Tre stora svenska registerstudier med låg risk för systematiska fel som undersökt olika aspekter av socioekonomi visar på ett samband med senare narkotikarelaterade problem (21-23). I studierna används tre olika mått för socioekonomisk position: utbildningsnivå, inkomst och ett sammansatt mått som består av yrke, utbildning och inkomst. De studerade utfallen var narkotikadiagnos, narkotikarelaterade dödsfall, narkotikabrott och hög förskrivning av narkotikaklassade läkemedel. Sambandet var detsamma för pojkar och flickor enligt en av studierna (21). De andra två studierna har inte undersökt om det finns skillnader mellan pojkar och flickor (22, 23). De studerade populationerna överlappar delvis. Men med tanke på att det är tre olika exponeringar samt att större delen av kohorten inte ingår i båda studierna så stärker detta slutsatsen att lägre socioekonomisk position har ett samband med senare narkotikarelaterade problem och att detta gäller både för de som är födda på 1970-, 1980- och 1990-talet.

Två olika studier med låg respektive medelhög risk för systematiska fel och med olika exponeringar har undersökt sambandet mellan socioekonomisk position och senare självrapporterat narkotikabruk, men visar på olika resultat (24, 25).

Den ena studien, från Hordaland i Norge, tyder på att de barn som växer upp i hushåll med en disponibel inkomst som förändras från eller till den lägsta nivån av disponibel inkomst under barndomen, rapporterar narkotikabruk senare under tonåren i högre grad än både de barn som ingår i gruppen vars hushåll aldrig tillhör den lägsta nivån av disponibel inkomst och de barn i hushåll som ingår i gruppen som tillhör den lägsta nivån av disponibel inkomst under hela mätperioden (24). Studien har låg risk för systematiska fel men medelhög risk avseende extern representativitet, så resultaten måste tolkas med viss försiktighet för svenska förhållanden. Den andra studien är en mindre norsk enkätstudie med medelhög risk för systematiska fel och tyder på att det inte är några signifikanta skillnader i cannabisbruk beroende på faderns yrke (eller moderns om fadern inte var sammanboende med barnet) (25).

Den sammantagna bedömningen är att kunskapsläget är oklart för sambandet mellan socioekonomisk situation och senare självrapporterat narkotikabruk. Det beror på att det alltså endast var två studier, med låg respektive medelhög risk för systematiska fel och med medelhög risk avseende extern representativitet, som undersökte sambandet mellan socioekonomisk situation och senare narkotikabruk samt att exponeringarna var olika.

Ytterligare tre studier har studerat socioekonomi, men de har hög risk för systematiska fel och inkluderas därför inte i den sammantagna bedömningen (26-28). I tabell 4a visas de artiklar som inkluderats i den sammantagna bedömningen och i tabell 4b visas de artiklar som exkluderats på grund av hög risk för systematiska fel.

Tabell 4a. Samband mellan socioekonomisk position och senare narkotikabruk eller narkotikarelaterade problem (artiklar som inkluderats i den narrativa analysen). För mer utförliga resultat se bilaga 3.

Tabell 4b: Studier som undersökt socioekonomisk position och senare narkotikabruk men som exkluderats från den narrativa analysen.

Två stora svenska registerstudier med låg risk för systematiska fel som undersökt olika aspekter av sociodemografi visar alltså båda på ett samband med senare narkotikaproblem (21, 23). I studierna ingick barn födda på 1970- och 1980-talet. En av de inkluderade studierna visar att de som bor i storstad eller stad i högre grad senare får narkotikarelaterade problem jämfört med de som bor i glesbygd. Sambandet med senare narkotikaproblem är starkare för de som bor i storstad än för de som bor i stad (21). Den andra studien visar att det finns ett samband mellan att bo i socioekonomiskt utsatta bostadsområden i tidiga tonåren och att senare få narkotikarelaterade problem som ung eller ung vuxen (23). Bostadsområdenas socioekonomiska situation delades in i tre kategorier och för både kategori medel och låg fanns det ett samband med senare narkotikaproblem. Sambandet var starkare för kategori hög än medel. Av artiklarna framgår inte om det finns några skillnader i resultaten avseende kön.

I tabell 5 visas samtliga studier som inkluderats från den sammantagna bedömningen.

Tabell 5. Samband mellan sociodemografi och senare narkotikarelaterade problem (artiklar som inkluderats i den narrativa analysen). För mer utförliga resultat se bilaga 3.

