Den här tillsynsvägledningen om asylboenden utgör ett hjälpmedel för miljö- och hälsoskyddsnämnderna i deras tillsyn enligt miljöbalken (1998:808). Den kan också användas av Migrationsverket, leverantörer av boenden, fastighetsägare och andra intresserande. Vägledningen är i första hand avsedd att tillämpas för asylboenden där asylsökande bor under en längre tid, det vill säga i flera månader och upp till år.

Vägledningen tar upp relevant miljölagstiftning och inomhusmiljöfaktorer som till exempel städning, ventilation, buller, smittskydd och hygien. I vägledningen framgår exempel på vad som kan ingå i verksamhetsutövarens egenkontroll enligt miljöbalken och vad som kan kontrolleras vid tillsyn. I texten finns hänvisningar till Folkhälsomyndighetens allmänna råd inom relevanta områden.

Folkhälsomyndigheten är tillsynsvägledande myndighet i frågor som gäller hälsoskydd enligt miljöbalken, och har sedan tidigare gett vägledning i form av webbtexter om tillsyn av asylboenden. Denna vägledning ersätter de tidigare publicerade webbtexterna.

Projektledare på Folkhälsomyndigheten har varit utredare Lina Boström. I den slutliga handläggningen har den tillförordnade enhetschefen Karin Ljung Björklund medverkat.

Folkhälsomyndigheten

Britta Björkholm
Avdelningschef, avdelningen för smittskydd och hälsoskydd

Den här tillsynsvägledningen gäller tillämpningen av miljöbalkens regler om olägenhet för människors hälsa i asylboenden. Asylboenden är de bostäder för asylsökande som Migrationsverket erbjuder under tiden som deras asylärende utreds. Asylboende kallas även för anläggningsboende för asylsökande, flyktingförläggning, flyktingboende och migrationsboende.

Här kan du som är miljö- och hälsoskyddsinspektör och ska utföra tillsyn av asylboenden få information om vilka typer av boenden som finns, hur ansvarsfördelningen ser ut och vilka områden som bör inspekteras. Vägledningen riktar sig i första hand till inspektörer men kan även användas av dig som är fastighetsägare eller driver ett asylboende.

Den här vägledningen riktar sig mot och bör tillämpas för de boenden där asylsökande bor under en längre tid, det vill säga i flera månader och upp till år.

Vägledningen omfattar inte tillfällig vistelse i ankomstboenden som uppstår i en akut extraordinär situation, det vill säga evakueringsplatser, beredskapsplatser i form av enklare boendeformer i gymnastikhallar, lagerlokaler, tält etc. Den omfattar inte heller boenden för asylsökande på institution, exempelvis särskilt boende för vård, fängelse eller förvar, hem för ensamkommande barn, övriga lokaler för vård eller annat omhändertagande eller övriga tillfälliga boenden, det vill säga boende på hotell, campingar, vandrarhem, stugbyar med mera som inte är asylboenden.

För vägledning om akuta korttidsboenden som uppstått i en extra ordinär situation se Miljöbalkens regler om hälsoskydd i akuta korttidsboenden för flyktingar.

För mer information om boenden för ensamkommande barn se Folkhälsomyndighetens Tillsynsvägledning om lokaler för vård och omsorg.

Vägledning om tillfälliga boende, som inte är asylboenden, finns i Tillsynsvägledning om hälsoskydd i tillfälliga boenden.

Utsläpp och störningar från asylboenden som kan påverka människors hälsa och miljön i omgivningen, såsom avfall, luftföroreningar och buller utomhus regleras också i miljöbalken. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna har ansvar för tillsyn och Naturvårdsverket ger tillsynsvägledning i dessa frågor. Om asylboendet har en egen avloppsanläggning eller tillhör en mindre gemensamhetsanläggning ska denna vara dimensionerad för antalet boende. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna har ansvar för tillsyn och Havs- och vattenmyndigheten vägleder om enskilda avlopp.

• Vägledning och stöd (Naturvårdsverket.se)
• Små avloppsanläggningar (Havochvatten.se)

Asylboenden omfattas också av annan lagstiftning än miljöbalken som innebär att någon form av anmälan eller tillstånd krävs, och därmed att kommunen eller någon annan utövar tillsyn på verksamheten. Här följer några exempel på andra lagar och tillsynsmyndigheter:

• Lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter (LTLP) reglerar rökförbud i olika miljöer som allmänheten har tillträde till. Kommunen ansvarar för tillsyn av rökfria miljöer och Folkhälsomyndigheten ger tillsynsvägledning.
  Vägledning för tillsyn över rökfria miljöer
• Livsmedelslagstiftningen reglerar hanteringen av dricksvatten och mat. Många tillfälliga boenden såsom campingar och stugbyar kan ha egen brunn eller tillhöra en samfällighetsförening för vatten. Miljö- och hälsoskyddsnämnden ansvarar för tillsyn och Livsmedelverket ger tillsynsvägledning.
  Företagande, regler och kontroll (Livsmedelsverket.se)
• Strålskyddslagen (2018:396) reglerar vilka radonvärden som kan tillåtas. Miljö- och hälsoskyddsnämnden ansvarar för tillsyn och Strålsäkerhetsmyndigheten ger tillsynsvägledning.
  Strålsäkerhetsmyndigheten.se

Hantering av smitta och arbetet med att förebygga smittspridning omfattas av smittskyddslagen (2004:168) och miljöbalken. Smittskyddslagens regler finns för att skydda människor och för att hindra smitta mellan människor. Om smittan sprids via föremål, vatten eller lokaler, så kallad objektburen smitta, gäller miljöbalken. Sprids smitta via livsmedel gäller livsmedelslagstiftningen. Det är verksamheten som är ansvarig för att ta reda på vilken lagstiftning som är aktuell och vilka åtaganden det innebär.

