). Alla innehållsämnen måste anges på förpackningen oavsett halt, förutom parfymämnen som redovisas mindre detaljerat. Ämnena ska anges enligt International Nomenclature of Cosmetic Ingredients (INCI). I detta kapitel används INCI-namn eller vedertagna förkortningar.

I BMHE 19 fanns en övergripande fråga om överkänslighet mot kosmetika eller produkter för hudvård och personlig hygien, och även i tidigare MHE. Vid 12 års ålder anger flickor i högre grad (6,9 procent) än pojkar (3,0 procent) att de är känsliga för kosmetika eller produkter för personlig hygien (figur 6.15). MHE 07 och MHE 15 visar att skillnaden i känslighet är ännu större mellan unga kvinnor och män.

Frågan om kosmetika och produkter för personlig hygien som har använts i miljöhälsoenkäterna skiljer inte mellan olika typer av produkter och ämnen. Den ger dock en bild som stämmer väl överens med vad som är visat i vetenskapliga studier om kontaktallergi mot hårfärgämnen, parfymämnen och konserveringsmedel i kosmetika.

Figur 6.15. Förekomst av känslighet mot kosmetika och produkter för personlig hygien, år 2011 och 2019.
Andel (procent) barn som enligt enkätsvar är känsliga för kosmetika eller produkter för hudvård och personlig hygien, uppdelat på kön och ålder.

Källa: BMHE 11, BMHE 19.

Det blir allt vanligare att färga håret bland unga, kvinnor och män och allergi mot hårfärgprodukter är ett ökande problem. Mer än 35 starkt eller extremt allergiframkallande hårfärgämnen används i oxidativa (permanenta) hårfärgprodukter på den svenska marknaden (200). p-Phenylenediamine (PPD) är det mest kända hårfärgämnet och det enda som testas rutinmässigt vid utredning av kontaktallergi. Cirka 1 procent av vuxna och ungdomar är allergiska mot PPD. Många andra starkt allergiframkallande hårfärgämnen används dock oftare än PPD, men det är mindre känt bland t.ex. hudläkare, frisörer och allmänheten (200). Eftersom endast PPD används rutinmässigt vid utredning av kontaktallergi är omfattningen av allergi mot andra ämnen inte känd. Icke-oxidativa (tillfälliga) produkter (till exempel toning, sprej och skum), och sådana som kallas ekologiska och liknande, kan uppfattas av konsumenten som mindre farliga, trots att de också ofta innehåller starkt allergiframkallande ämnen (201).

Allergi mot hårfärgämnen orsakar eksem i hårbotten, på halsen, på öronen och i ansiktet hos konsumenter. Besvären kan ibland bli mycket svåra och kräva akut sjukvård. EU:s vetenskapliga kommitté för konsumentsäkerhet (SCCS) har konstaterat att allergiframkallande hårfärgämnen, i synnerhet starkt allergiframkallande ämnen, inte är säkra för konsumenterna (202). Alla oxidativa och många icke-oxidativa hårfärgprodukter på marknaden innehåller ett eller flera starkt allergiframkallande hårfärgämnen och allergirisken ökar ju fler gånger håret färgas (203).

Enligt BMHE 19 har 19 procent av 12-åringar (flickor 29 procent, pojkar 8,3 procent) färgat håret någon gång (figur 6.16), och de var i genomsnitt 10 år första gången. Det framgår inte av miljöhälsoenkäterna hur ofta eller hur många gånger de har färgat håret, eller med vilken typ av produkt. Cirka 1 procent av de 12-åringar som färgat håret har fått hudbesvär. MHE 15 visar att andelen unga vuxna (åldersgruppen 18–29 år) som färgat håret är betydligt högre än bland 12-åringar: 85 procent bland yngre kvinnor och 42 procent bland yngre män.

Att fler flickor och kvinnor har färgat håret jämfört med pojkar och män, och att andelen ökar med åldern, överensstämmer med resultat från vetenskapliga studier (204). Det är välkänt att ökad hudexponering för allergiframkallande ämnen (dos, frekvens och potens) innebär ökad risk för sensibilisering.

Figur 6.16. Hårfärgning, år 2011 och 2019.
Andel (procent) barn som har färgat håret, uppdelat på kön och ålder.

Källa: BMHE 11, BMHE 19.

Det är vanligt att tillfälliga tatueringar görs med ”svart henna” som målas på huden. Henna är ett pulver av växten Lawsonia inermis som används i stora delar av världen för att färga håret och måla mönster på huden, bland både vuxna och barn. ”Svart henna” innehåller henna med tillsats av PPD och liknande ämnen i hög koncentration, vilket kan orsaka starka allergiska hudreaktioner med blåsor och ärrbildning (205). Henna i sig orsakar sällan allergi.

Enligt BMHE 19 har 8,5 procent av 12-åringarna (flickor 11 procent, pojkar 5,8 procent) gjort någon tillfällig hennatatuering. Andelen är lägre vid 4 års ålder (flickor 3,7 procent, pojkar 2,1 procent). Motsvarande andelar var betydligt högre i BMHE 11 (figur 6.17), liksom andelen unga vuxna (åldersgruppen 18–29 år) i MHE 15 (31 procent av kvinnorna och 21 procent av männen). Enligt BMHE 19 var 12-åringarna i genomsnitt 7 år när den första tillfälliga tatueringen gjordes, och cirka 3 procent har fått hudbesvär av en sådan. Andelen som har gjort någon tillfällig tatuering är högre bland barn (4- och 12-åringar) med utrikes födda vårdnadshavare (8,4 procent) jämfört med inrikes födda vårdnadshavare (3,8 procent).

Figur 6.17. Tillfällig tatuering (hennatatuering), år 2011 och 2019.
Andel (procent) barn som någon gång har haft en tillfällig tatuering, uppdelat på kön och ålder.

Källa: BMHE 11, BMHE 19.

Parfymämnen (kallas också doftämnen) är bland de vanligaste orsakerna till kontaktallergi hos barn och vuxna. Cirka 2 procent av ungdomar i Sverige har kontaktallergi mot minst ett parfymämne (181). Allergiframkallande parfymämnen ingår i många typer av produkter som barn exponeras för, bland annat kosmetika (tvål, schampo, deodorant, smink, hudkräm m.m.), leksaker och tvätt- och rengöringsmedel. Cirka 100 parfymämnen som används i kosmetika är känt allergiframkallande vid hudkontakt (197).

Konserveringsmedel tillhör de vanligaste orsakerna till kontaktallergi - en allergi som har ökat på grund av ökad användning i produkter som barn och vuxna exponeras för. Konserveringsmedel används i vattenbaserade produkter såsom kosmetika, målarfärg, diskmedel och leksaker. Många konserveringsmedel är extremt allergiframkallande vid hudkontakt. Flera begränsningar och förbud har införts efter att ämnen orsakat omfattande allergiproblem (196, 197, 206).

Alla som har hudkontakt med allergiframkallande ämnen riskerar att utveckla kontaktallergi (sensibiliseras) och få eksem. Risken beror på:

• hur starkt allergiframkallande ämnet är (potens)
• hur mycket som kommer på huden (dos)
• hur ofta det sker (frekvens)
• hur länge kontakten varar (duration) (207).

Risken ökar om huden är skadad, men trots samma exponering är det bara vissa människor som blir allergiska. Det är inte känt varför. Kontaktallergi är livslång och den som har blivit allergisk mot ett ämne kan få eksem efter hudkontakt med mycket låga doser. Den som är allergisk måste därför undvika hudkontakt med ämnet för att undvika eksem. Detta är oftast svårt, även för den som vet vilket ämne som orsakar besvären, eftersom innehållsdeklaration bara finns på kosmetiska produkter (omfattar bland annat smink, hudkräm, tvål, schampo, våtservetter och hårfärgprodukter).

EU:s begränsning av nickel trädde i full kraft 2001 och den ingår sedan 2009 i kemikalielagstiftningen Reach. Den begränsar hur mycket nickel som får avges från varor avsedda för långvarig kontakt med huden (0,5 µg/cm²/vecka) och från smycken för hål (0,2 µg/cm²/vecka) (192). Andelen varor på marknaden som avger för mycket nickel har minskat i Sverige, från 25 procent år 1999 till 9 procent år 2010 (193). Liknade undersökningar i andra länder, och av andra varor i Sverige, visar dock att nickel fortfarande avges från en stor andel varor som kommer i långvarig kontakt med huden (191). På grund av att nickelallergi inte har minskat i den takt som förväntades skärptes begränsningen 2014 genom att europeiska kemikaliemyndigheten ECHA definierade vad som avses med ”långvarig kontakt”. Beslutet innebär att många andra varor nu också omfattas av lagstiftningen. Sedan 2017 är alla svenska mynt nickelfria, och sex av åtta euromynt är nickelfria sedan 2002, medan majoriteten av andra valutor domineras av mynt som avger nickel (208, 209).

Kontakt med föremål som avger nickel innebär risk för nickelallergi och eksem. Det är inte den totala nickelhalten i materialet som är avgörande för allergirisken utan hur mycket nickel som hamnar på huden vid kontakt. Piercing (håltagning för smycken, bland annat i öronen) brukar ofta förknippas med nickelallergi, men piercing i sig innebär ingen ökad risk för nickelallergi om de smycken som används under läkningstiden och senare inte avger nickel. Den som får utslag av föremål såsom smycken, spännen och knappar har skäl att misstänka nickelallergi.

EU:s kosmetikaförordning reglerar kemiska ämnen i kosmetiska produkter och identifierar ämnen som förbjudna, begränsade eller tillåtna i kosmetika (199). Riskbedömningar görs av EU:s vetenskapliga kommitté för konsumentsäkerhet (SCCS) på uppdrag av EU-kommissionen som beslutar om hur ämnen får användas. Alla innehållsämnen måste anges på förpackningen oavsett halt, förutom parfymämnen som redovisas mindre detaljerat.

Många hårfärgämnen har en haltbegränsning för användning, men halterna är inte tillräckligt skyddande för allergi och eksem. På oxidativa produkter krävs varningsmärkning som innefattar varningssymbol, information om risk för allergisk reaktion, och om att produkten inte är avsedd för personer under 16 år (199).

Det är inte tillåtet enligt EU:s kosmetikaförordning att sälja produkter som är avsedda att appliceras på huden om de innehåller PPD. Trots det används ”svart henna” både i Sverige och på turistorter i stora delar av världen. Resultaten i BMHE 19 talar för att andelen barn som har gjort någon tillfällig hennatatuering har minskat avsevärt på senare år. Läkemedelsverket har sedan 2008 informerat resebranschen och allmänheten om allergirisken med ”svart henna”, först inom ramen för en EU-gemensam informationskampanj och sedan dess på sin webbplats och genom andra kanaler (210). Eventuellt har detta arbete haft betydelse för minskningen.

Parfymämnen och konserveringsmedel är bland de vanligaste orsakerna till kontaktallergi hos barn och vuxna. Det är dock mindre känt att parfymämnen orsakar kontaktallergi och eksem genom hudkontakt, än att parfymdoft kan orsaka luftvägsbesvär. Det finns krav på innehållsmärkning för 26 parfymämnen över en viss halt i kosmetiska produkter, tvätt- och rengöringsmedel och leksaker, medan övriga parfymämnen i dessa produkttyper deklareras som ”parfum” (199, 211, 212).

Under de senaste decennierna har två konserveringsmedel, methylchloroisothiazolinone/methylisothiazolinone (MCI/MI) och metylisotiazolinon (MI), orsakat en kraftig ökning av kontaktallergi (196). De används i en stor mängd produkter men får inte längre användas i så kallade leave-on-produkter, och i rinse-off-produkter får halten vara högst 0,0015 procent (Kosmetikaförordningen) (23). Ämnena klassificeras som allergiframkallande vid en halt på 0,0015 procent enligt CLP-förordningen (213, 214).

Figur 6.18 visar fördelningen av olika exponeringar bland 12-åriga flickor och pojkar som angett att de gjort hål för smycken eller piercing, färgat håret någon gång och/eller gjort någon tillfällig tatuering. Figuren är ett ytproportionerligt Venn-diagram med elipser (190). Den visar att det finns stora skillnader mellan flickor och pojkar i den kemiska exponering som är relaterad till att ändra utseendet.

Figur 6.18. Samtidig förekomst av hål för smycken, hårfärgning och tillfälliga tatueringar, år 2019.
Antal som någon gång har gjort hål för smycken/piercing, färgat håret och/eller gjort tillfällig tatuering bland 12-åriga flickor och pojkar. Överlappning illustrerar samtidig förekomst. Elipsernas yta och överlappning är proportionerliga mot antalet (n) flickor respektive pojkar med olika exponeringar och anges under figuren.

Flickor (n = 8 695): Hål för smycken (n = 8 127), Hårfärgning (n = 2 964), Tillfällig tatuering (n = 1 055).
Pojkar (n = 1 893): Hål för smycken (n = 843), Hårfärgning (n = 784), Tillfällig tatuering (n = 583).

Källa: BMHE 19.

Det finns tydliga skillnader mellan barn och vuxna som påverkar hur barn exponeras för kemikalier och vilka hälsorisker det innebär. Barn är i vissa avseenden speciellt känsliga för miljöpåverkan eftersom de utvecklas snabbt, och effekter som uppstår tidigt i livet kan påverka barnens hälsa och välbefinnande genom hela livet. Organsystem som utvecklas och mognar långsamt är särskilt känsliga, exempelvis centrala nervsystemet, reproduktionsorganen och immunsystemet. Både djurförsök och epidemiologiska studier har visat att utvecklingen av dessa system kan störas redan vid låga doser av många kemikalier.

Barn exponeras i högre grad än vuxna för kemikalier eftersom de har en högre ämnesomsättning och därmed ett större näringsbehov än vuxna, vilket medför ett högre intag av mat och dryck per kilo kroppsvikt. Dessutom har barn högre andningsfrekvens och andas in mer luft per kroppsvolym än vad vuxna gör. Yngre barn är även mer benägna att stoppa saker och händer i munnen.

Miljöhälsoenkäten har flera frågor som relaterar till barns kemikalieexponering. Generellt är det svårt att få en bild av barns exponering genom självrapportering i enkäter, och därför är det viktigt att också väga in kunskap från andra typer av undersökningar som baserar sig på kemiska analyser.

Livsmedel och dricksvatten står för den allra största exponeringen när det gäller många kemikalier och miljöföroreningar. För de yngsta barnen är bröstmjölk en särskilt viktig exponeringsväg. Kemikalier i inomhusmiljöer har stor betydelse för barnens totala exponering eftersom de tillbringar en stor del av tiden där. Särskilt viktig är bostaden för de yngre barnen. När barnen blir äldre ökar betydelsen av miljön i förskola, skola och lokaler och anläggningar där de vistas på fritiden. Olika typer av varor och produkter kan också vara källor till exponering för kemiska ämnen. Det är viktigt att beakta barns samlade exponering eftersom det ur hälsosynpunkt är den totala exponeringen från alla olika typer av miljöer som är avgörande. Det finns ett fortsatt behov av att minska den samlade exponeringen för farliga ämnen (9).

Människor i alla åldrar får dagligen i sig många olika kemikalier via livsmedel och dricksvatten, både naturligt förekommande ämnen och ämnen som spridits i miljön genom mänsklig aktivitet. Även kemiska ämnen i förpackningsmaterial kan spridas till livsmedel och på så sätt bidra till den totala exponeringen. Upptag av olika kemiska ämnen i växter och djur gör att olika livsmedel kan innehålla giftiga metaller (t.ex. kadmium, kvicksilver och bly), långlivade organiska ämnen (t.ex. dioxiner, PCB, bromerade flamskyddsmedel och perfluorerade ämnen) och bekämpningsmedel.

Fisk innehåller många näringsämnen som bland annat är viktiga för hjärnans utveckling och funktion. Konsumtion av fisk minskar också risken för att utveckla allvarliga folksjukdomar såsom hjärt- och kärlsjukdom. Därför är Livsmedelsverkets generella rekommendation att äta fisk 2–3 gånger per vecka, och variera mellan olika fisksorter. BMHE 19 visar att 44 respektive 42 procent av 4- och 12-åringarna äter fisk minst två gånger per vecka (figur 7.1). Det är ungefär lika stor andel som 2011 för 4-åringarna, medan konsumtionen har ökat från 35 procent bland 12-åringarna. Av mammorna till 8-månadersbarnen angav 26 procent att de äter fisk två gånger per vecka eller mer, vilket är lika stor andel som 2011. Endast 6–9 procent av barnen och mammorna anger att de äter fisk tre gånger eller mer per vecka. Generellt överensstämmer dessa data med Livsmedelsverkets senaste undersökning om matvanor bland barn och ungdomar (Riksmaten ungdom 2016–2017) där deltagarna i genomsnitt åt fisk 1,6 gånger per vecka (215).

Figur 7.1. Konsumtion av fisk, år 2019. Total konsumtion (procent) av fisk bland mammor till 8 månader gamla barn samt bland 4-åringar och 12-åringar.

Källa: BMHE 19.

Att äta fisk 2–3 gånger per vecka är något vanligare i familjer där vårdnadshavarna har högre utbildningsnivå (figur 7.2). Någon motsvarande skillnad finns inte bland mammorna till barnen som var 8 månader. Det finns inga skillnader i fiskkonsumtion utifrån barnens kön, vårdnadshavarens ursprung eller var i landet man bor.

Figur 7.2. Konsumtion av fisk utifrån vårdnadshavarnas utbildningsnivå, år 2019.
Total konsumtion (procent) av fisk bland 4-åringar och 12-åringar, uppdelat på vårdnadshavarnas utbildningsnivå.

Källa: BMHE 19.

En del fisksorter kan innehålla höga halter av olika kemikalier, såsom kvicksilver, poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS), dioxiner och PCB. Familjer som äter mycket fisk från fritidsfiske kan vara mer utsatta om den plats där fisken fångas är förorenad.

Kvicksilver i form av metylkvicksilver kan finnas i insjöfisk såsom abborre, gädda, gös och lake och i stora rovfiskar såsom tonfisk, svärdfisk, stor hälleflundra, haj och rocka. Det kan även finnas PFAS i fisk från förorenade insjöar. Enligt BMHE 19 äter majoriteten av barnen och mammorna (70–80 procent) aldrig eller nästan aldrig insjöfisk.

Cirka 7 procent av mammorna till 8-månadersbarnen och cirka 12 procent av barnen (4 år och 12 år) angav att de äter insjöfisk minst en gång per månad (figur 7.3). Konsumtionen av insjöfisk var högre bland barn vars vårdnadshavare är födda utanför Sverige och vars vårdnadshavare har grundskola som högsta utbildning.

Figur 7.3. Konsumtion av insjöfisk och fisk från Östersjön, år 2011 och 2019.
Andel (procent) mammor till 8 månader gamla barn samt 4-åringar och 12-åringar som konsumerar insjöfisk och strömming/sill från Östersjön minst en gång per månad.

Källa: BMHE 11, BMHE 19.

Dioxiner och PCB finns framför allt i vildfångad fet fisk såsom lax, öring, strömming och sill från Östersjön, Vättern eller Vänern. BMHE 19 visar att majoriteten av alla barn och mammor (runt 80 procent) aldrig eller nästan aldrig äter strömming och sill från Östersjön. Det innebär att konsumtionen har minskat sedan 2011 då bara 70 procent hade en motsvarande låg konsumtion. Enligt BMHE 19 är det mindre än 7 procent av barnen och mammorna som äter strömming eller sill från Östersjön minst en gång per månad (figur 7.3), dvs. som överskred rekommendationen att inte äta denna typ av fisk mer än 2–3 gånger per år. Det är vanligare med en högre konsumtion av strömming och sill från Östersjön i familjer med vårdnadshavare som är födda i ett annat land än Sverige. Andra livsmedel, såsom spannmål, grönsaker och frukt, kan innehålla rester av bekämpningsmedel och giftiga metaller från jorden (exempelvis kadmium och bly). Generellt sett är halterna av bekämpningsmedel lägre i ekologisk mat, men halterna av andra kemiska ämnen såsom metaller är inte nödvändigtvis lägre i ekologiskt framställda livsmedel jämfört med de konventionellt framställda.

Till spädbarn, 0–6 månader, rekommenderar WHO bröstmjölk som den huvudsakliga födan eftersom den innehåller alla näringsämnen som krävs för barnens utveckling och tillväxt. I BMHE 19 angav 65 procent av mammorna att de helammat sitt barn under de första 4 månaderna, och 30 procent angav att de fortfarande helammade sitt barn vid 6 månaders ålder. Bröstmjölk kan innehålla svårnedbrytbara fettlösliga kemikalier som mamman har exponerats för, men nyttan med amning överväger de risker som kemikalierna medför.

Inom den nationella hälsorelaterade miljöövervakningen har man utfört mätningar i bröstmjölk från förstföderskor i Uppsalaregionen. Mellan 1996 och 2017 minskade halterna av flera långlivade fettlösliga kemikalier såsom PCB, DDE (nerbrytningsprodukt av DDT), dioxiner och PBDE (bromerade flamskyddsmedel) (216). Samtidigt minskade halterna av de högfluorerade ämnen PFOS och PFOA, medan halterna av andra PFAS-ämnen ökade i blodprover från samma kvinnor.