En större svensk registerstudie med låg risk för systematiska fel visar alltså att sämre skolresultat i nian har ett samband med senare narkotikarelaterade problem (21). Låga eller ofullständiga betyg definieras som ofullständigt betyg i något av kärnämnena (svenska, engelska eller matematik) eller snittbetyg som är mindre än minus en standardavvikelse under genomsnittet i nionde klass. Sambandet mellan skolbetyg och senare narkotikarelaterade problem är starkare än sambandet mellan socioekonomisk position och narkotikarelaterade problem. Sambandet mellan sämre skolresultat och senare narkotikarelaterade problem skilde sig inte mellan pojkar och flickor. Analysen visade också att sambandet med senare narkotikarelaterade problem är ännu starkare för de barn som både hade låga eller ofullständiga skolbetyg och bodde i familjer med högre socioekonomisk position jämfört med de som hade låga eller ofullständiga skolbetyg och lägre socioekonomisk position.

Ytterligare en svensk registerstudie med låg risk för systematiska fel visar på samband mellan sämre skolresultat och senare narkotikaproblem för både pojkar och flickor (29). Den jämför barn som bor i familjehem och som har låga eller ofullständiga betyg i nionde klass med barn som bor i familjehem och har höga betyg. Låga eller ofullständiga skolbetyg har definierats på samma sätt som i den först beskrivna registerstudien (21).

Två av de inkluderade studierna mätte självrapporterat narkotikabruk som utfall, men båda hade medelhög risk för systematiska fel och resultaten ska därför tolkas med försiktighet. En av studierna genomfördes i Finland och följde enbart pojkar som vid 8 års ålder rapporterats ha betyg under medel av sin lärare (30). Studien tyder på att det inte finns något samband med senare narkotikabruk eller narkotikabrott i tonåren. Den andra studien följde norska högstadieungdomar som vid 15 års ålder hade låga skolbetyg (oklar definition och hur det har mätts) och dessa skilde sig inte signifikant i narkotikaanvändning som unga vuxna jämfört med barn som hade höga betyg (25).

Ytterligare en studie har studerat sambandet mellan skolresultat och senare narkotikabruk, men den har hög risk för systematiska fel och inkluderas därför inte i den sammantagna bedömningen (28). I tabell 6a visas de studier som inkluderats i den sammantagna bedömningen och i tabell 6b visas den studie som exkluderats på grund av hög risk för systematiska fel.

Tabell 6a. Samband mellan skolresultat och senare narkotikabruk eller narkotikarelaterade problem (artiklar som inkluderats i den narrativa analysen). För mer utförliga resultat se bilaga 3.

Tabell 6b. Studie som undersökt skolresultat och senare narkotikabruk men som exkluderats från den narrativa analysen.

Sambandet mellan att bo med endast en vuxen och senare narkotikarelaterade problem framkom i två svenska registerstudier med låg risk för systematiska fel. De undersökte något olika aspekter av att bo med endast en vuxen (21, 31). Detta gällde barn födda på 1970- och 1980-talet och utfallen var narkotikadiagnoser i båda studierna men även dödsfall och narkotikabrott i en av dem (21). Studiepopulationerna överlappade till stor del. Sambandet mellan föräldrars skilsmässa och senare narkotikarelaterade problem framkom i en större svensk registerstudie som inkluderade barn födda på 1980- och 1990-talet med låg risk för systematiska fel (22). Alla registerstudier har tagit hänsyn till möjliga förväxlingsfaktorer som t.ex. socioekonomisk position.

En mindre studie tyder på att det finns ett samband mellan att bo med båda föräldrarna i barndomen och att senare i lägre grad rapportera narkotikabruk (25). Eftersom endast en studie med medelhög risk för systematiska fel har undersökt detta måste resultaten tolkas med försiktighet och kunskapsläget är oklart.

Ytterligare två studier har undersökt liknande exponeringar men har hög risk för systematiska fel och inkluderas därför inte i den sammantagna bedömningen (27, 28). I tabell 7a visas de studier som inkluderats i den sammantagna bedömningen och i tabell 7b visas de studier som exkluderats på grund av hög risk för systematiska fel.

Tabell 7a. Samband mellan familjestruktur och senare narkotikabruk eller narkotikarelaterade problem (artiklar som inkluderats i den narrativa analysen). För mer utförliga resultat se bilaga 3.

Tabell 7b. Studier som undersökt familjestruktur och senare narkotikabruk men som exkluderats från den narrativa analysen.

En större svensk registerstudie med låg risk för systematiska fel visar alltså att det inte finns något samband mellan moderns tobaksrökning under graviditet och senare narkotikarelaterade problem hos barnet som ung eller ung vuxen (32). En större finsk registerstudie tyder dock på att barn till mödrar som rökt under graviditeten i högre grad har narkotikarelaterade problem som ung eller ung vuxen, men den studien bedöms ha en högre risk för systematiska fel pga. att det inte går att utesluta att det är andra faktorer som ligger bakom sambandet, varför resultaten måste tolkas med försiktighet (33). Även den svenska studien visade i de inledande analyserna på ett samband mellan moderns rökning under graviditet och senare narkotikarelaterade problem trots justering för flera möjliga förväxlingsfaktorer som kön, socioekonomi, familjestruktur och föräldrars kriminalitet eller drogrelaterade diagnos. Men i en subgruppsanalys mellan syskon med olika exponeringar, i syfte att ta hänsyn till potentiella okända familjefaktorer, fanns inte längre några signifikanta skillnader. Forskarna bakom studien drar slutsatsen att det inte handlar om en orsakseffekt mellan riskfaktorn och utfallet, utan att sambandet snarare beror på gemensamma familjefaktorer (32). Den finska registerstudien som inkluderades i den sammantagna bedömningen bedöms ha högre risk för systematiska fel än den svenska studien på grund av bristande justering för förväxlingsfaktorer samt att även nikotinberoende inkluderades i utfallsmåttet (33).

