SEMAFOR – ett nationellt nätverk för modellering

Erfarenheterna från covid-19-pandemin visade hur avgörande det är att ha färdiga samarbetsstrukturer mellan myndigheter och akademi redan innan krisen kommer. Folkhälsomyndigheten (Fohm), tillsammans med Chalmers och FOI, har under tre år därför utvecklat kontakterna med experter inom modellering och byggt ett nätverk av experter inom modellering för att snabbt kunna bistå Fohm med kompetens vid en kommande hälsokris.

Stärkt förmåga att hantera smittspridning

Med modellering menas i detta sammanhang att med hjälp av matematiska modeller och data kunna beskriva och förutse hur en smitta sprider sig, och vilka effekter olika åtgärder kan få för att ge beslutsfattare ett bra underlag.

Genom finansiering från MSB driver Fohm tillsammans med Chalmers och FOI sedan tre år (2023–2025) ett projekt för att stärka Sveriges förmåga inför kommande pandemier. Fokus för projektet är att förbättra samarbete mellan myndigheter och akademi inom modellering, utifrån erfarenheter om svårigheter att snabbt få till ett sådant samarbete under covid-19 pandemin. Syftet med projektet har varit att etablera ett fungerande nätverk. Det nätverket, SEMAFOR, är nu på plats.

Nätverk med experter

Lärosäten och myndigheter som ingår i SEMAFOR (2025):

• Folkhälsomyndigheten
• Chalmers
• FOI
• Uppsala Universitet
• Stockholms Universitet
• KTH
• KI
• Lunds Universitet
• Linköping Universitet
• Umeå Universitet
• Socialstyrelsen
• SVA
• Försvarsmakten

Workshops om utvecklingsbehov

Projektet har under de tre åren varit mycket lyckat. Hittills har nätverket träffats fysiskt hela fem gånger och en sjätte workshop genomförs i höst. Vid dessa tillfällen har deltagarna diskuterat och arbetat tillsammans i olika grupperingar med case rörande möjliga pandemiska situationer med modellering.

Konkreta resultat

• Samarbetet har synliggjort vilka behov av beräkningar som finns inom sjukvården och andra samhällsviktiga funktioner. Under en kris handlar det inte enbart om att modellera beläggning utan även att kunna beräkna till exempel åtgång av läkemedel och omprioriteringar. Sjukfrånvaro är också en faktor.
• Modellering behövs för att stödja den kommunala vården och möta behov lokalt. Här finns stor potential till förbättring.
• Modeller behöver vara enkla att förstå och ska kunna ändras eller riktas om utifrån aktuella behov, för att fungera som beslutsunderlag.
• Projektet synliggör att det finns mycket mer data att samla in, framför allt om beteenden och mobilitet, och att man skulle kunna ta in detta i större utsträckning, för att använda i modelleringen.
• Inom ramen för projektet pågår även hos Chalmers, framtagandet av en svensk handbok inom epidemiologisk modellering.