I denna rapport har vi kartlagt kunskap om kokainanvändning i Sverige: förekomst, användningsmönster, hälsoeffekter och samhällets insatser för att förebygga kokainanvändning och relaterade skador. Syftet är att stödja ett kunskapsbaserat hälsofrämjande och förebyggande arbete som utgår från aktuella behov. En gemensam bild av situationen ger beslutsfattare på nationell, regional och lokal nivå en samsyn om behov som kan ligga till grund för prioriteringar och utvecklingsområden.

Enligt enkäter är kokain efter cannabis den vanligaste illegala substansen framförallt bland unga vuxna både i Sverige och internationellt. Knappt 3 procent av unga vuxna i åldrarna 17–34 uppger att de använt kokain de senaste 12 månaderna. Kokain används oftare på helger och i sociala sammanhang än till exempel cannabis, och ofta tillsammans med alkohol. Kokain kan ge negativa hälsoeffekter vid enstaka användning men riskerna ökar avsevärt vid upprepad användning och när det används tillsammans med alkohol. Kokainanvändning kan vara ett problem i vissa grupper och områden, och det förebyggande arbetet behöver utgå från de lokala behoven.

Det mesta tyder på att användningen av kokain och kokainrelaterade skador har ökat något de senaste 10 åren även om delar av underlagen är bristfälliga. Uppgifter från polis och tull tyder på att tillgängligheten till kokain har ökat. En befolkningsundersökning tyder på att den självrapporterade användningen av kokain har ökat i Sverige även om det handlar om en liten ökning och till en fortsatt låg nivå. Vidare har problem som är relaterade till kokainanvändning ökat och över tid ses fler vårdade, fler samtal om förgiftningar och fler dödsfall där kokain funnits med i bilden.

Ett förebyggande arbete riktat mot kokain kan både vara en del av ett bredare folkhälsoarbete med fokus på vad som är kända risk- och skyddsfaktorer för ANDTS-problem, och vara koncentrerat till specifika arenor och målgrupper baserat på den kunskap som finns om kokainanvändning. Eftersom kokain ofta används tillsammans med alkohol kan ett alkoholförebyggande arbete i nöjeslivet också förebygga skador kopplade till kokain. Det behövs andra typer av insatser för personer med mer regelbunden och problematisk användning. Det handlar om vård och stöd samt skademinimerande insatser, i kombination med ett mer långsiktigt hälsofrämjande arbete, såsom generella insatser för att skapa goda uppväxtvillkor.

Folkhälsomyndigheten arbetar med narkotikafrågan ur ett folkhälsoperspektiv. Vi tar fram kunskap för att stärka det hälsofrämjande och förebyggande arbetet, för att minska bruket och dess negativa konsekvenser.

Narkotikaanvändning är ingen homogen företeelse, och olika substanser används av olika skäl och på olika sätt. Stigma kopplat till narkotikaanvändning utgör bland annat hinder för personer med skadligt bruk och beroende att söka vård. Ett sätt att minska stigma är att öka kunskapen och förståelsen för olika typer av narkotikaanvändning.

För att stödja ett kunskapsbaserat hälsofrämjande och förebyggande arbete har vi i denna rapport kartlagt kunskap om kokainanvändning: förekomst, användningsmönster, hälsoeffekter och samhällets insatser för att förebygga kokainanvändning i Sverige. En gemensam bild av situationen ger beslutsfattare på nationell, regional och lokal nivå en samsyn om behov som kan ligga till grund för prioriteringar och utvecklingsområden.

Fokus i rapporten är utvecklingen i Sverige under de senaste 10 åren men beroende på tillgång till data varierar tidsperioden som redovisas mellan olika indikatorer. Rapporten bygger främst på uppgifter från data och publikationer från Folkhälsomyndigheten, EU (Europeiska narkotikamyndigheten EUDA, tidigare EMCDDA) och FN samt från de organisationer och nationella myndigheter som rapporterar eller på annat sätt bidrar till vårt arbete. Utöver detta har studier om kokain i Sverige kartlagts och sammanställts och redovisas i rapportens bilaga. Översikten syftar till att ge en bredare bild av kunskapsläget i Sverige och kan fungera som en källa till vidare läsning.

Publikationen vänder sig till regionala och lokala ANDTS-samordnare och andra aktörer som arbetar med frågan eller har ett intresse av frågor som rör narkotika, kokain och förebyggande arbete. Ansvarig enhetschef är Joakim Strandberg på enheten för kunskapsstöd ANDTS.

Folkhälsomyndigheten

Josefin P Jonsson

Avdelningschef, Avdelningen för livsvillkor och levnadsvanor

Kokain är en centralstimulerande substans och har alltså en aktiverande effekt på det centrala nervsystemet, vilket ger en euforisk känsla och upplevs som uppiggande. Kokain är narkotikaklassat vilket innebär att det i Sverige är förbjudet att använda, inneha, sälja, framställa och förvara kokain.

Kokain framställs av bladen från kokaväxten som odlas i Sydamerika. Det vanligaste är kokainpulver. Kokainpulver brukar oftast sniffas eller snortas vilket innebär att kokainet dras in genom näsan. Man kan även lösa upp pulvret och injicera det. En annan form är crack. Crack är kokain som omvandlats till en kristalliserad form och som oftast röks. Crack är inte lika vanligt som kokainpulver och avsevärt starkare. Kokabladen kan även tuggas eller användas i te vilket förekommer i några länder i Sydamerika och har då endast en måttlig centralstimulerande effekt. Rosa kokain (kallas även tusi eller tusibi) är ett rosa pulver som liknar kokain i form och användning men är oftast en blandning av andra substanser, till exempel 2C-B, ketamin, amfetamin och MDMA. Denna rapport handlar framförallt om det vita kokainpulvret, som är vanligast förekommande i Sverige.

Kokain är efter cannabis den vanligaste illegala substansen enligt flera befolkningsundersökningar. De uppgifter som finns i Sverige tyder på att användning av kokain är låg i förhållande till exempelvis cannabis. De flesta som använder kokain använder kokainpulver. Det gäller både i Sverige och andra länder. Crack är inte lika vanligt, framförallt inte i Sverige, och används i en internationell kontext mer av marginaliserade grupper som ofta kan ha ett problematiskt bruk även av annan narkotika (1).

Information om kokainanvändning i Sverige kommer i stor utsträckning från enkätundersökningar i hela befolkningen eller mindre och riktade undersökningar i olika sammanhang som i nöjeslivet, eller från undersökningar med annan metodik såsom mätningar av innehåll i avloppsvatten. Det finns flera återkommande befolkningsstudier i Sverige som undersöker användning av narkotika men alla ställer inte separata frågor om kokain (2-7). Bland de studier som undersöker förekomst av kokain särskiljer de flesta inte kokainpulver från crackkokain utan ställer generella frågor om kokainanvändning.

För att få ökad kunskap om användning och användningsmönster av olika narkotiska substanser har Folkhälsomyndigheten deltagit i en europeisk webbundersökning om narkotika. Den besvaras av personer som använder narkotika och genom den har vi fått mer kunskap om hur kokain används. Undersökningen genomfördes första gången i Sverige 2021 och närmare 6 000 personer svarade på enkäten (8). Undersökningen är alltså baserad på ett riktat urval och resultaten kan inte generaliseras till alla som använder narkotika i Sverige. Det ger heller ingen bild av hur många i Sverige som använder till exempel kokain. I denna fann man att cannabis var den substans som flest använde följt av kokain, ecstasy/MDMA och amfetamin (8).

Den enda nationella befolkningsundersökning i Sverige som ställer frågor om kokain och riktar sig till vuxna är Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysnings (CAN) Vanor och konsekvenser. Den senaste undersökningen från 2021 visade att

• 1,3 procent av de svarande i åldrarna 17–64 år använt kokain de senaste 12 månaderna,
• kokain är vanligare bland yngre och 2,8 procent i åldersgruppen 17–34 använt kokain de senaste 12 månaderna,
• fler män rapporterade kokainanvändning än kvinnor (9, 10).

De nationella skolundersökningar som genomförs årligen av CAN visar att det endast är någon enstaka procent i respektive årskurs som rapporterar att de använt kokain någon gång. Bland elever i nionde klass var det 2024 knappt 1,0 procent som uppgav att de använt kokain någon gång och bland eleverna i årskurs 2 i gymnasiet var det 1,7 procent (11).

Den här typen av undersökningar bland vuxna och skolelever underskattar troligen användningen till stor del vilket man kunnat se för cannabis (12). Personer med skadligt bruk och beroende svarar troligen också i lägre grad på dessa enkätundersökningar än övriga befolkningen (13). Dessutom är svarsfrekvensen ofta lägre i grupper med högre narkotikaanvändning, till exempel yngre personer och män. Det innebär att uppgifterna behöver kompletteras med andra källor för att få en mer tillförlitlig bild av situationen.

Den nationella befolkningsundersökningen Vanor och konsekvenser har genomförts vid tre tillfällen. Mellan 2013 och 2017 ökade den självrapporterade kokainanvändningen avseende de senaste 12 månaderna från 0,6 procent till 1,2 procent i åldrarna 17–64 år, se tabell 1 (14, 15). I undersökningen som gjordes fyra år senare rapporterade 1,3 procent kokainanvändning i samma åldersgrupp (16).

En parallell utveckling syns i åldersgruppen 17–34 år, där rapporteringen av kokainanvändning avseende senaste 12 månaderna ökade från 1,2 procent år 2013 till 2,5 procent år 2017. Det senaste året som undersökningen genomfördes, 2021, låg den rapporterade användningen på 2,8 procent, se tabell 2 (14-16).

Den självrapporterade användningen av kokain har alltså ökat något i Sverige, men ökningen skedde mellan de två första mätpunkterna (2013 och 2017). Ökningen är liten, och den har skett till en fortsatt relativt låg nivå.

Skolundersökningarna visar däremot på inga eller små förändringar de senaste 10 åren med en nivå på mellan knappt 1 och 2 procent av eleverna som uppger att de har använt kokain någon gång i livet.

Utöver enkätundersökningar kan man också få information om förekomsten av kokain från avloppsanalyser. Sådana data kan bidra till en mer objektiv bild av förekomst och utveckling inom ett visst geografiskt område. Fynd i avloppsanalyser ger dock ingen indikation på hur många eller hur stor andel av en viss population som använder kokain eller andra substanser.

Det europeiska nätverket SCORE (17) samordnar och standardiserar avloppsanalyser, och sex svenska städer har deltagit i nätverkets mätningar under några år. I alla sex städer har kokainförekomst mätts två till fyra gånger men utvecklingen över tid varierar mellan städerna. Mätningarna tyder på att kokainmängden är högre på helger än under övriga veckodagar, till skillnad från till exempel cannabisförekomst som är mer jämnt fördelad över veckan (18, 19).

