Bakterier med ESBL påträffas både inom sjukvården och i omsorgen men även i samhället bland personer som aldrig varit i kontakt med vården. Patienter som bär på dessa bakterier behöver inte vara sjuka men riskerar vid sjukdom att få dålig effekt av behandling med många viktiga antibiotika, bland annat penicilliner och cefalosporiner. Under senare år har ESBL-bakterier med ytterligare resistensegenskaper ESBLCARBA börjat spridas globalt, fortfarande har vi få fall i Sverige. Mot dessa bakterier finns det ytterst få behandlingsalternativ.

Vad orsakar att bakterier har ESBLCARBA och hur sprids det?

ESBL är ett samlingsnamn för ett slags enzymer som tarmbakterier kan bära på. ESBL kan bryta ned penicilliner och cefalosporiner. ESBLCARBA kan dessutom bryta ner karbapenemer som ofta är den enda tillgängliga behandlingsmöjligheten vid infektioner med ESBL-producerande bakterier.

Det finns många olika ESBLCARBA enzymer. Generna för dessa finns ofta på plasmider vilket innebär att resistensegenskapen inte bara kan spridas med bakterierna mellan olika individer utan även kan överföras mellan olika bakterier. Plasmiderna innehåller dessutom utöver gen för ESBLCARBA även många andra resistensgener som gör bakterien multiresistent. De flesta ESBLCARBA tillhör någon av de tre huvudklasserna KPC (Klebsiella Pneumoniae Carbapenmase), MBL (metallobetalactamases) eller OXA (Oxacillinase-type betalactamase).

Bakterier med ESBLCARBA har under de senaste 10 åren fått snabb spridning över världen. KPC rapporterades i början framförallt i USA men har sedan spridits globalt och nu är det en endemisk situation i USA och delar av södra Europa. MBL har också en global spridning med en högre prevalens i södra Europa och Asien. Den tredje klassen av karbapenemaser främst OXA-48 har setts runt Medelhavet och i andra europeiska länder och i Indien. Det senaste identifierade typen av ESBLCARBA, NDM (New Delhi Metallobetalactamase) identifierades för första gången 2009 hos en svensk patient vårdad i Indien. Sedan i mitten av 2010 har NDM spridits till alla kontinenter.

Det finns ett tydligt samband mellan hög antibiotikaanvändning, framför allt av cefalosporiner med brett spektrum och utvecklingen av resistens orsakad av ESBL-producerande bakterier. I nuläget utgör vård på sjukhus utanför Norden den största riskfaktorn för ESBLCARBA-bärarskap.

Spridningsvägarna för ESBLCARBA antas vara desamma som för övriga ESBL. För ESPBCARBA handlar det i nuläget främst om smitta inom vården, men med tiden kan som för andra ESBL samhällssmitta bli vanligare Inom vården kan bristande följsamhet till basala hygienrutiner med förorenade händer och kläder föra smitta från en patient till nästa. Dåligt rengjord sanitär utrustning/instrument och överbeläggningar kan också bidra till spridningen.

Symtom och komplikationer

Tarmbakterier, vanligen Escherichia coli eller Klebsiella som producerar ESBLCARBA enzymer, är sjukdomsframkallande i samma grad som andra motsvarande tarmbakterier och kan orsaka alltifrån nedre urinvägsinfektion till allvarlig blodförgiftning. Bärarskap utan kliniska symtom är vanligt. Därför är det viktigt att personer som bär på ESBLCARBA-producerande Enterobacteriaceae hittas så snabbt som möjligt då de söker sjukvård, dels för att begränsa smittspridning, dels för när så är indikerat de ska få rätt behandling vid en eventuell infektion.

Förebyggande åtgärder

Noggranna hygienrutiner skall tillämpas i alla vårdsituationer och i alla vårdmiljöer. Patienter som bär på, eller som kan misstänkas vara ESBL-bärare bör provtas och vårdas på enkelrum.

ESBL-bakterier kan förekomma i livsmedel och god livsmedelshygien är därför viktigt. Bakterierna dör vid upphettning.

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

En infektion eller ett bärarskap av Enterobacteriaceae med ESBLCARBA är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen och ska anmälas av läkare vid diagnosticerande laboratorium respektive av behandlande läkare. För Enterobacteriaceae med ESBLCARBA föreligger även smittspårningsplikt för behandlande läkare. Smittspårning bör göras i samråd med lokal smittskyddsenhet eller vårdhygienisk expertis.