Denna vägledning har tagits fram för att ge stöd vid genomförande av det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. Den innehåller beskrivning av allmänna principer vid vaccination samt anvisningar om hur vaccination av barn och ungdomar som inte har följt vaccinationsprogrammet kan planeras. Vägledningen ger också stöd vad gäller vaccination mot hepatit B och tuberkulos.

Vägledningen vänder sig främst till personer verksamma inom barnhälsovård, elevhälsa och primärvård.

Vägledningen har tagits fram av Enheten för vaccinationsprogram.

Detta är den femte reviderade utgåvan av vägledningen och ersätter den som gavs ut 2020 med artikelnummer 20115.

Folkhälsomyndigheten

Sören Andersson

Enhetschef, Enheten för vaccinationsprogram

Genom det allmänna vaccinationsprogrammet för barn erbjuds barn skydd mot elva sjukdomar. Regeringen fattar beslut om vilka sjukdomar som ska omfattas av nationella vaccinationsprogram, medan regioner och kommuner ansvarar för att kostnadsfritt erbjuda målgrupperna de vaccinationer som ingår i programmen. Folkhälsomyndigheten har rätt att föreskriva om ålder för vaccination, antal doser, intervall mellan doserna och ytterligare villkor.

Enligt Folkhälsomyndighetens föreskrifter om vaccination av barn i enlighet med det allmänna vaccinationsprogrammet för barn (HSLF-FS 2016:51, ändringsföreskrifter HSLF-FS 2019:17 och HSLF-FS 2020:25) ska vaccination erbjudas enligt nedanstående schema (Tabell 1 a och 1 b). Barn som inte har vaccinerats enligt schemat ska erbjudas kompletterande vaccination upp till 18 års ålder. I föreskrifterna anges vilka begränsningar som gäller vid vaccination enligt schemat och vid kompletterande vaccinationer.

Beräkningen av ålder för vaccination i spädbarnsålder ska utgå från barnets födelsedatum, även om barnet är för tidigt fött. I elevhälsan ska vaccination erbjudas i de angivna årskurserna.

Tabell 1 a. Schema för vaccinationer inom barnhälsovården.

(a) Gäller då man använder ett vaccin som ska ges i tre doser.

Tabell 1 b. Schema för vaccinationer inom elevhälsan.

Folkhälsomyndighetens föreskrifter om vaccination av barn i enlighet med det allmänna vaccinationsprogrammet för barn HSLF-FS 2016:51

Enligt smittskyddslagen (2004:168) är det regionen och huvudmannen för elevens utbildning som ska erbjuda vaccinationer mot smittsamma sjukdomar som ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. Vaccinationerna ska erbjudas även till asylsökande barn samt till barn som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd enligt lagarna om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd (2013:407) och hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. (2008:344).

Av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2018:43) om behörighet för sjuksköterskor att förskriva och ordinera läkemedel framgår vilka sjuksköterskor som kan ordinera läkemedel för vaccination i enlighet med Folkhälsomyndighetens föreskrifter om det allmänna vaccinationsprogrammet för barn och rekommendationer om vaccination. De sjuksköterskor som är behöriga kan ordinera vacciner inom programmets ramar , inklusive kompletterande vaccinationer.

Utöver de nationella vaccinationsprogrammen kan Folkhälsomyndigheten ge ut rekommendationer om vaccinationer. Dessa är inte bindande, utan regioner beslutar om och hur rekommendationerna ska följas.

Vaccination mot hepatit B, influensa och tuberkulos rekommenderas till personer som löper risk att drabbas av svår sjukdom eller som har ökad risk för att bli smittade (1–3). Sjuksköterskor som är behöriga att ordinera vaccination enligt det allmänna vaccinationsprogrammet för barn är också behöriga att ordinera vaccinationer mot dessa sjukdomar i enlighet med rekommendationerna.

Enligt det särskilda vaccinationsprogrammet för riskgrupper mot pneumokockinfektion ska barn över 2 år som hör till riskgrupper erbjudas ytterligare vaccination mot sjukdomen, utöver pneumokockvaccination inom barnvaccinationsprogrammet (4).

Vaccination mot influensa och pneumokocker till barn som hör till riskgrupper erbjuds via sjukvården. Eftersom denna vägledning framför allt vänder sig till barnhälsovården och elevhälsan kommer vaccination mot influensa och pneumokocker till riskgrupper inte att tas upp.

Det är regionernas ansvar att erbjuda vaccinationer till riskgrupper. Regioner och kommuner kan ingå avtal så att även vaccination mot hepatit B till barn i skolålder som hör till riskgrupp ges inom elevhälsan.

För att förstärka skyddet mot infektionssjukdomar hos för tidigt födda barn har Folkhälsomyndigheten tagit fram särskilda rekommendationer för vaccination (5).

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att alla spädbarn erbjuds vaccination mot hepatit B. Sedan 2016 erbjuds vaccination mot hepatit B kostnadsfritt till alla spädbarn i hela landet inom regionala vaccinationsprogram. Vaccinationen ges vid 3, 5 och 12 månaders ålder i form av ett kombinationsvaccin som även ger skydd mot fem andra sjukdomar.