Analyser av förekomst av olika typer av narkotikasubstanser i avloppsvatten genomförs i ytterligare kommuner för att få en lokal bild av narkotikaförekomst. I vissa kommuner har det genomförts både regelbundet och systematiskt under många år, medan det i andra kommuner endast har genomförts enstaka mätningar. Mätningarna utförs på olika sätt i olika kommuner, vad gäller till exempel antal mätningar per år, hur många dagar i sträck som mätningarna genomförs samt tidpunkt på året, vilket försvårar jämförelser. En nationell samordning eller standardisering skulle kunna öka jämförbarheten och sammanställa resultaten på nationell nivå.

Kokain är den vanligast använda substansen efter cannabis både i EU och utanför EU, enligt befolkningsundersökningar. Förekomsten av kokain skiljer sig i hög grad mellan olika länder och de svenska nivåerna ligger, till skillnad från cannabisanvändning, i närheten av den genomsnittliga EU-nivån. I EU var det 1,4 procent i åldrarna 15–64 år som hade använt kokain de senaste 12 månaderna (senast inrapporterade data för respektive land) och motsvarande siffra för Sverige år 2021 var 1,3 procent (17–64 år). I åldersgruppen 15–34 år var det 2,5 procent som hade använt kokain de senaste 12 månaderna i EU. I Sverige låg nivån i ungefär samma storleksordning, på 2,8 procent för åldersgruppen 17–34 år. Däremot tycks kokainanvändningen enligt senast tillgänglig data vara något högre i den yngre åldersgruppen i våra grannländer Norge och Danmark (4,2 procent i båda länder) medan den rapporterade användningen i Finland var ungefär som i Sverige, 3,1 procent (16, 20).

Inom EU genomförs också en undersökning som mäter skolelevers narkotikaanvändning, ESPAD (6). Den visar på betydligt lägre nivåer för cannabisanvändning i Sverige jämfört med andra EU-länder men för kokain- och crackanvändning ligger de svenska nivåerna även här närmare nivåerna i EU. I den senaste undersökningen som Sverige deltog i år 2019 uppgav 1,5 procent av niondeklassare i Sverige att de använt kokain någon gång i livet och genomsnittet för alla EU-länder uppgick till 1,9 procent för samma åldersgrupp. I jämförelse rapporterades cannabis ha använts av 8 procent i Sverige och 16 procent i EU som genomsnitt för samma åldersgrupp (21). Om man återigen jämför med våra grannländer så ligger Norge och Danmark något högre i livstidsprevalens av kokain bland unga än Sverige och Finland.

Det finns inga tydliga förklaringar till varför cannabisanvändning i EU ligger betydligt högre jämfört med hur det ser ut i Sverige, medan kokainanvändningen tycks vara på motsvarande nivå i Sverige och EU. Det kan bero på flera faktorer, som att cannabisanvändning kan vara mindre stigmatiserat i andra europeiska länder än Sverige, eller att svarsfrekvensen i enkätundersökningar varierar mellan olika grupper och länder. Men det kan också handla om att det är ungefär lika vanligt att använda kokain i Sverige som i andra EU-länder till skillnad från cannabis där den svenska användningen ligger på lägre nivåer.

Användningen av kokain ser ut att ha ökat under senare år i EU generellt, både enligt befolkningsundersökningar och genom analyser av avloppsvatten, och även crackanvändning tycks öka i EU om man ser till behandlingsdata (20).

De undersökningar som finns om kokainanvändning i Sverige tyder på att det är vanligare bland yngre än bland äldre men vanligast bland vuxna i ung ålder. I CAN:s undersökning Vanor och konsekvenser rapporterade 3,4 procent av unga vuxna 25–34 år att de hade använt kokain de senaste 12 månaderna. För unga i åldrarna 17–24 år var det 2 procent.

Kokainanvändning verkar också generellt vara vanligare bland män än bland kvinnor i åldrarna 17–64 år. Bland unga och unga vuxna (17–34 år) var det 2,3 procent av kvinnorna som rapporterade att de använt kokain de senaste 12 månaderna medan nivån för män låg på 3,2 procent (16).

Det är oklart hur socioekonomiska skillnader i användning och beroende av kokain ser ut. Bland personer med narkotikaberoende är det betydligt vanligare att ha låg inkomst än bland personer utan narkotikaberoende, och för personer som vårdas för narkotikadiagnos är det vanligare att ha förgymnasial eller gymnasial utbildning än bland de som inte vårdas för narkotikadiagnos (22). Eftersom användningsmönster och prisbild ser annorlunda ut för kokainanvändning så är det oklart om skillnaderna mellan olika socioekonomiska grupper är desamma för kokainanvändning som för andra narkotiska substanser.

Ett sätt att avgöra om det har blivit lättare att få tag på kokain idag är genom att titta på utvecklingen för beslag och priser. Beslagsstatistik är ofta svårt att tolka då antalet beslag påverkas av polisens och tullens resurser och arbetssätt. Även pris kan påverkas av flera faktorer, till exempel kokainets styrka och hur många som använder substansen.

Sammantaget tycks tillgängligheten till kokain ha ökat under senare år. Men det finns behov av att utveckla fler indikatorer och fördjupa analyserna för att förstå hur tillgången förändras över tid.

Kokain är en av de vanligaste narkotiska substanserna att beslagtas. Införseln av kokain till Sverige ser ut att ha ökat under senare år då mängden kokain som beslagtas i Sverige har ökat betydligt under en 10-årsperiod. Mellan 2013 och 2023 ökade mängden kokain som polis och tull beslagtog från 80 kilo till 1,5 ton kokain (23). Antalet beslag av kokain av polis och tull tillsammans har också ökat de senaste 10 åren men varit på en relativt stabil nivå de senaste åren.

En förklaring till den stora ökningen i volym kan vara förändringar i införseln till Sverige och det globala utbudet av narkotika. Kokain kommer oftast in via hamnar i Europa från Sydamerika. Under flera år i rad har mycket stora mängder kokain beslagtagits i EU och 2022 uppgick den totala mängden till 323 ton kokain. De största beslagen gjordes i de stora hamnarna i Belgien, Spanien och Nederländerna (20). Men då bevakningen har ökat vid de större kända hamnarna så kan de som smugglar kokain i högre grad ha riktat in sig på mindre hamnar i andra EU-länder, enligt EUDA (20). Sverige, Norge och Finland har också gjort rekordstora beslag under 2023. Detta innebär att Sverige troligen fungerar som transitland och att stora delar av det som kommer in till Sverige går vidare ut i Europa.

Trots polisens och tullens stora beslag och andra händelser som försvårat införsel av narkotika, som pandemin med försvårad transportlogistik som följd, har gatupriset på kokain sjunkit över tid. Mellan 2011 och 2023 har de inflationsjusterade gatupriserna för kokain minskat med 23 procent, och är nu på det lägsta pris som uppmätts (24, 25). Ett gram kokain kostar ungefär 900 kronor (25). Enligt Folkhälsomyndighetens webbundersökning som riktade sig till personer som använder narkotika var den genomsnittliga mängden använt kokain en vanlig dag 0,6 gram och ett typiskt köp låg på 1,6 gram (8). I Europa är priset på kokain något lägre än i Sverige och priset har i EU varit mer stabilt över tid (20).

Kokainets styrka mäts i renhet, alltså hur stor andel som är rent kokain. Kokain har blivit allt starkare både i Sverige och i övriga Europa. Nationellt forensiskt centrum skattar att kokainhalten har fördubblats i Sverige sedan 2012 (25). Den senaste skattningen för Sverige år 2023 var 84 procents renhet (median) vilket är den näst högsta skattningen i Europa. Detta bygger framförallt på analyser av större beslag och oftast blandas kokainet ut innan det når användaren och man vet inte exakt hur starkt kokainet som används i Sverige är (23).

Det sjunkande priset på kokain i kombination med fortsatt stora och ökande beslag tyder på att tillgången till kokain i Sverige är hög och har ökat.

Vård och stödinsatser till personer med skadligt bruk och beroende utförs i flera olika verksamhetsområden, och kommunerna och regionerna har ett gemensamt ansvar att erbjuda olika sorters behandling och stödinsatser utifrån sina ansvarsområden. De data som finns tillgängliga för vård för specifika substanser kommer från den specialiserade öppenvården och från slutenvården. Däremot saknas data från primärvården, socialtjänsten samt akutmottagningar.

Slutenvård innebär att man blir inlagd på sjukhus eller behandlingshem och den specialiserade öppenvården innebär besök på särskilda vårdmottagningar där det finns specialistläkare, till exempel beroendemottagningar och Mariamottagningar.

Under 2023 var den genomsnittliga åldern för förstagångsvårdade för kokain 31 år i Sverige, vilket kan jämföras med cannabis där den genomsnittliga åldern var 25 år (23). I Socialstyrelsens statistikdatabas för diagnoser finns data för diagnoskoden F14 som enligt ICD-10 står för psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av kokain (26). Det kan handla om akuta förgiftningar, beroende eller psykoser både inom den specialiserade öppenvården och inom slutenvården. Antalet personer med skadligt bruk av kokain är högre än vad som syns i data på grund av att det endast finns uppgifter om huvuddiagnoser. Närmare hälften av de som söker vård för skadligt bruk av substanser kan dessutom inte uppge någon primärdrog (23) eftersom de använder flera olika substanser och i denna grupp finns sannolikt även personer som använder kokain.

Antalet patienter som vårdats inom den specialiserade öppenvården för kokaindiagnos som huvuddiagnos har ökat sedan 2010, se diagram 1. Under 2023 vårdades totalt 746 personer för kokaindiagnos inom den specialiserade öppenvården, varav 591 män och 155 kvinnor (26). Personer som vårdas med kokaindiagnos utgör cirka 7 procent av totala antalet vårdade inom öppenvården med narkotikadiagnos, exklusive personer som har skadligt bruk eller beroende av flera substanser i kombination (26).

Ökningen har skett bland både män och kvinnor men män står för den största ökningen under tidsperioden 2010–2023.

Diagram 1. Antal män och kvinnor samt totalt per 100 000 invånare (åldersstandardiserat) för åren 2010–2023 med huvuddiagnosen F14 (Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av kokain) inom den specialiserade öppenvården.

Antalet patienter som vårdats inom slutenvården för kokaindiagnos som huvuddiagnos har ökat ännu mer än inom den specialiserade öppenvården och har mer än tredubblats mellan 2015 och 2023, se diagram 2. Ökningen är även i slutenvården störst bland män. Antalet patienter har ökat från 74 under 2015 till 260 patienter 2023. Under 2023 vårdades 205 män och 55 kvinnor för kokaindiagnos. Detta utgör cirka 8 procent av det totala antalet vårdade inom slutenvården med narkotikadiagnos, exklusive personer som har skadligt bruk eller beroende av flera substanser i kombination (26).

