Denna information gör inte anspråk på att vara heltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.
Sjukdomsinformation om sorkfeber
LyssnaSorkfeber är en virussjukdom som kan spridas till människor via skogssorken. Sjukdomen är relativt mild; nästan alla drabbade tillfrisknar utan kvarstående men. I snitt rapporteras cirka trehundra fall årligen i Sverige. Andra benämningar på sjukdomen är nephropathia epidemica och hemorragisk feber med njurpåverkan.
Sidans information
Sorkfebern är i princip begränsad till områden norr om Dalälven, även om enstaka fall har rapporterats från andra områden. Sjukdomen är även vanlig i Finland och finns både i Tyskland och Danmark. Varför det är så ovanligt med smittade sorkar just i södra Sverige är oklart.
Antalet rapporterade fall i Sverige varierar från år till år (cirka 50–2 000 fall). Förekomsten beror till stor del av skogssorkspopulationens storlek i de nordligare delarna av Sverige och uppvisar därför ett cykliskt förlopp med sjukdomstoppar med tre till fyra års mellanrum.
Vad orsakar sorkfeber och hur sprids sjukdomen?
Sjukdomen orsakas av Puumalaviruset, ett så kallat hantavirus. Reservoar är skogssorken (Myodes glareolus). Smittade sorkar, som själva inte tycks bli påverkade eller sjuka, utsöndrar viruset i saliv, urin och avföring.
Smittspridningen från skogssorkar till människor sker framför allt via inandning av damm som förorenats av sorkars urin och avföring eller via direktkontakt med deras saliv, urin eller avföring. Det är svårt att ge något exakt svar på hur länge viruset överlever efter att det har utsöndrats från sorken, eftersom faktorer som till exempel temperatur och luftfuktighet påverkar dess överlevnad. Studier visar dock att viruset kan vara smittsamt i två veckor, troligen ännu längre.
Sjukdomen smittar troligen inte direkt från människa till människa.
Symtom och behandling
Inkubationstiden, det vill säga tiden från att en person har blivit smittad till att hen får symtom, är två till sex veckor.
Sjukdomen yttrar sig med hög feber, muskelvärk och allmän sjukdomskänsla och medför ofta svåra buk- och ryggsmärtor. Njurarna angrips och en nedsatt njurfunktion kan ses under en till två veckor. Ibland kan hudblödningar uppträda. Trots att många är rejält sjuka tillfrisknar nästan alla utan kvarstående men. Dödligheten anges vara under en procent. En genomgången infektion anses ge livslång immunitet.
Specifik behandling saknas, vården inriktas på att behandla patientens symtom. Dialysbehandling kan krävas.
Epidemiologisk övervakning och mikrobiologisk diagnostik
Sjukdomens utbredning övervakas av Folkhälsomyndigheten genom smittskyddsanmälningar och omvärldsbevakning.
Sjukdomen diagnostiseras genom detektion av antikroppar liksom genom att smittämnets arvsmassa påvisas med molekylärbiologiska metoder vid Folkhälsomyndighetens laboratorium.
- Puumalavirus (IF) (Antikroppsbestämning)
- Puumalavirus (snabbtest) (Antikroppsbestämning)
- Puumalavirus (PCR)
Förebyggande åtgärder
Något vaccin finns inte.
För att förebygga smittspridning är det viktigt att tänka på följande:
- Undvik direktkontakt med gnagare.
- Undvik inandning av damm som kan vara förorenat av sorkens utsöndringar.
- Vid städning av utrymmen där gnagare har funnits bör du inte dammsuga eller torrsopa. Spreja i stället med disk- eller desinfektionsmedel och gör sedan rent med en blöt engångstrasa. Använd handskar och tvätta händerna noggrant efteråt med tvål eller desinfektionsmedel.
- Använd handskar vid hantering av avföring, döda sorkar eller föremål där sorkar ofta befinner sig, till exempel ved.
Som en extra säkerhetsåtgärd kan andningsskydd, som används på rätt sätt, minska risken för överföring av luftburen smitta.
Anmälan och åtgärder vid inträffade fall eller utbrott
Sorkfeber är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten. Även länsveterinären bör informeras i län där sjukdomen är ovanlig.
Mer om anmälningspliktiga sjukdomar
Kommentar
Skogssorken är rödbrun på ryggen och ljusgrå till vit på buken. Kroppslängden är ungefär 8 till 13 centimeter. Svansen är kortare än halva kroppslängden, vilket gör att den skiljer sig från en vanlig mus som har en lika lång svans som kropp.