Barn till mödrar som är HBsAg-positiva ska vaccineras mot hepatit B enligt ett separat schema. Vaccinationen ges då i fem doser: efter födelsen och vid 1, 3, 5 och 12 månaders ålder.

Vaccination mot hepatit B rekommenderas dessutom till äldre barn som inte har blivit vaccinerade som spädbarn och som har ökad risk att utsättas för smitta. Detta gäller:

• barn som har familjemedlemmar med hepatit B,
• barn med ursprung från medel- eller högendemiska länder,
• syskon till adoptivbarn från medel- eller högendemiska länder, och
• barn i barnomsorg där det finns barn med hepatit B.

Riskländer avseende hepatit B

Vaccination mot tuberkulos rekommenderas till barn med familjeursprung från ett land med ökad eller hög förekomst av tuberkulos (TB) upp till 6 års ålder och så länge barnet är inskrivet på BVC. Kompletterande vaccination av barn över 6 års ålder som flyttar till Sverige från ett land med ökad TB-förekomst rekommenderas inte.

Vidare rekommenderas vaccination till barn och ungdomar upp till 18 år som har nära anhörig eller hushållskontakt med aktuell TB eller inför planerad längre (mer än tre månader) vistelse i ett land eller område med hög TB-förekomst, om barnet kommer att vara i nära kontakt med lokalbefolkningen.

Riskländer avseende tuberkulos

Alla spädbarn som hör till riskgrupp rekommenderas vaccination vid 6 veckors ålder. Vaccination kan ges från 4 veckors ålder givet att ett resultat från screening för SCID (allvarlig medfödd immunbrist) är tillgängligt.

Infektionssjukdomar kan vara allvarligare hos för tidigt födda barn jämfört med fullgångna barn. Därför är det särskilt viktigt att dessa barn erbjuds vaccinationer i tid och enligt kronologisk ålder (räknat från det datum då barnet är fött).

För att ge ett tidigt och förstärkt skydd mot kikhosta rekommenderas barn som är födda före gestationsvecka 32 ett vaccinationsschema med tre primärdoser (i stället för två doser) av vaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Hib och hepatit B. En extra dos hexavalent vaccin ges från 6 veckors kronologisk ålder. Därefter fortsätter vaccination enligt det ordinarie programmet vid 3, 5 och 12 månaders ålder. Det bör gå minst 4 veckor mellan den extra dosen och den efterföljande dosen.

Barn födda i gestationsvecka 32 eller senare vaccineras med hexavalent vaccin enligt det ordinarie vaccinationsprogrammet vid 3, 5 och 12 månaders ålder.

Vaccination mot pneumokocker ges enligt ordinarie vaccinationsprogram vid 3, 5 och 12 månaders kronologisk ålder oavsett i vilken gestationsvecka barnet är fött.

Första dosen vaccin mot rotavirusinfektion kan ges till för tidigt födda barn från 6 veckors kronologisk ålder. Den första dosen ska ges före 12 veckors ålder. Rotarix är godkänt för vaccination av barn födda efter gestationsvecka 27 och Rotateq för barn födda efter gestationsvecka 25.

En vaccinationsserie omfattar oftast en eller flera primärdoser som följs av en eller flera påfyllnadsdoser (boosterdoser). För de flesta barnvacciner ges två eller tre primärdoser med 1–2 månaders intervall och en påfyllnadsdos tidigast sex månader efter den sista primärdosen. För några sjukdomar behövs senare ytterligare påfyllnadsdoser för att barnet ska få ett långtidsskydd.

En grundvaccination består av primärdoser och en påfyllnadsdos (t.ex. utgör vaccination mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Hib och hepatit B vid 3, 5 och 12 månaders ålder en grundvaccination).

Rotavirusvaccin, vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR-vaccin) och vaccin mot tuberkulos (BCG-vaccin) är levande försvagade vacciner, dvs. innehåller levande virus eller bakterier som behandlats så att deras förmåga att orsaka och sprida sjukdom försvagats eller försvunnits.

Vacciner mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Hib, pneumokocker, humant papillomvirus (HPV) och hepatit B är s.k. avdödade (inaktiverade vacciner), som innehåller avdödade smittämnen eller delar av dessa.

• Flera avdödade och levande vacciner kan ges samma dag.
• Avdödade vacciner kan ges med valfritt intervall oberoende av varandra.
• Ett avdödat och ett levande vaccin kan också ges med valfritt intervall, oberoende av varandra.
• Två parenterala levande vacciner kan ges samma dag eller med minst 4 veckors intervall mellan vaccinationerna. Orala och nasala levande vacciner kan ges samma dag som andra vacciner eller med valfritt intervall.

Då flera parenterala vacciner administreras samtidigt ska olika vaccinationsställen användas. Vaccinationsställe för respektive vaccin ska dokumenteras i journalen.

Vid vaccination mot difteri, stelkramp och kikhosta bör dos 1–4 ges som fulldosvaccin dvs. med högt antigeninnehåll (DTP) och dos 5 ges med vaccin med reducerad antigenhalt (dTp). Vid vaccination mot pneumokocker används ett konjugatvaccin.

Vid kompletterande vaccination av ofullständigt vaccinerade eller ovaccinerade barn används kombinationsvacciner om barn saknar skydd mot flera sjukdomar eller när separata vacciner inte finns tillgängliga.