Från 2015 ingår både besök som resulterat i inskrivning i slutenvården och besök som inte har gjort det, därför redovisas inte data från 2010 som för öppenvården.

Diagram 2. Antal män och kvinnor per 100 000 invånare (åldersstandardiserat) för åren 2015–2023 med huvuddiagnosen F14 (Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av kokain) inom slutenvården.

År 2023 tvångsvårdades 421 personer enligt lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) för skadligt bruk och beroende av narkotika. Knappt 3 procent av klienterna hade kokain som primärdrog. För majoriteten var primärdrogen amfetamin (26 procent) tätt följt av opioider (25 procent). 12 procent hade cannabis som primärdrog. År 2013 var antalet tvångsvårdade ungefär lika många som 2023 och drygt 1 procent av klienterna hade kokain som primärdrog (23).

Andelen vårdade för kokaindiagnoser skiljer sig åt mellan regionerna. Om man ser till både öppen- och slutenvården så är det tre regioner som ligger högre än rikssnittet och det är Stockholm och Skåne för både män och kvinnor samt Gotland för männen och Västmanland för kvinnorna (26).

Diagram 3. Antal män och kvinnor per 100 000 invånare (åldersstandardiserat) för åren 2015–2023 med diagnosen F14 (Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av kokain) inom sluten- eller öppenvården i de olika länen.

Antalet dödsfall på grund av narkotika har minskat med 30 procent sedan 2015 (23). Det totala antalet narkotikarelaterade dödsfall under 2023 var 474, enligt EUDA-måttet (27), och vid 41 av dessa dödsfall återfanns kokain i blodet. Detta betyder att vid ungefär 9 procent av de narkotikarelaterade dödsfallen under 2023 fanns kokain närvarande ensamt eller i kombination med andra substanser (23). Att kokain har påträffats innebär att man vid en toxikologisk analys har funnit spår av kokain men det går inte att avgöra om kokainet har orsakat dödsfallet. 9 procent är lågt ur ett europeiskt perspektiv där skattningen för 2022 var att kokain fanns med i 23 procent av alla narkotikarelaterade dödsfall i Europa (20). En möjlig förklaring är att användningen av crack är högre i andra europeiska länder än i Sverige.

Det är sällan enbart kokain som orsakar dödsfall eftersom det vanligaste är att flera substanser återfinns i blodet och vid 80–90 procent av samtliga narkotikarelaterade dödsfall återfinns opioider, vilket är den substansgrupp som orsakar flest dödsfall. Förekomsten av kokain vid dödsfall kan vara ytterligare en indikator på hur situationen och utvecklingen ser ut. Antal dödsfall där kokain har påträffats i samband med obduktion har ökat något mellan 2013 och 2023, se diagram 4.

Diagram 4. Totala antalet dödsfall 2013–2023 där kokain påträffats, ensamt eller i kombination med andra substanser, i samband med obduktion (23).

Mot bakgrund av covid-19-pandemin och de restriktioner som förekom i bland annat nöjeslivet är det möjligt att minskningen mellan 2020 och 2021 var en effekt av detta, även om minskningen började redan 2019. Även antalet vårdade minskade något 2021. Under 2022 och 2023 när alla restriktioner var borta ökade antalet dödsfall där kokain förekommit igen.

Antalet samtal om kokain till Giftinformationscentralen om tillbud eller förgiftningar har ökat kraftigt över tid. År 2010 inkom 30 samtal och år 2023 inkom 538 samtal om kokain (28). Samtal om kokain handlar framförallt om frågor rörande överdoseringar och förgiftningar antingen från den som ringer för egen del, om en anhörig eller vän eller från sjukvården om en patient. I nätverket Euro-DEN Plus som drivs av EUDA och som syftar till att samla in information om akuta förgiftningar ingår 22 länder och 32 vårdinrättningar (29). Kokain var 2022 den näst vanligaste substansen vid akuta förgiftningar och fanns nämnd i 28 procent av alla förgiftningsfall enligt europeiska data. I de flesta av dessa fall fanns samband med alkoholintag (30).

I Sverige finns inga sammanställda data från akutmottagningar och andra vårdinrättningar om icke dödliga förgiftningar av olika substanser. Europeiska data visar att akutmottagningsbesök på grund av kokainanvändning främst sker på helger och av unga personer.

Kokain är en beroendeframkallande narkotikaklassad substans som påverkar kroppen på olika sätt och som vid regelbunden användning ökar risken för ohälsa och sjukdomar.

När man använder kokain aktiveras det centrala nervsystemet och man får en ökad frisättning av dopamin som aktiverar belöningssystemet i hjärnan. Man kan få ökad energi och medvetenhet, känslor av eufori, minskad hunger och ökat blodtryck (31). Det rus man får av kokain är kortvarigt och håller i sig 20–40 minuter, vilket gör att kokain ofta tas upprepade gånger under en kväll för att effekten ska kvarstå (32).

De allvarligaste skadorna av kokainanvändning kommer av höga doser eller när kokain används under långa perioder. Akuta skador kan även uppstå vid tillfällig användning men är mindre vanligt när kokain används oregelbundet och i låga doser (1). Sättet som kokain eller crack intas på påverkar också skaderisken och injicering är precis som med många andra substanser förenat med störst risker. Det vanligaste är att snorta kokain och detta kan vid regelbunden användning orsaka sår och eksem i och runt näsan.

Regelbunden kokainanvändning har samband med hjärtmuskelsjukdomar och stroke (20). Kokain är också beroendeframkallande och kan vid en mer regelbunden användning och vid abstinens bidra till psykiska besvär som oro och ångest men även exempelvis vanföreställningar (31). Akut kokainförgiftning är ovanligt men höga doser av kokain ökar risken för till exempel hjärtinfarkt och plötslig hjärtdöd vilket gör att kokainanvändningen också direkt kan bidra till dödsfall (31). Precis som med andra narkotiska substanser finns det även ytterligare risker och möjliga negativa konsekvenser med att använda kokain, till exempel olycksfall, sexuellt risktagande och att köra bil påverkad (1). Det förekommer också att kokainpulver kontamineras med andra substanser såsom fentanyl vilket ökar risken för skador och överdoseringar (33).

Hur kokain påverkar hälsan beror också på hur starkt det är och riskerna ökar ju starkare kokainet är. Crack har liknande hälsoeffekter som kokainpulver men är starkare och har en större negativ påverkan på den fysiska och psykiska hälsan

De som använder kokain dricker också ofta alkohol samtidigt, och kombinationen ökar risken för skador. När båda substanserna används samtidigt bildas ett ämne som heter kokaetylen i levern vilket ger en förstärkt och förlängd psykoaktiv effekt genom att kokaetylen har en längre halveringstid (34). Att använda kokain och alkohol samtidigt ökar risken för negativa hälsoeffekter som högt blodtryck, onormal hjärtrytm, psykos, agitation, akut kranskärlssyndrom, takykardi och stroke (20).

För att få en fördjupad bild om förutsättningarna för att förebygga skadligt bruk och beroende av kokain behövs information om hur kokain används, i vilka sammanhang, om samvarierande faktorer och samsjuklighet. Sådan kunskap kan ge viktig information om vilka insatser som kan behövas.

Riskfaktorer och andra faktorer som samvarierar med kokainanvändning ger indikationer på vart de förebyggande insatserna bör riktas. Det saknas kunskap om vad som är risk- och skyddsfaktorer för just kokainanvändning men det finns kunskap om faktorer bakom att utveckla narkotikarelaterade problem mer generellt. Det handlar till exempel om bristande skolresultat, tillgänglighet till olika substanser och psykisk ohälsa. Läs mer om risk- och skyddsfaktorer i avsnittet om förebyggande arbete.

Enligt de svenska resultaten från den europeiska webbundersökningen om narkotika var en av de vanligaste anledningarna till att använda kokain att bli hög och ha kul och av sociala skäl (8). Detta skilde sig delvis åt från till exempel cannabis där många, förutom att uppge skäl som att bli hög eller ha kul, också uppgav skäl som handlade om olika former av självmedicinering, för exempelvis ångest, depression och sömnproblem men också för att minska stress och kunna slappna av.

Kokain tillsammans med ecstasy/MDMA var också de substanser som användes mer sällan. Tre fjärdedelar av de som använt kokain de senaste 12 månaderna hade använt det som mest 10 gånger. Detta skulle kunna tyda på att det är substanser som framförallt används i festsammanhang och inte med någon regelbundenhet eller på daglig basis för de flesta som deltog i undersökningen. Bland de som uppgav att de använde kokain eller ecstacy i webbundersökningen var det fler som minskat sin användning under covid-19-pandemin jämfört med personer som använde andra substanser. Under den perioden var också många nattklubbar och restauranger stängda eller förenade med restriktioner.

Det vanligaste sättet att köpa kokain på var enligt webbundersökningen genom direkt kontakt med någon (till exempel personligen, via e-post eller telefon) och näst vanligast var genom en krypterad internetmarknad (8).

Även i ett europeiskt sammanhang tyder uppgifter på att anledningar till att använda kokain kan handla om att vilja bli mer social och utåtriktad, men också för att uppnå en ökad energi i till exempel en krävande arbetssituation (1). Enligt avloppsanalyser i Europa har man kunnat visa på högre förekomst av kokain i storstäder och under helger jämfört med mindre orter respektive under vardagar. På motsvarande sätt är kokainrelaterade förgiftningar fördelade, med en högre förekomst under helger, jämfört med crackrelaterade förgiftningar som är mer jämnt fördelade över veckans dagar (35).

I den svenska webbundersökningen var kokain den substans som var allra vanligast att dela med andra och det var den substans som man i högst grad kunde få gratis av andra. Endast drygt hälften av de som använt kokain de senaste 12 månaderna hade också köpt kokain de senaste 12 månaderna.

Bland de som svarade att de använt kokain i undersökningen var det vanligare att också samtidigt ha använt ecstasy, amfetamin och ketamin vid samma tillfälle jämfört med andra substanser. Vanligast var dock att använda kokain tillsammans med alkohol. Detta kan jämföras med cannabis som endast hade ett svagt samband med användning av andra substanser.

En del av de personer som använder kokainpulver sporadiskt utvecklar också ett mer regelbundet och problematiskt användningsmönster. Bland de personer som vårdades för kokaindiagnos 2018 hade 23 procent fått beroendediagnos. Detta kan jämföras med opioder där 72 procent fick en beroendediagnos (36). Regelbunden och problematisk användning kan också innefatta rökning av crack eller att kokain eller crack injiceras. Av närmare 6 000 personer som använde narkotika och som svarade på webbundersökningen 2021 om sin narkotikaanvändning var det endast 23 personer som uppgav att de använt crack jämfört med närmare 1 200 personer som använt kokain. I beslagsstatistik skiljer man inte på kokain och crack vilket innebär att uppgifter från polis och tull inte kan ge någon indikation på förekomst av crack.

