Dricksvatten

Dricksvatten för allmän konsumtion produceras och kontrolleras enligt de krav som finns i dricksvattenföreskrifterna (SLVFS 2001:30). Det är vattenproducentens ansvar att leverera ett dricksvatten som enligt lagstiftningen ska vara "hälsosamt och rent" och uppfyller kvalitetskraven. Det är endast i undantagsfall som dricksvattnet i Sverige förorenas av sjukdomsframkallande mikroorganismer (patogener, nedan omnämnda som smittämnen) och därmed kan orsaka hälsoproblem. När något inträffar kan dock många människor exponeras samtidigt och resultera i att ett stort antal blir sjuka. Mellan åren 1992-2011 känner man till 78 vattenburna utbrott i Sverige med totalt cirka 70 000 smittade.

Hur förorenas dricksvatten?

Vid produktion av dricksvatten används ytvatten från sjöar och vattendrag eller grundvatten. Dessa så kallade råvatten kan förorenas på olika sätt och om behandlingen i vattenverket inte är tillräcklig för att avdöda eventuella smittämnen kan dessa spridas vidare till konsumenterna. Dricksvattnet kan även förorenas i ledningsnätet under transport från vattenverket till kranen. Enskilda brunnar kan förorenas och utgör då en risk eftersom de sällan har något system för rening av mikroorganismer.

Sjukdom, symtom och orsakande organismer

Det är framförallt mag- och tarminfektioner som orsakas av förorenat dricksvatten. Symtombild och inkubationstid beror på vilket smittämne som kommit in i dricksvattensystemet. Om dricksvattnet är påverkat av avlopp kan det leda till att en mängd olika smittämnen sprids.

Endast en mindre del av de sjukdomsfall som orsakas av vatten är kända. Vid mag- och tarmsymtom vet man sällan vad som är orsaken och endast i undantagsfall uppsöker den drabbade sjukvården. Det är framför allt när flera fall i en familj med egen brunn, eller vid utbrott där ett större antal människor insjuknar nära i tid, som dricksvatten upptäcks vara orsaken.

De vanligaste symtomen vid sjukdom orsakad av förorenat vatten är:

  • Diarré
  • Buksmärta
  • Kräkningar
  • Illamående
  • Huvudvärk

Vilka symtom en infekterad person får beror på vilket smittämne man är infekterad med och individuella variationer. Om man har ett nedsatt immunförsvar kan symtomen bli både allvarliga och långvariga. Symtomen kan ibland återkomma några dagar efter att personen tillfrisknat. Vissa smittämnen kan även ge följdbesvär (se information om respektive smittämne).

De smittämnen som kan spridas via vatten inkluderar virus, bakterier och parasiter. Norovirus som orsakar vinterkräksjuka har orsakat utbrott både via enskilda brunnar och genom det kommunala dricksvattnet och är totalt sett den patogen som orsakat flest vattenburna utbrott i Sverige de senast 20 åren. Campylobacter är den bakterie som orsakat flest kända dricksvattenburna utbrott i Sverige. Även EHEC, Shigella och salmonella har orsakat utbrott. Parasiterna Giardia, Cryptosporidium och Entamoeba kan spridas via dricksvatten. Cryptosporidium, som är mycket tålig mot klor, orsakade 2010 och 2011 de i särklass två största dricksvattenburna utbrotten i Sverige.

Det finns även andra organismer som i undantagsfall kan orsaka infektioner och dessa kallas opportunistiska patogener. Exempel på sådana är Aeromonas som kan utgöra en risk framförallt för personer med nedsatt immunförsvar.

Legionella sprids inte genom att man dricker vatten utan via aerosoler som bildas och sprids genom luften då man till exempel duschar.

Upptäckt av vattenburna utbrott

Upptäckt av sporadiska (enstaka) fall av vattenrelaterad smitta är ovanligt. Det är ofta svårt att avgöra om en person med en maginfektion blivit smittad via vatten, något annat livsmedel, eller via en annan person. Vid misstänkta vattenburna utbrott genomförs normalt enkätstudier för att undersöka om dricksvatten kan vara den gemensamma smittkällan.

För att upptäcka och även förhindra fall av vattenburen smitta är det bra om vattenproducenterna är uppmärksamma på förändringar i produktionen och eventuella rapporter om missfärgat eller illaluktande vatten. Kommunen eller smittskyddsenheterna kan få indikationer på problem med dricksvattnet genom ökat antal rapporter om mag- och tarmsymtom, ökad frånvaro i skolor, på daghem och på arbetsplatser eller ökat antal förfrågningar till sjukvården om behandling vid diarréer.

Vid indikation på möjlig vattenburen smitta är det viktigt att vattenproducenten snabbt tar vattenprov som analyseras så snart som möjligt. Att påvisa det smittämne som orsakar utbrottet är inte alltid möjligt eftersom föroreningen kan ha varit tillfällig och redan ha passerat vattenverket. Påvisande av smittämne i patientprover är därför ofta avgörande för att kunna fastställa vilket smittämne som orsakade utbrottet. Analys av så kallade indikatororganismer kan ge generell information om huruvida det förekommer föroreningar i vattnet.