En studie har undersökt moderns rökning under graviditet som en riskfaktor för senare självrapporterat bruk, men den har hög risk för systematiska fel och inkluderas därför inte i den sammantagna bedömningen (26). I tabell 8a visas de studier som inkluderats i den sammantagna bedömningen och i tabell 8b visas den studie som exkluderats på grund av hög risk för systematiska fel.

Tabell 8a. Samband mellan moderns rökning under graviditet och narkotikarelaterade problem (artiklar som inkluderats i den narrativa analysen). För mer utförliga resultat se bilaga 3.

Tabell 8b. Studier som undersökt moderns rökning under graviditet och senare narkotikabruk men som exkluderats från den narrativa analysen.

Två svenska studier och en dansk studie med låg risk för systematiska fel visar på samband mellan föräldrars alkohol- eller narkotikadiagnos och senare narkotikarelaterade problem för barnen. En av de inkluderade svenska registerstudierna visade ett samband med senare narkotikarelaterade problem oavsett om det var modern eller fadern som hade fått en alkoholrelaterad diagnos (34). Men sambandet var starkare om båda föräldrarna hade en alkoholrelaterad diagnos jämfört med att bara en förälder hade en diagnos. Sambandet var också starkare för flickor än för pojkar, särskilt om båda föräldrarna hade en diagnos. Könsskillnader redovisades inte i de två andra inkluderade registerstudierna (21, 35).

Den andra svenska registerstudien, som delvis inkluderar samma population som den tidigare beskrivna studien, visade att både moderns och faderns alkohol- eller narkotikadiagnos eller substansrelaterade brott ökade risken för senare narkotikarelaterade problem för barnen (21). Den tredje inkluderade registerstudien är mindre i storleken och följer barn födda på 1960-talet i Danmark (35). De tidigare nämnda registerstudierna studerade barn födda på 1970- och 1980-talet i Sverige. Även den danska studien visar på ett samband mellan föräldrars alkoholrelaterade diagnos och senare narkotikarelaterad diagnos hos barnen.

Den studie som inkluderades avseende föräldrars intensivkonsumtion av alkohol är en mindre enkätstudie som följt högstadieelever i ett län i Norge under fyra år (36). Den tyder på att det finns ett samband mellan föräldrars intensivkonsumtion och senare självrapporterat narkotikabruk för både pojkar och flickor. Barnen fick i 14-årsåldern själva svara på en enkät om huruvida de sett sina föräldrar berusade, och de följdes upp vid 18 års ålder för att svara på om de använt cannabis eller annan narkotika någon gång. För både pojkar och flickor fanns ett samband mellan att ha sett sin förälder berusad någon gång och senare självrapporterat bruk. För pojkar fanns detta samband oavsett om de sett föräldern berusa sig ibland, några gånger per år eller några gånger i månaden eller veckan, medan sambandet för flickor enbart fanns om de sett föräldern berusa sig flera gånger per år eller oftare. Kunskapsläget betraktas ändå som oklart, eftersom enbart denna mindre norska studie med medelhög risk för systematiska fel har studerat detta.

Ytterligare tre studier har studerat föräldrars alkohol- eller narkotikaproblem som en riskfaktor, men de har hög risk för systematiska fel och inkluderas därför inte i den sammantagna bedömningen (26-28). I tabell 10a visas de studier som inkluderats i den sammantagna bedömningen och i tabell 10b visas de studier som exkluderats på grund av hög risk för systematiska fel.

Tabell 10a. Samband mellan föräldrars alkohol- eller narkotikaproblem och senare narkotikabruk eller narkotikarelaterade problem (artiklar som inkluderats i den narrativa analysen). För mer utförliga resultat se bilaga 3.

Tabell 10b. Studier som undersökt föräldrars alkohol- eller narkotikaproblem och senare narkotikabruk men som exkluderats från den narrativa analysen.

En stor svensk registerstudie med låg risk för systematiska fel undersökte sambandet mellan förälders ålder vid födelse och senare narkotikadiagnos hos barnet i åldern 14–29 år (37). I kohorten ingick de som föddes på 1970-talet. Det fanns ett samband mellan att ha en mamma som var 24 år eller yngre när barnet föddes och att senare få narkotikarelaterade problem. I analyserna har man tagit hänsyn till pappans ålder. Risken var också högre ju yngre modern var vid första barnets födelse. I studien har man också justerat för bland annat socioekonomisk situation, att vara ensamstående förälder, moderns födelseland, socialbidrag och alkohol- eller narkotikarelaterade eller psykiatriska diagnoser. Man har inte undersökt om det fanns några skillnader i samband mellan män och kvinnor.