Läs mer om det förebyggande arbetet med hygien och smitta i kapitlet "Hygien och att undvika smittspridning". Se även Socialstyrelsens handbok Hygien, smittskydd och miljöbalken – objektburen smitta. (Denna kommer inom en snar framtid att ersättas med en ny vägledning.)

Vägledning om smittspårning enligt miljöbalken finns i Folkhälsomyndighetens publikation Smittspårning och undanröjande av objektburen smitta – Vägledning enligt miljöbalken.

Migrationsverket har på statens uppdrag huvudansvaret för att ta emot asylsökande enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Ansvaret innebär att erbjuda boende för asylsökande som inte ordnar boende själv. Asylsökande kan välja att bo i Migrationsverkets asylboenden, även kallat anläggningsbostäder (ABO), eller i eget boende (EBO) under tiden som deras ärende utreds.

Migrationsverket erbjuder olika typer av asylboenden, i huvudsak dessa:

• Boende i lägenhet med självhushåll innebär att Migrationsverket hyr lägenheter som oftast ligger i ett vanligt bostadsområde. En lägenhet innehåller flera platser.
• Kollektivt boende av typ studentboende med möjlighet till eget självhushåll är hyrda anläggningar som drivs i egen regi av Migrationsverket.
• Vid behov upphandlar och hyr Migrationsverket tillfälliga boendeplatser av privata aktörer i hotellbyggnader, vandrarhem, stugbyar med mera. Sådana boenden är med eller utan självhushåll. De kallas också tillfälliga boenden.

I en lägenhet bor oftast flera personer och i normala fall bor upp till två personer per rum, vilket innebär att en trerumslägenhet kan rymma sex personer. I upphandlade boenden och kollektiva boenden är det normala att två till fyra personer delar på ett sovrum, beroende på yta. Övriga utrymmen såsom kök, hygienutrymmen och allrum är oftast gemensamma och delas av flera.

I de situationer där Migrationsverkets boenden inte räcker till kan Migrationsverket behöva "förtäta" befintliga boenden. Detta innebär att man tillåter fler personer per rum än vad man gör i normala fall.

• Mer om olika former av bostäder för asylsökande (Migrationsverket.se)
• Mer om anläggningsboenden (ABO) och eget boende EBO (Migrationsverket.se)

Hur länge man vistas i en viss miljö kan ha betydelse när det gäller risken för olägenhet för människors hälsa enligt miljöbalken. Det varierar hur länge en person vistas i ett asylboende och det beror både på asylprocessen och på tiden det tar att få en plats i en kommun, efter beslut om uppehållstillstånd. Det är dock inte ovanligt att personer bor i anläggningarna i flera månader och upp till flera år. När det gäller en bedömning enligt miljöbalken bör boendena därför inte betraktas som tillfälliga ur hälsoskyddssynpunkt. De kan därmed inte likställas med andra tillfälliga boenden såsom hotell, campingar och pensionat där människor oftast bor någon enstaka natt och upp till några veckor.

Asylboenden räknas som lokaler för allmänna ändamål och omfattas av miljöbalkens bestämmelser, men de är inte anmälningspliktiga verksamheter enligt miljöbalken. Miljö- och hälsoskyddsnämnden i kommunen eller motsvarande har ansvar för tillsyn enligt miljöbalken av dessa lokaler.

I miljöbalkens nionde kapitel finns särskilda bestämmelser om hälsoskydd som gäller för asylboenden. Olägenhet för människors hälsa är ett grundläggande begrepp i hälsoskyddstillsynen som definieras i 9 kap. 3 § miljöbalken. I miljöbalken anges att bostäder och lokaler för allmänna ändamål ska brukas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer och de ska också hållas fria från ohyra och andra skadedjur (9 kap. 9 §). Miljööverdomstolen har i en dom fastställt att asylboenden omfattas av 9 kap. 9 § miljöbalken, vilket innebär att asylboenden räknas som lokaler för allmänna ändamål och kommunen har rätt att bedriva tillsyn och ställa krav på egenkontroll.

Mer information om miljöbalken och hälsoskyddsreglerna

Verksamhetsutövaren är ansvarig för att verksamheten och inomhusmiljön i lokalerna där verksamheten bedrivs är så bra att de boendes hälsa inte påverkas negativt. Det är verksamhetsutövarens ansvar att känna till miljöbalken och tillhörande författningar som berör verksamheten, men även andra lagar som berör verksamheten, till exempel strålskyddslagen, smittskyddslagen och livsmedelslagen. Miljöbalken ställer krav på att en verksamhetsutövare ska ha egenkontroll vilket innebär att verksamhetsutövaren ska ha rutiner för att identifiera, upptäcka, förebygga och åtgärda brister i sin verksamhet. Läs mer om egenkontroll i kapitlet Egenkontroll i asylboenden.

