Bild. Illustration av att förebyggande insatser ger hälsovinster.

Bilden visar att tidiga och förebyggande insatser genererar hälsovinster på lång sikt.

Samhällets behov och önskemål är stora medan resurserna för att tillgodose dem är begränsande. Därför måste samhället välja vilka önskemål som ska tillgodoses, och i vilken utsträckning. Detta innebär i sin tur även att samhället beslutar om vilka önskemål som inte ska tillgodoses. För att kunna prioritera när resurserna är begränsade, behöver vi veta vilka insatser som ger mest nytta hälsomässigt och ekonomiskt. Det här är här hälsoekonomiska analyser kan fungera som underlag vid beslut och prioriteringar.

Exempel på frågor som kan besvaras med hälsoekonomi

I hälsoekonomiska studier är målet ofta att utreda om en insats är kostnadseffektiv eller vad samhällskostnaderna blir om vi inte investerar i hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser. Det kan vara frågor som följande:

  • Är det kostnadseffektivt att använda sig av hälsocoacher för att främja en hälsosam livsstil?
  • Är det samhällsekonomiskt lönsamt att ha en informationskampanj för att få unga människor att bli mer fysiskt aktiva?
  • Är det klokt att använda en del av våra begränsade resurser till förebyggande insatser för att undvika att unga hamnar i utanförskap?

Den hälsoekonomiska analysen vägs sedan samman med andra aspekter såsom behov av insatser, etiska överväganden eller hur allvarligt hälsoproblemet är. Utifrån dessa aspekter kan man sedan göra en bedömning om vinsterna som insatsen leder till är stora nog för att motivera en ökad kostnad för samhället.

Olika typer av hälsoekonomiska utvärderingar

Hälsoekonomisk utvärdering är ett verktyg för att bedöma kostnader och hälsoeffekter i samband med resursanvändning. Vanligtvis vill man genom hälsoekonomiska utvärderingar få reda på om en insats är kostnadseffektiv eller inte. Är kostnaderna för en insats rimliga i förhållande till hälsovinsterna? Målet är att använda de tillgängliga resurserna så att de innebär bästa möjliga hälsa åt befolkningen, inte att spara pengar.

Det finns flera olika typer av hälsoekonomiska utvärderingar, och i samtliga jämför man två eller flera insatser för att klargöra vilken som är mest kostnadseffektiv. Kostnadseffektivitet är alltså ett relativt begrepp – en insats är kostnadseffektiv i relation till ett alternativ som man jämför den med.

Vi behöver även veta vilka insatser som ger mest nytta för att minska den ojämlika hälsan. Ojämlik hälsa är inte bara ett problem för de som är socioekonomiskt mindre gynnade och därmed löper högre risk att drabbas av sjukdom eller för tidig död. Det är också kostsamt för alla, i och med att kostnaderna drabbar samhället i form av bland annat förlorad produktion på grund av sjukdom eller kostnader för sjukvård och rehabilitering.

Det kan vara svårare att mäta hälsoeffekten av folkhälsoinsatser än vad det är för vårdande behandlingar, eftersom effekten av förebyggande eller hälsofrämjande insatser mäts på befolkningsnivå snarare än på individnivå. Vid dessa insatser kan hälsoeffekterna komma långt efter själva insatsen och kostnaderna för den, vilket man måste ta hänsyn till i den hälsoekonomiska analysen. Exempel på sådana insatser är barnbidrag och lagstiftning mot rökning i offentliga lokaler, som har effekter på befolkningens hälsa på lång sikt och ändå bedömts som värdefulla men då utifrån andra aspekter än kostnadseffektivitet.

Hur vet man att en insats är kostnadseffektiv?

För att bedöma om en insats är kostnadseffektiv måste kostnaden av de hälsoförbättringar som insatsen leder till sättas i relation till hur mycket samhället tycker att hälsovinsterna bör få kosta. Denna gräns för betalningsvilja benämns ofta som ett tröskelvärde.