I tabell 11a visas studien som inkluderats i den sammantagna bedömningen. I tabell 11b visas den artikel som exkluderats på grund av hög risk för systematiska fel (38).

Tabell 11a. Samband mellan moderns ålder och senare narkotikarelaterade problem (artiklar som inkluderats i den narrativa analysen). För mer utförliga resultat se bilaga 3.

Tabell 11b. Samband mellan moderns ålder och senare narkotikarelaterade problem men som exkluderats från den narrativa analysen.

Två stora svenska registerstudier med låg risk för systematiska fel undersöker tillsammans tio olika allvarliga händelser och visar alla på samband mellan de händelser som rör föräldrar och senare narkotikarelaterade problem, medan de fyra händelser som rör syskon visar olika resultat (21, 22). De allvarliga händelser som rör föräldrar handlar om psykisk sjukdom, kriminalitet, död, allvarlig olycka, misshandel och cancer. Förälders psykiska sjukdom och kriminalitet påverkar senare narkotikaproblem oavsett om det är mamman eller pappan som exponeringen avser (21). Samma indelning görs inte i den andra studien.

Bland allvarliga händelser som ett syskon råkar ut för är det två exponeringar, syskonets död eller att syskonet misshandlats, som visar på samband med senare narkotikarelaterade problem (22). Analyser av cancer eller allvarlig olycka hos ett syskon visar inte på några signifikanta skillnader. Ingen studie har undersökt om det är några skillnader i samband mellan män och kvinnor.

I tabell 12 visas de studier som inkluderats i den narrativa analysen.

Tabell 12. Samband mellan allvarliga händelser i familjen och narkotikarelaterade problem (artiklar som inkluderats i den narrativa analysen). För mer utförliga resultat se bilaga 3.

En stor registerstudie med låg risk för systematiska fel redovisar resultat för sambanden mellan att ha en mamma som är född utanför Sverige och senare narkotikarelaterade problem, eftersom det använts som förväxlingsfaktor i huvudanalysen (21). Den fann ett samband mellan att ha en mamma som är född utanför Sverige och ha en narkotikadiagnos, avlida till följd av narkotika eller vara lagförd för narkotikabrott som ung eller ung vuxen. Detta samband fanns oavsett om mamman var född i övriga Norden, Europa eller utanför Europa.

Ingen studie har undersökt sambandet mellan barn vars pappa är född utanför Sverige och senare narkotikarelaterade problem eller narkotikabruk, eller om det är några skillnader mellan pojkars och flickors narkotikarelaterade problem.

I tabell 13 visas den studie som inkluderats i den sammantagna bedömningen.

Tabell 13. Samband mellan födelseland hos förälder och senare narkotikarelaterade problem (artiklar som inkluderats i den narrativa analysen). För mer utförliga resultat se bilaga 3.

Två stora svenska registerstudier med låg risk för systematiska fel har analyserat sambanden mellan att växa upp i familjehem eller att vara adopterad och senare narkotikarelaterade problem. Den ena studien har studerat barn födda under 1970-talet som adopterades till Sverige från Asien eller Latinamerika i tidig ålder. Jämfört med barn med svenskfödda föräldrar så var det fler adopterade som hade en narkotikadiagnos som unga vuxna (39). Studien tyder också på att sambandet är ungefär detsamma som för de barn som har utlandsfödda föräldrar.

Den andra registerstudien har undersökt skillnader mellan att bo i familjehem, vara adopterad inom Sverige eller att vara biologiskt barn till adoptiv- eller familjehemsföräldrar jämfört med övriga befolkningen (40). Studien inkluderar barn födda 1973–1985. Resultaten visar att det finns ett samband mellan att växa upp som barn i familjehem och att ha en narkotikadiagnos eller att vara lagförd för narkotikabrott (innehav, smuggling eller distribution) i 15–35 års ålder jämfört med övriga befolkningen. Studien visade också att bland adopterade inom Sverige är det fler som har en narkotikadiagnos, men det fanns inga signifikanta skillnader avseende narkotikabrott. För biologiska barn till adoptiv- eller familjehemsföräldrar fanns inga signifikanta skillnader.

I tabell 14 visas samtliga studier som inkluderats i den sammantagna bedömningen.

Tabell 14. Samband mellan att växa upp som adopterad eller i familjehem och senare narkotikarelaterade problem (artiklar som inkluderats i den narrativa analysen). För mer utförliga resultat se bilaga 3.