Miljöbalken innehåller ingen klar definition av begreppet verksamhetsutövare, men enligt rättspraxis är verksamhetsutövaren den som har de faktiska och rättsliga möjligheterna att vidta en åtgärd. I Naturvårdsverkets handbok Operativ tillsyn definieras verksamhetsutövare som de juridiska företag, organisationer etc. eller fysiska personer som ansvarar för en verksamhet eller del av en sådan.

Operativ tillsyn Handbok 2001:4 (naturvardsverket.se)

När det gäller Migrationsverkets asylboenden finns flera potentiella aktörer som kan ses som verksamhetsutövare. Huvudsakliga verksamhetsutövare är:

• Migrationsverket
• fastighetsägare
• de som driver boenden (leverantörer).

Migrationsverket är verksamhetsutövare för verksamheten flyktingmottagning. Därmed ska Migrationsverket se till att de bostäder som används åt asylsökande är i sådant skick och brukas så att de människor som bor där inte utsätts för hälsorisker. Fastighetsägare och leverantörer av boenden för asylsökande är också verksamhetsutövare genom att de äger och driver boendena som Migrationsverket nyttjar. Även dessa har ett ansvar att hindra och undanröja olägenheter för människors hälsa.

Alla tre ovanstående aktörer har också ansvar för att bedriva egenkontroll. Av verksamheternas respektive egenkontroll bör det framgå vilken aktör som ansvarar för vad.

Kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder har ansvaret för tillsynen enligt miljöbalken. Det är miljö- och hälsoskyddsnämnden som i sin tillsyn ska kontrollera att miljöbalkens regler för inomhusmiljö följs. I tillsynsansvaret ingår att avsätta tillräckliga resurser och att ha personal med tillräcklig kompetens för att arbetet ska kunna utföras. Miljö- och hälsoskyddsnämnden ska även varje år planera sitt tillsynsarbete utifrån ett tillsynsbehov. Arbetet ska regelbundet följas upp och utvärderas. Tillsynen kan utövas genom att miljö- och hälsoskyddskontoret gör inspektioner, ger information och råd. Genom sitt ansvar för tillsyn är det miljö- och hälsoskyddsinspektörerna som bedömer om det finns brister i en verksamhet, följer upp samt ställer krav på att bristerna åtgärdas. Det kan göras i form av förelägganden, förbud att driva verksamhet och åtalsanmälan.

Asylboenden är ingen anmälningspliktig verksamhet enligt miljöbalken. Ett boende kan därför öppnas utan en föregående anmälan till miljö- och hälsoskyddsnämnden. Ett välfungerade kontaktnät mellan olika nämnder och förvaltningar inom kommunen är därför värdefullt för att på ett tidigt stadium i planeringen av nya asylboenden få med miljöbalkens krav.

Vid alla asylboenden är genomströmningen av människor stor och boendetätheten ofta hög med många personer som delar kök och hygienutrymmen. Detta ställer stora krav på bland annat ventilation, underhåll, materialval, städning och hygien. Risken för olägenhet till följd av partiklar eller ämnen i luften ökar om städningen eller ventilationen är bristfällig. Dessutom ökar risken för spridning av smittsamma sjukdomar om det finns brister i städning, underhåll och tvätt av sänglakan eller om det inte finns möjlighet att tvätta händerna vid toaletterna. En hög boendetäthet och bristande städning i kombination med hög temperatur och hög luftfuktighet ökar även risken för angrepp av skadedjur. Vidare gör bristfällig ventilation i kombination med frekvent nyttjande av kök och våtutrymmen att risken för fukt och mikroorganismer ökar.

De boende kan ha svårt att välja ett annat boende och svårt att hävda sina intressen. Detta gör sammantaget att asylboenden bör prioriteras vid tillsyn. Områden som är särskilt viktiga att kontrollera vid inspektion är:

• ventilation
• städning och rengöring
• hygien och hygienutrymmen
• materialval och underhåll
• fukt och mikroorganismer
• skadedjur.

Tillsynsbesök på asylboenden bör som regel förbokas. Inför ett tillsynsbesök är det bra att ha tillgång till ritningar över lokalerna. Ritningen bör visa antal rum och yta i kvadratmeter, gemensamhetsutrymmen, antal toaletter, antal duschar, köksutrymmen och de luftflöden som finns i respektive rum och utrymme. Det bör också finnas uppgifter om antal personer som vistas i respektive rum.

Vid tillsynsbesök bör de som är ansvariga för verksamheten vara med samt även vaktmästare eller liknande eftersom det oftast är de som kan svara på frågor och har möjlighet att utföra åtgärder i byggnader.

Det är viktigt att visa de boende respekt och hänsyn vid en inspektion. Som inspektör behöver man förklara för de boende varför inspektionen görs och på vilket sätt inomhusmiljön kan förbättras. Inspektören kan fråga personal på plats vilka rum som är lämpliga att inspektera. De känner oftast till de boende och vet vilka normer och regler som kan finnas. Som inspektör behöver man också beakta att de asylsökande, på grund av sin situation, kan ha svårt att påtala brister i boendet.

