Sjukdomsinformation om influensa

Lyssna

Benämning av influensapandemier: Svininfluensan, Hongkong-influensan, Asiaten, Spanska sjukan, Ryska snuvan.

Sidans information

Denna information gör inte anspråk på att vara fulltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.

Bild på influensa A-virus.

Influensa är en luftvägsinfektion som återkommer regelbundet varje vintersäsong. Många drabbas vilket somliga år leder till hög sjukfrånvaro och överdödlighet bland äldre. Influensavirus har en förmåga att förändra sig och kan därför orsaka mer omfattande epidemier vissa år. Med oregelbundna intervaller anpassas influensavirus från andra djurarter till att infektera människor. Då finns möjligheten att en pandemi uppstår.

Vad orsakar influensa och hur sprids den?

Influensasjukdomen orsakas av att influensavirus infekterar luftvägarna. Det finns fyra influensavirustyper: A, B, C och D. Influensa A och B, ger upphov till den typiska influensasjukdomen. Influensa C orsakar oftast mycket milda symtom och ingår därför inte i någon ordinarie sjukdomsövervakning. Influensa D har inte påvisats hos människa, men hos flera däggdjursarter och är vanlig hos boskap.

På influensavirusets yta finns det två molekyler som är avgörande för immunförsvarets möjlighet att känna igen och bekämpa viruset och därmed för smittsamheten: hemagglutinin (H) och neuraminidas (N). Det finns många olika undertyper av H och N hos influensa A som numrerats (till exempel H1 eller H18, N2 eller N11) och olika influensa A-virus benämns därför till exempel influensa A(H2N3) eller A(H1N1). Ytmolekylerna förändras lite mellan varje säsong och därmed skyddar inte alltid den immunitet man fått från tidigare influensainfektioner. De influensatyper som återkommer varje vinter kallas säsongsinfluensa.

Följande säsongsinfluensor cirkulerar världen över sedan pandemin 2009:

  • Influensa A(H3N2)
  • Influensa A(H1N1)pdm09
  • Influensa B/Yamagata
  • Influensa B/Victoria

När någon har influensa finns virus framförallt i svalget och övre luftvägarna. Virus sprids som aerosol-, dropp- eller kontaktsmitta. Aerosol och droppar uppstår vid hosta eller nysning. Då kan viruspartiklar finnas kvar i luften en kortare tid men smittsamhet avtar snabbt med avståndet från den som hostat eller nyst. Vid aerosolsmitta krävs mindre virusmängd jämfört med de andra smittvägarna eftersom aerosoler lättare nå nedre luftvägarna. Torr luft gynnar spridning via aerosol eftersom kall luft innehåller mindre fuktighet än varm och då kan partiklarna stanna i luften längre innan de faller till marken. Därför sprids influensa i Sverige (och övriga tempererade länder) huvudsakligen under den kalla årstiden. Vi är också mer inomhus tillsammans under vintern, vilket sannolikt bidrar till smittspridningen.

Smittsamheten börjar redan dygnet innan man får några symtom och är som högst när man är som sjukast. En tumregel är att man är smittsam så länge man har feber. Små barn som har influensa för första gången och inte har något tidigare skydd mot infektionen utsöndrar också mycket virus. Under säsongsinfluensatider har många en kortvarig virusutsöndring utan att få symtom. Risken för att bli sjuk om man blir smittad ökar desto mer virus man utsätts för. Du kan läsa mer om influensasmitta på 1177 Vårdguiden.

Influensa (1177.se)

Inkubationstiden för influensa är kort, oftast mellan ett till tre dygn.

Symtom och komplikationer

Typisk influensa börjar plötsligt med frossa, snabbt stigande feber ofta upp över 40 grader, allmän muskelvärk och huvudvärk, och påtaglig sjukdomskänsla. Därefter tilltar symtom från luftvägarna, främst torrhosta som förvärras genom att slemhinnan i luftvägarna angrips. Små barn kan få mer av svullna tonsiller och ont i halsen när de sväljer än vuxna. Symtom från mag- och tarmkanalen som kräkningar och diarré förekommer också, men är vanligare hos barn. Alla blir dock inte så sjuka, en del märker sannolikt inte av att de är infekterade och för andra kan det mer likna en vanlig förkylning.