Två mindre studier med medelhög risk för systematiska fel är inkluderade. Den ena är en finsk enkätstudie som bara studerade pojkar, och man fann att bland de pojkar som var mobbade ofta var det fler som använde narkotika i 18-årsåldern än bland de som inte varit mobbade ofta (41). Det var inga signifikanta skillnader för de som var mobbade ibland.

En norsk enkätstudie fann inga signifikanta skillnader för sambanden mellan senare narkotikabruk och att delta i organiserad sport eller vara populär bland kompisar (25). Däremot tyder studien på att de som deltar i lagsport i tonåren i lägre grad rapporterar cannabisbruk som unga vuxna jämfört med de som deltar i individuella sporter. Med anledning av att det endast är en studie som studerar respektive utfall, att i en ingår bara pojkar och att dessa studier har medelhög risk för systematiska fel, så får kunskapsläget betraktas som oklart avseende de olika exponeringarna. Ingen studie har undersökt om det är några skillnader i samband mellan män och kvinnor.

Ytterligare två studier undersöker andra indikatorer för sociala relationer och normer, men de har båda hög risk för systematiska fel och inkluderas därför inte i den sammantagna bedömningen (27, 42). De undersöker olika sociokulturella indikatorer respektive attityder till cannabis. I tabell 16a visas de studier som inkluderats i den sammantagna bedömningen och i tabell 16b visas de studier som exkluderats på grund av hög risk för systematiska fel.

Tabell 16a. Samband mellan sociala relationer och normer med senare narkotikabruk (artiklar som inkluderats i den narrativa analysen). För mer utförliga resultat se bilaga 3.

Tabell 16b. Studier som undersökt sociala relationer och normer och senare narkotikabruk men som exkluderats från den narrativa analysen.

En studie som har medellåg risk för systematiska fel har undersökt sambanden mellan att ha blivit erbjuden cannabis och att senare själv uppge att man använt cannabis (43). Den inkluderade studien är från Norge och baseras på ett representativt urval av högstadieelever. Den tyder på att pojkar som blivit erbjudna cannabis i 13–14-årsåldern i högre grad rapporterar cannabisbruk två år senare. För flickor fanns inga signifikanta skillnader i cannabisbruk.

Ytterligare en studie har undersökt sambanden mellan att ha kompisar som röker och senare narkotikabruk, men den har hög risk för systematiska fel och inkluderas därför inte i den sammantagna bedömningen (26).

I tabell 17a visas studien som inkluderats i den sammantagna bedömningen och i tabell 17b visas den studie som exkluderats på grund av hög risk för systematiska fel (26).

Tabell 17a. Samband mellan tillgång till droger och senare narkotikabruk (artiklar som inkluderats i den narrativa analysen). För mer utförliga resultat se bilaga 3.

Tabell 17b. Studier som undersökt tillgång till droger och senare narkotikabruk men som exkluderats från den narrativa analysen.

Två norska enkätstudier med medellåg respektive medelhög risk för systematiska fel inkluderades i den narrativa analysen. I den ena fann man ett samband mellan daglig cigarrettrökning i 13-årsåldern och att ha använt cannabis någon gång det senaste året 1,5 år senare (25). Detta samband fanns för både pojkar och flickor. Resultatet får tolkas med försiktighet, eftersom det endast var en mindre studie som studerade tobaksbruk som kunde inkluderas och uppföljningstiden var kort. I den andra enkätstudien, som delvis inkluderar samma kohort som den första studien, fann man inga samband mellan att ha använt cannabis i 15-årsåldern och att rapportera cannabisbruk senaste året vid 28 års ålder (25). Denna studie har inte undersökt om det är några skillnader mellan pojkar och flickor.

Ytterligare två studier har studerat eget tobaksbruk som en riskfaktor men de har hög risk för systematiska fel och inkluderas därför inte i den sammantagna bedömningen (45, 46). I tabell 20a visas de studier som inkluderats i den narrativa analysen och i tabell 20b visas de studier som exkluderats på grund av hög risk för systematiska fel.

Tabell 20a. Samband mellan eget tobaksbruk och senare narkotikabruk (artiklar som inkluderats i den narrativa analysen). För mer utförliga resultat se bilaga 3.

Tabell 20b. Studier som undersökt eget tobaksbruk och senare narkotikabruk men som exkluderats från den narrativa analysen.

En av de inkluderade enkätstudierna följde norska högstadieungdomar och undersökte sambandet mellan berusning i 15-årsåldern och narkotikaanvändning i 28-årsåldern (25). Studien justerade för bland annat föräldrars socioekonomi, betyg och narkotikaanvändning bland kompisar och fann inga signifikanta skillnader mellan de som varit berusade av alkohol vid 15-års ålder och de som inte varit det. Den andra studien tyder på att det finns ett samband mellan berusning hos svenska skolbarn i sjunde klass och narkotikaanvändning i åttonde klass (48). Då det endast var två mindre enkätstudier med medelhög risk för systematiska fel som inkluderades och som visade på olika resultat får kunskapsläget betraktas som oklart.

