Dricksvatten

Många tillfälliga boenden såsom campingar, stugbyar och konferensanläggningar kan ha egen brunn eller tillhöra en samfällighetsförening för vatten. För asylboenden som har en egen brunn gäller Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten eftersom boendet är en offentlig verksamhet. Förutom att dricksvattnet ska vara säkert ur kvalitetssynpunkt ska det också finnas i tillräcklig mängd. Det är den som äger brunnen som ansvarar för själva brunnen och vattnets kvalitet och kvantitet.

Problem med dricksvattenkvaliteten beror oftast på mikrobiologisk tillväxt, till exempel av bakterier och parasiter. Andra orsaker kan vara förhöjda halter av arsenik, uran, fluorid och mangan. Den mest uppenbara hälsorisken med dålig dricksvattenkvalitet är akuta problem med mag- och tarmsystemet. Kemiska ämnen i dricksvattnet kan påverka till exempel njurar, skelett och tänder på längre sikt.

Livsmedelsverkets webbsidor med samlad information om dricksvatten hittar du här

Legionella

Legionella är en bakterie som kan orsaka två typer av sjukdomar, legionärssjuka och pontiacfeber. Legionärssjuka yttrar sig som en lunginflammation medan pontiacfeber ger mer influensaliknande symtom. Legionella förekommer naturligt i sjöar och vattendrag och finns även i distributionsnät för vatten.

Risken att legionella växer till i vattensystemet ökar om det är låg omsättning i vattenledningarna och varmvattentemperaturen är mellan 20 och 45 °C. Därför bör temperaturen inte understiga 50 °C i någon del av installationen i ett asylboende. Om boendet har en varmvattenberedare bör temperaturen i denna inte understiga 60 °C. Varmvattenberedarens volym och kapacitet behöver också vara anpassad till antalet boende. Annars kanske vattnet inte hinner värmas upp tillräckligt innan det används, med följden att legionella riskerar att växa till.

Kallvattenledningar som går i närheten av varmvattenledningar eller varma utrymmen bör vara isolerade så att kallvattnet inte värms upp till en temperatur som innebär risk för tillväxt av legionella.

Kontroll och skötsel av anläggningens vattensystem bör ingå i verksamhetens egenkontroll.

För mer vägledning och information, se Folkhälsomyndighetens information om legionella och Folkhälsomyndighetens kunskapssammanställning Legionella i miljön – hantering av smittrisker.

Boverket vägleder om legionella i vattenledningssystem i Boverkets byggregler.

Eget avlopp

Om asylboendet har en egen avloppsanläggning eller tillhör en mindre gemensamhetsanläggning ska denna vara dimensionerad för antalet boende. För asylboenden med egen avloppsanläggning gäller miljöbalkens regler om små avloppsanläggningar. Havs- och vattenmyndigheten vägleder om reglerna för små avloppsanläggningar.

Otillräcklig rening av avloppsvatten bidrar till övergödningen i våra vattendrag, sjöar och hav. Det innebär också en risk för smitta om dricksvatten eller badvatten förorenas.

Avfall

Det avfall som uppkommer vid ett asylboende ska hanteras på ett miljö- och hälsomässigt säkert sätt. Bland annat innebär det att avfallet ska förvaras så att problem med lukt eller skadedjur inte uppstår. Avfallet ska också sorteras enligt den kommunala avfallsordningen. Naturvårdsverket vägleder om reglerna för avfall.