Enstaka patienter blir allvarligt sjuka av influensa. Detta gäller framförallt patienter som har underliggande riskfaktorer såsom graviditet, kronisk hjärt- eller lungsjukdom, nedsatt immunförsvar eller annan svår, kronisk sjukdom och hög ålder. Hos äldre är det ganska vanligt att man på grund av influensainfektionen drabbas av bakteriell lunginflammation. Bihåleinflammation och luftrörsinflammation är andra vanliga komplikationer hos vuxna medan små barn ibland kan drabbas av öroninflammation och pseudokrupp.

Influensa är en av våra vanligaste dödsorsaker men det är svårt att mäta denna dödlighet. Det beror på att det är komplikationer till influensa och inte influensainfektionen i sig som de flesta dör av. Influensainsjuknandet kan hos den äldre vara milt och ganska atypiskt från början och inte märkas. Det vanligaste som man avlider av är en efterföljande bakteriell lunginflammation, men hjärtinfarkt eller hjärtsvikt är också vanligt. Därför går det inte att räkna antalet dödsfall på grund av influensa direkt.

Diagnostik och behandling

Influensavirus kan påvisas i prov taget från övre svalget via näsan (nasofarynxprov). Prov analyseras genom att påvisa virusets arvsmassa med molekylära metoder.
En del prov skickas till Folkhälsomyndigheten för att karakteriseras avseende vaccinlikhet och resistens mot antivirala medel. Här görs även en kartläggning av virusproverna för att se hur mycket de förändras under tidens gång. Vissa provisolat skickas till Världshälsoorganisationens (WHO) laboratorium i England där de bland annat ingår som bas för WHO:s expertbedömning av vilka stammar som ska ingå i nästa säsongs influensavaccin.

Normalt behöver influensasjuka inget annat än symtomlindrande behandling, men antiviral behandling rekommenderas för patienter med misstänkt eller konstaterad influensa om:

  • patienten tillhör en riskgrupp
  • patienten är allvarligt sjuk (till exempel med påverkan på andning eller cirkulation).

Vaccination mot influensa

Antiviral behandling bör sättas in så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet för att ha bäst effekt.

För rekommendationer om antiviral behandling hänvisas till Läkemedelsverkets behandlingsrekommendationer: Behandling och profylax vid influensa – behandlings‌‌­rekommendation (lakemedelsverket.se)

Bakteriella komplikationer behandlas med antibiotika om det behövs. Vid mycket svår influensasjukdom kan behandling i respirator eller ECMO (extracorporeal membrane oxygenation) behövas.

Förebyggande åtgärder

Säsongsinfluensavaccin ges vanligen under oktober-november-december inför den kommande säsongen och innehåller de virusstammar som förväntas cirkulera baserat på WHO:s expertbedömning. Säsongsvaccin rekommenderas i första hand till personer som tillhör en medicinsk riskgrupp för svår sjukdom.

Mer om vaccin mot influensa

Profylaktisk antiviral behandling efter exponering för influensasmitta rekommenderas till personer i medicinsk riskgrupp. Behandling påbörjas så tidigt som möjligt, oberoende av vaccinationsstatus.

Profylaktisk behandling bör övervägas till personer som vårdas på enheter i slutenvård eller omsorg med pågående smittspridning.

För rekommendationer om antiviral profylax hänvisas till Läkemedelsverkets behandlingsrekommendationer: Behandling och profylax vid influensa – behandlings‌‌­rekommendation (lakemedelsverket.se)

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Influensa är sedan 1 december 2015 anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Laboratorieanmälan ska göras för patienter som har positiv laboratorieanalys men ingen klinisk anmälan behövs.

Folkhälsomyndigheten följer varje säsong influensans geografiska utbredning och förlopp via olika indikatorer och frivilliga rapporteringssystem. Under säsongen sammanfattas läget i veckorapporter som publiceras på webbplatsen.

Aktuell veckorapport om influensa

Kommentar

Influensa har orsakat omfattande pandemier genom historien till exempel spanska sjukan 1918 och svininfluensan 2009.

Läs mer på andra webbplatser