Sorkfeber – sjukdomsstatistik

Sorkfeber 2017

Bakgrund

Sorkfeber är en virussjukdom som orsakas av Puumalaviruset och sprids via infekterade skogssorkar. Människor smittas vanligen genom att andas in damm som förorenats av sorkars urin, spillning och/eller saliv, men smitta genom sorkbett kan också förekomma. Smittan bedöms enligt anmälningarna ofta ha skett i samband med vedhantering, arbete i trädgård och lantbruk eller rengöring av utrymmen, till exempel uthus, där sorkar har hållit till.

De vanligaste symtomen är hög feber, allmän sjukdomskänsla samt svåra buk- och ryggsmärtor. Eftersom sorkfeberviruset angriper njurarna brukar njurfunktionen bli tillfälligt nedsatt och dialysbehandling kan krävas. I stort sett alla som insjuknat tillfrisknar utan några kvarstående men.

Utfall

Under 2017 anmäldes 158 fall, vilket är en ökning jämfört med 2016 då 92 fall anmäldes. Med en incidens på 1,6 fall per 100 000 invånare får 2017 trots allt räknas som ett mellanår i antalet sorkfeberfall. Större anhopningar av fall har viss periodicitet om vart tredje till fjärde år (figur 1).

Figur 1. Antalet fall med sorkfeber, 1998–2017.

Ålder och kön

Av samtliga rapporterade fall 2017 var medianåldern 54 år med en spridning från 2 till 83 år. Majoriteten av de anmälda fallen tillhörde som tidigare åldersgruppen 50–69 år. Endast ett fåtal barn under 10 års ålder rapporterades.

Liksom de flesta år tidigare rapporterades fler män än kvinnor med sorkfeber. Av samtliga fall var 100 män (63 procent) och 58 kvinnor (37 procent) (figur 2).

Figur 2. Incidensen (fall per 100 000 invånare) av sorkfeberfall hos kvinnor respektive män i olika åldersgrupper, 2017.

Smittland

Under året rapporterades 146 vara smittade i Sverige, 10 med okänt smittland samt två smittade utomlands, i Ryssland respektive Norge. Under sommaren har ett utbrott uppmärksammats i östra Frankrike samt västra Sydtyskland, utbrottet har inte ha påverkat den svenska epidemiologin.

Geografisk fördelning i Sverige

I likhet med tidigare år rapporterades flest fall (63 procent) från de fyra nordligaste länen, Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten. Incidensen var högst i Västernorrlands län med 18,7 fall per 100 000 invånare. I de övriga tre länen låg incidensen mellan 5,2 och 10,4 fall per 100 000 invånare.

Säsongsvariation

Under 2017 observerades flest fall under augusti och december. Ett förlopp i två faser i antalet fall är inte ovanligt för sorkfeber där den första toppnoteringen inträffar under augusti och den andra toppen inträffar under sen höst till vinter (figur 3).

Figur 3. Antalet rapporterade fall av sorkfeber per månad, 2017.

Sammanfattande bedömning och förslag på åtgärder

Antalet anmälda sorkfeberfall speglar skogssorkspopulationens naturliga 3–4-åriga beståndscykel. Det senaste året med många fall var 2014, sedan dess har sorkfebersäsongerna hållit sig tämligen milda.

Varför äldre män drabbas oftare av sorkfeber än andra är inte fastlagt. Sannolikt är olika beteende bland kvinnor och män och mellan olika åldersgrupper en bidragande faktor.

Det är viktigt att människor som bor och vistas i områden där sorkfeber finns informeras om hur man bäst skyddar sig mot infektionen. Effektiva skyddsåtgärder kan vara att undvika att röra upp damm som kan vara förorenat, till exempelvis genom att våttorka istället för att sopa eller dammsuga i utrymmen där man har anledning att befara att det funnits skogssorkar. En annan är att klippa eller kratta fjolårsgräs strax efter att det har regnat. Det är också viktigt att använda handskar vid hantering av sorkavföring, döda sorkar eller föremål från platser där sorkar ofta befinner sig som till exempel ved.

Läs mer

• Årssammanfattning 2017
• Sjukdomsinformation om sorkfeber
• Anmälningspliktiga smittsamma sjukdomar i Sverige 2017 – Epidemiologisk årsrapport, tabellsamling
• Sorkfeber som zoonos (sva.se)
• Surveillance of infectious diseases in animals and humans in Sweden 2016 (sva.se)