Sorkfeber är en virussjukdom som sprids via skogssorken. Nära besläktade virus (se Virala hemorragiska febrar) finns på andra håll i världen och kan ge upphov till mycket allvarliga infektioner. I jämförelse med dessa är sorkfebern en ganska mild sjukdom. Sorkfeber är en zoonos, det vill säga en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa.

Sorkfebern är i princip begränsad till områden norr om Dalälven, även om enstaka fall har rapporterats från andra områden. Sjukdomen är mycket vanlig i Finland. Sorkfeber finns både i Tyskland och Danmark, och varför det just i södra Sverige inte finns smittade sorkar är oklart. Antalet rapporterade fall i Sverige varierar från år till år (från 50 till mer än 2 000 fall), mycket beroende på om det är "sorkår" eller inte. I Norrland ses cykliska toppar med tre–fyra års mellanrum. De senaste säsongerna har både topparna och dalarna legat på högre nivåer än tidigare.

Vad orsakar sorkfeber och hur sprids det?

Sjukdomen orsakas av Puumalaviruset, ett så kallat hantavirus. Reservoar är skogssorken (Myodes glareolus). Smittade sorkar, som själva inte tycks bli påverkade eller sjuka, utsöndrar viruset i saliv, urin och avföring.

Smittspridning från skogssork till människa sker framför allt via inandning av damm som förorenats av sorkars urin och avföring eller via direktkontakt med saliv, urin eller avföring. Det är svårt att ge något exakt svar på hur länge viruset överlever efter att det har utsöndrats från sorken, eftersom faktorer som till exempel temperatur och luftfuktighet påverkar dess överlevnad. Studier visar dock att viruset kan vara smittsamt i två veckor, troligen ännu längre.

Sjukdomen smittar troligen inte direkt från människa till människa. Hundar och katter drabbas inte av sorkfeber.

Inkubationstiden anges vara två till sex veckor.

Symtom och komplikationer

Sjukdomen yttrar sig med hög feber, muskelvärk, allmän sjukdomskänsla och ofta svåra buk- och ryggsmärtor. Njurarna angrips och nedsatt njurfunktion kan ses under en till två veckor. Ibland kan hudblödningar uppträda. Trots att många är rejält sjuka tillfrisknar nästan alla utan kvarstående men. Dödligheten anges vara under en procent.

Diagnostik och behandling

Diagnos ställs genom att antikroppar mot virus påvisas i patientens blod. Genomgången infektion anses ge livslång immunitet. Någon specifik behandling finns inte, och eventuell behandling får därför riktas mot patientens symtom. Dialysbehandling kan krävas.

Förebyggande åtgärder

Något vaccin finns inte.

För att förebygga smittspridning är det viktigt att tänka på följande:

  • Undvik direktkontakt med gnagare.
  • Undvik inandning av damm som kan vara förorenat av sorkens utsöndringar.
  • När du städar bör du inte dammsuga eller torrsopa. Spreja i stället med disk- eller desinfektionsmedel och gör sedan rent med en blöt engångstrasa. Använd handskar och tvätta händerna noggrant efteråt med tvål eller desinfektionsmedel.
  • Använd handskar vid hantering av avföring, döda sorkar eller föremål där sorkar ofta befinner sig, till exempel ved.

För extra säkerhet kan andningsskydd som används på rätt sätt minska risken för överföring av luftburen smitta.

Läs mer om andningsskydd hos Arbetsmiljöverket

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Sorkfeber är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten. Även länsveterinären bör informeras i län där sjukdomen är ovanlig.

Kuriosa

Skogssorken är rödbrun på ryggen och ljusgrå till vit på buken. Kroppslängden är cirka 8 till 13 centimeter. Svansen är sällan längre än halva kroppslängden, vilket gör att den skiljer sig från en vanlig mus som har en lika lång svans som kropp.

Läs mer på andra webbplatser

Smittskyddsläkarnas smittskyddsblad om sjukdomar