För barn som inte ammas finns olika typer av modersmjölksersättningar som ger den energi och näring som barnet behöver. Ersättningen som finns att köpa är gjord för att likna bröstmjölkens innehåll av näringsämnen så mycket som möjligt, och kraven är mycket stränga när det gäller förekomsten av många olika kemikalier. Dessa regler gäller bland annat bekämpningsmedelsrester, arsenik, bly och kadmium. Riktvärdena tar dock inte hänsyn till det dricksvatten som modersmjölksersättning i pulverform blandas med. Det är därför viktigt att dricksvattnet är av god kvalitet.

Liksom för modersmjölksersättning finns det strikta regler och kontroller för livsmedel som används i barnmat. Dock kan gröt och välling som är gjorda på ris innehålla arsenik, och därför kan det vara bra att variera med andra produkter som inte är baserade på ris. Enligt Livsmedelsverket bör man inte ge riskakor eller vegetabiliska risdrycker till barn under 6 år eftersom de då riskerar att få i sig för höga arsenikhalter.

De allra flesta får sitt dricksvatten från allmänna, oftast kommunägda, anläggningar. Den som producerar dricksvattnet eller förser konsumenter med dricksvatten via ett ledningsnät är ansvarig för kvaliteten, dvs. att vattnet inte innehåller bakterier eller ämnen som kan påverka människors hälsa negativt. Koppar och bly kan läcka ut från rör, kopplingar och kranar till vatten som blivit stående i ledningarna under natten eller en längre tid. Den som tar sitt dricksvatten från egen brunn har själv ansvar för att kvaliteten är bra, och vid en analys bör man vara särskilt uppmärksam på förekomsten av arsenik, bly, mangan, nitrit, nitrat och fluor eftersom små barn är känsligare för dessa ämnen än vuxna.

I BMHE19 anger cirka 88 procent att de har kommunalt dricksvatten och cirka 10 procent att de har egen brunn, borrad eller grävd. Det är ungefär samma andelar som 2011. Vårdnadshavare som är födda i Sverige uppgav i högre utsträckning att de får sitt dricksvatten från egen brunn jämfört med vårdnadshavare födda i ett annat land än Sverige (13 respektive 4 procent). Skillnaden beror troligen på var i landet man bor och hur tillgängligheten av kommunalt vatten ser ut.

En väldigt liten andel av 4- och 12-åringarna (< 1 procent) dricker aldrig kranvatten, jämfört med runt 3 procent av 8 månader gamla barn.>

Återkommande mätningar visar att vattenkvaliteten i Sverige generellt är mycket god i kommunala vattenanläggningar, men kan vara sämre i enskilda brunnar. Ungefär 1,2 miljoner permanentboende och ungefär lika många fritidsboende är beroende av enskild vattenförsörjning (217). För att underlätta bedömningen av dricksvattenkvaliteten har Livsmedelsverket tagit fram hälsobaserade gräns- och riktvärden. Flera olika typer av föroreningar kan förekomma. Både yt- och grundvatten kan förorenas genom avrinning och läckage från deponier, förorenade markområden, avlopp och industrier eller genom olyckor. Föroreningar kan också bero på gödselmedel och bekämpningsmedel i närliggande jordbruk, översvämningar, saltvatteninträngningar och algblomning. Dessutom kan flera naturligt förekommande grundämnen lakas ur till grundvattnet, till exempel arsenik, fluor, mangan, radon och uran. Dessa grundämnen är vanligare i enskilda borrade brunnar än i kommunala vattentäkter. Grävda brunnar är i stället mer utsatta för bakterier och andra mikrobiologiska föroreningar än borrade brunnar. Påverkan på yt- och grundvatten väntas bli vanligare med ett förändrat klimat, läs mer om det i kapitlet Klimatförändring.

Sveriges geologiska undersökningar (SGU) kartlägger grundvattnet och sammanställer kvaliteten som en del av sitt arbete med miljökvalitetsmålet ”Grundvatten av god kvalitet”. SGU har sammanställt ungefär 18 500 vattenanalyser från enskilda brunnar (2007–2016), och i endast 18 procent av brunnarna bedömdes vattnet som tjänligt och för 63 procent bedömdes vattnet som tjänligt med anmärkning, vanligtvis på grund av kemiska orsaker (exempelvis förekomst av grundämnen) (218). För 9 procent av brunnarna var vattnet otjänligt ur mikrobiologisk synpunkt, och för en lika stor andel var det otjänligt ur kemisk synpunkt. Vattnet i 1 procent av brunnarna var otjänligt ur både mikrobiologisk och kemisk synpunkt. Av de som i BMHE 19 dricker vatten från egen brunn (ungefär 10 procent) har ungefär 60 procent analyserat sitt dricksvatten under de senaste tre åren. Andelen var 58 procent 2011. Det var vanligare att hushåll med små barn (4 år eller yngre) hade analyserat sitt dricksvatten än hushåll med 12-åringar. Det fanns inga skillnader utifrån vårdnadshavarnas utbildningsnivå.

Uppgifterna från SGU skiljer sig avsevärt från resultatet i BMHE 19 (218). Av vårdnadshavarna som i BMHE 19 hade analyserat sitt dricksvatten (egen brunn) svarade 74 procent att deras dricksvatten var tjänligt, 22 procent att det var tjänligt med anmärkning, och mindre än 1 procent att deras dricksvatten var otjänligt (figur 7.4). Det kan inte uteslutas att en del av SGU:s prover tas när problem uppstått, så att det finns en överrepresentation av vatten med sämre vattenkvalitet. Men det är också vanligt att prov tas av andra orsaker, t.ex. allmän kontroll eller när en fastighet byter ägare.

Figur 7.4. Kvalitet på dricksvatten från egen brunn, år 2011 och 2019.
Analyssvar av dricksvatten från egen brunn.

Källa: BMHE 11, BMHE 19.

Många barn ägnar sig åt olika fritidsaktiviteter som innebär att de vistas mycket i särskilda miljöer. Enligt BMHE 19 idrottar eller tränar 85 procent av 12-åringarna minst en gång per vecka, vilket är jämförbart med 2011 då andelen var 86 procent. Andelen pojkar och flickor som deltar i någon typ av träningsaktivitet är ungefär lika stor, men de ägnar sig åt lite olika aktiviteter. Fler pojkar idrottar på anläggningar med grus och konstgräs medan flickor tillbringar mer träningstid i andra typer av anläggningar.

Andelen barn (totalt för 4 och 12 år) som besöker olika typer av anläggningar visar att vårdnadshavarens födelseland har betydelse för hur ofta barn vistas i olika träningsmiljöer (figur 7.5). Andelen som tränar i någon form minst en gång per vecka är högre bland barn med vårdnadshavare som är födda utomlands (72 procent) än bland barn med vårdnadshavare som är födda i Sverige (65 procent).

Figur 7.5. Besök på idrottsanläggningar, utifrån vårdnadshavarnas födelseland, år 2019.
Andel (procent) barn som besöker olika typer av anläggningar minst en gång per vecka, uppdelat på vårdnadshavarnas födelseland.

Källa: BMHE 19.

Enligt Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) fanns 2014 nästan 600 fullstora konstgräsplaner och därutöver många mindre planer (219). År 2018 hade antalet ökat med 25 procent till närmare 750 stora planer (220). Konstgräs ger bland annat ökad tillgänglighet eftersom man kan använda planen under en längre säsong än med naturgräs. Samtidigt innehåller konstgräs en blandning av många kemikalier, exempelvis gummigranulat från återvunna bildäck som kan innehålla många skadliga ämnen. För att minska spridningen av kemikalier från gamla bildäck har flera kommuner på senare tid infört en policy att inte använda detta material på konstgräsplaner. År 2011 tränade eller idrottade 24 procent av alla 12-åringar på konstgräs (utomhus) minst en gång per vecka. Sedan dess verkar andelen ha ökat och 2019 var det 32 procent som tränade på konstgräs (utomhus eller inomhus) minst en gång per vecka. Det finns en del skillnader mellan vilka grupper som främst nyttjar konstgräsplaner. Bland 12-åringarna är det betydligt fler pojkar (39 procent) än flickor (24 procent) som tränar minst en gång per vecka på konstgräs. Barn vars vårdnadshavare är födda utomlands är också mer aktiva på konstgräsplaner jämfört med barn vars vårdnadshavare är födda i Sverige (30 procent jämfört med 15 procent).

Andelen 12-åringar som tränar minst en gång per vecka på grusplaner har minskat, från 26 procent 2011 till 17 procent 2019. Detta hänger sannolikt samman med att många grusplaner gjorts om till konstgräsplaner. Torra grusplaner kan damma mycket och bidra till att barn utsätts för partiklar som kan irritera luftvägarna. För långsiktiga effekter på hälsan är dock partikelhalten i det omgivande samhället mer avgörande (se kapitlet Luftföroreningar utomhus) än tillfälliga dammoln på planen. Skillnaderna mellan olika grupper liknar de för konstgräs, på så sätt att pojkar och barn till vårdnadshavare som är födda utomlands oftare är aktiva i dessa miljöer jämfört med flickor och barn till vårdnadshavare som är födda i Sverige.

I simhallar krävs kontinuerlig tillförsel av desinfektionsmedel för att förhindra smittspridning och mikrobiell tillväxt i bassängvattnet. Klor är det vanligaste desinfektionsmedlet, och när det reagerar med kväveinnehållande föroreningar såsom urin och organiskt material bildas så kallade desinfektionsbiprodukter, bland annat trikloramin och trihalometaner (THM).

Trikloramin är flyktigt och avdunstar lätt från vattnet till luften och står för den typiska ”badhuslukten”. Det är väl dokumenterat att höga halter av trikloramin i luft ger upphov till irritation i luftvägar och ögon. För personer med astma kan trikloramin bidra till att symtomen förvärras. Det finns också studier som visar att allergiska barn som ofta badar i badhus med förhöjda halter trikloramin löper ökad risk för att utveckla astma.

THM bildas också vid reaktion mellan klor och organiska föroreningar i vattnet, till exempel föroreningar från badande och humusämnen. Vid klorering utgörs merparten av THM av kloroform, men om vattnet innehåller brom kommer även bromerade THM att bildas. Kloroform är klassat som möjligen cancerframkallande för människor.

År 2011 tränade eller idrottade ungefär vart tionde barn i simhall varje vecka. Sedan dess har andelen ökat något, och 2019 var den 12 procent (figur 7.6). Det är ungefär lika vanligt att pojkar och flickor besöker en simhall regelbundet, men det är betydligt vanligare att barn till vårdnadshavare som är födda utomlands besöker en simhall minst en gång per vecka (22 procent jämfört med 8,7 procent bland barn med inrikes födda vårdnadshavare).

Figur 7.6. Besök i simhall, år 2019.
Andel (procent) som besöker simhall minst en gång per vecka, uppdelat på ålder och kön.

Källa: BMHE 19.

Ishallar är en annan miljö där många barn vistas regelbundet. Av 12-åringarna tränar 7,6 procent i ishall minst en gång per vecka jämfört med 2,0 procent av 4-åringarna. I ishallar finns risk för exponering för retande gaser, exempelvis vid olyckor där ammoniak läcker ut från kylanläggningen eller utsläpp av kväveoxid från gasoldrivna ismaskiner.

På lekplatser kan det finnas material som innehåller farliga kemikalier, till exempel gamla bildäck (PAH:er) till gungor. Äldre tryckimpregnerat trä förekommer också och kan innehålla giftiga ämnen (krom, koppar och arsenik). Även kreosotimpregnerat virke (gamla telefonstolpar och järnvägsslipers) innehåller farliga ämnen (PAH:er) och var tidigare vanligt på lekplatser.

Förorenad mark kan utgöra en fara, speciellt för små barn, om de stoppar förorenad jord i munnen. Naturvårdsverket har identifierat cirka 35 000 förorenade områden, och ofta hittas metaller (kvicksilver, kadmium, arsenik, bly, krom och koppar), persistenta halogenerade organiska ämnen (PCB och dioxin), lösningsmedel (t.ex. bensen, toluen och xylen), svårnedbrytbara bekämpningsmedel, polycykliska aromatiska kolväten (PAH) och kreosot (tjärprodukter).

Brist på mark i storstadsregionerna leder till att nya bostäder i allt större utsträckning byggs på eller nära äldre industriområden, där marken måste saneras. Naturvårdverket har tagit fram generella riktvärden för föroreningar att användas vid känslig markanvändning, till exempel för bostäder, skolor och odlingsmark. Om dessa riktvärden är uppfyllda ska alla grupper av befolkningen (barn, vuxna och äldre) kunna vistas permanent inom området under en livstid utan att utsättas för särskilda hälsorisker.

Barn kan exponeras för hälsofarliga kemikalier i inomhusmiljön, från till exempel leksaker och textilier och via damm. Kemikalieinspektionen har tagit fram råd om kemikalier i barns inomhusmiljöer för att minska exponeringen för sådana kemikalier (221). I avsnittet Hudallergi i kapitlet Allergi och andra besvär i luftvägar och hud finns mer information om exponering för allergiframkallande ämnen i till exempel smycken, kosmetika och andra konsumentprodukter.

Inomhusdamm kan innehålla en mängd olika kemikalier och kan i vissa fall vara en betydande exponeringskälla för kemikalier till exempel ftalater, flamskyddsmedel, bisfenoler, parabener och PFAS (222, 223). Små barn spenderar ofta mycket tid på golvet och stoppar händer och saker i munnen. De kan exponeras för kemikalier i damm genom att svälja eller andas in det.

År 2015 gjorde Institutet för miljömedicin (IMM) en studie på uppdrag av Stockholm stads miljöförvaltning och Naturvårdsverket, då dammprover och urinprover från barn på förskolor i Stockholm analyserades (222). I studien konstaterades att barnens exponering via damm för de analyserade kemikalierna (ftalater och andra plastmjukgörare, bisfenoler, bromerade flamskyddsmedel, fosforbaserade flamskyddsmedel och polycykliska aromatiska kolväten) låg under de hälsobaserade riktvärdena. Det finns dock betydande osäkerheter kring vilka effektnivåer dessa kemikalier har, hur de samverkar med varandra och hur mycket damm barn får i sig.

Många ämnen i leksaker är förbjudna genom leksaksdirektivet (2009/48/EG), men trots det kan hälsofarliga kemikalier förekomma i leksaker. Det kan handla om gamla leksaker som kommit ut på marknaden innan regelverken kring leksaker fanns. Det kan också handla om att regelverken inte följs av tillverkare och importörer eller att leksaker importeras via internet direkt från en leverantör utanför EU som inte omfattas av lagkraven för EU:s inre marknad. I en rapport från tillsyn av nya leksaker i handeln hittade Kemikalieinspektionen hälsofarliga kemikalier (bly och kadmium), framför allt i elektriska leksaker (224). Andra hälsofarliga kemikalier som hittades var till exempel förbjudna ftalater (plastmjukgörare) och kortkedjiga klorparaffiner (SCCP).

Barn leker även med saker som inte är avsedda som leksaker, exempelvis väskor, skor, smycken, gamla byggmaterial och elektronik, och som därmed inte omfattas av leksaksdirektivets förbud och begränsningar.

Barn kommer dagligen i kontakt med textilier, exempelvis kläder, sängkläder, leksaker och möbler. I tillverkning av textilier används en stor mängd kemikalier såsom färgmedel, flamskyddsmedel, vatten- och smutsavvisande ämnen, ftalater, konserveringsmedel, antibakteriella medel och antimögelmedel. Kläder och andra textilier kan därför innehålla rester av flera hälsofarliga ämnen, till exempel arylaminer (från azofärger), kromföreningar, ftalater, formaldehyd och högfluorerade ämnen (225).

Skummadrasser kan innehålla klorerade fosfororganiska flamskyddsmedel, och plastöverdragen kan också innehålla ftalater och klorparaffiner. Även gymnastik- och skötbordsmadrasser kan innehålla ftalater och klorparaffiner.

Barn och ungdomar tillbringar en stor del av sin tid med att använda elektronik, såsom datorer, läsplattor och mobiltelefoner. Det kan vara en källa till exponering för hälsoskadliga kemikalier, till exempel metaller, ftalater och flamskyddsmedel.

Kvicksilver, kadmium, bly, sexvärt krom, flamskyddsmedlen PBB och PBDE samt ftalaterna DEHP, BBP, DBP och DIBP regleras idag i EU:s direktiv 2011/65/EU om elektrisk och elektronisk utrustning (RoHS), och ytterligare ämnen och ämnesgrupper är under diskussion för begränsningar. Material i en elektrisk eller elektronisk produkt får inte innehålla mer än 0,1 viktprocent av dessa ämnen. För kadmium är gränsvärdet 0,01 viktprocent i homogent material.

En enkätfråga i BMHE 19 gällde om kemikalier i produkter påverkar inköp av olika varugrupper (mat, kläder och skor, hygienartiklar och saker/leksaker). Svaren har sammanfattats för olika åldersgrupper i figur 7.7 och är uppdelade baserat på vårdnadshavarnas utbildningsnivå och födelseland i figur 7.8 respektive 7.9. Av enkätsvaren framgår inte vilka kemikalier vårdnadshavarna försöker undvika, och inte heller hur de gör för att bedöma innehållet i produkterna.

Det är främst för mat och hygienartiklar som vårdnadshavare rapporterar att kemikalier ofta eller alltid påverkar inköp. Kläder och skor är den produktgrupp där kemikalieinnehållet påverkar inköp minst. Sett till barnens ålder svarar vårdnadshavare till de yngsta barnen (8 månader) oftare att de alltid eller ofta tar hänsyn till kemikalier i produkter vid inköp, jämfört med de äldre åldersgrupperna. Detta gäller för alla fyra produktgrupperna. För vårdnadshavare till 12-åringar verkar kemikalier i produkter ha minst betydelse vid inköpen. Vårdnadshavare med högre utbildningsgrad svarar oftare att kemikalieinnehållet ofta eller alltid påverkar inköp av mat, kläder och skor, hygienartiklar och saker/leksaker (figur 7.8). Detsamma gäller vårdnadshavare som är födda i Sverige jämfört med utrikesfödda (figur 7.9). Skillnaderna mellan inrikes och utrikes födda var störst för mat och hygienartiklar. Inga skillnader kan ses utifrån barnets kön.

Figur 7.7. Kemikalieinnehållets påverkan på inköp, utifrån åldersgrupp, år 2019.
Andel (procent) av vårdnadshavare till barn i olika åldersgrupper som rapporterar att kemikalier i produkter alltid eller ofta påverkar deras inköp av olika typer av varor.

Källa: BMHE 19.

Figur 7.8. Kemikalieinnehållets påverkan på inköp, utifrån vårdnadshavarnas utbildningsnivå, år 2019.
Andel (procent) av vårdnadshavare som rapporterar att kemikalier i produkter alltid eller ofta påverkar deras inköp av olika typer av varor, uppdelat på vårdnadshavarnas utbildningsnivå.

Källa: BMHE 19.

Figur 7.9. Kemikalieinnehållets påverkan på inköp, utifrån vårdnadshavarnas födelseland, år 2019.
Andel (procent) av vårdnadshavare som rapporterar att kemikalier i produkter alltid eller ofta påverkar deras inköp av olika typer av varor, uppdelat på vårdnadshavarnas födelseland.

Källa: BMHE 19.

Enligt BMHE 19 äter majoriteten av barnen och mammorna (70–80 procent) aldrig eller nästan aldrig insjöfisk. Livsmedelsverkets rekommendation är att fisk som innehåller kvicksilver inte bör ätas oftare än 2–3 gånger per år om man försöker bli gravid, liksom under graviditet och amning. Anledningen är att kvicksilver stannar kvar i kroppen i några månader och kan föras över till barnet via moderkakan och bröstmjölken.

Enligt BMHE 19 är det mindre än 7 procent av barnen och mammorna som äter strömming eller sill minst en gång per månad, dvs. som överskred rekommendationen att inte äta denna typ av fisk mer än 2–3 gånger per år. Rekommendationen om fisk med förhöjda halter av dioxiner och PCB riktar sig till barn under 18 år, kvinnor i barnafödande ålder och gravida och ammande. Anledningen är att dessa kemikalier stannar kvar i kroppen i många år och kan störa barns utveckling.

Barns kemikalieexponering från miljöer för fritidsaktiviteter påverkas av anläggningarnas utformning, installationer och materialval samt hur de används, underhålls och sköts.

Enligt undersökningar från bland annat Stockholms stads kemikaliecentrum (226) uppfyller konstgräsplaner generellt de lagstadgade kemikaliekraven vad gäller innehåll av farliga ämnen. En del ämnen har dock överskridit Naturvårdsverkets riktvärden för känslig markanvändning, bland annat PAH, bly, kadmium och zink. Granulat av återvunna däck har enligt undersökningen från Stockholms stad inte uppfyllt PAH-begränsningarna i Reach. Det kemiska innehållet i konstgräs bedöms dock inte medföra en ökad kemikalieexponering för barnen som tränar. Däremot kan småbarn exponeras genom att stoppa lösa delar i munnen.

I simhallar har WHO ett rekommenderat riktvärde på 0,5 mg/m³ för trikloramin i luft, baserat på mätning vid bassängkanten. I senare studier har dock irritation i luftvägarna påvisats vid lufthalter ner mot 0,3 mg/m³, dvs. under WHO:s referensvärde. Folkhälsomyndigheten föreslår ett riktvärde på 0,2 mg/m³ i nya allmänna råd om bassängbad (104). År 2018 gjorde IMM en uppdaterad riskbedömning som tyder på att halter av THM under 100 µg/l är en godtagbar säkerhetsnivå. Folkhälsomyndigheten föreslår ett riktvärde på 100 µg/l i de kommande nya allmänna råden om bassängbad.