Ytterligare fyra studier undersökte sambanden mellan alkoholkonsumtion i tidig ålder och senare narkotikabruk, men samtliga hade hög risk för systematiska fel och inkluderas inte i den sammantagna bedömningen (26, 28, 45, 47). I tabell 21a visas de studier som inkluderats i den sammantagna bedömningen och i tabell 21b visas de studier som exkluderats på grund av hög risk för systematiska fel.

Tabell 21a. Samband mellan berusningsdrickande i 15-årsåldern och senare narkotikabruk (artiklar som inkluderats i den narrativa analysen). För mer utförliga resultat se bilaga 3.

Tabell 21b. Studier som undersökt egen alkoholkonsumtion och senare narkotikabruk men som exkluderats från den narrativa analysen.

En finsk enkätstudie riktad till tvillingar undersökte om fysisk inaktivitet hade något samband med senare alkohol- och narkotikabruk (49). I den analys där det var möjligt att justera för socioekonomisk bakgrund ingick enbart 25 tvillingpar som hade olika nivå av fysisk aktivitet. I studien fann man att fysisk inaktivitet hade ett samband med senare narkotikaanvändning. Men eftersom det endast var en studie med medelhög risk för systematiska fel och med få deltagare som undersökte fysisk aktivitet, får resultaten tolkas med försiktighet och kunskapsläget sammantaget beskrivas som oklart. I tabell 22 visas den studie som inkluderats i bedömningen.

Tabell 22. Samband mellan fysisk inaktivitet och senare narkotikabruk eller narkotikarelaterade problem (artiklar som inkluderats i den narrativa analysen). För mer utförliga resultat se bilaga 3.

Två svenska registerstudier som inkluderar kohorter födda från 1970- till 1990-talet redovisar även resultat för kön, eftersom det använts som förväxlingsfaktor i huvudanalyserna (21, 22). Utfallen för de två studierna är alla narkotikarelaterade problem mätt på lite olika sätt, t.ex. narkotikadiagnos, narkotikabrott och dödsfall.

De två studiernas populationer överlappar med några år. Med tanke på att större delen av kohorten inte ingår i båda studierna, så kan man snarare se att detta sammantaget stärker slutsatsen att det finns ett samband mellan att vara pojke och senare narkotikarelaterade problem och att detta gäller både för de som är födda på 1970-, 1980- och 1990-talet.

En mindre studie från Norge med medelhög risk för systematiska fel fann ett samband mellan att vara flicka och att i lägre grad ha använt cannabis någon gång det senaste året som ung vuxen, jämfört med att vara pojke (25). Eftersom endast en studie med medelhög risk för systematiska fel har undersökt självrapporterat bruk, måste resultaten tolkas med försiktighet och kunskapsläget är oklart. Ytterligare fyra studier undersöker riskfaktorn med självrapporterat narkotikabruk som utfall. Samtliga har hög risk för systematiska fel och därför gör vi inte någon sammantagen bedömning av dem (26, 28, 42, 45). I tabell 25a visas de studier som inkluderats i den sammantagna bedömningen och i tabell 25b visas de studier som exkluderats på grund av hög risk för systematiska fel.

Tabell 25a. Samband mellan kön och senare narkotikabruk eller narkotikarelaterade problem (artiklar som inkluderats i den narrativa analysen). För mer utförliga resultat se bilaga 3.

Tabell 25b. Studier som undersökt kön och senare narkotikabruk men som exkluderats från den narrativa analysen.

Två större registerstudier med låg risk för systematiska fel från Sverige respektive Danmark visade på samband mellan adhd-diagnos och senare narkotikarelaterade problem. Den inkluderade svenska registerstudien fann ett samband mellan adhd-diagnos innan 14 års ålder och att som ung eller ung vuxen få en narkotikarelaterad diagnos, misstänkas eller lagföras för narkotikabrott eller ha en hög förskrivning av narkotikaklassade läkemedel som ung eller ung vuxen (50). Detta samband gällde både de som förskrivits läkemedel för adhd och de utan läkemedel. Samma studie fann också att det fanns ett samband mellan att ha fått adhd-läkemedel utan diagnos och senare narkotikarelaterade problem. Det framgår inte om det är några skillnader i samband mellan flickor och pojkar.

