Sjukdomsinformation om rävens dvärgbandmask, echinococcus multilocularis

Andra benämningar: Blåsmasksjuka, Alveolär echinokockos, Multilokulär echinokockos, Multiolokulär hydatidos.

Denna information gör inte anspråk på att vara fulltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.

Det finns olika typer av dvärgbandmaskar med delvis olika värddjur och sjukdomsbild hos människa. Rävens dvärgbandmask Echinococcus multilocularis förekommer i många länder på norra halvklotet, i Europa främst i Centraleuropa. Fall bland människa är ovanliga men allvarliga eftersom sjukdomen är svårbehandlad. I Sverige är fallen där människa har drabbats mycket få, men det finns fall där det inte går att utesluta att Sverige har varit smittlandet. Smittade rävar har påvisats.

Vad orsakar infektion med rävens dvärgbandmask och hur sprids den?

Räven är det vanligaste huvudvärddjuret, men även andra köttätande djur, till exempel hund, katt, lodjur och mårdhund, kan bära på parasiten. Om dessa djur infekteras, sätter sig masken fast i tarmen och ägg utsöndras till omgivningen via avföringen.

Sorkar och smågnagare är oftast mellanvärddjur för rävens dvärgbandmask. De får i sig maskägg när de söker föda på kontaminerad mark. I mellanvärddjuret utvecklas maskäggen till larver. Rävar och andra köttätande djur kan få i sig larver när de äter infekterade gnagare. I huvudvärddjuret utvecklas larverna till maskar som utsöndrar nya ägg. Äggen från rävens dvärgbandmask är mycket kyltåliga och kan leva länge i det fria med bibehållen smittsamhet. De är känsliga för uttorkning och överlever inte kokning.

Människor kan smittas om de sväljer maskägg.

Inkubationstiden är oftast flera år, cirka 5-15 år.

Symtom och komplikationer

Infektion hos människa med rävens dvärgbandmask kan leda till att parasiten får fäste, oftast i lever och lungor, där den bildar blåsliknande formationer som växer tumörartat. Men sjukdomen kan förekomma i kroppens alla organ och vävnader. Då formationerna utvecklas långsamt kan det dröja många år innan symtom uppträder. Sjukdomen kan orsaka olika symtom beroende på formationernas placering och storlek, exempelvis kan bukbesvär och gulsot uppträda.

Diagnostik och behandling

Vid misstanke om infektion med rävens dvärgbandmask kan diagnos ställas med hjälp av typiska fynd på ultraljud/röntgen i kombination med att patienten har antikroppar mot parasiten i blodet. Diagnosen kan bekräftas genom mikroskopisk och molekylärdiagnostisk undersökning av cystinnehåll.

Sjukdomen behandlas med antimaskmedel och om möjligt kirurgi. Prognosen för behandling av sjukdomen har förbättrats under senare årtionden, men den kan alltjämt vara dödlig och kräver nästan alltid lång tid av medicinering.

Förebyggande åtgärder

Trots att dvärgbandmasken nu hittats i Sverige kan man, precis som tidigare fortsätta att äta bär, svamp och grönsaker. Risken att smittas via dessa livsmedel bedöms som ytterst liten. Samma bedömning gäller också importerade bär och svamp från länder där smittan är känd sedan tidigare. Att tvätta händerna innan man lagar mat och äter minskar risken för många olika slags smittor. Däremot vet vi inte hur stor effekt det har att skölja bär, svamp och grönsaker men det kan ha viss effekt. Kokar man dem dör alla eventuella parasiter, bakterier och virus.

Vad gäller avmaskning av hundar och katter vid ut- och införsel av djur se Jordbruksverkets webbplats.

Något vaccin mot infektion med rävens dvärgbandmask finns inte.

Förebyggande åtgärder för att undgå att smittas av rävens dvärgbandmask i samband med rävjakt

Rävar smittade med rävens dvärgbandmask har hittats i Sverige. Därför finns nu risken att smittas av parasitens ägg om man i samband med jakt kommer i kontakt med en smittad räv. Baserat på den kunskap som finns idag bedöms att endast en mycket liten andel rävar i Sverige är smittade. Man kan idag inte säkert veta om smitta förekommer i hela Sverige, därför är det klokt att följa råden nedan i hela landet. Hur man skyddar sig bäst från att smittas i samband med jakt är inte vetenskapligt utvärderat, men det är troligt att råden nedan kan minska smittrisken:

  1. Använd plasthandskar vid all hantering av räven och tvätta händerna med tvål och vatten efteråt.
  2. Förvara rävkroppen i en plastsäck under frakt.
  3. Rävkroppen bör flås utomhus eller i ett välventilerat rum.
  4. Blöt/spraya med vatten i området kring ändtarmsöppningen före snitt i det området för att undvika att eventuella maskägg virvlar upp.
  5. Skinn som ska tillvaratas bör få hänga på tork under lång tid före vidare hantering. Enbart frysning är inte ett bra alternativ då det kan göra att eventuella ägg överlever längre.

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Infektion hos människa med rävens dvärgbandmask är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom under benämningen Echinokockinfektion.

Frågor och svar

Här får du svar på några av de vanligaste frågorna om rävens dvärgbandmask

Läs mer på andra webbplatser

Krisinformation: Frågor och svar om dvärgbandmask

SVA: Rävens dvärgbandmask

Livsmedelsverket: Rävens dvärgbandmask

CDC: Alveolar Echinococcosis

1177 Vårdguiden

Privatpersoner hänvisas till 1177 Vårdguiden för rådgivning och hjälp eller till närmaste vård­central, infektions­klinik eller vaccinations­mottagning för medicinsk bedömning.

Statistik över echinokockinfektion

Gå till toppen av sidan