Resultaten på enkätfrågan om kemikalier i produkter har en påverkan vid inköp av olika varugrupper visar att påverkan är störst vid inköp av mat och hygienartiklar. För kläder, skor, leksaker och andra varor saknas innehållsdeklaration och det är därför svårt för konsumenter att göra informerade inköp och undvika oönskad exponering. Innehållsdeklaration finns i dag endast på kosmetika och produkter för personlig hygien, se avsnittet Hudallergi i kapitlet Allergi och andra besvär i luftvägar och hud. Resultaten ger dock en indikation om att vårdnadshavare vill skydda sina barn från skadliga kemikalier även från andra varugrupper. Frågan var ny 2019 och det går därför inte att se hur inställningen till kemikalier i varor förändrats över tid.

Människor, både vuxna och barn, exponeras alltid för flera kemikalier samtidigt och det finns bevis för att toxiciteten för enskilda kemikalier kan bero på förekomsten av andra kemikalier. Den totala risken med blandningen är vanligtvis större jämfört med om man skulle bedöma kemikalierna var för sig. Studier av kemiska blandningar är dock begränsade på grund av brist på exponeringsdata och svårigheter i tolkningen av alla interaktioner som är möjliga. Behovet av en bättre hantering av blandningar har också lyfts fram i flera policydokument (227-229).

Ett exempel på blandexponering som kan påverka barns hälsa är de komplexa blandningar av kemikalier som forskare hittat i blodprov och urinprov från gravida kvinnor (230). Det handlar om kemiska ämnen som finns i vanliga hushållsartiklar, plaster och mat. Många av dessa ämnen är förbjudna eller på andra sätt begränsade inom EU, men exponeringen fortsätter till följd av att flera ämnen finns kvar i äldre produkter, att de används i importerade varor från andra delar av världen, och att de i vissa fall är mycket långlivade i miljön.

Solexponering är den främsta källan till UV-strålning för de flesta människor. Styrkan på UV-strålningen som når oss beror bland annat på solhöjden och ozonskiktets och molnens tjocklek.

Den vanligaste artificiella källan till UV-strålning är solarium. UV-strålning kan ha både positiva och negativa effekter på hälsan och baserat på detta finns särskilda solråd för barn. Sedan 2018 råder 18-årsgräns på solarier.

Många människor tycker om att vistas i solen och söker sig till soliga platser, antingen i Sverige eller genom att resa utomlands. Även om man inte aktivt söker sig till solen exponeras man för UV-strålning. Barns hud är mer känslig för solens strålar och det är därför extra viktigt att de skyddas. Barn tillbringar dessutom vanligtvis mer tid utomhus än vuxna och får på så vis högre exponering för solljus. Enligt BMHE 19 vistas 91 procent av barn i åldersgrupperna 8 månader och 4 år i en park, ett grönområde eller i annan natur minst en gång per vecka. Bland 12-åringar är andelen 79 procent, vilket är en minskning från 87 procent i BMHE 11. Mer information om grönområden och deras skyddande effekter mot solljus finns i kapitlet Städer och grönstruktur.

Att bränna sig i solen kan göra ont och dessutom leda till hudskador och ökad risk för vissa cancerformer. Totalt 32 procent av barnen i BMHE 19 har bränt sig i solen minst en gång under det senaste året. Resultat uppdelat på kön och ålder visas i figur 8.1, där det framgår att det är vanligare att äldre barn bränner sig jämfört med yngre.

Enligt BMHE 19 är andelen 4-åringar som under det senaste året bränt sig i solen minst en gång 20 procent, vilket är liknande nivå som i BMHE 11 (22 procent). Motsvarande andel bland 12-åringar 2019 är 44 procent, vilket är en nedgång jämfört med 2011 då andelen var 48 procent. Figur 8.2 visar att andelen som bränt sig i solen är lägre bland barn till vårdnadshavare med grundskoleutbildning jämfört med barn till de med högre utbildning. Andelen är också lägre bland barn vars vårdnadshavare är födda utrikes.

Risken för negativa hälsoeffekter ökar ju fler gånger man bränner sig. Andelen barn som bränt sig tre gånger eller fler under det senaste året är 3 procent bland 4-åringar och 6 procent bland 12-åringar, vilket är samma andel som i BMHE 11. För dessa barn ses inga skillnader utifrån vårdnadshavarnas utbildningsnivå eller födelseland.

Figur 8.1. Andel som bränt sig i solen, år 2011 och 2019.
Andel (procent) barn som bränt sig i solen, så att huden blev röd och sved, minst en gång under de senaste tolv månaderna, uppdelat på kön och ålder.

Källa: BMHE 11, BMHE 19.

Figur 8.2. Andel som bränt sig i solen, utifrån vårdnadshavarnas födelseland och utbildningsnivå, år 2011 och 2019.
Andel (procent) av 4- och 12-åringar som bränt sig i solen, så att huden blev röd och sved, minst en gång under de senaste tolv månaderna, uppdelat på vårdnadshavarnas födelseland och utbildningsnivå.

Källa: BMHE 11, BMHE 19.

Vid långvarig solljusexponering eller utevistelse i stark sol är det viktigt att skydda barnets känsliga hud. De vanligaste sätten är med kläder och solskyddskräm. Figur 8.3 visar åldersuppdelade resultat för andelen barn som på olika sätt skyddas mot solen i Sverige, minst flera gånger per vecka.

Figur 8.3. Olika skydd från solen i Sverige, år 2011 och 2019.
Andel (procent) av 4-åringar respektive 12-åringar som på olika sätt skyddas från solen i Sverige minst flera gånger per vecka.

Källa: BMHE 11, BMHE 19.

Figur 8.4 visar att andelen barn som regelbundet skyddas mot solen har ökat jämfört med 2011, och att andelen som skyddas är högst bland barn vars vårdnadshavare har gymnasie- eller högskoleutbildning eller är inrikes födda.

Figur 8.4. Skydd från solen i Sverige, utifrån vårdnadshavarnas födelseland och utbildningsnivå, år 2011 och 2019.
Andel (procent) 4- och 12-åringar som på något sätt skyddas från solen i Sverige minst flera gånger per vecka, uppdelat på vårdnadshavarnas födelseland och utbildningsnivå.

Källa: BMHE 11, BMHE 19.

Bland barn som ibland reser till länder med starkare sol än i Sverige använder 96 procent någon metod för solskydd. Högst andel ses bland barn med högskoleutbildade vårdnadshavare (97 procent) medan den är lägst bland barn vars vårdnadshavare har grundskoleutbildning (87 procent). Det finns också skillnader utifrån födelseland, där barn till inrikes födda vårdnadshavare använder skydd i högre grad (99 procent) jämfört med barn till utrikes födda (92 procent). Figur 8.5 visar på vilka sätt barn skyddas mot stark sol utomlands.

Figur 8.5. Olika skydd från solen utomlands, år 2011 och 2019.
Andel (procent) 4-åringar respektive 12-åringar som minst flera gånger per vecka på olika sätt skyddas från solen när de vistas i länder med starkare sol än Sverige.

Källa: BMHE 11, BMHE 19.

Människor behöver solljus för en god hälsa och att vistas i solen framkallar känslor av välbefinnande hos många. Exponering för solljus underlättar också en god dygnsrytm genom att det effektivt dämpar produktionen av sömnhormonet melatonin. God tillgång till dagsljus har också positiva effekter på människors hälsa, bland annat genom minskade besvär med sömnproblem och depression (se Folkhälsomyndighetens kunskapssammanställning av forskningen om ljusets betydelse för hälsan för ytterligare information (231)). Dessa positiva effekter av dagsljus uppnås även utan att huden exponeras för UV-strålning.

Solljuset, närmare bestämt UVB-strålningen, behövs för att D-vitamin ska kunna bildas i huden. Det går även att få D-vitamin via kosten och då är fisk, främst fet fisk såsom lax, den viktigaste källan, men även ägg och kött bidrar, liksom berikade mejeriprodukter och växtbaserade produkter, exempelvis mjölkprodukter och margarin. D-vitamin är nödvändigt för att kroppen ska kunna tillgodogöra sig kalcium och fosfat från kosten. D-vitamin är också viktigt för att reglera kalkbalansen i skelettet och tänderna, och det behövs för normal benbildning och tillväxt av skelettet. Det har även föreslagits att D-vitamin kan minska risken för hjärt- och kärlsjukdom, metabola sjukdomar och vissa cancerformer bland vuxna, men forskningen är inte samstämmig. Det kan vara så att sjukdomarna påverkar nivåerna av D-vitamin snarare än tvärtom och det krävs därför mer forskning för att klarlägga dessa samband (232).

Solen är ändå den viktigaste källan. På sommaren krävs relativt kort solexponering för att tillgodose dagsbehovet av D-vitamin, men det är svårt att säga exakt hur lång tid som behövs eftersom hudtyp och mängd pigment spelar stor roll för hur mycket som bildas. För personer med ljus hud kan det räcka att exponera ansikte, hals, händer och armar i 15 minuter om dagen medan en person med mer pigment, dvs. mörkare hud, behöver längre tid i solen för att bilda samma mängd D-vitamin (233). Under vinterhalvåret i Sverige står dock solen för lågt för att kunna stimulera hudens produktion av D-vitamin och då använder kroppen det förråd av D-vitamin som byggts upp under sommaren, tillsammans med det som tillförs via kosten.

Barn som växer behöver extra mycket D-vitamin. För att skelettet ska utvecklas optimalt rekommenderas därför tillskott till barn upp till två års ålder. Barn som inte äter fisk eller berikade livsmedel, är mörkhyade eller bär heltäckande kläder på sommaren kan behöva tillskott även efter två års ålder för att inte riskera D-vitaminbrist (234).

Solljus har en antiinflammatorisk effekt i huden, och sjukdomar såsom eksem och psoriasis förbättras vanligtvis under sommaren (235).

De negativa hälsoeffekterna av solljus är relaterade till UV-strålningen. Huden är det organ som är mest utsatt, och där ses också olika negativa hälsoeffekter. Hudtypen spelar stor roll för hur känslig en individ är, och personer med lite pigment, såsom ljushyllta och rödhåriga, är mest känsliga för UV-strålningens negativa effekter. Det finns också sjukdomar och mediciner som medför att huden blir extra känslig. De vanligaste negativa effekterna i huden hos barn är rodnad och brännskador.

Den stora risken med solljusexponering är kopplad till UV-strålningens DNA-skadande effekter. DNA-skador kan ge upphov till tumörbildning och sedan 1992 klassas UV-strålning som cancerframkallande av International Agency for Research on Cancer (IARC) (236). Man har sett att exponering för solljus har betydelse för uppkomsten av hudcancer.

Malignt melanom är den farligaste formen av hudcancer och är starkt kopplad till solljusexponering. Sjukdomen är mycket sällsynt hos barn men kan drabba unga vuxna, vuxna och äldre. År 2017 diagnostiserades 9 nya fall av malignt melanom bland personer 15–19 år och 85 nya fall i åldern 20–29 år. Två tredjedelar av dessa fall var kvinnor. Ur ett socioekonomiskt perspektiv är det vanligare att personer med hög utbildningsnivå insjuknar i malignt melanom (237) än de med låg utbildningsnivå, medan dödligheten i sjukdomen är högre bland personer med låg utbildning (238).

Det är sannolikt att solljusexponering i barndomen påverkar risken att drabbas senare i livet. Ändrade solvanor bedöms vara orsaken till den ökade förekomsten av malignt melanom som setts i Sverige och många andra länder de senaste årtiondena (239). Globalt uppskattas tre av fyra nya fall ha uppkommit till följd av UV-exponering (240). Figur 8.6 visar hur förekomsten av malignt melanom har ändrats över tid i olika åldersgrupper. I den äldsta gruppen är det betydligt fler män än kvinnor som får sjukdomen, medan det i de tre yngre åldersgrupperna är fler kvinnor än män som insjuknar. Ökningen som skett under en tid är troligen till viss del en konsekvens av solvanor för flera decennier sedan. I länder där man satsat på långsiktiga program för att befolkningen ska skydda sig mer mot solen, t.ex. i Australien, ser man nu färre fall av hudcancer i de yngsta åldersgrupperna (241). Det betyder att förebyggande åtgärder sannolikt har effekt. Möjligen finns en tendens till minskat insjuknande bland unga vuxna även i Sverige, men utvecklingen behöver följas över längre tid för att se hur trenden utvecklas. Antalet gånger man bränt sig i solen verkar ha större betydelse än den sammanlagda mängden solljus som man exponerats för. Att använda solskyddsmedel är ett effektivt sätt att betydligt minska risken för hudcancer (242, 243).

Figur 8.6. Incidens av malignt melanom utifrån åldersgrupp, år 1970–2018.
Antal nya hudcancerfall med diagnosen malignt melanom per 100 000 invånare bland kvinnor (heldragen linje) och män (streckad linje) i Sverige åren 1970–2018. Incidensen är åldersstandardiserad enligt Sveriges befolkning år 2000.

Källa: Socialstyrelsens statistikdatabas, 2020 (244).

Basalcellscancer och skivepitelcancer, två andra former av hudcancer, uppkommer också på ställen som utsätts för mycket sol. Basalcellscancer, som även kallas basaliom, är den vanligaste av de två och är inte malign (elakartad). Personer med ljus hud löper störst risk att drabbas, men det är främst äldre personer som utvecklar dessa former av hudcancer. Bland personer yngre än 20 år diagnostiserades 21 nya fall av basalcellscancer under 2017.

Även ögonen är känsliga och kan ta skada vid starkt solljus, med direkta effekter såsom sveda, stark smärta, ökad ljuskänslighet och försämrad synskärpa. Långvarig UV-exponering kan leda till bland annat grå starr, även kallad katarakt (245). Sjukdomen är ovanlig hos barn, men UV-exponering under barndomen kan öka risken för grå starr och vissa andra ögonsjukdomar senare i livet. Barn har större pupiller och klarare lins jämfört med vuxna, vilket gör att barnens ögon är särskilt känsliga (246).

Solarium är sedan 2009 klassade som cancerframkallande av IARC. Risken för malignt melanom ökar med antalet solarietillfällen och är högre för de som använder solarium tidigt jämfört med senare i vuxen ålder (247). Bland de som diagnostiseras med malignt melanom före 30 års ålder kan uppemot tre fjärdedelar av fallen relateras till solarieanvändande (248). Det finns inget som talar för att användande av solarium inför sommarsäsongen eller en utlandsresa minskar risken för solskador i huden vid påföljande exponering. Eftersom UV-strålning kan orsaka hudcancer finns sedan den 1 september 2018 en 18-årsgräns för att sola i kosmetiskt solarium (249).

Solljusets UV-strålning har positiva effekter, framför allt genom att D-vitamin bildas i huden. För att få dagsbehovet av D-vitamin räcker det med en kort tids solexponering under sommarhalvåret, och någon fördel med längre exponering kan inte ses.

Solexponering kan också ha negativa hälsoeffekter, främst genom att UV-strålningen kan orsaka hudcancer. Den vanligaste formen är malignt melanom, och incidensen har ökat under de senaste decennierna. Att bränna sig är en riskfaktor, och därför är det positivt att en något mindre andel barn har bränt sig i solen någon gång under senaste året och att det är en större andel barn som regelbundet skyddas mot solen på olika sätt jämfört med 2011.

Det finns dock skillnader i befolkningen. Andelen barn som bränt sig i solen är högre bland barn vars vårdnadshavare är högutbildade. Utlandssemester till soliga länder vintertid innebär en ökad risk att bränna sig (250). Det är också vanligare att bränna sig bland barn till vårdnadshavare födda i Sverige jämfört med barn till utrikesfödda.

Nästan en tredjedel av alla barn uppges ha bränt sig under senaste året, och det finns därför ett fortsatt behov av förebyggande arbete, exempelvis genom att skapa skuggiga områden på förskolor och skolgårdar i form av skärmtak eller vegetation (se även kapitlet Städer och grönstruktur). Det tar dock tid innan man kan se effekter av förebyggande insatser på incidensen av malignt melanom.

Det mest effektiva sättet att minska risken för hudcancer är att skydda sig från solens strålar, exempelvis genom att ha täckande kläder eller använda solskyddsmedel. Barns hud är känsligare för solens strålar jämfört med vuxnas och det finns särskilda solråd för barn. Spädbarn som är yngre än ett år bör inte utsättas för direkt solljus alls. Barn över ett år och ungdomar rekommenderas att undvika solens strålar när de är som starkast, mellan klockan 11 och 15 på sommaren (251). Som hjälp att bedöma solens styrka publicerar SMHI dagligen en prognos för UV-index (ett mått på hur stark den skadliga delen av UV-strålningen är mitt på dagen) och Strålsäkerhetsmyndigheten har självtest (på hemsidan och som nedladdningsbar app till mobiltelefonen) för att se hur länge man kan vistas i solen utan att bränna sig, beroende på hudtyp, plats och tid på dagen.

Urbaniseringen är en global process som sker i snabb takt, vilket påverkar människors livsvillkor och möjligheterna att nå en hållbar utveckling. Av Sveriges invånare bor 87 procent i tätorter, varav 63 procent bor i en tätort med minst 10 000 invånare (252). Andelen barn ökar i första hand i Sveriges storstadskommuner, och detta är en utveckling som enligt SCB:s prognoser håller i sig under de närmaste tio åren (253).

Med en växande stadsbefolkning är det viktigt att utforma städer så att de bidrar till en hälsomässigt god livsmiljö och minskade hälsoklyftor i befolkningen. Parker, grönområden och natur kan hjälpa till att hantera flera av de utmaningar som växande städer medför, exempelvis exponering för luftföroreningar, buller, uppkomsten av urbana värmeöar och omhändertagande av dagvatten. Det är därför viktigt att grönskan får ta plats även när städer förtätas, inte minst för att hantera effekterna av den pågående klimatförändringen.

Enligt statistik från SCB har 94 procent av tätortsbefolkningen mindre än 200 meter till ett grönområde från sin bostad (254). Med grönområde menas då en sammanhängande grönyta om minst ett halvt hektar som är tillgänglig för allmänheten. Andelen boende som har mindre än 200 meter till ett grönområde ligger på ungefär samma nivå i små och stora tätorter. Även svaren från BMHE 19 visar att nästan alla barn har ett grönområde (park, skog eller friluftsområde) på gångavstånd från sin bostad, cirka 97 procent för hela landet.

Siffrorna om tillgång säger dock inget om kvaliteten på grönområdena eller om tillgängligheten. När människor bor tätare blir det exempelvis fler som har nära till samma grönområde, och fysiska barriärer i form av exempelvis trafikerade bilvägar minskar tillgängligheten även om ett grönområde ligger på gångavstånd från bostaden.

I SCB:s analys undersöktes skillnaderna i tillgång till allmänna grönytor mellan tätorter med olika storlek. Tätortsbefolkningen hade i genomsnitt tillgång till 287 m² allmän grönyta per person, men tillgången skiljer sig markant mellan de största och minsta tätorterna. I de allra största var genomsnittet 127 m² allmänt tillgänglig grönyta per person jämfört med 1 151 m² per person i de minsta tätorterna.

När det gäller gångavstånd till ett grönområde från bostaden syns dock ingen signifikant skillnad i BMHE 19 mellan barn som bor i större städer eller mindre tätorter.

Svaren i BMHE 19 visar att det finns en skillnad utifrån vårdnadshavarnas utbildningsnivå och födelseland. Bland barn med vårdnadshavare med grundskola som högsta utbildning har 90 procent gångavstånd till ett grönområde från sin bostad, jämfört med 96 och 98 procent för barn med vårdnadshavare med gymnasieutbildning respektive högskoleutbildning. Liknande skillnad sågs i BMHE 11.

Nästan 100 procent av barnen med vårdnadshavare som är födda i Sverige har gångavstånd till ett grönområde, enligt BMHE 19, men om vårdnadshavarna är födda utomlands är andelen 93 procent. Även denna skillnad kunde ses i BMHE 11.

För barn är skolgården en viktig utemiljö där de tillbringar en stor del av sin vakna tid. Boverkets och SCB:s undersökning om skolgårdars friyta visar dock att ytorna minskade under perioden 2014–2017 i hela landet (255). Generellt sett har skolor i större tätorter mindre friyta per barn än skolor i mindre tätorter och utanför tätorter, vilket alltså är samma mönster som för tillgången till grönområden.

Vad gäller andelen grönska på skolgårdarna består friytan för grundskolorna i och omkring landets större tätorter i genomsnitt av 39 procent hårdgjord mark och 54 procent grönska i form av öppen mark eller mark med träd. Undersökningen omfattar också tillgången till parker och grönområden i skolornas närhet, eftersom de kan komplettera utemiljön om skolgårdens friyta är liten. Resultatet visar att närområdet kring grundskolorna i och omkring landets större tätorter i genomsnitt består av 29 procent grönområden, inom 300 meters avstånd.

Enligt BMHE 19 har 97 procent av barnen tillgång till ett grönområde på gångavstånd från sin bostad. Det finns ett samband mellan barns aktivitetsnivå och tillgängligheten till grönområden, och antalet närliggande lekplatser (256), och därför är det intressant att titta på hur mycket barnen vistas i grönområden.