Det hexavalenta vaccinet (DTP-polio-Hib-hepatit B) som är avsett för grundvaccination av spädbarn och småbarn kan vara aktuellt även vid kompletterande vaccination av äldre barn som ska vaccineras mot flera av de i vaccinet ingående sjukdomarna. I det fallet krävs läkarordination.

Vid hepatit B-vaccination av ungdomar som är 16 år och äldre ska hepatit B-vaccin som innehåller vuxendos användas.

Det går bra att fortsätta en vaccinationsserie med ett annat vaccin än det som serien börjades med när samma vaccin inte är tillgängligt. Denna situation kan förekomma vid kompletterande vaccination av inflyttade barn eller i samband med en ny upphandling av vacciner för barnvaccinationsprogrammet. Byte av vaccin under vaccinationsserien kan till exempel bli aktuellt för vaccin mot pneumokocker och vaccin mot rotavirus.

Vaccinationer ska erbjudas vid den ålder eller i den årskurs som angivits i föreskrifterna om vaccination av barn. För att bygga upp ett tidigt skydd mot kikhosta är det särskilt viktigt att den första dosen av vaccin ges i tid: om möjligt hellre före än efter 3 månaders ålder. Första dosen får ges redan från 2,5 månaders ålder. Ålder 2,5 månader beräknas genom att räkna ner 15 dagar från det datum barnet blir 3 månader.

De lägsta tillåtna intervallen mellan doserna som anges i föreskrifterna respektive vaccinets produktresumé är något kortare än de intervall som finns i schemat. Detta ska dock inte tolkas som att dessa kortare intervall kan användas generellt vid vaccination av spädbarn, utan det är åldrarna angivna i schemat som ska följas. Det lägsta intervallet mellan doserna kan användas i enskilda fall när en vaccinationsserie behöver påskyndas, exempelvis inför en resa eller vid kompletterande vaccination av ofullständigt vaccinerade barn. Lägsta ålder och intervall mellan doserna ska följas för att garantera ett optimalt immunologiskt svar. Om doser ges med kortare intervall än de lägsta som anges i föreskrifterna eller vaccinets produktresumé kan en extra dos behövas.

I tabellen nedan sammanställs tidpunkter och intervall mellan doserna för de olika vacciner som används inom det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. Behörig sjuksköterska får ordinera vacciner enligt tidsramarna i tabellen.

Tabell 2. Tidpunkter för vaccination och intervall mellan doserna

a) Lägsta ålder eller intervall enligt Folkhälsomyndighetens föreskrifter om vaccination av barn (HSLF-FS 2016:51) för att vaccinationen ska räknas inom vaccinationsprogrammet och ingå i behöriga sjuksköterskors ordinationsrätt.

b) Enligt vaccinets produktresumé. Intervallet mellan doserna kan gärna vara längre än 4 veckor.

c) Enligt vaccinets produktresumé. Folkhälsomyndigheten rekommenderar minst 6 månaders intervall mellan doserna.

För vaccination mot rotavirus anger föreskrifterna även övre åldersgränser för första och andra dosen. Den första dosen vaccin ska ges före 12 veckors ålder och den andra dosen före 16 veckors ålder. Om vaccination inte har påbörjats före 12 veckors ålder ska barn inte vaccineras med rotavirusvaccin.

Samtliga barn upp till 18 års ålder som inte har vaccinerats enligt schemat i föreskrifterna om vaccination av barn ska erbjudas kompletterande vaccination mot sjukdomar som ingår i det allmänna programmet. Vaccinationer ska erbjudas även till asylsökande barn och barn som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd.

Följande begränsningar gäller vid kompletterande vaccination:

• Vaccination mot Hib och pneumokocker ska endast erbjudas barn upp till 6 års ålder.
• Vaccination mot rotavirusinfektion ska inte påbörjas hos barn som har fyllt 12 veckor. Andra dosen får inte ges när barnet uppnått 16 veckors ålder och tredje dosen när barnet uppnått 32 veckors ålder.
• Vaccination mot HPV ska erbjudas både flickor och pojkar födda 2009 och senare upp till 18 års ålder. För barn födda före 2009 gäller kompletterande vaccination mot HPV upp till 18 års ålder bara flickor.

De flesta länder utanför Norden ger tidigt under spädbarnsåret tre primärdoser vaccin mot difteri, stelkramp och kikhosta med 1–2 månaders mellanrum samt oftast tre doser poliovaccin. Dessa tre doser följs i många länder av en påfyllnadsdos mellan 1–5 års ålder. Ytterligare påfyllnadsdoser ges i många länder, vid varierande åldrar.

I några länder i Europa ges två primärdoser vid 2 och 4 månader, följd av en påfyllnadsdos vid 11–12 månaders ålder. Detta schema bedöms vara jämförbart med det svenska schemat (3, 5 och 12 månader), även om den första primärdosen ges före 2,5 månaders ålder, och ingen kompletterande dos behövs.

Några länder har inte påfyllnadsdosen efter ett års ålder i sitt program utan endast de tre första primärdoserna. En sådan vaccinationsserie motsvarar två doser vid 3 respektive 5 månaders ålder enligt det svenska schemat. Det innebär att barnet inte har ett tillräckligt skydd enligt det svenska programmet, eftersom den tidiga påfyllnadsdosen (motsvarande dosen vid 12 månaders ålder) saknas.

