Sjukdomsinformation om virusinfektioner i centrala nervsystemet

Vad orsakar virusinfektioner i det centrala nervsystemet och hur sprids infektionerna?

Det finns ett stort antal virus som kan infektera det centrala nervsystemet. I en del fall är virusets primära målorgan det centrala nervsystemet. I andra fall är infektionen i nervsystemet snarare en komplikation vid infektioner i andra delar av kroppen. Risken att drabbas av virusinfektioner i det centrala nervsystemet beror bland annat på ålder och underliggande sjukdomar.

Exempel på virus som orsakar hjärn- eller hjärnhinneinflammation är:

• enterovirus
• herpes simplex typ 1
• TBE-virus.

Exempel på virus som kan infektera det centrala nervsystemet, som en komplikation, är:

• herpes simplex typ 2
• influensa-virus
• morbillivirus (som orsakar mässling)
• parotitvirus (som orsakar påssjuka)
• varicellavirus (som orsakar vattkoppor och bältros).

Mer om respektive virus

• Sjukdomsinformation om enterovirusinfektion
• Sjukdomsinformation om TBE (Tick borne encephalitis)
• Sjukdomsinformation om influensa
• Sjukdomsinformation om mässling
• Sjukdomsinformation om påssjuka
• Sjukdomsinformation om vattkoppor och bältros

Symtom och behandling

Virusorsakade infektioner i det centrala nervsystemet kan uppvisa ett brett spektrum av symtom:

• Symtom på viral meningit (hjärnhinneinflammation) är feber, svår huvudvärk, illamående och eventuellt med kräkningar. I mycket sällsynta fall förekommer kramper och förlamningar i enstaka nerver. Känslighet för ljud och ljus är vanligt.
• Symtom på viral encefalit (hjärninflammation) är ofta feber, huvudvärk, förvirring, kramp och sänkt vakenhet.
• Symtom på myelit, som är ett samlingsbegrepp för inflammation i ryggmärgen, är ofta svaghet i kroppen och påverkan på känsel.

Blandtillstånd av meningit, encefalit och myelit förekommer.

De flesta personer som får en virusinfektion i det centrala nervsystemet blir helt återställda, men ett fåtal får långdragna besvär med till exempel uttalad trötthet eller minnesstörningar. Dödsfall kan förekomma men är sällsynta.

Inkubationstiden varierar beroende på virus och den kliniska bilden.

För de flesta virus som infekterar det centrala nervsystemet finns inga specifika läkemedel tillgängliga. Vården inriktas i stället på att behandla patientens symtom och vid behov efterföljande rehabilitering.

Epidemiologisk övervakning och mikrobiologisk diagnostik

Sjukdomens utbredning övervakas av Folkhälsomyndigheten genom smittskyddsanmälningar och omvärldsbevakning.

Viral meningoencefalit – sjukdomsstatistik

Sjukdomen kan diagnosticeras på landets mikrobiologiska laboratorier. Analys utförs därför inte regelmässigt vid Folkhälsomyndigheten. Diagnosen ställs genom att man påvisar det specifika viruset från ryggmärgsvätskan via molekylärbiologiska metoder eller odling, alternativt via virusodling från avföringen. Specifika antikroppar som utvecklas i blodet efter en genomgången sjukdom bekräftar diagnosen.

Förebyggande åtgärder

Det finns vaccin mot vissa av de sjukdomar som kan orsaka meningoencefalit, till exempel mot TBE, polio och japansk encefalit.

Vacciner som används i Sverige

God hand- och livsmedelshygien kan till viss del förebygga smitta med enterovirus. Åtgärder för att förhindra bett av fästingar och mygg kan också bidra till att minska risken för vissa virusinfektioner.

Anmälan och åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

En virusinfektion i det centrala nervsystemet är en anmälningspliktig sjukdom och inträffade fall ska anmälas till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten.

Anmälningspliktiga sjukdomar

Beroende på vilket virus som har påvisats kan andra smittskyddsåtgärder vara aktuella.

Kommentar

Viral meningit kan också kallas serös meningit. Beteckningen ”serös” syftar på karaktären hos ryggmärgsvätskan som för blotta ögat i regel är vattenklar men som vid mikroskopering innehåller ett ökat antal inflammationsceller. Denna cellökning beror på en inflammation.