Vid inspektion av lokalerna kan man kontrollera följande:

• Ventilationen i sovrum, duschrum, kök och andra gemensamma lokaler. Unken eller främmande lukt kan indikera att ventilationen inte har tillräcklig kapacitet eller är felkonstruerad. Svartmögel i kök och duschar kan också tyda på att ventilationen inte har tillräcklig kapacitet.
• Städning och rengöring i kök, duschrum, toaletter och andra gemensamma lokaler. Om städning utförs av de boende behöver även denna städning kontrolleras. Tecken på bristfällig städning är dammskikt på golv och ytor som bör städas dagligen, damm bakom dörrar och under möbler, fläckar, ingrodd smuts, fett på ytor, smutsiga filter i köksfläktar, dålig lukt på toaletter.
• Underhållet i sovrum, hygienutrymmen, kök och andra gemensamma utrymmen. Finns slitage av ytskikt, inredning och utrustning som kan försvåra städning och rengöring? Spruckna golvmattor, sprucket eller löst sittande kakel och trasig väggbeklädnad tyder på eftersatt underhåll av hygienutrymmen. Slitna och spruckna bänkskivor, kakel och golv samt sliten köksutrustning tyder på att underhållet är eftersatt i köket.
• Om det finns fukt- och mögelskador i duschutrymmen, kök och andra utrymmen.
• Om det finns möjlighet att upprätthålla en bra hygienisk standard. Finns tillräckligt många toaletter och duschar? Finns flytande tvål och pappershanddukar på gemensamma toaletter? Finns flytande tvål och pappershanddukar vid diskhoar och eventuella handfat, för att underlätta handtvätt i gemensamma kök i kollektiva boenden?
• Om temperaturen är tillfredsställande.
• Om skadedjur förekommer.

Vid tillsyn av egenkontroll, så kallad systemtillsyn, går inspektören igenom verksamhetens rutiner i egenkontrollprogrammet samt tillhörande dokumentation. Det underlättar om det finns en dokumenterad egenkontroll även om det inte är ett krav enligt förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll eftersom asylboenden inte omfattas av den. Det är viktigt att kontrollera att rutinerna inte enbart finns på pappret utan även följs i verkligheten. Exempel på rutiner som kan kontrolleras är städning och rengöring, drift och underhåll av ventilation, buller, hygien och smitta och rutiner för att ta emot och hantera klagomål.

Läs mer om egenkontroll i kapitlet Egenkontroll i asylboenden.

Miljöbalken ställer krav på att en verksamhetsutövare ska ha egenkontroll och åtgärda brister i sin verksamhet. Om en verksamhetsutövare inte självmant åtgärdar bristerna i sin verksamhet kan miljö- och hälsoskyddsnämnden ställa krav på verksamhetsutövaren att åtgärda bristerna genom ett föreläggande. Migrationsverket, fastighetsägaren eller den som driver ett boende kan föreläggas om en åtgärd, beroende på vad åtgärden gäller och vem som har faktisk och rättslig möjlighet att åtgärda bristen.

Asylboenden omfattas av miljöbalkens regler om egenkontroll. Egenkontroll är ett förebyggande arbete där verksamhetsutövaren fortlöpande ska planera och kontrollera sin verksamhet för att motverka och förebygga hälsoproblem eller skador på miljön. Egenkontroll ska vara ett ständigt pågående arbete som ska planeras, genomföras, följas upp och kontinuerligt förbättras.

Miljöbalkens bestämmelser om egenkontroll finns i 26 kap. 19 § miljöbalken, och tillsammans med de allmänna hänsynsreglerna utgör de grunden för verksamhetsutövarens egenkontroll. Asylboenden omfattas inte av krav på dokumenterad egenkontroll enligt förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll. Tillsynsmyndigheten har ändå enligt 26 kap. 19 § miljöbalken rätt att begära att verksamhetsutövaren tar fram ett skriftligt egenkontrollprogram.

Ansvaret för egenkontrollen kan vara delat mellan Migrationsverket och fastighetsägaren och/eller leverantören av ett boende. I egenkontrollen bör det framgå vem som är ansvarig för vad när det gäller de åtgärder som behöver utföras.

Asylboenden har ofta en hög genomströmning av människor, och många personer bor på en liten yta och delar gemensamma utrymmen. Detta medför ett avsevärt slitage på lokaler och utrustning, och det är därför önskvärt med ett underhållsschema. För att kunna upptäcka och åtgärda brister i tid krävs att verksamhetsutövaren (Migrationsverket, fastighetsägaren eller den som driver ett asylboende) gör regelbundna kontroller och att det finns fungerande rutiner för att fånga upp klagomål från de boende.

Det är viktigt att de boende får information om skötsel av utrustning på olika språk så att de kan ta del av den. Det är särskilt viktigt med information om hur olika installationer fungerar, exempelvis ventilation, samt med skötselrutiner för utrustning såsom tvättmaskiner och torktumlare. Det kan även vara bra att rent praktiskt visa hur olika saker fungerar.

