Syfilis var tidigare en mycket vanlig sexuellt överförd smitta, men sjukdomen blev allt mer sällsynt i Sverige mot 1900-talets slut. I andra delar av världen är dock syfilis fortfarande vanligt.

Under de senaste åren har dock syfilis börjat öka i Sverige, om än från mycket låga nivåer, och inhemsk spridning sker för närvarande framför allt i storstäderna bland män som har sex med män. Under 2000-talets början har syfilisutbrott även rapporterats från flera städer i Västeuropa, såväl bland män som har sex med män som bland heterosexuella.

I vissa länder finns sjukdomar som är närbesläktade med syfilis – yaws, pinta. Dessa överförs inte sexuellt, men det finns inget serologiskt test som kan skilja dessa från syfilis.

Vad orsakar syfilis och hur sprids den?

Syfilis orsakas av en spiralformad bakterie (en så kallad spiroket) vid namn Treponema pallidum. Smittspridningen sker sexuellt. En syfilisinfekterad gravid kvinna kan därtill smitta sitt foster via moderkakan. Även blodsmitta kan förekomma, och därför testas samtliga blodgivare.

Sjukdomen indelas i tre stadier – primär, sekundär och tertiär syfilis – och inkubationstiden är tre veckor till tre månader till primärstadiet, sju till tio veckor till sekundärstadiet och flera år till tertiärstadiet.

Symtom och komplikationer

De två första stadierna av sjukdomen kallas tidig syfilis och omfattar de två första åren av infektionen, medan det sista stadiet kallas sen syfilis. Tidig syfilis anses som smittsam medan sen syfilis har ingen eller låg smittsamhet.

Vid primär syfilis uppstår ett sår, vanligen på könsorganet, cirka tre veckor efter smittillfället. Ofta får man även en svullnad i motsvarande lymfkörtelområde (oftast ljumsken). Såret kan dock vara så litet att det inte märks. Även utan behandling läker såret på fyra till åtta veckor.

Sekundärstadiet börjar sju till tio veckor efter smittillfället och då får man ofta feber, svullna lymfkörtlar och utslag på kroppen. Symtom kan uppträda från i stort sett alla organ i kroppen. Sjukdomsbilden är ofta mycket okaraktäristisk och kan likna en mängd olika sjukdomar. En del människor får inga symtom alls eller så lindriga att de inte lägger märke till dem.

Om man har syfilis under lång tid utan behandling finns risk för allvarliga skador på till exempel hjärta eller hjärna. En gravid kvinna som har obehandlad syfilis kan smitta sitt barn, vilket i sin tur kan få allvarliga skador.

Diagnostik och behandling

Det svåra med att ställa diagnosen är att över huvud taget ha sjukdomen i åtanke. I primärstadiet kan bakterien ibland ses i prov från primärsåret med hjälp av mikroskop. I övriga stadier av sjukdomen ställs diagnosen serologiskt genom att man påvisar antikroppar mot smittämnet i patientens blod. Vissa antikroppar kvarstår även efter utläkt infektion, vilket kan göra det svårt att fastställa om en aktuell infektion föreligger.

Syfilis botas med antibiotika. I allmänhet ges dagliga injektioner i cirka två veckor. Infektionen läker alltid ut om behandlingsföreskrifterna följs.

Förebyggande åtgärder

Det finns inget vaccin mot sjukdomen. Kondom, använd på rätt sätt under hela samlaget, utgör dock ett gott skydd.

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Syfilis klassas som allmänfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen. Påvisade fall anmäls avidentifierat till smittskyddsläkaren i länet samt till Folkhälsomyndigheten. Smittspårning är obligatorisk. Den smittade uppmanas att avstå från samlag tills antibiotikakuren är genomförd och ett smittfritt kontrollprov finns. Alla fall av misstänkt syfilis bör behandlas av en specialistläkare, dels eftersom infektionen är förhållandevis ovanlig.

Kuriosa

Syfilis är en sjukdom känd från åtminstone 1500-talet men man kunde inte särskilja syfilis och gonorré förrän flera århundraden senare. Det diskuteras om syfilis kom till Europa med Columbus skeppsbesättning efter Amerika färden (1493), men ingen vet förstås. Det finns i alla fall flera konstverk från 1500-talet som visar personer med syfilis som blir undersökta av sina läkare. Så även ”finare folk” fick syfilis då (också). Det är troligt att syfilis även kom till Sverige i början av 1500-talet. Man förstod att det rörde sig om en könssjukdom och därvid sågs den som ett straff från en högre makt. Skuld, skam, hot och straff blev vanliga ord i samband med sjukdomen. Välutbildade läkare befattade sig därför inte med denna skamliga sjukdom. Man försökte bota syfilis med kvicksilverbehandlingar och senare Salvarsan, ett arsenikhaltigt preparat. Från och med 1912 ålades läkare i Sverige att rapportera förekomst av syfilis och gonorré till hälsovårdsmyndigheterna och 1918 lagfästes detta med Lex veneris, en föregångare till vår nuvarande smittskyddslagstiftning.

Läs mer på andra webbplatser

INFPREG: Fakta om infektioner under graviditet

Smittskyddsläkarnas smittskyddsblad om sjukdomar

EpiNorth: Statistik från Östersjö- och Barents-regionen