Betahemolytiska grupp A-streptokocker (invasiv) – sjukdomsstatistik

Invasiva infektioner med betahemolyserande grupp A streptokocker (iGAS) 2023–2024

Sammanfattning och bedömning

Under säsongen 1 juli 2023 till och med 30 juni 2024 rapporterades 1537 fall av invasiva infektioner med betahemolyserande grupp A streptokocker (iGAS) vilket motsvarar en incidens av 14,6 fall per 100 000 invånare (figur 1). Det är en kraftig ökning jämfört med föregående säsong 2022–2023 (985 fall, incidens 9,4) och incidensen är den högsta noterade sedan iGAS blev anmälningspliktig år 2004.

Årssammanfattning smittsamma sjukdomar 2023

Av de rapporterade fallen var 792 män (51 procent) och 745 kvinnor. Medianåldern var 58 år (spridning 0 till 95+ år), vilket är lägre jämfört med tidigare säsonger innan pandemin då medianåldern varit 65 år (medel 5 säsonger). Liksom tidigare år rapporterades fler kvinnor än män med iGAS i åldersgrupperna 20 till 39 år (68 procent var kvinnor, n=167). En orsak till detta är att infektionen kan förekomma i samband med graviditet och förlossning (barnsängsfeber). Incidensen för alla fall var fortsatt högst för åldersgruppen 70 år och äldre (incidens 31,8; n=518, figur 2) följt av åldersgruppen 40–69 (incidens 15,5; n= 585) och barn 0–9 år (incidens 13,2; n=155). Tio procent av fallen var barn 0–9 år, vilket är något lägre än förra säsongen (12 procent).

Kliniska anmälningar fanns för 80 procent (n=1232) av säsongens fall. Enligt dessa rapporterades 122 fall med nekrotiserande fasciit (NF, 8 procent), 69 fall med barnsängsfeber (4 procent), 47 fall av streptococcal toxic shock syndrome (STSS, 3 procent) och för 992 fall (65 procent) angavs annan klinisk manifestation. Jämfört med föregående säsong är fördelningen av de olika kliniska manifestationerna lika. Av fallen avled 147 inom 30 dagar efter diagnos (10 procent). Andelen avlidna är jämförbar med tidigare säsonger (10–15 procent, 2018–2019 till 2022–2023). Fem barn under 10 år avled under säsongen vilket är likt föregående säsong men fler jämfört med säsongerna 2017–2022 (0 till 2 fall per säsong). Medianåldern för dödsfallen var 79 år.

Under säsongen 2023–24 varierade incidensen mellan 10,1 och 22,6 fall per 100 000 invånare i landets regioner. Den högsta incidensen rapporterades från regionerna Västerbotten och Västernorrland (incidens 22,6, respektive 20,2) men en hög incidens sågs i hela landet (figur 3).

Flera länder rapporterar fortsatt höga nivåer efter uppgången av iGAS hösten 2022. Även förekomsten av infektioner med iGAS hos yngre barn är fortsatt högre än innan pandemin i många länder. I Sverige ser vi en något lägre andel av infektioner hos barn säsongen 2023–24. Diagnosdata på scharlakansfeber för patienter inom sluten- och/eller specialiserad öppenvård från Socialstyrelsen visar i stort samma mönster över säsongerna, med en nedgång av fall under pandemin och därefter en kraftig ökning av fall under slutet på 2022 till en topp i april 2023 och liknande en topp i februari 2024 (figur 4). Utifrån diagnosdata noterades 642 respektive 629 patienter med scharlakansfeber, säsongerna 2022–23 och 2023–24.

Likt förra säsongen rapporterades fler fall med iGAS i pleuravätska hos barn jämfört med resten men på grund av få fall under tidigare säsonger är det svårt att göra jämförelser över tid (figur 5 och 6). Detta kan tyda på att en vanlig ingångsport för infektion hos barn 0–9 år är luftvägsinfektion relativt vad som ses bland äldre barn och vuxna.

Under säsongen har framförallt två regioner utfört typning av sina iGAS-isolat. Typningsdata finns tillgänglig för 15 procent av säsongens fall, varav 82 procent av de typade isolaten kommer från dessa två regioner. Typningarna visade att emm1 var vanligast (54 procent), följt av emm4, emm89, emm12 och emm3, vilket är samma typer som varit bland de vanligaste under de senaste säsongerna. Jämfört med föregående säsong har andelen emm1 ökat och andelen emm12 minskat men andelen isolat som typats under båda säsongerna är liten (figur 7). En del av skillnaderna mellan säsongerna kan bero på att urvalet av isolat som typats var olika. Säsongen 2022–2023 gjordes riktade insamlingar där klindamycinresistenta isolat och isolat från barn typades (se säsongsrapport 2022–2023).

En fortsatt kraftigt ökad förekomst av invasiva infektioner med GAS ses även denna andra säsong efter pandemin. En viktig bakomliggande orsak är sannolikt en minskad immunitet i befolkningen som följd av pandemin, framförallt hos yngre barn. Den höga förekomsten av luftvägsinfektioner som influensa och RS-virus, samt varicella, kan också ha bidragit.

Figur 1. Incidensen av iGAS per månad säsongerna (juli–juni) 2019–2020 till 2023–2024. Källa: Folkhälsomyndigheten.

Figur 2. Incidensen av iGAS per åldersgrupp säsongerna (juli–juni) 2019–2020 till 2023–2024.

Kartbild (figur 3) som visar att incidensen var hög i hela landet och den högsta som setts sedan iGAS blev anmälningspliktig.

Figur 3. Incidensen av iGAS per region säsongerna (juli–juni) 2018–2019 till 2023–2024.

Figur 4 visar tydlig samvariation av antal fall av iGAS och antalet rapporterade patienter med scharlakansfeber i sluten- och specialiserad öppenvård säsongerna 2016-2017 till 2022-2023.

Figur 4. Antalet fall av iGAS samt antalet patienter med diagnosen scharlakansfeber i sluten- och/eller specialiserad öppenvård (A38) per månad säsongerna (juli–juni) 2016–2017 till 2023–2024.

För barn 0-9 år utgjorde pleuravätska 15 procent av den totala andelen provmaterial (figur 5). Motsvarande siffra för personer 10 år eller äldre var 2 procent.

Figur 5. Antalet fall av iGAS uppdelat på barn 0–9 år och typ av provmaterial säsongen 2023–2024.

För personer 10 år eller äldre utgjorde blod 74 procent av den totala andelen provmaterial. För barn 0-9 år var andelen blod 59 procent (figur 6).

Figur 6. Antalet fall av iGAS uppdelat på åldersgruppen 10 år och äldre och typ av provmaterial säsongen 2023–2024.

Figur 7. Fördelningen av emm-typer bland typade isolat, säsongerna 2022–2023 till 2023–2024. Källa: Region Skåne och Folkhälsomyndigheten.