Enligt EUDA är crackanvändningen i Europa framför allt koncentrerad till några storstäder i västra Europa. Det handlar ofta om personer som är marginaliserade i samhället, till exempel personer som är hemlösa, har sex mot ersättning, eller personer som har ett långvarigt skadligt bruk eller beroende av andra substanser. Det är vanligt att personer som använder crack kombinerar det med andra substanser som opioider (35).

Personer som använder narkotika rapporterar generellt en sämre hälsa än personer som inte använder narkotika. Det varierar till viss del beroende på vilken substans som används, hur den används och hur ofta. Speciellt hög andel sämre hälsa hade den grupp som använt narkotika mer än 20 gånger under de senaste 12 månaderna (37). Däremot fanns inte uppgifter om samband mellan kokain och allmän hälsa. Men det finns kopplingar mellan kokainanvändning och olika psykiatriska diagnoser, till exempel schizofreni, ångest och depression (38).

Samsjuklighet innebär att man har flera sjukdomsdiagnoser samtidigt och för personer med skadligt bruk eller beroende handlar det ofta om andra psykiatriska diagnoser. Hur stor andel det handlar om idag är oklart men i en skattning för perioden 2017–2019 framkom att 52 procent av männen och 65 procent av kvinnorna som vårdats för en substansrelaterad diagnos också hade vårdats för ytterligare en eller flera psykiatriska diagnoser (36). Bland de som sökte stöd hos socialtjänsten för skadligt bruk av substanser hade ungefär 50 procent någon gång fått sluten psykiatrisk vård och 30 procent hade fått vård inom öppenpsykiatrin. I samma kartläggning kunde man se att bland de som vårdats för specifikt kokaindiagnos under 2019 fick 24 procent diagnosen akut intoxikation, 23 procent beroendediagnos, 39 procent diagnosen skadligt bruk, drygt 8 procent någon form av psykisk störning eller beteendestörning och runt 5 procent en psykotisk störning (36).

När man har flera sjukdomstillstånd så påverkar de ofta varandra och det kan försvåra behandlingen men även öka svårigheten att få rätt sorts hjälp vilket inte minst samsjuklighetsutredningen pekat på (39).

En central utgångspunkt för förebyggande arbete är att förbättra människors livsvillkor och levnadsvanor. Det handlar om att genomföra åtgärder för att främja hälsa, förebygga ohälsa och andra sociala och ekonomiska problem samt öka jämlikheten i hälsa mellan olika grupper. Det innebär att det ANDTS-förebyggande arbetet, oavsett område, kräver långsiktighet och varierande typer av insatser, policyer och strategier inom flera politikområden, på olika nivåer och inom olika arenor i samhället.

Ett förebyggande arbete riktat mot kokain kan både vara en del av ett bredare folkhälsoarbete med inriktning på vad som är kända risk- och skyddsfaktorer för ANDTS-problem, och vara koncentrerat till specifika arenor och målgrupper baserat på den kunskap som finns om kokainanvändning.

En utgångspunkt i det förebyggande arbetet är kunskap om risk- och skyddsfaktorer. Risk- och skyddsfaktorer kan ses utifrån olika perspektiv där ett samhälleligt perspektiv handlar om att förebygga ANDTS-relaterad ohälsa genom hur samhället är organiserat. På nationell nivå kan det handla om att stärka skolan som en plats som ger alla elever en utbildning som är likvärdig och av god kvalitet i en trygg miljö. Ett förebyggande arbete på lokal nivå kan handla om att arbeta med skolfrånvaro eller policyarbete om ANDTS i skolan.

Bland barn och unga som växer upp med olika typer av hälsomässiga, familjerelaterade, sociala eller ekonomiska svårigheter är det fler som senare i livet får narkotikarelaterade problem. Det handlar till exempel om lägre socioekonomisk position, låga eller ofullständiga betyg i nionde klass eller att ha en förälder med alkohol- eller narkotikadiagnos. Sammantaget visar kunskapen på vikten av att skapa strukturer för att kunna identifiera barn och unga i behov av stöd och för att kunna sätta in stöd i god tid, till exempel genom extra resurser och hjälp i skolan, god tillgång till barn- och ungdomspsykiatri, ungdomsmottagningar och stöd till familjer. Ett annat exempel är generella insatser för att skapa goda uppväxtvillkor såsom stöd till föräldrar i föräldraskapet (40).

På websidan om riskfaktorer för ungas narkotikabruk och narkotikarelaterade problem finns mer information om riskfaktorer och hur du kan använda dem i det förebyggande arbetet.

Riskfaktorer för ungas narkotikabruk och narkotikarelaterade problem

Ett systematiskt och kunskapsbaserat arbete är centralt oavsett om insatserna syftar till att förebygga kokainanvändning, skadligt bruk och beroende eller någon konsekvens av detta som dödsfall, psykisk ohälsa eller social exkludering. Det finns olika arbetsmodeller för att stödja ett sådant arbete och flera av dem inkluderar dessa grundläggande moment:

• behovsanalys
• planering
• genomförande
• uppföljning.

En arbetsmodell som inkluderar dessa moment är Snabbguiden som steg för steg beskriver hur man kan bedriva ett ANDTS-förebyggande arbete av god kvalitet.

Att lyckas med ANDTS-prevention. En snabbguide för lokalt hälsofrämjande och förebyggande arbete

Om man identifierar problem med kokainanvändning i en kommun, kan man utifrån den kunskap som finns om målgrupper, arenor och motiv till användning kartlägga situationen och planera mot vilka målgrupper och arenor som insatser kan behöva riktas. Kokain används ibland för specifika syften, till exempel för att hålla sig vaken vid bilkörning, arbeta långa pass eller bli mer social och utåtriktad i nöjessammanhang, och det kan ge oss förslag på lämpliga arenor att fokusera på i det förebyggande arbetet.

Det finns få förebyggande, skademinimerande och behandlande insatser just för kokain som är utvärderade. För att identifiera relevanta metoder för det narkotikaförebyggande arbetet finns Xchange Prevention Registry. Det är en webbsida hos den europeiska narkotikamyndigheten EUDA som listar olika utvärderade förebyggande metoder och vilken evidens som finns för dem.

Xchange Prevention Registry (euda.europa.eu)

Vissa metoder har ingen effekt eller kan till och med ha negativ effekt. Exempel på det är, enligt EUDA, informationsinsatser som baseras på skrämselbudskap eller detaljerad information om specifika substanser som kan locka till användning. Läs om evidensbaserade och etiska förebyggande insatser på olika arenor (till exempel i skolan eller riktat till familjer) i den publikation som kallas Preventionsguiden.

En guide för yrkesverksamma om vetenskapligt baserad ANDTS-prevention – En svensk version av European Prevention Curriculum

Insatser som genomförs bör kontinuerligt följas upp och om möjligt utvärderas. På så sätt är det lättare att bedöma om man är på rätt väg och om de valda insatserna fungerar på det sätt man tänkt.

Eftersom kokain ofta används av sociala skäl som i nöjeslivet kan nattklubbar vara en relevant arena för både förebyggande arbete och skademinimering. Kunskapen är begränsad om effekten av insatser inom nöjeslivet, och de insatser som är utvärderade är ofta inriktade på alkohol. Att sprida informationsmaterial om olika risker kopplat till kokain och alkohol i förebyggande eller skademinimerande syfte är relativt vanligt i en europeisk kontext. Men kunskapen om vilken effekt den här typen av informationsinsatser har på beteende är begränsad. Mer kunskap om effekter finns för insatser som påverkar faktorer som finns i miljön eller i det sammanhang som substanser används. Metoder som har en sådan inriktning bedrivs ofta i samverkan mellan aktörer såsom kommun, polis och restaurangägare, till exempel Krogar mot knark eller Ansvarsfull alkoholservering. De inkluderar ofta flera olika typer av insatser, som att utbilda personal, förändra den fysiska miljön och bedriva tillsyn. Kokain används ofta tillsammans med alkohol vilket ytterligare ökar risken för skador. Det innebär att ett förebyggande arbete mot alkohol i nöjeslivet också kan förebygga skador kopplade till kokainanvändning.

Läs mer om några av metoderna här:

• Krogar mot knark (krogarmotknark.se)
• Ansvarsfull alkoholservering

Den europeiska narkotikamyndigheten EUDA har skrivit en guide om förebyggande arbete i nöjeslivet. Läs mer och se länk nedan.

Det finns också behov av andra typer av insatser för personer med mer regelbunden och problematisk användning. Det handlar om vård och stöd och skademinimerande insatser men också om att förebygga en framtida narkotikarelaterad ohälsa. I Europa riktas skademinimerande insatser avseende kokain främst mot injicering och rökning av crack, och för att främja säkrare sexuella beteenden. Det handlar till exempel om sprututbyten eller brukarrum där personer kan röka eller injicera crack under övervakning av utbildad personal. Även om evidensen för att det minskar relaterade skador är oklar har en del europeiska länder infört så kallad drug checking. Även denna insats kan vara ett sätt att få kontakt med personer som använder narkotika, exempelvis på festivaler och i övriga nöjeslivet. När man erbjuder personer att testa innehållet i sin narkotika kan man också föra samtal om risker, hälsokonsekvenser och skademinimering (35, 41). För kokain kan det handla om risker med mycket starkt kokain, med utblandat eller kontaminerat kokain, eller med att använda alkohol samtidigt, och hur man kan minska sådana risker. Brukarrum och drug checking finns för närvarande inte i Sverige.

För att förebygga en mer omfattande och problematisk kokainanvändning behövs också ett förebyggande arbete som utgår från kunskapen om risk- och skyddsfaktorer för att utveckla narkotikarelaterade problem. Frånvaron av stabila och trygga uppväxtförhållanden, så som att växa upp med en förälder med psykisk sjukdom eller alkohol- eller narkotikadiagnos, ökar risken för senare narkotikarelaterade problem. Att vara med om en allvarlig händelse i familjen, till exempel att en förälder får ett fängelsestraff eller avlider eller att vara med om våld i eller utanför hemmet, är också riskfaktorer för senare narkotikarelaterade problem. Andra riskfaktorer är tidiga beteendeproblem och diagnosticerad adhd (40). När det gäller centralstimulerande substanser (som kokain eller amfetamin) så är även odiagnostiserad adhd en riskfaktor, eftersom användningen då kan fungera som självmedicinering (42).