I många länder ges de flesta doser av vaccin mot polio med oralt poliovaccin (OPV). Sedan april 2019 har dock alla länder infört minst en dos av inaktiverat poliovaccin (IPV) i sina vaccinationsprogram.

I många låginkomstländer ges vaccin mot mässling före ett års ålder. I vissa länder följs den dosen av ytterligare en dos vaccin mot mässling alternativt av en dos MPR-vaccin efter 1 års ålder. Doser av mässlings- eller MPR-vaccin givna före ett års ålder räknas inte vid bedömning av vaccinationsstatus. Barn som efter 1 års ålder har vaccinerats mot enbart mässling eller fått kombinationsvaccin mot mässling och röda hund ska få två doser av MPR-vaccin för adekvat skydd mot alla tre sjukdomar som ingår i vaccinet.

Majoriteten av världens länder har infört Hib-vaccin, men täckningsgraden varierar stort mellan olika länder.

Vaccin mot pneumokocker och HPV ingår inte i många länders vaccinationsprogram.

Vaccin mot hepatit B ingår i vaccinationsprogrammen för barn i de flesta länder i världen.

BCG-vaccin ingår i vaccinationsprogram i länder där tuberkulos är endemiskt, men även i många andra länder.

I flera länder erbjuds vaccination mot ytterligare sjukdomar utöver de som ingår i det svenska vaccinationsprogrammet, såsom hepatit A, meningokocksjukdom och vattkoppor.

EU-ländernas nuvarande vaccinationsprogram finns på ECDC:s webbplats:

• Vaccine schedules in all countries in the EU/EEA (ecdc.europa.eu)

Alla länders nuvarande vaccinationsprogram finns på WHO:s webbplats:

• Vaccination schedule (immunizationdata.who.int)

På WHO:s webbplats finns även uppgifter om vaccinationstäckningen i enskilda länder över tid. Där kan man utläsa när vaccinationen infördes eftersom det då finns en rapporterad uppgift om vaccinationstäckning.

• Vaccination coverage (immunizationdata.who.int)

För vissa vacciner finns uppgifter om år för införande i ländernas vaccinationsprogram på WHO:s webbplats:

• Vaccine introduction (immunizationdata.who.int)

Uppgifter om vaccinationstäckning i alla länder finns också på UNICEF:s webbplats:

• Immunization country profiles (unicef.org)

Om det finns tillförlitlig skriftlig dokumentation om givna vaccinationer från ett annat land bedömer man vaccinationsstatus baserat på den i första hand. För tolkning av uppgifter i vaccinationsdokument kan tabellen med vaccinationstermer på olika språk på USA:s smittskyddsmyndighets (CDC) webbplats vara till hjälp:

Quick chart of vaccine-preventable disease terms in multiple languages (cdc.gov)

Om föräldrar trots avsaknad av skriftlig dokumentation är väl medvetna om vad barnet är vaccinerat mot och när barnet fått doserna bör man utgå från dessa uppgifter.

Om barnets vårdnadshavare anger att hemlandets vaccinationsprogram har följts görs en bedömning av vad barnet eventuellt kan ha vaccinerats mot utifrån uppgifter om det schema som troligtvis gällde i landet under barnets födelseår. (Se länkar ovan för vaccinationsprogram i olika länder.)

Om uppgifter om vaccinationer saknas eller är osäkra bör barnet betraktas som ovaccinerat och erbjudas vaccination enligt det svenska vaccinationsprogrammet.

Planering av kompletterande vaccinationer bör utgå ifrån barnets ålder, tidigare erhållna vaccindoser och intervall mellan de givna doserna.

Vaccination mot rotavirusinfektion omfattar två eller tre doser beroende på vaccin. Det ska vara minst 4 veckor mellan doserna. Om vaccination inte har påbörjats före 12 veckors ålder ska barnet inte vaccineras mot rotavirusinfektion.

Vid bedömning av tidigare givna vaccinationer bedöms grundvaccination med två primärdoser där den första dosen var given tidigast vid 2 månaders ålder, och det har gått minst 6 veckor mellan primärdoserna och minst 6 månader mellan den andra primärdosen och påfyllnadsdosen, som en full grundvaccination. (Läs även avsnittet Allmänt om olika länders vaccinationsprogram).

Vid grundvaccination med tre primärdoser ska det vara minst 4 veckor mellan primärdoserna och minst 6 månader mellan den tredje primärdosen och den första påfyllnadsdosen.

Mellan den första påfyllnadsdosen (vilken enligt det svenska schemat ges vid 12 månaders ålder) och den andra påfyllnadsdosen ska det helst vara minst 3 år. Avståndet till nästa påfyllnadsdos ska vara minst 5 år. Intervallen mellan påfyllnadsdoserna varierar i olika länders vaccinationsprogram och vaccinationer som är givna med kortare intervall än enligt det svenska schemat kan godkännas.

En komplett vaccinationsserie ska innehålla minst fyra doser poliovaccin, varav två ska vara påfyllnadsdoser.

