Sjukdomen blev anmälningspliktig den 1:a juli 2004.

OBS! Kategorin viral meningoencefalit innefattar sjukdomsgruppen TBE men även meningoencefalit som utvecklas till följd andra virusinfektioner.

Antalet fall och incidensen innefattar alltså samtliga virala meningoencefaliter. Data på enbart TBE visas årligen i Folkhälsomyndighetens epidemiologiska årsrapporter.

Sjukdomsinformation

Virala meningoencefaliter under 2014

Under 2014 rapporterades 972 fall av virala meningoencefaliter.
Enterovirus var med 355 rapporterade fall var den vanligaste orsaken.

Tabell 1: Virala meningoencefaliter 2010-2014, fördelning efter påvisat virus

Tabell 1: Virala meningoencefaliter 2010-2014, fördelning efter påvisat virus

Enterovirus-meningoencefaliter

Incidensen av enterovirus-meningoencefaliter var högst bland barn under 1 år, följt av vuxna i åldern 25-39 år. Majoriteten av fallen (79 %) rapporterades under perioden juni–oktober.

Figur 1. Åldersfördelning bland rapporterade fall av enterovirus-meningoencefaliter

Åldersfördelning bland rapporterade fall av enterovirus-meningoencefaliter

Molekylär typning av Enterovirus

Totalt typades 378 prov från 338 patienter vid Folkhälsomyndigheten under 2014. Av dessa kom 257 prov från patienter med enterovirusorsakad meningoencefalit (68%).

De fem vanligast förkommande enterovirustyperna under 2014 var Echovirus (E-) serotyper E-30 och E-6, Coxsackievirus (CV-) serotyper CV-A9, CV-B5 och CV-A16.

Figur 2: De fem vanligast förekommande Enterovirustyperna 2014 jämfört med åren 2012 och 2013

De fem vanligast förekommande Enterovirustyperna 2014 jämfört med åren 2012 och 2013

E-30 var även den vanligaste serotypen bland prover från patienter med enterovirusorsakad meningoencefalit (40%).

Figur 3: Antal typade enterovirusprover per månad (ankomst) från patienter med enterovirusorsakad meningoenecefalit 2014 ( n= 219).

Antal typade enterovirusprover per månad (ankomst) från patienter med enterovirusorsakad meningoenecefalit 2014 ( n= 219)
Andra påvisade Enterovirusserotyper var: E-16, E-18, E-25, CV-B4, E-4, E-11, E-6, CV-B2, E-27, CV-B3, E-7, E-9 och E-3.

Fördelningen av serotyper visade lite variation beroende av vilket provmaterial som analyserades:

E-30 var den vanligast förekommande serotypen i både avföringsprov/isolat (17%) och likvorprov (43 %) följt av CV-A16 och CV-A6 (7% och 6,5%) i avföringsprov/isolat och CV-A9 och CV-B6 (10% och 8%) i likvorprov.

Andelen prov som inte kunde typas var ungefär lika för likvorproverna (17%) och avföringsprov/isolat (23%).

Virologiska polioövervakning: Enterovirusisolering

Den virologiska polioövervakningen i Sverige baseras på isolering av enterovirus i avföringsprover från patienter med virusorsakad meningoencefalit. Därför är det mycket viktigt att Sverige upprätthåller en högkvalitativ isolering av enterovirus. Laboratoriet vid Folkhälsomyndigheten är WHO certifierat och ackrediterat och enterovirusisolering används i enlighet med Folkhälsomyndighetens och WHO:s riktlinjer. Detta utgör en viktig del av det arbete som utförs i Sverige för att kunna säkerställa att landet även fortsättningsvis kan förklaras poliofritt.

I analysprocessen ingår att alla avföringsprover ympas på L20B- och RD-celler enligt WHO:s riktlinjer: 2014 analyserades 182 avföringsprov/isolat (och 30 likvorprov) med virusisolering däribland påvisades ingen vildtyps poliovirus eller poliovirusvaccinstam.

Enligt WHO:s riktlinjer har analysen av avföringsprov med isolering och efterföljande molekylära metoder den högsta sensitiviteten för påvisning av polio. Även om dem flesta länder i världen har varit poliofria i många år, är det mycket viktigt att upprätthålla det nationella övervakningsprogrammet för polio eftersom risken för import till Sverige finns.

Vill vi därför vänligen påminna om:

  • vikten av att tänka på polio i diagnostiken av oklara förlamningssymptom (e.g. AFP) och vid serösa meningiter.
  • att skicka avföringsprovet (respektive enterovirusisolatet) till Folkhälsomyndigheten för att upprätthålla det nationella övervakningsprogrammet för polio.