Diagnostik och behandling

Infektioner orsakade av förorenat vatten diagnostiseras vanligen genom att ett avföringsprov analyseras. Vilka analyser som görs i ett första skede varierar mellan landstingen och är beroende av patientens symtom, sjukdomshistoria och resemönster. Vid misstänkta vattenburna utbrott är det viktigt att analysera för alla smittämnen som kan vara aktuella. Vidare typning av smittämnet hos patienten kan vara aktuellt för att kunna koppla det till eventuell förekomst av samma smittämne i vattnet.

Vid utbrott blir bara en liten andel av de sjuka diagnostiserade. Det antal som slutligen anges ha blivit smittade baseras normalt på resultatet från enkätundersökningarna.

Behandlingen styrs av den aktuella smittan. Ofta finns ingen anledning att behandla, då sjukdomen går över av sig själv på några dygn. I många fall, framför allt där orsaken är ett virus, finns ingen riktad behandling.

Den behandling som rekommenderas är framförallt symtomatisk. Eftersom diarré gör att man förlorar vätska är det viktigt att dricka mycket. Man bör dricka ofta och lite i taget. Om små barn har kräkningar och diarréer är det extra viktigt att de får i sig vätska. Så snart man känner sig bättre och kan börja äta igen går det bra att pröva med vanlig mat.

Åtgärder vid inträffade fall och utbrott

Kommunen är ansvarig för att utreda vattenburen smitta och undanröja risken för att fler smittas. Utredningen görs i samarbete med smittskyddsenheten och vattenproducenten. Beroende på typ av utbrott kan även andra aktörer bli inblandade.

Misstänks vattnet vara orsaken till smittspridning bör kommunen ge en rekommendation om att de hushåll som är anslutna till det aktuella vattenverket ska koka sitt dricksvatten som används till dryck och matlagning. Längre ned på denna sida finns ett faktablad om hur man kokar vatten vid ett utbrott. Bladet finns både på svenska och flera andra språk. Rekommendationen om att koka vattnet kvarstår tills dess att analyser av vattnet visat att föroreningen är borta och eventuella tekniska åtgärder har vidtagits, så som spolning av ledningsnätet. Förändringar i beredningen av dricksvattnet kan vara nödvändigt för att undvika att en liknande händelse sker i framtiden.

För att klargöra utbrottets omfattning genomförs ofta enkätstudier av kommunen och/eller smittskyddsenheten, ibland med hjälp av Folkhälsomyndigheten som kan bistå med standardiserade enkäter för olika typer av utbrott.

Det finns en vattenberedskapsgrupp, VAKA, som är knuten till Livsmedelsverket och är tillgänglig för att hjälpa kommunerna vid utbrott eller andra akuta situationer kopplat till dricksvatten.

För att undvika risken för smitta mellan personer ska sjuka personer följa generella hygienråd så som att tvätta händerna och inte tillaga mat till andra.

Kommentar

I Sverige rekommenderas kokning av dricksvattnet som en förebyggande åtgärd i genomsnitt en gång i veckan sett till hela landet. Livsmedelsverket uppskattar att cirka 1 000 personer blir sjuka till följd av dricksvattenkonsumtion varje år.

Efter utbrotten av Cryptosporidium i Sverige har det varit stort fokus på barriärer/behandling i dricksvattenproduktionen. En förväntad ökning av häftiga skyfall beroende på klimatförändringarna har också uppmärksammats som en risk för försämrad dricksvattenkvalitet i framtiden.

Det finns analytiska verktyg för vattenverk för att utvärdera sin behandling. Branschorganisation Svenskt Vatten har mer information om dessa verktyg, produktion av dricksvatten, ledningsnät och andra (tekniska) områden.

Globalt sett orsakar orent dricksvatten ett stort antal sjukdomsfall och dödsfall. Man räknar med att cirka 600 000 barn under fem år dör varje år på grund av otillräcklig tillgång till rent vatten och bristande hygien.

Det största dokumenterade vattenburna utbrottet inträffade 1994 i Milwaukee, USA där 400 000 människor uppskattas ha smittats av Cryptosporidium.

Relaterad läsning

Exempel på dricksvattenburna utbrott i Sverige
Livsmedelsverket om dricksvatten
Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten
Krisinformation.se: Livsmedelsverket säkrar mat och vatten
Mikrobiologiska dricksvattenrisker ur ett kretsloppsperspektiv – behov och åtgärder (Rapport nr 6, 2012)
Riskprofil - Dricksvatten och mikrobiologiska risker (Rapport nr 28, 2005)

Norovirus i vatten

Cryptosporidium i Östersund 2010-2011

Giardia och Cryptosporidium i svenska ytvattentäkter

Faktablad med kokningsrekommendation

På Livsmedelsverkets webbplats finns faktablad om vad man som konsument bör göra när dricksvattnet måste kokas. Faktabladet finns på åtta språk (svenska, arabiska, engelska, finska, franska, persiska/farsi, somaliska, tigrinja).

Kokning av dricksvatten – faktablad