Egenkontrollen för ett asylboende bör innehålla rutiner för faktorer som berör inomhusmiljön som till exempel ventilation, städning, rengöring, hygien, legionella, temperatur, radon och buller. Egenkontrollen bör mer specifikt innehålla:

• uppgifter om det organisatoriska ansvaret för drift och underhåll av fastigheten, till exempel ventilation, VVS-installationer och städning
• rutiner för drift och underhåll av ventilationen, till exempel byte av luftfilter och rengöring av ventilationskanaler och don
• rutiner för att följa upp hur de boende upplever luftkvaliteten och ljudnivån i lokalerna
• anvisningar om hur många personer som kan vistas i olika rum och lokaler, baserat på aktuella flöden i lokalerna och gällande riktvärden
• uppgifter om städningens omfattning, till exempel daglig städning, månatlig städning, storstädning inklusive höghöjdstädning (städning av ytor på hög höjd exempelvis armatur)
• information om vad som ska städas samt vilka städmetoder och -kemikalier som ska användas och var
• rutiner för hur städresultat ska följas upp
• rutiner för underhåll av ytskikt såsom golv och väggar i sovrum, gemensamhetsutrymmen, duschutrymmen och köksutrymmen (underhållsschema)
• rutiner för underhåll av VVS-installationer och rutiner för kontroll av vattentemperatur (för att motverka legionella)
• rutiner för kontroll av inomhustemperatur
• rutiner för kontroll av skadedjur och uppgifter om vem som gör vad vid förekomst av skadedjur
• rutiner vid utbrott av smitta, kontaktuppgifter till smittskyddsläkare och miljö- och hälsoskyddskontor
• rutiner för att fånga upp och hantera klagomål från boende
• rutiner för att informera de boende om till exempel skötsel av utrustning, på olika språk.

Boendetätheten, det vill säga antalet personer per kvadratmeter, är ofta hög i asylboenden, och det är en faktor som kan öka risken för ohälsa. Många personer på en liten yta medför bland annat ökad risk för spridning av infektionssjukdomar. En hög boendetäthet kan också medföra problem med dålig luftkvalitet, fukt och mögel samt stort slitage. Det kan också bli svårare att utföra städning vilket kan leda till problem för de som har astma och allergi.

Folkhälsomyndigheten har inga regler för boendetäthet som anger antal kvadratmeter per person eller liknande. Därför får miljö- och hälsoskyddsnämnden i varje enskilt fall bedöma om asylboendets lokaler och utformning, i förhållande till antalet personer, kan vara en olägenhet för människors hälsa. Direkt begränsande faktorer är dock kapaciteten på ventilationen och antalet toaletter och hygienutrymmen. När många personer vistas på en liten yta ställs även stora krav på verksamheten vad gäller städning, städbarhet, materialval och underhåll.

Någonstans går en gräns för hur många personer som rimligen kan bo i ett asylboende och det måste finnas tillräckliga utrymmen för att täcka behoven av sömn, ro och vila, matlagning och hygien, samt studiero för de som går i skola. När ett boende förtätas, med fler boende per kvadratmeter, blir det extra viktigt med fungerande rutiner för städning och underhåll. Städningen kan också behöva ske oftare än vid normal beläggning.

Lägenheter i ordinarie bostadsområden är byggda och anpassade för ett visst antal personer. Om de boende är fler än vad lägenheten är anpassad för kan problem med för låg luftomsättning, fukt och mögel uppkomma. Till exempel är inte alltid en trerumslägenhet anpassad för att hysa sex vuxna personer, särskilt vad gäller ventilationen. Det är alltid verksamhetsutövarens ansvar att se till att miljöbalkens krav uppfylls, och det är verksamhetsutövaren som ska lösa eventuella problem. En lösning kan vara att anpassa ventilationen med mera efter det antal personer som bor i lägenheten, och en annan är att i stället begränsa antalet personer.

Migrationsverket kan ha egna regler och krav gäller boendetäthet, till exempel antal kvadratmeter per person och antal personer som får dela rum. För mer information, kontakta Migrationsverket.

Buller i bostäder kommer ofta från installationer såsom fläktar, hissar och tvättmaskiner men även från trafik och grannar. I asylboenden gäller samma regler för buller som i andra bostäder.

Ett exempel på buller som kan förekomma i ett asylboende är buller från ventilationsaggregat eftersom det kan bli nödvändigt att forcera fläktar för att öka frånluftsflödet i kök och hygienutrymmen. Vid forcerad ventilation kan problem med buller uppstå.

För att undvika att boende blir störda av sina grannar bör det finnas regler för spelning av musik och regler för när det i övrigt ska vara tyst i boendet. Rutiner för kontroll och åtgärd av bullerproblem bör ingå i verksamhetens egenkontroll.

Folkhälsomyndigheten vägleder i allmänna råd om buller inomhus och i tre e-publikationer:

• Folkhälsomyndighetens allmänna råd om buller inomhus FoHMFS 2014:13
• Vägledning om buller inomhus och höga ljudnivåer
• Om ljud och buller
• Hälsoeffekter av buller och höga ljudnivåer

Mer information om buller från Folkhälsomyndigheten

Fuktskador och mögeltillväxt i bostäder och lokaler är en olägenhet för människors hälsa enligt miljöbalken, och det är viktigt att problemen åtgärdas så fort som möjligt. Fuktskador kan bero på läckage från tak och fönster, vattenledningar, avloppsstammar och toaletter eller på att duschar med mera används på fel sätt.

Folkhälsomyndigheten vägleder i allmänna råd om fukt och mikroorganismer och en kompletterande vägledning om fuktproblem i byggnader:

• Folkhälsomyndighetens allmänna råd (FoHMFS 2014:14) om fukt och mikroorganismer
• Kompletterande vägledning om fuktproblem i byggnader

Verksamhetens egenkontroll bör inkludera rutiner för att kontrollera och åtgärda fukt- och mögelproblem. Det är också viktigt att det finns rutiner för kommunikation mellan verksamhetsutövaren och fastighetsägaren samt rutiner för felanmälan och klagomål.

