Plasmodium-infekterade röda blodkroppar (malaria) Foto: Berit Schmidt-Aydin, FolkhälsomyndighetenI Sverige rapporteras några hundra fall av malaria årligen. Samtliga är smittade utomlands, varav de flesta i Afrika.

Vad orsakar malaria och hur sprids den?

Malaria orsakas av encelliga organismer, så kallade urdjur (protozoer), som tillhör släktet Plasmodium. Det finns flera olika arter av dessa protozoer och de som i första hand orsakar sjukdom hos människa är P. falciparum och P. vivax, men även P. ovale, P. malariae och P. knowlesi kan orsaka sjukdomen.

Malaria sprids via Anophelesmyggan, som även finns i Sverige.
P. falciparum förekommer allmänt i tropikerna. P. falciparum är orsaken till praktiskt taget alla dödsfall i malaria. P. vivax, som orsakar en mildare form av malaria, tål en lägre omgivningstemperatur och utvecklas också snabbare i myggan. Därför finns risken att smittan kan överföras även i ett tempererat klimat som till exempel Sveriges.

Förekomsten av malaria varierar stort inom tropikerna och smittrisken varierar kraftigt mellan olika områden. De flesta fallen bland resenärer från Sverige har smittats i Afrika och cirka 80 procent av dessa är orsakade av P. falciparum. Av de övriga fallen, som smittats i Asien eller Syd- och Mellanamerika, är P. vivax orsaken i drygt 80 procent.

Inkubationstiden är i regel två till fyra veckor men den kan i undantagsfall uppgå till flera år, eftersom vissa malariaparasiter kan ligga vilande i kroppen i åratal.

Symtom och komplikationer

Karaktäristiska symtom vid malaria är periodvis återkommande feber och frossa varannan eller var tredje dag. Andra symtom kan vara illamående, huvudvärk och muskelvärk. Vid en infektion av P. falciparum kan patienten snabbt bli medvetslös, få svåra diarréer och utveckla chock, därför är det viktigt med tidig diagnostik och behandling. Sjukdomsbilden vid infektion med övriga plasmodiearter är betydligt mildare.

Diagnostik och behandling

Diagnos ställs genom snabbtest i blod och mikroskopisk fynd av malariaplasmodier i blod eller antikroppar mot malaria. Det finns även artspecifik malaria PCR. Primärdiagnostik med malaria mikroskopi och snabbtest skall alltid betraktas som en akut undersökning och utförs inte rutinmässigt vid Folkhälsomyndigheten.

Antikroppspåvisning i serum kan ha betydelse för verifiering av malariadiagnos i efterhand samt vid undersökning av blodgivare. Antikroppspåvisning rekommenderas inte för akut malariadiagnostik.

Det finns flera mycket effektiva läkemedel mot malaria.

Förebyggande åtgärder

Man kan skydda sig mot malaria genom att undvika myggstick och genom att behandla förebyggande med läkemedel.

Genom att skydda sig mot myggstick minskar risken för malaria och andra insektsöverförda smittor. Ett sätt att skydda sig är att bära långärmade tröjor och långbyxor på kvällen, vilket är den tid på dygnet då malariaspridande myggor är mest aktiva. Man bör också smörja in huden med myggmedel och sova under myggnät. Fläkt eller luftkonditionering håller i viss mån myggen borta.

När man reser till ett område med malaria är det vanligt att man ordineras läkemedel i förebyggande syfte. Det finns många olika slags förebyggande läkemedel, och vilket som ordineras beror på det aktuella malarialäget och känslighetsmönstret hos de malariastammar som är aktuella inom området. Behandlingen anpassas också till resans karaktär och längd.

Trots förebyggande behandling kan man ändå drabbas av malaria, vilket resenären bör vara informerad om. Malaria kan även spridas via blodtransfusion, så efter ett besök i tropikerna är man avstängd som blodgivare i sex månader. Personer som en gång haft malaria accepteras i regel inte som blodgivare.

Under flera år har forskningen försökt få fram ett fungerande malariavaccin men problemen är stora.

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Malaria är en anmälningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och Folkhälsomyndigheten.

Kommentarer om malaria

Malaria (P. vivax) har funnits i Sverige men sjukdomen försvann på 1930-talet, bland annat tack vare insatser inom jordbruket i form av utdikning av våtmarker och torrläggning av myrar, vilket minskade kläckningsmöjligheterna för malariamyggan. Troligen bidrog även bättre bostäder på landsbygden samt en förbättrad djurhållning till försvinnandet. Därtill kom bättre tillgänglighet till läkemedel, vilket minskade antalet smittade och därigenom också riskerna för smittspridning.

Så sent som 2007 uppmärksammades en ny och femte plasmodieart som kan smitta människa – P. knowlesi. Den förekommer i Sydostasien, främst på malaysiska Borneo (Sarawak), där kanske så många som 20 % av all malaria kan vara orsakad av denna parasit. Den förekommer även sporadiskt på malaysiska halvön samt i Thailand, Indonesien och Burma. Parasiten orsakar sjukdom främst hos macacaapor, men den kan också infektera människor, där sjukdomen kan bli livshotande

Kuriosa

Många upptäcktsresande dog i malaria bland annat, Vasco da Gama, Amerigo Vespuci och David Livingstone.

År 323 f Kr dog Alexander den store, endast 33 år gammal. Malaria har föreslagits som en möjlig dödsorsak, men även om också tyfoidfeber och andra smittor samt överdos har funnits som förklaring). Han befann sig då i Babylon på hemväg från sina erövringskrig i Afrika och Asien.