Denna information gör inte anspråk på att vara heltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.
Sjukdomsinformation om lassafeber
LyssnaLassafeber orsakas av lassavirus och kan orsaka blödarfeber (hemorragisk feber). Viruset sprids främst sprids via gnagare. Sjukdomen förekommer i Västafrika, framför allt i Nigeria.
Sidans information
Vad orsakar lassafeber och hur sprids sjukdomen?
Lassafeber orsakas av ett RNA-virus (lassavirus) som tillhör familjen arenavirus. Dess naturliga värd är en gnagare inom släktet Mastomys, som är mycket vanlig i de drabbade områdena. Viruset sprids till människor genom kontakt med urin eller avföring från infekterade gnagare, via mat eller genom inandning av förorenat damm. Sjukdomen smittar sällan mellan människor. Dock har personer blivit smittade i vårdsituationer av svårt sjuka patienter där skyddsutrustning inte använts.
Symtom och behandling
Den stora majoriteten som smittas av viruset får inga symtom alls. Hos övriga, omkring en femtedel, blir sjukdomen ofta allvarlig. Inkubationstiden, det vill säga tiden från att en person har blivit smittad till att hen får symtom, är 1–3 veckor.
De klassiska symtomen vid lassafeber är hög feber de första dagarna, följt av halsont, slemhinneblödningar, huvudvärk, buksmärta och illamående. Vanliga komplikationer är dövhet, njursvikt och hjärnpåverkan. Dödligheten hos dem som sjukhusvårdats i Västafrika är 1–15 procent och den är särskilt hög bland gravida kvinnor. Troligtvis är dödligheten lägre vid bättre tillgång till modern sjukvård.
Det finns ingen effektiv medicinering, men antiviral medicinering testas. Vården inriktas därför på att behandla patientens symtom.
Epidemiologisk övervakning och mikrobiologisk diagnostik
Sjukdomens utbredning övervakas av Folkhälsomyndigheten genom smittskyddsanmälningar och omvärldsbevakning.
Virala hemorragiska febrar (exklusive denguefeber och sorkfeber) – sjukdomsstatistik
Sjukdomen diagnosticeras genom att smittämnets arvsmassa påvisas med molekylärbiologiska metoder vid Folkhälsomyndighetens laboratorium. Lassavirus ingår i beredskapsdiagnostiken på Folkhälsomyndigheten.
Förebyggande åtgärder
I områden där smittan förekommer, bör man undvika kontakt med gnagare och deras urin eller avföring. Vid vård av sjuka personer ska adekvat skyddsutrustning användas för att undvika kontakt med smittade kroppsvätskor. Det finns inget vaccin mot lassafeber.
Anmälan och åtgärder vid inträffade fall eller utbrott
Lassafeber klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten. Om man misstänker blödarfeber ska extra smittskyddsåtgärder vidtas och patienten provtas och vårdas på isoleringsavdelning. Vid positivt prov ska patienten flyttas till en högisoleringsavdelning.
Kommentar
Sjukdomen beskrevs på 1950-talet, och viruset identifierades 1969 när två sjuksköterskor dog i staden Lassa, Nigeria.