De som söker vård för kokainanvändning i internationell kontext kan förenklat delas in i tre olika grupper. En grupp är de som använder kokainpulver enbart eller i kombination med cannabis eller alkohol. En annan grupp är de som använder crack och ofta i kombination med andra droger. En tredje grupp är de som använder många olika substanser och där injicering är vanligt (1). Dessa grupper behöver ofta olika typer av insatser. De som enbart använder kokainpulver är oftare socialt integrerade personer med arbete och bostad medan de som använder crack eller injicerar brukar tillhöra mer marginaliserade grupper. För att öka tillgängligheten till vård och stöd för personer med skadligt bruk och beroende och som har arbete kan det till exempel innebära att erbjuda mötestider utanför ordinarie arbetstid eller digital vård. Personer som injicerar kan däremot ha behov av regelbunden tillgång till verksamheter med sprututbyten.

Kunskapen om effektiv medicinsk behandling för kokain är begränsad. Forskning pågår men det finns indikationer på att till exempel läkemedel mot alkoholberoende (disulfiram/antabus) kan vara till hjälp för att minska kokainanvändningen eftersom kokain ofta används tillsammans med alkohol (31). Men än så länge bedömer Socialstyrelsen att det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för medicinska behandlingar och att mer forskning behövs (43).

Enligt de nationella riktlinjerna för vård och stöd vid missbruk och beroende bör hälso- och sjukvården och socialtjänsten erbjuda personer med skadligt bruk eller beroende av centralstimulerande preparat psykosociala och psykologiska insatser som tolvstegsbehandling, MATRIX-programmet eller CRA (community reinforcement approach) med tillägg av förstärkningsmetod samt KBT eller återfallsprevention (43).

Det mesta tyder på att användningen av kokain och kokainrelaterade skador har ökat något de senaste 10 åren. CAN gjorde 2008 en sammanställning om kokain på uppdrag av kommittén Mobilisering mot narkotika (44). De drog slutsatsen att det då inte hade skett några betydande förändringar av kokainanvändandet eller antal slutenvårdade. Idag ser vi alltså en något annorlunda bild.

Uppgifter från polis och tull tyder på att tillgängligheten till kokain har ökat under de senaste 10 åren. Den ökade tillgängligheten verkar också avspeglas i en ökad kokainanvändning. I en befolkningsundersökning har den självrapporterade användningen av kokain ökat över tid i Sverige även om det handlar om en liten ökning och på en fortsatt låg nivå. Den senaste befolkningsundersökningen är från 2021 och vi behöver fortsätta följa utvecklingen för att se om kokainanvändningen fortsätter att öka.

Även problem relaterade till kokainanvändning har ökat över tid. Det är fler som vårdats för kokaindiagnos, antalet samtal om kokain till Giftinformationscentralen om förgiftningar samt antalet dödsfall där kokain har påträffats vid obduktion har ökat. Ökningen av antal vårdade gäller både män och kvinnor även om antalet vårdade män är betydligt fler och har ökat mer än för kvinnor. Det finns regionala variationer vad gäller antal vårdade med kokaindiagnos vilket kan spegla variationer i användning i olika delar av landet, men data om kokainanvändning i olika regioner finns inte tillgänglig.

De flesta indikatorer på kokainutvecklingen tyder på en ökad förekomst och användning av kokain i Sverige men det är oklart om det bara handlar om att det är fler som nu använder eller om det finns andra bidragande faktorer, till exempel att personer som använder kokain använder mer och oftare än tidigare. Det är också möjligt att en större andel av de som använder kokain söker vård eller att sjukvården kan ta emot fler patienter än tidigare. Att kokainet har blivit starkare kan också ha bidragit till att fler söker vård även om det är oklart hur starkt kokainet som når användaren faktiskt är. Starkare kokain ökar risken för beroende och förgiftningar och därmed möjligen antalet vårdade och samtal till Giftinformationscentralen. Ökningen av kokainbeslag kan också handla om att tullen och polisen har ändrat sitt arbetssätt, att den internationella narkotikamarknaden har förändrats och att mycket mer narkotika passerar Sverige än tidigare.

Det är komplicerat att följa upp utvecklingen vad gäller kokain, bland annat eftersom det är en illegal substans men också på grund av att data i stora delar är bristfällig eller saknas. Inom hela narkotikaområdet behövs utveckling av nya och innovativa datainsamlingsmetoder. Som tidigare nämnts finns det utmaningar med att följa utvecklingen genom enkätundersökningar. Utöver en risk för underrapportering finns en generellt lägre svarsfrekvens i den här typen av undersökningar. Dessutom är svarsfrekvensen ofta lägre i grupper med högre narkotikaanvändning, till exempel yngre personer och män.

Risken för underrapportering ökar också ju mer stigmatiserad användningen av en substans är. Detta kan skilja sig åt mellan olika åldersgrupper och typen av substans samt om och i vilken omfattning användningen kan medföra rättsliga konsekvenser. Enligt EUDA är det fler av de som använder kokainpulver som är socialt integrerade och till exempel har arbete och bostad än personer som använder crack eller injicerar (35, 45), vilket kan ge bättre förutsättningar för att svara på enkäter. Det är också möjligt att kokain är en typ av substans som betraktas som mer statusfylld och mindre hälsofarlig än andra substanser, vilket kan göra att stigmat inte är likadant som för till exempel heroin. Kokainanvändningen kan alltså vara underrapporterad i befolkningsundersökningar, i likhet med annan narkotikaanvändning, men det skulle också kunna vara så att kokain rapporteras i högre grad jämfört med andra narkotiska substanser.

Riktade undersökningar som genomförs i olika sammanhang eller mot specifika grupper, kan komplettera bilden som de nationella befolkningsundersökningarna ger oss. Vi genomförde därför en begränsad kartläggande litteraturöversikt av vetenskapliga artiklar och grå litteratur om kokain i Sverige. Översikten inkluderade 25 studier och nio av dessa undersökte prevalens i befolkning eller i olika subgrupper. Resultaten från tre avloppsanalyser tyder på att kokainförekomsten var högre i större städer jämfört med mindre, och att kokainförekomsten var högre på helger än övriga veckodagar. Två av studierna undersökte förekomst av kokain i urinprover från arbetsplatser och andelen positiva tester för kokain var låg i jämförelse med annan narkotika. Övriga fyra studier undersökte förekomsten av bland annat kokain varav tre i nöjesmiljöer och en på gym. I alla studier var kokain en av de vanligaste substanserna att ha använt och användningen var högre i dessa studerade grupper än vad som framkommer i motsvarande åldersgrupper i den generella befolkningen.

Vi har inte kvalitetsgranskat dessa studier, och de skiljer sig mycket åt vad gäller populationsstorlek, tidsperiod, studieår, metod och analys. De studier som är genomförda i nöjesmiljöer är dessutom samtliga genomförda i Stockholmstrakten. Vår kartläggning av relevanta studier ger en bild av vad som hittills har studerats gällande kokainanvändning i Sverige och kan bidra som en källa till vidare läsning. Läs mer om resultaten från samtliga studier i bilagan.

Vi har identifierat flera kunskapsluckor, till exempel hur kokainanvändning ser ut i olika populationer och miljöer till exempel bland studenter och bland olika grupper inom arbetslivet. Det behövs också mer kunskap om hur användningen och det problematiska bruket ser ut bland unga vuxna. Användningen av kokain är högst bland unga vuxna och det är av stor vikt att följa bruket och utvecklingen i denna grupp.

Denna rapport ger en bild av kunskapsläget om kokain i Sverige och kan användas på nationell, regional och lokal nivå för att bedöma behov och möjliga åtgärder avseende förebyggande insatser och forskning.

