Harpest – sjukdomsstatistik
Sjukdomsstatistik över harpest (tularemi). Statistiken sammanställs i en årsrapport, samt per län/region, utifrån ålder, kön, fall per vecka, trend och smittland.
Statistiken grundar sig på den region där första anmälan av sjukdomen rapporteras och där första fallet skapas. Variabeln som används är statistikgrundande smittskyddsenhet.
Harpest är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom, och positiva provsvar anmäls från laboratorier till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten.
Sjukdomsinformation
Något gick fel
Statistiken går för tillfället inte att nå. Försök igen om en stund.
2024
2023
2022
2021
2020
2019
2018
2017
2016
2015
2013
2012
2011
2010
2009
2008
2007
2006
2005
2004
2003
2002
2001
2000
1999
Harpest 2013
Harpest är en bakterieorsakad zoonos som finns över hela norra halvklotet, framför allt i Nordamerika och de norra delarna av Europa och Asien. Majoriteten av de svenska harpestfallen sker genom myggbett, men också genom direktkontakt med infekterade djur, inandning av förorenat damm eller intag av smittat vatten. Sjukdomsbilden varierar beroende på smittväg, men generella symtom är hög feber, frossa samt muskel- och huvudvärk. Om smittan skett via huden, till exempel via insektsbett, bildas ofta ett svårläkt sår på bettstället och närliggande lymfkörtlar svullnar upp. Harpest har rapporterats i Sverige sedan 1931. Antalet fall har varierat kraftigt, från inga fall alls vissa år till 2 700 fall under toppåret 1967. Länge drabbades människor bara inom ett relativt begränsat område i Norrland, men under de senaste 15 åren har förekomsten av infektionen spridit sig söderut. Det senaste decenniet har några 100-tal fall anmälts varje år, samtidigt har åren med hög förekomst av fall infallit allt oftare.
Utfall och trend
Under 2013 anmäldes 114 fall (figur 1). Vilket är en kraftig minskning av antalet fall jämfört med året innan då 590 fall rapporterades. Antalet fall 2013 är det lägsta antalet sedan 2001.
Figur 1. Antal fall av harpest mellan 1997-2013.
Ålder och kön
2013 rapporterades det, liksom tidigare, större andel män (61 %) än kvinnor. Den senaste 10-årsperioden bestod 59 % av fallen av män. Majoriteten av fallen var i åldern 40-69 år, vilket det historiskt brukar vara.
Smittvägar
För 45 procent av anmälningar 2013 hade ingen trolig smittväg angivits. Utav alla rapporterade fall angav 37 personer (32 %) att de smittats via insektsbett. Denna smittväg är nog också den troligaste förflertalet av de fall där smittväg inte specificerats i anmälan. För 9 fall (8 %) angavs kontakt med djur ha orsakat smittan och 8 personer (7 %) infekterades troligen av förorenat vatten. Två personer (0,02 %) bedömdes enligt anmälningarna ha smittats inom sin yrkesutövning.