Knappt hälften av barnen, 49 procent, vistas i grönområden så gott som dagligen enligt svaren i BMHE 19 (figur 9.1). Det är en minskning från BMHE 11, då 62 procent vistades i grönområden dagligen. Minskningen gäller alla tre åldersgrupper och det finns inga direkta skillnader mellan flickor och pojkar.

Figur 9.1. Daglig vistelse i grönområden, år 2003, 2011 och 2019.
Andel (procent) barn som vistas så gott som dagligen i grönområden, uppdelat på ålder.

Källa: BMHE 03, BMHE 11, BMHE 19.

Andelen som vistas så gott som dagligen i grönområden är lägre bland 12-åringar än de yngre barnen. Skillnaden mellan åldersgrupperna var också något större 2019 jämfört med 2011. Enligt BMHE 11 vistades 56 procent av 12-åringarna i grönområden dagligen, medan motsvarande andel 2019 var 40 procent (figur 9.1).

Frågan om vistelse i grönområden fanns även med i BMHE 03, men den gällde bara den senaste månaden och hade färre svarsalternativ. Svaren från barnens miljöhälsoenkäter 2003, 2011 och 2019 ger dock en tydlig indikation på att allt färre barn vistas i grönområden varje dag (figur 9.1). År 2003 vistades 78 procent av barnen så gott som dagligen i park- och naturområden, och bland 12-åringarna uppgav 70 procent att de vistats så gott som dagligen i grönområden under den senaste månaden.

Däremot ökar andelen som vistas i grönområden någon eller några gånger i veckan (dvs. inte dagligen). Barnen ser alltså ut att vistas mer sporadiskt i grönområden i dag. Enligt BMHE 19 är det 37 procent av barnen som vistas i park- och grönområden någon eller några gånger per vecka, jämfört med 29 procent 2011. I BMHE 03 svarade 21 procent att de vistades i grönområden ibland.

Människor är mer aktiva när de är utomhus, och möjligheterna att vara aktiv ökar om närmiljön i grannskapet ger tillgång till gång- och cykelvägar, lekplatser, öppna ytor och skog (34).

Utbildningsnivå och födelseland

Barn till socioekonomiskt gynnade föräldrar deltar i högre grad i organiserad träning på fritiden och pojkar är generellt mer fysiskt aktiva än jämnåriga flickor (gäller 11-, 13- och 15-åringar) (34).

Resultaten från BMHE 19 visar på sämre tillgång till grönområden bland barn till vårdnadshavare med grundskola som högsta utbildning. Vistelsen i grönområden för flickor skiljer sig också åt beroende på vårdnadshavarnas utbildningsnivå. Om vårdnadshavarna har grundskola som högsta utbildning vistas 32 procent av flickorna så gott som dagligen i grönområden, jämfört med 51 och 49 procent om vårdnadshavarna har gymnasie- respektive högskoleutbildning. Liknande mönster ses i BMHE 11 (figur 9.2). Någon motsvarande skillnad utifrån vårdnadshavarnas utbildningsnivå syns inte för pojkar.

Figur 9.2. Flickors vistelse i grönområden utifrån vårdnadshavarnas utbildningsnivå, år 2011 och 2019.
Andel (procent) flickor som vistas så gott som dagligen i grönområden, uppdelat på vårdnadshavarnas utbildningsnivå.

Källa: BMHE 11, BMHE 19.

BMHE 19 visar också på en skillnad i barns vistelse i grönområden utifrån vårdnadshavarens födelseland, en skillnad som även fanns 2011 (figur 9.3). Bland barn med vårdnadshavare som är födda i Sverige vistas 57 procent av barnen så gott som dagligen i grönområden, jämfört med 37 procent av barnen vars vårdnadshavare är födda utomlands. Motsvarande andelar för 2011 var 66 procent respektive 49 procent. Det finns inga tydliga skillnader mellan flickor och pojkar.

Figur 9.3. Barns vistelse i grönområden utifrån vårdnadshavarnas födelseland, år 2011 och 2019.
Andel (procent) barn som vistas så gott som dagligen i grönområden, uppdelat på vårdnadshavarnas födelseland.

Källa: BMHE 11, BMHE 19.

Tätortsgrad

Enligt SCB:s markstatistik finns en tydlig skillnad i tillgång till grönyta mellan större och mindre tätorter. Den syns inte i BMHE 19, men det framgår att andelen som varje dag vistas i grönområden är större bland barn i mindre orter än bland barn i storstadsregionerna. Skillnaden är stor mellan barn i storstäder och storstadsnära kommuner jämfört med barn i mindre städer/tätorter och landsbygdskommuner: 43 procent respektive 58 procent. Bland barn i större städer och kommuner nära en större stad är det 51 procent som vistas dagligen i ett grönområde (figur 9.4).

Figur 9.4. Barns vistelse i grönområden uppdelat på kommungrupper, år 2019.
Andel (procent) barn som vistas så gott som dagligen i grönområden, uppdelat på kommungrupper.

Källa: BMHE 19.

Trångboddhet

Trångboddhet blir allt vanligare i Sverige. Enligt en studie av SCB från 2019 bor 17,4 procent av svenskarna trångt (257). Studien är gjord utifrån norm 2, vilken definierar ett hushåll som trångbott om det finns fler än två boende per sovrum, alltså förutom kök och vardagsrum. Drygt 20 procent av personer som är födda utanför Europa är trångbodda enligt denna norm, jämfört med 2 procent av inrikes födda. Andelen trångbodda bland personer som är födda utanför Europa har fördubblats de senaste 20 åren (257).

Svaren i BMHE 19 visar att de barn som bor trångt (utifrån norm 2) vistas mindre ofta i grönområden jämfört med genomsnittet för alla barn i enkäten.

Många internationella studier har visat att närheten till grönområden och deras kvalitet är beroende av hushållsinkomst, där lägre inkomst är associerat med sämre tillgång till grönområden (22). Tendensen är alltså sämre tillgång till stadsgrönska i de ekonomiskt mest utsatta bostadsområdena, och det har även setts i förortskommunerna i Stockholms län (258). I dessa områden är det vanligare att familjer är trångbodda (16).

Funktionsnedsättning

Naturvårdsverket gjorde 2019 en enkätundersökning om människors friluftslivsvanor (259). Resultatet visade bland annat att personer med funktionsnedsättning är ute i naturen mer sällan än personer som inte har någon funktionsnedsättning. BMHE 19 visar också en sådan skillnad. Av de barn som har långvarig sjukdom, funktionsnedsättning eller annat långvarigt hälsoproblem visats 43 procent så gott som dagligen i grönområden, jämfört med 49 procent sett till alla barn.

Under det senaste decenniet har intresset för de positiva effekterna av stadens grönstruktur ökat, både i Sverige och internationellt. Det hänger inte minst ihop med de miljöproblem som befolkningsökningen och klimatförändringen fört med sig. Det finns dock inget entydigt svar på frågan om hur mer grönska leder till bättre hälsa, men sannolikt beror det på komplexa samband mellan både fysiologiska och psykologiska processer i kroppen (22). I WHO:s rapport ”Urban green spaces and health – A review of evidence” från 2016 föreslås nio biologiska mekanismer som sannolikt ligger bakom kopplingarna mellan stadsgrönska och hälsa (22, 260):

• Ökad avkoppling och mindre stress
• Förbättrat socialt kapital
• Bättre immunförsvar
• Ökad fysisk aktivitet
• Minskad exponering för buller
• Minskad exponering för luftföroreningar
• Minskad exponering för urbana värmeöar
• Optimerad exponering för solljus och förbättrad sömn
• Ökat miljömedvetet beteende

Den psykiska och fysiska utvecklingen hos barn länkas i forskning till grönska genom flera av dessa mekanismer. Studier har exempelvis visat att barn som har en emotionell kontakt med naturen blir mer benägna att vilja skydda den, och att en stark koppling till naturen ökar sannolikheten för återhämtning när man vistas i naturområden (261, 262). Det finns också undersökningar som pekar på att barns välbefinnande ökar efter naturvistelser (263).

Enligt forskning medför god tillgång till grönska också att barn har färre rapporterade beteendemässiga problem och adhd-relaterade symtom, minskad förekomst av autism, högre resultat på kognitiva tester och minskat behov av glasögon (22).

I forskningen har också sambandet mellan natur och astma- och allergirelaterade symtom studerats, utifrån effekten av ökad och mer varierad exponering för mikrobiell flora (22). Från finska och ryska Karelen finns exempelvis forskning om kopplingen mellan miljö, mikrober och allergier. Utifrån denna forskning genomfördes 2008–2018 ett nationellt allergiprogram i Finland för att minska och förhindra uppkomst av astma och allergiska besvär i befolkningen (264). Ökad kontakt med naturliga miljöer var ett av råden i programmet för att stärka immuniteten och förbättra toleransen för allergi och astma. Halvtidsresultaten för programmet visar på att bördan från allergier har minskat (265).

Resultaten från vetenskapliga undersökningar är annars inte helt samstämmiga när det gäller samband mellan stadsgrönska och astma och allergier (22). Vissa växter såsom björk och gräs är betydande källor till allergener, vilket kan medföra allergiska reaktioner, särskilt i kombination med luftföroreningar. Det förändrade klimatet påverkar därtill pollensäsonger och vegetationsmönster (se kapitlet Klimatförändring).

Barn tillbringar generellt sett mer tid utomhus än vuxna, vilket sammantaget är positivt för deras hälsa. Grönområden är då viktiga platser som uppmuntrar till olika former av fysisk aktivitet (22). Utomhusvistelse ger generellt högre aktivitetsnivåer och även en liten ökning kan ge stora hälsovinster på både kort och lång sikt, både för individen och för samhället som helhet (266). En studie om förskolebarn i stadsdelen Södermalm i Stockholm analyserade nyligen bland annat sambandet mellan förskolegårdens storlek och barnens fysiska aktivitet (267).

En annan fördel med grönområden är att de ger ett bra skydd mot värme och sol. Mitt på dagen under sommarhalvåret lyser solen starkt, och barns hud är tunn och känslig för UV-strålning (268). Barn är också en riskgrupp vid värmestress till följd av värmeböljor och därmed särskilt sårbara eftersom deras värmereglering inte är lika utvecklad som vuxnas (268).

Vegetation sänker temperaturen genom att ge skugga och genom att växternas transpiration och avdunstning har en kylande effekt (268), något som blir ännu viktigare i ett framtida varmare klimat (läs mer om barn och värmebölja i kapitlet Klimatförändring). Träddungar och buskage på exempelvis skol- eller förskolegården minskar solexponeringen med i genomsnitt 40 procent, genom att barnen helt enkelt väljer att leka på dessa platser (269).

Resultaten från BMHE 19 visar att andelen barn som varje dag vistas i grönområden har minskat markant över tid, från 78 procent 2003 till 49 procent 2019. Samtidigt är barn överlag mer stillasittande än tidigare (266).

Befolkningen i städer har sämre tillgång till grönområden än de som bor i mindre tätorter, och skolgårdarna är överlag mindre i städer än genomsnittet för landet (254, 255). Samtidigt är det i storstadsregionerna som antalet barn förväntas öka under de kommande tio åren (253). Detta innebär en risk för att barn fortsatt kommer ha begränsade ytor för lek, rörelse och naturupplevelser.

En risk är också att skillnaden i tillgång till och nyttjande av grönområden bidrar till en ökad ojämlikhet i hälsa. Barn med socioekonomiskt starkare förhållanden kan t.ex. bo centralt i en stad med sämre tillgång till grönområden, men samtidigt ha tillgång till fritidshus i naturområden. Barn med sämre socioekonomiska förhållanden har inte samma förutsättningar. Kvalitativa förskole- och skolgårdar samt tillgång till grönska är därför särskilt viktigt i de mest utsatta förortsområdena.

För yngre barn i storstäderna är ofta förskolans eller skolans gård den enda plats utomhus där de kan leka fritt i sin vardag. Många skolor och förskolor i städerna har inte tillgång till en egen gård med tillräcklig storlek och kvalitet, utan är hänvisade till närliggande grönområden som andra människor också vill använda. Skolgårdar med större friytor, och med grönskande och varierande utemiljöer, inspirerar och ökar möjligheten till rörelse i vardagen.

Det är dock en utmaning att skapa tillgängliga och kvalitativa grönområden samtidigt som städerna förtätas. Psykisk och fysisk ohälsa är ett växande problem och den byggda miljön behöver främja hälsa och välbefinnande på ett bättre sätt än i dag. Kanske kommer den pågående pandemin också påverka hur vi framöver väljer att prioritera och utforma våra stadsrum, exempelvis när det gäller transporter, tillgång till grönska och storlek på grönområden. Oavsett är det viktigt att regelverk och riktlinjer för stadsplaneringen tar hänsyn till att barn inte är små vuxna. Barn är inte fysiskt och psykiskt färdigutvecklade, vilket gör dem känsligare för påverkan från den omgivande miljön (11). Barn som lever i en mer socialt utsatt position riskerar därtill att drabbas mer av samexponering av flera miljöfaktorer än barn med mer gynnsamma uppväxtvillkor. Utevistelse och tillgång till en stimulerande utemiljö är viktigt för alla barns fysiska, psykiska och kognitiva utveckling och därmed för befolkningens framtida hälsa.

Den globala klimatförändringen förväntas höja medeltemperaturen, frekvensen av extremväder, förändra nederbördsmönster och höja havsnivåerna (270). Regionala analyser visar dock stora variationer. Klimatscenarier för Sverige visar generellt en höjd medeltemperatur, med upp till 6 grader varmare i slutet av seklet jämfört med referensperioden 1961–1990, och ökad nederbörd som är mer ojämnt fördelad över landet (271, 272). Lokala skillnader förväntas, bland annat med en större uppvärmning i norra Sverige. De största förändringarna gäller vinterhalvåret och förväntas inträffa i mitten av detta sekel. Dessutom ökar sannolikheten för flera extrema vädersituationer, såsom värmeböljor, skyfall, torka och översvämningar. Scenarierna visar även en förlängd vegetationsperiod med upp till 100 dagar i slutet av seklet.

Klimatförändringen gör oss sårbara genom att påverka människors sociala, ekonomiska, ekologiska och biologiska system (273). Globalt väntas att extremväder blir både vanligare och mer omfattande, såsom värmeböljor och skyfall, vilket i sin tur kan leda till en rad miljörelaterade exponeringar som direkt eller indirekt påverkar barns hälsa (274-276). En direkt effekt är exempelvis värmeslag vid höga temperaturer. De indirekta effekterna är sekundära och fördröjda, exempelvis sämre luftkvalitet med mer partiklar och pollen eller mögeltillväxt efter skyfall. Klimatförändringen påverkar även ekosystemen och leder till förändrad utbredning av flera smittbärande djur och insekter, exempelvis fästingar, och ökad tillväxt av olika smittämnen.

Sverige väntas få mildare konsekvenser av klimatförändringen än många andra delar av världen, men eftersom samhället, miljön och befolkningen är anpassade till dagens klimat kommer befolkningens hälsa ändå att påverkas (277). Generellt förvärrar klimatförändringen befintliga hälsoproblem och sårbarheter, men den kan i vissa fall även bidra till att nya hälsohot uppstår.

Förändringar i temperatur, nederbördsmönster, havsnivå och extrema väder påverkar flera av bestämningsfaktorerna för hälsa. Barn bär redan större delen av den klimatrelaterade sjukdomsbördan globalt (278-280), och klimatförändringen innebär ökad värmestress, försämrad luftkvalitet, mer pollen och förändrad exponering för kemikalier. Dessutom kommer kvaliteten på och tillgången till livsmedel och vatten att påverkas, liksom mönstren för vissa infektionssjukdomar. (281)

Barn är mer sårbara för klimatförändring än vuxna eftersom de inte har direkt kontroll över den miljö som de lever i (274, 282, 283). De är inte heller färdigutvecklade och skiljer sig från vuxna både anatomiskt, metaboliskt, kognitivt och psykiskt (274, 279, 281). Barns beteendemönster och interaktion med omgivningen kan öka deras exponering för riskfaktorer. Dessutom är de beroende av sina vårdnadshavares förutsättningar och agerande, vilket gör att de är mer utsatta än vuxna, framför allt vid extremt väder. Barn utvecklas biologiskt och kognitivt i ett sammanhang av familj, skola, bostadsområde och samhälle. Extrema väderhändelser kan rubba deras sociala sammanhang och påverka bestämningsfaktorer för hälsa senare i livet (278, 281). Barn är också särskilt sårbara om de har sämre socioekonomiska förutsättningar eller lever med en kronisk sjukdom eller funktionsnedsättning. Efter större översvämningar har man bland annat sett en ökning av förtida födslar och barn som föds med låg födelsevikt, faktorer som är grundläggande riskfaktorer för ohälsa långt senare i livet.

Miljöfaktorerna i BMHE 19 kan i olika grad påverkas av ett förändrat klimat. I detta avsnitt redogörs översiktligt för den förändring i exponering samt de hälsokonsekvenser som kan påvisas med klimatförändringen samt resultatet av en ny fråga i BMHE 19 om barns klimatoro. Avsnittet berör inte alla de hälsokonsekvenser som väntas med ett förändrat klimat, såsom exempelvis smittsamma sjukdomar, då de inte omfattas av BMHE. Miljöfaktorer som buller och miljötobaksrök ingår inte heller då exponering och hälsoeffekter inte tydligt kan kopplas till klimatförändring. Grönskans dämpande effekter på klimatförändringen beskrivs i kapitlet Städer och grönstruktur.

Klimatförändringen väntas medföra förhöjda luftföroreningshalter i form av bland annat marknära ozon, kväveoxid och svaveloxid (284). Med varmare och torrare mark uppkommer även mer partiklar som också sprids längre. Barn är en av de känsligaste grupperna för exponering av luftföroreningar eftersom deras lungor inte är färdigutvecklade och eftersom de har en högre andningsfrekvens jämfört med vuxna (274, 281, 282). Exponering för ozon har hos barn associerats med mer besvär av astma, fler akuta sjukhusbesök och intensivvårdinläggningar på grund av astma, och ökad risk för att utveckla astma (275, 281, 282). Läs mer om luftföroreningars effekt på hälsan i kapitlet Luftföroreningar utomhus.

Det finns även flera vetenskapliga studier som visar att höga temperaturer, såsom vid värmeböljor eller skogsbränder, kan samverka med luftföroreningar så att de tillsammans ger starkare negativa hälsoeffekter än var för sig (44, 45). Bränder orsakar mycket rök som innehåller tusentals kemiska föreningar, inklusive partiklar, kolmonoxid och kväveoxider. Röken kan spridas flera tusen kilometer och kan påverka områden långt från branden. Barn som utsatts för brandrök, både de som har astma och inte, har uppvisat ögonbesvär och påverkan på både övre och nedre luftvägarna (281).

Ökad medeltemperatur utomhus kan även leda till ökad temperatur inomhus, vilket framför allt ger hälsoeffekter vid värmeböljor. Sambandet påverkas dock av faktorer såsom byggnadens konstruktion, omgivande utomhusmiljö och luftkonditionering (285). Flera studier har visat att både sjukdoms- och dödsfall ökar bland mindre barn under perioder med extrem värme, och barn under ett år är särskilt sårbara (115, 281). Det finns även studier som visar att högre omgivningstemperatur ökar risken för förtidig förlossning (281, 286).

Barn är särskilt sårbara för uttorkning och värmestress. Sårbarheten beror på större kroppsyta i relation till volym samt att förmågan att reglera kroppstemperatur inte är färdigutvecklad (274, 282). Barn är även mer benägna än vuxna att få luftvägssjukdomar, njursjukdom, elektrolytrubbning och feber under perioder med hög relativ värme (115, 280). I samband med värmeböljan 2018 genomförde Folkhälsomyndigheten en undersökning där vårdnadshavare svarade för sig och sina barn om besvär och symtom. Cirka 24 procent svarade ja på frågan om de själva eller barnen upplevt hälsobesvär som var kopplade till de höga temperaturerna, och cirka 58 procent hade haft något symtom i form av sömnbesvär, onormal trötthet, huvudvärk, utmattning eller minskad urinmängd (287).

Högre temperaturer i kombination med ökad nederbörd och mer översvämningar kan resultera i högre luftfuktighet och en ökad risk för fuktskador och mikrobiell tillväxt i byggnader (288). Detta kan medföra en ökad förekomst av astma och allergisnuva, samt förvärrade symtom hos barn med astma och allergi (120). Flera studier har också påvisat en signifikant ökning av luftvägssymtom som är kopplade till fuktiga inomhusmiljöer och mögelexponering, se vidare i kapitlet Inomhusmiljö. Mögel kan även försämra koncentrations- och prestationsförmågan (289).

Förhöjd inomhustemperatur kan även leda till högre emissioner av kemiska ämnen från material och möbler, vilket i sin tur leder till högre halter av vissa föroreningar i inomhusluften. Generellt förväntas ett varmare klimat innebära att det även blir mer vanligt med husdammskvalster i våra bostäder, vilket kan öka förekomsten av kvalsterallergi, men också astma och andra allergiska besvär (118).

Klimatförändringen medför att årstiderna förskjuts och vegetationsperioden blir längre. I slutet av det här seklet kommer vegetationsperioden att vara upp till 100 dagar längre än under referensperioden 1961–1990 (290). Det leder till längre pollensäsong, och vissa arter kan då blomma om under samma säsong (291). En studie från Stockholmsområdet visar att lövträden nu startar pollenproduktionen cirka två veckor tidigare än för 40 år sedan, medan gräs och gråbo slutar sin pollensäsong en respektive två veckor senare (292).