1. European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction. Health and social responses to drug problems: a European guide. Luxembourg; 2017. [citerad 16 oktober 2023]. Hämtad från: http://www.emcdda.europa.eu/system/files/publications/6343/TI_PUBPDF_TD0117699ENN_PDFWEB_20171009153649.pdf.
2. Folkhälsomyndigheten. Skolbarns hälsovanor. 2023 [citerad 3 juli 2023]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/om-vara-datainsamlingar/skolbarns-halsovanor/.
3. Folkhälsomyndigheten. Nationella folkhälsoenkäten. 2023 [citerad 3 juli 2023]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/om-vara-datainsamlingar/nationella-folkhalsoenkaten/.
4. CAN. CAN:s nationella skolundersökning. 2022 [citerad 7 mars 2023]. Hämtad från: https://www.can.se/undersokningar/cans-nationella-skolundersokning/.
5. CAN. Vanor och konsekvenser. 2023 [citerad 7 mars 2023]. Hämtad från: https://www.can.se/Undersokningar/vanor-och-konsekvenser/.
6. CAN. ESPAD - den europeiska skolundersökningen. 2022 [citerad 3 juli 2023]. Hämtad från: https://www.can.se/undersokningar/espad-den-europeiska-skolundersokningen/.
7. Brottsförebyggande rådet. Skolundersökningen om brott. 2022 [citerad 3 juli 2023]. Hämtad från: https://www.bra.se/statistik/statistiska-undersokningar/skolundersokningen-om-brott.html.
8. Folkhälsomyndigheten. Den europeiska webbundersökningen om narkotika 2021 – Användningsmönster, köpvanor och upplevelser av narkotika bland personer med ett aktuellt bruk i Sverige. 2022. [citerad 9 mars 2023]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/d/den-europeiska-webbundersokningen-om-narkotika-2021/.
9. Folkhälsomyndigheten. Folkhälsomyndighetens rapportering om narkotikasituationen 2022 till EMCDDA. 2023.
10. CAN. Användning och beroendeproblem av alkohol, narkotika och tobak En studie med fokus på år 2021 i Sverige. 2022. 2022:209. [citerad 20 oktober 2023]. Hämtad från: https://www.can.se/app/uploads/2022/03/can-rapport-209-anvandning-och-beroendeproblem-av-alkhol-narkotika-och-tobak.pdf.
11. CAN. CAN:S nationella skolundersökning 2024. Ungas erfarenheter av alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel om pengar.2024. 230. [citerad 241215]. Hämtad från: https://www.can.se/publikationer/cans-nationella-skolundersokning-2024/.
12. Andersson F, Sundin E, Magnusson C, Ramstedt M, Galanti MR. Prevalence of cannabis use among young adults in Sweden comparing randomized response technique with a traditional survey. Addiction. 2023;118(9):1801-10. DOI:10.1111/add.16219.
13. CAN. Hur mår de som använder narkotika? Hälsotillståndet hos personer i den vuxna befolkningen som använder narkotika. Stockholm; 2021. Fokusrapport 11. [citerad 9 oktober 2023]. Hämtad från: https://www.can.se/app/uploads/2021/03/can-fokusrapport-11-2021.pdf
14. Folkhälsomyndigheten. Folkhälsomyndighetens rapportering om narkotikasituationen 2013 till EMCDDA. 2014.
15. Folkhälsomyndigheten. Folkhälsomyndighetens rapportering till EMCDDA 2017. 2018.
16. Folkhälsomyndigheten. Folkhälsomyndighetens rapportering om narkotikasituationen 2021 till EMCDDA. 2022.
17. SCORE. About SCORE. Wastewater contains a large number of biomarkers that reflect the health, security, lifestyle and environment of our society. 2024 [citerad 241209]. Hämtad från: https://score-network.eu/about/.
18. European Union Drugs Agency (EUDA). Wastewater analysis and drugs — a European multi-city study. 2024 [citerad 240820]. Hämtad från: https://www.euda.europa.eu/publications/html/pods/waste-water-analysis_en#data-explorer.
19. Haalck I, Löffler P, Baduel C, Wiberg K, Ahrens L, Lai FY. Mining chemical information in Swedish wastewaters for simultaneous assessment of population consumption, treatment efficiency and environmental discharge of illicit drugs. Scientific reports. 2021;11(1):13510. DOI:10.1038/s41598-021-92915-4.
20. European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction. European Drug Report 2024: Trends and Developments. 2024. [citerad 3 juli 2023]. Hämtad från: https://www.emcdda.europa.eu/publications/european-drug-report/2024_en.
21. Group E. ESPAD Report 2019: Results from the European School Survey Project on Alcohol and Other Drugs. Publications Office of the European Union, Luxembourg; 2020. Hämtad från: https://www.euda.europa.eu/publications/joint-publications/espad-report-2019_en.
22. Socialstyrelsen. Lägesbild 2023. Uppföljning av ANDTS-strategins mål avseende vård och omsorg. 2023. [citerad 241213]. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2023-3-8466.pdf.
23. Folkhälsomyndigheten. Folkhälsomyndighetens rapportering om narkotikasituationen 2023 till EMCDDA. 2024.
24. Folkhälsomyndigheten. Utvecklingen inom ANDTS-strategins mål – rapport 2024. 2024. [citerad 241025]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/u/utvecklingen-inom-andts-strategins-mal--rapport-2024/.
25. CAN. Narkotikaprisutvecklingen i Sverige 1988-2023. 2024. 2024:225. [citerad 13 oktober 2024]. Hämtad från: https://www.can.se/publikationer/narkotikaprisutvecklingen-i-sverige-1988-2023/.
26. Socialstyrelsen. Statistikdatabas för diagnoser. 2024. Hämtad från: https://sdb.socialstyrelsen.se/if_par/val.aspx.
27. Folkhälsomyndigheten. Narkotikarelaterade dödsfall. 2024 [citerad 240626]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/andts/andts-anvandning-och-ohalsa/skador-till-foljd-av-andts/skador-till-foljd-av-narkotika/narkotikarelaterad-dodlighet/.
28. Giftinformationscentralen. Förfråganingar per månad och år, kokain (opublicerat material). 2024.
29. European Union Drugs Agency (EUDA). Hospital emergencies. 2024 [citerad 241017]. Hämtad från: https://www.euda.europa.eu/topics/hospital-emergencies_en.
30. European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction. Cocaine - the current situations in Europe. European Drug Report 2023: Trends and Developments2023.
31. Beroendecentrum Stockholm. Kokain. Region Stockholm; 2023 [citerad 240513]. Hämtad från: https://www.beroendecentrum.se/fakta/droger/kokain/.
32. Internetmedicin. Intoxikation och substansbruk – Kokain. 2022 [citerad 240620]. Hämtad från: https://www.internetmedicin.se/akutsjukvard/intoxikation-och-substansbruk-kokain.
33. Nolan ML, Shamasunder S, Colon-Berezin C, Kunins HV, Paone D. Increased presence of fentanyl in cocaine-involved fatal overdoses: implications for prevention. Journal of Urban Health. 2019;96:49-54. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/30635841/.
34. Pergolizzi J, Breve F, Magnusson P, LeQuang Jo Ann K, Giustino V. Cocaethylene: When Cocaine and Alcohol Are Taken Together. Cureus. 2022;14(2). DOI:https://doi.org/10.7759/cureus.22498.
35. European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction. Recent changes in Europe's cocaine market. Results from an EMCDDA trendspotter stuy. 2018. [citerad 240816]. Hämtad från: https://www.euda.europa.eu/publications/rapid-communications/recent-changes-in-europes-cocaine-market_en.
36. Socialstyrelsen. Missbruk, substansrelaterade diagnoser och spel om pengar. Tematisk uppföljning av behov, vård och stöd i förhållande till det nationella ANDT-arbetet och spel om pengar. 2021. [citerad 250120]. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2021-4-7277.pdf.
37. Folkhälsomyndigheten. Narkotikaanvändningen och dess negativa konsekvenser i Sverige Studier av socioekonomiska skillnader och hälsotillstånd hos användare och deras närstående. 2021. [citerad 250116]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/n/narkotikaanvandningen-och-dess-negativa-konsekvenser-i-sverige/.
38. European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction. Comorbidity of substance use and mental disorders in Europe. 2015. [citerad 241219]. Hämtad från: https://www.euda.europa.eu/publications/insights/comorbidity-substance-use-mental-disorders-europe_en.
39. SOU 2021:93. Från delar till helhet - En reform för samordnade, behovsanpassade och personcentrerade insatser till personer med samsjuklighet. 2021. [citerad 9 oktober 2023]. Hämtad från: https://www.regeringen.se/contentassets/28394e4d03594dd5880aac2214a3efa7/sou-2021_93-webb.pdf.
40. Folkhälsomyndigheten. Riskfaktorer för ungas narkotikabruk och narkotikarelaterade problem, version 2. 2021. [citerad 6 april 2023]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/r/riskfaktorer-for-ungas-narkotikabruk-och-narkotikarelaterade-problem-/.
41. SOU 2023:62. Vi kan bättre! En kunskapsbaserad narkotikapolitik med liv och hälsa i fokus. 2023. [citerad 30 oktober 2023]. Hämtad från: https://www.regeringen.se/contentassets/dc99b7c979704b14b52b6a38c2905c00/sou-2023-62.pdf.
42. Uppdrag Psykisk Hälsa (SKR). Nationella vård- och insatsprogram: Centralstimulantia. 2024 [citerad 240116]. Hämtad från: https://www.vardochinsats.se/missbruk-och-beroende/om-tillstaandet/centralstimulantia/.
43. Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende. 2019. [citerad 27 januari 2020]. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16.pdf.
44. CAN. Kokain - ett uppmärksammat problem. 2008. 109. [citerad 240821]. Hämtad från: https://www.can.se/app/uploads/2020/01/can-rapportserie-109-kokain-ett-uppmarksammat-problem.pdf.
45. European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction. Stimulants: health and social responses. 2023. [citerad 241022]. Hämtad från: https://www.euda.europa.eu/publications/mini-guides/stimulants-health-and-social-responses_en.
46. Folkhälsomyndigheten. Handledning för litteraturöversikter – Förutsättningar och metodsteg för kunskapsframtagande baserat på forskningslitteratur vid Folkhälsomyndigheten. 2017. [citerad 210223]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/h/handledning-for-litteraturoversikter/.
47. Östman M, Fick J, Näsström E, Lindberg RH. A snapshot of illicit drug use in Sweden acquired through sewage water analysis. Sci Total Environ. 2014;472:862-71. DOI:10.1016/j.scitotenv.2013.11.081.
48. Thomas KV, Bijlsma L, Castiglioni S, Covaci A, Emke E, Grabic R, et al. Comparing illicit drug use in 19 European cities through sewage analysis. 432, s. 432-439: Science of the Total Environment : Elsevier; 2012.
49. Helander A, Villen T. Drug use and drug trends in Sweden 2010-2020 - results from urine drug testing in the workplace. Lakartidningen. 2021;118. https://www.scopus.com/inward/record.uri?eid=2-s2.0-85116070986&partnerID=40&md5=031466ab745cfe8c197b5ae56df13745
50. Molero Y, Bakshi AS, Gripenberg J. Illicit Drug Use Among Gym-Goers: a Cross-sectional Study of Gym-Goers in Sweden. Sports Med Open. 2017;3(1):31. DOI:10.1186/s40798-017-0098-8.
51. Gripenberg-Abdon J, Elgán TH, Wallin E, Shaafati M, Beck O, Andréasson S. Measuring substance use in the club setting: a feasibility study using biochemical markers. Substance abuse treatment, prevention, and policy. 2012;7:7. DOI:10.1186/1747-597X-7-7.
52. Feltmann K, Elgán TH, Strandberg AK, Kvillemo P, Jayaram-Lindström N, Grabski M, et al. Illicit drug use and associated problems in the nightlife scene: A potential setting for prevention. International Journal of Environmental Research and Public Health. 2021;18(9). DOI:10.3390/ijerph18094789.
53. Feltmann K, Elgán TH, Böttcher M, Lierheimer S, Hermansson S, Beck O, et al. Feasibility of using breath sampling of non-volatiles to estimate the prevalence of illicit drug use among nightlife attendees. Scientific reports. 2022a;12(1):20283. DOI:10.1038/s41598-022-24741-1.
54. Feltmann K, Villén T, Beck O, Gripenberg J. Increasing prevalence of illicit drug use among employees at Swedish workplaces over a 25-year period. European journal of public health. 2022b;32(5):760-5. DOI:10.1093/eurpub/ckac105.
55. Moeller K, Munksgaard R, Demant J. Illicit drug prices and quantity discounts: A comparison between a cryptomarket, social media, and police data. Int J Drug Policy. 2021;91:102969. DOI:10.1016/j.drugpo.2020.102969.
56. Groshkova T, Cunningham A, Royuela L, Singleton N, Saggers T, Sedefov R. Drug affordability–potential tool for comparing illicit drug markets. International Journal of Drug Policy. 2018;56:187-96. DOI:10.1016/j.drugpo.2018.01.021.
57. Walde J, Andersson L, Johnson B, Håkansson A. Drug prescriptions preceding opioid-related deaths–a register study in forensic autopsy patients. PLoS ONE. 2023;18(5 MAY). DOI:10.1371/journal.pone.0285583.
58. Simonsen KW, Kriikku P, Thelander G, Edvardsen HME, Thordardottir S, Andersen CU, et al. Fatal poisoning in drug addicts in the Nordic countries in 2017. Forensic Sci Int. 2020;313:110343. DOI:10.1016/j.forsciint.2020.110343.
59. Crump C, Sundquist J, Kendler KS, Edwards AC, Sundquist K. Comparative risk of suicide by specific substance use disorders: A national cohort study. Journal of Psychiatric Research. 2021;144:247-54. DOI:10.1016/j.jpsychires.2021.10.017.
60. Helander A, Villén T, Signell P. Urine drug tests indicate higher prevalence of combined alcohol and cocaine use compared to alcohol together with cannabis or amphetamine—a possible link to cocaethylene. Alcohol and Alcoholism. 2023;58(3):274-9. DOI:10.1093/alcalc/agad009.
61. Holmstedt A, Olsson MO, Håkansson A. Clinical characteristics distinguishing tramadol-using adolescents from other substance-using adolescents in an out-patient treatment setting. Addict Behav Rep. 2020;11:100272. DOI:10.1016/j.abrep.2020.100272.
62. Jeyapalan J, Sassi P, Mittendorfer Rutz E, Tiihonen J, Taipale H, Niemelä S. Characteristics of incident substance-induced psychosis compared to first-episode psychotic disorders: A nationwide register-linkage study from Sweden. Schizophr Res. 2024;264:526-33. DOI:10.1016/j.schres.2024.01.033.
63. Widinghoff C, Berge J, Wallinius M, Billstedt E, Hofvander B, Håkansson A. Gambling Disorder in Male Violent Offenders in the Prison System: Psychiatric and Substance-Related Comorbidity. 35:2, s. 485-500: Journal of gambling studies : Springer Science and Business Media LLC; 2019.
64. Åhman A, Karlsson A, Berge J, Håkansson A. Mortality, morbidity, and predictors of death among amphetamine-type stimulant users − a longitudinal, nationwide register study. Addict Behav Rep. 2024;19. DOI:10.1016/j.abrep.2024.100553.
65. Punzi E. Dedicated Swedish Football Supporters’ Narratives about Alcohol and Drug Use and Treatment Needs: An Interpretative Phenomenological Analysis Interview Study. Alcoholism Treatment Quarterly. 2022;40(4):518-31. DOI:10.1080/07347324.2022.2105184.
66. STAD. Droger på krogen – En uppföljning av narkotikasituationen i Stockholms krogmiljö. Stockholm; 2018.
67. STAD. Narkotikasituationen på krogen i sju län. Kartläggning och preventiva insatser. 2023. 78. [citerad 241213]. Hämtad från: https://stad.org/sites/default/files/media/Rapport%2078_narkotika%20i%207%20l%C3%A4n_ny_v2_0.pdf.
68. Wallén Warner H, Henriksson P, Patten C. Alkohol- och drogprevalens hos cyklister : en enkätstudie. Linköping: Statens väg- och transportforskningsinstitut; 2018.
69. Dahlberg M, Anderberg M. Maria-mottagningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö - Ungdomar i öppenvård år 2016. Göteborg: Göteborgs stad, Kunskapskällar´n; 2017.
70. Statens institutionsstyrelse. Ungdomar intagna på SiS särskilda ungdomshem under 2020 - En tabellsammanställning av ADAD inskrivningsintervju. 2021. Hämtad från: https://www.stat-inst.se/contentassets/c6a8d39c537f4938ae083dfbd8ed0885/ungdomar-intagna-pa-sis-sarskilda-ungdomshem-under-2020.pdf.
71. Brenner P, Brandt L, Li G, DiBernardo A, Bodén R, Reutfors J. Treatment-resistant depression as risk factor for substance use disorders—a nation-wide register-based cohort study. Addiction. 2019;114(7):1274-82. DOI:10.1111/add.14596.
72. Bihlar Muld B, Jokinen J, Bölte S, Hirvikoski T. Attention deficit/hyperactivity disorders with co-existing substance use disorder is characterized by early antisocial behaviour and poor cognitive skills. BMC Psychiatry. 2013;13. DOI:10.1186/1471-244X-13-336.
73. Giordano GN, Ohlsson H, Sundquist K, Sundquist J, Kendler KS. The association between cannabis abuse and subsequent schizophrenia: a Swedish national co-relative control study. Psychol Med. 2015;45(2):407-14. DOI:10.1017/s0033291714001524.
74. Hakansson A, Berglund M. All-cause mortality in criminal justice clients with substance use problems-A prospective follow-up study. Drug and Alcohol Dependence. 2013;132(3):499-504. DOI:10.1016/j.drugalcdep.2013.03.014.
75. Håkansson A, Berglund M. Risk factors for criminal recidivism - a prospective follow-up study in prisoners with substance abuse. BMC Psychiatry. 2012;12. DOI:10.1186/1471-244X-12-111.
76. Jones AW, Holmgren A. What non-alcohol drugs are used by drinking drivers in Sweden? Toxicological results from ten years of forensic blood samples. Journal of safety research. 2012;43(3):151-6. https://www.embase.com/search/results?subaction=viewrecord&id=L366380027&from=export.
77. Simonsen KW, Edvardsen HM, Thelander G, Ojanperä I, Thordardottir S, Andersen LV, et al. Fatal poisoning in drug addicts in the Nordic countries in 2012. Forensic Sci Int. 2015;248:172-80. DOI:10.1016/j.forsciint.2015.01.003.
78. Simonsen KW, Normann PT, Ceder G, Vuori E, Thordardottir S, Thelander G, et al. Fatal poisoning in drug addicts in the Nordic countries in 2007. Forensic Science International. 2011;207(1-3):170-6. DOI:10.1016/j.forsciint.2010.10.001.
79. Grabski M, Waldron J, Freeman TP, Mokrysz C, Van Beek RJJ, Van Der Pol P, et al. Drug Use Changes at the Individual Level: Results from a Longitudinal, Multisite Survey in Young Europeans Frequenting the Nightlife Scene. Eur Addict Res. 2022;28(2):155-60. DOI:10.1159/000520118.
80. Karlsson N, Santacatterina M, Käll K, Hägerstrand M, Wallin S, Berglund T, et al. Risk behaviour determinants among people who inject drugs in Stockholm, Sweden over a 10-year period, from 2002 to 2012. Harm Reduct J. 2017;14(1). DOI:10.1186/s12954-017-0184-8.