I asylboenden är belastningen hög på dusch- och köksutrymmen. Ventilationen har ofta begränsad kapacitet, vilket gör att fuktnivåerna kan bli så höga att tillväxt av mögel och mikroorganismer blir ett problem. Det är viktigt att utrymmen som används mycket är anpassade efter belastningen, det vill säga har tåliga ytskikt, fuktspärrar och tillräcklig ventilation. I duschrum med enstaka duschar utan vädringsfönster bör grundventilationen, enligt Boverkets tidigare byggregler, vara minst 15 liter per sekund. I dagens byggregler är denna skrivning borttagen, men det kan ändå vara ett lämpligt värde att utgå ifrån för att minska risken för fukt och tillväxt av mikroorganismer. I duschutrymmen bör det dessutom finnas möjlighet att forcera ventilationen eller förstärka frånluftsflödet med extra frånluftsfläktar. I duschutrymmen med flera duschar bör frånluftsflödena ökas ytterligare för att undvika problem med fuktskador, och även här bör det finnas möjlighet att forcera flöden. I köksutrymmen bör det finnas köksfläktar med varierbart flöde.

Det är också bra om det finns regler för skötsel av lokaler och utrustning, till exempel att den som duschat rakar rent golvet från vatten för att minska avdunstningen av fukt till luft. Ett annat exempel är att den som lagar mat höjer frånluftflödet.

Läs mer om ventilation och luftkvalitet i kapitlet Ventilation.

För boenden i äldre fastigheter saknas ofta fuktspärrar i duschutrymmen och toaletter. På grund av hög belastning och felaktig eller ovarsam användning kan fukthalten i väggar som består av kakel och murbruk vara så hög att väggarna vittrar sönder. Mögel och mikroorganismer kan också växa till och bli en olägenhet för människors hälsa. Alla typer av fukt- och mögelskador bör åtgärdas snarast, och allt skadat material måste tas bort och ersättas med nytt. Även gamla upptorkade fuktskador kan vara en olägenhet för människors hälsa eftersom det kan finnas stora mängder upptorkat mögel och sporer från mögel. Kommer detta ut i inomhusluften kan det orsaka ohälsa. Dessa fuktskador kan inte hittas med fuktmätare men en fuktkonsult kan utifrån byggnadens konstruktion leta efter troliga platser för gamla fuktskador. Företag som är certifierade att utföra arbeten i våtrum bör anlitas.

Vid en fuktskada är det viktigaste att hitta skadan, täta läckaget och byta ut rötskadat material. Efter utförd åtgärd är det viktigt att det finns rutiner för att kontrollera om åtgärderna fick önskat resultat. Oftast är det inte nödvändigt att mäta spårgaser eller kemikaliska markörer eller att fastställa mögeltyp.

För att kunna upprätthålla en god hygien och minska risker för smittspridning krävs tillräckligt med hygienutrymmen i godtagbara skick samt möjligheter till en god hygien i övrigt.

Förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (1998:889) anger att det ska finnas tillräckligt med toaletter i eller i anslutning till byggnader där människor vistas en stor del av dygnet. Vidare står det att en bostad ska ge möjlighet att upprätthålla en god personlig hygien, med tillgång till vatten i tillräcklig mängd.

Med utgångspunkt i Boverkets byggregler, Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd för arbetsplatser och två olika branschstandarder har Folkhälsomyndigheten bedömt att:

• antalet toaletter bör vara minst 1 toalett per 5–10 personer
• antalet duschar bör vara minst 1 dusch per 10–15 personer.

Antalet toaletter och duschar måste dock anpassas efter verksamheten och situationen, till exempel om det finns många barn på boendet eller om många behöver använda hygienutrymmena samtidigt. Det innebär att antalet personer per toalett och dusch kan behöva variera och vara såväl högre som lägre. Alla boende måste också ha möjlighet att göra morgon- och kvällstoalett utan en orimligt lång väntetid. För att minska kötiderna bör dusch och toalett vara åtskilda.

Hygienutrymmena i ett asylboende måste klara den belastning i form av slitage och fukt som antalet boende innebär utan att det blir problem med fukt och mikroorganismer.

För att minska risken att sprida smitta bör det på gemensamma toaletter finnas toalettpapper, rinnande kallt och varmt vatten, flytande tvål och möjlighet att torka händerna på engångshanddukar eller liknande. Det är också bra om det finns anslag om handhygien på toaletterna. Sjuka personer bör också ha möjlighet att få en egen toalett, till exempel vid utbrott av magsjuka. Smittspridning till följd av dåligt städade toaletter räknas som en olägenhet enligt miljöbalken. Det är också en olägenhet om de boende inte kan uträtta sina behov när de behöver på grund av att det finns för få toaletter.

Migrationsverket har egna krav på antal toaletter och duschar i asylboenden. För att veta vad som gäller i ett enskilt asylboende kontakta Migrationsverket.

Om det på asylboendet finns gemensamma skötbord för blöjbyten bör dessa vara placerade i ett hygienutrymme med närhet till rinnande varmt och kallt vatten. Skötdynan behöver vara avtorkningsbar och tåla desinfektionsmedel. Vid skötbordet bör finnas lämpligt desinfektionsmedel, engångsunderlägg, hink med lock samt information till de boende om hur de ska rengöra och desinficera skötdynan.