Med ett varmare klimat ökar pollenproduktion från träd och gräs, och det finns en risk för att mer potent allergen utvecklas (291, 293). En liknande effekt ses för mögelsporer (294). Vidare kan pollen spridas längre sträckor, och ett varmare klimat kan medföra att nya pollenproducerande arter introduceras och etableras på nya platser. Pollenallergener förväntas öka på grund av högre koldioxidhalter, särskilt i stadsmiljöer, där effekten blir ökad tillväxt hos flera växter med allergiframkallande pollen (199, 281, 291).

Med förhöjda pollenhalter ökar risken för allergisk astma hos barn. Pollen kan komma in i byggnader, till exempel när man vädrar, via ventilationen eller genom att det fastnar på kläder och följer med in i byggnaden (295). Därför kan en förlängd pollensäsong också påverka inomhusmiljön och medföra ökade besvär hos barn med pollenallergi.

En ökad omgivningstemperatur, luftfuktighet och hudkontakt med allergiframkallande ämnen kan också öka risken för kontaktallergi hos barn och vuxna mot bland annat nickel, textilfärger, UV-filter, parfymämnen och konserveringsmedel. Frisättning av bland annat nickel och textilfärg från material ökar vid högre temperatur och svettning (207, 225).

Flera studier visar att huden exponeras för mer UV-stålning när det är varmare ute jämfört med när det är kallare (241). Barn och vuxna kommer därför sannolikt att använda solskyddsmedel i ökad omfattning med en längre sommarsäsong. Solskyddsmedel innehåller flera ämnen som är allergiframkallande vid hudkontakt, bland annat UV-filter, parfymämnen och konserveringsmedel (296). Läs mer om vikten att skydda barn mot UV-strålning i kapitlet Solljus och om allergiframkallande ämnen i kapitlet om Allergi och andra besvär i luftvägar och hud.

Klimatförändringen påverkar hur vi använder och utsätts för kemikalier, och vissa kemikalier är dessutom mycket kraftfulla växthusgaser. I takt med att klimatet förändras kommer användningen av och riskerna med kemikalier att förändras. Risken för kemiska olyckor ökar, dricksvattnet blir mer sårbart, användningen av kemiska produkter och varor förändras liksom spridningen av miljögifter i den globala miljön.

Extremt väder och översvämningar ökar risken för att kemiska föroreningar ska spridas från industrier, skadade avloppssystem och avfallsdeponier, och för att ämnen från förorenade marker och sediment ska frisättas (212). Därtill kan flera naturligt förekommande grundämnen lakas ur till grundvattnet, till exempel arsenik, fluor, mangan, radon och uran. Både yt- och grundvatten kan förorenas, med sämre kvalitet på dricks-, bevattnings- och badvatten som följd.

Ett förändrat klimat gör också att vi behöver anpassa oss på olika sätt, vilket leder till nya kemikalierisker som också behöver hanteras. Jordbruket kommer att påverkas av klimatförändringen, inte bara genom väderrelaterade händelser utan även genom att näringsinnehållet kan ändras, nya växtsjukdomar kan uppstå och andra skadedjur kan bli aktuella. Förutom att den globala livsmedelssäkerheten riskerar att försämras, kan detta leda till att användningen av vissa bekämpningsmedel ökar eller ersätts av andra, vilket i sin tur kan leda till ökad exponering för skadliga kemikalier via vatten och livsmedel (281).

Det finns ett direkt samband mellan ökade temperaturer och ökad spridning av miljögifter globalt. En del kemikalier blir mer rörliga av temperaturskillnader och kan då transporteras längre sträckor. Långdistanstransport av miljögifter förväntas öka när jordens temperatur ökar (297).

Ett förändrat klimat kan påverka ozonskiktet. Modelleringar tyder på att ökad temperatur kan göra att ozon i stratosfären bryts ner långsammare och att cirkulationen av ozonrik luft kan förändras. Tillsammans kan detta resultera i högre ozonnivåer i Sverige och andra platser på mellanbredder och höga latituder (298). Högre ozonnivåer skulle kunna minska mängden UVA- och UVB-strålning som når jorden, vilket potentiellt kan innebära lägre UV-exponering och därmed minskad förekomst av negativa hälsoeffekter såsom hudcancer.

Ett varmare klimat kan dock leda till ökad utevistelse och till att människor då använder tunnare och ljusare kläder, med bara armar och ben. Det är mycket stor skillnad på hur olika textilier skyddar mot UV-strålning. Tunna och ljusa textilier skyddar mycket litet medan tjocka och mörka skyddar upp till tusen gånger mer (299, 300). Huden exponeras för UV-strålning också när det är molnigt, men i mindre grad än när det är soligt (301). Utan tillräckligt solskydd skulle klimatförändringen därför på sikt kunna leda till fler fall av hudcancer.

Globalt sett väntas klimatförändringen påverka sociala faktorer såsom ekonomisk säkerhet, livsmedelssäkerhet, social tillhörighet, migration och även konflikter och våld (278, 281). Forskning om barns psykiska hälsa i relation till klimatförändring har främst fokuserat på psykiskt trauma efter naturkatastrofer, då man har sett hög förekomst av posttraumatisk stress (PTSD) men även sämre kognitiv utveckling och skolresultat (281, 282). Utöver detta har klimatförändringen indirekta effekter på barns psykiska hälsa, och barn löper högre risk för att utveckla andra psykiska hälsoproblem senare i livet såsom depression, ångest, fobier, panikångest, sömnsvårigheter och anknytningsproblem (278, 281, 302)(Burke et al., 2018). Orsaken är framför allt den kumulativa stressen som kan komma av långsamma och kroniska klimateffekter, exempelvis havsnivåhöjning och torka (278).

Det finns forskningsstudier från flera höginkomstländer som ännu inte har påverkats av klimatförändringen i någon högre utsträckning, och de visar att många barn och ungdomar ändå vet någonting om klimatförändring och rapporterar en högre nivå av både intresse och oro jämfört med vuxna (278). Många unga känner oro, rädsla och ångest över klimatförändringens effekter för deras egen framtid, och de är även oroliga över hur klimatförändringen påverkar barn och familjer i andra delar av världen (278). Känslor såsom rädsla, sorg och ilska uttrycks, och en del tror att jorden kommer gå under på grund av klimatförändringen eller andra globala hot under deras livstid. Klimatförändringen beskrivs i forskningen som en stressfaktor för unga människor, även när effekterna är indirekta eller drabbar någon annan.

I BMHE 19 svarade cirka 20 procent av barn i åldern 12 år att de väldigt ofta eller ofta oroar sig för klimatförändringen. Flickor oroar sig något mer: 22 procent oroar sig väldigt ofta eller ofta, jämfört med 16 procent av pojkarna (figur 10.1).

Figur 10.1. Klimatoro bland barn, år 2019.
Andel (procent) 12-åringar som känner oro för att klimatförändringen kan komma att påverka deras liv, uppdelat på kön.

Källa: BMHE 19.

I undersökningar från 2018 och 2019 fick barn och ungdomar i Sverige svara på frågor om miljö, klimat och natur (303, 304). I en av dem ställdes frågan: Är du orolig för vad som kommer att hända med vårt klimat? Av barnen i åldern 12–18 år svarade 69 procent ”Ja, mycket orolig” eller ”Ja, ganska orolig”, och fler flickor än pojkar angav att de var oroliga. I den andra undersökningen fick deltagarna ta ställning till detta påstående: ”Jag oroar mig för hur klimatförändringen kommer påverka min framtid”. I åldersgruppen 16–29 år svarade 27 procent av kvinnorna att de instämmer helt, och 15 procent av männen.

Svaren från 12-åringar i BMHE 19 visar att barns oro skiljer sig åt beroende på vårdnadshavarnas födelseland. Barn till utrikes födda vårdnadshavare är något mer oroliga för klimatet än andra, och skillnaden är störst bland pojkar (figur 10.2).

Vårdnadshavarnas utbildningsnivå har också betydelse för graden av oro. Högst oro rapporteras bland flickor i den gruppen (24 procent), och lägst oro ses bland pojkar vars vårdnadshavare har grundskoleutbildning (16 procent). Dock är gruppen med grundskoleutbildade vårdnadshavare för liten för att man ska kunna dra några säkra slutsatser.

Figur 10.2. Klimatoro utifrån kön och vårdnadshavarnas födelseland, år 2019.
Andel (procent) 12-åringar med klimatoro väldigt ofta/ofta, uppdelat på kön och vårdnadshavarnas födelseland.

Källa: BMHE 19.

Svaren från 12-åringar i BMHE 19 visar även att det skiljer sig något i barns oro beroende på var man bor. Den högsta andelen oroliga är bosatta i storstäder och storstadsnära kommuner, där 22 procent av barnen känner oro väldigt ofta eller ofta, jämfört med 17–18 procent bland övriga (figur 10.3).

Figur 10.3. Klimatoro utifrån kön och kommungrupp, år 2019.
Andel (procent) 12-åringar med klimatoro väldigt ofta/ofta, uppdelat på kön och kommungrupper.

Källa: BMHE 19.

Flera av de miljöexponeringar som tas upp i rapporten har redan påverkats av ett varmare och blötare klimat, och flera kan också komma att förändras och förvärras i framtiden (277). De största riskerna i närtid är sådant som barn redan exponeras för, och gäller framför allt värmeböljor och pollenallergi. Det finns behov av mer kunskap om hur exponeringen för olika riskfaktorer i inomhusmiljöer där barn vistas kommer att förändras med klimatförändringen och hur det sedan påverkar barns hälsa, till exempel exponering för kemikalier inomhus.

Majoriteten av forskningen om barns hälsoeffekter av ett förändrat klimat handlar om barn i låg- och mellaninkomstländer, eller studerar frågan ur ett generellt globalt perspektiv. Effekterna som berörs är främst sjukdomsbörda efter extremväder. Däremot har många studier av barns psykiska hälsa i relation till klimatförändring fokus på barn i höginkomstländer. Dessa studier handlar främst om upplevd oro inför framtiden.

Frågan om oro inför klimatförändringen var ny i BMHE 19, och visar att en stor andel av 12-åringarna ofta är oroliga. Även tidigare undersökningar i Sverige om klimatförändring har rapporterat att en hög andel unga känner oro (303, 304). De skillnader i oro som den här undersökningen visar med mer oro bland flickor, barn till utrikes födda vårdnadshavare och barn bosatta i storstadsområden är resultat som är viktiga att undersöka vidare för att kunna hjälpa barn och unga att hantera sin klimatoro.

Nedan presenteras de forskare vid Institutet för miljömedicin (IMM), Karolinska Institutet som har tagit fram kunskapsunderlag bestående av en fördjupad analys av enkätresultaten och aktuell kunskapsgenomgång till olika kapitel i Miljöhälsorapport 2021.

