Symtombilden hos djur är diffus och dödligheten bland unga djur är hög. Men människan kan också drabbas. Sjukdomen är sålunda en zoonos, det vill säga en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa via myggor.

Hos människa ses Rift Valley fever ofta som en yrkessjukdom hos personer som haft kontakt med infekterade kadaver och slaktkroppar. Infektion bland laboratoriearbetare är också vanligt förekommande. Vid utbrott bland djur (epizootier) sker smitta främst genom direktkontakt med sjuka djur eller via myggor och andra insekter.

Sjukdomen beskrevs första gången i Kenya 1912 och förefaller nu vara vitt spridd i Sudan och stora delar av östra och centrala Afrika, där den emellanåt ger upphov till utbrott, större eller mindre, som drabbar såväl djur som människor. Sjukdomen har ej påvisats i Sverige men kan vara aktuell för svenskar som arbetar i områden där sjukdomen är förekommande.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Rift Valley fever orsakas av ett virus som tillhör gruppen phlebovirus. Det är höljeförsett och därmed känsligt för de flesta förekommande desinfektionsmedel. Sjukdomen drabbar kameler, får och andra tamdjur såsom getter och nötkreatur, men även vilda gnagare kan infekteras. Hästar och grisar är ej känsliga.

Virus överförs vanligen genom myggor. Det är också möjligt att sjukdomen kan spridas direkt mellan djur. Hos djur kan foster också smittas via moderkakan. Människan kan, förutom via myggor, också smittas genom direktkontakt med sjuka djur. Inte sällan ses Rift Valley fever som en yrkessjukdom, och infektioner är vanliga hos personer efter kontakt med döda infekterade djur. Aerosol- eller kontaktsmitta bland laboratoriearbetare förekommer. Sjukdomen tycks inte smitta från person till person.

Inkubationstiden anges vara 3–12 dygn.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Hos människa ses vanligen plötsligt insättande symtom i form av feber, smärta i extremiteter och leder. Sjukdomsförloppet är relativt kort (en vecka eller mindre), men komplikationer kan tillstöta i form av blödningar, hjärninflammation och leversvikt. Dödligheten är cirka en procent.

Någon specifik behandling finns ej. Terapin blir därför symtomatisk, det vill säga inriktas mot patientens aktuella symtom. Diagnosen misstänks utifrån klinisk bild och epidemiologiska data och fastställs genom påvisande av antikroppar mot virus i patientens blod.

Allmänt förebyggande åtgärder

Det finns ett vaccin mot sjukdomen för djur, dock ej för människor. Man bör, särskilt på kvällarna, den tid då myggorna dock främst biter, bära långärmade tröjor och långbyxor. Man bör också smörja in huden med myggmedel och till natten kan man ligga under myggnät. Fläkt eller luftkonditionering håller i viss mån även borta myggen.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Sjukdomen är formellt inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen, men smittskyddsläkaren i landstinget och Folkhälsomyndigheten bör underrättas vid misstanke om eventuella fall, eftersom sjukdomen är allvarlig och "anmärkningsvärd" om den ses i Sverige. Om smitta bland djur kan misstänkas ska veterinär underrättas. Rift Valley fever omfattas av epizootilagen.

Läs mer på andra webbplatser

CDC: Rift Valley Fever