Den danska studien, som syftade till att undersöka skillnader mellan pojkar och flickor, visade att fler som fått adhd-diagnos som barn senare också fick en narkotikarelaterad diagnos (cannabis eller annan narkotika) jämfört med barn som inte hade adhd-diagnos (51). Detta samband gällde för både pojkar och flickor utan några skillnader i sambandets styrka. Det är ganska vanligt att personer med adhd-diagnos också har andra psykiatriska diagnoser. Analysen visade att sambandet med senare narkotikarelaterade problem var ännu starkare för de barn som hade adhd-diagnos tillsammans med diagnos för ångest, bipolär sjukdom (endast för flickor), uppförandestörning, depression, ätstörning (endast för pojkar), personlighetsstörning eller schizofreni jämfört med de som bara hade adhd-diagnos. Bland barn som hade adhd-diagnos utan någon ytterligare psykiatrisk diagnos var sambandet med narkotikarelaterade problem starkare för flickor än för pojkar jämfört med flickor respektive pojkar som inte hade någon psykiatrisk diagnos.

I tabell 26 visas de studier som inkluderats i den narrativa analysen.

Tabell 26. Samband mellan adhd och senare narkotikarelaterade problem (artiklar som inkluderats i den narrativa analysen). För mer utförliga resultat se bilaga 3.

Tre studier har inkluderats i den sammantagna bedömningen. Alla har medelhög risk för systematiska fel och majoriteten visar på samma riktning vad gäller samband – att det inte finns några signifikanta skillnader i senare narkotikarelaterade problem eller bruk mellan de som har adhd-relaterade symtom i ung ålder och de som inte har det. Den ena studien var en finsk enkätstudie som enbart följde pojkar (30). Föräldrar och lärare fick svara på frågor om hyperaktiva problem i 8-årsåldern. Studien tyder på att det inte finns något samband med senare självrapporterat narkotikabruk, men att det finns samband med narkotikabrott i tonåren. En av de svenska studierna var en tvillingstudie och i denna fann man inga signifikanta skillnader mellan att ha adhd-symtom i 8–9-årsåldern eller både i 8–9-årsåldern och i 13–14-årsåldern, och narkotikabruk i 13–14-årsåldern (52). Den tredje studien var också en svensk tvillingstudie och i denna fann man inga samband mellan adhd-symtom som impulsivitet och koncentrationssvårigheter vid 9 eller 12 års ålder med senare narkotikarelaterade problem mätt genom narkotikadiagnos vid 17 års ålder (53). Med tanke på att alla studier har medelhög risk för systematiska fel så ska den sammantagna bedömningen tolkas med försiktighet.

Ytterligare fyra studier undersökte sambanden mellan adhd-symtom och narkotikabruk, men hade hög risk för systematiska fel och inkluderas därför inte i den sammantagna bedömningen (46, 47, 54, 55). I tabell 27a och 27b visas samtliga studier som inkluderats respektive exkluderats från den sammantagna bedömningen.

Tabell 27a. Samband mellan adhd-symtom och senare narkotikabruk eller narkotikarelaterade problem (artiklar som inkluderats i den narrativa analysen). För mer utförliga resultat se bilaga 3.

Tabell 27b. Studier som undersökt adhd-symtom och senare narkotikabruk eller narkotikarelaterade problem men som exkluderats från den narrativa analysen.

Tre studier, en norsk och två finska, med medellåg risk för systematiska fel har undersökt sambanden mellan vissa beteendeproblem eller normbrytande beteenden, och senare narkotikabruk eller narkotikarelaterade problem (43, 56, 57). Den norska enkätstudien fann ett samband mellan allvarliga beteendeproblem i 13-årsåldern och cannabisbruk i 15-årsåldern bland pojkar, men inte bland flickor (43). Däremot fann man samband mellan mindre allvarliga eller aggressiva beteendeproblem i 13-årsåldern och bruk av cannabis i 15-årsåldern bland flickor, men inte bland pojkar. I en av de finska studierna fann man att bland de som hade externaliserande problem, både bland pojkar och flickor, var det fler som i 15–16-års åldern rapporterade att de använt narkotika någon gång i livet jämfört med de som inte hade externaliserande problem, rapporterat av föräldrar och lärare (57). I den andra finska enkätstudien ingick enbart pojkar, och man fann att bland de pojkar som stulit något vid 8 års ålder var det fler som lagfördes för narkotikabrott som ung eller ung vuxen jämfört med de som inte stulit något (56). Resultatet ska tolkas med försiktighet, eftersom sambandet försvann när man justerade för aggression i analyser där utfallet inkluderade fler olika typer av brott. Denna typ av justering gjordes dock inte när man enbart undersökte narkotikabrott. Två finska studier med medelhög risk för systematiska fel undersökte andra aspekter av beteendeproblem. De baserade sig på samma studiepopulation och inkluderade bara pojkar men hade olika frågeställningar och exponeringar (30, 41). Resultaten visade på ett samband mellan att mobba andra barn i 8-årsåldern (41) och senare självrapporterat narkotikabruk och att beteendeproblem i 8-årsåldern hade samband med att anmälas för narkotikabrott i 18-årsåldern men inte med självrapporterat narkotikabruk (30).

