Under 2020 pågick pandemin av covid-19 över hela världen. Många åtgärder med syfte att minska smittspridningen av covid-19 vidtogs i Sverige, vilka även påverkade spridningen av andra smittsamma sjukdomar. Dessutom minskade resandet och migrationen vilket påverkade en rad sjukdomar. Läs om hur åtgärderna mot covid-19 kan ha påverkat spridningen av andra sjukdomar i årssammanfattningen.

Årssammanfattning 2020

Sammanfattning och bedömning

Under 2020 anmäldes 79 fall av VRE motsvarande en incidens av 0,8 fall per 100 000 invånare. Det är en minskning med 66 procent jämfört med 2019 (n=232 fall) och minskningen sågs både bland fall smittade i och utanför Sverige (figur 1). Av fallen rapporterades 43 procent (n=34) som smittade i Sverige. Medianåldern bland fallen var 71 år (spridning 0–99 år) och liksom tidigare rapporterades fler män (54 procent) än kvinnor. VRE diagnostiseras oftast i samband med sjukhusvård (67 procent) och fallen rapporterades från 16 av 21 regioner. VRE isolerades framförallt från feces (84 procent; n=66), men också från urin och sår (11 procent; n=9) samt blod (n=4).

Totalt åtta sjukhusrelaterade smittspridningar identifierades vilka omfattade 2–7 fall av E. faecium (figur 2). Totalt bedömdes 30 procent av alla E. faecium under 2020 tillhöra något av de åtta smittspridningarna – en minskning jämfört med 2019 (45 procent). Utöver dessa smittspridningar tillhörde tre fall det nationella utbrottet från 2018 (typ SE-EfmB-1707). Fyra sekvenstyper (ST) påvisades i de olika smittspridningsklustren (figur 2) och de unika isolaten fördelades på 20 olika ST (figur 3). Totalt sett minskade antalet ST under 2020 med 33 procent jämfört med 2019 (n=30) även om E. faecium ST80 likt de senaste åren fortsatt var vanligast (figur 4).

En minskning av invasiva fall rapporterades under 2020 (n=4) jämfört med 2019 (n=10). De fyra fallen orsakades av E. faecium med vanB-genen varav två fall tillhörde samma smittspridning (SE-EfmB-2002). Det tredje fallet tillhörde en tidigare smittspridning (SE-EFmB2001) och det fjärde fallet var ett unikt isolat.
Av totalt 79 fall typades 77 isolat av vilka E. faecium var vanligast (n=77). Hos några patienter påvisades flera olika typer av VRE varför något fler isolat typades än fall. Två fall orsakades av E. faecalis och två fall rapporterades med dubbelinfektion (med både E. faecium och E. faecalis). VanA-genen förekom oftare än vanB-genen hos E. faecium (n=44 respektive n=32) och hos E. faecalis förekom endast vanA-genen (n=4). Under 2020 identifierades också ett isolat av E. faecium med vanD-genen. Likt tidigare år, utan större utbrott, var majoriteten av isolaten under 2020 E. faecium med vanA-genen. De fyra fall som påvisades med E. faecalis tillhörde alla ST6 och var alla unika. Fem isolat var resistenta mot linezolid.

Under 2020 identifierades fyra isolat av vankomycinvariabla enterokocker (VVE), samtliga tillhörande ett tidigare utbrott 2019 (ST1421). Vankomycinvariabla enterokocker är E. faecium som bär på vanA-genen, men är känsliga för vankomycin, vilket gör dem komplicerade att diagnostisera.

Sammanfattningsvis minskade antalet anmälda fall med över 66 procent under 2020 jämfört med 2019.

Figur 1. Incidensen av VRE smittade i och utanför Sverige under åren 2011–2020.

Linjediagram över incidensen av VRE. Två toppa 2014 och 2018. Kraftig nedgång 2020.

Figur 2. Antalet VRE-fall som ingick i de åtta sjukhusrelaterade smittspridningarna under 2020 samt respektive sekvenstyp.

Stapeldiagram över 8 smittspridningar av VRE efter sekvenstyp. ST80 dominerar.

Figur 3. Fördelningen av sekvenstyper hos unika VRE-isolat av E. faecium under 2020 (n=53).

Stapeldiagram över sekvenstyper av E. faecium. ST80 dominerar.

Figur 4. Fördelning av de vanligaste sekvenstyperna (ST) under åren 2016–2020 hos E. faecium.

Stapeldiagram över fördelning av sekvenstyper hos E. faecium 2016-2020

Läs mer