Lymfogranuloma venereum är en könssjukdom som är ovanlig i Sverige. Sjukdomen är vanligast i Afrika, Asien och Central och Sydamerika, och ses framförallt hos MSM.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Lymfogranuloma venereum orsakas av bakterien Chlamydia trachomatis, dock av en helt annan typ än den som ger upphov till den vanliga klamydiasjukdomen (se Klamydiainfektion). Smittan överförs vid samlag. Sjukdomen ökar mottagligheten för hivsmitta.

Inkubationstiden är ofta lång, upp till någon månad innan den typiska lymfkörtelsvullnaden uppträder. De genitala såren uppträder betydligt tidigare.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Sjukdomen debuterar med smärtfria, ytliga små slemhinnesår genitalt eller analt, som ofta inte ens noteras. Så småningom börjar angränsande lymfkörtlar att svullna, en svullnad som kan bli betydande och som är mycket smärtsam. Utan behandling sker så småningom en lymfkörtelsmältning och vargångar (fistlar) kan bildas, som kan bryta igenom till exempel huden. Om tillståndet förblir obehandlat kan vävnadsförstörelsen med sin kroniska ärrbildning bli omfattande och invalidiserande. På grund av förstörelsen av lymfkanalerna kan ibland vävnaden genitalt samt även i ett ben förtjockas och anta groteska dimensioner (elefantiasis). Ärrbildning med skrumpning kring ändtarmen är också en viktig komplikation.

Infektionen är lätt att behandla med antibiotika. Ibland måste man kirurgiskt dränera en nedsmält lymfkörtel eller skära bort en fistelgång.

Diagnosen grundar sig på den kliniska bilden, men påvisas genom laboratoriediagnostik för C. trachomatis. Förutom positivt prov för C. trachomatis krävs vidare typning.

Allmänt förebyggande åtgärder

Kondom är ett relativt säkert skydd mot lymfogranuloma venereum och andra sexuellt överförda infektioner, förutsatt att kondomen är hel och används under hela samlaget. Det finns inget vaccin mot sjukdomen.

Åtgärder vid inträffade fall/utbrott

Klamydiainfektion inklusive LGV klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls (med kod) till smittskyddsläkaren i landstinget samt till Folkhälsomyndigheten. Klamydiainfektion är en smittspårningspliktig sjukdom.

Kontaktspårning för att finna andra smittade är viktig, och därför obligatorisk. Man får inte ha samlag tills antibiotikakuren är genomförd.

Kommentarer

Under 2000-talet har spridning av LGV rapporterats pågå i sexuella nätverk bland MSM bland annat i storstäder i Nederländerna, Belgien, Tyskland och Frankrike. Ungefär en tredjedel av fallen har varit utan symtom och flertalet ändtarmsinflammationer i samband med klamydiainfektion har vid typning visat sig vara LGV.

Sedan 2004 upptäcktes också fall av LGV i Sverige.