Vid grundvaccination med två primärdoser ska den första dosen ha getts tidigast vid 2 månaders ålder, det ska vara minst 6 veckor mellan primärdoserna och minst 6 månader mellan den andra primärdosen och den första påfyllnadsdosen.

Vid grundvaccination med tre primärdoser ska det vara minst 4 veckor mellan primärdoserna och minst 6 månader mellan den tredje primärdosen och den första påfyllnadsdosen.

Mellan första och andra påfyllnadsdosen ska det helst vara minst 3 år. Extra doser av poliovaccin som har getts till barn i åldern 2–4 år i samband med resor till länder där det finns risk för spridning av polio behöver inte tas hänsyn till vid beräkning av intervall mellan påfyllnadsdoserna. Barnet vaccineras med fjärde dosen mot difteri, stelkramp, kikhosta och polio som vanligt vid 5 års ålder.

Oralt poliovaccin (OPV) är likvärdigt med inaktiverat poliovaccin (IPV) vid beräkning av antalet vaccindoser, men om barnet endast fått OPV behövs en komplettering med minst en dos IPV.

Barn under 1 år ska vaccineras med två primärdoser och en påfyllnadsdos. Från 1 års ålder räcker det med en dos.

Vid grundvaccination med två primärdoser ska den första dosen vara given tidigast vid 6 veckors ålder, det ska ha varit minst 6 veckor mellan primärdoserna och minst 6 månader till den första påfyllnadsdosen.

Barn som vaccineras i åldern 12–23 månader ska ha två doser med minst 2 månaders intervall.

Antalet doser för barn som vaccineras först i åldern 2–5 år beror på vilket vaccin som används. För PCV13 och PCV15 gäller en dos och för PCV10 två doser med minst 2 månaders intervall.

Alla barn bör vara vaccinerade med två doser MPR-vaccin. Intervallet mellan dos 1 och 2 ska ha varit minst fyra veckor för att båda doserna ska räknas. Doser som har getts före 1 års ålder räknas inte. Barn som i förskoleålder har fått två doser MPR-vaccin med minst 4 veckors intervall och som varit minst 12 månader vid första dosen är fullvaccinerade och behöver inte vaccineras i skolans årskurs 1–2.

Om barnet bara fått vaccin mot mässling, och skydd mot påssjuka och röda hund därmed saknas, bör barnet erbjudas två doser MPR-vaccin.

MPR-vaccin är ett levande försvagat vaccin och får inte ges till gravida.

Kompletterande vaccination mot HPV ska erbjudas flickor upp till 18 års ålder. För pojkar gäller kompletterande vaccination för de födda 2009 och senare.

Det är barnets ålder vid första dosen som avgör om det är två- eller tre-dosschema som ska följas. Har barnet fått den första dosen av det 4-valenta HPV-vaccinet (HPV4) före 14 års ålder gäller två-dosschema. För 2- och 9-valenta vacciner (HPV2 och HPV9) gäller två-dosschema om den första dosen getts före 15 års ålder. För tidigare ovaccinerade barn som har fyllt 15 år gäller tre-dosschema. Se även tabell nedan. Barn med nedsatt immunförsvar bör erbjudas ett tre-dosschema oavsett ålder.

Vid vaccination enligt två-dosschema bör intervallet mellan doserna vara minst 6 månader. Doserna ges helst inom ett år, men vaccinationsserien behöver inte startas om i fall det har gått mer än ett år sedan första dosen.

I ett tre-dosschema rekommenderas att de två första doserna ges med 2 månaders mellanrum. Intervallet mellan dos två och tre bör vara minst 4 månader. Alla tre doser bör helst ges inom ett år, men om det blivit längre intervall behöver inte vaccinationsserien börjas om eller extra doser ges.

Sedan 2019 används det 9-valenta vaccinet (HPV9) för HPV-vaccinationer inom vaccinationsprogrammet. Barn som har påbörjat vaccination med ett annat vaccin kan fortsätta vaccinationsserien med detta vaccin. Inga extra doser behöver ges utan bara saknade doser kompletteras.

Tabell 3. Antal doser vaccin mot Hib, pneumokocker och HPV vid olika åldrar

a) Från 1 års ålder räcker det med en dos av vaccin mot Hib, men om barnet behöver fler vaccindoser mot övriga sjukdomar som ingår i det hexavalenta vaccinet kan fler doser ges mot Hib.

Folkhälsomyndigheten rekommenderar vaccination mot hepatit B till alla spädbarn. Därutöver rekommenderas vaccination till barn upp till 18 år som tillhör en riskgrupp. Regioner beslutar om implementeringen av rekommendationerna och därför kan de regionala riktlinjerna skilja sig från de nationella rekommendationerna.

I många länder ges hepatit B-vaccin till spädbarn med ett tätt intervall mellan de tre doserna, till exempel vid 6, 10 och 14 veckors ålder. I en del länder ges en dos efter födseln och därefter ytterligare två alternativt tre doser. Dessa scheman betraktas som likvärdiga. Om barnet har vaccinerats med tre doser av hepatit B-vaccin med minst 4 veckors intervall mellan doserna behövs enligt WHO inga ytterligare doser.

