Clostridioides difficile är en tarmbakterie som kan orsaka diarré (CDI) och livshotande pseudomembranös kolit, framför allt hos äldre individer som behandlas med antibiotika.

Läs Clostridioides difficile-veckorapporter

Läs Clostridioides difficile halvårsrapport, 2017 (PDF, 497 kB)

Clostridioides difficile 2019

Sammanfattning och bedömning

Under 2019 rapporterades 6 536 nya fall av Clostridioides difficile (C. difficile) motsvarande en incidens av 63 fall per 100 000 invånare. Sedan 2016 har incidensnivåerna legat stabilt i landet men med fortsatt stora skillnader mellan regionerna (spridning 42-120 fall per 100 000 invånare; figur 1). Eftersom de flesta fall sker på sjukhus redovisas även antalet fall per vårddagar, ett mått som används i den europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC:s övervakningssystem. Omräknat till vårddagar var incidensen 11 fall per 10 000 vårddagar vilket ligger på samma nivå som 2017-2018. För samtliga rapporterade fall 2019 var medianåldern 73 år. Liksom tidigare rapporterades ungefär lika många män (49 procent) som kvinnor (51 procent) med C. difficile. Majoriteten av fallen (72 procent) var liksom tidigare 60 år och äldre.

Under 2019 typades totalt 608 C. difficile-isolat (n=615 för 2018). Totalt identifierades 99 olika PCR ribotyper och de 20 vanligaste utgjorde cirka 72 procent av samtliga isolat, en minskning jämfört med 2018 och 2017 (73 respektive 75 procent; figur 2). Av de 10 vanligaste typerna var typ 002 ojämnt fördelad över landet (p<0,001, figur 3), en typ som varit associerad med utbrott. Andelen PCR-ribotyp 020 var högst i åldersgruppen 0-4 år och minskar successivt med ålder medan andra typer som 005, 023, 078/126 visar omvänt förhållande (figur 4). Orsakerna till snedfördelningar bland åldersgrupper är okända men indikerar olika spridningsmönster i populationen, exempelvis att vissa typer oftare sprids i sjukhusmiljö där äldre ofta vårdas. Nära 80 procent av den virulenta och spridningsbenägna typen 027 har inrapporterats från sjukhus 2017-2019. Under 2019 identifierades dock få isolat av typ 027 i Sverige och den smittspridning som observerats i region Gävleborg sedan 2017 har nu sannolikt brutits.

Då resistensläget har varit stabilt under senaste åren så har endast ett urval av isolat (cirka 30 procent) resistenskarakteriserats. Inga isolat resistenta mot behandlingsalternativen metronidazol och vankomycin identifierades. Resistens mot indikatorantibiotika som är en indikator för ökad risk för smittspridning har varit stabil för de ribotyper som historiskt har varit multiresistenta mot dessa indikatorantibiotika (ribotyp 012, 017, 078/126 och 027).

Sammantaget är läget avseende C. difficile i stort oförändrat jämfört med tidigare år. Det är fortsatt angeläget att förstå den stora regionala variationen i incidens.

Figur 1. Incidensen av nya fall av C. difficile per region under 2019 samt medelvärde för åren 2016-2018. Regionerna är rangordnade från lägsta till högsta incidens 2019.

Invånarantalet i länet har använts som nämnardata i incidensberäkningen. Där information om i vilket län provet har tagits saknades, har det län som vanligen rapporterats av laboratoriet använts i beräkningarna. För Jönköpings län används egna siffror framtagna av länets smittskydds- och vårdhygienenhet. Stockholm Unilabs har inte rapporterat data för hela året, där har ett medel av rapporterade fall per vecka gånger 52 använts till helårsdata. Ett fall betraktas som nytt om minst åtta veckor har förflutit sedan föregående positivt prov, i annat fall räknas det som pågående sjukdomsepisod eller recidiv. Det överensstämmer med den europeiska falldefinitionen av C. difficile.

Figur 2. Fördelning av PCR-ribotyper hos C.difficile 2017–2019. Data är sorterade i fallande ordning efter den relativa andelen 2019.

Figur 3. Fördelning av ribotyper per region 2019.

Figur 4. Andel av PCR ribotyper per åldersgrupp (aggregerade data 2017-2019).

Läs mer

Årssammanfattning 2019

Sjukdomsinformation om Clostridioides difficile-infektion
Tabellsamling – årsrapporter 2019