Ytterligare två studier med medelhög risk för systematiska fel var två svenska tvillingstudier. I den ena studien fann man inga samband mellan uppförandestörning och senare bruk av narkotika (52). I den andra studien fann man ett samband mellan beteendeproblem i 9- eller 12-årsåldern och narkotikadiagnos fram till 22 års ålder (53). Det framgår inte om det är några skillnader i samband mellan flickor och pojkar. En tredje svensk studie med medelhög risk för systematiska fel fann samband mellan att i sjunde klass uppge att man begått något brott och narkotikabruk i åttonde klass. Sambandet fanns även mellan åttonde och nionde klass (48).

Ytterligare fyra studier har hög risk för systematiska fel och inkluderas därför inte i den sammantagna bedömningen (45-47, 58). I tabell 28a och 28b visas samtliga studier som inkluderats i respektive exkluderats från den narrativa analysen.

Tabell 28a. Samband mellan beteendeproblem och senare narkotikabruk eller narkotikarelaterade problem (artiklar som inkluderats i den narrativa analysen). För mer utförliga resultat se bilaga 3.

Tabell 28b. Studier som undersökt beteendeproblem och senare narkotikabruk eller narkotikarelaterade problem men som exkluderats från den narrativa analysen.

Två finska enkätstudier med medellåg (57) respektive medelhög risk (30) för systematiska fel och en svensk tvillingstudie (53) har studerat sambanden mellan fyra olika symtom på psykiska besvär: internaliserande problem, emotionella problem, depressiva symtom, oro/ängslan och senare narkotikabruk eller narkotikarelaterade problem. I en av studierna framkom inga samband mellan internaliserande problem bland pojkar och flickor i 8-årsåldern och självrapporterat narkotikabruk i 15–16-årsåldern (57). I den andra studien ingick bara pojkar, och det fanns inga samband mellan depressiva symtom och emotionella problem i 8-årsåldern och narkotikabruk i 18-årsåldern eller att ha blivit anmäld för narkotikabrott bland pojkar i 16–20-årsåldern (30). I den svenska tvillingstudien framkom inga samband mellan oro/ängslan i 9- eller 12-årsåldern och narkotikarelaterad diagnos i 17-årsåldern (53).

Ytterligare en finsk studie undersökte symtom på psykiska besvär hos barn men har hög risk för systematiska fel och inkluderas därför inte i den sammantagna bedömningen (26). I tabell 29a visas de studier som inkluderats i den sammantagna bedömningen och i tabell 29b visas de studier som exkluderats på grund av hög risk för systematiska fel.

Tabell 29a. Samband mellan olika symtom på psykiska besvär hos barn och senare narkotikabruk eller narkotikarelaterade problem (artiklar som inkluderats i den narrativa analysen). För mer utförliga resultat se bilaga 3.

Tabell 29b. Studier som undersökt olika symtom på psykiska besvär hos barn och senare narkotikabruk men som exkluderats från den narrativa analysen.

Två studier undersökte sambanden mellan olika aspekter av psykiska sjukdomar eller syndrom bland tonåringar och senare narkotikabruk eller narkotikarelaterade problem. Den svenska registerstudie som inkluderades analyserade självskada som orsak till BUP-kontakt och fann ett samband för både pojkar och flickor med att få en narkotikarelaterad diagnos som ung eller ung vuxen, och att detta samband var avsevärt högre för flickor än för pojkar (59). Resultaten får tolkas med försiktighet, med anledning av att man inte justerat för tidigare narkotikabruk och att populationen enbart inkluderade barn som registrerats vid barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm med självskada som orsak till besöket.

Den finska enkätstudien fann ett samband mellan depression i åldern 5–14 år och att ha använt narkotika mer än 20 gånger i 17-årsåldern (60). Men i en subgruppsanalys på 150 av tvillingparen, där den ena uppfyllde kriterierna på depression och den andra inte, fann man inte några signifikanta resultat. Även här får resultaten tolkas med försiktighet, eftersom det var så pass få studiedeltagare och det kan vara svårt att generalisera utifrån en mindre tvillinganalys.

Ytterligare fem studier har studerat andra symtom på psykiska besvär eller psykiska sjukdomar och syndrom som riskfaktor, men har hög risk för systematiska fel och inkluderas därför inte i den sammantagna bedömningen (28, 47, 61-63). I tabell 30a visas de studier som inkluderats i den sammantagna bedömningen och i tabell 30b visas de studier som exkluderats på grund av hög risk för systematiska fel. Kunskapsläget får betraktas som oklart för dessa exponeringar.

Tabell 30a. Samband mellan olika indikatorer på psykiska sjukdomar eller syndrom i tonåren och senare narkotikabruk eller narkotikarelaterade problem (artiklar som inkluderats i den narrativa analysen). För mer utförliga resultat se bilaga 3.

Tabell 30b. Studier som undersökt olika symtom på psykiska besvär eller psykiska sjukdomar och syndrom hos tonåringar och senare narkotikabruk eller narkotikarelaterade problem men som exkluderats från den narrativa analysen.