Clostridioides difficile-infektion (frivillig övervakning, ej anmälningspliktig)

Clostridioides difficile är en tarmbakterie som kan orsaka diarré (CDI) och livshotande pseudomembranös kolit, framför allt hos äldre individer som behandlas med antibiotika.

Läs Clostridioides difficile-veckorapporter

Läs Clostridioides difficile halvårsrapport, 2017 (PDF, 497 kB)

Clostridioides difficile-infektion under 2008

C. difficile orsakar antibiotikaassocierad diarré och drabbar främst patienter i åldersgruppen 65 år och uppåt. En stor andel av fallen anses vara möjliga att förebygga. Den senaste landsomfattande undersökningen i Sverige gjordes 1995 då 5 133 fall påvisades under ett år. Internationellt har en ökad incidens rapporterats under den senaste tioårsperioden.

Infektion med C. difficile är inte en anmälningspliktig sjukdom i Sverige. Under 2008 sammanställdes på Smittskyddsinstitutet i samarbete med samtliga svenska kliniska mikrobiologiska laboratorier en enkätundersökning där antalet diagnostiserade fall, antalet testade patienter och använda diagnostiska metoder gällande C. difficile under 2007 efterfrågats.

Undersökningen visade att 8 276 fall diagnostiserades under 2007, motsvarande en incidens på 90 fall per 100 000 invånare (spridning 32–200/100 000). Testfrekvensen var 488 per 100 000 invånare (418–778/100 000). Andelen positiva prov var i medeltal 18 % (7–26 %). Kombinerad toxinpåvisning i feces och odling utfördes av 13/29 (45 %) av laboratorierna medan 16/29 (55 %) utförde endast toxinpåvisning i feces. Immunologisk metod för toxinpåvisning (totalt 3 olika varianter) användes av 24/29 (83 %) laboratorier medan 5/29 (17 %) använde sig av celltoxicitetsmetod för påvisande av toxin.

Slutsatsen var att antalet diagnostiserade fall av C. difficile har ökat jämfört med 1995, jämförelsen begränsas dock av förändringar i diagnostiska metoder under perioden. Stora variationer sågs i incidens, provtagningsfrekvens och proportionen positiva prover vilket delvis kan förklaras av olikheter i metodiken. Sannolikt spelar dock även medvetenhet om diagnosen, lokala provtagningsrutiner, ålderstruktur och antibiotikaförskrivning en roll.

Avsaknad av standardiserad metodik inom landet försvårar jämförelse över tid samt mellan olika län. I en annan kartläggning baserad på uppgifter i Socialstyrelsens diagnosregister (1998–2006) och dödsorsaksregister, noterades att antalet patienter som årligen vårdats inneliggande ökade från 906 till 1 408 (motsvarande en incidensökning från 7,7–11,5/100 000 invånare för hela befolkningen och 30,8–47,5/100,000 invånare i åldersgruppen 65+). Antalet vårddygn ökade från 11 378 till 16 023. Antalet dödsbevis i vilka C. difficile nämndes ökade från 90 fall 1997 till 136 fall 2004. Under hela perioden angavs C. difficile som underliggande dödsorsak i 159 fall och bidragande dödsorsak i 764 fall. Bland dessa var 95 % äldre än 65 år.

Slutsatserna från dessa kartläggningar är att C. difficile förefaller vara ett ökande problem i Sverige och att bättre övervakning behövs för att kunna följa utvecklingen och vidta lämpliga motåtgärder. Smittskyddsinstitutet kommer därför under 2009 att tillhandahålla ett frivilligt anmälnings- och återrapporteringssystem för laboratorierna.

Clostridium difficile-infektion

Figur. Antal fall av C. difficile per 100 000 invånare per län/region under 2007 baserat på laboratoriediagnos.

Gå till toppen av sidan