Som beskrivits i rapporten finns det utmaningar med att följa utvecklingen av kokainanvändning och annan narkotikaanvändning genom nationella enkätundersökningar. Mot den bakgrunden genomförde vi en kartläggande litteraturöversikt av vetenskapliga artiklar och grå litteratur om kokain i Sverige för att komplettera den bild som nationell data, och andra uppgifter från nationella myndigheter ger. Översikten syftar till att ge en bredare bild av kunskapsläget i Sverige och kan fungera som en källa till vidare läsning.

Syfte med den begränsade kartläggningen var att sammanställa de studier om kokain i Sverige som publicerats mellan 1 januari 2010 och 11 juni 2024 om:

• Prevalens, i befolkning och i särskilda subgrupper
• Prevention
• Tillgänglighet, inklusive pris
• Attityder
• Samvarierande faktorer
• Kokainrelaterad dödlighet

En begränsad kartläggande litteraturöversikt har genomförts med stöd av Folkhälsomyndighetens Handledning för litteraturöversikter (46). Studierna har inte kvalitetsgranskats eftersom syftet är att sammanställa vilken forskning som finns om kokain i Sverige. Vi gör ingen värdering av kunskapen eller drar några slutsatser från resultaten.

Litteraturöversikten utgick från ovan ämnesområden som kriterier för inklusion. Däremot exkluderades studier som avsåg behandling, hälsoeffekter eller mätmetoder. Dessutom exkluderades studier som inte redovisade kokainspecifika data utan till exempel för stimulanter generellt, studier som inte avsåg svenska populationer, samt studier som redovisat data där samtliga eller majoriteten av alla studieår låg innan 2009.

Litteratursökningen gjordes med stöd av en informationsspecialist i databaserna PubMed, Scopus och Embase med sökorden cocaine OR crack samt swed* i titel, abstract eller key words för tidsperioden 1 januari 2010 och 11 juni 2024. Artiklarna från sökningen överfördes till ett EndNote-bibliotek och dubbletter exkluderades. En granskare bedömde relevansen av studierna enligt urvalskriterierna i två steg: granskning av titel och abstrakt samt fulltextgranskning. En oberoende granskare genomförde stickprovskontroll (10 procent) för granskningen av titel och abstrakt. Vid fulltextgranskningen diskuterades osäkra studier mellan granskarna.

Antalet studier blev 285 efter dubblettrensning. Efter titel- och abstraktgranskning bedömdes 31 vara relevanta, och efter fulltextgranskning bedömdes att 20 studier kunde inkluderas i resultatsammanställningen.

Vi har också sökt efter grå litteratur i SwePub vilket resulterade i 206 träffar efter dubblettrensning och 3 som inkluderades i resultatsammanställningen. Ytterligare 2 studier inkluderades efter manuell sökning.

En granskare extraherade och beskrev informationen från de inkluderade studierna och en annan granskare kontrollerade detta. Osäkra studier diskuterades mellan granskarna. Sammanställningen strukturerades utifrån de områden som kartläggningen syftade till att sammanställa studier om (se punktlista ovan).

De inkluderade studierna beskrevs utifrån syfte, studerad population, studiedesign samt resultat som avsåg kokain. Eftersom vi inte har kvalitetsgranskat studierna så drar vi inga slutsatser av dess resultat utan redovisar endast resultaten i text.

