Meticillinresistenta gula stafylokocker – sjukdomsstatistik
Sjukdomsstatistik över meticillinresistenta gula stafylokocker (MRSA, meticillinresistenta Staphylococcus aureus). Statistiken sammanställs i en årsrapport, samt per län/region, utifrån ålder, kön, fall per vecka, trend och smittland.
Statistiken grundar sig på den region där första anmälan av sjukdomen rapporteras och där första fallet skapas. Variabeln som används är statistikgrundande smittskyddsenhet.
Infektion med meticillinresistenta gula stafylokocker är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom, och positiva provsvar anmäls från laboratorier till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten.
Meticillinresistenta gula stafylokocker är även en smittspårningspliktig sjukdom.
Sjukdomsinformation
Något gick fel
Statistiken går för tillfället inte att nå. Försök igen om en stund.
2024
2023
2022
2021
2020
2019
2018
2017
2016
2015
2012
2011
2010
2009
2008
2007
2006
2005
2004
2003
2002
2001
2000
Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) 2004
Ökningen av antalet anmälda MRSA-fall i Sverige fortsätter under 2004 i de flesta landsting, trots de starka åtgärder som vidtagits. Totalt anmäldes 709 fall förra året, vilket är en ökning med 30 % jämfört med 2003. Av dessa fall var 35 procent sannolikt smittade utomlands, medan 52 procent var smittade i Sverige. Uppgift om smittland saknas för resterande anmälningar. De flesta fall rapporteras från de tre storstadsregionerna Stockholm, Skåne och Västra Götaland.
Antalet fall ökade i alla tre storstadsregionerna, men även i de flesta grannlandsting ser man en tydlig ökning. I Norrbotten, Jönköping, Gotland, Halland, Västernorrland och Jämtland har man sett en minskning av fall under 2004 jämfört med 2003. Fall har anmälts från alla åldersgrupper och kön. Fler fall rapporterades bland kvinnor i åldersgruppen 15–29 jämfört med män i samma åldersgrupper, vilket delvis kan bero på ökad provtagning av personal inom vård och omsorg.
Bakterieisolat från samtliga anmälda fall av MRSA sedan 2000 har sänts till SMI och typats med pulsfältsgelelektrofores (PFGE) och i vissa fall även med andra molekylärbiologiska metoder (MLST). Resultaten har jämförts med epidemiska MRSA från andra länder i Europa, och typbeteckningarna har innehållit en referens till sådana stammar där identitet eller likhet PFGE-bandmönster har förekommit (t ex UK E15 eller UK E15-liknande). Isolat med PFGE-önster identiska med eller snarlika UK E15 är vanligast förekommande sedan 2001 och finns nästan Epidemiologisk årsrapport 2004enbart i Stockholms län. Den näst vanligaste typen är DK E97–1, funnen i alla län men dominerande i Skåne och Västra Götaland. Den tredje vanligaste typen relaterar till stammar rapporterade från bland annat Tyskland (Berlin IV-liknande) och har rapporterats från hela landet.
MRSA-isolaten har undersökts med avseende på gener som kodar för Panton-Valentine leucocidin (PVL). Vi har funnit flera PVL-positiva kloner, särskilt typen DK E97–1, men också SE00–3 (UK E16-liknande), SE00–7 (Fra B-liknande), SE01–3, SE02–18 och SE03–5. Flera av dessa uppmärksammas nu också internationellt som så kallad samhällsförvärvad MRSA.
Läs mer om resistenta Staphylococcus aureus i resistensårsrapporten SWEDRES 2004.