Olena Gruzieva, Petter Ljungman

Jenny Selander, Helena Skröder

Anna Bergström

Anna Bergström, Mattias Öberg

Emmanouela Sdona, Anna Bergström, Carola Lidén, Anneli Julander

Mattias Öberg, Anna Beronius, Maria Kippler

Josefin Edwall Löfvenborg, Maria Feychting

1. SFS 2013:1020. Förordning med instruktion för Folkhälsomyndigheten. Svensk författningssamling.
2. Statens Folkhälsoinstitut. Folkhälsopolitisk rapport 2010. Framtidens folkhälsa – allas ansvar. Östersund: Statens folkhälsoinstitut, 2010.
3. Prop. 2017/18:249. God och jämlik hälsa – en utvecklad folkhälsopolitik. Stockholm: Regeringskansliet.
4. Barnkonventionen blir svensk lag. Betänkande., (2016).
5. Folkhälsomyndigheten. Hälsa som drivkraft i miljömålen och för hållbar utveckling - Behov och förslag till åtgärder.2019. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/h/halsa-som-drivkraft-i-miljomalen-och-for-hallbar-utveckling.-behov-och-forslag-till-atgarder/.
6. WHO. Parma Declaration on Environment and Health. Parma, Italy: 2010. EUR/55934/5.1 Rev. 2. Hämtad från: https://www.euro.who.int/__data/assets/pdf_file/0011/78608/E93618.pdf.
7. WHO Regional Office for Europe. Declaration of the Sixth Ministerial Conference on Environment and Health. Better Health, Better Environment, Sustainable Choices. Ostrava, Czech Republic: 2017. Hämtad från: https://www.euro.who.int/__data/assets/pdf_file/0007/341944/OstravaDeclaration_SIGNED.pdf.
8. WHO/UNEP. State of the science of endocrine disrupting chemicals - 2012. An assessment of the state of the science of endocrine disruptors prepared by a group of experts for the United Nations Environment Programme (UNEP) and WHO.2013. Hämtad från: https://www.who.int/ceh/publications/endocrine/en/
9. Kemikalieinspektionen. Giftfritt från början Underlag till regeringen med förslag på strategi och nya etappmål för farliga ämnen till 2030.2020. 1/2020. Hämtad från: https://www.kemi.se/download/18.60cca3b41708a8aecdbdad64/1587564686708/rapport-1-2020-giftfritt-fran-borjan.pdf.
10. WHO/UNEP. Healthy environments for healthy children. Key messages for action.2010. Hämtad från: http://www.who.int/ceh/publications/hehc_booklet_en.pdf?ua=1.
11. Naturvårdsverket. Luft & Miljö. Barns hälsa. 2017: http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-1303-5.pdf.
12. Folkhälsomyndigheten. Hälsoeffekter av buller och höga ljudnivåer.2019. 18070-1. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/h/halsoeffekter-av-buller-och-hoga-ljudnivaer/
13. Institutet för Miljömedicin. Miljöhälsorapport 2013. Solna: Karolinska Institutet, 2013. Hämtad från: http://www.imm.ki.se/mhr2013.pdf.
14. Kemikalieinspektionen. Increasing children's protection through REACH.2014. 1/14. Hämtad från: https://www.kemi.se/publikationer/pm/2014/pm-1-14-increasing-childrens-protection-through-reach.
15. Socialstyrelsen. Allergi i skola och förskola.2013. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/a/allergi-i-skola-och-forskola/.
16. Kommissionen för jämlik hälsa. Nästa steg på vägen mot en mer jämlik hälsa. Förslag för ett långsiktigt arbete för en god och jämlik hälsa. (SOU 2017:47). Stockholm: 2017. Hämtad från: https://www.regeringen.se/49ba4e/contentassets/3917644bbd69413bbc0c017647e53528/nasta-steg-pa-vagen-mot-en-mer-jamlik-halsa-slutbetankande-av-kommissionen-for-jamlik-halsa_sou2017_47.pdf.
17. Glymour MM, Avendano M, .r). KI. Socioeconomic Status and Health. I: Berkman LF, Kawachi I, M G, redaktörer. Social Epidemiology: Oxford University Press; 2014.
18. Schumann B, Kluttig A, Tiller D, Werdan K, Haerting J, Greiser KH. Association of childhood and adult socioeconomic indicators with cardiovascular risk factors and its modification by age: the CARLA Study 2002-2006. BMC Public Health. 2011;11:289. DOI:10.1186/1471-2458-11-289.
19. Dalstra JA, Kunst AE, Borrell C, Breeze E, Cambois E, Costa G, et al. Socioeconomic differences in the prevalence of common chronic diseases: an overview of eight European countries. Int J Epidemiol. 2005;34(2):316-26. DOI:10.1093/ije/dyh386.
20. Martins MC, Fatigati FL, Véspoli TC, Martins LC, Pereira LA, Martins MA, et al. Influence of socioeconomic conditions on air pollution adverse health effects in elderly people: an analysis of six regions in São Paulo, Brazil. J Epidemiol Community Health. 2004;58(1):41-6. DOI:10.1136/jech.58.1.41.
21. Ljung R, Peterson S, Hallqvist J, Heimerson I, Diderichsen F. Socioeconomic differences in the burden of disease in Sweden. Bull World Health Organ. 2005;83(2):92-9.
22. Vetenskapliga Rådet för Hållbar Utveckling. Människors hälsa i växande städer. 2018.
23. Wheeler BW, Ben-Shlomo Y. Environmental equity, air quality, socioeconomic status, and respiratory health: a linkage analysis of routine data from the Health Survey for England. J Epidemiol Community Health. 2005;59(11):948-54. DOI:10.1136/jech.2005.036418.
24. Kivimäki M, Lawlor DA, Davey Smith G, Kouvonen A, Virtanen M, Elovainio M, et al. Socioeconomic position, co-occurrence of behavior-related risk factors, and coronary heart disease: the Finnish Public Sector study. Am J Public Health. 2007;97(5):874-9. DOI:10.2105/ajph.2005.078691.
25. Inghammar M, Engström G, Ljungberg B, Löfdahl CG, Roth A, Egesten A. Increased incidence of invasive bacterial disease in chronic obstructive pulmonary disease compared to the general population--a population based cohort study. BMC Infect Dis. 2014;14:163. DOI:10.1186/1471-2334-14-163.
26. WHO. Environmental health inequalities in Europe - Assessment report.2012. Hämtad från: https://www.euro.who.int/en/publications/abstracts/environmental-health-inequalities-in-europe.-assessment-report.
27. Socialstyrelsen. Socialrapport 2010.2010. 2010-3-11. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2010-3-11.pdf.
28. Statistiska Centralbyrån. Inkomsten ökar med tid i Sverige 2019. Hämtad från: https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2019/utlandsfoddas-medianinkomst-stiger-kraftigt-med-tiden/.
29. EEA. Healthy environment, healthy lives: how the environment influences health and well-being in Europe.2019. 21/2019. Hämtad från: https://www.eea.europa.eu/publications/healthy-environment-healthy-lives.
30. Statistiska Centralbyrån. Livslängd och dödlighet i olika sociala grupper. Demografisk rapport. .2016. 2. Hämtad från: https://www.scb.se/contentassets/005dd496170944a3a21d565501569b5d/be0701_2015a01_br_be51br1602.pdf.
31. Hollander A-C. Social inequalities in mental health and mortality among refugees and other immigrants to Sweden—Epidemiological studies of register data. Global health action. 2013;6:21059. DOI:10.3402/gha.v6i0.21059.
32. WHO. WHO Housing and Health Guidelines. Geneva: World Health Organization, 2018. Hämtad från: https://apps.who.int/iris/rest/bitstreams/1161792/retrieve.
33. Lorentzon JC, Jonsson M, Albin M, Georgelis A. Trångboddhet i förhållande till barns hälsa, miljö och skolgång – en intervjustudie.2020. 2020:07. Hämtad från: http://dok.slso.sll.se/CAMM/Rapportserien/2020/CAMM_Rapport%20trangboddhet_webb.pdf.
34. Folkhälsomyndigheten. Skolbarns hälsovanor i Sverige 2017/18. Grundrapport. Stockholm: Folkhälsomyndigheten, 2019. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/s/skolbarns-halsovanor-i-sverige-201718---grundrapport/.
35. SKR. Kommungruppsindelning 2017. Omarbetning av Sveriges Kommuner och Landstings kommungruppsindelning 2017. https://webbutik.skr.se/sv/artiklar/kommungruppsindelning-2017.html
36. Bellander T., Svartengren M., Berglind N., Staxler L., L. J. The Stockholm Study on Health Effects of Air Pollution and their Economic Consequences (SHAPE) Part II: Particulate matter, nitrogen dioxide, and health effects — Exposure-response relations and health consequences in Stockholm County. Stockholm: Stockholms läns landsting,, 1999.
37. Nyberg F, Gustavsson P, Jarup L, Bellander T, Berglind N, Jakobsson R, et al. Urban air pollution and lung cancer in Stockholm. Epidemiology. 2000;11(5):487-95. DOI:10.1097/00001648-200009000-00002.
38. Lövenheim B., Johansson C., Jonsson T., T. B. Exponering för partikelhalter PM10 i Stockholms län. Stockholm: Luftvårdförbundet, 2007. 17.
39. EEA. Unequal exposure and unequal impacts: Social vulnerability to air pollution, noise and extreme temperatures in Europe. . Luxembourg, : European Environment Agency,, 2018.
40. Gruzieva O, Pyko A, Georgelis A. Utomhusluften i Stockholms län - Exponering, utsatta grupper och besvär. Rapport från Centrum för arbets- och miljömedicin, 2020:04. 2020.
41. Fairburn J, Schule SA, Dreger S, Karla Hilz L, Bolte G. Social Inequalities in Exposure to Ambient Air Pollution: A Systematic Review in the WHO European Region. Int J Environ Res Public Health. 2019;16(17). DOI:10.3390/ijerph16173127.
42. Samoli E, Stergiopoulou A, Santana P, Rodopoulou S, Mitsakou C, Dimitroulopoulou C, et al. Spatial variability in air pollution exposure in relation to socioeconomic indicators in nine European metropolitan areas: A study on environmental inequality. Environmental Pollution. 2019;249:345-53. DOI:10.1016/j.envpol.2019.03.050.
43. Naturvårdsverket. Luftföroreningar och dess effekter 2020. Hämtad från: http://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Klimat-och-luft/Luftfororeningar/.
44. Shaposhnikov D, Revich B, Bellander T, Bedada GB, Bottai M, Kharkova T, et al. Mortality related to air pollution with the moscow heat wave and wildfire of 2010. Epidemiology. 2014;25(3):359-64. DOI:10.1097/EDE.0000000000000090.
45. Scortichini M, De Sario M, de'Donato FK, Davoli M, Michelozzi P, Stafoggia M. Short-Term Effects of Heat on Mortality and Effect Modification by Air Pollution in 25 Italian Cities. International Journal of Environmental Research and Public Health. 2018;15(8). DOI:10.3390/ijerph15081771,.
46. Malmqvist E, Jakobsson K, Tinnerberg H, Rignell-Hydbom A, Rylander L. Gestational Diabetes and Preeclampsia in Association with Air Pollution at Levels below Current Air Quality Guidelines. Environmental Health Perspectives. 2013;121(4):488-93. DOI:10.1289/ehp.1205736.
47. Olsson D, Mogren I, Forsberg B. Air pollution exposure in early pregnancy and adverse pregnancy outcomes: a register-based cohort study. Bmj Open. 2013;3(2). DOI:10.1136/bmjopen-2012-001955.
48. Pedersen M, Giorgis-Allemand L, Bernard C, Aguilera I, Andersen AMN, Ballester F, et al. Ambient air pollution and low birthweight: a European cohort study (ESCAPE). Lancet Respiratory Medicine. 2013;1(9):695-704. DOI:10.1016/S2213-2600(13)70192-9.
49. Malmqvist E, Liew Z, Kallen K, Rignell-Hydbom A, Rittner R, Rylander L, et al. Fetal growth and air pollution - A study on ultrasound and birth measures. Environmental Research. 2017;152:73-80. DOI:10.1016/j.envres.2016.09.017.
50. Melen E, Nyberg F, Lindgren CM, Berglind N, Zucchelli M, Nordling E, et al. Interactions between glutathione S-transferase P1, tumor necrosis factor, and traffic-related air pollution for development of childhood allergic disease. Environmental Health Perspectives. 2008;116(8):1077-84. DOI:10.1289/ehp.11117.
51. Gref A, Merid SK, Gruzieva O, Ballereau S, Becker A, Bellander T, et al. Genome-Wide Interaction Analysis of Air Pollution Exposure and Childhood Asthma with Functional Follow-up. Am J Resp Crit Care Med. 2017;195(10):1373-83. DOI:10.1164/rccm.201605-1026OC.
52. Nadeau K, McDonald-Hyman C, Noth EM, Pratt B, Hammond SK, Balmes J, et al. Ambient air pollution impairs regulatory T-cell function in asthma. Journal of Allergy and Clinical Immunology. 2010;126(4):845-U280. DOI:10.1016/j.jaci.2010.08.008.
53. Gruzieva O, Xu CJ, Breton CV, Annesi-Maesano I, Anto JM, Auffray C, et al. Epigenome-Wide Meta-Analysis of Methylation in Children Related to Prenatal NO2 Air Pollution Exposure. Environmental Health Perspectives. 2017;125(1):104-10. DOI:10.1289/Ehp36.
54. Gruzieva O, Xu CJ, Yousefi P, Relton C, Merid SK, Breton CV, et al. Prenatal Particulate Air Pollution and DNA Methylation in Newborns: An Epigenome-Wide Meta-Analysis. Environ Health Perspect. 2019;127(5):57012. DOI:10.1289/EHP4522.
55. Zheng XY, Ding H, Jiang LN, Chen SW, Zheng JP, Qiu M, et al. Association between Air Pollutants and Asthma Emergency Room Visits and Hospital Admissions in Time Series Studies: A Systematic Review and Meta-Analysis. Plos One. 2015;10(9). DOI:10.1371/journal.pone.0138146.
56. MacIntyre EA, Gehring U, Molter A, Fuertes E, Klumper C, Kramer U, et al. Air Pollution and Respiratory Infections during Early Childhood: An Analysis of 10 European Birth Cohorts within the ESCAPE Project. Environmental Health Perspectives. 2014;122(1):107-13. DOI:10.1289/ehp.1306755.
57. Gehring U, Wijga AH, Hoek G, Bellander T, Berdel D, Bruske I, et al. Exposure to air pollution and development of asthma and rhinoconjunctivitis throughout childhood and adolescence: a population-based birth cohort study. Lancet Respiratory Medicine. 2015;3(12):933-42. DOI:10.1016/S2213-2600(15)00426-9.
58. Gruzieva O, Bellander T, Eneroth K, Kull I, Melen E, Nordling E, et al. Traffic-related air pollution and development of allergic sensitization in children during the first 8 years of life. Journal of Allergy and Clinical Immunology. 2012;129(1):240-6. DOI:10.1016/j.jaci.2011.11.001.
59. Gauderman WJ, Vora H, McConnell R, Berhane K, Gilliland F, Thomas D, et al. Effect of exposure to traffic on lung development from 10 to 18 years of age: a cohort study. Lancet. 2007;369(9561):571-7. DOI:10.1016/S0140-6736(07)60037-3.
60. Gauderman WJ, Avol E, Gilliland F, Vora H, Thomas D, Berhane K, et al. The effect of air pollution on lung development from 10 to 18 years of age. New England Journal of Medicine. 2004;351(11):1057-67. DOI:DOI 10.1056/NEJMoa040610.
61. Gauderman WJ, Urman R, Avol E, Berhane K, McConnell R, Rappaport E, et al. Association of Improved Air Quality with Lung Development in Children. New England Journal of Medicine. 2015;372(10):905-13. DOI:10.1056/NEJMoa1414123.
62. Schultz ES, Hallberg J, Bellander T, Bergstrom A, Bottai M, Chiesa F, et al. Early-Life Exposure to Traffic-related Air Pollution and Lung Function in Adolescence. American Journal of Respiratory and Critical Care Medicine. 2016;193(2):171-7. DOI:10.1164/rccm.201505-0928OC.
63. Schultz ES, Hallberg J, Gustafsson PM, Bottai M, Bellander T, Bergstrom A, et al. Early life exposure to traffic-related air pollution and lung function in adolescence assessed with impulse oscillometry. Journal of Allergy and Clinical Immunology. 2016;138(3):930-+. DOI:10.1016/j.jaci.2016.04.014.
64. Schultz ES, Gruzieva O, Bellander T, Bottai M, Hallberg J, Kull I, et al. Traffic-related Air Pollution and Lung Function in Children at 8 Years of Age A Birth Cohort Study. American Journal of Respiratory and Critical Care Medicine. 2012;186(12):1286-91. DOI:10.1164/rccm.201206-1045OC.
65. Suglia SF, Gryparis A, Wright RO, Schwartz J, Wright RJ. Association of black carbon with cognition among children in a prospective birth cohort study. American Journal of Epidemiology. 2008;167(3):280-6. DOI:10.1093/aje/kwm308.
66. Volk HE, Lurmann F, Penfold B, Hertz-Picciotto I, McConnell R. Traffic-related air pollution, particulate matter, and autism. JAMA Psychiatry. 2013;70(1):71-7. DOI:10.1001/jamapsychiatry.2013.266.
67. Kalkbrenner AE, Windham GC, Serre ML, Akita Y, Wang XX, Hoffman K, et al. Particulate Matter Exposure, Prenatal and Postnatal Windows of Susceptibility, and Autism Spectrum Disorders. Epidemiology. 2015;26(1):30-42. DOI:10.1097/Ede.0000000000000173.
68. Sunyer J, Esnaola M, Alvarez-Pedrerol M, Forns J, Rivas I, Lopez-Vicente M, et al. Association between Traffic-Related Air Pollution in Schools and Cognitive Development in Primary School Children: A Prospective Cohort Study. Plos Medicine. 2015;12(3). DOI:10.1371/journal.pmed.1001792.
69. Gong T, Dalman C, Wicks S, Dal H, Magnusson C, Lundholm C, et al. Perinatal Exposure to Traffic-Related Air Pollution and Autism Spectrum Disorders. Environmental Health Perspectives. 2017;125(1):119-26. DOI:10.1289/Ehp118.
70. Oudin A, Braback L, Astrom DO, Stromgren M, Forsberg B. Association between neighbourhood air pollution concentrations and dispensed medication for psychiatric disorders in a large longitudinal cohort of Swedish children and adolescents. Bmj Open. 2016;6(6). DOI:ARTN e01000410.1136/bmjopen-2015-010004.
71. Boothe VL, Boehmer TK, Wendel AM, Yip FY. Residential Traffic Exposure and Childhood Leukemia A Systematic Review and Meta-analysis. American Journal of Preventive Medicine. 2014;46(4):413-22. DOI:10.1016/j.amepre.2013.11.004.
72. Carlos-Wallace FM, Zhang LP, Smith MT, Rader G, Steinmaus C. Parental, In Utero, and Early-Life Exposure to Benzene and the Risk of Childhood Leukemia: A Meta-Analysis. American Journal of Epidemiology. 2016;183(1):1-14. DOI:10.1093/aje/kwv120.
73. Sjöberg K, Haeger-Eugensson M, Forsberg B, Åström S, Hellsten S, Larsson K, et al. Quantification of population exposure to PM2.5 and PM10 in Sweden 2005.IVL, 2009. B 1792.
74. Naturvårdsverket. Miljömålen. Årlig uppföljning av Sveriges nationella miljömål 2020 – Med fokus på statliga insatser.2020. Rapport 6919,. Hämtad från: http://www.naturvardsverket.se/Documents/publ-filer/6900/978-91-620-6919-3.pdf?pid=26466.
75. Lövenheim B. Exponering för luftföroreningar inom Östra Sveriges Luftvårdsförbund. Beräkningar av befolkningens exponering för partiklar (pm10) och kvävedioxid (no2) år 2015.2017. LVF 2017:12. Hämtad från: https://www.slb.nu/slb/rapporter/pdf8/lvf2018_012.pdf.
76. Keith SE, Michaud DS, Feder K, Haider I, Marro L, Thompson E, et al. MP3 player listening sound pressure levels among 10 to 17 year old students. J Acoust Soc Am. 2011;130(5):2756-64. DOI:10.1121/1.3641406.
77. Maffei L, Masullo M, Palmieri U. Noise exposure for personal music player users in metros. Noise Control Eng J. 2011;59(6):559-67. DOI:10.3397/1.3646324.
78. Widen SE, Moller C, Kahari K. Headphone listening habits, hearing thresholds and listening levels in Swedish adolescents with severe to profound HL and adolescents with normal hearing. International Journal of Audiology. 2018;57(10):730-6. https://www.tandfonline.com/doi/pdf/10.1080/14992027.2018.1461938?needAccess=true.
79. Richards DS, Frentzen B, Gerhardt KJ, McCann ME, Abrams RM. Sound levels in the human uterus. Obstet Gynecol. 1992;80(2):186-90. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/1635729.
80. Naturvårdsverket. Resultat från bullerkartläggning enligt förordningen för omgivningsbuller 2020. Hämtad från: https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Manniska/Buller/Resultat-fran-bullerkartlaggning-enligt-forordningen-for-omgivningsbuller/.
81. Boverket. Trafikbuller och nybyggda bostäder.2011. 2011:10. 2011:10. Hämtad från: https://www.boverket.se/contentassets/6b694ed0a7504182850bff4528b4b28d/trafikbuller-och-nybyggda-bostader.pdf.
82. Boverket. Fördjupad utvärdering av God Bebyggd Miljö 2019.2019. 2019:2. Hämtad från: https://www.boverket.se/globalassets/publikationer/dokument/2019/fordjupad-utvardering-av-god-bebyggd-miljo.pdf.
83. Boverket. Allmänna råd 2008:1. Buller i planeringen - Planera för bostäder i områden utsatta för buller från väg- och spårtrafik. Karlskrona: 2008. 2008:1.
84. Persson Waye KA, A; Lindstrom, F; Hult, M; Enheten för arbets- och miljömedicin Avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa; Göteborgs Universitet, Sahlgrenska akademin. God ljudmiljö i skola−samband mellan ljudmiljö, hälsa och välbefinnande före och efter åtgärdsprogram. Göteborg: 2011. Rapport nr 3:2011.
85. Centrum för folkhälsa. Buller i skolmatsalar. En undersökning av 20 skolor i Stockholms län. Stockholm: 2007.
86. Nieuwenhuijsen MJ, Ristovska G, Dadvand P. WHO Environmental Noise Guidelines for the European Region: A Systematic Review on Environmental Noise and Adverse Birth Outcomes. International journal of environmental research and public health. 2017;14(10):1252. DOI:10.3390/ijerph14101252.
87. Bistrup ML, Babisch W, Stansfeld S, Sulkowski W. PINCHE's policy recommendations on noise: How to prevent noise from adversely affecting children. Acta Paediatrica. 2006;95:31-5. DOI:10.1080/08035250600885951.
88. Babisch W, Schulz C, Seiwert M, Conrad A. Noise Annoyance As Reported by 8-to 14-Year-Old Children. Environment and Behavior. 2012;44(1):68-86. DOI:10.1177/0013916510387400.
89. van Kempen EEMM, van Kamp I, Stellato RK, Lopez-Barrio I, Haines MM, Nilsson ME, et al. Children's annoyance reactions to aircraft and road traffic noise. Journal of the Acoustical Society of America. 2009;125(2):895-904.
90. WHO. Night noise guidelines for Europe. Copenhagen: 2009.
91. Kjellberg A, Ljung R, Hallman D. Recall of Words Heard in Noise. Applied Cognitive Psychology. 2008;22(8):1088-98. ://WOS:000261628400005.
92. Stansfeld SA, Berglund B, Clark C, Lopez-Barrio I, Fischer P, Ohrstrom E, et al. Aircraft and road traffic noise and children"s cognition and health: a cross-national study. Lancet. 2005;365(9475):1942-9.
93. 93. Evans GW. Child development and the physical environment. Annual Review of Psychology. 2006;57:423-51. DOI:10.1146/annurev.psych.57.102904.190057.
94. van Kempen E, Casas M, Pershagen G, Foraster M. WHO Environmental Noise Guidelines for the European Region: A Systematic Review on Environmental Noise and Cardiovascular and Metabolic Effects: A Summary. International Journal of Environmental Research and Public Health. 2018;15(2). ://WOS:000426721400204.
95. Walinder R, Gunnarsson K, Runeson R, Smedje G. Physiological and psychological stress reactions in relation to classroom noise. Scandinavian Journal of Work Environment & Health. 2007;33(4):260-6. ://WOS:000249309500004.
96. Folkhälsomyndigheten. Folkhälsomyndighetens allmänna råd om höga ljudnivåer.2014. FoHMFS 2014:15. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/f/fohmfs-201415/.
97. WHO. Environmental Noise Guidelines for the European Region. Copenhagen: 2018.
98. Fredriksson S, Kim JL, Toren K, Magnusson L, Kahari K, Soderberg M, et al. Working in preschool increases the risk of hearing-related symptoms: a cohort study among Swedish women. International Archives of Occupational and Environmental Health. 2019;92(8):1179-90. DOI:10.1007/s00420-019-01453-0.
99. Folkhälsomyndigheten. Folkhälsomyndighetens allmänna råd om buller inomhus.2014. FoHMFS 2014:13.
100. Berglund B, Lindvall T, Schwela DH, World Health Organization. Guidelines for Community Noise. Geneva: 1999. Hämtad från: https://apps.who.int/iris/handle/10665/66217.
101. Tran VV, Park D, Lee YC. Indoor Air Pollution, Related Human Diseases, and Recent Trends in the Control and Improvement of Indoor Air Quality. Int J Environ Res Public Health. 2020;17(8). DOI:10.3390/ijerph17082927.
102. Fisk WJ, Chan WR, Johnson AL. Does dampness and mold in schools affect health? Results of a meta-analysis. Indoor Air. 2019;29(6):895-902. DOI:10.1111/ina.12588.
103. WHO. Guidelines for indoor air quality: dampness and mould.2009.
104. Folkhälsomyndigheten. Allmänna råd om bassängbad HSLF-FS 2021:11. 2021. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/h/hslf-fs-202111/.
105. Statistiska Centralbyrån. Sex av tio barn med utländsk bakgrund bor i hyresrätt 2019. Hämtad från: https://scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/levnadsforhallanden/levnadsforhallanden/barn-och-familjestatistik/pong/statistiknyhet/barn--och-familjestatistik-2019/.
106. Boverket. Trångboddheten i storstadsregionerna.2016. Contract No.: 2016:28.
107. Folkhälsomyndigheten. Kemikalier i inomhusmiljön.2018. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/k/kemikalier-i-inomhusmiljon/.
108. Boverkets byggregler (2011:6) – föreskrifter och allmänna råd, BBR (2011).
109. Folkhälsomyndighetens allmänna råd om ventilation, (2014).
110. Folkhälsomyndigheten. Inomhusmiljön i skolan. Ett nationellt tillsynsprojekt 2014–2015.2015.
111. Boverket. Så mår våra hus. Redovisning av regeringsuppdrag beträffande byggnaders tekniska utformning m.m.2009.
112. Fisk WJ. How home ventilation rates affect health: A literature review. Indoor Air. 2018;28(4):473-87. DOI:10.1111/ina.12469.
113. Sundell J, Levin H, Nazaroff WW, Cain WS, Fisk WJ, Grimsrud DT, et al. Ventilation rates and health: multidisciplinary review of the scientific literature. Indoor Air. 2011;21(3):191-204. DOI:10.1111/j.1600-0668.2010.00703.x.
114. Folkhälsomyndigheten. Folkhälsomyndighetens allmänna råd om temperatur inomhus.2014. FoHMFS 2014:17. .
115. Xu Z, Sheffield PE, Su H, Wang X, Bi Y, Tong S. The impact of heat waves on children’s health: a systematic review. International Journal of Biometeorology. 2014;58(2):239-47. DOI:10.1007/s00484-013-0655-x.
116. Baloch RM, Maesano CN, Christoffersen J, Banerjee S, Gabriel M, Csobod E, et al. Indoor air pollution, physical and comfort parameters related to schoolchildren's health: Data from the European SINPHONIE study. Sci Total Environ. 2020;739:139870. DOI:10.1016/j.scitotenv.2020.139870.
117. Pierse N, Arnold R, Keall M, Howden-Chapman P, Crane J, Cunningham M, et al. Modelling the effects of low indoor temperatures on the lung function of children with asthma. J Epidemiol Community Health. 2013;67(11):918-25. DOI:10.1136/jech-2013-202632.
118. Wilson JM, Platts-Mills TAE. Home Environmental Interventions for House Dust Mite. J Allergy Clin Immunol Pract. 2018;6(1):1-7. DOI:10.1016/j.jaip.2017.10.003.
119. Wolkoff P. Indoor air humidity, air quality, and health - An overview. Int J Hyg Environ Health. 2018;221(3):376-90. DOI:10.1016/j.ijheh.2018.01.015.
120. Caillaud D, Leynaert B, Keirsbulck M, Nadif R, mould Awg. Indoor mould exposure, asthma and rhinitis: findings from systematic reviews and recent longitudinal studies. Eur Respir Rev. 2018;27(148). DOI:10.1183/16000617.0137-2017.
121. Thacher JD, Gruzieva O, Pershagen G, Melen E, Lorentzen JC, Kull I, et al. Mold and dampness exposure and allergic outcomes from birth to adolescence: data from the BAMSE cohort. Allergy. 2017;72(6):967-74. DOI:10.1111/all.13102.
122. Andersson K, Fagerlund I, Ydreborg B. Betydelsen av socioekonomiska förhållanden, levnadsattityder och boendeform för registerad och rapporterad ohälsa i olika bostadsområden. Yrkes-och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro: 2003.
123. Bornehag CG, Sundell J, Sigsgaard T. Dampness in buildings and health (DBH): Report from an ongoing epidemiological investigation on the association between indoor environmental factors and health effects among children in Sweden. Indoor Air. 2004;14 Suppl 7:59-66. DOI:10.1111/j.1600-0668.2004.00274.x.
124. Emenius G, Svartengren M, Korsgaard J, Nordvall L, Pershagen G, Wickman M. Indoor exposures and recurrent wheezing in infants: a study in the BAMSE cohort. Acta Paediatr. 2004;93(7):899-905. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15303804.
125. Boverket. Enkätundersökning om boendes upplevda inomhusmiljö och ohälsa – resultat från projektet BETSI. 2009.
126. Boverket. God bebyggd miljö – förslag till nytt delmål för fukt och mögel. Resultat om byggnaders fuktskador från projektet BETSI.2010.
127. Naturhistoriska riksmuseet. Dammkvalster 2020 [citerad 2020-05-05]. Hämtad från: https://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/djur/insekterochspindeldjur/spindeldjur/dammkvalster.227.html.
128. Yu L, Wang B, Cheng M, Yang M, Gan S, Fan L, et al. Association between indoor formaldehyde exposure and asthma: A systematic review and meta-analysis of observational studies. Indoor Air. 2020. DOI:10.1111/ina.12657.
129. Morawska L, Afshari A, Bae GN, Buonanno G, Chao CY, Hanninen O, et al. Indoor aerosols: from personal exposure to risk assessment. Indoor Air. 2013;23(6):462-87. DOI:10.1111/ina.12044.
130. Balmes JR. Household air pollution from domestic combustion of solid fuels and health. J Allergy Clin Immunol. 2019;143(6):1979-87. DOI:10.1016/j.jaci.2019.04.016.
131. Skogsberg S, Clavensjö B, Berg P. Utredningen om radon i bostäder (SOU 2001:7). Stockholm: 2001. 2001:7.
132. Ek B-M, Thunholm B, Östergren I, Falk R, Mjönes L. Naturligt radioaktiva ämnen, arsenik och andra metaller i dricksvatten från enskilda brunnar. Stockholm: 2008. SSI Rapport 2008:15.
133. Darby S, Hill D, Auvinen A, Barros-Dios JM, Baysson H, Bochicchio F, et al. Radon in homes and risk of lung cancer: collaborative analysis of individual data from 13 European case-control studies. BMJ. 2005;330(7485):223. DOI:10.1136/bmj.38308.477650.63.
134. Tong J, Qin L, Cao Y, Li J, Zhang J, Nie J, et al. Environmental radon exposure and childhood leukemia. J Toxicol Environ Health B Crit Rev. 2012;15(5):332-47. DOI:10.1080/10937404.2012.689555.
135. Nordin S. Mechanisms underlying nontoxic indoor air health problems: A review. Int J Hyg Environ Health. 2020;226:113489. DOI:10.1016/j.ijheh.2020.113489.
136. Burbank AJ, Sood AK, Kesic MJ, Peden DB, Hernandez ML. Environmental determinants of allergy and asthma in early life. J Allergy Clin Immunol. 2017;140(1):1-12. DOI:10.1016/j.jaci.2017.05.010.
137. Sharpe RA, Bearman N, Thornton CR, Husk K, Osborne NJ. Indoor fungal diversity and asthma: a meta-analysis and systematic review of risk factors. J Allergy Clin Immunol. 2015;135(1):110-22. DOI:10.1016/j.jaci.2014.07.002.
138. Tischer CG, Hohmann C, Thiering E, Herbarth O, Muller A, Henderson J, et al. Meta-analysis of mould and dampness exposure on asthma and allergy in eight European birth cohorts: an ENRIECO initiative. Allergy. 2011;66(12):1570-9. DOI:10.1111/j.1398-9995.2011.02712.x.
139. Öberg M, Jaakkola MS, Prüss-Üstün A, Schweizer C, A W. Second hand smoke: Assessing the burden of disease at national and local levels. Geneva: World Health Organization 2010.
140. Banderali G, Martelli A, Landi M, Moretti F, Betti F, Radaelli G, et al. Short and long term health effects of parental tobacco smoking during pregnancy and lactation: a descriptive review. J Transl Med. 2015;13:327. DOI:10.1186/s12967-015-0690-y.
141. Napierala M, Mazela J, Merritt TA, Florek E. Tobacco smoking and breastfeeding: Effect on the lactation process, breast milk composition and infant development. A critical review. Environ Res. 2016;151:321-38. DOI:10.1016/j.envres.2016.08.002.
142. Nordenstam F, Lundell B, Edstedt Bonamy AK, Raaschou P, Wickstrom R. Snus users had high levels of nicotine, cotinine and 3-hydroxycotinine in their breastmilk, and the clearance was slower than in smoking mothers. Acta Paediatr. 2019;108(7):1250-5. DOI:10.1111/apa.14602.
143. Ekblad M, Gissler M, Korkeila J, Lehtonen L. Trends and risk groups for smoking during pregnancy in Finland and other Nordic countries. Eur J Public Health. 2014;24(4):544-51. DOI:10.1093/eurpub/ckt128.
144. Moussa K, Ostergren PO, Grahn M, Kunst AE, Eek F, Essen B. Socioeconomic differences in smoking trends among pregnant women at first antenatal visit in Sweden 1982-2001: increasing importance of educational level for the total burden of smoking. Tob Control. 2009;18(2):92-7. DOI:10.1136/tc.2008.026336.
145. Folkhälsomyndigheten. Folkhälsans utveckling.2020.
146. Socialstyrelsen. Statistik om spädbarnsföräldrars rökvanor 2017.2019. Artikelnummer: 2019-10-6393. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/statistik/2019-10-6393.pdf.
147. DiFranza JR, Lew RA. Effect of maternal cigarette smoking on pregnancy complications and sudden infant death syndrome. J Fam Pract. 1995;40(4):385-94. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/7699353.
148. Salmasi G, Grady R, Jones J, McDonald SD, Knowledge Synthesis G. Environmental tobacco smoke exposure and perinatal outcomes: a systematic review and meta-analyses. Acta Obstet Gynecol Scand. 2010;89(4):423-41. DOI:10.3109/00016340903505748.