Olika myndigheter och forskare gör olika bedömningar av vad dessa tröskelvärden bör vara. I Sverige har Socialstyrelsen presenterat riktmärken för kostnader per kvalitetsjusterat levnadsår (QALY), vilket är ett effektmått på människors hälsorelaterade livskvalitet. Dessa riktmärken har fått bred användning och uttrycks i form av ett intervall från låg till mycket hög kostnad per QALY.

Läs mer i Socialstyrelsens rapport:

Nationella riktlinjer för hjärtsjukvård. Hälsoekonomiskt underlag. 2018 (socialstyrelsen.se)

Vad är sociala investeringar?

Sociala investeringar är ett begrepp som ibland nämns i samband med hälsoekonomi. Det finns inte en allmänt accepterad definition av begreppet, och sociala investeringar görs på olika sätt i kommuner och regioner. Grundtanken med sociala investeringar är att skapa utrymme för förebyggande insatser som kan ge bättre utfall för insatsens målgrupp och även leda till minskade samhällsekonomiska kostnader i framtiden. Exempelvis kan en kommun göra investeringar i barn och ungas psykiska hälsa och sedan följa upp om målgruppen ser hälsoförbättringar och om kostnaden för insatsen väger upp emot de potentiella kostnadsbesparingarna. Tanken är att sociala investeringar kan innebära nya lösningar på så kallade ”wicked problems” som karaktäriseras av komplexitet, osäkerhet och värdekonflikter. Detta genom att bland annat bryta kortsiktig ekonomisk styrning och främja samverkan.

Sociala investeringar innebär strukturerade satsningar av resurser med både ett långsiktigt perspektiv och ett medvetet risktagande. Utifrån ett socialt investeringsperspektiv ses kostnader inom exempelvis offentlig verksamhet istället som investeringar i individer och investeringar för ett mer hälsosamt samhälle. Sociala investeringar kännetecknas exempelvis av följande:

  • Insatserna ska vara evidensbaserade eller leda till metodutveckling.
  • Insatserna ska vara tydligt definierade och avgränsade.
  • Insatsen innebär någon form av samverkan mellan olika aktörer.

Den praktiska tillämpningen av sociala investeringar kan ta olika former, exempelvis genom en social investeringsfond. I en social investeringsfond avsätts ekonomiska medel till en avgränsad insats där det ställs krav på noggrann uppföljning och utvärdering av insatsens effekter. De flesta sociala investeringsfonder drivs av kommuner där man avsätter medel utanför befintlig budget för att pröva nya metoder och arbetssätt. Aktörer såsom kommunala verksamheter eller civila samhället har då möjlighet att ansöka om medel för att genomföra en riktad satsning. I många fall säkras framtida medel för arbetet med sociala investeringar genom en återföringsmodell där verksamheter vars kostnader minskar till följd av en social investering återför medel tillbaka till fonden.

Medlen i en social investeringsfond är ofta verksamhetsöverskridande, vilket främjar samverkan mellan olika delar av en organisation och bidrar till att riskerna sprids över hela organisationen. Förhoppningen är att på detta vis identifiera nya insatser som bidrar till organisationens utveckling, stimulerar samverkan och på sikt skapar sociala och hälsomässiga vinster. Förhoppningen är också att det ska leda till effektivare resursanvändning och minskade samhällsekonomiska kostnader.

På sidan Hälsoekonomi hittar du mer information om hälsoekonomi i samband med folkhälsa och hur Folkhälsomyndigheten arbetar med hälsoekonomi:

Hälsoekonomi

På sidan Hälsoekonomiska utvärderingar hittar du mer information om hälsoekonomisk teori och om hur man beräknar och bedömer kostnadseffektivitet:

Hälsoekonomiska utvärderingar

Mer läsning om hälsoekonomi

Hälsoekonomiska analyser

Litteratur om hälsoekonomi

Hälsoekonomiska verktyg

Sociala investeringar