1. I en studie som genomfördes 2012 i syfte att utveckla en metod för att mäta substanser i avloppsvatten och få en bild över användningen av narkotika i olika kommuner ingick 33 reningsverk över hela Sverige. Man fann kokain i 36 procent av de 33 reningsverken. Detta kan jämföras med t.ex. Tramadol, oxazepam och morfin som återfanns i 100 procent av reningsverken, amfetamin fanns i 39 procent och metadon i 88 procent av reningsverken. Högst nivåer av kokain fanns i de större städerna (47).
2. I en europeisk studie där avloppsvatten från 19 europeiska städer analyserades under en och samma vecka 2011 ingick två svenska städer, Umeå och Stockholm. De svenska städerna hade bland de lägsta nivåerna av kokain i Europa. Generellt var det högre nivåer i större städer än i mindre städer i samma land, till exempel högre i Stockholm än i Umeå (48).
3. En studie gjord 2019 syftade till att undersöka narkotikaanvändning genom avloppsanalyser sju dagar i följd under våren respektive hösten i Uppsala och Stockholm. Kokain var den näst vanligaste förekommande substansen efter amfetamin i både Uppsala och Stockholm. Cannabis ingick inte. Det var högre användning på helgdagarna än veckodagarna och högre användning på våren än hösten. Jämfört med data från andra länder låg Stockholm på liknande nivå medan Uppsala låg lägre i en internationell jämförelse (19).
4. I en studie som sammanställde samtliga drogtester från arbetslivet genomförda på Karolinska universitetslaboratoriet 2010–2020 fann man att mellan 0,5 och 0,6 procent av testerna mot slutet av perioden innehöll kokain. Innan 2015 förekom det knappt alls. Det var prover från hela landet, men det totala antalet tester redovisades inte (49).
5. I en enkätstudie som genomfördes 2015 med syfte att undersöka narkotikaanvändning bland personer som styrketränar på gym ingick 54 gym i små, medelstora och stora städer. 1 969 personer som var över 16 år svarade på enkäten, 65 procent var män och majoriteten under 40 år. Svarsfrekvensen låg på 75 procent. 19,6 procent hade använt narkotika någon gång och kokain var den näst vanligaste substansen efter cannabis. Bland de som använt narkotika hade 92,2 procent använt cannabis och 25,2 procent kokain. Signifikant fler män än kvinnor hade använt kokain och fler bland de som var under 40 år än bland de som var över 40 år (50).
6. En studie som genomfördes 2011 utvärderade användningen av salivtest i kombination med enkät för att mäta droganvändning bland svenska klubbesökare. Ett slumpmässigt urval av 401 besökare på ett elektroniskt musikevent på ett kryssningsfartyg i Östersjön deltog i studien (bortfall 5 procent). Medianåldern var 26 år och 36 procent var kvinnor. 12 procent av deltagarna uppgav att de använt kokain någon gång i livet vilket kan jämföras med cannabis som 42 procent hade använt. Resultatet från salivtestet visade att kokain var den minst förekommande av de fyra undersökta substanserna (amfetamin vanligast). 0,6 procent uppgav att de använt kokain de senaste 48 timmarna och 0,3 procent fick ett positivt testresultat för kokain (51).
7. I en studie som genomfördes 2017 och 2018 var syftet att undersöka narkotikaanvändning bland besökare på elektroniska dansmusikevent. Deltagare till en webbsurvey eftersöktes i sociala medier och riktades till personer mellan 18–34 år som ofta besökte elektroniska dansmusikevent. Av de 1 371 deltagarna uppgav 38 procent att de använt kokain någon gång och 28 procent de senaste 12 månaderna (33 procent bland kvinnor och 26 procent bland män). Kokain var den tredje vanligaste narkotikan som rapporterades (efter cannabis och ecstasy). Deltagarna rapporterade att nattklubbar var den vanligaste arenan för kokainanvändning. 30 procent hade använt kokain varannan eller var tredje månad de senaste 12 månaderna och 10 procent varje månad de senaste 12 månaderna (52).
8. I en studie mättes narkotikaförekomst både genom intervjuer och genom att mäta utandningsluften hos 1 204 besökare på fem nattklubbar respektive en stor musikfestival i Stockholm under 2018. Svarsfrekvensen var 74 procent. Medianåldern var 23 år och 57 procent var män. 22 procent av deltagarna uppgav att de använt kokain någon gång i livet. Kokain var den vanligaste substansen mätt i utandningsluft och den näst vanligaste efter cannabis, enligt intervjuer. 1,7 procent uppgav att de använt kokain de senaste 48 timmarna, och 6,4 procent fick ett positivt testresultat för kokain (53).
9. I en studie undersöktes förändringar i andelen vuxna anställda som testat positivt för narkotika efter att ha lämnat urinprov på sin arbetsplats över en 25-årsperiod, 1994–2019. Antalet tester har ökat över tid från 3 411 tester 1994 och 60 315 under 2019. Andelen positiva tester för kokain hade ökat mellan 2014 och 2019 (0.04–0.56 procent) men andelen positiva test per år för kokain var lägst i jämförelse med annan narkotika (54).

1. I en studie från 2018 där man jämförde narkotikapriser på kryptomarknaden, sociala medier och gatumarknaden fann man att kokainpriset var signifikant lägre på kryptomarknaden jämfört med sociala medier. Kokain säljs i mindre doser på sociala medier än på kryptomarknaden. Underlagen var online-reklam för narkotika samt uppgifter om priser från 52 polisdistrikt (55).
2. En studie från 2015 jämförde priserna på kokain i 27 europeiska länder. I Sverige var priserna sjätte dyrast när man tagit hänsyn till kokainets renhet och femtonde dyrast när man också tagit hänsyn till ekonomiska skillnader mellan länder. Studien utgick från uppgifter om gatupriser och kokainets renhet som EUDA samlar in från medlemsländerna (56).

1. I en studie av samtliga dödsfall i Skåne under två perioder mellan 2012 och 2016 där opioider funnits med och det fanns indikationer på illegal narkotikaanvändning förekom kokain i 5 procent av de 235 dödsfallen. Detta kan jämföras med THC 17 procent, bensodiazepiner 72 procent och amfetamin 13 procent. Medianåldern vid dödsfallet var 38 år och 79 procent var män (57).
2. I en registerstudie om dödliga förgiftningar bland personer med skadligt bruk och beroende i de nordiska länderna år 2002 respektive 2017 återfanns kokain i 10 procent av de svenska dödsfallen under 2017. År 2002 återfanns kokain i 4 procent av de svenska dödsfallen. Detta kan jämföras med Danmark där kokain återfanns i 15 procent av dödsfallen 2002 och 44 procent av dödsfallen 2017. Medianåldern vid dödsfallet var 33 år och 83 procent var män bland de 993 dödsfallen i Sverige (58).

1. I en studie som inkluderade alla som var 18 år eller äldre och hade bott i Sverige i minst två år, undersöktes suicidrisk kopplat till olika narkotikadiagnoser mellan 2003 och 2016. Det fanns samband mellan kokaindiagnos och suicid, men risken sjönk efter kontroll för relevanta faktorer så som socioekonomi och psykiatrisk och somatisk samsjuklighet. För män var risken fortsatt förhöjd efter justering men antalet kvinnor var för få för att analyseras. Styrkan på sambandet var dock svagare för kokain än andra substanser (59).
2. I en studie av cirka 30 000 urinprover från beroendemottagningar och akutmottagningar 2020 fann man att det var mycket vanligare med kombinerad användning av alkohol och kokain (43 procent) än kombinationen alkohol och cannabis (24 procent) och alkohol och amfetamin (19 procent) (60).
3. I en studie av ungdomar som fått vård för skadligt bruk av Tramadol mellan 2014 och 2017 fann man att användning av Tramadol hade signifikanta samband med problematisk kokainanvändning. Kokainproblem rapporterades av 25 procent av ungdomarna (vilket kan jämföras med cannabis som rapporterads av 81 procent). Medianåldern för att börja använda kokain var 17 och cannabis 15. Även att ha Tramadol som primärdrog var signifikant koppat till problematisk kokainanvändning (61).
4. I en registerstudie undersöktes vilken psykiatrisk morbiditet som föregick den psykotiska episoden bland personer med substansutlöst psykos. Bland de 7 320 med substansutlöst psykos mellan år 2006 och 2016 berodde 0,9 procent på kokain. Jämfört med alkohol 25 procent, cannabis 16 procent och amfetamin 18 procent (62).
5. En studie undersökte prevalens av och association mellan spelberoende och andra psykiatriska diagnoser bland 264 unga män (18–25 år) som dömts för våldsbrott, och avtjänat straff för det i Kriminalvårdens västra region mellan mars 2010 och juli 2012. 41 procent av hela urvalet hade kokaindiagnos och 74 procent hade kokaindiagnos av de som hade spelberoende. Bland personer med kokainberoende var det signifikant vanligare att också ha spelberoende (63)
6. I en registerstudie av personer som 2013 och 2014 hade en diagnos orsakad av stimulanter (F15, n=5 018) hade 2,7 procent också en kokaindiagnos (F14) och bland de avlidna i denna grupp (n=484) hade 2,9 procent också en F14 diagnos. Kokaindiagnos var ingen prediktor för mortalitet (alla dödsorsaker) i gruppen med F15-diagnos (64).

1. En intervjustudie med 7 fotbollssupportrar i Göteborg syftade till att öka kunskap om substansbruk och behandlingsbehov bland fotbollssupportrar. I den framkom att kokain uppfattades som mer exklusivt och elitistiskt än andra substanser, men ändå relativt vanligt bland fotbollssupportrar. Intervjupersonerna var medvetna om riskerna med kokainanvändning och var kritiska till att kokain ofta glorifierades. Samtidigt uppfattade de att tillfällig användning av kokain inte borde problematiseras i för hög grad eftersom till exempel alkohol uppfattades orsaka större problem (65).

1. STAD har vid tre tillfällen gjort studier av narkotikasituationen i Stockholms krogmiljö. Den senaste genomfördes från våren 2016 till sommaren 2017. Sammanlagt 665 kroganställda i Stockholm svarade på enkäten i samband med att de deltog i STAD:s utbildning Ansvarsfull alkoholservering. Medianåldern var 25 år. Närmare en tredjedel hade någon gång använt kokain, vilket var det näst vanligaste preparatet efter hasch/marijuana, vilket runt 60 procent hade använt. Det var också en högre andel som svarade att de någonsin använt kokain 2017 än vid de tidigare skattningarna som gjordes 2007 och 2001 (66).
2. I en undersökning som genomfördes bland 461 restauranganställda i sju län var kokain den näst vanligaste använda narkotiska substansen efter cannabis. Det var 12 procent som uppgav att de använt kokain någon gång. Bortfallet var högt med cirka 62 procent (67).
3. I en enkätundersökning från 2018 mättes användningen av olika substanser bland personer som cyklat minst en gång under året i åldrarna 18–65 år. Det var 0,6 procent som använt kokain de senaste 8 månaderna. Bortfallet var högt med cirka 75 procent (68).
4. En analys av inskrivningsintervjuer från 2021 bland barn och unga som påbörjade behandling för alkohol- och narkotikaproblem på Mariamottagningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö visade att få uppgav kokain som sin primärdrog, 1,8 procent. Medianåldern var 17 år och majoriteten pojkar, cirka 70 procent, av de 440 som intervjuades (69).
5. På SiS särskilda ungdomshem görs intervjuer om förhållandena under 30 dagar innan placeringen på hemmet. För 2020 uppgav 33 procent av pojkarna (av 500 inskrivna) och 47 procent av flickorna (av 263 inskrivna) att de hade använt kokain den senaste månaden (70).

Denna begränsade kartläggande litteraturöversikt ger en bild av vilken forskning som gjorts om kokain i Sverige mellan 2010 och 2024. Översikten inkluderade 25 studier som undersöker kokain i Sverige i relation till attityder, prevalens i befolkning eller subgrupper, prevention, kokainrelaterad dödlighet, tillgänglighet eller faktorer som är associerade med kokain.

Vi fann 9 studier som undersökt förekomst av kokain i särskilda miljöer, främst i nöjeslivet. Kokain har också ingått i ett fåtal studier som undersökt avloppsvatten. Ytterligare 6 studier handlade om samsjuklighet eller faktorer som är associerade med kokain. Vad gäller tillgänglighet samt studier om dödlighet som är relaterad till kokainanvändning respektive tillgänglighet fann vi ett fåtal studier. En kvalitativ intervjustudie handlade om fotbollssupportrars attityd till bland annat kokain. Däremot fanns inga studier som avsåg prevention i relation till kokain.

Eftersom studierna inte har kvalitetsgranskat kan vi inte dra några slutsatser om dess resultat.