149. Wikstrom AK, Stephansson O, Kieler H, Cnattingius S. [Snuff during pregnancy no risk-free alternative to smoking]. Lakartidningen. 2011;108(29-31):1430-3. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21853728.
150. Kreyberg I, Nordhagen LS, Bains KES, Alexander J, Becher R, Carlsen KH, et al. An update on prevalence and risk of snus and nicotine replacement therapy during pregnancy and breastfeeding. Acta Paediatr. 2019;108(7):1215-21. DOI:10.1111/apa.14737.
151. Anderson HR, Cook DG. Passive smoking and sudden infant death syndrome: review of the epidemiological evidence. Thorax. 1997;52(11):1003-9. DOI:10.1136/thx.52.11.1003.
152. Zhang K, Wang X. Maternal smoking and increased risk of sudden infant death syndrome: a meta-analysis. Leg Med (Tokyo). 2013;15(3):115-21. DOI:10.1016/j.legalmed.2012.10.007.
153. Moshammer H, Hoek G, Luttmann-Gibson H, Neuberger MA, Antova T, Gehring U, et al. Parental smoking and lung function in children: an international study. Am J Respir Crit Care Med. 2006;173(11):1255-63. DOI:10.1164/rccm.200510-1552OC.
154. Thacher JD, Gehring U, Gruzieva O, Standl M, Pershagen G, Bauer CP, et al. Maternal Smoking during Pregnancy and Early Childhood and Development of Asthma and Rhinoconjunctivitis - a MeDALL Project. Environ Health Perspect. 2018;126(4):047005. DOI:10.1289/EHP2738.
155. Thacher JD, Gruzieva O, Pershagen G, Neuman A, Wickman M, Kull I, et al. Pre- and postnatal exposure to parental smoking and allergic disease through adolescence. Pediatrics. 2014;134(3):428-34. DOI:10.1542/peds.2014-0427.
156. Boffetta P, Tredaniel J, Greco A. Risk of childhood cancer and adult lung cancer after childhood exposure to passive smoke: A meta-analysis. Environ Health Perspect. 2000;108(1):73-82. DOI:10.1289/ehp.0010873.
157. Chunxia D, Meifang W, Jianhua Z, Ruijuan Z, Xiue L, Zhuanzhen Z, et al. Tobacco smoke exposure and the risk of childhood acute lymphoblastic leukemia and acute myeloid leukemia: A meta-analysis. Medicine (Baltimore). 2019;98(28):e16454. DOI:10.1097/MD.0000000000016454.
158. Brooks DR, Mucci LA, Hatch EE, Cnattingius S. Maternal smoking during pregnancy and risk of brain tumors in the offspring. A prospective study of 1.4 million Swedish births. Cancer Causes Control. 2004;15(10):997-1005. DOI:10.1007/s10552-004-1123-z.
159. Mucci LA, Granath F, Cnattingius S. Maternal smoking and childhood leukemia and lymphoma risk among 1,440,542 Swedish children. Cancer Epidemiol Biomarkers Prev,. 2004;13(9):1528-33. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15342456.
160. Tettamanti G, Ljung R, Mathiesen T, Schwartzbaum J, Feychting M. Maternal smoking during pregnancy and the risk of childhood brain tumors: Results from a Swedish cohort study. Cancer Epidemiol. 2016;40:67-72. DOI:10.1016/j.canep.2015.11.009.
161. Socialstyrelsen. Statistik om graviditeter, förlossningar och nyfödda barn 2018.2020. Artikelnummer: 2020-2-6622. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/statistik/2020-2-6622.pdf.
162. Socialstyrelsen. Statistik om dödsorsaker 2018.Socialstyrelsen, 2019. Artikelnummer: 2019-9-6298. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/statistik/2019-9-6298.pdf.
163. Svenska Barnläkarföreningen. Faktorer som påverkar risken att bli allergisk som barn.Svenska Barnläkarföreningen, Delföreningen för allergi och lungmedicin,, 2018. Hämtad från: http://barnallergisektionen.se/.
164. Gibson G, Loddenkemper R, Sibille Y, Lundbäck B. Childhood asthma. European Lung White Book. 2nd uppl. Sheffield: European Respiratory Society; 2013. s. 126-37.
165. Roberts G, Xatzipsalti M, Borrego L, Custovic A, Halken S, Hellings P, et al. Paediatric rhinitis: position paper of the European Academy of Allergy and Clinical Immunology. Allergy. 2013;68(9):1102-16. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/all.12235.
166. Nwaru B, Hickstein L, Panesar S, Roberts G, Muraro A, Sheikh A, et al. Prevalence of common food allergies in Europe: a systematic review and meta-analysis. Allergy. 2014;69(8):992-1007. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/all.12423.
167. Werfel T, Asero R, Ballmer-Weber B, Beyer K, Enrique E, Knulst A, et al. Position paper of the EAACI: food allergy due to immunological cross-reactions with common inhalant allergens. Allergy. 2015;70(9):1079-90. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/all.12666.
168. Rönmark E, Backman H, Hedman L. Allergier största sjukdomsgrupp hos svenska barn och unga vuxna. Läkartidningen. 2016;113:DWF4.
169. Ballardini N, Kull I, Lind T, Hallner E, Almqvist C, Ostblom E, et al. Development and comorbidity of eczema, asthma and rhinitis to age 12: data from the BAMSE birth cohort. Allergy. 2012;67(4):537-44. DOI:10.1111/j.1398-9995.2012.02786.x.
170. Västra Götalandsregionen, Folkhälsokommittén. Ung i västra Götaland, Rapport 1: luftvägar, hud och miljö.2009.
171. Bjerg A, Sandström T, Lundbäck B, Rönmark E. Time trends in asthma and wheeze in Swedish children 1996-2006: prevalence and risk factors by sex. Allergy. 2010;65(1):48-55. DOI:10.1111/j.1398-9995.2009.02105.x.
172. Bjerg A, Hedman L, Perzanowski M, Wennergren G, Lundbäck B, Rönmark E. Decreased importance of environmental risk factors for childhood asthma from 1996 to 2006. Clin Exp Allergy. 2015;45(1):146-53. DOI:10.1111/cea.12439.
173. Almqvist C, Pershagen G, Wickman M. Low socioeconomic status as a risk factor for asthma, rhinitis and sensitization at 4 years in a birth cohort. Clin Exp Allergy. 2005;35(5):612-8. DOI:10.1111/j.1365-2222.2005.02243.x.
174. Hicke Roberts A, Åberg N, Wennergren G, Hesselmar B. Allergic rhinoconjunctivitis continued to increase in Swedish children up to 2007, but asthma and eczema levelled off from 1991. Acta Paediatr. 2017;206(1):75-80. DOI:10.1111/apa.13433.
175. Melén E, Bergström A, Kull I, Almqvist C, Andersson N, Asarnoj A, et al. Male sex is strongly associated with IgE-sensitization to airborne but not food allergens: results up to age 24 years from the BAMSE birth cohort. Clin Transl Allergy. 2020;10:15. DOI:10.1186/s13601-020-00319-w.
176. Bunne J, Moberg H, Hedman L, Andersson M, Bjerg A, Lundbäck B, et al. Increase in Allergic Sensitization in Schoolchildren: Two Cohorts Compared 10 Years Apart. J Allergy Clin Immunol Pract. 2017;5(2):457-63. DOI:10.1016/j.jaip.2016.09.025.
177. Uphoff E, Cabieses B, Pinart M, Valdés M, Antó J, Wright J. A systematic review of socioeconomic position in relation to asthma and allergic diseases. Eur Respir J. 2015;46(2):364-74. https://erj.ersjournals.com/content/erj/46/2/364.full.pdf.
178. Neuman Å, Hohmann C, Orsini N, Pershagen G, Eller E, Kjaer H, et al. Maternal smoking in pregnancy and asthma in preschool children: a pooled analysis of eight birth cohorts. Am J Respir Crit Care Med. 2012;186(10):1037-43.
179. Lødrup Carlsen KC, Roll S, Carlsen KH, Mowinckel P, Wijga AH, Brunekreef B, et al. Does pet ownership in infancy lead to asthma or allergy at school age? Pooled analysis of individual participant data from 11 European birth cohorts. PLoS One. 2012;7(8):e43214. DOI:10.1371/journal.pone.0043214.
180. Bieber T. Atopic dermatitis. N Engl J Med. 2008;358(14):1483-94. DOI:10.1056/NEJMra074081.
181. Lagrelius M, Wahlgren CF, Matura M, Kull I, Lidén C. High prevalence of contact allergy in adolescence: results from the population-based BAMSE birth cohort. Contact Dermatitis. 2016;74(1):44-51. DOI:10.1111/cod.12492.
182. Simonsen AB, Deleuran M, Johansen JD, Sommerlund M. Contact allergy and allergic contact dermatitis in children - a review of current data. Contact Dermatitis. 2011;65(5):254-65. DOI:10.1111/j.1600-0536.2011.01963.x.
183. Lagrelius M, Wahlgren C-F, Matura M, Bergström A, Kull I, Lidén C. Atopic dermatitis at preschool age and contact allergy in adolescence: a population-based cohort study. British Journal of Dermatology. 2019;180(4):782-9. DOI:10.1111/bjd.17449.
184. Johansen JD, Aalto-Korte K, Agner T, Andersen KE, Bircher A, Bruze M, et al. European Society of Contact Dermatitis guideline for diagnostic patch testing - recommendations on best practice. Contact Dermatitis. 2015;73(4):195-221. DOI:10.1111/cod.12432.
185. Diepgen TL, Ofenloch RF, Bruze M, Bertuccio P, Cazzaniga S, Coenraads PJ, et al. Prevalence of contact allergy in the general population in different European regions. Br J Dermatol. 2016;174(2):319-29. DOI:10.1111/bjd.14167.
186. Alinaghi F, Bennike NH, Egeberg A, Thyssen JP, Johansen JD. Prevalence of contact allergy in the general population: A systematic review and meta-analysis. Contact Dermatitis. 2019;80(2):77-85. DOI:10.1111/cod.13119.
187. Meding B, Wrangsjö K, Anveden Berglind I, Boman A, Lidén C. Handeksem – förekomst, risker och förebyggande åtgärder med fokus på våtarbete och vissa allergiframkallande ämnen.2012. 8
188. Meding B, Grönhagen CM, Bergström A, Kull I, Wrangsjo K, Lidén C. Water Exposure on the Hands in Adolescents: A Report from the BAMSE Cohort. Acta Derm Venereol. 2017;97(2):188-92. DOI:10.2340/00015555-2505.
189. CAMM. Jobba Frisk. Om yrkesval, astma och eksem: Centrum för arbets- och miljömedicnin; 2020. Hämtad från: http://www.jobbafrisk.se/.
190. Micallef L, Rodgers P. eulerAPE: drawing area-proportional 3-Venn diagrams using ellipses. PLoS One. 2014;9(7):e101717. DOI:10.1371/journal.pone.0101717.
191. Ahlström MG, Thyssen JP, Menné T, Johansen JD. Prevalence of nickel allergy in Europe following the EU Nickel Directive - a review. Contact Dermatitis. 2017;77(4):193-200. DOI:10.1111/cod.12846.
192. Reach. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach). , (2006).
193. Biesterbos J, Yazar K, Lidén C. Nickel on the Swedish market: follow-up 10 years after entry into force of the EU Nickel Directive. Contact Dermatitis. 2010;63(6):333-9. DOI:10.1111/j.1600-0536.2010.01812.x.
194. Jensen P, Hamann D, Hamann CR, Jellesen MS, Jacob SE, Thyssen JP. Nickel and cobalt release from children's toys purchased in Denmark and the United States. Dermatitis. 2014;25(6):356-65. DOI:10.1097/DER.0000000000000084.
195. Thyssen JP, Menné T, Lidén C, White IR, White J, Spiewak R, et al. Excessive nickel release from earrings purchased from independent shops and street markets--a field study from Warsaw and London. J Eur Acad Dermatol Venereol. 2011;25(9):1021-6. DOI:10.1111/j.1468-3083.2010.03909.x.
196. Schwensen JF, White IR, Thyssen JP, Menné T, Johansen JD. Failures in risk assessment and risk management for cosmetic preservatives in Europe and the impact on public health. Contact Dermatitis. 2015;73(3):133-41. DOI:10.1111/cod.12446.
197. Uter W, Johansen JD, Börje A, Karlberg AT, Lidén C, Rastogi S, et al. Categorization of fragrance contact allergens for prioritization of preventive measures: clinical and experimental data and consideration of structure-activity relationships. Contact Dermatitis. 2013;69(4):196-230. DOI:10.1111/cod.12117.
198. Gonçalo M, Pinho A, Agner T, Andersen KE, Bruze M, Diepgen T, et al. Allergic contact dermatitis caused by nail acrylates in Europe. An EECDRG study. Contact Dermatitis. 2018;78(4):254-60. DOI:10.1111/cod.12942.
199. Demain JG. Climate Change and the Impact on Respiratory and Allergic Disease: 2018. Curr Allergy Asthma Rep. 2018;18(4):22. DOI:10.1007/s11882-018-0777-7.
200. Yazar K, Boman A, Lidén C. Potent skin sensitizers in oxidative hair dye products on the Swedish market. Contact Dermatitis. 2009;61(5):269-75. DOI:10.1111/j.1600-0536.2009.01612.x.
201. Hedberg YS, Uter W, Banerjee P, Lind ML, Skovvang Steengaard S, Teo Y, et al. Non-oxidative hair dye products on the European market: What do they contain? Contact Dermatitis. 2018;79(5):281-7. DOI:10.1111/cod.13074.
202. SCCS. Memorandum on hair dye Chemical Sensitisation 2013. Hämtad från: https://ec.europa.eu/health/scientific_committees/consumer_safety/docs/sccs_s_007.pdf.
203. Uter W, Lepoittevin J-P, Lidén C. Contact Allergy to Hair Dyes. I: Johansen JD, Mahler V, Lepoittevin J-P, Frosch PJ, redaktörer. Contact Dermatitis. Cham: Springer International Publishing; 2021. s. 877-89.
204. Søsted H, Hesse U, Menné T, Andersen KE, Johansen JD. Contact dermatitis to hair dyes in a Danish adult population: an interview-based study. Br J Dermatol. 2005;153(1):132-5. DOI:10.1111/j.1365-2133.2005.06588.x.
205. Vogel TA, Coenraads PJ, Bijkersma LM, Vermeulen KM, Schuttelaar ML, Group EFS. p-Phenylenediamine exposure in real life - a case-control study on sensitization rate, mode and elicitation reactions in the northern Netherlands. Contact Dermatitis. 2015;72(6):355-61. DOI:10.1111/cod.12354.
206. Lidén C, Yazar K, Johansen JD, Karlberg AT, Uter W, White IR. Comparative sensitizing potencies of fragrances, preservatives, and hair dyes. Contact Dermatitis. 2016;75(5):265-75. DOI:10.1111/cod.12683.
207. Julander A, Boman A, Johanson G, Lidén C. 151. Occupational skin exposure to chemicals. Arbete och Hälsa 52(3). 2018. http://hdl.handle.net/2077/56215.
208. Riksbanken. Ny sedel- och myntserie Format, material och färger. Rapport från sedel- och myntprojektet 2011-03-10 Dnr 2008-286-ADM https://www.riksbank.se/globalassets/media/sedlar--mynt/sedel--och-myntutbytet-2015-2017/svenska/material-format-och-farger.2011.
209. Thyssen JP, Gawkrodger DJ, White IR, Julander A, Menné T, Lidén C. Coin exposure may cause allergic nickel dermatitis: a review. Contact Dermatitis. 2013;68(1):3-14. DOI:10.1111/j.1600-0536.2012.02127.x.
210. Läkemedelsverket. Råd om kosmetika till barn 2020 [uppdaterad 2020-01-16]. Hämtad från: https://www.lakemedelsverket.se/sv/kosmetika/innehall-i-kosmetika/kosmetika-till-barn.
211. Publikationsbyrån. Säkrare tvätt- och rengöringsmedel för de europeiska konsumenterna,.Europaparlamentets och rådets förordning (EG) 2004. 648/2004. Hämtad från: http://data.europa.eu/eli/reg/2004/648/oj.
212. Aastrup M, Thunholm B, Sundén G, Dahné J. Klimatets påverkan på koncentrationer av kemiska ämnen i grundvatten.2012. 2012:27. Hämtad från: http://resource.sgu.se/produkter/sgurapp/s1227-rapport.pdf.
213. Kosmetikaförordningen. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter. , (2009).
214. CLP-förordningen. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar. , (2008).
215. Livsmedelsverket. Riksmaten ungdom 2016-2017: Så äter ungdomar i Sverige.2018. Livsmedelverkets rapportserie nr 14. Hämtad från: www.livsmedelsverket.se/publicerat-material/.
216. Livsmedelsverket. Förändringar i halter av vissa långlivade organiska ämnen i modersmjölk från förstföderskor från Uppsalaregionen i relation till 1996 års värde [citerad 2 april]. Hämtad från: http://www.sverigesmiljomal.se/miljomalen/giftfri-miljo/miljogifter-i-modersmjolk-och-blod/.
217. SGU. Brunnar och dricksvatten 2020 [citerad 23 november]. Hämtad från: https://www.sgu.se/grundvatten/brunnar-och-dricksvatten/.
218. SGU. Grundvattenkvalitet för dricksvatten, enskild vattenförsörjning 2017 [citerad 2020-04-02]. Hämtad från: http://www.sverigesmiljomal.se/miljomalen/grundvatten-av-god-kvalitet/enskilda-brunnars-vattenkvalitet/.
219. SKL. Sveriges Kommuner och Landsting. Anläggningsenkät 2014. https://skr.se/download/18.654c879f1661063079b3c1/1537874214265/1%20Konstgr%C3%A4svers2%20-%20Nils-Olof%20Zethrin%20SKL.pdf.
220. KOLADA databas https://www.kolada.se/?_p=index. Besökt mars 2020. [Internet].
221. Kemikalieinspektionen. Kemikalier i vardagen 2020 [citerad 23 november ]. Hämtad från: https://www.kemi.se/kemikalier-i-vardagen.
222. Larsson K, Berglund M. Rapport till Stockholm Stads Miljöförvaltning. Utvärdering av barns exponering för kemikalier i förskolan. 2016. https://ki.se/sites/default/files/migrate/rapport_kemikalier_i_forskolan.pdf
223. Mitro SD, Dodson RE, Singla V, Adamkiewicz G, Elmi AF, Tilly MK, et al. Consumer Product Chemicals in Indoor Dust: A Quantitative Meta-analysis of U.S. Studies. Environ Sci Technol. 2016;50(19):10661-72. DOI:10.1021/acs.est.6b02023.
224. Kemikalieinspektionen. Kemikalieinspektionen. Leksaker.2016. Hämtad från: https://www.kemi.se/global/tillsyns-pm/2017/tillsyn-2-17-leksaker.pdf.
225. Kemikalieinspektionen. Chemicals in textiles – Risks to human health and the environment. Report from a government assignment.2014. Hämtad från: https://www.kemi.se/publikationer/rapporter/2014/report-6-14-chemicals-in-textiles
226. Kemikaliecentrum. Stockholms stads Kemikaliecentrum. Kemisk analys av gummigranulat. https://insynsverige.se/documentHandler.ashx?did=1938190.2018.
227. European Commission. The combination effects of chemicals (Chemical mixtures). Communication from the Commission to the Council. Brussels: 2012. 31 May 2012. COM 2012/ENV/017. Hämtad från: https://ec.europa.eu/transparency/regdoc/rep/1/2012/EN/1-2012-252-EN-F1-1.Pdf.
228. European Commission. Towards a comprehensive European Union framework on endocrine disrupters. Communication from the Commission to the European Parliament, the Council, the European Economic and Social Committee and the Committee of the Regions. Brussels: 2018. 7 November 2018. COM(2018) 734 final. Hämtad från: https://ec.europa.eu/transparency/regdoc/rep/1/2018/EN/COM-2018-734-F1-EN-MAIN-PART-1.PDF.
229. Utredningen om Kombinationseffekter och gruppvis hantering av ämnen. Framtidens kemikaliekontroll, Hantering av kombinationseffekter och gruppvis bedömning av ämnen - Betänkande (SOU 2019:45). Stockholm: 2019. 45. Hämtad från: https://www.regeringen.se/4adb2c/contentassets/7ef22ed25ff64368814be3a7c9d60c4f/framtidens-kemikaliekontroll---hantering-av-kombinationseffekter-och-gruppvis-bedomning-av-amnen-sou-201945.
230. IMM. Hälsorelaterad miljöövervakning (HÄMI) 2020 [citerad 20-04-03]. Hämtad från: https://ki.se/imm/halsorelaterad-miljoovervakning.
231. Folkhälsomyndigheten. Ljus och hälsa - en kunskapssammanställning med fokus på dagsljusets betydelse i inomhusmiljö.2017. 03573-2017. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/l/ljus-och-halsa/
232. Autier P, Mullie P, Macacu A, Dragomir M, Boniol M, Coppens K, et al. Effect of vitamin D supplementation on non-skeletal disorders: a systematic review of meta-analyses and randomised trials. Lancet Diabetes Endocrinol. 2017;5(12):986-1004. DOI:10.1016/s2213-8587(17)30357-1.
233. Gill P, Kalia S. Assessment of the feasibility of using sunlight exposure to obtain the recommended level of vitamin D in Canada. CMAJ Open. 2015;3(3):E258-63. DOI:10.9778/cmajo.20140037.
234. Livsmedelsverket. D-vitamin 2020 [uppdaterad 2020-05-29; citerad 2019-10-17]. Hämtad från: https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/naringsamne/vitaminer-och-antioxidanter/d-vitamin/.
235. Crall CS, Rork JF, Delano S, Huang JT. Phototherapy in children: Considerations and indications. Clin Dermatol. 2016;34(5):633-9. DOI:10.1016/j.clindermatol.2016.05.018.
236. IARC monographs on the evaluation of carcinogenic risks to humans. Solar and ultraviolet radiation. IARC Monogr Eval Carcinog Risks Hum. 1992;55:1-316. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/1345607.
237. Ingvar C, Eriksson H. Varannan timme får en svensk ett nytt malingt melanom. . Lakartidningen. 2017;114.
238. Eriksson H, Lyth J, Månsson-Brahme E, Frohm-Nilsson M, Ingvar C, Lindholm C, et al. Low level of education is associated with later stage at diagnosis and reduced survival in cutaneous malignant melanoma: A nationwide population-based study in Sweden. European Journal of Cancer. 2013;49(12):2705-16. DOI: https://doi.org/10.1016/j.ejca.2013.03.013.
239. Erdmann F, Lortet-Tieulent J, Schuz J, Zeeb H, Greinert R, Breitbart EW, et al. International trends in the incidence of malignant melanoma 1953-2008--are recent generations at higher or lower risk? Int J Cancer. 2013;132(2):385-400. DOI:10.1002/ijc.27616.
240. Arnold M, de Vries E, Whiteman DC, Jemal A, Bray F, Parkin DM, et al. Global burden of cutaneous melanoma attributable to ultraviolet radiation in 2012. Int J Cancer. 2018;143(6):1305-14. DOI:10.1002/ijc.31527.
241. Lucas RM, Yazar S, Young AR, Norval M, de Gruijl FR, Takizawa Y, et al. Human health in relation to exposure to solar ultraviolet radiation under changing stratospheric ozone and climate. Photochem Photobiol Sci. 2019;18(3):641-80. DOI:10.1039/c8pp90060d.
242. Pfahlberg A, Kolmel KF, Gefeller O. Timing of excessive ultraviolet radiation and melanoma: epidemiology does not support the existence of a critical period of high susceptibility to solar ultraviolet radiation- induced melanoma. Br J Dermatol. 2001;144(3):471-5. DOI:10.1046/j.1365-2133.2001.04070.x.
243. Watts CG, Drummond M, Goumas C, Schmid H, Armstrong BK, Aitken JF, et al. Sunscreen Use and Melanoma Risk Among Young Australian Adults. JAMA Dermatol. 2018;154(9):1001-9. DOI:10.1001/jamadermatol.2018.1774.
244. Socialstyrelsen. Statistikdatabas. 2020.
245. Söderberg PG. Optical radiation and the eyes with special emphasis on children. Prog Biophys Mol Biol. 2011;107(3):389-92. DOI:10.1016/j.pbiomolbio.2011.09.009.
246. Ivanov IV, Mappes T, Schaupp P, Lappe C, Wahl S. Ultraviolet radiation oxidative stress affects eye health. J Biophotonics. 2018;11(7):e201700377. DOI:10.1002/jbio.201700377.
247. Gandini S, Dore JF, Autier P, Greinert R, Boniol M. Epidemiological evidence of carcinogenicity of sunbed use and of efficacy of preventive measures. J Eur Acad Dermatol Venereol. 2019;33 Suppl 2:57-62. DOI:10.1111/jdv.15320.
248. Cust AE, Armstrong BK, Goumas C, Jenkins MA, Schmid H, Hopper JL, et al. Sunbed use during adolescence and early adulthood is associated with increased risk of early-onset melanoma. Int J Cancer. 2011;128(10):2425-35. DOI:10.1002/ijc.25576.
249. Strålsäkerhetsmyndigheten https://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/omraden/sol-och-solarier/regelverk-for-solarier/18-arsgrans-pa-solarium/ [accessed 2019-10-22].
250. Cancerfonden. Sol och UV-strålning. Minska risken för hudcancer genom att sola säkert. 2016. Hämtad från: https://www.cancerfonden.se/minska-risken/solen.
251. Strålsäkerhetsmyndigheten https://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/omraden/sol-och-solarier/rad-och-rekommendationer/ [accessed 2019-10-24].
252. Statistiska Centralbyrån. Statistiska meddelanden, MI 38 SM 1901, Statistiska tätorter 2018. 2019.
253. Statistiska Centralbyrån. Fler barn bor i storstäder i framtiden 2019. Hämtad från: https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2019/fler-barn-bor-i-storstader-i-framtiden/.
254. Statistiska Centralbyrån. Grönytor och grönområden i tätorter 2015. 2019.
255. Statistiska Centralbyrån. Grundskolor och friytor - Nationell kartläggning och uppföljning av grundskoleelevers tillgång till friytor 2014-2017. 2018.
256. Statens Folkhälsoinstitut. Grönområden för fler – en vägledning för bedömning av närhet och attraktivitet för bättre hälsa. 2009.
257. Statistiska Centralbyrån. Välfärd 2018:1. 2018. https://www.scb.se/contentassets/3e679f43f43f479fb14dac1e1c0df6d4/le0001_2018k01_bi_a05ti1802.pdf.
258. Persson Å EC, Lõhmus M Inverse associations between neighborhood socioeconomic factors and green structure in urban and suburban municipalities of Stockholm County. 2018. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0169204618306984.
259. Statistiska Centralbyrån. Genomförandet av Agenda 2030 i Sverige, Statistisk lägesbild med fokus på principen om att inte lämna någon utanför. 2020. https://www.scb.se/contentassets/6ae8bd5e73df4610a051a1c907d3ab43/mi1303_2019a01_br_miftbr2001.pdf.
260. WHO. Urban green spaces and health - a review of evidence.2016.
261. M. G. Human-nature relationships in context. Experiential, psychological, and contextual dimensions that shape children’s desire to protect nature. 2019. https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0225951.
262. Giusti M SK. The regenerative compatibility: A synergy between healthy ecosystems, environmental attitudes, and restorative experiences. Plos One. 2020. https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0227311.
263. Richard Sheldrake RAaMJR. Children and Nature - a research evaluation for The Wildlife Trusts. 2019. https://www.wildlifetrusts.org/sites/default/files/2019-11/Children%20and%20Nature%20-%20UCL%20and%20The%20Wildlife%20Trusts%20Full%20Report.pdf.
264. Haahtela T, Laatikainen T, Alenius H, Auvinen P, Fyhrquist N, Hanski I, et al. Hunt for the origin of allergy – comparing the Finnish and Russian Karelia. Clinical & Experimental Allergy. 2015;45(5):891-901. DOI:10.1111/cea.12527.
265. Tari Haahtela1 EV, Jean Bousquet3,4, Mika Mäkelä1 and the Allergy Programme Steering Group. The Finnish Allergy Programme 2008–2018 works. 2017.
266. Folkhälsomyndigheten. Skolbarns hälsovanor i Sverige - 2017/18 Grundrapport. 2018.
267. Chu Chen VHA, Pontus Henriksson, Cecilia Magnusson, Daniel Berglind. Preschool environment and preschool teacher's physical activity and their association with children's activity levels at preschool. PLOS ONE. 2020;15(10). DOI:10.1371/journal.pone.0239838.
268. Folkhälsomyndigheten. Värmestress i urbana utomhusmiljöer - Förekomst och åtgärder i befintlig bebyggelse. 2018.
269. Naturvårdsverket. Luft & Miljö - barns hälsa.2017. Hämtad från: https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-1303-5.pdf?pid=21462.
270. Watts N, Adger WN, Agnolucci P, Blackstock J, Byass P, Cai W, et al. Health and climate change: policy responses to protect public health. Lancet. 2015;386(10006):1861-914. DOI:10.1016/S0140-6736(15)60854-6.
271. SMHI. Klimatscenarier: SMHI; [citerad 2020-05-20]. Hämtad från: https://www.smhi.se/klimat/framtidens-klimat/klimatscenarier/.
272. SMHI. Länsvisa klimatanalyser: SMHI; [citerad 2020-05-20]. Hämtad från: https://www.smhi.se/klimat/framtidens-klimat/lansanalyser/.
273. Watts N, Amann M, Ayeb-Karlsson S, Belesova K, Bouley T, Boykoff M, et al. The Lancet Countdown on health and climate change: from 25 years of inaction to a global transformation for public health. Lancet. 2018;391(10120):581-630. DOI:10.1016/S0140-6736(17)32464-9.
274. Stanberry LR, Thomson MC, James W. Prioritizing the needs of children in a changing climate. PLoS Med. 2018;15(7):e1002627. DOI:10.1371/journal.pmed.1002627.
275. Philipsborn RP, Chan K. Climate Change and Global Child Health. Pediatrics. 2018;141(6). DOI:10.1542/peds.2017-3774.
276. Garcia DM, Sheehan MC. Extreme Weather-driven Disasters and Children's Health. Int J Health Serv. 2016;46(1):79-105. DOI:10.1177/0020731415625254.
277. Folkhälsomyndigheten. Folkhälsa i ett förändrat klimat. Folkhälsomyndighetens mål och handlingsplan för klimatanpassning 2021–2024. 2021. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/f/folkhalsa-i-ett-forandrat-klimat/
278. 278. Burke SEL, Sanson AV, Van Hoorn J. The Psychological Effects of Climate Change on Children. Curr Psychiatry Rep. 2018;20(5):35. DOI:10.1007/s11920-018-0896-9.
279. Sheffield PE, Landrigan PJ. Global climate change and children's health: threats and strategies for prevention. Environ Health Perspect. 2011;119(3):291-8. DOI:10.1289/ehp.1002233.
280. Watts N, Amann M, Arnell N, Ayeb-Karlsson S, Belesova K, Boykoff M, et al. The 2019 report of The Lancet Countdown on health and climate change: ensuring that the health of a child born today is not defined by a changing climate. The Lancet. 2019;394(10211):1836-78. DOI:10.1016/s0140-6736(19)32596-6.
281. Ahdoot S, Pacheco SE, Council On Environmental H. Global Climate Change and Children's Health. Pediatrics. 2015;136(5):e1468-84. DOI:10.1542/peds.2015-3233.
282. Gamble JL, Balbus J, Berger M, Bouye K, Campbell V, Chief K, et al. Chapter 9: Populations of Concern. Washington, DC: 2016. Hämtad från: https://health2016.globalchange.gov/#.
283. APHA. Protecting Children's Environmental Health: A Comprehensive Framework. American Public Health Association; 2017.
284. Perera FP. Multiple Threats to Child Health from Fossil Fuel Combustion: Impacts of Air Pollution and Climate Change. Environ Health Perspect. 2017;125(2):141-8. DOI:10.1289/EHP299.
285. Folkhälsomyndigheten. Värme och människa i bebyggd miljö. Kunskapsstöd för åtgärder som minskar hälsoskadlig värme. 2019. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/v/varme-och-manniska-i-bebyggd-miljo--kunskapsstod-for-atgarder-som-minskar-halsoskadlig-varme/.
286. Basu R. High ambient temperature and mortality: a review of epidemiologic studies from 2001 to 2008. Environmental Health. 2009;8(1):40. DOI:10.1186/1476-069X-8-40.
287. Folkhälsomyndigheten. Resultat från Hälsorapports augustienkät om värmeböljor 2018. Hämtad från: https://www.halsorapport.se/sv/resultat/resultat-augusti-2018/.
288. Boverket. Byggnader i förändrat klimat - Bebyggelsens sårbarhet för klimatförändringars och extrema väders påverkan.2007.
289. Chalupka S, Anderko L. Climate Change and Schools: Implications for Children's Health and Safety. Creat Nurs. 2019;25(3):249-57. DOI:10.1891/1078-4535.25.3.249.
290. SMHI. Klimatindikator - vegetationsperiodens längd 2020 [uppdaterad 2020-03-04]. Hämtad från: https://www.smhi.se/klimat/klimatet-da-och-nu/klimatindikatorer/klimatindikator-vegetationsperiodens-langd-1.7887.
291. Eguiluz-Gracia I, Mathioudakis AG, Bartel S, Vijverberg SJH, Fuertes E, Comberiati P, et al. The need for clean air: The way air pollution and climate change affect allergic rhinitis and asthma. Allergy. 2020;75(9):2170-84. DOI:10.1111/all.14177.
292. Lind T, Ekebom A, Alm Kubler K, Ostensson P, Bellander T, Lohmus M. Pollen Season Trends (1973-2013) in Stockholm Area, Sweden. PLoS One. 2016;11(11):e0166887. DOI:10.1371/journal.pone.0166887.
293. Dahl Å. Klimatförändringar och pollenallergi. Allergi i Praksis. [Internet] 2007:14-20.
294. Beggs PJ. Adaptation to impacts of climate change on aeroallergens and allergic respiratory diseases. Int J Environ Res Public Health. 2010;7(8):3006-21. DOI:10.3390/ijerph7083006.
295. Takahashi Y, Takano K, Suzuki M, Nagai S, Yokosuka M, Takeshita T, et al. Two routes for pollen entering indoors: ventilation and clothes. J Investig Allergol Clin Immunol. 2008;18(5):382-8. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18973103.
296. Uter W, Gonçalo M, Yazar K, Kratz E-M, Mildau G, Lidén C. Coupled exposure to ingredients of cosmetic products: III. Ultraviolet filters. Contact Dermatitis. 2014;71(3):162-9. DOI:10.1111/cod.12245.
297. Noyes PD, McElwee MK, Miller HD, Clark BW, Van Tiem LA, Walcott KC, et al. The toxicology of climate change: Environmental contaminants in a warming world. Environment International. 2009;35(6):971-86. DOI:https://doi.org/10.1016/j.envint.2009.02.006.
298. SMHI. Ozonskiktet och klimatet 2020 [uppdaterad 2020-01-09; citerad 2020-06-10]. Hämtad från: https://www.smhi.se/kunskapsbanken/klimat/klimatpaverkan/ozonskiktet-och-klimatet-1.3830
299. Berne B, Fischer T. Protective effects of various types of clothes against UV radiation. Acta Derm Venereol. 1980;60(5):459-60. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/6162328.
300. Schmalwieser AW, Schmalwieser VT, Schmalwieser SS. Influence of Air Temperature on the UV Exposure of Different Body Sites Due to Clothing of Young Women During Daily Errands. Photochemistry and Photobiology. 2019;95(4):1068-75. DOI:10.1111/php.13088.
301. Hunter N, Rendell R, Higlett M, amp, apos, Hagan J, et al. Relationship between erythema effective UV radiant exposure, total ozone, cloud cover and aerosols in southern England, UK. Atmospheric Chemistry and Physics. 2019;19(1):683-99. DOI:10.5194/acp-19-683-2019.
302. Clayton S, Manning CM, Krygsman K, Speiser M. Mental Health and Our Changing Climate: Impacts, Implications, and Guidance. Washington D.C.: 2017.
303. Novus. Barn och unga om miljö.2019. Hämtad från: https://www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/dokument-media/novusundersokning_unga_om_miljo.pdf.
304. Sifo. WWFs klimatbarometer 2018.2018. Hämtad från: https://www.wwf.se/dokument/klimatbarometern-2018-sifo-undersokning/.