Vid vaccination av äldre barn som hör till riskgrupp och som behöver vaccination mot hepatit B ges tre doser av monovalent hepatit B-vaccin, alternativt hepatit B-vaccin i form av kombinationsvaccin om barnet behöver kompletterande skydd mot flera sjukdomar. Intervallet bör vara minst en månad mellan hepatit B-dos 1 och 2 och minst fem månader mellan hepatit B-dos 2 och 3. Till och med 15 års ålder används vacciner som innehåller barndos, från 16 års ålder ska vacciner med vuxendos användas.

Barn med familjeursprung i länder med ökad eller hög tuberkulosincidens tillhör riskgrupp för tuberkulos och rekommenderas BCG-vaccination. Kompletterande vaccination rekommenderas barn upp till 6 års ålder och så länge de är inskrivna på BVC. Av BCG-vaccin ges endast en dos, ingen revaccination eller påfyllnad behövs.

BCG-vaccination bör föregås av tuberkulintest (TST) för att utesluta att barnet inte redan är smittat. Tuberkulintest behöver dock inte genomföras före vaccination av barn yngre än 18 månader, förutsatt att barnet inte varit utsatt för smitta i familjen, hushållet eller i samband med en utlandsvistelse.

Tuberkulintest är att föredra framför IGRA (Interferon Gamma Release Assay) som används främst vid diagnostik och hälsoundersökningar. Ett negativt IGRA-test kan ersätta TST i fall det är brist på tuberkulinpreparat.

Om TST har utförts ges BCG-vaccin endast till barn med helt negativ reaktion, d.v.s. 0 mm.

Om ett barn påbörjat en vaccination med ett vaccin som inte ingår i det svenska vaccinationsprogrammet (till exempel vaccin mot hepatit A, meningokocker eller vattkoppor) bör man informera vårdnadshavare och ungdomar om att det saknas doser för att uppnå full skyddseffekt och rekommendera dem att kontakta en vårdcentral eller vaccinationsmottagning för att komplettera vaccinationsserien till egen kostnad.

Vaccinationsplanering för ofullständigt vaccinerade barn utgår ifrån barnets ålder och tidigare erhållna vaccindoser. I nedanstående tabeller finns vägledning om kompletterande vaccinationer per åldersgrupp.

Vägledningen omfattar ett urval av olika varianter av tidigare givna vaccinationer som bör ses som exempel på hur man kan resonera vid kompletterande vaccination av ofullständigt vaccinerade barn.

Tabell 4. Kompletterande vaccination av barn 3–12 månader

a) Alternativt med minst 6 veckors intervall.

Vaccination mot rotavirus ska inte påbörjas hos barn som har fyllt 12 veckor. Andra dosen får ges upp till 16 veckors ålder och den tredje upp till 32 veckors ålder.

BCG-vaccin rekommenderas till tidigare ovaccinerat barn i riskgrupp för tuberkulos. Hos barn under 18 månader utförs TST endast i fall barnet kan ha blivit utsatt för smitta. Till testade barn ges vaccin bara om TST är 0 mm.

Övriga vaccinationer inom det allmänna programmet erbjuds enligt schemat.

Tabell 5. Kompletterande vaccination av barn i ålder 12 månader till 5 år

a) Från 1 års ålder räcker det med en dos av vaccin mot Hib, men om barnet behöver fler vaccindoser mot övriga sjukdomar som ingår i det hexavalenta vaccinet kan fler doser ges mot Hib.

b) MPR-vaccin kan ges från 12 månaders ålder inom ramen för det allmänna vaccinationsprogrammet för barn.

BCG-vaccin rekommenderas till tidigare ovaccinerat barn i riskgrupp för tuberkulos. Hos barn under 18 månader utförs TST endast i fall barnet kan ha blivit utsatt för smitta. Om TST utförts, ges vaccin bara till barn som har haft negativ reaktion på testet.

Om barn som tillhör riskgrupp för hepatit B är vaccinerat med tre doser av hepatit B-vaccin med minst 4 veckors intervall mellan doserna behövs inga ytterligare doser. Om barnet har fått färre än tre doser kompletteras vaccinationsserien.

• Dos 2 mot MPR och dos 5 mot difteri, stelkramp och kikhosta erbjuds enligt schemat.

Tabell 6. Kompletterande vaccination av barn i ålder 6–12 år

a) Intervallet mellan doserna kan gärna vara längre än 4 veckor.

b) Från årskurs 5

Om barn som tillhör riskgrupp för hepatit B är vaccinerat med tre doser av hepatit B-vaccin med minst 4 veckors intervall mellan doserna behövs inga ytterligare doser. Om barnet har fått mindre än tre doser kompletteras vaccinationsserie.

Dos 5 mot difteri, stelkramp och kikhosta ska erbjudas tidigast 5 år efter förra påfyllnadsdosen.

Tabell 7. Kompletterande vaccination av ungdomar i ålder 13–17 år

a) Intervallet mellan doserna kan gärna vara längre än 4 veckor

b) Vid både två- och tre-dosschema bör doserna ges helst inom ett år, men vaccinationsserien behöver inte startas om i fall intervallet mellan doserna blir längre än ett år. Tre-dosschema gäller om HPV-vaccination har påbörjats från 14 års (HPV4) respektive 15 års (HPV2/HPV9) ålder beroende på vilket vaccin som har använts för dos 1.

