2009

Under året anmäldes 546 fall av virala meningoencefaliter, varav 210 var orsakade av tick borne encephalitis virus (TBE-virus) och 336 av andra virus.

• Virala meningoencefaliter (ej TBE)
• Virala meningoencefaliter (TBE)

Virala meningoencefaliter (ej TBE)

Sannolikt både underrapporteras och underdiagnostiseras virala meningoencefaliter fortfarande. I likhet med år 2008 var en stor andel av fallen, nära 40 %, rapporterade från Stockholms län. Det speglar troligtvis skillnaderna i provtagnings- och diagnostikrutiner mellan olika sjukhus och landsting mer än variationer i sjukdomsförekomsten.

Ålder och kön

Drygt hälften av alla rapporterade fall med serösa encefaliter/menigoencefaliter var mellan 20–49 år. Sjukdom orsakad av herpes simplexvirus (HSV) var vanligare bland kvinnor (78 % av fallen med HSV-2 och 66 % av HSV-1 fallen). Könsfördelningen var jämnare bland sjukdomsfallen orsakade av andra virus.

Andelen rapporterade fall orsakade av herpes simplexvirus (HSV) ökade något under 2009 (107 jämfört med 90 fall under 2008). Incidensen var hög bland små barn (<1 år), med 5 spädbarn som hade meningoencefalit orsakad av her38 pesvirus. De flesta med rapporterade HSV-infektioner var mellan 40–69 år. Högst incidens för HSV-1 sågs hos personer över 69 år och för HSV-2 var incidensen högst i åldersgruppen 30–49 år.

Antalet rapporterade encefaliter orsakade av varicellazostervirus (VZV) var ungefär som föregående år. 9 av de rapporterade 77 fallen sågs hos barn och ungdomar upp till 19 år, men VZV var en klart dominerande orsak till meningoencefalit hos dem som är äldre än 70 år.

Säsongsvariation

De flesta enterovirusinfektionerna anmäldes som brukligt under sommar/tidig höst.

Typning

Prov för typning inkom från 25 patienter med enterovirus-verifierad meningit. Typningen visade att den echovirus 30-stam, som gav ett stort meningitutbrott under 2006, fortfarande sprids i landet. Det var även en ökning av antalet fall smittade med coxsackievirus B4 med 5 fall mot endast 1 fall under 2008. Denna stam orsakade under 2007 ett utbrott med 15 fall. De övriga typerna som isolerades var coxsackievirus A9 och A16, echovirus 6 och 18.

Virala meningoencefaliter (TBE)

Trender

Under 2009 skedde en marginell minskning med 6 % av TBE-fall i Sverige och totalt anmäldes 210 fall.

Ålder och kön

Under 2009 var det, liksom tidigare, en något större andel män, 56 %, som insjuknade i TBE. Männen var fler i nästan alla åldersgrupper, men speciellt i de låga åldrarna. Två tredjedelar av de sjuka var i åldersgruppen 30–69 år (Figur).

Smittland

En majoritet av TBE-fallen, 199 personer, hade smittats i Sverige. Av de utlandssmittade hade 5 personer smittats på Åland, 1 i Schweiz, 1 i Italien och 1 i Serbien-Montenegro.

Geografisk fördelning

Under 2009 höll sig sjukdomen i princip till samma utbredningsområde som under tidigare år. De flesta smittades i Stockholms, Södermanlands och Uppsala läns kusttrakter både vid Östersjökusten och utmed Mälarens mellersta och östra delar (se karta). Ovanligt få fall smittades under året längre söderut längs Östersjökusten. Ett fåtal rapporterades från Kalmar län, men inga alls längs kusten i Östergötlands län. Det rapporterades fall runt hela Vättern och kring större delen av Vänern förutom i de norra delarna. Några personer brukar varje säsong smittas på Västkusten. Under 2009 anmäldes liksom förra året dessutom ett par fall så långt norrut som från norra Bohuslän. I likhet med de senaste åren smittades några fall längs Blekingekusten och i östra Skåne. Under året smittades ett par personer strax söder om gränsen till Gävleborgs län. Det rapporterades fall från samma område även 2008, sålunda verkar nu TBE ha etablerat sig där.

2008 års uppseendeväckande händelse upprepades. Då insjuknade en person i TBE så långt norrut som i Västerbotten, utan att ha varit utanför länets gränser inom inkubationstiden. År 2009 skedde smittan i Västernorrlands kustland.

Säsongsvariation

Under 2009 insjuknade de första personerna i TBE i början av maj och det sista i början av november, men det stora flertalet blev sjuka under juli och augusti. Diagnostiska kriterier för vaccinationssvikt vid TBE Under 2009 har de diagnostiska kriterierna för vaccinationssvikt vid TBE definierats. Det har visat sig att det tidigare varit svårt att avgöra huruvida ett antikroppssvar mot TBE-virus är utlöst av infektion eller vaccination. Därför är rätt tagna prov en förutsättning för en korrekt bedömning. Man bör ta akut- och konvalescentserum och helst också samtidigt tagna liquorprov, med 2–3 veckors mellanrum. Serologiska analyser avseende TBE-virus IgM och IgG i serum och liquor, samt neutraliserande antikroppar i serum görs för att säkerställa vaccinationssvikt vid TBE. Vaccinationssvikt anses föreligga hos patienter som fått 2 eller fler doser av TBE-vaccin och som insjuknat i TBE före nästa schemalagda dos. Undantag är de patienter som insjuknat <1månad efter dos 2. Verifierat fall av vaccinationssvikt: minst två av följande kriterier skall vara uppfyllda:

• TBE-virus IgM i serum.
• Intratekal produktion av TBE-virus-antikroppar.
• Signifikant antikroppsstegring avseende TBE-virus IgG och/eller neutraliserande antikroppar i serum.

Sannolikt fall:

• TBE-virus IgM och neutraliserande antikroppar i enstaka
  serumprov taget tidigt i sjukdomsförloppet.

Under 2009 påvisades 6 verifierade och 2 sannolika fall av TBE-vaccinationsvikt. Några fall av TBE upptäcktes i östra Skåne under 2009.