BBP
Bensylbutylftalat

BMHE
Barnens miljöhälsoenkät

CLP
Classification, labelling and packaging of substances and mixtures (Klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar)

DBP
Dibutylftalat

DDE
Diklordifenyldikloreten

DDT
Diklordifenyltrikloretan

DEHP
Dietylhexylftalat

DIBP
Diisobutylftalat

ECHA
European Chemicals Agency (Europeiska kemikaliemyndigheten)

GDPR
The General Data Protection Regulation (Dataskyddsförordningen)

IARC
International Agency for Research on Cancer

IMM
Institutet för miljömedicin

INCI
International Nomenclature of Cosmetic Ingredients (Internationell nomenklatur för kosmetiska ingredienser)

MCI/MI
Methylchloroisothiazolinone/methylisothiazolinone

MI
Methylisothiazolinone

MKN
Miljökvalitetsnormer

NO2
Kvävedioxid

NOx
Kväveoxider

OVK
Obligatorisk ventilationskontroll

PAH
Polycykliska aromatiska kolväten

PBB
Polybromerade bifenyler

PBDE
Polybromerade difenyletrar

PCB
Polyklorerade bifenyler

PFAS
Per- och polyfluorerade alkylsubstanser

PM2,5
Partiklar som är mindre än 2,5 mikrometer i diameter

PM10
Partiklar som är mindre än 10 mikrometer i diameter

PPD
p-Phenylenediamine

Reach
Registration, Evaluation, Authorisation and Restriction of Chemicals (Registrering, utvärdering, tillstånd och begränsning av kemiska ämnen)

RoHS
Restriction of the use of certain Hazardous Substances in electrical and electronic equipment

RTB
Register över totalbefolkningen

SCB
Statistiska centralbyrån

SCCP
Kortkedjiga klorparaffiner

SCCS
Scientific Committee on Consumer Safety (EU:s vetenskapliga kommitté för konsumentsäkerhet)

SGU
Sveriges geologiska undersökning

SMHI
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

SKR
Sveriges Kommuner och Regioner

THM
Trihalometaner

UV-strålning
Ultraviolett strålning (UVA 315–400 nm, UVB 280–315 nm, UVC 100–280 nm)

WHO
Världshälsoorganisationen