Chagas sjukdom finns endemisk i Central- och Sydamerika och kan uppträda i olika sjukdomsformer. Sjukdomen har vid några fåtal tillfällen diagnostiserats i Sverige hos personer som levt i endemiskt område.

Vad orsakar Chagas sjukdom och hur sprids det?

Chagas sjukdom orsakas av Trypanosoma cruzi, ett encelligt urdjur (protozo) med en komplicerad livscykel. Reservoaren är mindre däggdjur i människans omgivning och smittan överförs till människa via blodsugande skinnbaggar (till exempel Triatoma infestans).

Infektionen överförs via skinnbaggens avföring, där parasiten finns. Genom att man kliar sig rivs parasiten in i bettet. I primitiva bostäder kan skinnbaggar leva mycket nära inpå människan och det är därför företrädesvis den inhemska befolkningen som drabbas av sjukdomen. Man beräknar att 10-20 miljoner människor bär på smittan.

Parasiten kan överföras från människa till människa via blodtransfusion.
Inkubationstiden anges till 1-2 veckor.

Symtom och komplikationer

Sjukdomen karakteriseras av en akut och en kronisk fas där den akuta fasen företrädesvis drabbar barn. I tidigt skede finner man en lokal ömmande svullnad på bettplatsen ("chagom") och efter någon vecka tillstöter feber och trötthet samt i regel svullnad av lymfkörtlar, lever och mjälte. En del av dessa patienter kan avlida till följd av skador på hjärtat eller centrala nervsystemet. Den akuta dödligheten är i obehandlade fall cirka 10 procent.

Efter många år utan symtom (15–50 år) kan en del av dessa personer visa tecken till obotlig kronisk hjärtmuskelsjukdom. I det kroniska skedet kan även nervsystemet som styr motoriken i mag- och tarmkanalen skadas med fatala konsekvenser.

Diagnostik och behandling

Akut fas (2-6 veckor efter primärsmitta), reaktiverad sjukdom hos immunsupprimerade och kongenital infektion hos barn från T cruzi-antikroppspositiva kvinnor kan diagnostiseras med sjukdomsbild, mikroskopi och PCR. I några fall används även antikroppbestämning. Vid fråga om kongenital infektion kan prov tas från navelsträngsblod till antikroppbestämning, PCR och mikroskopi. Vidare kan prov tas från barnet till antikroppbestämning till exempel vid 0 och 9-12 månader efter födseln, samt prov till PCR och mikroskopi till exempel vid 0 och 1-3 månader efter födseln.

Kroniska fall kan diagnostiseras med sjukdomsbild, epidemiologiska uppgifter och antikroppbestämning. Blodgivare och asymtomatiska personer från endemiskt område kan undersökas med antikroppbestämning.

Sjukdomen kan i den akuta sjukdomsfasen effektivt behandlas med läkemedel. I den kroniska fasen kan endast symtomatisk behandling erbjudas.

Förebyggande åtgärder

Något vaccin finns inte varför enda förebyggande åtgärd är att man skyddar sig mot bett av skinnbaggar när man vistas i endemiskt område.

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Sjukdomen är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen, och några smittskyddsåtgärder är inte motiverade vid eventuella fall.