Sammanfattning och bedömning

Under 2019 anmäldes 232 fall av VRE motsvarande en incidens av 2,2 fall per 100 000 invånare. Det är en minskning med 52 procent jämfört med 2018 (n=444 fall). VRE diagnostiseras framför allt i samband med sjukhusvård (79 procent); 46 procent (n=106) var smittade i Sverige och 51 procent var smittade utomlands (n=119; figur 1). VRE rapporterades från 17 av 21 regioner. Under 2019 rapporterades en medianålder på 71 år (spridning 0-99 år) och liksom tidigare rapporterades fler män (60 procent) än kvinnor. VRE isolerades framförallt från feces (87 procent; n=201), men också från urin, sår och ”annat” (9 procent; n=21) och blod (n=10).

Totalt identifierades 20 sjukhusrelaterade smittspridningar av E. faecium fördelat på fem utbrott med 5-15 fall vardera samt 14 mindre spridningar (2-4 fall vardera; figur 2). Sjutton fall tillhörde det stora nationella utbrottet från 2018 med typen SE-EfmB-1707. Av de fem utbrotten skedde två av dessa på ett sjukhus i Uppsala (E-EfmA-1902, n=10 and SE-EfmA-1904, n=6), två rapporterades från Stockholm (SE-EfmA-1911, n=15 and SE-EfmB-1916, n=8) och det femte rapporterades från Örebro (SE-EfmA-1917, n=7). Två mindre spridningar av E. faecalis med VanB identifierades med två fall vardera.

Under 2019 typades isolat från 97 procent av fallen (225/232) och E. faecium var vanligast förekommande (n=214). Elva fall orsakades av E. faecalis. VanA-genen dominerade i förekomst jämfört med VanB hos både E. faecium (n=173 respektive n=52) och E. faecalis (n=9 respektive n=2). I några fall påvisades olika typer av VRE hos samma patient och därför typades något fler isolat än fall. Totalt bedömdes 45 procent av alla E. faecium under 2019 tillhöra någon av de 20 smittspridningarna – en minskning jämfört med 2018 (75 procent). Nio sekvenstyper (ST) påvisades i de olika smittspridningsklustren (figur 2) och av de unika isolaten fördelades dessa på 28 olika ST (figur 3). Totalt sett ökade antalet sekvenstyper 2019 (n=30) jämfört med 2018 (n=26) även om E. faecium ST80 likt de senaste åren fortsatt var vanligast (figur 4). Tio invasiva fall rapporterades under 2019, orsakade av E. faecium (vanA: n=8; vanB: n=2) varav sju fall tillhörde olika utbrott och tre av fallen tillhörde unika isolat. De elva fallen av E. faecalis tillhörde ST6, ST72, ST179 och ST778. Fyra linezolid-resistenta isolat identifierades under 2019 jämfört med tre isolat under 2018 och ett isolat under 2017. Under 2019 identifierades fyra vankomycinkänsliga isolat av E.faecium med vanA, alla tillhörande ST1421. Vankomycinvariabla enterokocker (VVE) är E.faecium som bär på vanA-genen, men är känsliga för vankomycin, vilket gör dem komplicerade att diagnostisera.

Sammanfattningsvis minskade antalet anmälda fall med över 50 procent under 2019 jämfört med 2018, vilket berodde främst på att inga större utbrott rapporterades under året, likt det stora utbrottet 2018.

Figur 1. Incidens av VRE smittade i och utanför Sverige under åren 2010-2019.

Figur 2. Antalet VRE-fall som ingår i de 20 sjukhusrelaterade smittspridningarna under 2019 samt respektive sekvenstyp.

Figur 3. Fördelningen av sekvenstyper hos unika VRE-isolat av E. faecium under 2019 (n=124).

Figur 4. Fördelning av de vanligaste sekvenstyperna (ST) under åren 2016-2019 hos E. faecium.

Läs mer

Sjukdomsinformation om vankomycinresistenta enterokocker (VRE)
Tabellsamling – årsrapporter 2019