Echinokockinfektion är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landsting eller region och till Folkhälsomyndigheten. Echinokockinfektion är en smittspårningspliktig sjukdom. Sjukdomen blev anmälningspliktig den 1:a juli 2004.

Echinokockinfektion inkluderar i det svenska anmälningssystemet både infektion med E. granulosus och E. multilocularis.

Sjukdomsinformation

Echinokockinfektion 2020

Sammanfattning och bedömning

Under 2020 rapporterades 23 fall av echinokockinfektion, vilket är något färre än de fem föregående åren (figur 1). Medianåldern var 36 år (spridning 8–68 år) och något fler var män (n=14). Majoriteten av fallen angavs ha smittats utomlands. Det vanligaste smittlandet var Syrien (n=6). Den långa perioden mellan smittillfället och symtom gör dock att smittland är svårt att fastställa.

Nio fall var infekterade med E. granulosus och samtliga antogs ha smittats utomlands. Tre fall var infekterade med E. multilocularis varav ett sannolikt smittats i Östeuropa. För de två övriga fallen kan man inte utesluta att de kan ha smittats i Sverige. För elva fall gick det med tillgängliga laboratoriemetoder inte att fastställa vilken echinokockart de infekterats av, epidemiologin talade dock för att även dessa hade E. granulosus.

Figur 1. Antalet rapporterade fall av echinokockinfektion under åren 2011–2020.

Stapeldiagram över antal fall av echinokockinfektion 2011-2020. En topp sågs 2017 sedan minskande antal