Clostridioides difficile-infektion – sjukdomsstatistik

Lyssna

Clostridioides difficile är en tarmbakterie som kan orsaka diarré (CDI) och livshotande pseudomembranös kolit, framför allt hos äldre individer som behandlas med antibiotika.

Clostridioides difficile-veckorapporter

Årsrapport

Clostridioides difficile 2022

Under 2022 ökade antalet fall av många smittsamma sjukdomar jämfört med 2021, särskilt under hösten och vintern. Ökningen bedöms bero på att kontakterna mellan människor och resandet successivt återgått till nivåer som liknar de före pandemin av covid-19. Sannolikt har även befolkningens immunitet mot flera smittsamma sjukdomar minskat under pandemin, vilket medfört att fler var mottagliga för infektioner när kontakterna ökade. Läs mer om de smittsamma sjukdomarna i årssammanfattningen.

Årssammanfattning smittsamma sjukdomar 2022

Sammanfattning och bedömning

Under 2022 rapporterades 6 798 nya fall av Clostridioides difficile motsvarande en incidens av 65 fall per 100 000 invånare, vilket är en ökning jämfört med 2021 (61 fall per 100 000 invånare). Ett fall betraktas som nytt om minst åtta veckor har förflutit sedan föregående positivt prov, i annat fall räknas det som pågående sjukdomsepisod eller recidiv (återfall). Det överensstämmer med den europeiska falldefinitionen av C. difficile. För två laboratorier som rapporterat samtliga fall har en recidivfrekvens för de senaste åren använts för att räkna antalet nya fall. Som tidigare år förelåg stora skillnader i antalet rapporterade nya fall mellan regionerna (spridning 23–112 fall per 100 000 invånare; figur 1). Största ökningen i incidens 2022 jämfört med 2019-2021 återfanns i Södermanland (36 procent) följt av Halland (27 procent) och Blekinge/Kronoberg (24 procent). C. difficile är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen utan övervakas genom frivillig laboratorierapportering.

Medianåldern bland fallen var 75 år och likt tidigare år var könsfördelningen jämn. Majoriteten av fallen (76 procent) var 60 år och äldre. Uppgift om ålder saknas för cirka 22 procent av fallen.

Under 2022 typades isolat insamlade från 25 av 26 laboratorier under veckorna 39–40 (99 procent; n=277/281). Nytt för året var att isolaten karakteriserades med helgenomssekvensering istället för PCR-ribotypning.

Totalt identifierades 39 sekvenstyper (ST) och de 20 vanligaste typerna utgjorde drygt 86 procent av samtliga isolat jämfört med 80 procent under 2021 då typningen genomfördes med PCR ribotypning. (Sekvenstypning har generellt sett något lägre upplösning jämfört med PCR ribotypning.) ST2, som innefattar bland annat ribotyperna 014, 020 och 220, var den vanligaste typen, följt av ST6 som innefattar ribotyp 005 (figur 2). Diversiteten av typer var generellt hög i regionerna (figur 3), vilket tyder på att inga större regionala smittspridningar förelåg. Den lägsta diversiteten sågs i Södermanland där 7/10 isolat var av ST2 (n=4) och ST55 (n=3), dock utan några kluster som indikerar utbrott.

Helgenomssekvensering möjliggör även detektion av generna för toxin A, B och binärt toxin samt kända resistensmarkörer. Den absolut vanligaste kombinationen var toxin A och toxin B, och där ST11 och ST5 avviker från mönstret med flera olika kombinationer av toxingener (tabell 1). Kinolonresistens var den vanligast förekommande resistensen, särskilt hos vissa sekvenstyper som till exempel ST2, 12 och 17 (tabell 2). Den sekvenstyp med flest resistensmarkörer var ST11. Det är känt sedan tidigare att vissa resistensmönster hos C. difficile associeras med högre risk för utbrott.

Den ökade kunskapen kring förekomsten av olika resistensgener mot indikatorantibiotika inom olika sekvenstyper kan vara av vikt för beslut gällande restriktiv antibiotikaanvändning vid eventuella lokala anhopningar.

Sammantaget rapporterades fler fall av C. difficile i Sverige under 2022 jämfört med 2021 och incidensen var högre jämfört med perioden 2019–2021.

Där (figur 1) information om i vilken region provet har tagits saknades, har den region som vanligen rapporterats av laboratoriet använts i beräkningarna.

Figur 1. Incidensen av nya fall av C. difficile per region under 2022 samt medelvärde för åren 2019–2021.

Tio regioner rapporterade ökande incidens jämfört med tidigare års medelvärde. Källa: Folkhälsomyndigheten.

Figur 2. Fördelning av sekvenstyper (ST) hos C. difficile isolat (n=277) under 2022.

De fem vanligaste sekvenstyperna 2022 var ST2, 6, 11, 5 och 8. Källa: Folkhälsomyndigheten.

En diversitet på 1 (figur 3) betyder att samtliga isolat var olika och en diversitet på 0 betyder att samtliga isolat var samma typ.

Figur 3. Diversitet av C. difficile-isolat baserat på sekvenstyp (ST) per region under 2022.

Diversitet av C. difficile-typer fördelat på region med Simpsons' index. Diversiteten varierade mellan 0,80 till 1,00. Källa: Folkhälsomyndigheten.

Minus i parantes (tabell 1) avser avsaknad av gen; ”t” i parantes avser trunkerad gen; Bt avser Binärt toxin.

Tabell 1. Förekomst av generna för toxin A, B och binärt toxin (Bt) för de vanligaste sekvenstyperna (fler än fyra isolat per ST) samt övriga typer under 2022.
ST A B A B Bt A(-) B Bt A(t) B Bt A(t) B A (-) B (t) A B(t) A(-) B A(-) B(-) Totalt
2 35 1 1 37
6 27 27
11 1 5 13 4 23
5 1 14 2 17
3 15 15
8 13 1 1 15
16 13 13
17 12 1 13
14 12 12
36 12 12
9 9 9
13 7 1 8
42 6 6
55 6 6
45 4 4
12 3 1 4
33 4 4
49 4 4
58 4 4
Ny ST 2 1 1 4
44 2 1 1 4
Övriga 31 2 1 3 36
Totalt 223 22 16 5 1 2 1 2 6 277
Tabell 2. Antal isolat med påvisade resistensgener bland de vanligast förekommande sekvenstyperna (ST) av C. difficile 2022.
ST Ingen påvisad resistens kinoloner makrolider tetracykliner tetracykliner kinoloner makrolider kinoloner makrolidertetracykliner kinoloner makroliderrrifampi-cintetracykliner
2 6 28 1 2
6 26 1
11 1 9 3 7 3
5 14 2 1
3 14 1
8 15
17 12 1
16 13
36 2 9 1
14 10 1 1
9 8 1
13 8
Övriga 55 14 2 2 0 1 1 1
Totalt 154 95 4 7 7 4 5 1

Läs mer