Denna information gör inte anspråk på att vara fulltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.
Sjukdomsinformation om algtoxinförgiftning
LyssnaAndra benämningar: Blågröna alger, cyanobakterier.
Sidans information
Algtoxinförgiftning (blågröna alger/cyanobakterier) utlöses av gifter, toxiner, som alger producerar vid algblomning. Detta är sålunda ingen egentlig infektionssjukdom. I Sverige orsakas flertalet algblomningar av blågröna alger, så kallade cyanobakterier. Blomningen kan ske vid vattentemperaturer 15 - 23°C och är vanligast i perioden juli till september.
Vad orsakar algtoxinförgiftning och hur sprids det?
Algblomning förekommer när vattnet är i obalans, framför allt beroende på övergödning. Normalt noteras algblomningen genom kraftiga färgförändringar på vattnet, men lukt och smak kan även påverkas.
Åtminstone åtta olika typer av blågröna alger/cyanobakterier förekommer i Sverige, till exempel Microcystis, Anabaena, Oscillatoria och Nodularia, samtliga kan bilda toxiner. De toxiner som blågröna alger kan bilda är av tre olika typer: nervtoxin som kan påverka nervimpulserna till andningen, levertoxin som kan ge leverpåverkan och tarmtoxin som kan ge mag- och tarmsymtom.
Det är toxinerna som ger sjukdomssymtom. Man kan få symtom genom att bada i vatten med pågående algblomning men också genom att förtära vatten eller fisk (speciellt fisklever) från sjöar med algblomning. Djur (kor, hundar med fler) kan också bli sjuka om de dricker av vatten där algblomning förekommer. Smitta från person till person förekommer inte.
Dricksvattenburna utbrott har förekommit i andra delar av världen med både leverpåverkan (gulsotsliknande symtom) samt mag- och tarmsymtom.
Tiden till insjuknande varierar med typen av toxin, men symtomen brukar uppträda inom några timmar.
Symtom och komplikationer
Vid bad i vatten med algblomning kan olika symtom förekomma. I första hand ses symtom som hudirritation (klåda, utslag) och ögonbesvär, men också illamående, kräkningar och diarréer.
Hudirritationen är troligen mer av allergisk art än toxisk, då det inte är alla badande som drabbas. Astma- och hösnuveliknande symtom kan också förekomma. Vid förtäring av algvatten (till exempel upprepade kallsupar) kan man ibland få feber samt påverkan på lever, njurar och muskulatur.
Diagnostik och behandling
Diagnos ställs utifrån sjukhistoria (utslag/tarmsymtom efter bad i söt- eller bräckt vatten) och klinisk bild.
Någon specifik behandling finns inte. Terapin är symtomatisk, det vill säga inriktas mot patientens symtom.
Förebyggande åtgärder
Bad i vatten med kraftig algblomning bör undvikas, detta gäller även hundar och andra djur. Det har hänt att hundar som badat i vatten med kraftig algblomning avlidit. Dödsfall finns även beskrivna bland kor som druckit av vatten med algblomning.
Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott
Algtoxinförgiftning är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Anmälan ska dock göras om sjukdomen har fått en anmärkningsvärd utbredning inom ett område eller uppträder i en elakartad form (paragraf 5 i smittskyddslagen).
Misstänker man algtoxinförgiftning bör kontakt tas med miljökontoret eller motsvarande i kommunen.