Bild på Plasmodium-infekterade röda blodkroppar (malaria)Plasmodium-infekterade röda blodkroppar (malaria) Foto: Berit Schmidt-Aydin, Folkhälsomyndigheten I Sverige rapporteras några hundra fall av malaria årligen. Samtliga är smittade utomlands, varav de flesta i Afrika.

Vad orsakar malaria och hur sprids den?

Malaria orsakas av encelliga organismer, så kallade urdjur (protozoer), som tillhör släktet Plasmodium. Det finns flera olika arter av dessa protozoer och de som i första hand orsakar sjukdom hos människa är P. falciparum och P. vivax, men även P. ovale, P. malariae. P. knowlesi är en av flera apanpassade malariaarter som kan orsaka smitta hos människa.

Malaria sprids via Anophelesmyggan, som även finns i Sverige.
P. falciparum förekommer allmänt i tropikerna. P. falciparum är orsaken till praktiskt taget alla dödsfall i malaria. Förekomsten av malaria varierar stort inom tropikerna och smittrisken varierar kraftigt mellan olika områden. De flesta fallen bland resenärer från Sverige har smittats i Afrika och cirka 80 procent av dessa är orsakade av P. falciparum. Av de övriga fallen, som smittats i Asien eller Syd- och Mellanamerika, är P. vivax orsaken i drygt 80 procent.

För P. falciparum är inkubationstiden i regel två till fyra veckor, men kan vara upp till tre månader. För vissa av de andra arterna kan den i undantagsfall uppgå till flera år eftersom vissa malariaparasiter kan ligga vilande i levern.

Symtom och komplikationer

Karaktäristiska symtom vid malaria är periodvis återkommande feber och frossa varannan eller var tredje dag. Andra symtom kan vara illamående, huvudvärk och muskelvärk. Vid en infektion med P. falciparum är febern ofta kontinuerlig och patienten kan bli medvetslös, få svåra diarréer och utveckla chock. Därför är det viktigt med tidig diagnostik och behandling. Sjukdomsbilden vid infektion med övriga malariaarter är oftast betydligt mildare.

Diagnostik och behandling

Diagnos ställs genom snabbtest i blod och mikroskopisk fynd av malariaplasmodier i blod.

Primärdiagnostik med mikroskopi och snabbtest skall alltid betraktas som en akut undersökning och utförs inte rutinmässigt vid Folkhälsomyndigheten.

Antikroppspåvisning i serum kan ha betydelse för verifiering av malariadiagnos i efterhand samt vid undersökning av blodgivare. Antikroppspåvisning rekommenderas inte för akut malariadiagnostik. Man kan även påvisa malariaparasitens arvsmassa med molekylärbiologiska metoder.

Det finns flera mycket effektiva läkemedel mot malaria.

Förebyggande åtgärder

Man ska skydda sig mot malaria genom att ta förebyggande läkemedel vid resa till område med hög risk.

Man bör också minska risken för myggstick genom att:

  • Smörja in huden med myggmedel och sova under myggnät, helst impregnerat.
  • Sova i rum med fläkt eller luftkonditionering eftersom det i viss mån håller myggen borta.
  • Använda långärmade tröjor och långbyxor på kvällen, vilket är den tid på dygnet då malariaspridande myggor är mest aktiva.

Det är viktigt att tänka på att intag av förebyggande läkemedel inte ger ett hundraprocentigt skydd. Man kan i undantagsfall ändå drabbas av malaria.

Malaria kan även spridas via blodtransfusion, så efter ett besök i tropikerna är man avstängd som blodgivare i sex månader. Personer som en gång haft malaria accepteras i regel inte som blodgivare.

Ännu finns inget resevaccin mot malaria.

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Malaria är en anmälningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och Folkhälsomyndigheten.

Kommentarer om malaria

Malaria (P. vivax) har funnits i Sverige men sjukdomen försvann på 1930-talet, bland annat tack vare insatser inom jordbruket i form av utdikning av våtmarker och torrläggning av myrar, vilket minskade kläckningsmöjligheterna för malariamyggan. Troligen bidrog även bättre bostäder på landsbygden samt en förbättrad djurhållning till försvinnandet. Därtill kom bättre tillgänglighet till läkemedel, vilket minskade antalet smittade och därigenom också riskerna för smittspridning.

2007 uppmärksammades en applasmodieart som kan smitta människa – P. knowlesi. . Parasiten orsakar sjukdom främst hos makakapor, men den kan också infektera människor. Den förekommer i djungler Sydostasien.Fall bland turister har rapporterats.