Om barn som tillhör riskgrupp för hepatit B är vaccinerat med tre doser av hepatit B-vaccin med minst 4 veckors intervall mellan doserna behövs inga ytterligare doser. Om barnet har fått mindre än tre doser kompletteras vaccinationsserie. Observera att från 16 års ålder används hepatit B-vaccin som innehåller vuxendos.

Den andra påfyllnadsdosen mot difteri, stelkramp och kikhosta (motsvarande dos 4) kan från 13 års ålder ges antingen med lågdos- eller fulldosvaccin.

Observera att MPR-vaccin inte ska ges till gravida.

En tredje påfyllnadsdos mot difteri, stelkramp och kikhosta (dos 5) erbjuds 5 år efter den förra. Om denna dos inte hinner erbjudas av elevhälsan informeras eleven/vårdnadshavare om behovet av påfyllnadsdos.

I detta avsnitt finns vägledning gällande vaccination av ovaccinerade barn i olika åldersgrupper. Det gäller både vaccinationer inom det allmänna vaccinationsprogrammet för barn och rekommenderade vaccinationer för barn tillhörande riskgrupper för hepatit B och tuberkulos.

Av praktiska skäl och för att minska antalet besök föreslås intervall på 2 respektive 6 månader mellan doserna för olika vacciner även om det lägsta tillåtna intervallet mellan doserna kan vara kortare i vissa fall. Om man behöver skynda på vaccinationen kan det lägsta intervall som anges i föreskrifterna eller produktresumén följas i stället.

Tabell 8. Vaccinationsplanering för ovaccinerade barn under 12 månader

BCG-vaccin rekommenderas till tidigare ovaccinerat barn i riskgrupp för tuberkulos. Hos barn under 18 månader utförs TST endast i fall barnet kan ha blivit utsatt för smitta. Om TST utförts, ges vaccin bara till barn som har haft negativ reaktion på testet.

Övriga vaccinationer inom det allmänna programmet erbjuds enligt schemat.

Tabell 9. Vaccinationsplanering för ovaccinerade barn i ålder 12–23 månader

a) Rekommenderas till barn i riskgrupp för hepatit B.

BCG-vaccin (efter TST) rekommenderas till tidigare ovaccinerat barn i riskgrupp för tuberkulos. Hos barn under 18 månader utförs TST endast i fall barnet kan ha blivit utsatt för smitta. Om TST utförts, ges vaccin bara till barn som har haft negativ reaktion på testet.

Övriga vaccinationer inom det allmänna programmet erbjuds enligt ordinarie schema. Dos 4 mot difteri, stelkramp, kikhosta och polio ska ges minst 3 år efter dos 3.

Tabell 10. Vaccinationsplanering för ovaccinerade barn i ålder 2–5 år

a) Dos 2 gäller för PCV10

b) Rekommenderas till barn i riskgrupp för hepatit B

BCG-vaccin (efter TST) rekommenderas till tidigare ovaccinerat barn i riskgrupp för tuberkulos. Vaccin ges endast till barn med negativ reaktion på TST.

Övriga vaccinationer inom det allmänna programmet (dTp dos 5, MPR dos 2) erbjuds enligt ordinarie schema.

Tabell 11. Vaccinationsplanering för ovaccinerade barn i ålder 6–12 år

a) Rekommenderas till barn i riskgrupp för hepatit B

Två doser vaccin mot HPV erbjuds enligt schemat (i årskurs 5). Intervallet mellan doserna bör vara minst 6 månader.

En påfyllnadsdos mot difteri, stelkramp och kikhosta (dos 5) erbjuds 5 år efter dos 4. Om dos 5 inte hinner ges av elevhälsan informeras eleven/vårdnadshavare om behovet av en påfyllnadsdos.

Tabell 12. Vaccinationsplanering för ovaccinerade ungdomar i ålder 13–17 år

a) Rekommenderas till barn i riskgrupp för hepatit B. Från 16 års ålder ges vuxendos.
b) Två-dosschema erbjuds om första dosen ges före 15 års ålder.
c) Tre-dosschema gäller från 15 år.

Om dos 4 av vaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta och polio inte hinner ges av elevhälsan informeras ungdomen/vårdnadshavare om behovet av en påfyllnadsdos 3 år efter dos 3 och att en ytterligare dos mot difteri, stelkramp och kikhosta behövs minst 5 år efter dos 4.

Kompletterande vaccination mot HPV gäller flickor oavsett födelseår och pojkar födda 2009 och senare.

Observera att MPR-vaccin inte ska ges till gravida.

Vem som är behörig att ordinera läkemedel för vaccination framgår i Socialstyrelsens föreskrifter om behörighet för sjuksköterskor att förskriva och ordinera läkemedel (HSLF-FS 2018:43).

9 § En sjuksköterska som har genomgått antingen specialistutbildning till distriktssköterska eller specialistutbildning inom hälso- och sjukvård för barn och ungdomar är behörig att ordinera läkemedel för vaccination i enlighet med vaccinationsprogrammen i följande föreskrifter och rekommendationer:

1. Folkhälsomyndighetens föreskrifter (HSLF-FS 2016:51) om vaccination av barn i enlighet med det allmänna vaccinationsprogrammet för barn
2. Folkhälsomyndighetens rekommendationer för preventiva insatser mot tuberkulos
3. Folkhälsomyndighetens rekommendationer om influensavaccination till riskgrupper
4. Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2022:55) om vaccination i enlighet med det särskilda vaccinationsprogrammet för personer som ingår i riskgrupper
5. Folkhälsomyndighetens rekommendationer om pneumokockvaccination till riskgrupper
6. Folkhälsomyndighetens rekommendationer om vaccination mot hepatit B
7. Socialstyrelsens rekommendationer för profylax till vuxna mot difteri och stelkramp.