Risken att legionella växer till i vattensystemet ökar om det är låg omsättning i vattenledningarna och varmvattentemperaturen är mellan 20 och 45 °C. Därför bör temperaturen inte understiga 50 °C i någon del av installationen i ett asylboende. Om boendet har en varmvattenberedare bör temperaturen i denna inte understiga 60 °C. Varmvattenberedarens volym och kapacitet behöver också vara anpassad till antalet boende, så att vattnet hinner värmas upp tillräckligt innan det används, utan risk för tillväxt av legionella.

Kallvattenledningar som går i närheten av varmvattenledningar eller i varma utrymmen bör vara isolerade så att kallvattnet inte värms upp till en temperatur som innebär risk för tillväxt av legionella.

Kontroll och skötsel av anläggningens vattensystem bör ingå i verksamhetens egenkontroll.

För mer vägledning och information, se

• Folkhälsomyndighetens information om legionella
• Folkhälsomyndighetens kunskapssammanställning Legionella i miljön – hantering av smittrisker
• Boverkets information, regler och vägledning om legionella (Boverket.se)

Skadedjur såsom vägglöss och kackerlackor kan förekomma i asylboenden, till exempel genom att de följer med i bagaget hos de som kommer till boendet. En hög boendetäthet, hög omsättning på boende och bristande städning ökar risken för att skadedjur ska bli ett problem. Rutiner för kontroll och åtgärd av skadedjur bör ingå i verksamhetens egenkontroll.

Miljöbalken anger att bostäder och lokaler för allmänna ändamål ska vara fria från skadedjur. Verksamhetsutövaren (Migrationsverket, fastighetsägaren eller den som driver ett boende) är ansvarig för att bekämpa skadedjur tills de försvunnit. Det är vanligt att verksamhetsutövare har ett avtal med en skadedjursfirma. Det skadedjursavtal som en verksamhetsutövare eventuellt har med en skadedjursfirma innebär inte att verksamhetsutövaren har delegerat bort sitt ansvar enligt miljöbalken. Ett avtal täcker normalt sett inte de krav på förebyggande åtgärder, uppföljningar och kontroller som finns enligt miljöbalken.

En förebyggande åtgärd är att inte förvara bagage under sängar, för att underlätta städning och kontroll av skadedjur. Det är därför viktigt att det finns tillräckligt med förvaringsutrymmen, exempelvis garderober. Övriga förebyggande åtgärder kan med fördel diskuteras med företag som arbetar med skadedjurssanering.

Mer information om skadedjur hos Folkhälsomyndigheten

Städning och tvätt är viktigt för att upprätthålla en god hygien. Damm kan innehålla många olika ämnen som kan påverka människors hälsa negativt, men regelbunden städning tar bort föroreningar och smittämnen från inomhusmiljön och minskar risken för besvär av astma och allergi. Rutiner för städning, rengöring och tvätt bör ingå i verksamhetens egenkontroll.

I många asylboenden är slitaget påtagligt till följd av hög genomströmning och många människor på liten yta. För att underlätta städningen bör golv och andra ytskikt vara av material som är slitstarka och lättstädade. Heltäckningsmattor och andra textila mattor bör undvikas. Ju färre saker, stolar och bord med mera som finns i en lokal, desto enklare och effektivare blir städningen. Ett övermöblerat rum gör att det blir svårstädat. Det är därför viktigt med bra förvaringsutrymmen för att få undan kläder och personliga ägodelar från golvet.

Gemensamhetsutrymmen såsom kök och allrum bör städas minst dagligen eller efter behov. Hygienutrymmen bör städas en eller flera gånger varje dag beroende på belastningen. Storstädning, inklusive höghöjdstädning, av gemensamhetsutrymmen bör ske minst en gång per år men helst flera gånger. Lägenheter och sovrum i tillfälliga boenden eller kollektiva boenden städas av de boende själva. Om detta inte fungerar ska Migrationsverket, fastighetsägaren eller den som driver ett boende se till att utrymmena hålls tillräckligt rena. Det är viktigt att det finns rutiner för regelbundna kontroller och att den städning som utförs är tillräcklig.

Funktionell städutrustning bör finnas till både personal och boende, och om de boende ska städa själva behövs också tydliga instruktioner. För att städningen ska ge ett bra resultat behövs lämpliga metoder och ren städutrustning. Våta städmetoder med rengöringsmedel bör framför allt användas i hygienutrymmen. I övrigt bör våta metoder undvikas; till exempel är linoleumgolv känsliga för vatten och bör torrmoppas med en syntetisk mopp. En lätt fuktad mopp kan dock användas för att ta bort fläckar på golvet. Städutrustning bör förvaras i ett frånluftsventilerat utrymme.

Verksamhetsutövaren (Migrationsverket eller den som driver ett boende) tillhandahåller täcke, kudde, sänglakan och handdukar till de boende och ansvarar för att bäddutrustning och handdukar är rena vid inflyttning. De boende ansvarar själva för tvätten under tiden de vistas i asylboendet. Tvätt- och torkmöjligheter för boende bör finnas i tillräcklig utsträckning och inom lämpligt avstånd.