En sjuksköterska som har genomgått en utbildning som är likvärdig med specialistutbildningen till distriktssköterska eller specialistutbildningen inom hälso- och sjukvård för barn och ungdomar är behörig att till barn och vuxna ordinera läkemedel för vaccination enligt första stycket 1–7.

En sjuksköterska som har genomgått någon annan utbildning än de som anges i första eller andra styckena och som innefattar kunskapsområdet är behörig att till vuxna ordinera läkemedel för vaccination enligt första stycket 2–7.

10 § Verksamhetschefen ska ansvara för att det görs en bedömning av om utbildningarna enligt 9 § andra och tredje styckena motsvarar specialistutbildningarna som anges i första stycket samma paragraf. Bedömningen ska dokumenteras.

Journalföring av vaccinationer ska ske i enlighet med patientdatalagen (2008:355) och Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2016:40) om journalföring och behandling av personuppgifter i hälso- och sjukvården. Den som har legitimation eller särskilt förordnande enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) är skyldig att föra journal. Ordinationen ska signeras av den person som har ordinerat. Om iordningställandet och administreringen av vaccinet har delegerats ska den som har utfört uppgiften också journalföra den.

Alla vaccinationer som ges inom det allmänna vaccinationsprogrammet (inklusive kompletterande vaccinationer) ska registreras i det nationella vaccinationsregistret. Rapporteringen är obligatorisk för vårdgivaren.

Vaccinationsregistret är ett hälsodataregister som regleras enligt en särskild lag om register över nationella vaccinationsprogram (2012:453). Folkhälsomyndigheten ansvarar för behandlingen av personuppgifter i registret. Uppgifterna skyddas av hög sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Uppgifter som ska registreras är:

1. datum för vaccinationen
2. den vaccinerades personnummer eller samordningsnummer
3. namnet på det vaccin som har använts
4. vaccinets satsnummer
5. den vårdgivare som har ansvarat för vaccinationen
6. den vaccinerades folkbokföringsort (hämtas automatiskt från folkbokföringen).

BCG – Bacillus Calmette-Guèrin, den bakteriestam som ingår i vaccin mot tuberkulos

CDC – Centers for Disease Control and Prevention

DTP/dTp – Difteri, tetanus (stelkramp), pertussis (kikhosta)

ECDC – European Centre for Disease Prevention and Control

Hib – Haemophilus influenzae typ b

HBsAg – Hepatit B-ytantigen (markör för infektion)

HPV – Humant papillomvirus

HPV2 – 2-valent HPV-vaccin

HPV4 – 4-valent HPV-vaccin

HPV9 – 9-valent HPV-vaccin

IGRA – Interferon Gamma Release Assay (laboratorietest för att påvisa immunsvar mot tuberkulos)

IPV – Inaktiverat poliovaccin

MPR – Mässling, påssjuka och röda hund

OPV – Oralt poliovaccin

PCV – Konjugerat pneumokockvaccin

PCV10 – 10-valent konjugerat pneumokockvaccin

PCV13 – 13-valent konjugerat pneumokockvaccin

PCV15 – 15-valent konjugerat pneumokockvaccin

TB – Tuberkulos

TST – Tuberculin skin test (tuberkulintest)

WHO – World Health Organization (Världshälsoorganisationen)

1. Folkhälsomyndigheten. Rekommendationer om vaccination mot hepatit B. Profylax med vaccin och immunoglobulin – före och efter exposition [Internet]. Folkhälsomyndigheten; 2016. Hämtad 2023-07-26 från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/r/rekommendationer-om-vaccination-mot-hepatit-b-/
2. Folkhälsomyndigheten. Rekommendationer för preventiva insatser mot tuberkulos. Hälsokontroll, smittspårning, behandling av latent tuberkulos och vaccination [Internet]. Folkhälsomyndigheten; 2020. Hämtad 2023-07-26 från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/r/rekommendationer-for-preventiva-insatser-mot-tuberkulos-halsokontroll-smittsparning-och-vaccination/
3. Folkhälsomyndigheten. Rekommendationer om influensavaccination till riskgrupper [Internet]. Folkhälsomyndigheten; 2022. Hämtad 2023-07-26 från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/r/Rekommendationer-om-influensavaccination-till-riskgrupper/
4. Folkhälsomyndigheten. Föreskrifter om vaccinationsprogram för riskgrupper [Internet]. Hämtad 2023-07-26 från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/f/folkhalsomyndighetens-foreskrifter-hslf-fs-2022-55/
5. Folkhälsomyndigheten. Vaccination av för tidigt födda barn [Internet]. Uppdaterad 2022-02-21. Hämtad 2023-07-26 från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/vaccinationer/rekommendationer-for-vaccination/vaccination-av-prematura-barn/