Bäddutrustning, linne, handdukar och textil städutrustning bör helst tvättas i temperaturer över 70 °C, för att minska risken för smittspridning. Detta kan uppnås om tvätten skickas till ett tvätteri. Används hushållstvättmaskiner bör tvätten tvättas i lägst 60 °C med direkt efterföljande torktumling.

Migrationsverket kan ha egna krav gällande tvätt- och torkmöjligheter. För mer information, kontakta Migrationsverket.

Lästips: Vårdhandboken.se

För låg och för hög temperatur eller drag i en bostad kan utgöra en olägenhet för människors hälsa. Rutiner för kontroll och åtgärd av temperaturen bör ingå i verksamhetens egenkontroll.

Temperaturen inomhus behöver vara minst 20 °C mätt med vanlig temperaturgivare, eller minst 18 °C vid mätning av operativ temperatur. För känsliga grupper gäller att det minst bör vara två grader högre temperatur. När det gäller höga temperaturer bör temperaturen vara som högst 24 °C (26 °C under sommaren). Kortvarigt får temperaturen vara 26 °C (28 °C under sommaren). I egenkontrollen bör verksamheten ha med rutiner för att förebygga höga temperaturer, bland annat genom att kunna avskärma fönstren från solinstrålning.

Anordningar för uppvärmning behöver anpassas till typen av boende. Vissa boenden, såsom campingstugor, kanske enbart används sommartid och de behöver då kunna värmas vid kallt och fuktigt väder.

Folkhälsomyndigheten ger vägledning i allmänna råd om temperatur inomhus och ger också mer utförlig information i handboken Temperatur inomhus.

• Folkhälsomyndighetens allmänna råd (FoHMFS 2014:17) om temperatur inomhus
• Handbok: Temperatur inomhus
• Mer information om temperatur inomhus hos Folkhälsomyndigheten

• Folkhälsomyndighetens information om värmeböljor
• Värmeböljor (Boverket.se)

I asylboenden med självhushåll, till exempel kollektiva boenden eller lägenheter, får de boende laga sin egen mat i gemensamma kök. I andra boenden förekommer att samtliga måltider ingår och serveras i en matsal. De anläggningar som serverar mat ska följa de lagar som finns om livsmedel och omfattas av miljö- och hälsoskyddsnämndens livsmedelskontroll.

Boende i självhushåll behöver tillgång till kök som håller en rimlig standard med tåliga ytskikt, godtagbar utrustning och tillräcklig kapacitet på ventilationen. Det är också viktigt att det finns förutsättningar till en god hygien. Frekvent användning av kök ger stort slitage på både inredning och utrustning. För att upprätthålla en god hygien behöver ytor där mat bereds vara släta och lätta att rengöra. Skadade ytor och sliten utrustning utgör grogrunder för mikroorganismer. I gemensamma kök i kollektiva boenden bör det finnas flytande tvål och pappershanddukar vid diskhoar och eventuella handfat så att de boende kan tvätta händerna innan de lagar mat. Det bör också finnas anslag om handhygien.

Verksamhetsutövarens egenkontroll bör omfatta att underhålla och rengöra köken samt kontrollera filter i köksfläktar.

Vid matlagning bildas stora mängder vattenånga och det är viktigt att köksfläktarna har tillräcklig kapacitet att vädra bort matos och fukt, för annars finns risk för fuktskador och mikrobiell tillväxt. För att köksfläktarna ska fungera krävs också att filtren sitter på plats och inte är igengrodda av smuts.

Vad gäller kökens kapacitet bör det finnas en rimlig möjlighet för alla boende att laga frukost, lunch och middag i den mån de behöver. Vid en inspektion kan det vara bra att fråga de boende hur de tycker att det fungerar i köken. Kan de laga sin mat när de behöver eller uppstår ofta långa köer? Migrationsverket kan ha egna regler gällande köksutrustning och kapacitet. För mer information kontakta Migrationsverket.

• Lagar om livsmedel (Livsmedelsverket.se)
• Livsmedelskontroll (Livsmedelsverket.se)

Ventilationen är en viktig faktor för att inomhusluften ska vara bra, och den begränsar hur många personer som kan vistas i en lokal eller ett rum.

I asylboenden är det ofta brist på utrymme och boendetätheten är hög, vilket gör att kraven på ventilation är höga. I vanliga bostäder är Folkhälsomyndighetens riktvärden för luftomsättning 0,5 rumsvolymer per timme och uteluftflödet 0,35 liter per kvadratmeter och sekund.

I asylboenden vistas ofta fler personer per ytenhet än i bostäder, och därför bör i stället det personanpassade riktvärdet 4 liter per sekund och person användas. Om fler personer placeras i ett rum eller lokal bör uteluftsflödet anpassas efter detta. Därför krävs oftast mekanisk ventilation, för med självdragsventilation är det oftast inte möjligt att uppnå de tilluftflöden som behövs.

I gemensamma utrymmen eller samlingslokaler där persontätheten kan vara extra hög gäller riktvärdet 7 liter per sekund och person + 0,35 liter per sekund och kvadratmeter. Rutiner för kontroll av ventilationen bör ingå i verksamhetens egenkontroll.

Folkhälsomyndighetens allmänna råd (FoHMFS 2014:18) om ventilation inomhus

Mer information om ventilation hos Folkhälsomyndigheten

ABO – anläggningsboende för asylsökande

EBO – eget boende för asylsökande

VVS – värme, ventilation och sanitet